KONSTSPEGEL

Konst på kläder och skor

Självklart! Här kommer ett långt, inspirerande och lättläst inlägg om konst på kläder och skor – ett ämne som kombinerar kreativitet, identitet och mode med konstnärligt uttryck. Passar perfekt för en blogg, sociala medier, kampanjtext eller som utställningsbakgrund. Uppsala veckomagasinet allt om Uppsala

Konst på kläder och skor – när mode blir en levande målarduk även vackra och exklusiva underkläder

I en värld där vi uttrycker oss mer genom vad vi bär än vad vi säger, har konst på kläder och skor blivit ett kraftfullt sätt att förvandla kroppen till ett levande konstverk. Det handlar inte längre bara om att klä sig – det handlar om att uttrycka sig. Och ibland säger ett par handmålade sneakers eller en jacka med penseldrag mer än tusen ord. Make-up och hudvård

Konst på textilier är inget nytt – men i vår tid har det fått en ny energi, tack vare street art, slow fashion, DIY-kultur och en längtan efter det unika, handgjorda och personliga.

Från vägg till väv – konstens väg till garderoben

Konst har länge levt i gallerier, museer och på väggar. Men de senaste decennierna har gränserna mellan konst och mode börjat suddas ut. Kläder har blivit dukar, och skor har blivit skulpturer för gatan.

Det började kanske med samarbeten som Yves Saint Laurent och Mondrian, där konst flyttade in i haute couture. Senare följde samarbeten som Louis Vuitton x Yayoi Kusama och Vans x Van Gogh-museet. Men idag är det inte bara de stora märkena som bär konsten vidare – det är också små konstnärer, designers och kreatörer som handmålar jackor, broderar ansikten på byxben, eller sprayar konst direkt på sneakers.

Handmålat, tryckt, broderat – teknikerna bakom

Det finns många sätt att föra in konst i plaggen vi bär:

🎨 Handmålat – Unika plagg där konstnären målar direkt på tyg eller skinn med textilfärger eller akryl. Varje penseldrag blir personligt, varje plagg ett original.

🖨️ Digitaltryck – Konstverk som trycks på kläder via sublimering eller screentryck. Perfekt för massproduktion av konstnärligt mode – utan att tumma på känslan.

🪡 Broderi och applikationer – Textil konst i sin mest traditionella form, där trådarna skapar linjer, färg och form som håller i generationer.

👟 Custom sneakers – En hel subkultur där konstnärer omvandlar vita sneakers till färgglada verk, ofta med teman från popkultur, graffiti, natur eller politik.

🧵 Patchwork och återbruk – Gamla tyger blir nya collage. En konstform i sig som kombinerar hållbarhet med kreativitet.

Varför konst på kläder?

Så varför har konst på kläder blivit så populärt? Här är några starka anledningar:

🧠 Identitet – Det du har på dig speglar vem du är. Konst ger dig möjligheten att uttrycka känslor, åsikter och stil med färg och form.

🌍 Hållbarhet – Genom att förvandla gamla plagg till konstverk minskar vi konsumtion och ger nytt liv åt det som annars kanske skulle kastas.

🎁 Unikhet – I en värld full av massproduktion längtar många efter något unikt. Ett handmålat plagg är alltid one of a kind.

🎨 Kreativ frihet – För kreatörer är kläder en rörlig målarduk – ett medium där konsten får andas, röra sig och synas i verkliga livet.

Kända exempel – när konst möter catwalken

🔸 Basquiat x Comme des Garçons – Graffitins råa energi på eleganta silhuetter.

🔸 Keith Haring på Levi’s och Uniqlo – Färgstarka, karaktäristiska figurer som blivit kultförklarade i modevärlden.

🔸 Stella McCartney & Linda McCartney-foton – Ett möte mellan foto och fashion där bilderna får nytt liv på kläder.

🔸 Custom sneakers-rörelsen – Konstnärer som @sierato, @mache275 och svenska @hellojohnny visar att skor kan vara konst med tusentals följare.

DIY: Gör din egen konst på kläder

Vill du testa själv? Här är några enkla sätt att börja:

🖌️ Måla på denim – Jeansjackor är perfekta att måla på. Använd textilfärg eller akryl med textilmedium. Rita först lätt med blyerts.

🧷 Sy på tygmärken – Klipp ut bitar av tyg med motiv eller mönster och sy fast på tröjor eller byxor – som modern konst-collage.

🧽 Använd schabloner – Skär ut ett motiv, spraya med textilspray, och skapa ett tydligt, konstnärligt avtryck.

🧼 Tänk på hållbarhet – Fixera färger med strykjärn, och tvätta varsamt. Då håller ditt konstplagg länge.

Avslutning – kläder som konversation

Att bära konst är mer än att följa en trend. Det är ett ställningstagande. En berättelse. Ett sätt att visa att du bryr dig om färg, tanke och form – inte bara snitt och storlek.

Så nästa gång du står framför garderoben, fundera på detta: Vad skulle hända om du såg varje tröja som en målarduk? Varje sko som en skulptur? Varje plagg som en möjlighet att uttrycka dig, din fantasi, dina drömmar?

För när konst flyttar in i kläderna vi bär, flyttar den också närmare livet. Och vad kan vara mer inspirerande än det?

Vill du att jag kompletterar med bilder, DIY-instruktioner, konstnärsporträtt eller boktips på temat konst och mode? Säg bara till!

Giovanni Bellini och hans verk: ”Pala di San Giobbe”.

Den venetianska renässansmålaren Giovanni Bellini (1430-1516) var en av de mest intressanta konstnärerna i italiensk konsthistoria. Detta bekräftas av hans nästa altarverk, pala di San Giobbe, utförd cirka 1486-88 av den 50-årige konstnären. Ett minnesvärt mästerverk som markerade den slutgiltiga ankomsten av den typiska venetianska kromatismen, vilket kännetecknade Serenissimas renässansstil.

”Självporträtt”(ca.1500) bevarat på Musei Capitolini i Roma

*Rekonstruktion, hur det ser ut i kyrkan!*

Kyrkan är tillägnad Sankt Job. Den är en av de fem votivkyrkorna som byggdes i Venedig efter ett pestutbrott. Arbetet påbörjades 1450, pausade fram till 1470 och invigdes slutligen 1493, som ett av de första exemplen på renässansarkitekturen i staden. Till kyrkan utfördes även andra verk.

Vittore Carpaccio ”*”Presentation av Jesus i templet” (1510)*
*olja på pannå, 421 x 236 cm*
*Gallerie dell`Accademia*

Detta stycke var förmodligen inspirerat av San Cassiano Altarpiece (1475–76) av Antonello da Messina och utvecklade vidare den verkets innovationer. Eftersom dateringen av Bellinis målning är osäker kan ett sådant beroende inte bevisas. Avbildningen av helige Sebastian och Job indikerar att målningen skapades i samband med pesten, troligen 1487.

Antonello da Messina
1475-76
Kunsthistorisches Museum, Wien

Pala di San Giobbo har inga landskapsmotiv som i tidigare liknande tavlor. Verket visar en helig konversation (sacra conversazione) mellan Madonna, barnet och några helgon. Jungfrun dominerar; hon sitter på en hög tron av marmor täckt i blå och vit dräkt och lyfter sin vänstra hand i en välsignelsegest.

Vid hennes fötter sitter tre musikerande änglar, fokuserande framför allt på melodi. Alla figurer är i symmetriska positioner: tre änglar, tre helgon till vänster och till höger. Den tavlan är byggd enligt matematiska, geometriska regler. Det hela skapar en otrolig harmoni och balans. Triangelkompositionen är en nyhet introducerad av Bellini i altar målningarna.

På vänster sida av altaret finns St. Franciscus, Johannes Döparen med sina typiska, lockiga hår och en naken Job.

St. Dominik, biskop Louis av Toulouse och St. Sebastian på högersidan. Kontrastivt: På ena sidan en naken, gammal man ställdes i motsats till den apolloniska vackra Sebastian, som visas med händerna bundna bakom ryggen och genomborrad av 2 pilar. Den unge pojkens skönhet, hans ansiktsuttryck och ljuset som smeker hans kropp visar att Bellini perfekt hade lärt sig av Antonello da Messina.

Oljetekniken gör målningen mer atmosfärisk, så att hela scenen verkar vara genomträngd av ett diffust ljus som smeker formerna och försiktigt lindar dem med skuggor. Konturerna är så mjuka…

Den övre delen har ett vackert koftad tak. För att utföra detta krävs behärskning av perspektiv! Bakom Madonnan finns en mörk nisch. I den halvkupolen finns en förgylld mosaik, stenornament och ett citat: ”Ave Maria Gratia Plena”. Alltså är Madonna avbildad i basilikan San Marco! Hur kunde det vara annorlunda? Bellini älskade Venedig och Serenissima älskade honom! Ingen målare hade så mycket respekt som Giambellini.

Giovanni Bellini och hans verk: ”Pala di Pesaro”.

Pala di Pesaro är en altartavla utförd av Giovanni Bellini (1433-1516) till San Francesco-kyrkan i Pesaro. Ordet pala kommer antagligen från italienska palesa och innebär synlig, avslöjad, upptäckt.

Altarställning hade form av ett rektangulärt bord med en målning som visar Sacra Conversazione i mitten. Bellini utförde ett mönster av altartavlor som gällde för den typen av målningar under nästa århundrade.

olja på duk, 262 x 240 cm
Civic Museum of Palazzo Mosca, Pesaro

Den altartavlan är ett av Bellinis mogna verk, men det råder tvivel om dess datering och vem som har varit beställare. Verket var beläget i St. Francesco-kyrkan, men idag kan vi beundra det på Museo Civico i denna stad. Konsthistoriker daterar tavlan mellan 1471-1483. Det finns några teoretiska tvister om detta. Jag tror att det räcker att nämna de mest troliga:

en hypotes kopplar altarstycke till bröllopsfirandet mellan Constanzo I Sforza (härskare av Pesarro) och Camilla d`Aragona i 1474.

religiösa dispyter som diskuteras vid epok, som den mellan franziskaner och dominikaner

familjens Sforza dominans på Castello di Gradara avslutades 1463 när Malatesta från Rimini erövrade det men så småningom var tvungen att överge den tillbaka. Altaret-skapande skulle därför fira fästningen.

Ett viktigt aspekt är en tidig användning av oljemålningstekniken, blåsmalt (en biprodukt i den venetianska glasindustrin från Murano) som i Venedig nådde faktiskt popularitet först efter besöket av Antonello da Messina i norra Europa (1475). Bellini var mycket intresserad av den nya flamländska tekniken och experimenterade för att utmana sig själv. Pala di Pesaro består av en krönings- eller pieta-tavla, ett centralt stycke ”Jungfru Marias kröning”, två pelare med fyra helgon på varje sida och en predella betecknad med sju målningar.

Huvudtavlan visar Jungfruns kröning, ovanligt visad på jorden snarare än i himlen. Till vänster har vi St. Peter och St. Paulus och till höger – St. Hieronymus med St. Franciskus. Maria med Kristus sitter på en marmortron vars öppna rygg avslöjar ett realistiskt stenigt landskap, omgiven av en gräns som är identisk med den ursprungliga förgyllda ramen. Duvan ovanför symboliserar den Helige Ande i sällskap med keruber och serafer. Långt borta kan man se Castello di Gradara och det mjukt böljande landskapet från Umbrien.

Lägg märke till golvet! Marmorgolvet betonar kompositionens perspektiv och balans. Kort sagt, perspektiven här är ett mästerverk!

**Pieta**
Pinacoteca Vaticana
106 x 84 cm

”Pietà” bryter bort från tidigare ikonografi. Här vilar Kristus kropp inte framifrån utan på kanten av graven. En tjänare håller upp Kristus bakifrån, medan Nikodemus räcker en burk med salva till en knäböjande Maria Magdalena, som håller i Kristus hand.

Pelare på vänster sidan framställer fyra helgon som:

St. Katarina av Alexandria med hennes attribut- spikförsedd trähjul
St. Laurentius (Lorenzo) – hans kännetecken är halster, iförd dalmatika (lång liturgisk plagg med vita ärmar)
St. Antonio – avbildad med Jesusbarnet och alltid med vita lilja i handen
Sista helgonet var San Giovanni Batista – Johannes Döpare

På högersidan av pelare träffar vi:

välsignade Michelina av Pesaro, Bernardino av Siena, biskop Louis av Tuluse och aposteln St. Andreas

Många av dessa heliga befordrades av franciskanerna runt denna tid under 1480-talet.

Predella med St. Göran och drake är på vänster sida. Scenen är idealiserad och kraftfullt dynamisk i gesten av helgonet och den lite galna hästen. Landskapet är tydligt definierat, särskilt i grusbädden där den sårade draken dras. Giovanni Bellini har inte glömt prinsessans närvaro, som bevittnar hela händelsen.

”*Kristi födelse” utspelar sig i den umbriska landskape*t

”*St. Terentianus” militär-helgon, skyddare av Pesaro*

Valet av de heliga är inte slumpmässigt: Franciskus var kopplad till den franciskanska ordern. San Giorgio var ett berömt motiv populärt också under renässansen. San Terenzio har varit beskyddaren av Pesaro, här avbildad som en forntida romersk soldat. Imponerande, men med hjälp av ikonografiska framställningar berömde Bellini familjens Sforza civil och militär makt!

Den stämningsfulla stilen och harmoniska kompositionen, samt användningen av oljefärg (med dess färgstyrka och glans), allt detta bidrog till Bellinis förtjänstfulla titel som pittore ufficiale della Serenissima.

Moise Kissling (1891-1953)- ”en prins av Montparnasse”.

Moïse Kisling föddes i Kraków som Mojżesz Kisling. På den tiden fanns inte Polen på kartan, staden Kraków tillhörde det habsburgska riket Österrike-Ungern. Han studerade på konsthögskolan och hans lärare uppmuntrade den unge Moïse att åka till Paris. Frankrike var det internationella centret för konstskapande i början av 1900-talet. Särskilt Montparnasse!

Kisling flyttade till Paris 1910 vid 19 års ålder och blev fransk medborgare 1915, efter att ha kämpat under franska flaggan i första världskriget.

I sällskap av Pablo Picasso, Pâquerette- Café de la Rotonde in Paris, 1916. Han är på vänster sidan. Foto: Jean Cocteau

Ursprungligen var Kisling en kubist och utvecklade sedan sin stil till en realistisk uttryckskonst utan att binda sig till någon specifik skola. Men alla konstkritiker nämner honom som en av de viktigaste i École de Paris. Mest berömda är hans aktstudier, men han målade även porträtt, landskap och stilleben.

*Le pêcheur* (*The Fisherman*)
*olja på duk 82 x 61.7 cm*
*private collection*

Enastående vackra och melankoliska är hans kvinnobilder. Är det därför att han varit vän med Modigliani?

”*Portrait with a Collar” (1930)*
*såld för 76.900 $ på Christies*
*auktionshus*

”*Jeune fille rousse”(ca. 1938)*
*Galerie David Pluskwa*

1913 tog Kisling studio på Montparnasse och bodde under de kommande 27 åren. Konstnärer Jules Pascin och senare _Amedeo Modiglian_i bodde i samma byggnad. Han blev nära vän med många av hans samtida kollegor, inklusive Chaim Soutine, Marc Chagall och Picasso. Alla ville umgås med honom. Moise Kisling var en viktig figur i den konstnärliga bohem i Montparnasse.

*(1916)*
*Musée d’Art Moderne de la Ville Paris*

Han var en riktig mästare på att skildra inte bara kvinnliga porträtt utan också akter. Hans surrealistiska nakenbilder förtjänade honom den bredaste uppskattningen.

När man tittar på Kislings måleri kan man märka många inspirationer hämtade från hans berömda vänner, men han hade sin egen, mycket distinkta och individuella stil. Teman i hans målningar kretsar kring klassiker som stilleben, landskap och porträtt, vilket han gjorde mest. Hans stilleben visar stora tekniska färdigheter – mästerlig kontroll över färg och komposition.

*”Grand nu de Josane au divan rouge*”(1953)

”*Kiki de Montparnasse in a red jumper and a blue scarf”(1925)*
*Petit Palais, Geneva*

”*Young Blond Boy ”(1937) ”Young Breton Man” (1931)*

Landskapsmåleri

Kislings stil att måla landskap påminner stark om Marc Chagall.

Melankoli.

Längtan.

Kärlek.

Noggranna detaljer.

*”Landscape of Provence” (1913) ”Still-life with Fruits ”(1913)*

Kissling, som sagt, hade ett eget och unikt uttryckssätt: landskapen präglades av förenklade miljöer, och de porträtterade personerna hade stilistiskt överdrivna stora armar eller breda ben och ögon.

Hans stilleben-tavlor med blommiga motiv når fortfarande otroliga priser på auktionshus eller auktioner online.

Prenumerera för att få åtkomst

Börja prenumerera idag och läs mer av det här innehållet.

Sorry! This product is not available for purchase at this time.

”*Fleurs”(1916)*
*Stern Pisarro Gallery*

Kisling fruktade med rätta för sin säkerhet som jude i det ockuperade Frankrike. Andra världskrigets brutalitet tvingade honom att emigrera till USA 1940. Han ställde ut i New York och Washington men bosatte sig i Kalifornien, där han bodde fram till 1946.

Kisling återvände till Frankrike efter kriget och Tysklands nederlag. Moïse Kisling dog i Sanary-sur-Mer i Provence-Alpes-Côte d’Azur den 29 april 1953. En bostadsgata i staden är uppkallad efter honom.

Jag kan oändligt visa och beundra hans konst, särskilt detta från Paris på 1920- och 30-talet. Det har varit en så vacker period i konsten.

Låt mig avsluta mitt inlägg om Moise Kisling.

Jag har mina egna tankar.

Trots att han var omgiven av människor, kände han sig främmande överallt. Så här skriver Moise i sina anteckningar: ”I Polen är jag jude, bland judarna är jag en fransk målare, men mellan fransmännen är jag som en metoik.”

#metoik – i det antika Grekland en främmande bosatt i de grekiska stadsstater

**”Porträtt av Balthus”( 1912?) med dedikation: à Jean Balthus**
*olja på duk lagt på kartong*
*såld hos Dorotheum för 16.000$*

Kisling var en mycket produktiv konstnär. Han lämnade efter sig massor av konstverk, men polska museer äger endast fyra av hans verk! Det är precis som i Tamara Łempickas fall, en polsk målare vars målningar är mycket efterfrågade bland privata samlare, medan museer knappt äger någon av dem. Så tråkigt, alltså…

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Caspar Wolf (1735-83)-en pionjär i Alperna

Caspar Wolf (1735-1783) föddes i schweiziska Muri i kanton Aargau. Han var mest känd för sina dramatiska målningar av Alperna. Den europeiska konsthistorien uppmärksammar honom som en viktig representant för den nya eran mellan upplysningen och romantiken.

”*Der Untere Grindelwaldgletscher mit Lütschine und dem Mettenberg*” (1774)
*olja på duk*
*Kunst Museum, Winterthur*

Caspar Wolf påverkades starkt av romantiska dikter och en tysk rörelse Sturm und Drang. Först arbetade han i Augsburg, München och Passau som dekorationsmålare. År 1774 flyttade han till Bern. Wolfs genombrott kom så småningom när han fick uppdrag från förläggaren Abraham Wagner. Wagner letade efter en konstnär för att illustrera sitt encyklopediska verk om det schweiziska landskapet. Han anställde också en naturforskare, Jakob Wyttenbach (1748-1830) .

Mellan 1773-77 gjorde dem tre männen sex omfattande utflykter till både tillgängliga och svåra platser i de höga Alperna. Förutom illustrationer skapade Wolf runt 170 målningar. Han avbildade mest glaciärer, grottor, vattenfall och laviner. Vackra framställningar och farliga, särskilt när vi vet att Caspar Wolf klättrade i berg med sina vänner.

På grund av njurproblem vistades han i Spa, Aachen och i Bensbergs slott nära Düsseldorf. Caspar Wolf slutade inte arbeta! När han återhämtade sig, reste han till Paris och Schwetzingen. Wolf dog i nödläge på ett sjukhus i Heidelberg.

*”Panorama des Grindelwaldtales mit Wetterhorn, Mettenberg und Eiger” (1774)*
*86 x 226 cm*
*Kunsthaus Zürich*

”The Lauter-Aar-Glacier with the rock named ”Stone Table” in front” (1776)
Kunstmuseum Basel

”Glacier in Berner Oberland ”
Alpine Kunstmuseum in Hofburg

Före Wolf fanns skildringar av Alperna i formen av rent dokumentär vedutmålning. Wolfs betydelsefulla innovation var idealiseringen av det alpina landskapet genom ovanliga perspektiv, samt genom dramatisk belysning. Caspar Wolfs lilla figurer står ofta i tydlig kontrast till den vidsträckta bergslandskapet.

I en vy från Muntigalm skildrar Wolf ett svepande panorama över en grön platå prickad med granträd, små figurer och fjällstugor. Tydlighet och precision förutser Caspar David Friedrichs måleri, där en ensam figur ofta mediterar över ett vidsträckt landskap.

”*Muntigalm über den See- Bergsee*” *(ca.1778)*
*olja på duk*, *54 x 76 cm*
*Sotheby`s*

För att måla den tavlan från toppen, Wolf och hans kompanjon klättrade tidigt på morgonen, 2077 m.ö.h. När de anlände till middagstid, började konstnären skapa teckningar och oljeskisser på plats, från vilka han gjorde sina målningar i ateljé. Han transporterade sedan dukavtrycken tillbaka till platsen för att kontrollera detaljer!

Wolf reproducerade topografin så exakt som möjligt och därför blev han en pionjär för alpinmålning. Sina verk iscensatte han som ett storslagen naturskådespel.

Vid den tiden fanns det redan de första turisterna som vandrade i Alperna, så att förläggaren Wagner kunde anta att det fanns ett ökat intresse.

”*Brücke über die Dala-schlucht bei Leukerbad* (Bergsicht),”
(1775)

” *Der Geltenschuss im Lauenental mit Schneebrücke*” (1778),
olja på duk, 82 x 54 cm, Kunst Museum Winthertur

”*Brücke über die Dala-schlucht bei Leukerbad* (Talsicht)”,
(1775)

Mjuka och strukturerade penseldrag, gröna dalar, vita klippor, romantiska grottor – allt detta avslöjar en sensuell skönhet. Samtidigt talas om Wolfs tillgivenhet på landskapet och hans mänskligheten. Eftersom vandrade han i den klara alpina luften, kände Caspar Wolf att scener före honom var ett riktigt gudomlig konstverk.

”*Gewitter und Blitzschlag am unteren Grindelwaldgletscher*”
82 x 54 cm

”Die Drachenhöhle bei Stans”(1775)
Aquarell und Gouache auf Papier
Aargauer Kunstmuseum

Wolf vandrade mycket, Alperna var hans andliga hem, glaciärer, grottor, dalar och toppar.

Caspar Wolfs konstnärskap förmedlar så vackra känslor, visar skönheten i bergen, deras storhet. Det spelar ingen roll om han avbildar ensam människan eller grupp, en glid och landskapet skulle svälja dem!

Caspar Wolf Museum ligger i Muri-klostret och påstår sig vara den största permanenta utställningen av konstnärens verk. Ytterligare omfattande grupper av verk kan ses i Aargauer Kunsthaus och i museet Oskar Reinhart i Winterthur. Kunsthaus Zürich och Kunstmuseum Sion visar också enskilda utställningar av konstnären.

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

YURIJ IVANOVITCH PIMENOV- en rysk impressionist.

”Bird cherry and forget-me-not still life.” (1967)

Yurij Ivanovitch Pimenov, föddes 1903 i Moskva och dog 1977 i Moskva. Han älskade sin kära stad och trots olika omständigheter som krig och sovjetisk propaganda har han aldrig lämnat huvudstaden. Pimenov skapade konst enligt partilinjen – ”sovjetisk realism” – men det fanns många avvikelser i hur han skildrade det ryska samhället.

Idag kommer vi att mötas av en stark personlighet, konstnären som var långt ifrån det idylliska livet, konstnären som målade sina tavlor med en nypa poesi.

Pimenov var en mångsidig artist. Han sysslade med teatermåleri, scen- och reklamaffischer. Men för mig där han verkligen lyser är det hans stadsbilder och porträtt av människor.

Han letade efter sin konstnärliga stil länge: först var det tysk expressionism, sedan impressionism. Hans bästa målningar under dessa år hade krigets upplevelser som ledmotiv.

I Sovjetunionen fokuserades mycket på arbete, ekonomiska snabba förbättringar och kvinnornas delaktighet. Yurij Pimenov visade upp heroiska arbetares liv och förmodligen trodde han på en socialistisk, politisk program.

De tre delarna av denna duk (triptyk) visar kvinnor under ansträngande arbetsuppgifter, deras lediga tid i teatern och i hemmamiljö.

Vänster del ”Teater”
Yekaterinburg Museum of Fine Arts

Central del:” Workers at Uralmash”(1934)
/Yekaterinburg Museum of Fine Arts

Den tavlan hade en särskild plats i Pimenovs hjärta. ”Nya Moskva” är ett exempel på typisk socialistisk realism. Huvudstaden genomgick omfattande renoveringsarbete. Kvinnans körning symboliserade en ny era. Moskva på 1930-talet, en öppen cabriolet, en blond, korthårig tjej skapar atmosfären. Folkmassan skymtar långt framåt och passerar i närheten av Swerdlow-torget. Denna avbildning är mest ovanlig för sovjetisk kreativitet.

Pimenov verkar skildra en fotografisk bild. Målningen är en optimistisk syn på framtiden, medan 1930-talet i verkligheten var den mörkaste perioden i Stalins politik.

På 1940-talet vände sig Pimenov till att skildra igen krig. I den här bilden visar han upp andra världskrigets frontlinje. Faktiskt använder han samma komposition som tydligt syns i hans ”Nya Moskva”. Metoden belyser på ett tydligt sätt kontrasten mellan krig och fredstid. Det finns ingen lycklig framtid framåt – bara krig och förstörda vägar.

Konstnären fick frågan varför han alltid framställer de kvinnliga arbetare i smutsiga kläder. Folk trodde att det var en statlig ordning, men Pimenov såg poesi i skitiga, realistiska overaller. Han kom till den moderna realismen i en ond tid och bar den med sig genom hela sitt liv. Han försökte ”mjuka” den hårda sovjetiska realism.

”*Spring window”(1948)*
*The P.M.Dogadin Astrakhan State Art Gallery*

Den officiella sovjetiska konst var i huvudsak en propaganda och artister uppmuntrades att romantisera de massiva byggverk under efterkrigstiden. Människor som ser fram emot ett nytt liv och framtiden avbildades av Yurij Pimenov.

”District of tomorrow”(1957)
State Tretyakov Gallery

Med tiden vände han sig till impressionismen och började använda ljusa färger. Verk ”Wedding on Tomorrow Street” har ett otroligt positiv stämning: det framställer gladfulla 60-talet där folk uppriktigt trodde på byggandet av en ljus framtid. En nygifta par verkar vara på promenad till sin första lägenheten. Det är faktisk en av mina favoriter eftersom älskar jag detta kontrast. Ett bröllopsfest är fint dekorerat i total motsatsen till omgivningen. Folket försökte leva normalt och värdefull trots konstiga tider!

”*Bröllop i morgondagens gata”(1965)*
*State Tretyakov Gallery*

”Morning in the City”(1964)
Institute of Russian Realist Art

Och vad händer efter att stora byggnadsarbeten tog slut? Människor flyttar från trånga sovsalar och gemensamma bostadsområden till sina egna nya lägenheter. Slutligen har de utrymme för ett privatliv!

Pimenov var en mästare i att fånga korta stunder i livet, som händer dagligen och förblir obemärkt från den uppenbara rutinen. Konstnären var galet kär i Moskva, inte som en stad, lika mycket som begrepp om hemlandet. Värme och livlighet känns från varje avbildades gatan, hus, varje tomt.

”The Beginning of Love” (1961)
en daglig pendlingsresa kan alltid vara början på kärlek!

Pimenov kallade sig en ”realistisk impressionist.” Han ville fånga varje ögonblick: från hur människor började sina morgnar till hur de reste hem igen.

”The lonely flower seller”(1958)
scenen sker i Venedig

Yurij Pimenov lyckades skapa olika motiver under sin konstnärlig karriär.

På ett känslomässigt sätt skildrade Pimenov sin älskade och enda dotter, Tanya. Detta är inte det första hans kvinnlig porträtt, men det var denna motiv som väckte varma känslor hos honom. Det verkar som om konstnären fångade henne plötsligt och oväntat vid en vanlig frukost. Troligen vaknade flickan för inte så länge sedan, hennes tankar svävar fortfarande någonstans långt borta. Konstnären drar tydligt känslorna i ansiktet: stora ögon, mörka ögonbryn, ljusa läppar och en lätt snubbig näsa.

”Jag älskar att måla regn. Denna värld kan vara väldigt vacker om en person för närvarande är inställd på skönheten. Om en människa har ont i hjärtat, om han är besviken och ledsen, kommer regn att sätta i honom melankoli. Stadsregnet är fullt av olika bilder och stämningar. Det ger konstnären massa upplevelser och känslor. Om regnet i staden skapades många variationer i konst, och kommer naturligtvis att göras mycket i måleri, poesi och film. Faktum är att vi varje dag är i en flyktig natur, och bara absolut apatiska människor är helt … likgiltiga för det ”- Yuri Pimenov

Målningen ”Actress” återspeglar impressionistiska känslor hos Pimenov. Han avbildar ingen skådespelerska. Snarare förmedlar konstnären känslor före föreställningen. Glada, ljusa färger. Skådespelerskans händer. En kopp te eller kaffe, ett stort glas vin drucket vid kvällens premiär. Vita handskar. En flaska parfym. Scendräkt på stolen och spegel. Alla sådana föremål skapar atmosfären och intimitet!

Pimenov hade en hög status som den sovjetiska konstens ledare och detta gav honom möjlighet att resa utomlands vid flera tillfällen. Två lyriska kompositioner utfördes efter konstnärens besök i Tokyo 1975, där han hade en separatutställning.

Vernissagen hade varit en stor framgång, och den såldes helt ut till museer och samlare. Pimenov hade också chansen att bekanta sig med den konstnärliga kulturen i mystiska Japan.

Kyoko the Japanese Girl (1975)
Collection of Tatiana Pimenova, the artist’s daughter, Moscow

Composition on the theme of the play
”**La dame aux camelias” 1968-69**

Yurij Pimenov kallades för sovjetisk impressionist. Han betraktade sig själv som en realistisk impressionist. Pimenov förblev djupt sovjetisk genom sina ideologiska åsikter, men i sin konst ägnade han sig främst åt samtidens liv och utförde det i den teknik som han älskade: i ljusa, luftiga och genomskinliga färger!

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

https://www.nationalgalleries.org/art-and-artists/4897/virgin-and-child-angels

Trompe l`oeil -illusioner och verkligheten.

Det finns en lockelse hos människan att bli lurad och överraskad. Barockens illusionistiska måleri bedrar oss på helt ovanlig sätt!

Tänkt dig, att en dag kommer du till någon museum och alla tavlor hänger omvandlat. Mardröm… faktiskt.

Men inte på 1600-talet!

Det är en målning med två baksidor, den målade och den verkliga. Inramad som ett ”riktigt” verk. Betraktare vill vända tavlan som verkar vara till salu, vilket dessutom har en nummerlapp -36! Detta verk utfördes av en flamländsk konstnär, Cornelis Norbertus Gijsbrechts (ca.1640-75) från Antwerpen. Han var en skickligt konstnär: skuggorna som faller över och lätt smutsade träet gör en känsla av verkligheten. Målningen visades lutad mot en vägg i entrén till Statens Museum och ökade dess illusionistiska inverkan. Idag ställs tavlan ut på golvet mot väggen och skapar idén att målningen väntar på att hängas upp!

***Cornelis Gijsbrechts* *”*Baksida av en målning*”(1670)***
*olja på duk, 66 x 87 cm*
*Statens Museum för Kunst, Köpenhamn*

TROMPE L´OEIL måleri är en fascinerande inriktning i konsthistoria. Det är en trend att leka med oss, konstbetraktare, att lura den traditionella tankemodellen. Stilen har sina rötter i stillebenmåleri och har ändå anspråk och avsikter.

Vilka?

Det kommer vi att upptäcka snart…

Den senmedeltida flugan

Ett av stilens stående motiv var flugan, som landade på några av senmedeltida verk. Vill ni se några exempel?

**Schwabisk Mästare ”Porträtt av dam ur familjen Hofer” (ca.1470)**
*olja på duk, 54 x 41 cm*
*National Gallery, London*

Porträttet målades omkring 1470 av en okänd konstnär. Vad var för meningen med denna gåtfulla bild? Det är inte klart. Damen håller en blomma (förgätmigej) i handen, medan flugan är en symbol för dödlighet, så det är möjligt att konstnären använde sådana beteckningar för att uttrycka minnet av denna kvinna. Målningen påminner oss om livets korthet.

Liknande motiv hittar vi hon en s.k. Frankfurtmästaren (verksam I Antverpen1480-1520). Dubbelporträtt krävde två flugor, den ena sitter på ett körsbär, medan den andra vistas på hustruns huvudbonad.

*Mästaren från Frankfurt ”Självporträtt med hustru”(1496)*
*olja på trä 38 x 26 cm*
*Royal Musée des Beaux-Arts, Antwerpen*

Cartellino

”Cartellino” är en illusionistisk skildring av en skriftlig anteckning som ingår i målningen, mestadels från den med en legend som registrerar namnet på konstnären, datumet, ämnet eller annan relevant information om verket.

Inskriptionen fanns ofta på verkets ram och skapade trompe l’œil -känslor. Lappen kunde förmedla religiöst eller filosofiskt sentens till betraktaren, som är relaterat till den avbildade scenen eller de avbildade människorna.

**Antonello da Messina** ***(ca.1430-79)***
**”Hieronymus i sin studerkammare” (ca.14**70)
olja på lindträd, 46 x 36 cm
National Gallery, London

**Jacopo da Barbari ”Skjuten rapphöna och handskar” (1504)**
*olja på duk, 52 x 42 cm*
*Alte Pinakothek, Munchen*

Venetianare Jacopo da Barbari (1440/50-1516) lämnade på sin cartellino eget namn och datum 1504. Detta stilleben med jakt föremål är det tidigaste oberoende exempel på trompe l`oeil stillebenmåleri i den europeiska konsthistoria. Tänk hur det kunde vilseleda dåtida människor! Oförberedda betraktaren.

Numera skulle vi knappast luras av en sådan målningsteknik.

**Hans Holbein den yngre (ca.1497-1543)**
**”Köpmann Georg Gisze”(1532)**
*olja på trä, 96,3 x 85,7 cm*
*Gemäldegalerie, Berlin*

*Detalj med cartellino* i *köpmannens kontor*

Inpackad Jungfru med Jesusbarnet

Wow, tänker jag. Här har vi exempel på någonting oförklarad. Madonna har varit inpackad på bildramen, ett kraftigt papper rivits sönder så att Maria och Jesus kommer fram!

***Okänd konstnär från Ferraroskolan***
tempera, olja och guld på trä, 58 x 44 cm
Scottish National Gallery

Målningen presenterar ett spännande exempel på den illusionistiska stilen. Duken eller pergamentet som konstnären målade på verkar mirakulöst rivas bort, för att avslöja de heliga figurerna. Denna illusion förstärks av dukens trasiga kanter, klisterremsan och flugan, på en av de utskjutande bitarna, längst ner till vänster. Jungfrun har ett granatäpple, en symbol för uppståndelsen, medan det lilla barnet sover, en hänvisning till hans framtida passion.

Carl-Johan Malmgren (Nationalmuseum) förklarar det ännu bättre. Han gör en vackert jämförelse att duken är en metafor för mödomshinnan. Måleri och motiv sammanfaller!

Italienska illusionistiska fresker

Bevarade väggmålningar i Camera degli Sposi (brudgemaket) i Palazzo Mantua är perfekta illustration för trompe l’oeil måleri. Andrea Mantegna (1431-1506) har målat väggarna under tio långa år, från golvet till valvet och krönt dem med illusionistiska freskmålningar. Den berömda oculus har perfekta perspektiv förkortningar av figurer som tittar ner.

Att öppna rummet mot himlen och avbilda människor från betraktarens synvinkel var sensationellt på Mantegnas tid. Sådana perspektiv har sitt namn- ”sotto in sù” (it.”nerifrån och uppåt”).

Utrymmet i rummet har en kvadratisk plan (8,1 x 8,1 m). Mantegna skapade en monumental arkitektonisk verklighet med hjälp av ribbor i taket, pilastrar på väggarna. I mitten av taket är den mycket beundrade **oculus***, som vetter mot en målad himmel.*

*Andrea Mantegna ” Oculus” (1473)*
*fresco, diameter 270 cm*
*Palazzo Ducale i Mantua*

Trompe- l`oeil fresker framställer illusionistiska fragment av arkitektur, som gömmer sig i landskapet och stillebens motiven. Paolo Veronese (1528-68) älskade arkitektoniska illusioner. Han dekorerade Sala dell’Olimpo i Villa Barbaro med riktiga illusionistiska lösningar. En äkta sten balustrad fortsätter i en målad fresk. Meningen var att berika interiörerna och skapa utrymme för fantasi, inte heller för att lura.

***Paolo Veronese***
”Giustiniana Giustiniani med tjänstkvinna och sällskapsdjur” (1560-61)
Fresk i Villa Barbaro, Maser

*Freskfigurer verkar att trivas i den fiktiva miljö. Italienare var mästare på arkitektoniska illusioner.*

Populära motiven under The Dutch Golden Age (Hollands guldålder)

Vi kommer tillbaka till 1600-talet för att stanna där och lista upp nya trender. Den nederländska stormaktstiden präglades inte bara av politiska händelser men också av kulturella förändringar. Köpmännen ville ha helst stillebensverk än religiösa tavlor. Stilleben blomstrade på riktigt. Trompe l`oeil var intressant på grund av sina dolda detaljer och betraktarens uppmärksamhet dras till illusionen.

**Cornelis Gijsbrechts ”Stilleben med frukter” (1663)**
*olja på duk, 96 x 75 cm*
*Musée des Beaux-Arts, Carcassonne*

*Detalj med självporträtt visar konstnärens skicklighet (vänster sidan av ramen)*

Det är inte känd med säkerhet när Cornelis Gijsbrechts föddes. Hans äldsta kända målning är från 1657, resten kan man bara gissa. Man brukar ange födelsedatum som 1640 och att han dog i1683. Artistens tidiga produktion har bestått av vanitas stilleben och fruktstycken.

**Cornelis Gijsbrechts ”Trompe l`oeil med vanitas” (1664)**
*olja på duk, 88 x 70 cm*
*Ferens Art Gallery, Kingston Upon Hull City*

Gijsbrechts arbetade i Tyskland på början av 1660-talet, bland annat i Regensburg hos kejsare Leopold och senare i Hamburg. Hans karriär blomstrade framför allt i Danmark, när han blev anställd som hovmålare hos kungen Frederik III och därefter hos Christian V (1668-72). Han hade en vacker ateljé i Rosenbergs slott. Det räcker med detektivarbete, dags att visa måleri!

**Cornelius Gijsbrechts ”Brevvägg med kungliga dekret, porträtt och toalettsaker mm.”(1671)**
*olja på duk, 145 x 183 cm*
*Statens Museum fur Kunst, Köpenhamn*

Trompe l`oeil-konsten syftade till att lura betraktarens öga, att tro att de målade tvådimensionella illusionerna var verkliga tredimensionella föremål. Oftast består den typ måleri av vanitas symboler för livets övergång. Därför fanns på tavlor krans av halm, blommor i en vas, brutna sädesax och dödskalle. Ett halvt nerbrunnet ljus eller ett timglas- allt detta var påminnelse om livets förgänglighet.
Senare i livet skapade Cornelis vanitasmotivet som del till mer komplexa trompe l`oeil-kompositioner i en s.k. ateljeväggarna, väggar med jaktredskap och musikaliska instrumenten.

***Gijsbrechts ”Skåp med elfenbenskanna och ryttarstatyett” (1670)***
*olja på duk, 100 x 90 cm*
*SMK, Köpenhamn*

Trompe l`oeil teknik krävde att använda några tricks för att fördjupa den optiska illusionen:

en nästan osynlig penselföring
rätt perspektiv och realistiska mått
enhetlig ljussättning
signaturen är utesluten men genom att sätta sitt namn på ett kuvert eller liknande, slapp konstnären att vara anonym
tavlan saknade av ramen
spikor, krokar

Det ser ut som alla föremål hänger på vägg. Allt för att det verkligen skulle uppstå en illusion.

För att illusionen skulle vara övertygande målade Gijsbrechts främst motiv och föremål som normal fanns t.ex. i kungens omgivning – allt som kunde locka betraktarens sinne och intellekt. Tavlan ”Quodlibet med brevet” (1675) framställer ett stycke som spikades på en träram, fästes olika brevet med kungliga stämpel, kammare och andra föremål. Därför verket har titel Quodlibet vad innebär på latin ”olika grejer”. Dessa objektet har strikt definierade betydelsen: en kam symboliserar rimligt ordnade tankar medan ett papper och penna föreställer författaren.

***Gijsbrechts* ”*Quodlibet” (1675)***
olja på duk, 41 x 34 cm
Wallraf -Richartz- Museum, Köln

Cornelis Gijsbrechts fortsätter att osäkra tillvaro och börjar med stafflimålningar. (!) Han målade fruktstycke, miniatyrporträtt av Christian V, en bak- och framvänd tavla och sin egen arbetsverktyg!

**Gijsbrechts ”Staffli” (1670-72)**
*olja på trä, 226 x 123 cm*
*SMK, Köpenhamn*

*Gijsbrechts ”Trompe l’oeil med trumpet, himmelsglob och proklamation av Frederik III ”(1670*)
*olja på duk, 138,6 x 204,8 cm*
*SMK, Köpenhamn*

En annan holländsk konstnär Samuel van Hoogstraten (1627-78) älskade både perspektiv och illusioner. Han var elev till Rembrandt och sina första uppdrag sökte hos den tysk-romersk kejsaren Ferdinand III.

Van Hoogstraten specialiserade sig på quodlibet -ett slumpmässigt sortiment av föremål som vanligtvis innehåller verbala och visuella skämt om konst, konstnärer, mecenater och politik. Detta krävde en trohet mot texturerna och skalan på de avbildade föremålen; trots detta utropar ramen att helheten är en målning. Där i ligger listen, för själva ramen är illusorisk. Efter att Samuel lyckades att överlista Ferdinand III med lurade tavlor, tog han emot den kejserliga guldmedaljongen.

**Samuel van Hoogstraten ”Falsk skåpdörr”(1655)**
olja på duk, 92 x 72 cm
Akademie der bildenden Künste, Wien

Vanliga toalettsaker gömmer ett par papper-kvitto och konstnärens signatur. Betraktaren känner en stark impuls att vilja vika undan handduken! Eller hur?

Samuel van Hoogstraten ”Brevstycke” (1666/78)
olja på duk, 63 x 79 cm
Staatliche Kunsthalle, Karlsruhe

**Samuel van Hoogstraten ” Ett gammal man tittar genom fönstret! (1653)**
*olja på duk, 111 x 86,5 cm*
*Kunsthistorisches Museum, Wien*

Den unika tavlan utförde van Hoogstraten under sin vistelse i Wien. Vilket fantastisk verk! Konstnären skapar illusion att mannen tittar på oss genom sitt fängelse-fönster. Den liten vas utanför förstärker och betonar djupet i målningen.

Ekonomi och illusioner

Den enorma målning, två och en halv meter bred och nästan två meter hög, befinner sig i Historiska Museet i Amsterdam. Förut hängde verk på Statskassanrum i den amsterdamska stadshuset, en påminnelse för alla medborgare att vara hederliga i sina räkenskaper. Den nederländska guldålder hade respekt för handel och konst och kanske därför alla invånare kände sig trygga och rika trots oroliga tider.

**Cornelis Brise (1622-70) ”Dokument från Amsterdams skattkammare” (1656)**
*olja på duk, 194 x 250 cm*
*Historiska Museet, Amsterdam*

Sammanfatning

Konsten att lura ögat har fascinerat i alla tider. Trompe l´oeil kan uttryckas i oändliga former, viktigaste att verken ska upplevas som det som avbildats. En ständigt lek mellan verkligheten och fiktion, en bedrägeriets trick som öppnar våra ögon för sanningen.

Tavlor är bilder för sig själva. De visar ett föremål, visar dess egenskaper, attribut, dess form, syfte, känsla … och faktiskt inte mycket mer än så. De visar det på ett sådant sätt att det verkar så verkligt som möjligt, eftersom de är ett spel mellan betraktaren och målare, ett spel som kallas illusion.

KÄLLOR:

https://www.svd.se/en-obandig-lust-att-stiga-ut-ur-ramen

Jean Baudrillard ”Conspiracy of Art” (2005)

Britt Tunander ”Bländverk. Trompe l`oeil-konsten som bedrar ögat” (2008)

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Samlare och deras samlingar.

En fantastisk konstresa till olika kuriosakabinettet i Italien, England, Prag, Mantua, Urbino, Danmark. Från vetenskapliga föremål till samlingar av mineraler, djur och ädelstenar.
Enjoy!

Italienska studiolo.

När renässansen svepte genom Italien, påbörjades kulturella förändringar på olika furstliga hoven. Vetenskapsmännen samlade akademiska instrument och ädelstenar (gemmer), medan humanister koncentrerade sig på forntida skulpturer, mynt och manuskripten. På bilden finns studiolo – ett avskilt rum i Palazzo Ducalo skapat för hertigen av Urbino, Federico da Montefeltro (1422-82). Dessa rum innehöll konstnärliga föremål, böcker, gamla handskrifter och andra kunskaps symboler associerades med antiken.

Studiolo var ett tecken på status och avslöjade den humanistiska intresse hos härskare. Å ena sidan var Federico da Montefeltro en kapabel militär ledare, å andra sidan en produktiv beskyddare för konsten. Han samlade böcker och manuskript, hade även en scriptorium med egna kopister och fick han ett symboliskt smeknamn ”Italiens ljus”. Bakom projektet stod Francesco di Giorgio Martini (1439-1502) och Luciano Laurana (ca.1420-79). Arbete utfördes mellan 1478-82. Rummet var faktiskt liten 3,60 x 3,35 m. Intarsiaarbete med illusionistiska målade hyllor är det mest kända exemplet på den typ av konsten i Italien.

En armillarsfär ( ett sfärisk astrolabium) och en kvadrant avbildad genom användning av intarsia
Metropolitan Museum of Art

En fantastisk samling skapade den furstliga paret Isabella d`Este (1474-1539) och Francesco II Gonzaga (1466-1519) från Mantua. Isabella var en framstående intellektuell kvinna, utbildad av kända humanister. Paret bodde i Castello di San Giorgio och två rum var till hennes privat bruk, hennes egen studiolo. Isabella använde rum för fritidsintresse: skrivning, studier och korrespondens samt att visa forntida föremål och samling på konstverk. Hon älskade musik, poesi och fick smeknamnet ”den tionde musen”. Hon var bekant med tidens berömda artister. Andrea Mantegna (1431-1506) utförde några målningar till Isabella som:

”Parnas” (1497) avbildade Mantegna furstinna som Venus och hennes man, Francesco II Gonzaga som Mars
”Dygdens triumf” (1499-1502) målad enligt Isabellas önskemål. Hon värderade högt Mantegnas målningar och han själv satte en ouppnåbar nivå för många konstnärer som arbetade med att dekorera Isabellas studiolo

Andrea Mantegna ”Parnassus” (1497) tempera och guld på duk,
159 x 192 cm
*Louvre*

Andrea Mantegna ”Dygdens triumf” (1502), 160 x192 cm
Louvre, Paris

Lorenzo Costa (1460-1535) efterträdde Mantegna som målare vid hovet i Mantua och utformade ”Allegori av Isabellas d`Estees kröning” och ”Regeringstid av Comus” två mytologiska målningar baserade på Mantegnas teckningar.

*Lorenzo Costa* ”*Regeringstid av Comus” (1506-11)*
tempera på duk, 152 x 238 cm
Louvre, Paris

*Lorenzo Costa* *”Allegori”* (
*olja och tempera på duk, 164,5 x 197,5 cm*
Louvre, Paris

Isabella hade en stor passion för att samla antika skulpturer, begränsat endast av pengar och det påvliga förbudet att exportera sådana föremål från Rom. Oavsett förbud lyckades hon att ha i sina samlingar skulpturer från Nasso, Rodi och fragment av mausoleum i Halicarnassus. Markisinna av Mantua hade egna konstagenter genom vilka köpte hon vaser, gemmer, byster, medaljer och även en ”enhörningshorn”.

*Kamé* från ptolemaiska tider (ca.300 f.Kr)
Kunsthistorisches Museum, Wien

*Giovanni Christoforo Romano (1456-1512)* ”*Minerva*”
*Medaljör från Rom*.

*Giovanni Christofano Romano* *”Isabella d`Este” (1500*)

*Tizian ”Porträtt av Isabella d`Este” (ca.1534-36)*
oil on canvas, 102 x 64 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

NORDEUROPEISKA KURIOSKABINETTEN.

Medan i Italien skapades ”studiolo” i norra delar av Europa har åstadkommit kurioskabinetten eller wunderkammer (kuriosum). En samling av märkvärdiga föremål kunde innehålla allt, från tavlor till ett uppstoppat vild djur. Kunstkammerer var föregångarna till museer. Den första kända användningen av ordet gjordes i samband med samlingen av Ferdinand I (1503-64), tysk-romersk kejsare. Ambitionen var hög: han ville visa upp så mycket kunskapens intresse som möjligt.

En stort kollektion hade ärkehertig Ferdinand II av Tyrol (1529-95) på Ambras -slottet vid Innsbruck, sammanförd av vapen, böcker, handskrifter, porträtt, sällsynta manuskripten och mynten. 1806 flyttades kollektion till den österrikiska Wien under namnet ”Ambraser Sammlung”.

*Slottet Ambras, nära Innsbruck är vacker belägen 628 m.ö.h. på en pittoreskt klippa.*

Albert V, hertigen av Bayern (1528-79) tävlade med Ferdinand och skapade sin egen kunstkamera. Som förmedlare och konstagent jobbade för honom Jacopo da Strada (1507-88), vilken reste runt i Europa i jakt efter värdefulla föremål. Albert köpte hela samlingar i Rom och Venedig: medaljer, mynt, marmorbyster och statyer. För att utrymma samlingen byggdes Antiquarium (1568-71) baserat på idéer av Jacopo da Strada. Hallen i bottenvåningen-69 meter lång, är en av största renässanshallen norr om Alperna.

***Tizian*** ”*Jacopo da Strada ” (1567-68)*
oil on canvas, 125 x 95 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

En mycket intressant och enastående kollektion hade Rudolf II Habsburg (1552-1629). Den tysk-romersk kejsare, kung av Ungern och Böhmen kände sig bättre på slottet Hradczany i Prag, än i Wien och därför flyttade han sitt kejserliga hovet till den böhmiska huvudstaden. Här kunde han ägna sig åt sina intresse; för konst och vetenskap, astrologi och alkemi. Till Prag lockade kejsaren de flesta kända artister. Rudolf var uttråkad på politik och lämnade makten till sin bror Mattias. Konstsamling blev hans fetisch och besatthet. Den tillhörde till största på den tiden. Det räcker att nämna berömda konstnärer som:

Arcimboldo (1527-1593) en hovmålare, som organiserade bland annat dekorativa ceremonier och processioner. Hans stil var mycket excentrisk och anpassat till Rudolfs förväntningar. Allegoriska porträtt av kejsare består av frukter, grönsaker och växter.

Rudolf II avbildad som **Vertumnus** (den föränderlige) den romerska trädgårdsguden.
Porträtten befinner sig i Skokloster slott (Håbo kommun) plundrat av svensk arme från Prags slott
under 30-åriga kriget!

Pieter Brueghel den äldre (1526/30- 1569) utförde ”Babels torn” i 1563

*Pieter Breugel* *(1563)*
*oil on panel, 114 x 155 cm*
*Kunsthistorisches Museum, Wien*

En Kunstkammer från Rudolf II:s tid.
Walters Art Museum

Antonio Correggio (1489-1534) älskade mytologiska motiven:

Correggio ”*Jupiter och Io” (ca.1532)*
oil on canvas,*164 x 70 cm*
Hos Rudolf II från 1603/4.
Kunsthistorisches Museum, Wien

*Correggio* *”Bortförandet av Ganymedes”(1530)*
*oil on canvas*,163 x 72 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

Tizian (ca.1488-1576) känd av sina mytologiska tavlor som t.ex. ”Danae”(ca.1554)

Tizian *”Danae”* (ca.1554)
oil on canvas, 135 x 152 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

Jacopo Tintoretto (1519-94) som fick sitt smeknamn ”den lille färgaren” eftersom han var son till en tintore (färgare)

Tintoretto ”Vintergatens ursprung” (ca.1575) en mytologisk målning skapad
i den venetianska, manieristiska stilen
oil on canvas, 148 x 165 cm
National Gallery, London

Gherard Emmoser (1553-1618) tillverkade unika instrumenter, här har vi jordklotet med urverk som roterade och kartlade konstellationer. Samtidigt oerhört vacker föremål! Pegasus bär världen på sina utsträckta vingar.

Himmel klott med urwerk (1579)
Metropolitan Museum of New York

Hans van Aachen (1552-1615) blev Rudolfs kammarmålare och utförde allegoriska målningar, kejserliga porträtter.

”Hans Van Aachen ”*Bacchus, Ceres och Amor” (ca.1600)*
*oil on canvas, 163 x 113 cm*
*Kunsthistorisches Museum ,Wien*

Hans Van Aachen ”*Rudolph II, kejsare” (ca.1607)*
*färg på duk, 60 x 48 cm*
*Kunsthistorisches Museum, Wien*

Albrecht Durer (1471-1528) målade ”Rosenkranzfest” i 1506

*Albrecht Durer (1506) ”Rosekranzfest”*
*oil on panel*,162 x 192 cm
National Gallery, Prag

*Durer avbildade sig själv på höger sidan av tavlan.*

Rudolf II Habsburg samlade verkligen på nästan allt som bara väckte hans intresse. Här har vi exempel på vackra illuminationer av växter och djur skapades av Joris Hoefnagel (1542-1600), en flamländsk konstnär, som företog vidsträckta resor för att dokumentera fauna och flora.

Illuminering från ”Mira calligraphiae monumenta”
(1561-62), Getty Center

I 1602 beordrade Rudolf II, i anledning av sin 50-årsdag, att utföra en extrem värdefull krona bestående av sällsynta ädelstenar och pärlor. De fyra gyllene fälten visar härskare som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus), nästa två som Rex Hungriae et Bohemiae. Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades av Jan Vermeyen (guldsmedaren från Bryssels).

*Den kejserliga kronan. Skattkamare i Hofburg (Wien)*

En av de mest värdefulla föremål var kamé kallades Gemma Augustea, från romerska tider, daterad 9 e.Kr-12 e.Kr.

Gemma Augustea
19 x 23 cm, Kunsthistorisches Museum, Wien

Rudolf kände att ingen kommer att ta hand om hans samling, han gjorde aldrig någon inventering…

Den första granskningen gjordes sju år efter kejsarens död och det visade sig att kollektion inkluderade 3000 målningar, 2500 skulpturer- tusentals föremål uppskattades till 17mln. floriner.

Under 1600-talet upphördes kunstkammerer att vara domänen för härskare. Rika medborgare, läkare, biskopar började själv samla på vackra föremål. En viktigt samling hade en dansk kunglig medikus och antikvarie Olaf Worm (1588-1654). Musei Wormiani var en riktigt ”kabinett av underligheter”.

*1655 – Frontstycket från ”Museum Wormianum” som visar samlingen*.

Med sin omfattande lärdom bidrog Olaf Worm till intressanta vetenskapliga disputationer. Han kunde läsa runstenar (texter skrivna med runskrift) och samlade på en tidig skandinavisk litteratur. Hans korrespondens innehåller brevväxling med 142 vetenskapsmännen.

En flamländsk konstnär, Frans Francken den yngre (1581-1642) avbildade kuriosakabinetten på en av sina tavlor. Hans favoritämne var bilderna av målnings gallerier som fyllde han med reproduktioner av olika tavlor med oerhört detaljerad precision!

*Frans Francken* ”*Ett samlargalleri” (ca.1638)*
oil on panel,115 x 148 cm
Sammlung Schönborn-Buchheim

Frans Francken *”Konstkammaren och rariteter” (1636)*
oil on panel, 86,5 x 120 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

Domenico Remps (1620-99), en italiensk målare om tysk eller flamländsk bakgrund, framställde en kunstkamera med sällsynta föremål av naturligt ursprung, såsom koraler, snackisar och andra ovanligheter. Denna trompe-l’oeil-målning suddar ut gränsen mellan verkligteten och fiktivt utrymme.

Domenico Remps ”*Kabinett av underligheter” (ca.1690)*
oil on canvas, 99 x 137 cm
Museo dell’Opificio delle Pietre Dure, Florence

Hur har det varit i andra länder i Europa?

I olika kuriosakabinetten samlade man tavlor och manuskriptet. Urvalskriterierna var inte så tydliga. Den typiska konstkammare kunde innehålla allt från oljemålningar till snäckskal, allt från natur och kultur! Ibland räckte inte utrymme till den växande kollektioner. Då byggdes man om huset att möjliggöra förvaring.

Inigo Jones (1573-1652), en känd engelsk arkitekt fick uppdrag att designera Arundel House för Thomas Howard, 21 earl of Arundel (1585-1645) – en pionjär genom konstsamlingen i England. Lord Howard samlade allt som var ”crème de la crème” i dåvarande konst: från ritningar av Leonardo da Vinci till tavlor av Raphael Santi, Hans Holbein, Parmigiano och Albrecht Durer. Många av dessa finns nu på Royal Library Windsor Castle eller på Chatsworth. Den arundelska antiksamlingen skänktes så småningom till Oxford. Lord Arundel uppköpte själv dels av statyer, byster och gemmer under sina resor till Italien, dels genom konstagenter. Allt för sitt otroligt galleri.

P. P .Rubens ”Thomas Howard”(1629-30)
Isabella Stewart Gardner Museum, Boston

Daniel Mijtens ”Earl of Arundel” (ca. 1618)
National Gallery, London

P. P. Rubens ”Thomas Howard” (1630)
oil on canvas, 67 x 54 cm
National Gallery, London

Den Augsburgska konstskåpet från Uppsala.

Vi kommer att avsluta vår resa i den underbara Uppsala. Jag tror, att ni vet vad ska det handla om. Den Augsburgska konstskåpet är ett kuriosakabinett som tillhört den svenska kungen Gustav II Adolf, tillverkat av Philipp Hainhofer (1578-1647), en känd konsthandlare. Skåpet var en gåva av Augsburgs borgerskap till kungen, vid hans intåg till staden, den 24 april 1632 (under 30-åriga kriget).

Det underbara konstvitrin innehåller upp emot 1000 föremål. Samling på olika material från djur- och mineralriket. Lådor och dörrar är pryds av måleri, mineraler, ädla stenar. År 1694 donerade kung Karl XI skåpet till Uppsala universitet, till nybyggda Gustavianum.

Bildresultat för den augsburgska konstskåpet — https://gustavianum.uu.se/samlingar/konstsamlingar/utstallningar/augsburgska-konstsk%C3%A5pet/

Kuriosakabinettens storhetstid var under 1600-talet och första hälften av 1700-talet. Syftet var att visa på att skåpets ägare var en bildad person och hade råd att omge sig med dyraste och vackraste föremål. Den vetenskapliga utvecklingen under upplysningstiden orsakades att kunstkamera blev en sagohistoria. Samlingar blev kärnan till museer-uppstod. Ett furstlig mode att samla vackra föremål har förekommit från Italien och nådde norra Europa. Kollektioner institutionaliserades och låg de grunden för bland annat British Museum, Kunsthistorisches Museum och andra fantastiska museibyggnader.

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.