KONSTSPEGEL

Bröllopet i Kana.

Bröllopet i Kana är en berättelse i Bibeln, omnämns i inledningen av Johannesevangeliet (Joh. 2,1-11). Berättelsen beskriver hur Jesus förvandlar vatten till vin, och det relateras som det första mirakel utförd av honom.

Bröllopet i Kana är ett vanligt motiv i den kristna konsten. Man kan hitta målningar i trecentostilen med mycket begränsat perspektiv, i quattrocento med de första proven på detta område. Barocken har förändrat berättelsens språk men det primära har inte förändrats.

DUCCIO DI BUONINSEGNA (ca.1255-1319) född och verksam i Siena

Här känns fortfarande medeltidens bildspråk. Duccio di Buoninsegna var den förste och kanske även den främste av de religiösa konstnärerna. Han avbildade scenen enligt den bysantinska traditionen men introducerade realistiska element.

**Duccio di Buoninsegna ”Bröllopet i Kana” (1308-11**)
tempera on wood, 44 x 47 cm,
Museo dell’Opera del Duomo, Siena

Tjänarna som trängs vid valven, döljer inte sin chock. De kan tydligt se att medan en av dem häller vatten från ett fat i potten, fyller den andra kannan med vin. Omvandlingen till vin är Jesu första mirakel. Alla de andra deltagarna, bland vilka vi ser två apostlar, tittar noggrant på Jesus och Maria och bevittnar ett mirakel. Duccio kom att införa något nytt: personer som verkade levande och som tycktes befinna sig i rörelse.

GIOTTO di BONDONE (ca.1266-1337) utförde fresken ”Bröllopet i Kana” (ca.1303-05) för Capella degli Scrovegni i Padua. Giotto placerade scenen i ett rum med öppet tak. Han ägnade mycket uppmärksamhet åt detaljerna som paneler i röda ränder och vinkannor.

Jesus sitter på vänster sidan av bordet. Han gör en gest av välsignelse: det pågår just nu ett mirakel att förvandla vatten till vin. I mitten av bordet sitter Maria som upprepar sonens handrörelse. Hennes tecken återspeglar orden: ”Gör vad han säger dig”. Till höger finns en grupp tjänare avbildades ganska grotesk. Den röda tunika betonar mannens fetma, huvudet har ingen nacke. Det är förmodligen den verkliga karaktärer som Giotto modellerade sig själv på.

GIUSTO de MENABUOI (ca.1320-91)
var en italiensk ungrenässansmålare. Han föddes i Florens men var han verksam mest i Padua. Fresker som illustrerades Jesus liv, bland annat mirakel i Kana, utförde han för baptisterium i Padua.

Giusto de Manabuoi ”Bröllopet i Kana” (1376-78 )
fresk i baptisterium (Padua)

HIERONYMUS BOSCH (ca.1450-1516) en briljant och original nederländsk målare vars arbete döljer en ovanlig ikonografi och individuell stil!

I målningen ”Bröllopet i Kana” avviker Bosch från traditionen, scenen som visas här är uppfylld av spänning.

En mystisk liten person i en krans på huvudet står med ryggen till betraktare och fortsätter till en märklig ceremoni. Tavlan är ett tidigt verk skapat mellan 1475 och 1480. I den traditionella berättelsen introducerar Bosch nya delar av mysteriet.

**Hieronymus Bosch ”Bröllopet i Kana”**
*olja på panel, 93 x 72 cm*
*Museum Boijmans Van Beuningen, Rotterdam*

Musiker på det improviserade upphöjda galleriet, en tjänare som kollapsar – alla dessa figurer är helt oväntade och ovanliga för den klassiska, bibliska ämne.
Tavlan är inte i gott skick; de övre hörnen har skurits av, många huvuden har målats om igen, och ett par hundar längst ner till vänster kan ha lagts till så sent som på 1800-talet. Bröllopets bankett har placerats i en rikt möblerad interiör, förmodligen i en tavern. Mirakel sker längst ner till höger; gästerna sitter runt ett L-format bord som domineras i ena änden av Kristi figur. På vänster bär två tjänare in ett vildsvinshuvud och en svan spottar eld från munnen. Den exakta betydelsen av alla dessa detaljer förblir oklart. Som ofta är det hos Hieronymus Bosch…

Bröderna Limbourg och deras tidebok

”Les Très Riches Heures du Duc de Berry”, är en illuminerad tidebok utförd av bröderna Limbourg runt 1412-1416 för hertigen Jean de Berry. Inte bara Limburgarna arbetade för Jan de Berry. 1416 gjorde en annan av hans protéger, Jacquemart de Hesdin (ca.1355-1414), ett enormt manuskript kallade ”Stora timmar”/”Les tres riches Heures”. Namnet berodde inte bara på måtten, även om dessa var ganska anständiga, 30 × 40 cm.

”***Grandes heures de Jean de Berry”* (1409) *framställer scenen från Kana***
tempera on vellum, 40 x 30 cm
National Bibliotek, Paris

Det är möjligt att det franska adjektivet grandes brukade betyda magnificent. Det intrikat dekorerade manuskriptet innehöll ett massivt, guldklädd omslag, vackra illuminationer och mängd av ädelstenar.

Jacquemart de Hesdin placerade ”Bröllopet i Kana” i arkitektonisk interiör som var känd till honom, stiliserad enligt den internationella gotiska bildspråket.

GERARD DAVID (ca.1460-1528) var en nederländsk konstnär från Oudewater. Han målade mest stillsamma högtidliga bibliska scener i det fria. Figurerna hade en värdig hållning, landskapet var ofta starkt framträdande.

**Gerard David ”Bröllopet i Kana”(ca.1500)**
olja på panel, 100 x 128 cm
Louvre

I denna målning är kvinnornas sittställningar och deras förtrollande ovala ansikten så anmärkningsvärda, och hela verket har en mystisk atmosfär. Stillebenmålningen av festmåltiden är fascinerande!

PAOLO VERONESE (1528-88) och hans främsta verk ”Les Noces de Cana”.

Denna enorma duk gjordes för refektorium av San Giorgio Maggiore-klostret i Venedig. Målningen skildrar ett imaginärt palats med cirka 130 gäster, porträtter av kändisar från epoken, av Veronese själv och av hans vänner påklädda i rika färgade kostymer.

Tavlan hängde i klostret i 200 år, tills Napoleon stal den och förde den till Paris. Idag kan vi beundra verket i Louvren.

**Paolo Veronese ”Bröllop i Kana”(1563)**
olja på duk, 666 x 990 cm
Louvre

Bröllopsscenen, som i en teater, äger rum på ett torg stängt med doriska och korintiska kolonner. På avståndet finns en torn med arkader utförd av arkitekt Andrea Palladio, allt påminner om 1500-talet Venedig snarare än Palestina, där Veronese antagligen har aldrig varit. Bibliska karaktärer är påklädda som venetianer i orientala dräkter och turbaner. Scenen förlorade sin ursprungliga religiösa karaktär. Det är barockens pärla!

***Musikscen med kända konstnärer- är det Tizian, klädd i röda dräkt? Är det Veronese i den vita? Och Tintoretto som spelar på en fiol!***

JACOPO ROBUSTI, TINTORETTO (1528-1594)

”Bröllopet i Kana” utspelar sig i en enorm korridor som ser ut som en magnifik sal från venetianska palatser. Hela utrymmet på bilden är fylld med många gäster. Men vart och hur presenterar Tintoretto underverkets ögonblick? På den första uppsättningen av ett långt bord finns det två grupper människor, vars gester är svåra att gissa, vi kan tänka att det var här som något fantastiskt hände. I mitten av bilden möter vi en ensam Kristus, här är den andliga förbindelsen.

**Tintoretto (1561)** **”Bröllopet i Kana”**
Olja på duk, 435 x 535 cm
kyrkan Santa Maria della Salute, Venice

***Detalj*– *barockens mästare avbildar venetianska damer och interiör***

Bröllopsscen har en tydligt nykter atmosfär, eftersom miraklet ännu inte har ägt rum. Kopparna är tomma, bruden och brudgummen är oroliga och deras gäster är förbryllade. Kristus, som är på mellanavstånd, men framhävd av bordets perspektiv, kommer inom kort att återställa allas goda humor.

MARTIN de VOS (1532-1603) och manierismen

en flamländsk konstnär från Antwerpen var stilistisk nära manierismen. Gillet av värdshusägare beställde tavlan hos de Vos, som var mycket berömd konstnär på den tiden. Resor till Italien och tid tillbringad i Venedig (1550-58) hade en märkbar effekt på hans arbete.

Bibliska scenen från Kana äger rum i renässans-stiliserad sal med ett bord fullt av god mat och dyra porslin. De Vos försökte ändå att framkalla en något biblisk atmosfär, flera gäster bär turbaner. De stora vinkannor har ett särskilt klassisk utseende. Ärligt talat är detta skildring en av vackraste jag har sett!

**Martin de Vos ”Bröllop i Kana”(1596-97)**
Olja på panel, 268 x 235 cm
O.-L. Vrouwekathedraal, Antwerpen

Vi kommer att avsluta den mirakulösa konstresa till bröllopet hos Julius Schnorr von Carolsfeld (1794-1872) från Leipzig. Han tillhörde en grupp av tyska konstnärer- nasarenerna och hans måleri idealiserade medeltidens bildspråk. Gruppen betonade konstens samband med kristendomen och hade förebilder i 1400-talens italienska och 1500-talets tyska måleri. Det är ingen konstighet att von Carolsfeld framställde ”Bröllopet i Kana” (1820) på mycket bibliskt sätt!

**Julius Schnorr von Carolsfeld ”Bröllopet i Kana” (1820)**
olja på duk ,140 x 110 cm
Kunsthalle, Hamburg

Är vi i Jerusalem, i Tyskland eller Italien? Tiden stannade faktiskt här…

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Donera Donera en gång i månaden Donera en gång per år

Etnicitet och hudfärg i konsten.

Under renässansen tolererades och förföljdes judar samtidigt. Denna situation har pågått i tusentals år. Morer (muslimer på iberiska halvön) kallades för otrogna och utvisades från Spanien år 1502. Turkarna, som erövrade Konstantinopel 1453, fruktades och hotades mest av allmänheten.

I alla dessa fall motiverades hat av de religiösa och politiska skäl. Det fanns i princip ingen rasbakgrund. Svarta Afrikaner var sällsynta i Europa och behandlades de som exotiska utlänningar. Det var inte bra spektrum, och inte dåligt heller.

Idag vill jag gå genom konsthistoria och välja ut intressanta tavlor. Hoppas att ni förstår mitt val- Renässansens ikonografi är obeskrivbar vackert.

Den tyska renässansen: Albrecht Dürer (1471-1528)

I sitt kända verk ”Konungarnas tillbedjan” framställer Dürer tre vise männen som exponerar sin vördnad för det nyfödda Jesusbarnet. Enligt Bibeln kom de långväga ifrån och de har fått representera varsin av tre världsdelarna: Europa, Asien och Afrika. Därför brukar åtminstone en av konungar avbildas som en färgad man, vilken ibland tolkats som Balthasar och ibland som Caspar.

**Albrecht Durer ”Konungarnas tillbedjan**” **(1504)**
*olja på duk, 99 x 113 cm*
*Uff*izi, Florens

*Bakom huvudscenen ser man några riddare från exotiska länder som tillhör karavan av tre kungar!*

Den nederländska sengotiken: Geertgen Tot Sint Jans (ca.1460- ca.1488)

Geertgens tillnamn syftar på det johanniterkloster i Haarlem, där han bodde till sin död. Mycket lite är känt om hans liv och arbete, han var en av de första som arbetade med oljefärg.

***”Konungarnas tillbedjan” (ca.1480-95)***
oil on oak wood, 91,6 x 71, 8 cm
Rijksmuseum, Amsterdam

Den nederländska sengotiken: Hieronymus Bosch (ca.1450-1516)

Hans fantasirika verk hör till sengotiken och inspirerar fortfarande flera konstnärer. Ett trettiotal målningar finns bevarade på olika museer runt i hel världen.

En teknisk undersökning visar att den här panelen anses vara en av Boschs tidigaste verk. Den vackra miljön, med en gardin som hålls högt upp av änglar kan indikera påverkan av religiösa teaterställningar som framförts i Boschs hemstad- Hertogenbosch. Kung Balthasar har en vacker vit dräkt med gulda dekorativa delar som bekräftar hans höga status. Han är i sällskap av en mörkhyad tjänare.

**Hieronymus Bosch ”Konungarnas tillbedjan” (ca.1475)**
*Oil and gold on oak, 71,6 x 56,5cm*
*The Metropolitan Museum of Ar*t

**Hieronymus Bosch Triptyk ”Konungarnas tillbedjan” (ca.1510)**
*Olja på trä, 138 x 72 cm (central)*
*138 x 34 cm (två flyglar)*
*Museo del Prado, Madrid*

Den centrala panelen i triptyken ( Epiphania) visar kungarnas dyrkan för den heliga barn. Som alla målningar av Bosch är den ovanlig och fantasifull framställning av ganska klassiskt ämne. Här vill jag koncentrera bara på kungen Balthasar. Han är väldigt majestätisk i sina vita kläder.

http://www.metmuseum.org/Collections/search-the-collections/435724

Den italienska renässansen: Vittore Carpaccio (ca.1455-1525)

En venetiansk målare var mest känd av sina färgrika verk. Var uppmärksam på de mörkhyade gondoliererna!

**Vittore Carpaccio ”Det heliga korsets mirakel vid Rialtobron” ( 1496)**
tempera på duk, 365 x 389 cm
***Gallerie dell’Accademia, V***enedig

Den italienska renässansen: Piero di Cosimo (1462-1522)

Piero di Cosimo brukade inte signera eller datera sina verk, vilket gör en rekonstruktion av hans stilistiska utveckling extremt krångligt. Den florentinska målare utförde många mytologiska scener, bland annat berättelse om Andromeda.

**Piero di Cosimo ”Perseus som befriar Andromeda” (ca.1510-13)**
olja på panel, *70 x 122 cm*
*Uffizi*

Historien är baserat på Ovidius-berättelse. Den romersk skald beskriver hur dotter till etiopiska kungen Kefeus och Kassiopeia fastkedjades till en klippa vid havet som ett offer till ett havsmonster. Andromedas mor påstod att hon var vackrare än nymfer. Poseidons vrede var rasande… Minns ni vem räddade Andromeda? Perseus kom på den vingade hästen- Pegasus och befriade henne. Naturligtvis blev han kär vid första ögonblicken!

Piero di Cosimo avbildar scenen utan onödig dramatik. I mitten kan vi observera en tjänstpiga som spelar på någon instrument. Förmodligen är hon också från Etiopien.

Den italienska barocken: Paolo Veronese (1528-88)

Paolo Caliari vanligen känd som Veronese efter sin vackra födelsestad Verona, var en av de mest kända senrenässansens ledande konstnär.

***Paolo Veronese ”Gästabudet i Levis hus” (1573)***
*olja på duk, 555 x 1310 cm*
*Gallerie dell´ Accademia, Venedig*

Veronese skapade målningen 1573 i meningen att det blir ”Sista måltiden”, ett biblisk ämne hämtat från Matteus evangeliet. Beställare var det venetianska klostret Santi Giovanni e Paolo. Veronese placerade många figurer runt det rikt inställda bordet, alla klädda enligt tidens hovsmode. Bland folket fanns olika figurer: svarta betjänare, dvärgar och svabiska soldater (luterska). Kristus person och mysteriet med den sista måltiden är helt omöjligt att upptäcka för underhållare. Konstnären blev kallad till Inkvisitionens-domstol och hade en stor problem!

Konstnären skulle måla om duken. Veronese undergav sig inte domen och ändrade bara titeln till ”Festen i Levis hus”, vilket också tillfredsställde den heliga inkvisitionen. Tack och lov att det slutade så oskyldigt. Den enorma duken gjorde säkert ett stort intryck på betraktare. Det händer så mycket på festen i Levis hus!

Den italienska manierismen: Agnolo Bronzino (1503-72)

Bronzino var elev till Jacopo da Pontormo och Medicinerna anlitade honom som porträttmålare.

**Agnolo Bronzinos verkstad ”Alessandro di Medici” (1534-35)**
oil on tin (olja på tenn), 16 x 12,5 cm
Uffizierna

Bara att nämna…Alessandro di Medici (1510-37) har kallats il Moro (moren) på grund av sitt utseende. Han var illegitim son till Lorenzo di Medici och hans mörkhyade tjänarinnan Simonetta da Collevecchio.

**Agnolo Bronzino ”Alessandro de Medici”**
olja på duk, *82 x 67 cm*
Hermitage Museum

http://www.blackhistorymonthflorence.com/

Den italienska barocken: Cristofano dell’Altissimo (ca. 1525–1605)

var en italiensk målare bosatt och verksamt i Florens. Han utbildades till porträttmålare av Pontormo och Bronzino. 1552 skickade hertigen Cosimo I de Medici honom till Como för att kopiera målningarna från porträttsamlingen av historiken Paolo Giovio (1483-1552). Dell` Altissimo utförde cirka 280 målningar och jobbade under 37 år! De flesta av dem kan ses på Uffizierna i Florens (Giovio Series).

En otrolig samling av Medici-medlemmar, författare och humanister, men också exotiska härskare som Abessinien kung, ottomanska sultaner m.m. Vilken fantastisk jobb utförde Cristofano dell´Altissimo!

”*Porträtt av Hasse Labne Dengel” (1552-68)*
olja på duk
*Uffizi*

**”Alchitrof- kung av Etiopien” (1568),**
olja på duk,
*Uffizi*

**”*Portrait of Shah Ismail I of Persia (1487-1524)*”**

Den flamländska barocken: Justus Suttermanus (1597-1681)

även känd som Giusto Suttermans var en flamländsk barockmålare och tecknare. Han föddes i Antwerpen och dog i Florens. Sustermans är främst känd för sina porträtt av Medici-familjen eftersom han var deras hovmålare.

Vilken intressant tavlan har vi här!

**Justus Suttermans ”Söndag på marknaden” (ca.1634)**
”*Group Portrait of Domenica delle Cascine, la Cecca di Pratolino and Pietro Moro*”
olja på duk,100 x 94 cm
Uffizi

De tre personerna som är avbildad verkligen existerade, vilket dokumenterades i Medici-arkiven. De två äldre kvinnorna med ett skrynkligt ansikte och en livlig ironisk blick bekräftas ofta i Medici-redovisningsböckerna. Den mörka Pietro (till höger) måste ha varit en av de många hustjänstemän, som jobbade åt familj. Ett fantastiskt exempel på etnicitet i XVII-talet i Florens

Den holländska senbarocken: Juriaen van Streeck (1632-87)

Van Streeck föddes i Amsterdam och sysslade med stillebenmåleriet. Mellan typika tavlor med aprikoser, vattenmelon kan vi möta några mörkhyade tjänare från holländska rika hushåll.

**Juriaen van Streek ”Stilleben med aprikoser och lemon” (1636)**
olja på duk, 90,5 x 80 cm
private kollektion

**Juriaen van Streeck ”Stilleben med moren och porslinskärl” (ca.1670-80)**
olja på duk, 143 x 120,5 cm
Alte Pinakothek

Den spanska barocken: Diego Velazquez (1599-1660)

Minns ni mitt inlägg ”Bodegones”? Då skrev jag om Diegos fantastiska verk.

Velazquez ”La Mulata” eller ”Kökspiga” (1620 -22)
*olja på duk, 56 x 104,5 cm*
*National Gallery of Ireland, Dublin*

Efter en rengöring i 1933 fick man veta att detta är en skildring av Jesus ”Måltid vid Emmaus” på väggen bakom huvudfiguren. Kökspigan om mörkare hud är avbildad på ett fantastiskt sätt! Velazquez kopplar hennes vanliga tjänsteplikter med universella tankar om livet, om religion. Hon är en enda vittne av Jesus ord. Hon lyssnar men samtidigt avslutar inte sina allmänna uppgifter. En rent poesi. Universella verk.

Det var en intressant resa på spaning efter målningar som framställer en folk om olika hudfärger, om etniska bakgrunden. Vad tycker ni, mina kära konstälskare? Presenterade konstnärerna dem på ett korrekt sätt? Jag ser inga skillnader…

Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tre_vise_m%C3%A4nnen