ANTO CARTO – en humanist från Belgien.

Anto Carto föddes den 8:dec. 1886 i belgiska staden Mons. Hans far var snickare och förmodligen därför tyckte Arno om berättelse om Josef från Nasaret. En ung student blev först lärling hos Francis Depooter, senare pluggade konst på akademierna i Mons, Bryssel och Paris. Han utbildade sig till figurativ målare, litograf och illustratör.

"L`effort"- "Ansträngning"(1922)

Han började måla i en symbolistisk stil, men efter I:världskriget blev han expressionistmålare. Mellan år 1911-12 fick Anto Carte stipendium till Paris, där han upptäckte för sin konstnärskap den florentinska och sienenska målarskola. Arno reste till Marocko, Spanien, USA, där träffade han en belgiskt poet- Emile Verhaeren. Carto illustrerade poetens diktsamlingar och visade de på sin första officiell utställning (1917). Genombrott påbörjades.

  • 1923 ställde han upp med andra flamländska kollegor på den parisiska höstsäsongen ( http://Salon d`Automne)
  • 1924 en separat utställning i Pittsburgh (Carnegie Institute), där alla hans 60 målningar såldes!
  • 1928 bildade han en expressionistisk konstgrupp Nervia
  • 1932 undervisade dekorativ och monumental målning vid högskolor i Bryssel
  • Anto Carte dog i Ixelles, den 15 februari 1954
”Blinda musiker” (1917)
”Pieta” (1918)
”Den förlorade sonen” (1920)
”Såningsman” (1919)
Vierge à l’enfant
Gouache, aquarelle et feuille d’or sur papier
(ca. 1920)

Konstnären har en förkärlek för populära scener, genrescener, religiösa kompositioner, landskap, figurer (clowner, barn, tiggare, sjömän, mödrar och barn). Han brinner för italiensk konst och denna entusiasm visar sig inte bara i eleganta och kraftfulla linjer utan också i en känslig intimitet. Många av hans verk är badade i en symbolisk atmosfär. Människa är den största inspiration i hans arbete.

”Benedicte” , ” Välsignelse” (1921) 115 x 127,7 cm
”The Blinds (1924), Oil on canvas Musée d’Art Wallon, Liège
”Le pain ”( 1921) Oil on canvas, 110 x 120.3 cm.
”La sirene”(1928)
”Le Batelier et la Sirene”(1923)
”Landskap vid Fiesole”( 1925)
”Le clown rose” (ca.1920)
”Le clown rouge” Sotheby’s auction


Hans kompositioner är väl genomtänkta, linjerna är solida, färgerna är fasta. Han skapade sin egen, igenkännliga stil kopplad genom religiösa motiv till Nya Testamenten. Arnos tavlor vibrerar av andlig mystik. Blinda musiker, enkla bonder, de alla är vackra i sin naturliga miljö. Men han moderniserar sin konst. Konsten befann sig vara på gränsen mellan symbolism och expressionism.

”Les mendiants”, ”Tiggare” ( 1921)
”Mjölnare” (1938)
”Ensamheten”
” Den blind och förlamad”(ca.1926-1930)
”Interiör”

https://www.invaluable.com/auction-lot/anto-carte-ecole-belge-1886-1954-interieur-126-c-77f4e38837

”Bouquet”

Konströrelse Nervia, grundades 1928 av 42-år gammal Carte, hade syfte att främja vallonsk konst, genom att stödja unga artister. Den inkluderade förutom honom åtta andra målare: Louis Buisseret, Frans Depooter, Léon Devos, Léon Navez, Pierre Paulus, Rodolphe Strebelle, Taf Wallet och Jean Winance. Nervias konst hävdade en klassisk essens av realism, men samtidigt lyrism och intima känslor i konsten. Artister vägrade avantgarde till varje pris, de studerade djupt andra konstnärer och uttryckte en sorts neo-humanism genom motiver från vardags; familjeliv, betraktades med harmoni och idealism.

”Le jeune pêcheur”- ”Den unga fiskare”
”Chemin de Croix” ,tempera på kartong
”Le petite harlequin” (ca.1928)
”Mother and Child”
Vänster panel
LES OFFRANDES”- triptyk (1923)
Höger panel
”Grand bouquet”(1945)

En djup humanism präglades Antos Carte konst. Han dyrkade vardagliga stunder, enkla sysselsättningar och ställde viktiga frågor genom sin konst. Vägrade han moderniseringen? Nya trender? Det är svårt att svara direkt… Det oändliga människanshistoria är det finaste vad han kände till och karakteriserar hans konstvärld.

https://www.youtube.com/watch?v=pl-7Knqytqc

ANTONIO DONGHI – en magisk realism från Italien.

Antonio Donghi föddes 16 mars 1897 i Rom där studerade han på Instituto di Belle Arti (1908-16). Militärtjänst och den 1:världskriget fördröjde hans planer och han blev skickat till Frankrike. I slutet av kriget ägnade han sig åt att studera måleri i museerna i Florens och Venedig, främst intresserad han varit av konst från 1700 och 1800- talet.

"Ragazzi alla finestra"(1947) 60 x 90 cm, privat kollektion

Snart etablerade sig Antonio som en av Italiens ledande målare i den nyklassiska rörelsen som uppstod på 1920-talet. Termen magiska realism användes första gången i 1925 av den tyske konstkritikern och fotograf Franz Roh (1890-1965). Den stilen gestaltar sammansmältningen av en gripbar, synlig, rationell verklighet och en drömliknande realiteten. Som företrädare kan man nämna: Felice Casorati, Edward Hopper och Frida Kahlo.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Franz_Roh

”Via del Lavatore” var hans debuttavlan och visar gatan ett stenkast från Trevifontänen där han bodde.
”Nudo di donna” (1923)102 x 99 cm
Privat kollektion

Antonio Donghi hade en extremt förfinad teknik, rumslig klarhet när han föreställde sig kroppar och ytor. Figurer har en tyngdkraft och en arkaisk styvhet som påminner om Piero della Francesca. Donghi uppnådde både popularitet hos allmänheten och framgång hos konstkritiker.
Kritiker jämförde hans arbete med Henri Rousseau och Georges Seurat, vars scener av samtida liv på samma sätt berörs med en subtil humor. Hans stilleben består ofta av en liten vas med blommor, ljuvlig landskap och symmetri som är grundämne i en naiv konst.

”Carnevale”(1923), 151 x 151 cm, privat kollektion
”Självporträtt”(1924), 50 x 50 cm, privat

I december 1924, på Pesaro-galleriet i Milano, deltog Donghi i den viktiga utställningen av 20 italienska konstnärer, bland annat med de Chirico, Casorati, Guidi, Oppi, Tozzi, Trombadori.

Atmosfären i konstvärlden vid den tiden var en generell återgång till ordning. Neue Sachlichkeit var Tysklands nya konströrelse som riktade sig mot symbolism och expressionism genom att presentera verkligheten objektivt, ofta med en satirisk ton.

”Circo equestre”(1927),150 x 100 cm, privat
”Piccoli saltimbanchi”, ”Unga akrobater”(1938)
”Il giocoliere”( 1926)
103 x 107 cm, privat


Antonio Donghi älskade att avbilda gatukonstnärer, cirkusartister, jonglörer, dansare, musiker och folksångare. Det finns en poesi i hans figurer, både hos män och kvinnor.

”Baptism” (1930), Galleria Civica d´arte Moderna et Contemporanea, Turin
”Prima della canzone”, (1930), 85 x 110 cm, privat
”La canzonettista”, (1925), 148 x 100 cm, privat
”Sång”(1934)

1930-talet är ett intensivt arbete och anmärkningsvärda bekräftelser för Donghi:

  • vid Biennalen i Venedig 1930 köptes målningen” Donna alla finestra” av Museum Modern Art i Palazzo Pitti
  • Donghi ställde ut i Buenos Aires och i Pittsburg
  • år 1931 köptes målningen ”Donna alla toletta” av det ny etablerade Galleria Mussolini
  • på Venedigbiennalen 1932 köps två verk: ”Kvinnan vid kaffe” av Ca’Pesaro Museet och ”Giovinetta” av Civic Museum Genoa
  • under 1940-talet hans rykte minskade, även om han fortsatte att ställa ut regelbundet
  • 1941 tilldelade Italienska Akademin för Donghi ett pris för hela aktivitet som konstnär
”Donna al caffe” (1932)
”Giovinetta” (1931) ,Galleria d’Arte Moderna 
”Donna toaleta”
”Jongler”(1936)
”Gita in barca”(1934), 110 x 140 cm, Palazzo Merulana, Rom
”Le villegianti” (1934), 112 x 80 cm, Pesaro collezione, Venedig
”Hundtränare” (1946)

Perioden från 1950 till döds (Rom 16 juli 1963) kan betraktas som en tillbakadragande period. Donghi målade nästan uteslutande landskap, deltog i Venedigbiennalerna 1952 och 1954, och därmed i Quadrennials (1951, 1955, 1959). Ibland skickar han gamla målningar till utställningarna.

”Landskap”

”Landskap n.1″(1951), 40 x 50 cm
”Paesaggio Torino di Sangro” (1948)
”Gli amanti alla stazione” (1933) 116 x 67 cm

Antonios Donghi målningar är så skarpa men ändå mycket gåtfulla. Han hade en otrolig förmåga och ambition att ta realismen utöver dess gränser, att omforma verkligheten och söka det som är gömt i dess banala perfektion. Det är en vision som speglar konstant avskiljning, en relation med verkligheten som måste bekräftas av en stängd ordning. Hans tavlor är rena, klarsynta och visar kontroll över känslor. Kanske darför för att hans personliga erfarenheter bär ärren på ungdomliga upplevelser: hans föräldrars separation och krigets, ursäkta två krigens svårigheter.

PHILIP von SCHANTZ -att kunna se det vackra i det enkla.

Philip von Schantz föddes 1928 i Norrköping. Han var en svensk målare, grafiker och professor i grafisk utbildning vid Kungliga Konsthögskola. En ung Philipp studerade tre terminer hos Otto Sköld och några månader hos Andre Lhote i Paris. Efter studieperiod har kommit tid att debutera och Philipp von Schantz gjorde det på ett framgångsrik sätt.

"Philip von Schantz,"Stilleben med druvor" (1985)
olja på duk, 
65 x 56 cm
”Stilleben med blåbär i trälåda” (1976), 100 x 81 cm, olja på duk
”Rensåpa”(1976), 92 x 65 cm
Detalj

Sin store popularitet fick han när han utförde bilder av bär i stora, charmfulla korgar, hinkar och högar. Formen fanns i geometri, ju mer man sysslar med henne, desto snabbare når man perfektion. Ingen kunde måla så utmärkt och fullkomligt enstaka bär eller frukter som Philip von Schantz. Hans stilleben visade minsta detaljer, allt i okomplicerad landskap som efter många år av ständigt arbete, blev integrerat nästan i tavlorna!

”Röda vinbär II” (1980)
”Blåbärsfat” (1980), Färglitografi 39,5 x 51,5 cm
”Kursbär”
”Stilleben med kursbär”(1981), 94 x 60 cm
”Vattenmeloner” (1985), 60 x 72 cm

Från 1988 bodde von Schantz i sin nya atelje i Gåsvik(Väddö). Det blev hans smultronställe, naturen existerade i närheten, bara att gå till skogen och fånga härliga bilder.

”Vid Väddö kanal”(1988), 120 x 150 cm
”Lerkrus mot kust” (1987),45 x 62 cm
”Motiv från Väddö” (1991), 120 x 150 cm

Hans stillebenmåleri utfördes från enpunktperspektivet och var alltid i 1:1 skalan. Allt för att skapa fullkomlighets ideal. Philips von Schantz konst påminner om den äldre traditionen där en skarp realism var det viktigaste! Trompe-l`oeil måleri är känd redan från antiken men blomstrades under barocken. Den typ av konst http://www.artely.se/ kräver uppmärksamhet och en dos av samarbete hos betraktare. Det är inte konstnär som leker med oss, snarare han utmanar vårans intelligens.

Philip von Schantz var chefen för Moderna Museet mellan 1973-77 och ordförande i Föreningen för Grafisk Konst (1972-88). Under sin aktivitet som konstnär fick han utmärkningar och priser i Sverige och utomlands. Han dog i Stockholm 1998 som folkkär och uppskattad artist. Hans finstämda tavlor, litografier säljes fortfarande runt i olika europeiska auktionshusen.

Är du intresserad av svensk samtida konst? Besök gärna Artely http://www.artely.se/ som har ett stort urval av en bra svensk konst.

FLORENS – staden där Renässansen föddes.

Staden Firenze finns nämnd redan 59 f.Kr. då romerska krigsveteraner erhöll mark där och bosatte sig på den toskanska provinsen. Staden hamnade under olika härskare och kungar. Ekonomisk välmående hade en stor roll, pengar, makt och handel med Levanten skapade blomstrande villkor till prosperity. Därför är det inte konstigt att Renässansen börjades i Florens.


Florens åtnjöt välstånd större än någon annan italiensk stad. Köpmännen och bankirer som ansvarade för hennes välfärd, styrdes obegränsad fria från yttre restriktioner. Den härskande klassen var stolt, ambitiös, intellektuellt och kulturellt nyfiken. Dags att presentera staden och Florens personligheter!

DANTE ALIGHIERI (1265-1321)

författare föddes i Florens. Hans viktigaste verk var ”Divina Commedia”, Den gudomliga komedin. I verket framträder Dante själv som huvudperson, och under hans vandring genom helvetet, skärselden och paradiset, träffar han berömda personer som hamnat i de olika världarna efter döden. En av Dantes största förtjänster är att han skapade ett nytt skriftspråk, baserades på det talade italienska. Tidigare skrevs allt på latin.

Sandro Botticelli avbildade ”Dante Alighieri”(1495) Bibliothèque et fondation Martin Bodmer (Cologny, Schweiz)
Första sidan ”Inferno”
Domenico di Michelino (1417-91) ”La Divina Commedia di Dante” (1465) 232 x 290 cm, olja på duk, domkyrkan S.Maria del Fiore


Dante Alighieri håller sin epos i vänstra hand. Med sin högra hand pekar han på en procession av syndare till helvetet, bakom honom skärselden och en historisk utsikt över Florens stad.

GIOVANNI BOCCACCIO

född i Florens 1315 och dog 1375. En italiensk författare kallad för novellens skapare. Hans ”Dekameron” avbildar digerdödens hemska dagar, när tio personer flyr undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta upp stämningen berättar de tio berättelser per kväll i tio dagar. Hundra korta berättelser ger en beskrivning av seder, å ena sidan uttrycker det frodiga livet, fullt av kärlek, erotiska äventyr och mänsklig sensualitet, å andra sidan uttrycker beundran för intelligens, mänskligt sinne, vissdom.

Introduktion till Decameron (1350–1353) av Giovanni Boccaccio.
Sandro Botticelli eller någon från hans verkstad avbildade ”Bankett i tallskogen” (1482/83)-en 18:te berättelse om femte dagen, Prado museum

ANDREA di FIRENZE (ca.1337-77)

en florentinsk målare utförde en svit stora fresker i Spanska kapellet i S.Maria Novella.

Andrea da Firenze (verksam 1343-77) avbildar representerare av den katolska kyrkan med påven Innocent VI och kejsaren Karol IV. Duomo i bakgrunden.
Dominikanska kloster hierarki och historia.


Carta della Catena

Carta della Catena (ca.1480)

tillskrivs Francesco di Lorenzo Rosselli (1471 -1482), är det första kända exemplet i kartografins historia som är en fullständig representation av staden Florens, inklusive alla dess byggnader, gator och torg. Namnet härstammar från den hänglåsta kedjan (it:catena) som ramar in kartan. Men jag tror att det är mycket mer än bara en karta. Man kunde tänka på detaljerna i timmar. Lägg märke till hur konstnären i det högra hörnet ritar samma vy. Du kan se hur noggrant skaparen har varit med att framställa detaljer i denna utsikt över en senmedeltida stad.

Självporträtt?

GIROLAMO SAVONAROLA (1452-98)

dominikanerbroder, folkledare och klosterreformator. Han föddes i Ferrara men från 1489 levde i Florens, där han i sitt kloster verkade för en återgång till Dominikus fattigdomsideal. I staden predikade han och ville genomföra religiös reform. Eftersom Savonarola hotade mångas intresse, även påven Aleksander VI:s Borgia, bannlystes han och brändes 1498 som ett kättare. Han hatade Florens splendör och kulturella omgängen och så slutades hans liv och läror i dessa vackra stad.

Palazzo Vecchio och Loggia dei Lanzi under Savonarola avrättning (1498) målades av en anonym konstnär (1650), Museo di San Marco

DOMENICO GHIRLANDAIO (1449-94) 

egentligen Domenico di Tommaso Bigordi, född och död  i Florens, var kopplad med staden, där ledde han en stor verkstad. Sin tids främste monumentalmålare var också begåvad som porträttare. Utan Ghirlandaio kunde vi inte beundra fresker i Sixtinska -kapellet. Michelangelo lärde sig av honom freskomåleriets krävande teknik!

Domenico di Ghirlandaio – en fragment av ”Underverk av St. Franciskus” (1483-85)
Fresk
Santa Trinita, Florence


Tavlan utfördes för Francesco Sassetti`s kapell. På sidan av altaret knäböjdes donator Francesco och hans fru Nera de ‘Corsi. I panelen ovan är scenen där St. Franciskus återupplivar den romerska notarius son, med utsikt över Florens i bakgrunden: till höger den romanska fasaden i Santissima Trinita, till vänster Palazzo Spini, i bakgrunden Arno-bron. Bankiren Sassetti köpte 1478 rättigheter till ett begravningskapell i basilikan Santa Trinità och anställde Ghirlandaio.

Ghirlandaio ”Jungfrus födelse ”(1486-90) fresken i Capella Tornabuoni framställer rika, adliga Florens medborgare.

Detalj från Tornabuoni-kapellet i St. Maria Novella. Staden är fantasifull, men detaljer som tornet i Florens Palazzo Vecchio och St. Maria Novella campanile är riktiga.
Fresken ”Visitation” presenterar Jungfrus och St.Elisabet möte. I bakgrunden landskap över Florens.
Tre män lutar sig över väggen och tittar på aktiviteten i staden nedan, aktiviteter vi inte kan se. Tornet mellan de två träden liknar det i Florens -Palazzo Vecchio.

SANDRO BOTTICELLI (1445-1510)

född, verksam och död i Florens var en av de främsta ungrenässans målare. Hans mest kända målningar idealiserar scener ur mytologins värld. Inte alla vet att i sina sista år blev han mer religiös. Han lyssnade på predikande Savonarola och efter hans död, blev Botticelli`s konst ensidig religiös (t.ex. ”Begråtelsen” i Kaiser Friedrich-Museum, Berlin)

Självporträtt av Sandro Botticelli (ca.1480)- Konungarnas tillbedjan utförd för Santa Maria Novella, Uffizi
”Konungarnas tillbedjan”- Uffizi
 Botticelli ”Begråtelse”(ca. 1490-95) 107 x 71 cm

NICCOLO MACHIAVELLI

född 1469 i Florens och död 1527 i Florens var en filosof, politik, författare. Han är framförallt känd för den politiska skriften ”Fursten” som gavs ut fem år efter hans död. Sina politiska kunskap utvecklade han under sin diplomatiska karriär, tyvärr dömdes han för konspiration mot Medici och undvek dödsstraff med hårsmån. Machiavelli ligger begravd i basilikan St.Croce.

”Detta inlägg är en annons för BGA SE och innehåller annonslänkarhttps://click.adrecord.com?c=34582&p=419

Santo di Tito ( 1536-1603) ”Porträtt av Niccolo Machiavelli”(ca.1570) Palazzo Vecchio samling
Agnolo Bronzino`s /verkstad ”Lorenzo de Medici”(1555-65), Uffizi
Amerigo Vespucci (1454- 1512) en italiensk upptäcktsresande föddes också i Florens! Förmodligen utförd av Cristofano dell’Altissimo (ca.1568), Uffizi

RAFAEL SANTI (1483- 1520)

föddes i Urbino, 1504-08 flyttade han till Florens där han studerade da Vinci, Michelangelo verk för att på så vackert sätt utveckla sin sfumato teknik.

Rafael Santi ” Självporträtt” (ca.1504-06), Uffizi

LEONARDO da VINCI (1452-1519)

utbildade sig i Florens, där hans far fick plats som notarie 1469. Praktiserade hos Andrea Verrocchio och senare i Lorenzo de Medicis akademi. Samvaron med tidens ledande konstnärer och intellektuella i Florens var ett naturligt steg på Leonardos karriär.

”Porträtt av Ginevra de Benci” (ca. 1474-76) olja på trä, National Gallery of Art, Washington
”Madonna med nejlikor”(1474-78), Alte Pinakothek

Mellan 1500-06 var Leonardo igen verksam i Florens och utförde några spektakulära verk:

”Mona Lisa” (1503-06), Louvre

Leonardo själv gav aldrig sitt konstverk någon titel. Namnet Mona Lisa fick från Giorgio Vasari som publicerade en biografi över konstnären 31 år efter dennes död. Vasari identifierade modellen som Lisa, hustru till den förmögne florentinske köpmannen Francesco del Giocondo.

Michelangelo di Lodovico Buonarroti (1475-64)

föddes i Caprese, norr om Arezzo. Hans far var ämbetsmän och sonen fick konstnärlig skolning i Florens i freskoteknin hos Domenico Ghirlandaio. Michelangelo var bara 14 år gammal när Lorenzo di Medici upptäckte hans förmåga och tog honom under sina vingars beskydd. Casa Buonarroti på Via Ghibellina 70 är ett hus-museum ägnat åt den kände konstnären fast bodde han där bara några år mellan 1516-25. Michelangelo föredrog att kallas honom skulptör och marmor från Carrara (Pietrasanta) var hans favorit material.

”David” beställdes av staden Florens styrelse, SIGNORIAN, och stod färdig 1504, efter 3 års arbete. Statyn symboliserades den unga, stark republiken. På början stod skulptur på Piazza della Signoria precis utanför ingången till Palazzo Vecchio. ”David” flyttades inomhus 1880 för att skydda den vita marmor från oväder.

I Florens arbetade Michelangelo framför allt på kapellet som skulle komma att hysa familjegravarna, Medicikapellet, och Biblioteca Laurenziana båda i anslutning till San Lorenzo.

Han fullbordade monumenten över Giuliano och Lorenzo di Medici grav med gestalterna ”Natten och Dagen”(1526-31) och ”Skymningen och Gryningen”(1531)

https://click.adrecord.com?c=34582&p=810

Den 10 mars 1564 begravdes han i Basilica di Santa Croce.

BENVENUTO CELLINI (1500-71)

en florentinsk son, guldsmed och skulptör känd av sin underhållande självbiografi, vilken läste jag som 16 åring tjej. En riktigt konstnär borde skryta om sin konst och kunna sälja det! I memoarerna som han dikterade vid 60-års åldern, berättar han hur han bedrade påvar, kungar och prinsar. Trots det var Cellini hårt arbetande konstnär och han utförde många verk åt Florens.

”Perseus med Medusas huvud” har stått i Loggia dei Lanzi sedan 1554.
Detalj

Tiden i Florens närmar sig till slut. Historien, konst, kulturen och politik har här en huvudstad genom århundraden. Mycket har hänt vid Arno-floden och jag hoppas att den inlägg blir en inbjudan till Florens portar.

VENEDIG – skildringar av staden under Renässansen.

Venedig var den enda stadsstaten som hade ett utländskt imperium som sträckte sig längs den östra Adriatiska kusten och täckte Kreta och Cypern. Serenissima Repubblica di Venezia var hennes officiella namn och innebär ”den mest rofyllda”.

Venedig ägde också ett stort område på Venetohalvön. En stark regering bestod av oligarker i antal cirka 200 som härstammar av de mest framstående familjer. Republikens styrelseskick kan betraktas som en autokrati med dogen som en härskare. Inom politik var Venedig ganska konservativt, men inom kulturområdet tilläts mycket frihet.

Staden var ett tryckcenter och säte för en utmärkt målningsskola, representerad bland annat av Vivarini, Bellini, Giorgione. I arkitekturen undvek venetianerna risk, de hämtade ner kända arkitekter, t.ex. Sansovino, Palladio eller Sanmichele.

Venetianska konstnärer dyrkade den venetianska staden under flera hundra år. Främst vill jag koncentrera mig på 1500 och 1600-talet. Återkommer till Venedig igen med Canaletto och Pietro Longhi-skildringar. Serenissima`s skönhet måste man smaka försiktigt och noggrann.

Vittore Carpaccio målade Markuslejonet för Palazzo dei Camerlenghi 1516 (nära Ponte Rialto). Idag i Palazzo Ducale.


Lejonet är en imponerande skapelse, som står med bakbenen i vattnet och dess framben på torrt land. En ben vilar fast på en stenig strand och den andra håller upp boken med den traditionella inskriptionen PAX / TIBI / MARCE / EVANGELISTA / MEUS– ” Fred till dig, min Marcus”.

Sankt Markuslejonet avbildat på republiken Venedigs flagga och motto.
Relief i Venedig föreställande Sankt Markuslejonet.

Sankt Markus är Venedigs skyddshelgon och när staden från 600-talet till år 1797 utgjorde en självständig maritim stat, ingick lejonet i statens flagga. Lejonet förekommer även på målningar och som skulptur och relief på flera byggnader i Venedig och dess tidigare besittningar längs den östra adriatiska kusten, även i dagens Kroatien.

Cima da Conegliano (1459-1517) avbildade Markuslejonet med helige Hieronymus, Maria Magdalena, Johan Döpare och St. Marcus (1506-08)- Galleria dell`Accademia, Venedig



Vittore Carpaccio skildrade Serenissima`s interiörer och byggnader. Här Sankt ‘Ursula polyptyk- scenen med engelska ambassadörer.
” Två venetianska damer” (c. 1510)
94 x 64 cm
Museo Correr, Venedig
”Jakt på lagunen” (ca. 1490-95) ger en fantastisk bild på hur man jagade i den gamla Venedig- på vatten! J. Paul Getty Center Museum

Carpaccio framställer två damer som vilar i den svala atmosfären i en trädgård. Det finns en tes att tavlan framställer två kurtisaner, målningen var oerhört populär under 1800-talet, och John Ruskin gav den titel ”The Courtesans”.

Konst och hantverk av högsta kvalitet hör Venedig till. Hela staden är som ett museum och en bra exempel hur konsten kan existera och dokumentera republikens bästa tider.

Gentile Bellini ” Aposteln Markus predikan i Alexandria” som liknar väldigt mycket Venedig! (1504-07)- 340 x 770 cm Pinacoteca di Brera, Milano
Gentile Bellini ”Den heliga korset under” Galleria dell`Accademia
Gentile Bellini ”Procession på Markusplatsen”, Galleria dell`Accademia

Bellini hade en god förmåga till teckning och noggrannhet i återgivandet av färger och dräktdetaljer som gör hans tavlor så kulturhistoriskt intressanta. Han utförde flera viktiga arbeten för Venedig, vilka idag till stora delar är förstörda. Bland hans främsta verk märks ”Det heliga korsets under”; och ”Processionen på Markusplatsen” (1496).

Venedig styrs av rika familjer. Konsthistoria återspeglar dessa situation, republikens välstånd och högkonjunktur dokumenterar tre familjedynastier: Vivarini, Bastiani och slutligen Bellini. Vi kan titta lite närmare på mest berömda porträtter av venetianska doger.

Lazzaro Bastiani, ”Portrrät av dogen Francesco Fescari” (1457-60) styrde Venedig mellan 1423-57, Museo Civico Correr
Gentile Bellini ”Porträtt av Cristoforo Moro” dogen mellan 1462-71
Gentile Bellini ”Doge Pasquale Malipiero” (1460-62), Museum of Fine Arts, Boston
Gentile Bellini ”Doge Giovanni Mocenigo” (ca.1478) Museo Correr
Basaiti ”Doge Agostino Barbarigo”(1518), Museum of Fine Arts, Budapest
Giovanni Bellini ”Doge Leonardo Loredan” (ca.1502) National Gallery, London

Under 1700-talet blev Venedig kanske den mest eleganta och förfinade staden i Europa som påverkade konst, arkitektur och litteratur. Men republiken förlorade sin oberoende när Napoleon Bonaparte erövrade Venedig den 12 maj 1797. Efter det tredje italienska självständighetskriget, blev Venedig, tillsammans med resten av Veneto, en del av det nyligen skapade kungariket av Italien. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv och lockar turister, samt konstälskare från hela världen.

BRÖLLOPET i KANA.

Bröllopet i Kana är en berättelse i Bibeln och omnämns i inledningen av Johannesevangeliet (Joh. 2,1-11). Berättelsen beskriver hur Jesus förvandlar vatten till vin, och det beskrivs som det första mirakel utförd av honom.

Bröllopet i Kana är ett vanligt motiv i den kristna konsten. Man kan hitta målningar i trecento- stilen med begränsad perspektiv, i quattrocento med första prov i detta område. Barocken har förändrat berättelsens språk men det primära har inte förändrats.

DUCCIO DI BUONINSEGNA (ca.1255-1319) född och verksam i Siena.

Duccio di Buoninsegna ”Bröllopet i Kana” (1308-11) 44 x 47 cm, Domkyrka museum, Siena

Här känns fortfarande medeltidens bildspråket. Duccio di Buoninsegna var den förste och kanske även den främste av de religiösa artister. Han avbildade scenen enligt den bysantinska traditionen men introducerade realistiska elementer. Tjänarna som trängs vid valvarna, döljer inte deras överraskning. De kan tydligt se att medan en av dem häller vatten från en fat i potten, fyller den andra kannan med vin. Omvandlingen till vin är Jesus första mirakel. Alla de andra deltagarna, bland vilka vi ser två apostlar, tittar noggrann på Jesus och Maria och bevittnar ett mirakel. Duccio kom att införa något nytt, nämligen personer som verkade levande och som tycktes befinna sig i rörelse.

GIOTTO di BONDONE (ca.1266-1337) utförde fresken ”Bröllopet i Kana” (ca.1303-05) för Capella degli Scrovegni i Padua. Giotto placerade scenen i ett rum med öppet tak. Han ägnade mycket uppmärksamhet åt detaljerna som paneler i röda ränder och vinkannor.

Jesus sitter på vänster sidan av bordet. Han gör en gest av välsignelse: det pågår just nu ett mirakel att förvandla vatten till vin. I mitten av bordet sitter Maria som upprepar sonens handrörelse. Hennes tecken återspeglar orden: ”Gör vad han säger dig”. Till höger finns en grupp tjänare avbildades grotesk. Röda tunika betonar mannens fetma, huvudet har ingen nacke. Det är förmodligen den verkliga karaktärer som Giotto modellerade sig själv på.

Fresken i verkligheten.
Detalj

GIUSTO de MENABUOI (ca.1320-91)
var en italiensk renässansmålare från den tidiga perioden. Fresker utfördes för baptisterium i Padua från Jesus liv, som visas på norra väggen.

1376-78

HIERONYMUS BOSCH (ca.1450-1516) en briljant och original nederländsk målare vars arbete döljer en ovanlig ikonografi och individuell stil!

I målningen ”Bröllopet i Kana” avviker Bosch från traditionen, scenen som visas här är uppfylld av spänning. En mystisk liten person i en krans, stående med ryggen till betraktaren, fortsätter till en konstig ceremoni. Kristus sitter ensam, på en hedersplats under en tak, med fullständig likgiltighet av de närvarande. Tavlan är ett tidigt verk skapat mellan 1475 och 1480. I den traditionella berättelsen introducerar Bosch nya delar av mysteriet.

Musiker på det improviserade upphöjda galleriet, en tjänare som kollapsar – alla dessa figurer är helt oväntade och ovanliga för den klassiska, bibliska handlingen.
Tavlan är inte i gott skick; de övre hörnen har skurits av, många huvuden har målats om igen, och ett par hundar längst ner till vänster kan ha lagts till så sent som på 1800-talet. Äktenskapets bankett har placerats i en rikt möblerad interiör, förmodligen en tavern. Mirakel sker längst ner till höger; gästerna sitter runt ett L-format bord som domineras i ena änden av Kristi figur. På vänster bär två tjänare in ett vildsvinshuvud och en svan spottar eld från munnen. Den exakta betydelsen av alla dessa detaljer förblir oklart, liksom den för det rikt klädda barnet, ryggen omvänd till betraktaren, som verkar skåla för brudparet.

Hieronymus Bosch, 93 x 72 cm, Museum Boijmans Van Beuningen, Rotterdam

Les Très Riches Heures du Duc de Berry”, är en illuminerad tidebok utförd av bröderna Limbourg 1412-1416 för hertigen Jean de Berry. Inte bara Limburgarna arbetade för Jan de Berry. 1416 gjorde en annan av hans protéger, Jacquemart de Hesdin (ca.1355-1414), ett enormt manuskript kallade ”Stora timmar”. Namnet berodde inte bara på måtten, även om dessa var ganska anständiga, 30 × 40 cm. Det är möjligt att det franska adjektivet grandes brukade betyda Magnificent. Det intrikat dekorerade manuskriptet förutom ett massivt, guldklädd omslag innehöll en betydande mängd ädelstenar.

Les Noces de Cana” framställer scenen från Kana
 Grandes heures de Jean de Berry (1409)

De Hesdin placerar ”Bröllopet i Kana” i arkitektonisk interiör som var känd till honom-stiliserad enligt den internationella gotiska bildspråket.

GERARD DAVID (ca.1460-1528) en nederländsk konstnär från Oudewater. Han målade mest stillsamma högtidliga bibliska scener i det fria. Figurerna ha en värdig hållning, landskapet är ofta starkt framträdande.

 ”Detta inlägg är en annons för Grön Gåva och innehåller annonslänkar.”. https://adr.ec/sUwL_LrC

Gerard David ”Bröllopet i Kana”(ca.1500), 100 x 128 cm, Louvre


I denna målning är kvinnornas sittställningar och deras förtrollande ovala ansikten anmärkningsvärda, och hela verket har en mystisk atmosfär. Stillebenmålningen av festmåltiden är fascinerande!

Detalj med bruden.
Detalj

PAOLO VERONESE (1528-88)

Denna enorma duk gjordes för refektorium av San Giorgio Maggiore-klostret i Venedig. Målningen skildrar ett imaginärt palats med cirka 130 gäster, porträtter av kändisar från epoken, av Veronese själv och av hans vänner påklädda i rika färgade kostymer. Tavlan hängde i klostret i 200 år, tills Napoleon stal den och förde den till Paris. Idag i Louvren.

Paolo Veronese ”Bröllop i Kana”(1563), 666 x 990 cm Louvre

Bröllopsscenen, som i en teater, äger rum på ett torg stängt med doriska och korintiska kolonner. På avståndet finns en torn med arkader utförd av arkitekt Andrea Palladio, allt påminner om 1500-talet Venedig snarare än Palestina, där Veronese antagligen aldrig var. Bibliska karaktärer är påklädda som venetianer i orientala dräkter och turbaner.

Detalj
Detalj
Detalj
Musikscen- är det Tizian, klädd i röda dräkt? Är det Veronese i den vita?

JACOPO ROBUSTI, TINTORETTO (1528-1594)

Tintoretto (1561)
Oil on canvas, 435 x 535 cm
kyrkan Santa Maria della Salute, Venice

Scenen utspelar sig i en enorm korridor som ser ut som en magnifik sal från venetianska palatser. Hela utrymmet på bilden är fylld med många gäster. Men var och hur presenterar konstnären underverkets ögonblick? På den första uppsättningen av ett långt bord finns det två grupper människor, vars gester är svåra att gissa att det var här som något fantastiskt hände. I mitten av bilden möter vi en ensam Kristus, här är den andliga förbindelsen.

Detalj

Bröllopsscen har en tydligt nykter atmosfär, eftersom miraklet ännu inte har ägt rum. Kopparna är tomma, bruden och brudgummen är oroliga och deras gäster är förbryllade. Kristus, som är på mellanavstånd, men framhävd av bordets perspektiv, kommer inom kort att återställa allas goda humor.

MARTIN de VOS (1532-1603) en flamländsk konstnär från Antwerpen var stilistisk nära manierismen. Gillet av värdshusägare beställde tavlan hos de Vos, som var mycket berömd konstnär på den tiden. Resor till Italien och tid tillbringad i Venedig (1550-58) hade en märkbar effekt på hans arbete. Biblisk scen från Kana äger rum i renässans-stiliserad sal med ett bord fullt av god mat och dyra porslin. De Vos försökte ändå att framkalla en något biblisk atmosfär, flera gäster bär turbaner. De stora vinkannor har ett särskilt klassisk utseende.

Martin de Vos ”Bröllop i Kana”(1596-97)
Oil on panel, 268 x 235 cm
O.-L. Vrouwekathedraal, Antwerp

https://click.adrecord.com?c=34582&p=1065

Vi kommer att avsluta den konstresa hos Julius Schnorr von Carolsfeld (1794-1872) från Leipzig. Han tillhörde en grupp av tyska konstnärer- nasarenerna och hans måleri idealiserade den medeltidens bildspråk. Gruppen betonade konstens samband med kristendomen och hade förebilder i 1300, 1400-talens italienska och 1500-talets tyska måleri. Det är inga konstigheter att von Carolsfeld framställde ”Bröllopet i Kana” (1820) på mycket bibliskt sätt!

”Bröllopet i Kana” (1820), 140 x 110 cm, Kunsthalle, Hamburg

ETNICITET OCH HUDFÄRG I KONSTEN.


Under renässansen tolererades och förföljdes judar samtidigt. Denna situation har pågått i 1000 år. Morer (muslimer på iberiska halvön) kallades föt otrogna, utvisades från Spanien 1502. Turkarna, som erövrade Konstantinopol 1453, fruktades och hotades av allmänheten.

I alla dessa fall motiverades hat av religiösa och politiska skäl. Det fanns i princip ingen rasbakgrund. Svarta Afrikaner var sällsynta i Europa och behandlades som exotiska utlänningar.

ALBRECHT DURER (1471-1528)

Konungarnas tillbedjan”framställer tre vise männen som visar sin vördnad för det nyfödda Jesusbarnet. Enligt Bibeln kom de långväga ifrån och de har fått representerat varsin av tre världsdelarna: Europa, Asien och Afrika. Därför brukar åtminstone en av de tre vise männen avbildas som en färgad man, vilken ibland tolkats som Balthasar och ibland som Caspar.

Albrecht Durer ”Adorazione dei Magi” (1504) 99 x 113 cm Uffizi
Bakom huvudscenen ser man några riddare från exotiska länder som tillhör karavan av tre kungar!

ALBRECHT ALTDORFER (ca.1480-1538)

Albrecht Altdorfer ”Konungarnas tillbedjan” (1533) Städel, Frankfurt am Main

HIERONYMUS BOSCH (ca.1450-1516)

Hieronymus Bosch Triptyk ”Konungarnas tillbedjan” (ca. 1510)
Oil on wood, 138 x 72 cm (central), 138 x 34 cm (två flyglar)
Museo del Prado, Madrid

https://click.adrecord.com?c=34582&p=1065

Den centrala panelen visar Kristi barns tillbedjan av de tre kungarna. Som alla målningar av Bosch är den ovanlig och fantasifull framställning av ganska klassisk ämne. Här vill jag koncentrera bara på kungen Balthasar!

Mittpanelen- detaljer.
Hieronymus Bosch ” The Adoration of the Magi”, (ca. 1475 ) Oil and gold on oak, 71.1 x 56.5cm The Metropolitan Museum of Art

http://www.metmuseum.org/Collections/search-the-collections/435724

Teknisk undersökning visar att den här panelen anses vara en är bland Boschs tidigaste verk. Den vackra miljön, med en gardin som hålls högt upp av änglar, kan indikera påverkan av religiösa teaterställningar som framförts i Boschs hemstad Hertogenbosch. Kung Balthasar har en vacker vit dräkt med gulda dekorativa delar som bekräftar hans hög status.

VITTORE CARPACCIO (ca.1455-1525)

Vittorio Carpaccio ”Det heliga korsets mirakler vid Ponte Rialto” (c. 1496)
Tempera on canvas, 365 x 389 cm
Gallerie dell’Accademia, Venice
Detalj med svarta gondoliere.
Vittorio Carpaccio ”Gli alabardieri” (1490-93)
68 x 42 cm
Uffizi
Detalj

PIERO DI COSIMO (1462-1521)

Piero di Cosimo ”Perseus Freeing Andromeda”(ca.1510-13)
70 x 120 cm
Uffizi
Piero di Cosimo
Detalj


Inget av Piero di Cosimos verk är signerat eller daterat, vilket gör en rekonstruktion av hans stilistiska utveckling extremt krångligt. Ovidius berättar hur Andromeda, dotter till en etiopisk kung, fastkedjades till en klippa vid kusten som ett offer till ett havsmonster. Perseus som flyger över huvudet på Pegasus (den vingade hästen) blev kär vid första anblicken. Han svepte ner precis i tid, dödade odjur och släppte Andromeda.

https://click.adrecord.com?c=34582&p=1065

”En fest i Levies hus” (1573)
555 x 1310 cm
Gallerie dell´ Accademia, Venedig

Paolo Veronese (1528-88)

skapade målningen 1573 i meningen att det blir den ”Sista måltiden, ett tema hämtat från Matteusevangeliet. Beställare var det venetianska klostret Santi Giovanni e Paolo. Han placerade många figurer runt det rikt inställda bordet, alla klädda enligt tidens hovsmode. Bland folket fanns olika personer: en man med kniv, svarta tjänare, dvärgar och svabiska soldater (luterska). Kristus person och mysteriet med den sista måltiden är helt omöjligt att upptäcka för underhållare. Veronese blev kallad till Inkvisitionens-domstol!

Detalj med ung tjänspojke.
Detalj
Detalj

Målaren skulle måla om duken. Veronese undergav sig inte domen och ändrade bara titeln till ”Festen i Levi`s hus”, vilket också tillfredsställde inkvisitionen.

https://click.adrecord.com?c=34582&p=810

AGNOLO BRONZINO (1503-72)

Agnolo Bronzino ”Alessandro de Medici” 82 x 67 cm
Agnolo Bronzino ”Alessandro di Medici” (1534-35)

http://www.blackhistorymonthflorence.com/

Cristofano dell’Altissimo (c. 1525–1605)

var en italiensk målare bosatt och verksamt i Florens. Han skapade framför allt porträtter och den största del av hans verk är bevarat i Uffizi. Medlemmar av Medici-familje men också exotiska härskare som Abessinien kung, ottomanska sultaner m.m.

”Porträtt av Hasse Labne Dengel”(1552-68)
Uffizi
”Alchitrof- kung av Etiopien” (1568) Uffizi
”Suleiman”
”Saladin”
”Tamerlane”
Justus Suttermans ”Söndag på marknaden ”(ca.1634)
100 x 94 cm

JUSTUS SUTTERMANUS (1597 – 1681)

även känd som Giusto Suttermans var en flamländsk barockmålare. Han föddes i Antwerpen och dog i Florens. Sustermans är främst känd för sina porträtt av Medici-familjen eftersom han var deras hovsmålare.
De tre personerna som är på tavlan, verkligen existerade, vilket dokumenterades i Medici-arkiven. De två äldre kvinnorna med ett skrynkligt ansikte och en livlig ironisk blick bekräftas ofta i Medici-redovisningsböckerna. Den mörka Pietro, till höger, måste ha varit en av de många hustjänstemän, som jobbade åt familje.

Detalj

JURIAEN van STREAK (1632-87)

Juriaen van Streek (1632-87) från Amsterdam var en målare av stilleben. ”Stilleben med aprikoser och lemon” private kollektion

DIEGO VELAZQUEZ (1599-1660)

”La Mulata” eller ”Kökspigga” (1620 -22))- National Gallery of Ireland, Dublin

Om Velazquez och hans otrolig tavla har jag skrivit i mitt inlägg ”Bodegones”. Efter en rengöring 1933 fick man veta att detta är en skildring av Jesus ”Måltid vid Emmaus” på väggen bakom huvudfiguren. Kökspigga om mörkare hud är avbildad på ett fantastikt sätt! Velazquez kopplar hennes vanliga tjänstplikter med universella tankar om livet, religion. Hon är en enda vittne av Jesus ord.

Det var en intressant resa på spaning efter målningar som framställer en folk om olika hudfärger, om etnisk bakgrund. Vad tycker ni, mina kära konstälskare? Presenterade konstnärerna dem på rätt sätt? Jag ser inga skillnader…

Predikan i konsten- utvalda tavlor.


I världen där böcker och alla skriftliga ord var sällsynta, överlämnades kristna läror på ett muntligt sätt. Predikan var en utläggning på folkspråket av evangelietexten. Särskilt var det viktigt insats för tiggarordnarna, som dominikaner eller franciskaner. Predikant höll folkliga samlingar även i gathörnen. Största talare hade riktiga talanger som Bernardinus av Siena eller Savonarola. De åtnjöt stor lydnad.

"Sankt Bernardin predikar på Piazza del Campo i Siena"- så här avbildade honom Sano di Pietro (1405-81) en av största sienenska konstnärer. Tavlan befinner sig i domkyrkans museum. 


Bernardinus av Siena (1380-1444) var en präst, franciskanmunk . När Siena drabbades av pesten, han hjälpte dem mest utsatta. År 1417 inledde Bernardinus sin bana som resande predikant, i vilken egenskap han omedelbart blev berömd; tiotusentals personer kunde närvara vid hans framträdanden.

Predikstolen (ambon) i Prato-domkyrkan
(1428-38)


Tryckta predikningar, som kunde publiceras av lyssnare anteckningar, möjliggjorde studier av predikade ord. Här har vi exempel på en känd predikant och teolog från Schweiz- Geiler von Kaiserberg (1455- 1510). Geiler var präst i Strassburg och blev berömd för sina folkliga tal, präglades av en burlesk, av förkunnelse i vilka han oförskräckt visade kyrkans svagheter. Med all sin skarpa kritik och krav på reformering var dock Geiler trogen den katolska kyrkan. Tiden till Martin Luther har inte kommit än.

Hans Baldung Grien (ca.1484-1545)
omslag till ”Das Buch Granatapfel”(1516) Strasburg
framställer predikande Geiler von Kaisersberg

Protestanter, som tog mönstret direkt från Bibeln, trodde att tro kom genom att lyssna, så predikan blev viktigare och predikestolen blev en viktig plats i kyrkan.

Lucas Cranach den äldre
”Martin Luther predikar i Stadt- und Pfarrkirche St. Marien zu Wittenberg” (ca.1531)
Lutterhalle, Wittenberg
Jakob Seisenegger (1505-67) en österrikisk målare i tjänst för KarolV. Han skapade porträtter av Habsburger -familjemedlemmar.
” Predikan in der Wiener Augustinerkyrkan” (1560) avbildade Ferdinand I som lyssnade på talande predikant
Kunsthistorisches Museum, Wien

Vittore Carpaccio (ca.1465-1526) en venetiansk målare utförde många tavlor för Serenissima, för Scuola dei Lanieri. Här kan vi beundra scener som representerar St. Stefanos liv. Helgon var den första martyr av kristendomen efter Jesus.  Enligt apostlar var han ledare för de grekisktalande urförsamlingen, och när han sjöng Kristi lov, dömdes han av det judiska rådet – sanhedrin för hädelse och stenades till döds omkring år 35.

Predikan ägde rum i Jerusalem, pittoreska, orientaliska dräkter passar här utmärkt!

Vittore Carpaccio ”Predica di San Stefano” (1514)
148 x 194 cm
Louvre
Detalj
Carpaccio utförde så vacker Jerusalems arkitektur!

Bakgrunden är en fantastisk vision av staden Jerusalem, är uppsatt av byggnader i det orientaliska stil med kupoler och andra arkitektoniska uppfinningar. Längre bort kan man se typiskt venetianska kullar och berg som bleknar in i dimman.

Idag är predikan det tal vid gudstjänsten som hålls av den som kyrkan gett uppdraget till och som utgår från eller anknyter till en Bibeln. Som vi kan se på tavlor, formen av predikan har förändrats. Förut kunde i princip ske var som helst, till exempel på gator och torg. Reformation och motreformation har ordnat det på ett eget sätt och retorik. Predikan har en tydligt tema, logiska delar, och fick undervisande karaktär. 

Strider och krigscener. Ikonografi.


De stora stridsmålningarna var inte en uppfinning av renässansen. Under medeltiden var de mest allegoriska. Konstnärer började presentera krigsförlopp, belägringar och lägerliv när de lärde sig utmärkt perspektivregler. Nya färdigheter i att skildra den mänskliga figuren tillät att visa alla komplicerade poser, hästar i rörelse och riktiga stridsscener.

Vi hoppar 300 år tidigare in i en berättelse som började under den persiska expansion i östra delen av Romerska Imperiet.
År 615 stjäl den persiska kungen Chosroes den heliga kors från Jerusalem och ställer in det som ett objekt för tillbedjan. Den östliga kejsaren Heraclius strider mot Chosroes och efter att ha besegrat honom, återvänder till Jerusalem.

Piero della Francesca ”Seger över Chosroes” (1452-59)
329 x 747 cm
San Francesco, Arezzo

Målningen har fortfarande mycket av magin, kanske på grund att fresken var på vägg som aldrig fick direkt ljus. Piero della Francesca målade inget landskap och koncentrerade sig istället på striden. Han har valt att presentera krigets mörka mekanism: det finns inga vackra mönster, inget vackert ljus och rustningen. Benen på hästar och människor fyller den nedre delen av kompositionen, medan över finns massor av stål och flaggor.

Detalj
Detalj


detalj
Detalj

Paolo Uccello (ca.1397-1435) hedrade ”Slaget vid San Romano”med fantastiska målningar som påminner lite om medeltida turneringar. Striden skedde den 1 juni 1432 mellan Florens och Siena. Segern varit på de florentinska sidan. Fresker beställdes av Lionardo di Bartolomeo från Florens, en tjänsteman under kriget med Siena. Scenen äger rum i ett öppet utrymme även om man känns att händelse är begränsad. Denna effekt uppnås genom liggande på marken spjut och kroppen av den döda riddare, anordnade på ett sådant sätt att de bildar ett schackbrädemönster.

”Slaget vid San Romano”(1454-56)
scen: Niccolò da Tolentino som ledare för Florentinerna
182 x 320 cm
National Gallery, London
Detalj
Bernadino della Ciarda unhorsed ” (1456)
182 x 220 cm
Uffizi
Detalj

Den andra målningen presenterar scenen när befälhavare Bernardin della Ciarda släppts från sadeln. Som förut målning är fyllt med genvägar i perspektiv. Uccello använder ett naturlig perspektiv (perspectiva naturalis) som kännetecknas av flera försvinnande punkter och ett centralt perspektiv. Fresken är ovanlig för att är den enda av de tre som har spår av silverfolie som täckte riddarens rustning och skapade en metall-reflexer.

Micheletto da Cotignola (c.1450)
180 x 316 cm
Louvre

Den tredje delen avbildar ankomsten av enheter under ledningen av Cotignola. Uffizi-panelen var antagligen utformad för att vara triptykens centrala målning. Konsthistoriker hävdar att scenen från London skedde i gryningen, från Uffizi- mitt av dagen medan från Louvren i skymningen. Dettta är ingen konstigheten för att striden varade i 8 timmar.

”Slaget vid Issos” (1529)
158 x 210 cm
Alte Pinakothek, Munchen


Detta är den mest berömda målningen av Albrecht Altdorfer. Alexander den Store segrade i 333 f.Kr. över den persiska armén led av kung Darius i slaget vid Issos. Striden ägde faktiskt rum i Turkiet, men på denna målning visas den i Alpernas steniga miljö med tyska städer i bakgrunden! Betraktaren observerar striden och det otroliga landskapet. Det är initialt svårt att skilja de två sidorna. Altdorfer klädde makedonierna som tyska riddare och landsknechts (legosoldat), medan de persiska krigarna bär turbaner och exotiska kläder.

Detalj
Detalj
Jan Bruegel den Äldre ”Slaget vid Issos”- liknande tema och lösningar
(1602)
86 x 135 cm
Musée du Louvre, Paris
Detalj

Två målningar ”Slaget av Cascina” (1504–06) av Michelangelo och ”Slaget vid Anghiari” av Leonardo da Vinci (1503–06) var avsedda att placeras mittemot varandra i den florentinska Palazzo Vecchio men ingen av dem slutfördes! Michelangelo valde ett moment då en grupp soldater blev förvånad över att bada, och nästan alla figurer är nakna. Leonardo framställde en kavalleri.

Hösten 1504 fick Michelangelo uppdraget att måla den stridsscen som en följeslagare till Leonardos ”Slaget vid Anghiari”. Beställdes av statsmannen Piero Soderini i form av fresken som skulle pryda Sal de Cinque. Detta storslagna projekt kom till ingenting: målningen var klar – åtminstone delvis – i februari 1505, men den brådskande kallelsen från påven Julius II förhindrade Michelangelo från att fortsätta arbetet, för vilket bara några teckningar överlevde.

”Slaget vid Cascina” (1505)
Oil on panel, 77 x 130 cm
Holkham Hall, Norfolk
Stridsscen (1504)
Pen and ink on paper, 179 x 251 mm
Ashmolean Museum, Oxford


Da Vinci avbildade realistiskt slaget vid Anghiari, där virvlar människor och hästar. På detta sätt visade han sin vision om krig. Han var ju pacifist! Leonardo lämnade efter sig endast ritningar på kartong och en skiss. Detta oavslutade verk inspirerade många konstnärer. Den mest berömda skissen skapades av Peter Paul Rubens.

Rubens
Rubens
(1503-05)
Black chalk, pen and ink, watercolour on paper, 452 x 637 mm
Musée du Louvre, Paris
Leonardo da Vinci
Panelen är uppkallad efter samlaren Doria, som ägde den fram till 1651.
Reproduktionen visar en kopia av en okänd mästare.

Belägring av Parma” beställdes från Tintoretto – Guglielmo Gonzaga för de nybyggda Palazzo Ducale i Mantua. Gonzaga ville ha en militär scen. Tintoretto avbildade en väpnad kollision som ägde rum den 18 februari 1248. Den tyske kejsaren Frederick II Hohenstauf hade för avsikt att erövra Parma. Kejsaren tillbringade flera månader här, slösade bort tid och pengar på att vänta på kapitulationen. I resultaten förlorade tyskarna 1 500 soldater och 3 000 krigsfångar. Kejsaren, som såg den brinnande staden, flydde till Cremona, 60 km bort.

Jacopo Tintoretto ”Belägring av Parma av Federico II” (ca. 1580)
Oil on canvas, 212 x 284 cm
Alte Pinakothek, Munich


Slaget vid Orsha” var en strid som utkämpades den 8 september 1514, mellan de allierade styrkorna från Polen-Litauen under ledning av Konstanty Ostrogski och Storhertigdömets Moskva armen under Ivan Chelyadnin och Mikhail Golitsin. Mycket mindre polsk-litauiska trupper besegrade ryssarna och fångade deras befälhavare. Hans Krell var en tysk målare från Lucas Cranachs skolan. Enligt specialisterna måste han har deltagit i slaget själv på grund av hög kunskap om ämnet. Krells förbindelser med jagiellonska dynastins beskyddare (inklusive kung av Ungern) och härskare av Preussen gör denna argument mycket troligtvis. Konstnären porträtterade sig själv i målningen, observerade striden och stirrade uppåt genom sammanflätade fingrar.

Anonim , attributed to Hans Krell (ca.1490-1565 eller 1586)
”Slaget vid Orsza i 1514”
(ca. 1524-30)
Nationalmuseum, Warszawa
Konstanty Ostrogski
Polsk artilleri som korsar den improviserade pontonbron.
Husarer-detalj
Polens bevingade husarer i attak.
Nationalmuseum, Warszawa
Hans Krell avbildade sig själv. Kanske har han varit som stridens observatör?

Slaget vid Lepanto var ett sjöslag utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) den 7 oktober 1571. Förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska flottan slog mot den osmanska sjömakten. Slaget har enorm betydelse, det var kamp mellan stormakterna men också mellan kristendomen och islam, eftersom Turkarna annars kunde ha expanderat västerut mot Europa. Don Juan d`Austria besegrade den osmanska flottan- de flesta av osmanska fartyg fångades eller sjönk ner.

Anonim ”Slaget vid Lepanto 1571”
National Maritime Museum, Greenwich,
London
Andrea Vicentino (ca.1542-1618)
en målare född i Vicenza, verksam i Venedig
Här avbildade han också ”Slaget vid Lepanto” som har faktiskt titel ”Vittoria di Lepanto”
(1603)
Dogepalatset, Venedig
Detalj
Detalj

Andrea Vicentino arbetade tillsammans med Tintoretto på Palazzo Ducale i Venedig och hjälpte till att måla i Sala dello Scrutinio.

”Belägringen av Zara” (1584-87) under det fjärde korståg
Sala del Maggior Consiglio

Belägringen av Zara

Stridsscenerna på taket i Palazzo Ducale beställdes (våren 1578) efter den katastrofala branden 1577. Dekorationen av Sala del Maggior Consiglio och Sala dello Scrutinio, som inte slutfördes förrän i början av 1700-talet, gav möjlighet för många konstnärer att ge sig ett namn. Andrea Vicentino och Tintoretto var en av dem bästa.

Tintoretto (1518-94)
”Erövring av Zara” (1587)
Sala dello Scrutinio (Voting Hall)

Peter Snayers (1592-1667) var en flamländsk målare bosatt i Bryssel. Målningen ”Slaget vid Kirkholm”var beställd av kungen Sigismund III Vasa. Striden var ett fältslag mellan Sverige och Polen-Litauen under andra polska kriget den 27 september 1605. Vid detta slag led den svenska armén ett av sina svåraste nederlag genom tiderna. Snayers målade vanligen scener från 30-åriga kriget, stora dukar, som därför att horisonten är för hög, ofta mer liknar militära kartor än tavlor. Snayers öppnade intresse för krigshistoriska tavlor (han målade mest för Habsburger).

”Peter Snayers (1592-1667)
”Slaget vid Kirkholm” (ca.1620)
142 x 231 cm
Chateau de Sassenage

Stridsmålningar har en enkel och okomplicerat ikonografi. Det innersta är att visa vinnarens makt och position, dokumentera så noggrann som möjligt händelsens förlopp och viktigaste ögonblick. Till oss konstälskare, konsthistoriker är sådana tavlor en perfekt titthål in i en värld som ligger många hundra år bakåt i tiden.

MODERN KONST: Lennart Samor

Konstspegel borde presentera lite oftare samtida artister, nya efternamn, artister som inspirerar och är populära i den svenska konstvärlden. Idag helt slumpvis har jag valt Lennart Samor, född 1971 i Norrtälje, bosatt i den vackra Östersund.

”Alice” – 73 x 92 cm, akrylmåleri http://Alice Lennart Samor Måleri Akryl 73 x 92 cm 2019

Lennart berättar gärna om sig själv och sin konst :”Jag tänker oftast bilder i berättelser och bygger upp historier av det jag ser och av de jag möter. Mina uttryck och motiv är därför för mig oftast berättelser i olika former. Ibland är det historier som jag i mina tankar spelar upp och sedan visualiserar och ibland sådant jag upplever och ser. Mitt bildspråk är figurativt men när jag letar i former i motiven så kan ibland motiven upplevas abstrakta”.

Han observerar vardaglighet och berättar enkla, förståeliga historier. Han kunde vara en bra författare! Mest, gillar jag hans serie målningar om tiden som vi alla har problem med. Vad hände med tiden som vi tappar medan vi väntar …i busskö, i tvättstugan. Känner ni denna tidens outhärdlig tik-tak? Är detta ”väntetid” samma värdefull som den andra? Hur ofta lever vi och hur ofta väntar vi för att leva? Kolla närmare på Lennarts Samor måleri!

”Tonåringar”(2020)
100 x 80 cm
”I väntan” (2020)
100 x 80 cm
”Drosophelia” (2019)
73 x 92 cm
”Kl. 22.26 the tube”
50 x 50 cm
”Någon annanstans”
50 x 50 cm
”Bevarade tankar”
50 x 50 cm


Hur vacker avbildar Lennart naturen och miljön som finns runt honom. Allt är ett berättelse som kan ske i Norrtälje, Stockholm eller Östersund!

”Picknik” (2018)
50 x 50 cm
”Bokskog”(2020)
100 x 80 cm
”Björnö”
80 x 100 cm
”Minnesgården 2”
”Odensala ängar” (2017)
100 x 100 cm

Fascination av ytor, vinklar och färgstark palett präglar hans måleri. Har ni sett skuggor under vattenyta?

”Under vatten” (2018)
100 x 100 cm
”Alghero” (2017)
100 x 100 cm
”Kefalonien” (2017)
70 x 70 cm

Lennart Samor hyllar Östersunds vintersporter som har faktisk en lång tradition i början av 1900-talet. Coubertins olympiska ideal var alltid levande vid de Nordiska spelen. Sportmotiv visar rörelse, dynamik och är en spännande måleri äventyr!

”Colour of Biathlon”
”Biathlon”(2015)
100 x 100 cm

Lennarts konst får man gärna köpa direkt efter kontakt med honom på http://www.lennartsamor.com/

eller hos Artely https://www.artely.se/lennart-samor/