ANDREA del SARTO

ANDREA del SARTO (1486-1531) en italiensk målare född Florens,vars karriär blomstrade under högrenässansen.Han skapade  fresker,altartavlor, porträtter och teckningar. Giorgio Vasari betraktade del Sarto som en konstnär senza errori ("utan fel"). Men hans berömmelse försvann snabbt efter hans död. Kanske därför att efter honom verkade sådana kändisar som da Vinci, Michelangelo och Raphael.
Jag vill gärna ta honom tillbaka till konsthistoria!

”Självporträtt”(ca.1528), Corridorio Vasariana, Uffizi

Andrea del Sarto fick sin smeknamn tack vore far Agnolo di Francesco, som var skräddare- på italienska sarto. Ung Andrea lärdes till en guldsmed och sedan till målare hos Gian Barili och Piero di Cosimo. Tillsammans med vän (Franciabigio) öppnade egen målning studio in Florens och fick första uppdrag. Efter en tid blev han självständig och dekorerade med fresker korsgång (Chiostro dei Voti) i Basilica Santissima Annunziata. Arbete pågår 1509-1514 och är exempel på början av den florentinska manierismen.


St. Filippo botar en spetälska.
”Florentinarna sköter om St. Filippo relik.”
Detalj
(Andrea della Robbia)

”Straff”

”San Filippo Benizis död och en pojkes uppståndelse”.
Viaggio dei Magi
”Maggi`s resa”
Detaljen med Medici-giraff
En giraff var en gåva för Lorenzo de Medici 1487 från sultan i Egypten. Det väckte en stor uppståndelse vid sin ankomst till Florens: även om Medici Familje hade ett stort menageri så var det första gången giraffen ett levande exempel hade sett i staden. Den överlevde inte länge och en annan giraff sågs inte i Europa på nästan 300 år(!)

Två sista fresker avslutade del Sarto i 1514.

”Jungfru Marie födelse”
Del Sarto återvände 1525 för att måla i Annunziata-klostret ”Madonna del Sacco”, i en lunett uppkallad efter en säck
Verket är bland konstnärens mest berömda, en monumental vision med en elegant komposition. Maria håller barnet i knäet, lutar sig teatralt mot betraktaren och går utöver den perfekta ramen med kjolens mycket stora draperi. Lite bakåt, i profil, är en ung St. Josef,läsande en bok. Han lutar sig på en säck, som ger det traditionella namnet på målningen, och som betecknar scenen som vila på flyget till Egypten.

Alla detta fresker hjälpte till att positionera Sarto som en ledande florentinsk målare (!).

Noli me tangere” är den latinska översättningen av de ord som den uppstigna Jesus sagt till Maria Magdalena- ”rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader” (Joh. 20:17) . Verket var det första som framfördes för kyrkan San Gallo i Florens av Andrea del Sarto.
Scenen utspelar i en muromgärdad trädgård, kanske kloster(?). Enormt palmträd till vänster hänvisar till Kristus martyrdomen. Ikonografin och den traditionella miljön, med en mjuk och nyanserad ritning, härledd från exemplet av Piero di Cosimo, konstnärens första mästare.

”Noli me tangere”(1510)
176×155 cm
Uffizi

Han skapade det som kanske är hans mästerverk:

  • ”Madonna delle Arpie””(1517) beställdes av klostret San Francesco dei Macci och skulle avbilda Jungfru med barn omgiven av heliga Johannes Evangelisten och Franciskus + två änglar. Målningen avviker från ursprungliga tankar och presenterar Maria med Jesus på en piedestal, flankerad av två helgon. Sockeln är dekorerad med kvinnliga figurer tolkades som harpier och gav således upphov till namnet.

Konstnären arbetade i många toskanska kloster. Fresker i Chiostro della Scalzi (1515-26) uppfördes i tekniken en grisaille, berättar om St. Johannes.
Den teknik utvärderar konstnärens extraordinära skicklighet i ritning. Målningar kommer att kopieras av generationer av målare.

”Jesus dop i Jordan av Johannes döparen”
Skiss till Johannes huvud
  • Nattvarden”utförd för San Salvi kloster (1519-27) (fortfarande inne!), där alla karaktärer tycks vara porträtt. Konversationen mellan Kristus och lärjungarna äger rum i den realistiska miljön i ett rum med tre stora fönster genom vilka man kan se himlen.


Andrea del Sarto gick bort från de befintliga mönstren och introducerade två tjänare som tittade på scenen från loggian. Detta är början på ”fullbordandet” av evangeliet, som snart kommer att leda bland annat Paolo Veronese i Venedig till inkvisition domstolen…

  • Pieta från Luca”(1527) avbildar en sörjande Jungfru Maria vid sin döde sons kropp i sällskap av helgonen. Han målade den tavlan till kloster Luco i Mugello, östre om Florens. Monumentala figurer påminner om den tidiga manierismen.
238 × 198 cm
Galleria Palatina, Florens
  • Madonna della Scala”(1522-23) inspirerades av liknande tavlan av Michelangelo. Del Sarto tog från honom draperi-, rörelse- och komposition lösning.
177×135 cm
Museo del Prado, Madrid
  • Offrandet av Isaaks”(ca.1527)
  • Historien som inom judendomen traditionellt kallas AKEDA– bindandet av Isak har varit närvarande i konsthistoria från gamla tider. Denna dramatiska scen avbildades av en ung del Sarto (han var knappt 30-årig). Abraham håller sin son på offeraltaret med sin vänstra hand och håller fast kniven med sin höger. Abrahams och Isaks smärtsamma ansikten bryter konventionen om traditionell renässansmålning och är redan en förhandsvisning av manierism.
  • Det finns 3 avslutade versioner av verket, en hänger i Gemäldegalerie (Dresden) och andra i Prado-museum.
Cleveland Museum of Art, Denver
  • Bebådelsen” (1512) målades för den augustinska kyrkan San Gallo i Florens. Tavlan visar konstnärens fascination för Michelangelo, Santi och teknik-sfumato. Maria dominerar på vänstersidan och Gabriel med änglar till höger. Budbärarna går på molnet och deras ansikten är fulla av känslor. Bakgrunden för scenen är ruiner av en forntida byggnad.
  • Andra”Bebådelsen”(1528) avbildar på ett vackert sätt det ögonblick i vilket ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus.
”Bebådelsen”(1512)
Palazzo Pitti

”Bebådelsen” (1528)
96×189 cm
Galleria Pitti, Firenze
  • Andrea arbetade i den benediktinska kloster Vallombrosa (1528-29) med polyptyk ”Pala di Vallombrosa”
Olja på tavla , 200G
Galleria degli´ Uffizi, Firenze
  • En av sista var tavlan ”Jungfru Marie himmelsfärd” (1530). Verket hade målats också för Vallombrosa-klostret i Poppi tillägnad San Fedele di Como. Andrea del Sarto oavslutade vid sin död och resten utförde vincenzo Bonilli, känd som Morgante
  • Den nedre halvan framställer fyra helgon i den klippiga landskapet medan den övre halvan visar Madonna i härlighet, sittande i ett moln i en ljuskrona på huvud och med små änglar.
Galleria Palatina, Florens
309×205 cm
  • Kejsarens skatt”(ca.1520) fresken som dekorerar Medici villan i Poggio a Caiano avslutades av Alessandro Allori (ärlig talat förstörades av honom i 1582) Scenen utspelar på trappan till en majestätisk klassisk byggnad, känner vi igen i centrum Cesare / Lorenzo de ‘Medici med lagerkrans, som tar emot några ambassadörer. De förde många gåvor,inklusive den berömda Medici-giraffen, en gåva från sultan i Egypten 1487.
502 x 526 cm
https://click.adrecord.com?c=34582&p=419
  • PORTRÄTTER
  • ”Portrait of a Women with a Basket of Spindles””(ca.1516)
Galleria degli Uffizi
”Dama col petrarchino” (1528)
”Lady with a book of Petrarch`s rhyme”
Uffizi


Andrea del Sarto anses vara en av de största konstnär under högrenässansen. Färg och mjuka former var extrem viktiga för honom, vilket gjorde honom till den bästa kolorist utanför Venedig. Bland hans elever och efterföljare fanns Jacopo Pontormo, Rosso Fiorentino, Francesco Salviati.


MOISE KISLING (1891-1953)-

Moïse Kisling, född i Krakow som Mojżesz Kisling. På den här tiden fanns inte Polen på kartan, stad Krakow tillhörde den habsburgska riket Österrike-Ungern. Han studerade på Konsthögskola och hans lärare uppmuntrade den unge Moise att åka till Paris. Frankrike var det internationella center för konstnär skapande i början av 1900-talet. Särskilt Montparnasse!

Han flyttade till Paris 1910 vid 19 års ålder och blev fransk medborgare 1915, efter att ha krigat under franska flaggan (första världskriget).

I sällskap av Pablo Picasso, Pâquerette- Café de la Rotonde in Paris, 1916. Han är på vänster sidan!

Foto: Jean Cocteau

Ursprungligen kubist, utvecklade Kisling sin stil till en realistisk uttryckskonst utan att binda sig vid någon speciell skola. Men alla konstkritiker nämner honom som en av viktigaste i Ecole de Paris. Mest berömda är hans aktstudier, men han målade även porträtter, akter, landskap och stilleben.

Enastående vackra och melankoliska är hans kvinnobilder. Är det därför att han varit vän med Modigliani?

”Portrait with a Collar” (1930)
såld för 76.900 $ på Christies
auktionshus
”Kiki de Montparnasse” (1924)
Alice Ernestine Prin, smeknamn Queen of Montparnasse, var en fransk konstnärsmodell, sångerska, skådespelerska, memoarist och målare.
1913 tog han studio på Montparnasse och bodde under de kommande 27 åren. Konstnär Jules Pascin och senare Amedeo Modigliani bodde i samma byggnad. Han blev nära vänner med många av hans samtida, inklusive Chaim Soutine, Marc Chagall och Picasso. Alla ville umgås med honom. Moise Kisling var en viktig skådespelare i det konstnärliga samfundet i Montparnasse.
(1916)
Musée d’Art Moderne de la Ville Paris
”Portrait of Andre Salmon” (1912)
”Portrait of Violinist Nathan Milstein” (1903-1992)
 En mästare på att skildra inte bara kvinnliga porträtter men också akter. Hans surrealistiska nakenbilder förtjänade honom den bredaste hyllan.
”Petite- brunette Christie”
Portrait of Jean Cocteau (1916)
”Kiki de Montparnasse in a red jumper and a blue scarf”(1925)
 Petit Palais, Geneva
”Self portrait with a pipe”
Israel Museum, Jerusalem
”Young Breton” (1931)







Hans stil att måla landskap påminner stark om Marc Chagall`s. Melankoli. Längtan. Kärlek. Noggranna detaljer.


”Le Port de Marseille

 (ca. 1920)
”Marseille”(1948)

Kissling, som sagt, hade eget och unikt uttryckskonst: landskap präglades av förenklad miljö, porträtterade personer hade stilistisk överdrivna stora armar eller breda ben och ögon.

Hans stilleben tavlor med blommiga motiver når otroliga priset på auktionshus eller auktioner online.

Fleurs, 1930
Galerie de la Présidence
55,000–68,000 EUR
 Han fruktade med rätta för sin säkerhet som jude i det ockuperade Frankrike. Andra världskriget brutalitet tvingade honom att emigrera till USA 1940. Han ställde ut i New York och Washington men bosatte sig i Kalifornien, där han bodde fram till 1946.
Kisling återvände till Frankrike efter kriget och Tysklands nederlaget. Moïse Kisling dog i Sanary-sur-Mer i Provence-Alpes-Côte d'Azur, den 29 april 1953. En bostadsgata i staden är uppkallad efter honom. 
Jag kan oändligt visa och beundra hans konst, särskilt från Paris på 20- och 30-talet. Det har varit så vacker period i konst. Låt mig avsluta min inlägg om Moise Kisling. Jag har mina egna tankar. Trots att var han omgiven av människor, kände han sig främmande överallt. Så här skriver Moise i sina anteckningar:
"I Polen är jag jude, bland judar är jag en fransk målare, men mellan fransmännen är jag som metoik"
     #i det antika Grekland en främmande bosatt i de grekiska stadsstaterna
”Porträtt av Baltus”( 1912?) med dedikation: à Jean Baltus, olja på duk, lagt på kartong, såld hos
Dorotheum för 16.000$

CASPAR WOLF -en pionjär i Alperna.

Der Untere Grindelwaldgletscher mit Lütschine und dem Mettenberg”, oil on canvas (1774) Kunst Museum, Winterthur

Caspar Wolf (1735-1783) var en schweizisk målare född i Muri,kanton Aargau. Mest känd för sina dramatiska målningar av Alperna.

Han påverkades starkt av romantiska dikter om berg och en tysk rörelse Sturm und Drang. Efter 1773 målade han mest glaciärer, grottor, vattenfall och laviner. Vackra framställningar och farliga, särskilt när vi vet att Caspar klättrade i berg med sina vänner.

”Panorama över Grindelwald” (1774)
oil on canvas
Kunsthaus, Zurich
”The Lauter-Aar-Glacier with the rock named ”Stone Table” in front” (1776)
Kunstmuseum Basel
Glacier in Berner Oberland
Alpine Kunstmuseum in Hofburg

Wolfs genombrott kom 1773 när han fick uppdrag från förläggaren Abraham Wagner, som letade efter en konstnär för att illustrera sitt encyklopediska verk om det schweiziska landskapet. Wagner hade anställt också naturforskare Jakob Wyttenbach. Mellan 1773 och 1777 gjorde dem 3 männen 6 omfattande utflykter till både tillgängliga och svåra platser i de höga Alperna. Förutom illustrationerna skapade Wolf runt 170 målningar.


”Utsikt från Muntigalm över See Bergsjön” (ca.1778)

För att måla tavlan from toppen, Wolf och hans kompanjon skulle ha klättrat tidigt på morgonen. Berg är 2077 m.ö.h. När de anlände till middagstid, skulle konstnären börja arbeta med blyerts studier och olje-skisser för målningar som skulle avslutas i studio i Bern.

I en vy från Muntigalm skildrar Wolf ett svepande panorama över en grön platå prickad med granträd, små figurer och fjällstugor och korsas av bäckar som löper ut i den blå sjön. Han var pionjär i den typ av landskapsmåleri. Tydlighet, precision och återhållsamhet förutser Caspar David Friedrich`s måleri, där en ensam figur ofta mediterar över en vidsträckt.

https://click.adrecord.com?c=34582&p=1065


Ideale Hochgebirgslandschaft
( 1774–1777)
oil on canvas

 

Mjuka och strukturerade penseldrag, gröna dalar, kalksten, vita klippor, romantiska grottor-allt detta avslöjar en sensuell skönhet. Samtidigt talas om Wolfs tillgivenhet på landskapet och hans mänskligheten. Efter att han vandrade i berg i den klara alpina luften kännde Caspar Wolf att scener före honom var ett riktigt gudomlig konstwerk.

Die Drachenhöhle bei Stans, um 1775,
Aquarell und Gouache auf Papier
Aargauer Kunstmuseum

Caspar Wolf`s konstnärskap förmedlar så vackra känslor, visar skönheten i bergen, deras storhet. Det spelar ingen roll om han avbildar ensam människan eller grupp- en glid och landskapet skulle svälja dem!

  • Wolf`s målningar finns i:
  • Kunstmuseum Basel
  • Aargauer Kunsthaus, Aarau
  • Swiss National Library, Prints and Drawings Department
  • Kunst Museum, Winterthur

https://click.adrecord.com?c=34582&p=1065

YURIJ IVANOVITCH PIMENOV-en rysk impressionist.

”Bird cherry and forget-me-not still life.” (1967). Oil on canvas

Yurij Pimenov, född 1903 i Moskva, 1903 och död i Moskva, 1977. Han älskade sin kära stad, trots olika omständigheter har aldrig lämnat huvudstad. Pimenov var en mångsidig konstnär: målare, teater designer, författare och mästare i den sovjetiska reklamaffischen.

Pimenov letade efter sin konstnärliga still länge: först var det tysk expressionism, sedan impressionism. Hans bästa målningar under dessa år:

”Krigsinvalider” (1926)
”Heavy industry” (1927)
”First May celebration”(1950)

Han kom till den moderna realismen i en ond tid och bar den med sig genom hela sitt liv.

”New Moscow” (1937)

Den tavlan hade en särskilt plats i Pimenov`s hjärta. Han avbildar sin stad på ett majestätisk sätt. Bakgrundsmotiv är förarhytten på en öppen cabriolet som drivs av en blond, korthårig kvinna i en blå klänning. Folkmassan, är det dimmiga skuggar långt framåt passerade i närheten av Swerdlow-torget. En sådan avbildning är mest ovanlig för sovjetisk kreativitet, målare verkar skildra en fotografisk bild.

Under åren flyttade han till impressionismen och började använda ljusa färger. Den tavlan har otroligt positiv stämning: gladfulla 60-talet där människor uppriktigt trodde på byggandet av en ljus framtid. En nygifta par verkar vara på promenad till sin första lägenheten.

”Bröllop i morgondagens gata”(1965)

Pimenov var en mästare i att fånga korta ögonblick i livet, som händer dagligen och förblir obemärkt från den uppenbara rutinen. Konstnär var galet kär i Moskva, inte som en stad, lika mycket som begrepp om hemlandet. Värme och livlighet känns från varje avbildades gatan, hus, varje tomt.

”Windows”
”The most fashionable driver, oil.
(1975)

Yurij Pimenov lyckades skapa olika motiver under sin kreativ karriär.

"Tanya Pimenova"var särskilt öm, där han skildrade sin älskade och enda dotter. Detta är inte det första kvinnliga porträttet av konstnären,men det var denna motiv som väckte varma känslor hos honom.Tanya,sitter utan att röra sig, med blicken fäst vid sidan.Det verkar som om konstnären fångade henne plötsligt och oväntat vid en vanlig frukost.Troligen vaknade flickan för inte så länge sedan, hennes tankar svävar fortfarande någonstans långt borta.Tanya har delikat glatt hud, lite rodnad på kinderna.Konstnären drar tydligt känslorna i ansiktet: stora ögon,mörka ögonbrynen,ljusa läppar och en lätt snubbig näsa.
”Actress” (1935)

Den tavla återspeglar impressionistiska känslor hos Pimenov. Glada, ljusa färger i garderoben före föreställningen. Skådespelerskans händer. En kopp te eller kaffe, ett stort glas vin druckit vid kvällens premiär. Vita handskar. En flaska parfym. Scendräkt på stolen och spegel. Alla sådana föremål skapar atmosfären och intimitet!


Kyoko the Japanese Girl (1975)
oil on canvas
Provenance: Collection of Tatiana Pimenova, the artist’s daughter, Moscow, c. 1980s
Private collection, USA.

Den lyriska komposition utfördes efter konstnärens besök i Tokyo 1975, där han hade en separatutställning av sina verk. Pimenov`s status som den sovjetiska konstens ledare försäkrade att han kunde resa utomlands vid flera tillfällen. Utställningen hade varit en stor framgång och såldes den helt ut till museer och samlare. Pimenov hade också chansen att bekanta sig med den konstnärliga och teatraliska kulturen i mystiska Japan.

”The lonely flower seller”(1958)
scenen sker i Venedig

Yurij Pimenov kallades för sovjetisk impressionist. Han behandlade sig själv som en realistisk impressionist. Pimenov förblir djupt sovjetisk genom ideologiska åsikter men i konsten ägnades han åt främst samtidens liv och utförde dem i den teknik som han älskade: i ljusa, luftiga och genomskinliga färger!

CARMEN ALDUNATE- en konstresa till Chile för att möta den kraftfulla medeltiden.

Carmen Aldunate, född i 194o i Chile (Vina del Mar) är målare och författare. Med mer än 50 år erfarenhet tillhör hon en grupp konstnärer i Sydamerika som är orienterade mot det nya konfigurationen, vilket gör konst tillflyktsort för det oförutsägbara och imaginära.

”La pluma”
el eterno conflicto
  • Carmen arbetar främst med olja på duk och på träplattor, men också med blyerts teckning och collage. Med dessa tekniker har hon utvecklat ett tema som huvudsakligen fokuserar på den kvinnliga figuren :
    • omfattande kläder
    • mössor, hater som minns medeltida dräkter och flamländska verken från 1400-talet
    • allt detta återställer de estetiska kanonerna som vid den tiden definierade klassisk skönhet
el paseo de curso
reunión de curso
mujer
mientras recorro la vida

Hon representeras bland annat av Artsy. net gallerian. Priset hamnar runt 10.000 dollars.

https://www.artsy.net/artist/carmen-aldunate

”Susanna och den äldre”

Hennes måleri är djupt mitt i en atmosfär av psykologisk natur, vilken översvämmar alla tavlor och hänvisar till olika själstillstånd.

Cirka 100 individuella och grupputställningar bekräftar hennes hög position i den moderna figurativa konsttradition. Ohh Carmen, du är en riktigt feministisk röst i måleri konsthistoria i 21-talet!

Den lögnaktiga konsten som stiger ut ur ramen och skapar illusorisk måleri.

Det finns en lockelse hos människan att bli lurad och överraskad. Barockens illusionistiska måleri bedrar oss på helt ovanlig sätt!

Tänk, att någon dag kommer man till museum och alla tavlor hänger så – omvandlat. Mardröm… faktiskt. Men inte på 1700-talet!

TROMPE L´OEIL måleri är en fascinerande riktning i konsthistoria. Det är trend att leka med oss, konstbetraktare, att lura vårans traditionell tänkesätt.

Tavlan har titel ”Baksidan av en målning”(1670) och hänger i Statens museum för kunst i Köpenhamn. Det är en målning med två baksidor, den målade och den verkliga.Tittare vill vända tavlan som verkar vara till salu, vilket dessutom föreslås av en lapp med nummer 36! Skapad av flamländsk konstnär, Cornelis Norbertus Gijsbrechts från Antverpen. Han var en skickligt konstnär: skuggorna som faller över och lätt smutsade träet gör en känsla av verkligheten!

Detalj med självporträtten (1663)

Det är inte känd med säkerhet när han föddes. Hans äldsta kända målning är från 1657, resten kan man bara gissa. Man brukar ange födelsedatum som 1640 och avlidit 1683.

Han arbetade i Tyskland på början av 1660-talet, bland annat i Regensburg hos kejsar Leopold och senare i Hamburg (1665-68). Gijsbrecht`s karriär blomstrade i Danmark, när han blev anställd som hovmålare hos kungen Frederik III och därefter hos Christian V (1668-72). Han hade atelje i Rosenbergs slott. Det räcker med detektivarbete, dags att visa hans måleri!

”Trompe l`oeil med stilleben l (1663)
Beaux-Arts de Carcassonne
”Trompe-l`oeil med atelier vägg och vanitas stilleben” ( 1665)
Musee des Beaux Arts de Valenciennes
”Trompe l`oeil av en öppet glaserad skåpdörr med många papper och föremål” (1666)
Private kollektion
”Trompe-l’œil med brevet”, (1668)
Statens Museum för Kunst, Köpenhamn

Det är ingen konstighet att målare är flamländsk. Det var i Nederländerna som genre blomstrade under barockens 1600-talet. I den protestantiska land fick konsten en friare ställning från religionen. Trompe l`oeil syftade till att lura betraktarens öga, att tro att de målade tvådimensionella illusionerna var verkliga tredimensionella föremål. Oftast består den typ måleri av vanitas stilleben, traditionella symboler för livets övergång:

  • krans av halm
  • blommor i en vas
  • ett nedbränt ljus och ett timglas
  • brutna sädesax
  • dödskalle
  • allt detta var påminnelse om livets förgänglighet

Senare skapade Cornelis vanitasmotiver som del till mer komplexa trompe l`oeil-komposition i en s.k. ateljeväggarna, väggar med jaktredskap eller musikaliska instrumenter.

”Trompe l`oeil med brevet och pennor” (1670)
Museum of Fine Arts, Ghent
”Trompe l`oeil med fiol, målarredskap och självporträtt”
(1675)
Kungliga slottet, Warszawa

Trompe l`oeil teknik krävde att använda några tricks på den optiska illusionen. Cornelis hade en palett av spännande drag att använda:

  • en närmast osynlig penselföring
  • rätt perspektiv och realistiska mått
  • enhetlig ljussättning
  • signaturen utesluten men genom att sätta sitt namn på ett kuvert eller liknande, slapp konstnären att vara anonym
  • tavlan saknade av ramen
  • avbildade spikor, krokar

Det ser ut som alla föremål hänger på vägg. Allt för att det verkligen skulle uppstå en illusion!

Under sina fyra år i Köpenhamn utförde Cornelis Gijsbrechts ungefär 22 illusionistiska målningar, varav 10 finns i samlingen på Statens museum för kunst. Efter framgångsrika år i Danmark kom han till Stockholm där han bidrog till att introducera trompe l`oeil i Sverige. På Riddarhuset finns en brevvägg på drygt 2 meter, en gåva till greven Clas Rålamb, år 1673.

För att illusionen skulle vara övertygande målade Gijsbrechts främst motiv och föremål som normal fanns i kungens omgivning – allt som kunde locka betraktarens sinne och intellekt. Tavlan ”Quodlibet med brevet” från 1675 framställer ett stycke som spikade på en träram, fästes olika brevet med kungliga stämpel, kammare och andra föremål. Darför titel Quodlibet vad innebär på latin ”olika grejer”. Dessa objekter har strikt definierade betydelsen: en kam symboliserar rimligt ordnade tankar medan ett papper och penna föreslår författaren.

”Quodlibet” (1675)
Wallraf Richard Museum

Konsten att lura ögat har fascinerat i alla tider. Trompe l´oeil kan uttryckas i oändliga former, viktigaste att verken ska upplevas som det som avbildats. En ständigt lek mellan verkligheten och fiktion, en bedrägeriets trick som öppnar våra ögon för sanningen.

Samlare och deras samlingar.

En fantastisk konstresa till olika kuriosakabinettet i Italien, England, Prag, Mantua, Urbino, Danmark. Från vetenskapliga föremål till samlingar av mineraler, djur och ädelstenar.
Enjoy!

När renässansen svepte genom Italien, börjades kulturella förändringar på olika furstliga hovet. Vetenskapsmännen samlade akademiska instrumenten och ädelstenar (gemmer), medan humanister koncentrerade i sina händer forntida skulpturer, mynt och manuskripter. På bilden finns studiolo – ett avskilt rum i Palazzo Ducalo skapat för hertigen av Urbino, Federico da Montefeltro (1422-82). Dessa rum innehöll konstnärliga föremål, böcker, gamla manuskripter och andra kunskaps symboler associerades med antiken.

Studiolo var ett tecken på status och avslöjade den humanistiska intresse hos härskare. Å ena sidan var Federico en kapabel militär ledare, å andra sidan en produktiv beskyddare för konsten. Han samlade böcker och handskrifter, hade ävet ett scriptorium med egna kopister och fick ett symboliskt smeknamn ”Italiens ljus”.

Bakom projektet stod Francesco di Giorgio Martini (1439-1502) och Luciano Laurana (ca.1420-79). Arbete utfördes mellan 1478-82. Rummet var liten 3,60 x 3,35. Det vackert utförda intarsiaarbete med illusionistiska målade hyllor är det mest kända exemplet på detta i Italien.

Izabella d`Este (1474-1539), fru till Francesco II Gonzaga från Mantua, var en framstående intellektuell kvinna, utbildad av kända humanister. Paret bodde i Castello di San Giorgio och två rum var till hennes privat bruk, hennes egen studiolo. Isabella använde rum för fritidsintresse: skrivning, studier och korrespondens samt att visa forntida föremål och samling på moderna konstverk. Hon älskade musik, poesi, konst och fick smeknamnet ”den tionde musen”. Andrea Mantegna (1431-1506) utförde några målningar till Isabella d`Este:

  • ”Parnas” skapades i 1497
  • ”Dygdens triumf” (1499-1502) . Furstinna värderade högt Mantegnas målningar och han själv satte en ouppnåbar nivå för många konstnärer som arbetade med att dekorera studiolo.
  • Lorenzo Costa (1460-1535) efterträdde Mantegna som målare vid hovet i Mantua och utformade ”Allegori av Isabellas d`Estees kröning” och ”Regeringstid av Comus” två mytologiska målningar baserade på Mantegnas teckningar mellan 1506-11.

Isabella hade en stor passion för att samla antik skulptur, begränsat endast av pengar och det påvliga förbudet att exportera sådana föremål från Rom. Oavsett förbud lyckades hon att ha i sina samlingar skulpturer från Nasso och Rodi och fragment av mausoleum i Halicarnassus. Furstinna av Mantua hade egna konstagenter genom vilka köpte hon antik vaser, gemmer, byster, medaljer och även en ”enhörningshorn”.

Medan i Italien skapades ”studiolo” i norra delar av Europa har åstadkommit kurioskabinetten eller wunderkammer. En samling av märkvärdiga föremål kunde innehålla allt från tavlor till ett uppstoppat vild djur. Kunstkammer var föregångarna till museer. Den första kända användningen av ordet gjordes i samband med samlingen av Ferdinand I. Ambitionen var hög: han ville visa upp så mycket kunskapens intresse som möjligt. En stort samling hade arkehertig Ferdinand II av Tyrol (1529-95), på Ambras -slottet, sammanförd av vapen, böcker, handskrifter, porträtter, sällsynta manuskripter och mynten. 1806 flyttades kollektion till den österrikiska Wien under namnet ”Ambraser Sammlung”.

Albert V, hertigen av Bayern (1528-79) tävlade med Ferdinand och skapade sin egen kunstkamera. Som förmedlare och konstagent jobbade till honom Jacopo da Strada (1507-88), vilken reste runt i Europa i jakt efter värdefulla föremål. Albert köpte hela samlingar i Rom och Venedig: medaljer, mynt, marmorbyster och statyer, relieffer. För att utrymma samlingen byggdes ”Antiquarium” (1568-71) baserat på ideer av Jacopo da Strada. Hallen i bottenvåningen, 69 meter lång, är en av största renässanshallen norr om Alperna. En fristående byggnad med 2 våningar där funnits skulptursamling och bibliotek på övervåningen.

En mycket intressant och enastående kollektion hade Rudolf II Habsburg (1552-16129). Den tysk-romersk kejsare, kung av Ungern och Böhmen kände sig bättre på slottet Hradczany i Prag, än i Wien och därför flyttade han sin kejserliga hovet till den böhmiska huvudstaden. Här kunde han ägna sig åt sina intresse; för konst och vetenskap, astrologi och alkemi. Till Prag lockade kejsare de flesta kända artister. Han var uttråkad på politik och lämnade makten till sin bror Mattias. Konstsamling blev hans fetisch och besatthet. Den tillhörde till största på den tiden. Det räcker att nämna:

  • Arcimboldo (1527-1593) var en hovmålare, som organiserade bland annat dekorativa ceremonier och processioner. Hans stil var mycket originell och anpassat till Rudolfs förväntningar. Allegoriska porträtter av kejsare består av frukter, grönsaker och växter.
Rudolf II avbildad som Vertumnus (den föränderlige) den romerska trädgårdsguden.
Porträtten befinner sig i Skokloster slott (Håbo kommun) plundrat från den praska slottet
under 30-åriga kriget!.
  • Pieter Brueghel den Äldre (1526/30- 1569 ) utförde ”Babels torn” i 1563
Bildresultat för wieza babel bruegel
Kunsthistorisches Museum, Wien
En av mest kända verk av Breughel.
Han skildrar tornen, som omnämns i Gamla Testamentet.
En Kunstkammer från Rudolf II:s tid.
Walters Art Museum
  • Antonio Correggio (1489-1534) älskade mytologiska motiven:
  • Tiziano (ca.1488-1576) känd av sina mytologiska tavlor som t.ex. ”Danae”(ca.1554) hade kejsare Rudolf`i sin samlingen från 1600.
”Danae”
Kunsthistorisches Museum, Wien
  • Jacopo Tintoretto (1519-94) som fick sitt smeknamn ”den lille färgaren” eftersom han var son till en tintore (färgare)
”Vintergatens ursprung (ca.1575) en mytologisk målning skapad
i den venetianska, manieristiska stilen
National Gallery, London
  • Gherard Emmoser (1553-1618) tillverkade unika instrumenter,här har vi jordklottet med urwerk som roterade och kartlade konstellationer. Samtidigt oerhört vacker föremål! Pegasus bär världen på sina utsträckta vingar.
Himmelklott med urwerk (1579)
Metropolitan Museum of New York
  • Hans van Aachen (1552-1615) blev Rudolfs kammarmålare och utförde allegoriska målningar, kejserliga porträtter.
  • Albrecht Durer (1471-1528) målade”Rosenkranzfest” i 1506
Albrecht Durer (1506)
National Gallery, Prag

Rudolf samlade verkligen på nästan allt som bara väckte hans intresse. Här har vi exempel på vackra illuminationer av växter och djur skapades av Joris Hoefnagel (1542-1600) en flamländsk konstnär,som företog vidsträckta resor för att dokumentera flora och fauna.

I 1602 beordrade Rudolf II, i anledning av sin 50-årsdag, att utföra en extrem värdefull krona bestående av sällsynta ädelstenar och pärlor. De fyra gyllene fälten visar härskare som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus), nästa två som Rex Hungriae et Bohemiae. Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades av Jan Vermeyen, en guldsmedare från Bryssels. En av de mest värdefulla föremål var kamea kallades Gemma Augusta,från romerska tider, daterad 9 e.Kr-12 e.Kr.

Rudolf kände att ingen kommer att ta hand om hans samling, han gjorde aldrig någon inventering…Den första granskningen gjordes sju år efter hans död och det visade sig att kollektion inkluderade 3000 målningar,2500 skulpturer- tusentals föremål uppskattades till 17 mln floriner.

På XVI-talet upphördes kunstkammer att vara domänen för härskare. Rika medborgare, mediker, biskopar började själv samla på vackra föremål. En viktigt samling hade en dansk kunglig läkare och antikvarie Olaf Worm (1588-1654). Musei Wormiani var en riktigt ”kabinett av underligheter”.

Med sin omfattande lärdom bidrog Olaf Worm till intressanta vetenskapliga disputationer. Han kunde läsa runstenar /texter skrivna med runskrift/ och samlade på tidig skandinavisk litteratur. Hans korrespondens innehåller brevväxling från 142 vetenskapsman.

1655 – Frontstycket från ”Museum Wormianum” som visar samlingen.

En flamländsk konstnär, Frans Francken den yngre (1581-1642) framställde kuriosakabinetten på en av sina tavlor. Hans favoritämne var bilderna av målnings gallerier som fyllde han med reproduktioner av olika tavlor med oerhört detaljerad precision.

Domenico Remps (1620-99), en italiensk målare av tysk eller flamländsk bakgrund, avbildade en kunstkamera med sällsynta föremål av naturligt ursprung, såsom koraler, snackisar och andra ovanligheter.

”Kabinett av underligheter” (ca.1690) innehåller bland annat optiska instrumenter, miniatyrmålerier , allt från natur och kultur!
Museo dell’Opificio delle Pietre Dure, Florence

Hur det har varit i andra länder i Europa? Utom tavlor och manuskripter var urvalskriterierna inte så tydliga. Den typiska konstkammare kunde innehålla allt från oljemålningar till snäckskal. Ibland räckte inte utrymme till den växande kollektioner. Då byggdes man om huset att möjliggöra förvaring. Inigo Jones (1573-1652), en känd engelsk arkitekt fick uppdrag att designera Arundel House för Thomas Howard, 21 earl of Arundel – en pionjär genom konstsamlingen i England. Lord of Arundel samlade allt som var ”creme de la creme” i nuvarande konst: från ritningar av da Vinci till tavlor by Raphael Santi, Hans Holbein, Parmigiano och Albrecht Durer. Många av dessa finns nu på Royal Library Windsor castle eller på Chatsworth. Marmorsnideringar känd som Arundel marmor lämnades så småningom till Oxford. Men mest häpnadsväckande var hans skulptur-kollektion, från den romerska antiken. Lord Arundel uppköpte själv dels av statyer, byster och gemmer under sina resor till Italien, dels genom konstagenter. Allt för sitt galleri i Arundel House.

Vårans resan ska vi avsluta i den underbara Uppsala. Jag tror, att ni vet vad ska det handla om…Den Augsburgska konstskåpet är ett kuriosakabinett som tillhört den svenska kungen Gustav II Adolf, tillverkat av Philipp Hainhofer (1578-1647), en känd konsthandlare. Skåpet var en gåva av Augsburgs borgerskap till kungen, vid hans intåg till staden, den 24 april 1632( under 30-åriga kriget). Det underbara konst vitrin innehåller upp emot 1000 föremål, är samling på olika material från djur- och mineralriket. Lådor och dörrar är pryds av måleri, silverinläggning och. År 1694 donerade kung Karl XI skåpet till Uppsala universitet, till nybyggda Gustavianum.

Bildresultat för den augsburgska konstskåpet
https://gustavianum.uu.se/samlingar/konstsamlingar/utstallningar/augsburgska-konstsk%C3%A5pet/

Kurioskabinettens storhetstid var 1600-talet och första hälften av 1700-talet. Den vetenskapliga utvecklingen under upplysningstiden orsakades att rummet med underligheter blivit en sagohistoria. Samlingar blev kärnan till museer-uppstod. Ett furstlig mode att samla vackra föremål från Italien, upptäckarlust från norra Europa och alkemiska eksperimenter…allt detta institutionaliserades, låg till grund för British Museum, Kunsthistorisches i Wien.