Nöjen och fester i konsten under Renässanstiden.

Nöjen och underhållningen för alla klassamhälle beskrivs oftare i litteraturen än presenterades i konst. Med vissa undantag kan man hitta några exempel. Under renässansens tid börjades uppmärksamma kroppsliga behov, inte bara själiga. Den furstliga och kungliga hovet hade riddarturneringar, dansföreställningar. Men även lägre samhällsgrupper hade sina traditioner och nöje.

Apollonio di Giovanni di Tomaso (ca.1415-1465) målare och illuminator, var född i Firenze. Han tillverkade bröllopskistor till unga par, så kallade ”cassoni” dekorerades med olika allegoriska scener. Ganska många sådana kistor har överlevt till vår tid.

På Ashmolean Museum i Oxford finns en mycket intressant scen ”Sabinskornas bortrövande”. Förmodligen är det fragment på cassone och den del visar en akrobat och brottare, en scen vilken varit lämplig tema för bröllopsfirande!
Scenen visas den vardagliga och högtidliga livet på den florentinska hovet. I den tidpunkt härskade i Florens Cosimo Medici och det hela scenen avbildar den tillfälle.

Apollonio di Giovanni di Tommaso
”The Rape of the Sabine Women” (ca.1450)
The Ashmolean Museum of Art and Archaeology

”Mästare cassone” brukade presentera olika scener, från mytologiska till helt aktuella -furstliga. Här har vi exempel på en turnering som ägde rum på Santa Croce-torg i Florence.

Cassone ufördes i Antonio di Giovanni`s verkstad cirka 1440 . Nuvarande finns på Yale University Art Gallery.

Tempera on panel 45.4 × 153.4 × 3.8 cm
” Turnering på borggården i Belvedere i Vatican”(ca.1610)
Museo di Roma



Vincenzo Rustici (15556-1532) en sienesisk målare som visade offentliga firandet i Siena
”Tjurjakt i Campo di Siena” (ca.1585)
Detalj

Jakt och krig var två aktiviteter som ansågs vara underhållning för härskarna. Båda vittnade om status och rang hos dem som deltade och har varit ämne för konstnärer. Ceremoniella slagsmål, turneringar var populära både i norra och i södra Europa. Även påven hade sina fester och var ivriga att se dem.

Lucas Cranach ”Jakt på rådjur” (1529)
Kunsthistorisches Museum, Vien
"Jakt på rådjur" dokumenterar en historisk händelse, som ett jakt organiserad av kurfurste av Sachsen, Frederik den kloka till kejsaren Maximilian.Samtidigt är det en av de bästa exempel på naturlig landskap inom europeisk konst.Vackert panorama med kullar och skogar,floden; lång borta fanns en stad med skarpa spetsar av kyrkor; på kullen tornar ett slott.
Lucas Cranach den äldre ”Hjortjakten” (1538-40)
Jaktscenen presenterar kurfursten Johann Friedrich med hustru Sibylle av Cleve.
Östergötlands museum
Detalj med hovdamer.
Hans Holbein d.y. och porträtt av ”Robert Cheesman”(1533). Robert var falkenerare till den engelska kungen Henrik VIII.
Falkjakt, var en form av jakt som bedrivs med rovfåglar som falk, örn eller uggla. De tämjs och tränas att jaga åt sin förare.
Ett riktigt nöje för kungar!
Mauritshuis, Haga

Lucas van Valckenborch (ca.1530-1597) var en flamländsk konstnär och skapade små landskap, genre scener som liknar stil av Pieter Bruegel. De var föreställningar av marknader, bondefestivaler med anekdotisk motiv.

Lucas van Valkenborch (1535-1597) ” Värdshus”
Slezské zemské muzeum, Opava
Lucas van Valckenborch (1535-1597)
”Bondbröllop. Bröllopsdansen i friluft ”(1574)
Statens Museum fur Kunst, Köpenhamn
Lucas van Valkenborch ”Spring landscape”(1587) och scenen som framställer en picknick.
Kunsthistorisches Museum, Vien
Detaljer
Detaljer

Naturligtvis hade olika sociala grupper sina nöjen och underhållning . Hos Pieter Bruegel den yngre (1564-1638) kan vi betrakta en bondbröllop. Han var känd som målare av ”lantliga scener”och helvete-motiver, därför kallades honom Helvetes-Breughel. Men här avbildar han en bonde bröllop, där personer dansar, dricker och uppför sig sorglösa och lätta. Livet på landsbygen var arbetsbelastat, så det är inte konstigt att vid högtider man ville glömma om alla vardagens oro.

Bondbröllop (ca.1610)
Museum of Fine Arts, Ghent
Belgium

En till version av samma motiv hänger på Hallwylska museet i Stockholm. ”Bondbröllop”är målad i Bruegel den äldres stil, men kompositionen är annorlunda, med ett vidare perspektiv så att fler byggnader och grupper av människor får plats. Pieter kopierade ofta verk av sin pappa och bröder.
Dåtidens publik gjorde inte samma skillnad mellan original och kopia som vi gör idag.

”Bondbröllop”()
Hallwylska museet
Pieter Brueghel d.y. ”Hemresan från marknaden”(ca.1620)
Olja på trä, 39,5 x 58 cm
Nivaagaard Malerisamling
Pieter Bruegel d.y ” Dans runt Majstång” (ca.1630)
Nivaagaards Malerisamling, Danmark
Pieter Bruegel d.y. ”Marknad till St. Görans dag”

en annan flamländsk konstnär Pieter Aersten (ca.1508-75) har varit pionjär inom stilleben- och genremåleri. Hans realistisk skapad scen från krog framställer en nöjes tillfälle, där alla verkar vara glada och lyckliga. En ung man dansar till musik runt ett ägg, så försiktigt utan att det skulle gå sönder. Det var faktisk ett populärt spel under vårens folkfest. Först ritades en kritcirkel på golvet. Sedan, vid musik sällskap skulle spelaren använda fötterna för att rulla ett ägg ur en skål. Allt detta måste göras utan att röra blommor, löv som finns på golvet. Den första som lyckades skulle vinna ett pris: vanligtvis en korg med ägg.

Mellan period 1614-15 reste en ung nederländsk student till London. Hans namn var Michael van Meer och han lämnade efter sig en otrolig dagbok. Det innehåller en imponerande samling signaturer av kända personer inklusive monarker. Albumet visar också ett utbud av akvarell-målningar från London, från vardagen till kungliga ceremonier
Vad var vänskapsalbum? Från mitten av 1500-talet började tysk- och holländsktalande studenter resa oftare på en rundtur till andra europeiska städer för att genomföra sina studier. Som minnesmärken av resor skapade de personliga album som denna, känd på latin som album amicorum eller på tyska som Stammbucher. Albumen är vackert och noggrant utformad. Vem har utfört detta? Tyvärr hans namn är helt anonym. Man tror att det var en professionell, lokal konstnär som var kunnig för att rita (eller kopiera) till unga studenter.

För oss kommer att vara intressant en illustration: den som framställer en tävling mellan tuppar, den kungliga nöjet på den här epok -tuppstrid. Särskilt intressant att man ser avbildad Ers Majestät, kung Jakob I Stuart som åskådare!.

Under renässansen har varit populärt en sällskapsspel, tarot. Man vet inte exakt när den skapades, men det rör sig om tidsperioden 1420-1450, och det skedde i norra Italien. Här har vi exempel på en sofistikerad skildring av den italienska målare, Niccolo dell`Abbate (ca.1509-1571). Fresken ”Il gioco dei Tarocchi”målades mellan 1550- 1552 till nybyggt Palazzo Poggis huvudvåning. I rummet växlar fyra scener: om Hercules arbete som stor som kontrast till nöjen från den aristokratiska världsligheter, som konstnären briljant illustrerar. På porträttet visas en adelskvinnan som erbjuds en kopp vin. Hon är i sällskap med två konserterande adelsmän i avsikt att göra musik mellan sig.

Icke desto mindre hade olika föreningar sina högtider. Här kan vi betrakta en festlig måltid hos bågskyttarnas gillet från Amsterdam. Medlemmar har beställt en grupp porträtt vilken utförde Cornelis Anthoniszoon (ca.1505-53). De är inte särskild glada, faktiskt… Man kan tolka den tavlan främst som avbild på den hierarkiska uppdelningen än tillfälle att mötas och festa.

En av tidiga gruppsporträtter i konsthistoria .
”Porträtt av bågskyttarnas-gillet” (1533)
130 x 206,5 cm
Historische Museum, Amsterdam

TELEMACO SIGNORINI(1835-1901)


Telemaco Signorini föddes 1835 i Santa Croce-kvarteret i Florens. På början visade han en intresse mot litteraturstudier, men med uppmuntran av sin far, Giovanni Signorini (1808-1864), en hovmålare för storhertigen av Toscana, beslutade han istället för att studera måleri. Och det var ett bra beslut! 1852 inskrivade han sig på den florentinska Konstakademi. Året efter ställde han ut för första gången och visade målningar inspirerades av litterära verk av Walter Scott och Machiavelli.

”Rendez-vous mitt i skogen”(1873), kolektion Pallazo Foresti,Carpi

Från 1885 började en ung student frekventera Caffe Michelangiolo där han träffade Giovanni Fattori, Silvestro Lega och flera andra toskanska konstnärer som snart skulle kallas Macchiaioli från ord fläckar-macchia. Gruppen var missnöjd med de gamla konventionerna lärda av de akademiska skolor. De började måla utomhus för att fånga naturligt ljus, skugga och färg. Föregångare för impressionisterna!


”Il merciaio di La Spezia” (1859)
”Marknadsplats i La Spezia”
Signorini målar landskapet i en ligurisk förort. I detta arbete är det den första gång där ”macchia” används i en samtida och icke-historisk scen.
  • Mellan 1859-61 volonterade Telemaco Signorini på självständighetskrig fronten. Observationer och upplevelser försökte han överföra till duken, målade därefter militära scener.
”L’artiglieria Toscana a Montechiaro Salutata Dai Francesi Feriti a Solferino”
Alliansens seger (Sardinien och Frankrike) över österrikarna spelade en viktig roll för enandet av Italien.
Den toskanska artilerien hälsar de franska sårade i Solferino.
  • 1861 gjorde Signorini sin första resa utanför Italien, så klart till Paris, som han ofta skulle återvända under decennierna. Där träffade han Degas och en grupp utvandrade italienska konstnärer, däribland Giovanni Boldini, Giuseppe De Nittis och Federico Zandomeneghi. Till skillnad från dem var Signorini fortfarande rotad i Italien. Konsthistoriker nämner att han blev för ”macchiaioli” rörelse en katalysator, en riktigt ”deus ex machine”. Han var enorm produktiv om det gäller utställningar:
  • År 1861 visar han upp ”Den venetiansk ghetto”. När Signorini ställde ut det för första gången i Turin orsakade tavlan en stor skandal; både för att den hade målats på ett obegripligt sätt -fläcktekniken, och för att den representerade ett fattigt distrikt i Venedig, långt ifrån den klassiska idealiseringen av lagunen. Signorini tänkte faktiskt göra ett innovativt, provocerande och skandalöst verk.
Il quartiere degli israeliti a Venezia” (1860), 29×26 cm
Private kollektion
  • 1865 ”Le pazze” skildrar Signorini en kvinnlig psykiatrisk avdelning på sjukhuset San Bonifacio i Florens. Stark och övergripande tavlan, särskilt när man analyserar detta!
 ”La sala delle agitate al San Bonifazio in Firenze” (1865),
Gallerie dell`arte moderna i Ca Pesaro, Venedig
Den florentinska, psykiatriska sjukhuset San Bonifacio var befolkat av ett stort antal kvinnor. Signorini visar upp  någon stark manifestation och spänning på avdelningen. Kvinnor eller snarare levande varelser verkar vara upprörda. En person fångas medan hon hastigt hotar mot en osynlig samtalsperson med sin upphöjda knytnäve, som bara hon ser, en annan, på motsatt sida av rummet, promenerar förvirrat runt i rummet. Andra kvinnor slumrar eller gråter.
  • ”November”( 1870) en mycket realistiskt landskap
”November”(1870)
”Brev” (1867)
”Interiör San Miniato”(1861)
”The Cathedral at Siena”
  • med tavla ”L`Alzaia” ( The Towpath) har Signorini vunnit Vienna-pris i 1874
”Il muro bianco”(1864) 27 x 56 cm
Viareggio, Istituto Matteucci
”L´alzaia”(1864), 54x 173 cm
Private kollektion
Arbetare målas med benen i rörelse sjunkna i marken, med armarna övergivna vid sina sidor; kläderna är enkla,med rullade byxor och ärmar, en manifestation av hårt arbete, värme och trötthet. Ansiktena vänds mot marken; bara den tredje arbetaren verkar se på tittaren.
Linorna är så snäva att det är som om de har kommit in i köttet. De använda färgerna är  vita, oker, blå och gröna i olika nyanser.En stark realism! Denna tavlan präglas också av närvaron av en flicka tillsammans med en mycket elegant man (förmodligen far och dotter). De tillhör ett borgerlig klass som vänder ryggen på arbetarna och förblir helt likgiltig mot den visade ansträngningen.
Detta verk är i grunden ett socialt klagomål. Konstnären ville inte bara bekräfta de hemska arbetarnas  förhållanden, utan att peka på borgarklassen som utnyttjar arbetarna!
”Villa Fiorentina” (ca.1872-74)
”Santa Maria de Bardi”(1870)
”Via Torta i Firenze”(1870)
  • Tavlan ”Utanför Arianna-gåtan i Ravenna”(1875) fick utmärkelse i Neapol (1877)
”Sobborgo Di Porta Adriana a Ravenna” (1875)
”Ponte Vecchio”(1880)
Galleria d’Arte Moderna, Palazzo Pitti, Firenze
La Via del fuoco”( 1881),
Mercato Vecchio collection
Mercato Vecchio in Florence”(1882–83)
  • 1881 reste Telemaco Signorini till Skottland. Där ska han utföra en gatuscen grå i tonalitet, men dominerades av en färgglad skylt Rob Roy Whiskey på sidan av en byggnad. Reklamaffisch!
”Leith street”(1881)
”Bath, Berkeley Place”
”Princes street in Edinburgh”(1883)
”Ghetto of Florence”(1882)
aquaforte-teknika, 96 x 65 cm
”Veduta- Riomaggiore landskap” (1895)
”At rest in Riomaggiore”(1894)
”Vegetazione a Riomaggiore” (1894)

Vid 1885-utställningen i Florens visade han upp ”Sole di sera a Settignano

”On the Hills to Settignano”(1885)
37×50 cm, private collection
”Bageriet i Settignano(1888)
”Processione i Settignano”
”Bottega di fornaio di Settignano”
”Poggio”(1888)

Signorini`s konstverk var mycket påverkat av fotografi , hans sena etsningar avslöjar ytterligare influenser: japansk konst och Whistler i deras förenklingar av form och atmosfäriska effekter.
Signorini var också en passionerad konstkritiker och publicerades ofta i konsttidskrifter. Han lärde vid Instituto Superiore di Belle Arti i Florens från året 1892.

” Straffbadet i fängelse Portoferraio” (1890)
Galleria d´Arte Moderna ,Palazzo Pitti, Florens
  • Bagno penale a Portoferraio”representerar det våldsamma tillståndet för fångarna. De stor i två parallella rader, bär de klassiska uniformerna och alla deras handleder kedjade med en tung kedja. Vissa av dessa män har ett nedslående och trött uttryck, andra ser nästan intryckt när de ser de två officerarna gå framåt i korridoren, eskorterade av poliser. Miljön är nästan depressiv. Det finns bara en ljuspunkt, fönstret, genom vilket ett vitt ljus passerar och dimmigt belyser interiören. Färgerna i bakgrunden är inte tydliga och står i kontrast till fångarnas markerade konturer. Detta förmedlar en känsla av oro och spänning. Med detta arbete gjorde sig Signorini bort från temat landskap och närmar sig en mer psykologisk målning som syftar till människans roll i samhället!

”Morning toilet”(1898) 120 x 175 cm


Målningen är den mest komplexa som Signorini har utarbetat. Scenen sker i glädjehus. Skönheten beror på ett realistiskt scenen, där flickorna gör sina dagliga rutiner, gör sig redo och påklädd efter morgon uppvaknandet. Signorini lyckas representera en våldsam verklighet som aldrig sett förut. Genom att känna till att skandalen hänger i luften , hade Signorini aldrig skickat den målningen till en utställning och höll den dold i hans studio. Men efter hans död blev detta ett av hans mest betydelsefulla verk!

Telemaco Signorini har hela sitt liv avbildat Florens, hennes vackra gator och dolda trakter med fattigaste befolkning. På detta sätt var han naturalist med humanitära åsikter. Han älskade den toskanska provinsen och trivdes att måla landskap, naturliga, pittoresca scener. Men han vågade också att ta upp viktiga samhällsproblem och presentera de mest utsatta folkgrupper.

ANDREA del SARTO

ANDREA del SARTO (1486-1531) en italiensk målare född Florens,vars karriär blomstrade under högrenässansen.Han skapade  fresker,altartavlor, porträtter och teckningar. Giorgio Vasari betraktade del Sarto som en konstnär senza errori ("utan fel"). Men hans berömmelse försvann snabbt efter hans död. Kanske därför att efter honom verkade sådana kändisar som da Vinci, Michelangelo och Raphael.
Jag vill gärna ta honom tillbaka till konsthistoria!

”Självporträtt”(ca.1528), Corridorio Vasariana, Uffizi

Andrea del Sarto fick sin smeknamn tack vore far Agnolo di Francesco, som var skräddare- på italienska sarto. Ung Andrea lärdes till en guldsmed och sedan till målare hos Gian Barili och Piero di Cosimo. Tillsammans med vän (Franciabigio) öppnade egen målning studio in Florens och fick första uppdrag. Efter en tid blev han självständig och dekorerade med fresker korsgång (Chiostro dei Voti) i Basilica Santissima Annunziata. Arbete pågår 1509-1514 och är exempel på början av den florentinska manierismen.

Detalj

St. Filippo botar en spetälska.
Detalj
”Florentinarna sköter om St. Filippo relik.”
Detalj
(Andrea della Robbia)

”Straff”
Detalj

”San Filippo Benizis död och en pojkes uppståndelse”.
Detalj
Viaggio dei Magi
”Maggi`s resa”
Detaljen med Medici-giraff:
En giraff var en gåva för Lorenzo de Medici 1487 från sultan i Egypten. Det väckte en stor uppståndelse vid sin ankomst till Florens: även om Medici Familje hade ett stort menageri så var det första gången giraffen ett levande exempel hade sett i staden. Den överlevde inte länge och en annan giraff sågs inte i Europa på nästan 300 år(!)

Två sista fresker avslutade del Sarto i 1514.

”Jungfru Marie födelse”
Del Sarto återvände 1525 för att måla i Annunziata-klostret ”Madonna del Sacco”, i en lunett uppkallad efter en säck
Verket är bland konstnärens mest berömda, en monumental vision med en elegant komposition. Maria håller barnet i knäet, lutar sig teatralt mot betraktaren och går utöver den perfekta ramen med kjolens mycket stora draperi. Lite bakåt, i profil, är en ung St. Josef,läsande en bok. Han lutar sig på en säck, som ger det traditionella namnet på målningen, och som betecknar scenen som vila på flyget till Egypten.

Alla detta fresker hjälpte till att positionera Sarto som en ledande florentinsk målare (!).

Noli me tangere” är den latinska översättningen av de ord som den uppstigna Jesus sagt till Maria Magdalena- ”rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader” (Joh. 20:17) . Verket var det första som framfördes för kyrkan San Gallo i Florens av Andrea del Sarto.
Scenen utspelar i en muromgärdad trädgård, kanske kloster(?). Enormt palmträd till vänster hänvisar till Kristus martyrdomen. Ikonografin och den traditionella miljön, med en mjuk och nyanserad ritning, härledd från exemplet av Piero di Cosimo, konstnärens första mästare.

”Noli me tangere”(1510)
176×155 cm
Uffizi

Han skapade det som kanske är hans mästerverk:

  • ”Madonna delle Arpie””(1517) beställdes av klostret San Francesco dei Macci och skulle avbilda Jungfru med barn omgiven av heliga Johannes Evangelisten och Franciskus + två änglar. Målningen avviker från ursprungliga tankar och presenterar Maria med Jesus på en piedestal, flankerad av två helgon. Sockeln är dekorerad med kvinnliga figurer tolkades som harpier och gav således upphov till namnet.

Konstnären arbetade i många toskanska kloster. Fresker i Chiostro della Scalzi (1515-26) uppfördes i tekniken en grisaille, berättar om St. Johannes.
Den teknik utvärderar konstnärens extraordinära skicklighet i ritning. Målningar kommer att kopieras av generationer av målare.

”Jesus dop i Jordan av Johannes döparen”
Skiss till Johannes huvud
  • Nattvarden”utförd för San Salvi kloster (1519-27) (fortfarande inne!), där alla karaktärer tycks vara porträtt. Konversationen mellan Kristus och lärjungarna äger rum i den realistiska miljön i ett rum med tre stora fönster genom vilka man kan se himlen.
”Nattvarden”
Detalj
”Il Cenacolo”eller ”L’Ultima Cena
så heter fresken på italienska.


Andrea del Sarto gick bort från de befintliga mönstren och introducerade två tjänare som tittade på scenen från loggian. Detta är början på ”fullbordandet” av evangeliet, som snart kommer att leda bland annat Paolo Veronese i Venedig till inkvisition domstolen…

  • Pieta från Luca”(1527) avbildar en sörjande Jungfru Maria vid sin döde sons kropp i sällskap av helgonen. Han målade den tavlan till kloster Luco i Mugello, östre om Florens. Monumentala figurer påminner om den tidiga manierismen.
238 × 198 cm
Galleria Palatina, Florens
  • Madonna della Scala”(1522-23) inspirerades av liknande tavlan av Michelangelo. Del Sarto tog från honom draperi-, rörelse- och komposition lösning.
177×135 cm
Museo del Prado, Madrid
  • Offrandet av Isaaks”(ca.1527)
  • Historien som inom judendomen traditionellt kallas AKEDA– bindandet av Isak har varit närvarande i konsthistoria från gamla tider. Denna dramatiska scen avbildades av en ung del Sarto (han var knappt 30-årig). Abraham håller sin son på offeraltaret med sin vänstra hand och håller fast kniven med sin höger. Abrahams och Isaks smärtsamma ansikten bryter konventionen om traditionell renässansmålning och är redan en förhandsvisning av manierism.
  • Det finns 3 avslutade versioner av verket, en hänger i Gemäldegalerie (Dresden) och andra i Prado-museum.
Cleveland Museum of Art, Denver
  • Bebådelsen” (1512) målades för den augustinska kyrkan San Gallo i Florens. Tavlan visar konstnärens fascination för Michelangelo, Santi och teknik-sfumato. Maria dominerar på vänstersidan och Gabriel med änglar till höger. Budbärarna går på molnet och deras ansikten är fulla av känslor. Bakgrunden för scenen är ruiner av en forntida byggnad.
  • Andra”Bebådelsen”(1528) avbildar på ett vackert sätt det ögonblick i vilket ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus.
”Bebådelsen”(1512)
Palazzo Pitti

”Bebådelsen” (1528)
96×189 cm
Galleria Pitti, Firenze
  • Andrea arbetade i den benediktinska kloster Vallombrosa (1528-29) med polyptyk ”Pala di Vallombrosa”
Olja på tavla , 200G
Galleria degli´ Uffizi, Firenze
  • En av sista var tavlan ”Jungfru Marie himmelsfärd” (1530). Verket hade målats också för Vallombrosa-klostret i Poppi tillägnad San Fedele di Como. Andrea del Sarto oavslutade vid sin död och resten utförde vincenzo Bonilli, känd som Morgante
  • Den nedre halvan framställer fyra helgon i den klippiga landskapet medan den övre halvan visar Madonna i härlighet, sittande i ett moln i en ljuskrona på huvud och med små änglar.
Galleria Palatina, Florens
309×205 cm
  • Kejsarens skatt”(ca.1520) fresken som dekorerar Medici villan i Poggio a Caiano avslutades av Alessandro Allori (ärlig talat förstörades av honom i 1582) Scenen utspelar på trappan till en majestätisk klassisk byggnad, känner vi igen i centrum Cesare / Lorenzo de ‘Medici med lagerkrans, som tar emot några ambassadörer. De förde många gåvor,inklusive den berömda Medici-giraffen, en gåva från sultan i Egypten 1487.
502 x 526 cm
https://click.adrecord.com?c=34582&p=419
  • PORTRÄTTER
  • ”Portrait of a Women with a Basket of Spindles””(ca.1516)
Galleria degli Uffizi
1517-18
National Gallery London
1528-30
Metropolitan Museum of Art
San Giovannino (1528)
Galleria Palatina
”Lucrezia del Fede”(1513-14)
hans fru
Prado, Madrid
”Dama col petrarchino” (1528)
”Lady with a book of Petrarch`s rhyme”
Uffizi


Andrea del Sarto anses vara en av de största konstnär under högrenässansen. Färg och mjuka former var extrem viktiga för honom, vilket gjorde honom till den bästa kolorist utanför Venedig. Bland hans elever och efterföljare fanns Jacopo Pontormo, Rosso Fiorentino, Francesco Salviati.


RYTTARSTATYER- symbolik och ikonografi.

Ryttarstaty, som föreställer kejsare Marcus Aurelius till häst,
stor mitt på Piazza del Campidoglio i Rom (utfördes
omkring 178 e.Kr).Detta är bara en kopia.
Original bevaras i Musei Capitolini.

En tradition av ryttarstaty har romerskt ursprung och utvecklade sig ur härskarbilderna med kejsaren till häst i striden eller i triumf. Urbilden var Marcus Aurelius på Capitolium i Rom.Tradition återföddes i den italienska renässansen, fortsatt i barocken och moderna tider. Så här framställdes krigare, som segrade viktiga slag och blivit minnesvärda för nästa generationer. Lyckligtvis har det överlevt till våra tider monumentet av Marcus Aurelius. Staty blev en inspiration för artister, enastående mål att skaffa liknande modell.

  • Första fristående skulpturen sedan antiken utförde Donatello ( 1386-1466). Motivet blev kondottiären Erasmo da Narni (känd som Gattamelata ) vilken försvarade den venetianska republiken. Staty stor i Padua på piazza del Santo. Man kan fråga varför i Padua? Venedig erövrade den grannstad mellan 1405-1797.
Donatello utformade staty mellan 1447-50.
  • Donatello framställer Gattamelata som en sammansatt och vaken ledare, sittande på en realistisk föreställda hästen. Båda verkar vara redo för strid. Konsthistoriker diskuterar om detta staty är gravmonument eller minnesmärke till Gattamelata. Allting talar för den första teorin. Sockeln under hästen består av två reliefer med falska dörrar under. Dörrarna symboliserar undervärldens ingång och ger en känsla av en grav, även om monumentet aldrig var en begravningsplats.
  • En intressant exempel på riddarstaty är en freskomålning gjordes av Paolo Uccello (1397-1475) för uppdrag för den florentinska domkyrkan. Väggmålning avbildar engelsk legosoldat,sir John Hawkwood, som kämpade på den italienska sidan. Ryttarstaty är unik exempel på perspektiv och detta enorm storleken 820 x 515 cm har en propaganda ändamål. Det handlar om representativa fördelar med att tjäna Republiken Florens!
Paolo Uccello,” Ryttarstaty av John Hawkwood”(1436 )
Duomo, Florence

Ursprungligen skulle kondottiär ha ett monument, men på grund av brist på pengar beslutades att hedra hans minne på ett lite billigare sätt, vilken fick konstnären att måla ryttarstaty på väggen. Uccello gjorde några korrigeringar av perspektiv och helheten syns från lång borta, vad skapar lite onaturliga känslor av monumentalitet. På 1800-talet överfördes fresken till duken.

  • En annan florentinsk målare och skulptör Andrea del Verrocchio (1435-88) fick förslag från den venetianska Stora rådet att verkställa Bartolomeo`s Colleoni monument. Kondottiären dog i år 1475 och lämnade i sitt testamentet 100.000 dukater till sin egen staty, som han föreställde sig att placera centralt på Markusplatsen. Colleoni var Italiens yrkeskrigare, utnämndes till general ledare under planerade anfall mot Turkarna. 1483 presenterade Verrocchio en modell av bronsstaty och efter olika diskussioner gjutades skulpturen. Men konstnär dog samma år, innan hans arbete var fullbordat. Riddarstatyn uppställdes 1493 på helt annan ställe, framför kyrkan Santi Giovanni e Paolo.
Ryttare och häst verkar att vara enhet.
Strax före anfallet!
  • Vissa renässans skulptörer genomförde ambitiösa projekt som t.ex Antonio Pollaiuolo (ca. 1430- 1498) för Ludovico Sforza. Planer att skapa ett ryttarstaty av hans far, Francesco,cirkulerade runt florentinska studior. En bronsstaty skulle utföra också Leonardo da Vinci.
Antonio Pollaiuolo ”Studium till ryttarstaty av Francesco Sforza” (1489)
The Metropolitan Museum of Art, New York, Robert Lehman Collection
Leonardo da Vinci , första prov till bronsstaty
(1490),
Royal collection
  • Leonardo arbetade 3 år och utvecklade en ny bronsgjutning teknik. Han kom på ideen om ett järnställning som skulle förstärka monumentets struktur. När allt var förberett för gjutningen, visade sig att insatser behövs till ny krig. Ludovico Sforza stödjade sin svåger Hercules d`Este i konflikt med den franska Ludvik XII. Politiska omständigheter har vunnit med konsten! Da Vinci har återkommit till ryttarstatyer under sina år i Milano. Gian Giacomo Trivulzio beordrade att han ska utföra hästmonument. Skulptur skulle placeras inuti kapellet i en naturlig storlek. Konstnären skapade även en rik dekorerad arkitektonisk piedestal. Tyvärr i 1512 förlorade Trivulzio makten i Milano och tanken på att fortsätta arbete drevs åt sidan. Ingen av projekten genomfördes av tekniska skäl.
En skiss till ryttarstaty (ca.1511)
Royal Collection

Ryttarstatyer har under epoker varit en form att avbilda fältherrar och regenter, att förverkliga i skulptur deras makt, position. Det var samtidigt symbol och bekräftelse på härskarnas rättsliga styre. Döda hjältar och sagolika segrare. Statyer placerades i centrala delar av städer. Meningen var att alla medborgare och besökare skulle ses dem av alla sidor och av så många som möjligt.

VÄLGÖRENHET I KONSTEN.

St. Lorenzo
Capella Niccolina (1447-49), Vatikan

Under medeltiden var det en religiös skyldighet att hjälpa fattiga och sjuka. Kyrkan,snabbare skrivit,kloster hade plikt att hjälpa utsatta människor och gjorde det under många århundraden. På 1500-talet förändrades situationen. Antal kloster minskade, bördan att hjälpa de behövande föll på kommunala myndigheter eller privatpersoner. Det ökade population innebär stora problem med försörjning och den katolska kyrkan hade minskat stöd till fattiga. Italienska städer började bygga vårdanstalter,sjukhus och barnhem. Samma roll hade gillen, en organisation där medlemmarna ägnade sig år religiöst fromhetsliv, hjälpverksamhet och sällskapsliv. De hade plikt mot varandra, gemensam sjuk-och begravningskassor. Ett visst skydd när någon dör.

OSPEDALE del CEPPO grundades i Pistoia redan i 1277 av religiösa samfund Santa Maria eller ”del Ceppo dei poveri”-de fattigas offerstam, senare blev det stadens sjukhus. När Republiken Florens annekterade stad Pistoia bekräftade också officiellt sjukhus statusläge (1401).

Uppdrag att restaurera sjukhus fick Michele di Bartolomeo(1456-62).Tack vare honom byggnaden fick nästan renässansstil, loggian är dekorerad av en keramisk glasyr( en s.k majolika). Den vackert insats utförde Luca della Robbia (1400-82) skulptör och keramiker från Florens. Lucca var känd av sitt arbete med bl.a sångläktaren (cantoria) och dörrarna till sakristian i den florentinska katedralen Santa Maria del Fiore:

1431-38
328 x 560 cm nuvarande i Museo dell`Opera del Duomo
Florens

Luca della Robbia utvecklade en teknik att måla keramikglasyrer i olika färger på terrakottafigurer och grundade en riktig fabrik-verkstad, tillsammans med sin familj. De tre nästa generationer av della Robbia tillverkade terrakottafigurer i många italienska städer.

Hans son, Giovanni della Robbia (1469-1529) ärvde verkstaden efter fars död och förbättrade metoder att kunna tillverka mångfärgade (polykroma) skulpturer på snabbare och mer effektiv sätt. Giovannis största och kanske finaste av verk är den polykromatiska frisen på utsidan av Ospedale del Ceppo, utformades mellan 1514-1529. Ämne var förkopplat med sjukhusets verksamhet. Giovanni utformade ””Sju verk av barmhärtighet”:

Ospedale del Ceppo, Pistoia
Här vi har en exempel på god gärning;
besöka de fångna.
Besöka de sjuka.
Begrava de döda
Mätta de hungrande och ge dryck åt de törstande.
Tvätta fotten av pilgrimer.
Pistoia, Ospedale del Ceppo
Allmän vy.

OSPEDALE degli Innocenti – blev en av första byggnad i Florens i den renässanska stilen. Filippo Brunelleschi arbetade med projekt mellan 1419-27. Några år senare kom Andrea della Robbia (Lucca`s brorson) att utforma keramiska tondo-porträtter av lindebarn som pryder fasaden.

Ca. 1490 fassaden av Ospedale degli Innocenti.

Sjukhuset var en välgörenhets institution till övergivna barn. Det avspeglade en humanistisk läran under den tidiga renessansen i Florens. Målet var att barnen ska återinföras i samhälle. De ska kunna läsa, skriva och lära sig andra färdigheter. Sjukhuset tillhandahöll medgift för flickorna och de hade möjlighet att gifta sig eller vara nunnor.

OSPEDALE della SCALA i Siena fanns här från 1100-talet och blev ett separat institution inom kyrkans Santa Maria della Scala verksamheten. Grundades från privata donationer av Sienas medborgare. Intäkterna räckte att servera måltider till fattiga, behandla de sjuka och framför allt att ta hand om lämnade barn. Pilgrimer kunde övernatta i Sala del Pellegrinaio (Pilgrims Hall). Sjukhuset fick uppdrag att sköta om pilgrimer för att här har funnits Via Francigena, den viktigaste pilgrimsvägen till Rom och mängd av folken passerade genom Siena. De erbjuds gratis rum, måltider och en sorts kuponger för mat och dryck i Sienas territorium när de fortsatte sina resor. Barnomsorg har varit bra organiserat. Nunnor tog hand om små barn, vid 8 års ålder fick de lära sig en handel och alla vinster de gjorde förvarades för dem. När de fyllt 18 år hade barnen möjligheten att lämna sjukhuset. I detta fall fick de alla sina sparade intäkter,flickor fick även medgift.

Santa Maria della Scala är berömd av sin konst. De yttre freskerna finns tyvärr inte längre (utfördes av Lorenzetti-bröderna på 1330-talet).

Domenico di Bartolo (född ca. 1400- död ca.1447) fick uppdrag att föreställa sjukhusets välgörenhet i form av fresker till Sala del Pellegrinaio (1439-44). Det är konstnärens sista färdiga verk och absolut hans mästerverk. Målningar illustrerar det dagliga livet såväl som sjukhusets historia. Domenico utformade fem scener med imponerande detaljer, han skildrade verksamhetens vardag.

Fresken avbildar det innersta i sjukhusets verksamheten : barn är omhändertagna från början, senare döpta och till slut får de äktenskapets sakrament.
Tvättningen av fötter; slutsatscen till den välkända scenen med Kristus
som tvättar sina lärjungars fötter.
Pilgrimer får kläder, mat och en så kallade allmosa (nådegåva).
Barmhärtighetsverk : att mätta de hungrande blev ett vackert bildmotiv.

Måltider serverades för de fattiga 3 gånger i veckan. De sjuka fick också gratis mat och behandling. Det var ovanligt för tiden men på sjukhuset fanns en säng för varje sjuk patient och lakan hölls rena!

Religiösa välgörenhets institutioner verkade också i norra delen av Europa.

Mästare från Alkmaar verkade mellan 1490-1515. Hans smeknamn härstammar från en serie målningar som gjorde han till gillet Den Helige Andes vid Sint Laurensker kyrka. Den protestantiska kyrkan var tillägnad också Sankt Laurentius! Målningar hette ”Sju barmhärtiga verk”. Pittoreska och realistiska folkscener framställer alla sju godhjärtade verk . Det är värd att kolla lite närmare hur man behandlade fattiga i Alkmaar.

Vi kommer tillbaka till Italien och staden Neapel. Till broderskap del Pio del monte Misericordia utförde Caravaggio altarverk ” Sju barmhärtiga verk” (1606-07). Konstnären skildrade alla 7 verk i en enda komposition. Det ljusa ljuset är metafor för barmhärtighet,resten av tavlan sjunker i starka kontraster av chiaroscuro.

390 x 260cm
fortfarande i kyrkan Pio Monte della Misericordia, Neapel

Oljemålningen visar den katolska doktrin på ett majestätisk sätt. Överst på tavlan finns jungfru Maria med barnet Jesus stödd av två änglar, hon representerar medkänsla och förlåtande. Sju barmhärtiga verk avbildar traditionella exemplar som hjälp till pilgrimer, stöd till fattiga eller sjuka. Kompositionen är dessutom mycket dramatisk som alltid hos Caravaggio.

Barmhärtigheten är ett centralt tema inom Bibeln och har tillkommit ofta som ledmotiv genom olika tidsperioder. Renässansen öppnade intresse för människan och hennes välmående. Men för att utvecklas som en individ-humanist var det obligatoriskt att ta hand om mest utsatta och svaga i samhället. Konstnärerna ägnades den barmhärtighetens ikonografi åt största omsorg.