VENEDIG – skildringar av staden under Renässansen.

Venedig var den enda stadsstaten som hade ett utländskt imperium som sträckte sig längs den östra Adriatiska kusten och täckte Kreta och Cypern. Serenissima Repubblica di Venezia var hennes officiella namn och innebär ”den mest rofyllda”.

Venedig ägde också ett stort område på Venetohalvön. En stark regering bestod av oligarker i antal cirka 200 som härstammar av de mest framstående familjer. Republikens styrelseskick kan betraktas som en autokrati med dogen som en härskare. Inom politik var Venedig ganska konservativt, men inom kulturområdet tilläts mycket frihet.

Staden var ett tryckcenter och säte för en utmärkt målningsskola, representerad bland annat av Vivarini, Bellini, Giorgione. I arkitekturen undvek venetianerna risk, de hämtade ner kända arkitekter, t.ex. Sansovino, Palladio eller Sanmichele.

Venetianska konstnärer dyrkade den venetianska staden under flera hundra år. Främst vill jag koncentrera mig på 1500 och 1600-talet. Återkommer till Venedig igen med Canaletto och Pietro Longhi-skildringar. Serenissima`s skönhet måste man smaka försiktigt och noggrann.

Vittore Carpaccio målade Markuslejonet för Palazzo dei Camerlenghi 1516 (nära Ponte Rialto). Idag i Palazzo Ducale.


Lejonet är en imponerande skapelse, som står med bakbenen i vattnet och dess framben på torrt land. En ben vilar fast på en stenig strand och den andra håller upp boken med den traditionella inskriptionen PAX / TIBI / MARCE / EVANGELISTA / MEUS– ” Fred till dig, min Marcus”.

Sankt Markuslejonet avbildat på republiken Venedigs flagga och motto.
Relief i Venedig föreställande Sankt Markuslejonet.

Sankt Markus är Venedigs skyddshelgon och när staden från 600-talet till år 1797 utgjorde en självständig maritim stat, ingick lejonet i statens flagga. Lejonet förekommer även på målningar och som skulptur och relief på flera byggnader i Venedig och dess tidigare besittningar längs den östra adriatiska kusten, även i dagens Kroatien.

Cima da Conegliano (1459-1517) avbildade Markuslejonet med helige Hieronymus, Maria Magdalena, Johan Döpare och St. Marcus (1506-08)- Galleria dell`Accademia, Venedig



Vittore Carpaccio skildrade Serenissima`s interiörer och byggnader. Här Sankt ‘Ursula polyptyk- scenen med engelska ambassadörer.
” Två venetianska damer” (c. 1510)
94 x 64 cm
Museo Correr, Venedig
”Jakt på lagunen” (ca. 1490-95) ger en fantastisk bild på hur man jagade i den gamla Venedig- på vatten! J. Paul Getty Center Museum

Carpaccio framställer två damer som vilar i den svala atmosfären i en trädgård. Det finns en tes att tavlan framställer två kurtisaner, målningen var oerhört populär under 1800-talet, och John Ruskin gav den titel ”The Courtesans”.

Konst och hantverk av högsta kvalitet hör Venedig till. Hela staden är som ett museum och en bra exempel hur konsten kan existera och dokumentera republikens bästa tider.

Gentile Bellini ” Aposteln Markus predikan i Alexandria” som liknar väldigt mycket Venedig! (1504-07)- 340 x 770 cm Pinacoteca di Brera, Milano
Gentile Bellini ”Den heliga korset under” Galleria dell`Accademia
Gentile Bellini ”Procession på Markusplatsen”, Galleria dell`Accademia

Bellini hade en god förmåga till teckning och noggrannhet i återgivandet av färger och dräktdetaljer som gör hans tavlor så kulturhistoriskt intressanta. Han utförde flera viktiga arbeten för Venedig, vilka idag till stora delar är förstörda. Bland hans främsta verk märks ”Det heliga korsets under”; och ”Processionen på Markusplatsen” (1496).

Venedig styrs av rika familjer. Konsthistoria återspeglar dessa situation, republikens välstånd och högkonjunktur dokumenterar tre familjedynastier: Vivarini, Bastiani och slutligen Bellini. Vi kan titta lite närmare på mest berömda porträtter av venetianska doger.

Lazzaro Bastiani, ”Portrrät av dogen Francesco Fescari” (1457-60) styrde Venedig mellan 1423-57, Museo Civico Correr
Gentile Bellini ”Porträtt av Cristoforo Moro” dogen mellan 1462-71
Gentile Bellini ”Doge Pasquale Malipiero” (1460-62), Museum of Fine Arts, Boston
Gentile Bellini ”Doge Giovanni Mocenigo” (ca.1478) Museo Correr
Basaiti ”Doge Agostino Barbarigo”(1518), Museum of Fine Arts, Budapest
Giovanni Bellini ”Doge Leonardo Loredan” (ca.1502) National Gallery, London

Under 1700-talet blev Venedig kanske den mest eleganta och förfinade staden i Europa som påverkade konst, arkitektur och litteratur. Men republiken förlorade sin oberoende när Napoleon Bonaparte erövrade Venedig den 12 maj 1797. Efter det tredje italienska självständighetskriget, blev Venedig, tillsammans med resten av Veneto, en del av det nyligen skapade kungariket av Italien. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv och lockar turister, samt konstälskare från hela världen.

Predikan i konsten- utvalda tavlor.


I världen där böcker och alla skriftliga ord var sällsynta, överlämnades kristna läror på ett muntligt sätt. Predikan var en utläggning på folkspråket av evangelietexten. Särskilt var det viktigt insats för tiggarordnarna, som dominikaner eller franciskaner. Predikant höll folkliga samlingar även i gathörnen. Största talare hade riktiga talanger som Bernardinus av Siena eller Savonarola. De åtnjöt stor lydnad.

"Sankt Bernardin predikar på Piazza del Campo i Siena"- så här avbildade honom Sano di Pietro (1405-81) en av största sienenska konstnärer. Tavlan befinner sig i domkyrkans museum. 


Bernardinus av Siena (1380-1444) var en präst, franciskanmunk . När Siena drabbades av pesten, han hjälpte dem mest utsatta. År 1417 inledde Bernardinus sin bana som resande predikant, i vilken egenskap han omedelbart blev berömd; tiotusentals personer kunde närvara vid hans framträdanden.

Predikstolen (ambon) i Prato-domkyrkan
(1428-38)


Tryckta predikningar, som kunde publiceras av lyssnare anteckningar, möjliggjorde studier av predikade ord. Här har vi exempel på en känd predikant och teolog från Schweiz- Geiler von Kaiserberg (1455- 1510). Geiler var präst i Strassburg och blev berömd för sina folkliga tal, präglades av en burlesk, av förkunnelse i vilka han oförskräckt visade kyrkans svagheter. Med all sin skarpa kritik och krav på reformering var dock Geiler trogen den katolska kyrkan. Tiden till Martin Luther har inte kommit än.

Hans Baldung Grien (ca.1484-1545)
omslag till ”Das Buch Granatapfel”(1516) Strasburg
framställer predikande Geiler von Kaisersberg

Protestanter, som tog mönstret direkt från Bibeln, trodde att tro kom genom att lyssna, så predikan blev viktigare och predikestolen blev en viktig plats i kyrkan.

Lucas Cranach den äldre
”Martin Luther predikar i Stadt- und Pfarrkirche St. Marien zu Wittenberg” (ca.1531)
Lutterhalle, Wittenberg
Jakob Seisenegger (1505-67) en österrikisk målare i tjänst för KarolV. Han skapade porträtter av Habsburger -familjemedlemmar.
” Predikan in der Wiener Augustinerkyrkan” (1560) avbildade Ferdinand I som lyssnade på talande predikant
Kunsthistorisches Museum, Wien

Vittore Carpaccio (ca.1465-1526) en venetiansk målare utförde många tavlor för Serenissima, för Scuola dei Lanieri. Här kan vi beundra scener som representerar St. Stefanos liv. Helgon var den första martyr av kristendomen efter Jesus.  Enligt apostlar var han ledare för de grekisktalande urförsamlingen, och när han sjöng Kristi lov, dömdes han av det judiska rådet – sanhedrin för hädelse och stenades till döds omkring år 35.

Predikan ägde rum i Jerusalem, pittoreska, orientaliska dräkter passar här utmärkt!

Vittore Carpaccio ”Predica di San Stefano” (1514)
148 x 194 cm
Louvre
Detalj
Carpaccio utförde så vacker Jerusalems arkitektur!

Bakgrunden är en fantastisk vision av staden Jerusalem, är uppsatt av byggnader i det orientaliska stil med kupoler och andra arkitektoniska uppfinningar. Längre bort kan man se typiskt venetianska kullar och berg som bleknar in i dimman.

Idag är predikan det tal vid gudstjänsten som hålls av den som kyrkan gett uppdraget till och som utgår från eller anknyter till en Bibeln. Som vi kan se på tavlor, formen av predikan har förändrats. Förut kunde i princip ske var som helst, till exempel på gator och torg. Reformation och motreformation har ordnat det på ett eget sätt och retorik. Predikan har en tydligt tema, logiska delar, och fick undervisande karaktär. 

GIOVANNI BELLINI och hans verk- ”PALA di SAN ZACCARIO”

Chiesa di San Zaccaria är belägen i stadsdelen Castello i Venedig, precis vid vattnet, sydost om Piazza San Marco. Grundmurarna till kyrkan går tillbaka till 800-talet, men den här byggts om under, och formats av renässansen.
Nuvarande kyrkan byggdes mellan 1458 och 1515.


Benediktinska nunnorna som äger kyrkan och klostret beställde 1505 hos Giovanni Bellini en altartavla. Det prestigefyllda offentliga uppdraget hade tvingat honom att överge produktionen av andra tavlor ett tag. San Zaccaria- uppdrag gav för målaren möjligheten att återvända i stil till denna typ av ämne och utveckla på ett intressant sätt!

Giovanni Bellini ”Pala di San Zaccaria” (1505)
oil on panel 500 x 235 cm, fortfarande i kyrkan

Målningen hänvisar starkt till Bellinis tidigare verk. Den var en sista altartavla och genomtänkt att vara en kompendium av fyra olika stilar:

  • den bysantinska i form av en mosaik på en halvkupol
  • antika dekorationer, kolumner, pilaster
  • renässansstil: figurer och arkitektur
  • den kristna bakgrund, marmur tron påminner Salomons tron från den Gamla Testamenten


I ”Pala di San Zaccaria” är de fyra helgon som vistas:

  • Peter med hans attribut Bibeln och nycklar symboliserar Guds ord ”Jag kommer att ge dig nycklarna till himmelriket”
  • Katarina av Alexandria, höll ett palmblad och stod bredvid ett trasigt hjul vilket hänvisar till hennes martyrdom
  • St. Lucia slet ut ögonen för att blir mindre attraktiv för män efter att ha skickats henne till ett försökshus. En ljus glöd från figurer, hennes namn på latin lux-ljus.
  • Som sista har vi St. Hieronymus som läser den heliga skrift. Han översatte Bibeln till latin, boken symboliserar hans stora visdom.
  • Vid foten av Jungfrun är en ängel som spelar ett instrument liknande en fiol.

Det är ingen slump att Bellini avbildade St. Katarina och St. Lucia, de två kloka jungfrurna varit som förebild för de unga kvinnorna i klostret.

Titta också på hur Giambellini har vinklat ljuset så att det flödar från vänster till höger, så att en mjuk skugga faller bakom Kristus till höger, ställer honom fram och betonar hans kontur. Det är lätt att förbise dessa detaljer, men det gör hela skillnaden.

Bellini har placerat Jungfru och barnet i den verkliga arkitekturen i kyrkan San Zaccaria. Dessutom kan vi ses att på vänster och höger finns bågarna som stöder valv. Den målade atkitekturen verkar att vara en förlängning av det fysiska utrymmet i kyrkan.


Som vanligt skapar Bellini en subtil dialog med naturen, som kikar åt höger och vänster om rummet i små delar av himmel, träd, gräsmatta; men framför allt bekräftas det i spelet av ljus som tränger igenom överallt.

St. Hieronymus storhet framställs med hjälp av den heliga skrift. Detta är hans sinnebild i det kontemplativa livet. De två träden bakom honom, en torr och den andra, frödiga, vittnar om hur studien återupplivar de heliga skrifterna.

En sådan detalj, längst upp hängande strutsägg, är så lätt att missa. Under medeltiden antogs struts – en mycket beundrad fågel – vanligtvis att begrava sina ägg i sand och låta solens värme utföra inkubationen. På grund av de unga som växte upp utan föräldraengagemang, trodde man att strutsägget var en idealisk symbol för Marias renhet.

”Pala di San Zaccaria” framkallar en absorberad tystnad, en känsla av tids upphängning dominerar i scenen. Men Bellinis storhet består exakt i de minsta avvikelser, i de nästan omöjliga skillnaderna i gester och uttryck som skapar en subtil dynamik, en djupgående ”sacra conversazione”. Är detta ”samtal”? Varför alla blickar ned? Detta lugn scen skapar tillvaro för kontemplation.
Det är en gammal mans arbete, livets frukt som ägnas åt undersökningar och reflektioner, är ett tecken på perfektion för både förståelse och budskap.

GIOVANNI BELLINI och hans verk – ”PALA di SAN GIOBBO”.

Den venetianska renässansmålaren Giovanni Bellini (1430-1516), var en av de mest intressanta konstnärer i italiensk konsthistoria. Detta bekräftar hans nästa altarverk , pala di San Giobbe utfördes ca. 1486-88 av den nu femtio år gamla målaren. Ett minnesvärt mästerverk som markerade den slutgiltiga ankomsten till den typiska venetianska kromatismen, som från det ögonblicket i århundraden kännetecknade hela venetianska renässansstilen.

”Självporträtt”(ca.1500) bevarat på Musei Capitolini i Roma.

471 x 258 cm


Detta alter stycke var antagligen inspirerad av San Cassiano Altarpiece (1475–76) av Antonello da Messina och vidareutvecklade det verkets innovationer. Eftersom dateringen av Bellinis målning är osäker kan ett sådant beroende inte bevisas. Avbildningen av heliga Sebastian och Job indikerar att måleriet kan skapas i samband med pesten troligen 1487.

Antonello da Messina
1475-76
Kunsthistorisches Museum, Wien

Pala di San Giobbo har ingen landskapsmotiv som i tidigare liknande tavlor. Verk visar en helig konversation (sacra conversazione) mellan Madonna, barnet och några helgon. Jungfruen dominerar, hon sitter på en hög tron av marmor täckt i blå och vit dräkt och lyfter sin vänstra hand i en välsignelse gest.

Vid hennes fötter sitter tre musikerande änglar, fokuserande framför allt på melodi. Alla figurer är i symmetriska positioner: 3 änglar, 3 helgonen på vänster och på höger sidan. Den tavlan är byggt enligt matematiska, geometriska regler. Allt skapar otrolig harmoni och balans. Triangelkompositionen är en nyhet introducerad av Bellini i altar målningarna.

På vänster sidan av altaret finns St. Franciscus, Johannes Döpare med sina typiska, lockiga hår och naken Job.

https://youtu.be/PxCTyVQMVbs

St. Dominik, biskop Louis av Touluse och St. Sebastian på högersidan. Kontrastiv : på ena sidan naken, gammal man ställde i motsats med apolloniska vackert St.Sebastian som visas med händerna bundna bakom ryggen och genomborrade av 2 pilar. Unga pojkens skönhet, hans ansiktsuttryck, ljuset som smeker hans kropp visar att Bellini perfekt hade lärt sig av Antonello da Messina.

Oljetekniken gör målningen mer atmosfärisk, så att hela scenen verkar vara genomträngd av ett diffust ljus som smeker formerna och försiktigt lindar dem med skuggor. Konturerna är så mjuka…


Den övre delen har ett perspektivt kofterat taket. Bakom Madonnan är en mörk nisch. I den halv kupolen är en förgylld mosaik, stenornament och en citat: Ave Maria Gratia Plena. Alltså Madonna är avbildad i basilikan av San Marco! Hur kunde det vara annorlunda? Bellini älskade Venedig och Serenissima älskade honom! Ingen av målare haft så mycket respekt som Giambellino.

GIOVANNI BELLINI och hans verk. ”PALA di PESARO”.

Pala di Pesaro är en altartavla utförd av Giovanni Bellini(1433- 1516) till kyrka San Francesco i Pesaro. Ordet pala kommer antagligen från italienska palese och innebär synlig, avslöjad, upptäckt. Altarställning hade form av ett rektangulärt bord med en målning som visar Sacra Conversazione i mitten. Bellini utförde ett mönster av altartavlor vilket gällde för den typ målningar för nästa århundrade.

Den altartavlan är ett av Bellinis mogna verk, men det råder tvivel om dess datering och vem har varit beställare? Verk var belägen i Sant Francesco kyrkan men idag kan vi beundra det på Museum Civico i detta stad. Konsthistoriker daterar tavlan mellan 1471-83 . Det finns några teoretiska tvist om detta. Jag tror att det räcker att nämna de mer förmodliga:

  • en hypotes kopplar altar stycket till bröllopsfirandet mellan Constanzo I Sforza (Pesaro härskare) och Camilla d`Aragona 1474.
  • religiösa dispyter som diskuteras vid epok, som den mellan franziskaner och dominikaner
  • familjens Sforza dominans på Castello di Gradara avslutades 1463 när Malatesta från Rimini erövrade det men så småningom var tvungen att överge den tillbaka. Altaret-skapande skulle därför fira fästningen.

En viktigt aspekt är en tidig användning av oljemålningstekniken, blåsmalt (en biprodukt i den venetianska glasindustrin från Murano) som i Venedig nådde faktiskt popularitet först efter besök Antonello da Messina i norra Europa (1475). Bellini var mycket intresserad av den nya flamländska tekniken och experimenterade för att utmana sig själv. Pala di Pesaro består av ett krönningstavla ”Pieta”, ett centralt stycke ”Jungfru Marias kröning”, två pelare med fyra helgonen på varje sidan och en predella betecknat med sju målningar.

https://click.adrecord.com?c=34582&p=419


Huvudtavla visar Jungfruns kröning, ovanligt visad på jorden snarare än i himlen. Till vänster är St. Peter och St. Paul och till höger är St. Jerome och St. Franciscus. Maria med Kristus sitter på en marmortron vars öppna rygg avslöjar ett realistiskt stenigt landskap, omgiven av en gräns som är identisk med den ursprungliga förgyllda ramen . Duvan ovanför symboliserar den Helige Ande i sällskap av keruber och serafer. Längs borta ser man Castello di Gradara och det mjukt böljande landskap från Umbrien.

Lägg märke till golvet! Marmorgolvet betonar kompositionens perspektiv och balans. Kort sagt, perspektiven här är en mästerverk!

Pieta
Pinacoteca Vaticana
106 x 84 cm


”Pieta” bryter bort från tidigare ikonografi. Här vistas Kristus kropp inte framifrån utan vilade på kanten av graven. En tjänare håller Kristus upp bakifrån, medan Nikodemus räcker en burk med salva till en knäande Maria Magdalene, som håller Kristus hand.

  • Pelare på vänster sidan framställer fyra helgon :
  • St.Katerina av Alexandria-hennes attribut spikförsedd trähjul
  • San Lorenzo -hans kännetecken är halster och han är iförd dalmatika (liturgisk plagg)
  • St.Antonio -avbildad med Jesusbarnet men alltid med vita lilja
  • San Giovanni Battista , Johannes Döpare
  • På högersidan av pelare träffar vi:
  • välsignade Michelina av Pesaro , Bernardino av Siena, biskop Louis av Tuluse och aposteln St.Andreas

Många av dessa heliga befordrades av franciskanerna runt denna tid under 1480-talet.

Predella med St.Johann och drake är placerad till vänster sidan. Uttrycker  en idealiserad och kraftfull dynamik i gesten av helgen och lite galna hästen. Landskapet är tydligt definierat, särskilt i grusbädden i bäcken där den sårade draken dras. Giovanni Bellini har inte glömt om prinsessans närvaro som ser hela den händelse.
”Omvandling av St. Paul”
”St. Jerome i öknen”
”Kristi födelse” utspelar sig i den umbriska landskapet
”St. Franciscus får stygmater”
”Korsfästelsen av St. Peter”
”St. Terentianus” militär-helgon, skyddare av Pesaro


Valet av de heliga är inte av misstag: Franciscus var såväl som kyrkans ägare, kopplade till den franciskanska ordern, och många av de heliga i pelarna var bland de som främjades vid den tiden. San Giorgio var ett berömt motiv populärt också under renässansen. San Terenzio har varit beskyddaren av Pesaro, här avbildad som en forntida romersk soldat. Imponerande, men med hjälp av ikonografiska framställningar berömde Bellini familje Sforzas, civil och militär makt!


Stämningsfull läge och harmonisk komposition, användning av olja (färg och glans) allt detta var anledningen till Bellini`s titel- pittore ufficiale della Serenissima.

https://click.adrecord.com?c=34582&p=419

RYTTARSTATYER- symbolik och ikonografi.

Ryttarstaty, som föreställer kejsare Marcus Aurelius till häst,
stor mitt på Piazza del Campidoglio i Rom (utfördes
omkring 178 e.Kr).Detta är bara en kopia.
Original bevaras i Musei Capitolini.

En tradition av ryttarstaty har romerskt ursprung och utvecklade sig ur härskarbilderna med kejsaren till häst i striden eller i triumf. Urbilden var Marcus Aurelius på Capitolium i Rom.Tradition återföddes i den italienska renässansen, fortsatt i barocken och moderna tider. Så här framställdes krigare, som segrade viktiga slag och blivit minnesvärda för nästa generationer. Lyckligtvis har det överlevt till våra tider monumentet av Marcus Aurelius. Staty blev en inspiration för artister, enastående mål att skaffa liknande modell.

  • Första fristående skulpturen sedan antiken utförde Donatello ( 1386-1466). Motivet blev kondottiären Erasmo da Narni (känd som Gattamelata ) vilken försvarade den venetianska republiken. Staty stor i Padua på piazza del Santo. Man kan fråga varför i Padua? Venedig erövrade den grannstad mellan 1405-1797.
Donatello utformade staty mellan 1447-50.
  • Donatello framställer Gattamelata som en sammansatt och vaken ledare, sittande på en realistisk föreställda hästen. Båda verkar vara redo för strid. Konsthistoriker diskuterar om detta staty är gravmonument eller minnesmärke till Gattamelata. Allting talar för den första teorin. Sockeln under hästen består av två reliefer med falska dörrar under. Dörrarna symboliserar undervärldens ingång och ger en känsla av en grav, även om monumentet aldrig var en begravningsplats.
  • En intressant exempel på riddarstaty är en freskomålning gjordes av Paolo Uccello (1397-1475) för uppdrag för den florentinska domkyrkan. Väggmålning avbildar engelsk legosoldat,sir John Hawkwood, som kämpade på den italienska sidan. Ryttarstaty är unik exempel på perspektiv och detta enorm storleken 820 x 515 cm har en propaganda ändamål. Det handlar om representativa fördelar med att tjäna Republiken Florens!
Paolo Uccello,” Ryttarstaty av John Hawkwood”(1436 )
Duomo, Florence

Ursprungligen skulle kondottiär ha ett monument, men på grund av brist på pengar beslutades att hedra hans minne på ett lite billigare sätt, vilken fick konstnären att måla ryttarstaty på väggen. Uccello gjorde några korrigeringar av perspektiv och helheten syns från lång borta, vad skapar lite onaturliga känslor av monumentalitet. På 1800-talet överfördes fresken till duken.

  • En annan florentinsk målare och skulptör Andrea del Verrocchio (1435-88) fick förslag från den venetianska Stora rådet att verkställa Bartolomeo`s Colleoni monument. Kondottiären dog i år 1475 och lämnade i sitt testamentet 100.000 dukater till sin egen staty, som han föreställde sig att placera centralt på Markusplatsen. Colleoni var Italiens yrkeskrigare, utnämndes till general ledare under planerade anfall mot Turkarna. 1483 presenterade Verrocchio en modell av bronsstaty och efter olika diskussioner gjutades skulpturen. Men konstnär dog samma år, innan hans arbete var fullbordat. Riddarstatyn uppställdes 1493 på helt annan ställe, framför kyrkan Santi Giovanni e Paolo.
Ryttare och häst verkar att vara enhet.
Strax före anfallet!
  • Vissa renässans skulptörer genomförde ambitiösa projekt som t.ex Antonio Pollaiuolo (ca. 1430- 1498) för Ludovico Sforza. Planer att skapa ett ryttarstaty av hans far, Francesco,cirkulerade runt florentinska studior. En bronsstaty skulle utföra också Leonardo da Vinci.
Antonio Pollaiuolo ”Studium till ryttarstaty av Francesco Sforza” (1489)
The Metropolitan Museum of Art, New York, Robert Lehman Collection
Leonardo da Vinci , första prov till bronsstaty
(1490),
Royal collection
  • Leonardo arbetade 3 år och utvecklade en ny bronsgjutning teknik. Han kom på ideen om ett järnställning som skulle förstärka monumentets struktur. När allt var förberett för gjutningen, visade sig att insatser behövs till ny krig. Ludovico Sforza stödjade sin svåger Hercules d`Este i konflikt med den franska Ludvik XII. Politiska omständigheter har vunnit med konsten! Da Vinci har återkommit till ryttarstatyer under sina år i Milano. Gian Giacomo Trivulzio beordrade att han ska utföra hästmonument. Skulptur skulle placeras inuti kapellet i en naturlig storlek. Konstnären skapade även en rik dekorerad arkitektonisk piedestal. Tyvärr i 1512 förlorade Trivulzio makten i Milano och tanken på att fortsätta arbete drevs åt sidan. Ingen av projekten genomfördes av tekniska skäl.
En skiss till ryttarstaty (ca.1511)
Royal Collection

Ryttarstatyer har under epoker varit en form att avbilda fältherrar och regenter, att förverkliga i skulptur deras makt, position. Det var samtidigt symbol och bekräftelse på härskarnas rättsliga styre. Döda hjältar och sagolika segrare. Statyer placerades i centrala delar av städer. Meningen var att alla medborgare och besökare skulle ses dem av alla sidor och av så många som möjligt.