RYTTARSTATYER- symbolik och ikonografi.

En tradition av ryttarstaty har romerskt ursprung och utvecklade sig ur härskarbilderna med kejsaren till häst i striden eller i triumf. Urbilden var alltid Marcus Aurelius från Capitolium. Tradition återföddes under renässansen, fortsatt i barocken och i moderna tider. Statyerna framställde krigare, som segrade viktiga slag och blivit minnesvärda för nästa generationer.

Första fristående skulpturen sedan antiken utförde Donatello (1386-1466).

Vem är riddare? Kondottiären Erasmo da Narni (känd som Gattamelata) försvarade den venetianska republiken. Statyn stor i Padua på Piazza del Santo. Man kan fråga varför i Padua? Venedig erövrade den grannstad i 1405 och under närmaste 300 år förblev Padua venetiansk (1405-1797).

Donatello skildrade Gattamelata som en sammansatt och mogen ledare, sittande på en realistisk avbildad hästen. Båda verkar vara redo för strid. Konsthistoriker diskuterar om detta staty är gravmonument eller minnesmärke till Gattamelata. Allting talar för den första teorin. Sockeln under hästen består av två reliefer med falska dörrar under. Dörrarna symboliserar undervärldens ingång och ger en känsla av en grav, även om monumentet aldrig var en begravningsplats.

En intressant exempel på riddarstatyn är en freskomålning skapades av Paolo Uccello (1397-1475). Konstnären fick uppdrag från den florentinska domkyrkan. Väggmålning avbildar en engelsk legosoldat, sir John Hawkwood, som kämpade på den italienska sidan. Ryttarstatyn är unik exempel på perspektiv och detta enorm storleken (820 x 515 cm) hade en propaganda ändamål. Det handlar om representativa fördelar med att vara i tjänsten hos Republiken Florens!

Ursprungligen skulle kondottiär ha ett monument, men på grund av brist på pengar beslutades att hedra hans minne på ett billigare sätt. Uccello målade ryttarstaty som fresk på väggen. Han gjorde några korrigeringar av perspektiv och helheten syns från lång borta, vad skapar lite onaturliga känslor av monumentalitet. På 1800-talet överfördes fresken till duken.

En annan florentinsk målare och skulptör Andrea del Verrocchio (1435-88) fick förslag från den venetianska Stora rådet att skapa Bartolomeos Colleoni monument. Kondottiären dog i år 1475 och lämnade i sitt testamentet 100.000 dukater till sin egen staty, som han föreställde sig att placera centralt på Markusplatsen. Colleoni var Italiens yrkeskrigare, utnämndes till general ledare under planerade anfall mot Turkarna.

1483 presenterade Verrocchio en modell av bronsstaty och efter olika diskussioner gjutades skulpturen. Men konstnär dog samma år, innan hans arbete var fullbordat. Riddarstatyn uppställdes 1493 på en helt annan ställe, framför kyrkan Santi Giovanni e Paolo.

Vissa renässans skulptörer genomförde ambitiösa projekt som t.ex. Antonio Pollaiuolo (ca. 1430- 1498). Han arbetade för Ludovico Sforza (Il Moro), hertig av Milano. Planer att skapa en ryttarstaty av hans kända far, Francesco, cirkulerade runt florentinska studior. En bronsstaty skulle utföra också Leonardo da Vinci.

Studien för att förverkliga detta hästmästare började 1482, när Ludovico il Moro föreslog för Leonardo att bygga den största ryttarstatyn i världen. Da Vinci arbetade under tre år och utvecklade en ny bronsgjutning teknik. Han kom på tanke om ett järnställning som skulle förstärka monumentets struktur. När allt var förberett för gjutningen, visade sig att insatser behövs till nytt krig.

Il Moro stödjade sin svåger Hercules d´Este i konflikt med den franska kungen Ludvik XII. Politiska omständigheter har vunnit med konsten! Da Vinci har återkommit till ryttarstatyer under sina år i Milano.

En ny kondottiär Gian Giacomo Trivulzio (1440-1518) beordrade att han ska utföra hästmonument. Skulpturen skulle placeras inuti kapellet i en naturlig storlek. Konstnären skapade även en rik dekorerad arkitektonisk piedestal. Tyvärr i 1512 förlorade Trivulzio makten i Milano och tanken på att fortsätta arbete drevs åt sidan. Ingen av projekten genomfördes av tekniska eller politiska skäl.

Ryttarstatyer har under epoker varit en form att avbilda fältherrar och regenter, att förverkliga i skulptur deras makt, position. Det var samtidigt symbol och bekräftelse på härskarnas rättsliga styre.

Döda hjältar och sagolika segrare. Statyer placerades med flit i centrala delar av städer. Meningen var att alla medborgare och besökare skulle ses dem av alla sidor och minnas deras stora handlingar.