Moïse Kisling, född i Krakow som Mojżesz Kisling. På den här tiden fanns inte Polen på kartan, stad Krakow tillhörde den habsburgska riket Österrike-Ungern. Han studerade på Konsthögskola och hans lärare uppmuntrade den unge Moise att åka till Paris. Frankrike var det internationella center för konstnär skapande i början av 1900-talet. Särskilt Montparnasse!
Han flyttade till Paris 1910 vid 19 års ålder och blev fransk medborgare 1915, efter att ha krigat under franska flaggan (första världskriget).
I sällskap av Pablo Picasso, Pâquerette- Café de la Rotonde in Paris, 1916. Han är på vänster sidan!
Foto: Jean Cocteau
Ursprungligen kubist, utvecklade Kisling sin stil till en realistisk uttryckskonst utan att binda sig vid någon speciell skola. Men alla konstkritiker nämner honom som en av viktigaste i Ecole de Paris. Mest berömda är hans aktstudier, men han målade även porträtter, akter, landskap och stilleben.
Le pêcheur (The Fisherman), oil on canvas, 82 x 61.7 cm, private collection
Nu sur un divan noir (1913), oil on canvas, published in Montjoie
Enastående vackra och melankoliska är hans kvinnobilder. Är det därför att han varit vän med Modigliani?
”Portrait with a Collar” (1930) såld för 76.900 $ på Christies auktionshus
”Jeune fille rousse”(ca. 1938) Galerie David Pluskwa
”Kiki de Montparnasse” (1924) Alice Ernestine Prin, smeknamn Queen of Montparnasse, var en fransk konstnärsmodell, sångerska, skådespelerska, memoarist och målare.
1913 tog han studio på Montparnasse och bodde under de kommande 27 åren. Konstnär Jules Pascin och senare Amedeo Modigliani bodde i samma byggnad. Han blev nära vänner med många av hans samtida, inklusive Chaim Soutine, Marc Chagall och Picasso. Alla ville umgås med honom. Moise Kisling var en viktig skådespelare i det konstnärliga samfundet i Montparnasse.
(1916) Musée d’Art Moderne de la Ville Paris”Portrait of Andre Salmon” (1912)”Portrait of Violinist Nathan Milstein” (1903-1992)
En mästare på att skildra inte bara kvinnliga porträtter men också akter. Hans surrealistiska nakenbilder förtjänade honom den bredaste hyllan.
”Petite- brunette Christie”
” Grand nu de Josane au divan rouge ”(1953)
” Buste de jeune fille blonde” (1948)
”Nude seated on the grass” (1950) Daniel Malingue Gallery, Paris
Portrait of Jean Cocteau (1916)”Kiki de Montparnasse in a red jumper and a blue scarf”(1925) Petit Palais, Geneva”Self portrait with a pipe” Israel Museum, Jerusalem”Young Breton” (1931)
Hans stil att måla landskap påminner stark om Marc Chagall`s. Melankoli. Längtan. Kärlek. Noggranna detaljer.
”Le Port de Marseille” (ca. 1920)”Marseille”(1948)
”Le parc et le bassin du Chateau du Gressy” (1949)
”Saint -Tropez” (1918)
”L`Albergo” (1922)
”Contrasting sounds”(1918)
Kissling, som sagt, hade eget och unikt uttryckskonst: landskap präglades av förenklad miljö, porträtterade personer hade stilistisk överdrivna stora armar eller breda ben och ögon.
Hans stilleben tavlor med blommiga motiver når otroliga priset på auktionshus eller auktioner online.
Han fruktade med rätta för sin säkerhet som jude i det ockuperade Frankrike. Andra världskriget brutalitet tvingade honom att emigrera till USA 1940. Han ställde ut i New York och Washington men bosatte sig i Kalifornien, där han bodde fram till 1946.
Kisling återvände till Frankrike efter kriget och Tysklands nederlaget. Moïse Kisling dog i Sanary-sur-Mer i Provence-Alpes-Côte d'Azur, den 29 april 1953. En bostadsgata i staden är uppkallad efter honom.
Jag kan oändligt visa och beundra hans konst, särskilt från Paris på 20- och 30-talet. Det har varit så vacker period i konst. Låt mig avsluta min inlägg om Moise Kisling. Jag har mina egna tankar. Trots att var han omgiven av människor, kände han sig främmande överallt. Så här skriver Moise i sina anteckningar:
"I Polen är jag jude, bland judar är jag en fransk målare, men mellan fransmännen är jag som metoik"
#i det antika Grekland en främmande bosatt i de grekiska stadsstaterna
”Porträtt av Baltus”( 1912?) med dedikation: à Jean Baltus, olja på duk, lagt på kartong, såld hos Dorotheum för 16.000$
”Der Untere Grindelwaldgletscher mit Lütschine und dem Mettenberg”, oil on canvas (1774) Kunst Museum, Winterthur
Caspar Wolf (1735-1783) var en schweizisk målare född i Muri,kanton Aargau. Mest känd för sina dramatiska målningar av Alperna.
Han påverkades starkt av romantiska dikter om berg och en tysk rörelse Sturm und Drang. Efter 1773 målade han mest glaciärer, grottor, vattenfall och laviner. Vackra framställningar och farliga, särskilt när vi vet att Caspar klättrade i berg med sina vänner.
”Panorama över Grindelwald” (1774) oil on canvas Kunsthaus, Zurich”The Lauter-Aar-Glacier with the rock named ”Stone Table” in front” (1776) Kunstmuseum BaselGlacier in Berner Oberland Alpine Kunstmuseum in Hofburg
Wolfs genombrott kom 1773 när han fick uppdrag från förläggaren Abraham Wagner, som letade efter en konstnär för att illustrera sitt encyklopediska verk om det schweiziska landskapet. Wagner hade anställt också naturforskare Jakob Wyttenbach. Mellan 1773 och 1777 gjorde dem 3 männen 6 omfattande utflykter till både tillgängliga och svåra platser i de höga Alperna. Förutom illustrationerna skapade Wolf runt 170 målningar.
”Utsikt från Muntigalm över See Bergsjön” (ca.1778)
För att måla tavlan from toppen, Wolf och hans kompanjon skulle ha klättrat tidigt på morgonen. Berg är 2077 m.ö.h. När de anlände till middagstid, skulle konstnären börja arbeta med blyerts studier och olje-skisser för målningar som skulle avslutas i studio i Bern.
I en vy från Muntigalm skildrar Wolf ett svepande panorama över en grön platå prickad med granträd, små figurer och fjällstugor och korsas av bäckar som löper ut i den blå sjön. Han var pionjär i den typ av landskapsmåleri. Tydlighet, precision och återhållsamhet förutser Caspar David Friedrich`s måleri, där en ensam figur ofta mediterar över en vidsträckt.
Ideale Hochgebirgslandschaft ( 1774–1777) oil on canvas
Mjuka och strukturerade penseldrag, gröna dalar, kalksten, vita klippor, romantiska grottor-allt detta avslöjar en sensuell skönhet. Samtidigt talas om Wolfs tillgivenhet på landskapet och hans mänskligheten. Efter att han vandrade i berg i den klara alpina luften kännde Caspar Wolf att scener före honom var ett riktigt gudomlig konstwerk.
”Vandrarhem Bad Weissenberg”
Die Drachenhöhle bei Stans, um 1775, Aquarell und Gouache auf Papier Aargauer Kunstmuseum
Caspar Wolf`s konstnärskap förmedlar så vackra känslor, visar skönheten i bergen, deras storhet. Det spelar ingen roll om han avbildar ensam människan eller grupp- en glid och landskapet skulle svälja dem!
Wolf`s målningar finns i:
Kunstmuseum Basel
Aargauer Kunsthaus, Aarau
Swiss National Library, Prints and Drawings Department
”Bird cherry and forget-me-not still life.” (1967). Oil on canvas
Yurij Pimenov, född 1903 i Moskva, 1903 och död i Moskva, 1977. Han älskade sin kära stad, trots olika omständigheter har aldrig lämnat huvudstad. Pimenov var en mångsidig konstnär: målare, teater designer, författare och mästare i den sovjetiska reklamaffischen.
Pimenov letade efter sin konstnärliga still länge: först var det tysk expressionism, sedan impressionism. Hans bästa målningar under dessa år:
”Krigsinvalider” (1926)”Heavy industry” (1927)”First May celebration”(1950)
Han kom till den moderna realismen i en ond tid och bar den med sig genom hela sitt liv.
”New Moscow” (1937)
Den tavlan hade en särskilt plats i Pimenov`s hjärta. Han avbildar sin stad på ett majestätisk sätt. Bakgrundsmotiv är förarhytten på en öppen cabriolet som drivs av en blond, korthårig kvinna i en blå klänning. Folkmassan, är det dimmiga skuggar långt framåt passerade i närheten av Swerdlow-torget. En sådan avbildning är mest ovanlig för sovjetisk kreativitet, målare verkar skildra en fotografisk bild.
Under åren flyttade han till impressionismen och började använda ljusa färger. Den tavlan har otroligt positiv stämning: gladfulla 60-talet där människor uppriktigt trodde på byggandet av en ljus framtid. En nygifta par verkar vara på promenad till sin första lägenheten.
”Bröllop i morgondagens gata”(1965)
”Wide ways”(1951)
”Lunapark”
”Working brigade” (1968)
”Beginning of love”
Pimenov var en mästare i att fånga korta ögonblick i livet, som händer dagligen och förblir obemärkt från den uppenbara rutinen. Konstnär var galet kär i Moskva, inte som en stad, lika mycket som begrepp om hemlandet. Värme och livlighet känns från varje avbildades gatan, hus, varje tomt.
”Windows””The most fashionable driver, oil. (1975)
”Lyrical housewarming”
”Morning shopping”
”Laid festive table””
”In the rooms”
Yurij Pimenov lyckades skapa olika motiver under sin kreativ karriär.
"Tanya Pimenova"var särskilt öm, där han skildrade sin älskade och enda dotter. Detta är inte det första kvinnliga porträttet av konstnären,men det var denna motiv som väckte varma känslor hos honom.Tanya,sitter utan att röra sig, med blicken fäst vid sidan.Det verkar som om konstnären fångade henne plötsligt och oväntat vid en vanlig frukost.Troligen vaknade flickan för inte så länge sedan, hennes tankar svävar fortfarande någonstans långt borta.Tanya har delikat glatt hud, lite rodnad på kinderna.Konstnären drar tydligt känslorna i ansiktet: stora ögon,mörka ögonbrynen,ljusa läppar och en lätt snubbig näsa.
”Early morning in Moscow” (1960)
”Actress” (1935)
Den tavla återspeglar impressionistiska känslor hos Pimenov. Glada, ljusa färger i garderoben före föreställningen. Skådespelerskans händer. En kopp te eller kaffe, ett stort glas vin druckit vid kvällens premiär. Vita handskar. En flaska parfym. Scendräkt på stolen och spegel. Alla sådana föremål skapar atmosfären och intimitet!
Kyoko the Japanese Girl (1975) oil on canvas Provenance: Collection of Tatiana Pimenova, the artist’s daughter, Moscow, c. 1980s Private collection, USA.
Den lyriska komposition utfördes efter konstnärens besök i Tokyo 1975, där han hade en separatutställning av sina verk. Pimenov`s status som den sovjetiska konstens ledare försäkrade att han kunde resa utomlands vid flera tillfällen. Utställningen hade varit en stor framgång och såldes den helt ut till museer och samlare. Pimenov hade också chansen att bekanta sig med den konstnärliga och teatraliska kulturen i mystiska Japan.
”The lonely flower seller”(1958) scenen sker i Venedig
Yurij Pimenov kallades för sovjetisk impressionist. Han behandlade sig själv som en realistisk impressionist. Pimenov förblir djupt sovjetisk genom ideologiska åsikter men i konsten ägnades han åt främst samtidens liv och utförde dem i den teknik som han älskade: i ljusa, luftiga och genomskinliga färger!
Carmen Aldunate, född i 194o i Chile (Vina del Mar) är målare och författare. Med mer än 50 år erfarenhet tillhör hon en grupp konstnärer i Sydamerika som är orienterade mot det nya konfigurationen, vilket gör konst tillflyktsort för det oförutsägbara och imaginära.
”La pluma”el eterno conflicto
Carmen arbetar främst med olja på duk och på träplattor, men också med blyerts teckning och collage. Med dessa tekniker har hon utvecklat ett tema som huvudsakligen fokuserar på den kvinnliga figuren :
omfattande kläder
mössor, hater som minns medeltida dräkter och flamländska verken från 1400-talet
allt detta återställer de estetiska kanonerna som vid den tiden definierade klassisk skönhet
el paseo de cursoreunión de cursomujermientras recorro la vida
Hon representeras bland annat av Artsy. net gallerian. Priset hamnar runt 10.000 dollars.
Hennes måleri är djupt mitt i en atmosfär av psykologisk natur, vilken översvämmar alla tavlor och hänvisar till olika själstillstånd.
Cirka 100 individuella och grupputställningar bekräftar hennes hög position i den moderna figurativa konsttradition. Ohh Carmen, du är en riktigt feministisk röst i måleri konsthistoria i 21-talet!
Det finns en lockelse hos människan att bli lurad och överraskad. Barockens illusionistiska måleri bedrar oss på helt ovanlig sätt!
Tänk, att någon dag kommer man till museum och alla tavlor hänger så – omvandlat. Mardröm… faktiskt. Men inte på 1700-talet!
TROMPE L´OEIL måleri är en fascinerande riktning i konsthistoria. Det är trend att leka med oss, konstbetraktare, att lura vårans traditionell tänkesätt.
Tavlan har titel ”Baksidan av en målning”(1670) och hänger i Statens museum för kunst i Köpenhamn. Det är en målning med två baksidor, den målade och den verkliga.Tittare vill vända tavlan som verkar vara till salu, vilket dessutom föreslås av en lapp med nummer 36! Skapad av flamländsk konstnär, Cornelis Norbertus Gijsbrechts från Antverpen. Han var en skickligt konstnär: skuggorna som faller över och lätt smutsade träet gör en känsla av verkligheten!
Detalj med självporträtten (1663)
Det är inte känd med säkerhet när han föddes. Hans äldsta kända målning är från 1657, resten kan man bara gissa. Man brukar ange födelsedatum som 1640 och avlidit 1683.
Han arbetade i Tyskland på början av 1660-talet, bland annat i Regensburg hos kejsar Leopold och senare i Hamburg (1665-68). Gijsbrecht`s karriär blomstrade i Danmark, när han blev anställd som hovmålare hos kungen Frederik III och därefter hos Christian V (1668-72). Han hade atelje i Rosenbergs slott. Det räcker med detektivarbete, dags att visa hans måleri!
”Trompe l`oeil med stilleben l (1663) Beaux-Arts de Carcassonne ”Trompe-l`oeil med atelier vägg och vanitas stilleben” ( 1665) Musee des Beaux Arts de Valenciennes”Trompe l`oeil av en öppet glaserad skåpdörr med många papper och föremål” (1666) Private kollektion ”Trompe-l’œil med brevet”, (1668) Statens Museum för Kunst, Köpenhamn
Det är ingen konstighet att målare är flamländsk. Det var i Nederländerna som genre blomstrade under barockens 1600-talet. I den protestantiska land fick konsten en friare ställning från religionen. Trompe l`oeil syftade till att lura betraktarens öga, att tro att de målade tvådimensionella illusionerna var verkliga tredimensionella föremål. Oftast består den typ måleri av vanitas stilleben, traditionella symboler för livets övergång:
krans av halm
blommor i en vas
ett nedbränt ljus och ett timglas
brutna sädesax
dödskalle
allt detta var påminnelse om livets förgänglighet
Senare skapade Cornelis vanitasmotiver som del till mer komplexa trompe l`oeil-komposition i en s.k. ateljeväggarna, väggar med jaktredskap eller musikaliska instrumenter.
”Trompe l`oeil med brevet och pennor” (1670) Museum of Fine Arts, Ghent”Trompe l`oeil med fiol, målarredskap och självporträtt” (1675) Kungliga slottet, Warszawa
Trompe l`oeil teknik krävde att använda några tricks på den optiska illusionen. Cornelis hade en palett av spännande drag att använda:
en närmast osynlig penselföring
rätt perspektiv och realistiska mått
enhetlig ljussättning
signaturen utesluten men genom att sätta sitt namn på ett kuvert eller liknande, slapp konstnären att vara anonym
tavlan saknade av ramen
avbildade spikor, krokar
Det ser ut som alla föremål hänger på vägg. Allt för att det verkligen skulle uppstå en illusion!
Under sina fyra år i Köpenhamn utförde Cornelis Gijsbrechts ungefär 22 illusionistiska målningar, varav 10 finns i samlingen på Statens museum för kunst. Efter framgångsrika år i Danmark kom han till Stockholm där han bidrog till att introducera trompe l`oeil i Sverige. På Riddarhuset finns en brevvägg på drygt 2 meter, en gåva till greven Clas Rålamb, år 1673.
För att illusionen skulle vara övertygande målade Gijsbrechts främst motiv och föremål som normal fanns i kungens omgivning – allt som kunde locka betraktarens sinne och intellekt. Tavlan ”Quodlibet med brevet” från 1675 framställer ett stycke som spikade på en träram, fästes olika brevet med kungliga stämpel, kammare och andra föremål. Darför titel Quodlibet vad innebär på latin ”olika grejer”. Dessa objekter har strikt definierade betydelsen: en kam symboliserar rimligt ordnade tankar medan ett papper och penna föreslår författaren.
”Quodlibet” (1675) Wallraf Richard Museum
Konsten att lura ögat har fascinerat i alla tider. Trompe l´oeil kan uttryckas i oändliga former, viktigaste att verken ska upplevas som det som avbildats. En ständigt lek mellan verkligheten och fiktion, en bedrägeriets trick som öppnar våra ögon för sanningen.
En fantastisk konstresa till olika kuriosakabinettet i Italien, England, Prag, Mantua, Urbino, Danmark. Från vetenskapliga föremål till samlingar av mineraler, djur och ädelstenar.
Enjoy!
När renässansen svepte genom Italien, börjades kulturella förändringar på olika furstliga hovet. Vetenskapsmännen samlade akademiska instrumenten och ädelstenar (gemmer), medan humanister koncentrerade i sina händer forntida skulpturer, mynt och manuskripter. På bilden finns studiolo – ett avskilt rum i Palazzo Ducalo skapat för hertigen av Urbino, Federico da Montefeltro (1422-82). Dessa rum innehöll konstnärliga föremål, böcker, gamla manuskripter och andra kunskaps symboler associerades med antiken.
Studiolo var ett tecken på status och avslöjade den humanistiska intresse hos härskare. Å ena sidan var Federico en kapabel militär ledare, å andra sidan en produktiv beskyddare för konsten. Han samlade böcker och handskrifter, hade ävet ett scriptorium med egna kopister och fick ett symboliskt smeknamn ”Italiens ljus”.
Bakom projektet stod Francesco di Giorgio Martini (1439-1502) och Luciano Laurana (ca.1420-79). Arbete utfördes mellan 1478-82. Rummet var liten 3,60 x 3,35. Det vackert utförda intarsiaarbete med illusionistiska målade hyllor är det mest kända exemplet på detta i Italien.
Astronomiska instrument
En mekanisk klocka
Intarsia-paneler i studiolo.
Izabella d`Este (1474-1539), fru till Francesco II Gonzaga från Mantua, var en framstående intellektuell kvinna, utbildad av kända humanister. Paret bodde i Castello di San Giorgio och två rum var till hennes privat bruk, hennes egen studiolo. Isabella använde rum för fritidsintresse: skrivning, studier och korrespondens samt att visa forntida föremål och samling på moderna konstverk. Hon älskade musik, poesi, konst och fick smeknamnet ”den tionde musen”. Andrea Mantegna (1431-1506) utförde några målningar till Isabella d`Este:
”Parnas” skapades i 1497
”Dygdens triumf” (1499-1502) . Furstinna värderade högt Mantegnas målningar och han själv satte en ouppnåbar nivå för många konstnärer som arbetade med att dekorera studiolo.
”Parnassus” (1497)
Detaljen: Pegasus och Mercury
”Dygden triumf” (1502) Louvre, Paris
Lorenzo Costa (1460-1535) efterträdde Mantegna som målare vid hovet i Mantua och utformade ”Allegori av Isabellas d`Estees kröning” och ”Regeringstid av Comus” två mytologiska målningar baserade på Mantegnas teckningar mellan 1506-11.
”Regeringstid av Comus” Louvre, Paris
”Allegori ” Louvre, Paris
Isabella hade en stor passion för att samla antik skulptur, begränsat endast av pengar och det påvliga förbudet att exportera sådana föremål från Rom. Oavsett förbud lyckades hon att ha i sina samlingar skulpturer från Nasso och Rodi och fragment av mausoleum i Halicarnassus. Furstinna av Mantua hade egna konstagenter genom vilka köpte hon antik vaser, gemmer, byster, medaljer och även en ”enhörningshorn”.
Kamea från ptolemaiska tider (ca.300 f.Kr) Kunsthistorisches Museum, Vien
Minerva” detalj av Giovanni Christofano Romano, (1456-1512 )medaljör från Rom
Medan i Italien skapades ”studiolo” i norra delar av Europa har åstadkommit kurioskabinetten eller wunderkammer. En samling av märkvärdiga föremål kunde innehålla allt från tavlor till ett uppstoppat vild djur. Kunstkammer var föregångarna till museer. Den första kända användningen av ordet gjordes i samband med samlingen av Ferdinand I. Ambitionen var hög: han ville visa upp så mycket kunskapens intresse som möjligt. En stort samling hade arkehertig Ferdinand II av Tyrol (1529-95), på Ambras -slottet, sammanförd av vapen, böcker, handskrifter, porträtter, sällsynta manuskripter och mynten. 1806 flyttades kollektion till den österrikiska Wien under namnet ”Ambraser Sammlung”.
Slottet Ambras, nära Innsbruck är vacker belägen 628 upp, på en klippa.
Albert V, hertigen av Bayern (1528-79) tävlade med Ferdinand och skapade sin egen kunstkamera. Som förmedlare och konstagent jobbade till honom Jacopo da Strada (1507-88), vilken reste runt i Europa i jakt efter värdefulla föremål. Albert köpte hela samlingar i Rom och Venedig: medaljer, mynt, marmorbyster och statyer, relieffer. För att utrymma samlingen byggdes ”Antiquarium” (1568-71) baserat på ideer av Jacopo da Strada. Hallen i bottenvåningen, 69 meter lång, är en av största renässanshallen norr om Alperna. En fristående byggnad med 2 våningar där funnits skulptursamling och bibliotek på övervåningen.
Jacopo da Strada avbilldad av Tizian (1567-68) Kunsthistorisches Museum, Wien
Antiquarium (1568-71)
En mycket intressant och enastående kollektion hade Rudolf II Habsburg (1552-16129). Den tysk-romersk kejsare, kung av Ungern och Böhmen kände sig bättre på slottet Hradczany i Prag, än i Wien och därför flyttade han sin kejserliga hovet till den böhmiska huvudstaden. Här kunde han ägna sig åt sina intresse; för konst och vetenskap, astrologi och alkemi. Till Prag lockade kejsare de flesta kända artister. Han var uttråkad på politik och lämnade makten till sin bror Mattias. Konstsamling blev hans fetisch och besatthet. Den tillhörde till största på den tiden. Det räcker att nämna:
Arcimboldo (1527-1593) var en hovmålare, som organiserade bland annat dekorativa ceremonier och processioner. Hans stil var mycket originell och anpassat till Rudolfs förväntningar. Allegoriska porträtter av kejsare består av frukter, grönsaker och växter.
Rudolf II avbildad som Vertumnus (den föränderlige) den romerska trädgårdsguden. Porträtten befinner sig i Skokloster slott (Håbo kommun) plundrat från den praska slottet under 30-åriga kriget!.
Pieter Brueghel den Äldre (1526/30- 1569 ) utförde ”Babels torn” i 1563
Kunsthistorisches Museum, Wien En av mest kända verk av Breughel. Han skildrar tornen, som omnämns i Gamla Testamentet.En Kunstkammer från Rudolf II:s tid. Walters Art Museum
Antonio Correggio (1489-1534) älskade mytologiska motiven:
”Jupiter och Io” (ca.1532) -Gud klädd i ett mörkt moln Rudolf`´s ägo från 1603/4 Kunsthistorisches Museum, Wien
”Bortförandet av Ganymedes”(1530) I Rudolf`´s kollektion från 1603/4 Kunsthistorisches Museum Wien
Tiziano (ca.1488-1576) känd av sina mytologiska tavlor som t.ex. ”Danae”(ca.1554) hade kejsare Rudolf`i sin samlingen från 1600.
”Danae” Kunsthistorisches Museum, Wien
Jacopo Tintoretto (1519-94) som fick sitt smeknamn ”den lille färgaren” eftersom han var son till en tintore (färgare)
”Vintergatens ursprung (ca.1575) en mytologisk målning skapad i den venetianska, manieristiska stilen National Gallery, London
Gherard Emmoser (1553-1618) tillverkade unika instrumenter,här har vi jordklottet med urwerk som roterade och kartlade konstellationer. Samtidigt oerhört vacker föremål! Pegasus bär världen på sina utsträckta vingar.
Himmelklott med urwerk (1579) Metropolitan Museum of New York
Hans van Aachen (1552-1615) blev Rudolfs kammarmålare och utförde allegoriska målningar, kejserliga porträtter.
”Bacchus, Cerser och Amor” (ca.1600) Kunsthistorisches Museum ,Wien
”Rudolph II, kejsare” (ca.1607) Kunsthistorisches Museum, Wien
Albrecht Durer (1471-1528) målade”Rosenkranzfest” i 1506
Albrecht Durer (1506) National Gallery, Prag
Rudolf samlade verkligen på nästan allt som bara väckte hans intresse. Här har vi exempel på vackra illuminationer av växter och djur skapades av Joris Hoefnagel (1542-1600) en flamländsk konstnär,som företog vidsträckta resor för att dokumentera flora och fauna.
Illuminering från ”Mira calligraphiae monumenta” skrivit i(1561-62) illustrationer (1591-96)
I 1602 beordrade Rudolf II, i anledning av sin 50-årsdag, att utföra en extrem värdefull krona bestående av sällsynta ädelstenar och pärlor. De fyra gyllene fälten visar härskare som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus), nästa två som Rex Hungriae et Bohemiae. Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades av Jan Vermeyen, en guldsmedare från Bryssels. En av de mest värdefulla föremål var kamea kallades Gemma Augusta,från romerska tider, daterad 9 e.Kr-12 e.Kr.
Skattkammaren i Hofburg (Wien)
Idag Kunsthistorisches Museum, Wien
Rudolf kände att ingen kommer att ta hand om hans samling, han gjorde aldrig någon inventering…Den första granskningen gjordes sju år efter hans död och det visade sig att kollektion inkluderade 3000 målningar,2500 skulpturer- tusentals föremål uppskattades till 17 mln floriner.
På XVI-talet upphördes kunstkammer att vara domänen för härskare. Rika medborgare, mediker, biskopar började själv samla på vackra föremål. En viktigt samling hade en dansk kunglig läkare och antikvarie Olaf Worm (1588-1654). Musei Wormiani var en riktigt ”kabinett av underligheter”.
Med sin omfattande lärdom bidrog Olaf Worm till intressanta vetenskapliga disputationer. Han kunde läsa runstenar /texter skrivna med runskrift/ och samlade på tidig skandinavisk litteratur. Hans korrespondens innehåller brevväxling från 142 vetenskapsman.
1655 – Frontstycket från ”Museum Wormianum” som visar samlingen.
En flamländsk konstnär, Frans Francken den yngre (1581-1642) framställde kuriosakabinetten på en av sina tavlor. Hans favoritämne var bilderna av målnings gallerier som fyllde han med reproduktioner av olika tavlor med oerhört detaljerad precision.
”Gallery of a Collector”(ca.1638) Sammlung Schönborn-Buchheim
”Chamber of Art and Curiosities”(1636) Kunsthistorisches Museum, Wien
Domenico Remps (1620-99), en italiensk målare av tysk eller flamländsk bakgrund, avbildade en kunstkamera med sällsynta föremål av naturligt ursprung, såsom koraler, snackisar och andra ovanligheter.
”Kabinett av underligheter” (ca.1690) innehåller bland annat optiska instrumenter, miniatyrmålerier , allt från natur och kultur! Museo dell’Opificio delle Pietre Dure, Florence
Hur det har varit i andra länder i Europa? Utom tavlor och manuskripter var urvalskriterierna inte så tydliga. Den typiska konstkammare kunde innehålla allt från oljemålningar till snäckskal. Ibland räckte inte utrymme till den växande kollektioner. Då byggdes man om huset att möjliggöra förvaring. Inigo Jones (1573-1652), en känd engelsk arkitekt fick uppdrag att designera Arundel House för Thomas Howard, 21 earl of Arundel – en pionjär genom konstsamlingen i England. Lord of Arundel samlade allt som var ”creme de la creme” i nuvarande konst: från ritningar av da Vinci till tavlor by Raphael Santi, Hans Holbein, Parmigiano och Albrecht Durer. Många av dessa finns nu på Royal Library Windsor castle eller på Chatsworth. Marmorsnideringar känd som Arundel marmor lämnades så småningom till Oxford. Men mest häpnadsväckande var hans skulptur-kollektion, från den romerska antiken. Lord Arundel uppköpte själv dels av statyer, byster och gemmer under sina resor till Italien, dels genom konstagenter. Allt för sitt galleri i Arundel House.
P.P.Rubens ”Thomas Howard”(1629-30) Isabella Stewart Gardner Museum, Boston
Daniel Mijtens ”Earl of Arundel”ca. 1618 National Gallery, London
P. P. Rubens”Thomas Howard” National Gallery, London
I resultaten av konflikten med drottning Henrietta Maria flyttade ”the Collector Earl” till Italien. Han dog i Padua, hans värdefulla konstsamlingen skingrades, men antiksamlingen skänktes till Oxford Universität i 1667.
Vårans resan ska vi avsluta i den underbara Uppsala. Jag tror, att ni vet vad ska det handla om…Den Augsburgska konstskåpet är ett kuriosakabinett som tillhört den svenska kungen Gustav II Adolf, tillverkat av Philipp Hainhofer (1578-1647), en känd konsthandlare. Skåpet var en gåva av Augsburgs borgerskap till kungen, vid hans intåg till staden, den 24 april 1632( under 30-åriga kriget). Det underbara konst vitrin innehåller upp emot 1000 föremål, är samling på olika material från djur- och mineralriket. Lådor och dörrar är pryds av måleri, silverinläggning och. År 1694 donerade kung Karl XI skåpet till Uppsala universitet, till nybyggda Gustavianum.
Kurioskabinettens storhetstid var 1600-talet och första hälften av 1700-talet. Den vetenskapliga utvecklingen under upplysningstiden orsakades att rummet med underligheter blivit en sagohistoria. Samlingar blev kärnan till museer-uppstod. Ett furstlig mode att samla vackra föremål från Italien, upptäckarlust från norra Europa och alkemiska eksperimenter…allt detta institutionaliserades, låg till grund för British Museum, Kunsthistorisches i Wien.
Ryttarstaty, som föreställer kejsare Marcus Aurelius till häst, stor mitt på Piazza del Campidoglio i Rom (utfördes omkring 178 e.Kr).Detta är bara en kopia. Original bevaras i Musei Capitolini.
En tradition av ryttarstaty har romerskt ursprung och utvecklade sig ur härskarbilderna med kejsaren till häst i striden eller i triumf. Urbilden var Marcus Aurelius på Capitolium i Rom.Tradition återföddes i den italienska renässansen, fortsatt i barocken och moderna tider. Så här framställdes krigare, som segrade viktiga slag och blivit minnesvärda för nästa generationer. Lyckligtvis har det överlevt till våra tider monumentet av Marcus Aurelius. Staty blev en inspiration för artister, enastående mål att skaffa liknande modell.
Första fristående skulpturen sedan antiken utförde Donatello ( 1386-1466). Motivet blev kondottiären Erasmo da Narni (känd som Gattamelata ) vilken försvarade den venetianska republiken. Staty stor i Padua på piazza del Santo. Man kan fråga varför i Padua? Venedig erövrade den grannstad mellan 1405-1797.
Donatello utformade staty mellan 1447-50.
Donatello framställer Gattamelata som en sammansatt och vaken ledare, sittande på en realistisk föreställda hästen. Båda verkar vara redo för strid. Konsthistoriker diskuterar om detta staty är gravmonument eller minnesmärke till Gattamelata. Allting talar för den första teorin. Sockeln under hästen består av två reliefer med falska dörrar under. Dörrarna symboliserar undervärldens ingång och ger en känsla av en grav, även om monumentet aldrig var en begravningsplats.
En intressant exempel på riddarstaty är en freskomålning gjordes av Paolo Uccello (1397-1475) för uppdrag för den florentinska domkyrkan. Väggmålning avbildar engelsk legosoldat,sir John Hawkwood, som kämpade på den italienska sidan. Ryttarstaty är unik exempel på perspektiv och detta enorm storleken 820 x 515 cm har en propaganda ändamål. Det handlar om representativa fördelar med att tjäna Republiken Florens!
Paolo Uccello,” Ryttarstaty av John Hawkwood”(1436 ) Duomo, Florence
Ursprungligen skulle kondottiär ha ett monument, men på grund av brist på pengar beslutades att hedra hans minne på ett lite billigare sätt, vilken fick konstnären att måla ryttarstaty på väggen. Uccello gjorde några korrigeringar av perspektiv och helheten syns från lång borta, vad skapar lite onaturliga känslor av monumentalitet. På 1800-talet överfördes fresken till duken.
En annan florentinsk målare och skulptör Andrea del Verrocchio (1435-88) fick förslag från den venetianska Stora rådet att verkställa Bartolomeo`s Colleoni monument. Kondottiären dog i år 1475 och lämnade i sitt testamentet 100.000 dukater till sin egen staty, som han föreställde sig att placera centralt på Markusplatsen. Colleoni var Italiens yrkeskrigare, utnämndes till general ledare under planerade anfall mot Turkarna. 1483 presenterade Verrocchio en modell av bronsstaty och efter olika diskussioner gjutades skulpturen. Men konstnär dog samma år, innan hans arbete var fullbordat. Riddarstatyn uppställdes 1493 på helt annan ställe, framför kyrkan Santi Giovanni e Paolo.
Ryttare och häst verkar att vara enhet. Strax före anfallet!
Vissa renässans skulptörer genomförde ambitiösa projekt som t.ex Antonio Pollaiuolo (ca. 1430- 1498) för Ludovico Sforza. Planer att skapa ett ryttarstaty av hans far, Francesco,cirkulerade runt florentinska studior. En bronsstaty skulle utföra också Leonardo da Vinci.
Antonio Pollaiuolo ”Studium till ryttarstaty av Francesco Sforza” (1489) The Metropolitan Museum of Art, New York, Robert Lehman Collection
Leonardo da Vinci , första prov till bronsstaty (1490), Royal collection
Leonardo arbetade 3 år och utvecklade en ny bronsgjutning teknik. Han kom på ideen om ett järnställning som skulle förstärka monumentets struktur. När allt var förberett för gjutningen, visade sig att insatser behövs till ny krig. Ludovico Sforza stödjade sin svåger Hercules d`Este i konflikt med den franska Ludvik XII. Politiska omständigheter har vunnit med konsten! Da Vinci har återkommit till ryttarstatyer under sina år i Milano. Gian Giacomo Trivulzio beordrade att han ska utföra hästmonument. Skulptur skulle placeras inuti kapellet i en naturlig storlek. Konstnären skapade även en rik dekorerad arkitektonisk piedestal. Tyvärr i 1512 förlorade Trivulzio makten i Milano och tanken på att fortsätta arbete drevs åt sidan. Ingen av projekten genomfördes av tekniska skäl.
En skiss till ryttarstaty (ca.1511) Royal Collection
Ryttarstatyer har under epoker varit en form att avbilda fältherrar och regenter, att förverkliga i skulptur deras makt, position. Det var samtidigt symbol och bekräftelse på härskarnas rättsliga styre. Döda hjältar och sagolika segrare. Statyer placerades i centrala delar av städer. Meningen var att alla medborgare och besökare skulle ses dem av alla sidor och av så många som möjligt.
