Italien – KONSTSPEGEL

Samlare och deras samlingar.

En fantastisk konstresa till olika kuriosakabinettet i Italien, England, Prag, Mantua, Urbino, Danmark. Från vetenskapliga föremål till samlingar av mineraler, djur och ädelstenar.
Enjoy!

När renässansen svepte genom Italien, börjades kulturella förändringar på olika furstliga hovet. Vetenskapsmännen samlade akademiska instrumenten och ädelstenar (gemmer), medan humanister koncentrerade i sina händer forntida skulpturer, mynt och manuskripter. På bilden finns studiolo – ett avskilt rum i Palazzo Ducalo skapat för hertigen av Urbino, Federico da Montefeltro (1422-82). Dessa rum innehöll konstnärliga föremål, böcker, gamla manuskripter och andra kunskaps symboler associerades med antiken.

Studiolo var ett tecken på status och avslöjade den humanistiska intresse hos härskare. Å ena sidan var Federico en kapabel militär ledare, å andra sidan en produktiv beskyddare för konsten. Han samlade böcker och handskrifter, hade ävet ett scriptorium med egna kopister och fick ett symboliskt smeknamn ”Italiens ljus”.

Bakom projektet stod Francesco di Giorgio Martini (1439-1502) och Luciano Laurana (ca.1420-79). Arbete utfördes mellan 1478-82. Rummet var liten 3,60 x 3,35. Det vackert utförda intarsiaarbete med illusionistiska målade hyllor är det mest kända exemplet på detta i Italien.

Izabella d`Este (1474-1539), fru till Francesco II Gonzaga från Mantua, var en framstående intellektuell kvinna, utbildad av kända humanister. Paret bodde i Castello di San Giorgio och två rum var till hennes privat bruk, hennes egen studiolo. Isabella använde rum för fritidsintresse: skrivning, studier och korrespondens samt att visa forntida föremål och samling på moderna konstverk. Hon älskade musik, poesi, konst och fick smeknamnet ”den tionde musen”. Andrea Mantegna (1431-1506) utförde några målningar till Isabella d`Este:

”Parnas” skapades i 1497
”Dygdens triumf” (1499-1502) . Furstinna värderade högt Mantegnas målningar och han själv satte en ouppnåbar nivå för många konstnärer som arbetade med att dekorera studiolo.

Lorenzo Costa (1460-1535) efterträdde Mantegna som målare vid hovet i Mantua och utformade ”Allegori av Isabellas d`Estees kröning” och ”Regeringstid av Comus” två mytologiska målningar baserade på Mantegnas teckningar mellan 1506-11.

Isabella hade en stor passion för att samla antik skulptur, begränsat endast av pengar och det påvliga förbudet att exportera sådana föremål från Rom. Oavsett förbud lyckades hon att ha i sina samlingar skulpturer från Nasso och Rodi och fragment av mausoleum i Halicarnassus. Furstinna av Mantua hade egna konstagenter genom vilka köpte hon antik vaser, gemmer, byster, medaljer och även en ”enhörningshorn”.

Kamea från ptolemaiska tider (ca.300 f.Kr)
Kunsthistorisches Museum, Vien

Medan i Italien skapades ”studiolo” i norra delar av Europa har åstadkommit kurioskabinetten eller wunderkammer. En samling av märkvärdiga föremål kunde innehålla allt från tavlor till ett uppstoppat vild djur. Kunstkammer var föregångarna till museer. Den första kända användningen av ordet gjordes i samband med samlingen av Ferdinand I. Ambitionen var hög: han ville visa upp så mycket kunskapens intresse som möjligt. En stort samling hade arkehertig Ferdinand II av Tyrol (1529-95), på Ambras -slottet, sammanförd av vapen, böcker, handskrifter, porträtter, sällsynta manuskripter och mynten. 1806 flyttades kollektion till den österrikiska Wien under namnet ”Ambraser Sammlung”.

Slottet Ambras, nära Innsbruck är vacker belägen 628 upp, på en klippa.

Albert V, hertigen av Bayern (1528-79) tävlade med Ferdinand och skapade sin egen kunstkamera. Som förmedlare och konstagent jobbade till honom Jacopo da Strada (1507-88), vilken reste runt i Europa i jakt efter värdefulla föremål. Albert köpte hela samlingar i Rom och Venedig: medaljer, mynt, marmorbyster och statyer, relieffer. För att utrymma samlingen byggdes ”Antiquarium” (1568-71) baserat på ideer av Jacopo da Strada. Hallen i bottenvåningen, 69 meter lång, är en av största renässanshallen norr om Alperna. En fristående byggnad med 2 våningar där funnits skulptursamling och bibliotek på övervåningen.

Jacopo da Strada avbilldad av Tizian
(1567-68)
Kunsthistorisches Museum, Wien

En mycket intressant och enastående kollektion hade Rudolf II Habsburg (1552-16129). Den tysk-romersk kejsare, kung av Ungern och Böhmen kände sig bättre på slottet Hradczany i Prag, än i Wien och därför flyttade han sin kejserliga hovet till den böhmiska huvudstaden. Här kunde han ägna sig åt sina intresse; för konst och vetenskap, astrologi och alkemi. Till Prag lockade kejsare de flesta kända artister. Han var uttråkad på politik och lämnade makten till sin bror Mattias. Konstsamling blev hans fetisch och besatthet. Den tillhörde till största på den tiden. Det räcker att nämna:

Arcimboldo (1527-1593) var en hovmålare, som organiserade bland annat dekorativa ceremonier och processioner. Hans stil var mycket originell och anpassat till Rudolfs förväntningar. Allegoriska porträtter av kejsare består av frukter, grönsaker och växter.

Rudolf II avbildad som ***Vertumnus*** (den föränderlige) den romerska trädgårdsguden.
Porträtten befinner sig i Skokloster slott (Håbo kommun) plundrat från den praska slottet
under 30-åriga kriget!.

Pieter Brueghel den Äldre (1526/30- 1569 ) utförde ”Babels torn” i 1563

Bildresultat för wieza babel bruegel — Kunsthistorisches Museum, Wien
En av mest kända verk av Breughel.
Han skildrar tornen, som omnämns i Gamla Testamentet.

En *Kunstkammer* från Rudolf II:s tid.
Walters Art Museum

Antonio Correggio (1489-1534) älskade mytologiska motiven:

”Jupiter och Io” (ca.1532)
-Gud klädd i ett mörkt moln
Rudolf`´s ägo från 1603/4
Kunsthistorisches Museum, Wien

Tiziano (ca.1488-1576) känd av sina mytologiska tavlor som t.ex. ”Danae”(ca.1554) hade kejsare Rudolf`i sin samlingen från 1600.

Jacopo Tintoretto (1519-94) som fick sitt smeknamn ”den lille färgaren” eftersom han var son till en tintore (färgare)

”Vintergatens ursprung (ca.1575) en mytologisk målning skapad
i den venetianska, manieristiska stilen
National Gallery, London

Gherard Emmoser (1553-1618) tillverkade unika instrumenter,här har vi jordklottet med urwerk som roterade och kartlade konstellationer. Samtidigt oerhört vacker föremål! Pegasus bär världen på sina utsträckta vingar.

Himmelklott med urwerk (1579)
Metropolitan Museum of New York

Hans van Aachen (1552-1615) blev Rudolfs kammarmålare och utförde allegoriska målningar, kejserliga porträtter.

”Bacchus, Cerser och Amor” (ca.1600)
Kunsthistorisches Museum ,Wien

Albrecht Durer (1471-1528) målade”Rosenkranzfest” i 1506

Albrecht Durer (1506)
National Gallery, Prag

Rudolf samlade verkligen på nästan allt som bara väckte hans intresse. Här har vi exempel på vackra illuminationer av växter och djur skapades av Joris Hoefnagel (1542-1600) en flamländsk konstnär,som företog vidsträckta resor för att dokumentera flora och fauna.

Illuminering från ”*Mira calligraphiae monumenta*”
skrivit i(1561-62)
illustrationer (1591-96)

I 1602 beordrade Rudolf II, i anledning av sin 50-årsdag, att utföra en extrem värdefull krona bestående av sällsynta ädelstenar och pärlor. De fyra gyllene fälten visar härskare som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus), nästa två som Rex Hungriae et Bohemiae. Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades av Jan Vermeyen, en guldsmedare från Bryssels. En av de mest värdefulla föremål var kamea kallades Gemma Augusta,från romerska tider, daterad 9 e.Kr-12 e.Kr.

Rudolf kände att ingen kommer att ta hand om hans samling, han gjorde aldrig någon inventering…Den första granskningen gjordes sju år efter hans död och det visade sig att kollektion inkluderade 3000 målningar,2500 skulpturer- tusentals föremål uppskattades till 17 mln floriner.

På XVI-talet upphördes kunstkammer att vara domänen för härskare. Rika medborgare, mediker, biskopar började själv samla på vackra föremål. En viktigt samling hade en dansk kunglig läkare och antikvarie Olaf Worm (1588-1654). Musei Wormiani var en riktigt ”kabinett av underligheter”.

Med sin omfattande lärdom bidrog Olaf Worm till intressanta vetenskapliga disputationer. Han kunde läsa runstenar /texter skrivna med runskrift/ och samlade på tidig skandinavisk litteratur. Hans korrespondens innehåller brevväxling från 142 vetenskapsman.

1655 – Frontstycket från ”Museum Wormianum” som visar samlingen.

En flamländsk konstnär, Frans Francken den yngre (1581-1642) framställde kuriosakabinetten på en av sina tavlor. Hans favoritämne var bilderna av målnings gallerier som fyllde han med reproduktioner av olika tavlor med oerhört detaljerad precision.

”Gallery of a Collector”(ca.1638)
Sammlung Schönborn-Buchheim

Domenico Remps (1620-99), en italiensk målare av tysk eller flamländsk bakgrund, avbildade en kunstkamera med sällsynta föremål av naturligt ursprung, såsom koraler, snackisar och andra ovanligheter.

”Kabinett av underligheter” (ca.1690) innehåller bland annat optiska instrumenter, miniatyrmålerier , allt från natur och kultur!
Museo dell’Opificio delle Pietre Dure, Florence

Hur det har varit i andra länder i Europa? Utom tavlor och manuskripter var urvalskriterierna inte så tydliga. Den typiska konstkammare kunde innehålla allt från oljemålningar till snäckskal. Ibland räckte inte utrymme till den växande kollektioner. Då byggdes man om huset att möjliggöra förvaring. Inigo Jones (1573-1652), en känd engelsk arkitekt fick uppdrag att designera Arundel House för Thomas Howard, 21 earl of Arundel – en pionjär genom konstsamlingen i England. Lord of Arundel samlade allt som var ”creme de la creme” i nuvarande konst: från ritningar av da Vinci till tavlor by Raphael Santi, Hans Holbein, Parmigiano och Albrecht Durer. Många av dessa finns nu på Royal Library Windsor castle eller på Chatsworth. Marmorsnideringar känd som Arundel marmor lämnades så småningom till Oxford. Men mest häpnadsväckande var hans skulptur-kollektion, från den romerska antiken. Lord Arundel uppköpte själv dels av statyer, byster och gemmer under sina resor till Italien, dels genom konstagenter. Allt för sitt galleri i Arundel House.

P.P.Rubens ”Thomas Howard”(1629-30)
Isabella Stewart Gardner Museum, Boston

Vårans resan ska vi avsluta i den underbara Uppsala. Jag tror, att ni vet vad ska det handla om…Den Augsburgska konstskåpet är ett kuriosakabinett som tillhört den svenska kungen Gustav II Adolf, tillverkat av Philipp Hainhofer (1578-1647), en känd konsthandlare. Skåpet var en gåva av Augsburgs borgerskap till kungen, vid hans intåg till staden, den 24 april 1632( under 30-åriga kriget). Det underbara konst vitrin innehåller upp emot 1000 föremål, är samling på olika material från djur- och mineralriket. Lådor och dörrar är pryds av måleri, silverinläggning och. År 1694 donerade kung Karl XI skåpet till Uppsala universitet, till nybyggda Gustavianum.

Bildresultat för den augsburgska konstskåpet — https://gustavianum.uu.se/samlingar/konstsamlingar/utstallningar/augsburgska-konstsk%C3%A5pet/

Kurioskabinettens storhetstid var 1600-talet och första hälften av 1700-talet. Den vetenskapliga utvecklingen under upplysningstiden orsakades att rummet med underligheter blivit en sagohistoria. Samlingar blev kärnan till museer-uppstod. Ett furstlig mode att samla vackra föremål från Italien, upptäckarlust från norra Europa och alkemiska eksperimenter…allt detta institutionaliserades, låg till grund för British Museum, Kunsthistorisches i Wien.

VÄLGÖRENHET I KONSTEN.

**St. Lorenzo**
Capella Niccolina (1447-49), Vatikan

Under medeltiden var det en religiös skyldighet att hjälpa fattiga och sjuka. Kyrkan,snabbare skrivit,kloster hade plikt att hjälpa utsatta människor och gjorde det under många århundraden. På 1500-talet förändrades situationen. Antal kloster minskade, bördan att hjälpa de behövande föll på kommunala myndigheter eller privatpersoner. Det ökade population innebär stora problem med försörjning och den katolska kyrkan hade minskat stöd till fattiga. Italienska städer började bygga vårdanstalter,sjukhus och barnhem. Samma roll hade gillen, en organisation där medlemmarna ägnade sig år religiöst fromhetsliv, hjälpverksamhet och sällskapsliv. De hade plikt mot varandra, gemensam sjuk-och begravningskassor. Ett visst skydd när någon dör.

OSPEDALE del CEPPO grundades i Pistoia redan i 1277 av religiösa samfund Santa Maria eller ”del Ceppo dei poveri”-de fattigas offerstam, senare blev det stadens sjukhus. När Republiken Florens annekterade stad Pistoia bekräftade också officiellt sjukhus statusläge (1401).

Uppdrag att restaurera sjukhus fick Michele di Bartolomeo(1456-62).Tack vare honom byggnaden fick nästan renässansstil, loggian är dekorerad av en keramisk glasyr( en s.k majolika). Den vackert insats utförde Luca della Robbia (1400-82) skulptör och keramiker från Florens. Lucca var känd av sitt arbete med bl.a sångläktaren (cantoria) och dörrarna till sakristian i den florentinska katedralen Santa Maria del Fiore:

1431-38
328 x 560 cm nuvarande i Museo dell`Opera del Duomo
Florens

Luca della Robbia utvecklade en teknik att måla keramikglasyrer i olika färger på terrakottafigurer och grundade en riktig fabrik-verkstad, tillsammans med sin familj. De tre nästa generationer av della Robbia tillverkade terrakottafigurer i många italienska städer.

Hans son, Giovanni della Robbia (1469-1529) ärvde verkstaden efter fars död och förbättrade metoder att kunna tillverka mångfärgade (polykroma) skulpturer på snabbare och mer effektiv sätt. Giovannis största och kanske finaste av verk är den polykromatiska frisen på utsidan av Ospedale del Ceppo, utformades mellan 1514-1529. Ämne var förkopplat med sjukhusets verksamhet. Giovanni utformade ””Sju verk av barmhärtighet”:

Ospedale del Ceppo, Pistoia
Här vi har en exempel på god gärning;
besöka de fångna.

Mätta de hungrande och ge dryck åt de törstande.

OSPEDALE degli Innocenti – blev en av första byggnad i Florens i den renässanska stilen. Filippo Brunelleschi arbetade med projekt mellan 1419-27. Några år senare kom Andrea della Robbia (Lucca`s brorson) att utforma keramiska tondo-porträtter av lindebarn som pryder fasaden.

Ca. 1490 fassaden av Ospedale degli Innocenti.

Sjukhuset var en välgörenhets institution till övergivna barn. Det avspeglade en humanistisk läran under den tidiga renessansen i Florens. Målet var att barnen ska återinföras i samhälle. De ska kunna läsa, skriva och lära sig andra färdigheter. Sjukhuset tillhandahöll medgift för flickorna och de hade möjlighet att gifta sig eller vara nunnor.

OSPEDALE della SCALA i Siena fanns här från 1100-talet och blev ett separat institution inom kyrkans Santa Maria della Scala verksamheten. Grundades från privata donationer av Sienas medborgare. Intäkterna räckte att servera måltider till fattiga, behandla de sjuka och framför allt att ta hand om lämnade barn. Pilgrimer kunde övernatta i Sala del Pellegrinaio (Pilgrims Hall). Sjukhuset fick uppdrag att sköta om pilgrimer för att här har funnits Via Francigena, den viktigaste pilgrimsvägen till Rom och mängd av folken passerade genom Siena. De erbjuds gratis rum, måltider och en sorts kuponger för mat och dryck i Sienas territorium när de fortsatte sina resor. Barnomsorg har varit bra organiserat. Nunnor tog hand om små barn, vid 8 års ålder fick de lära sig en handel och alla vinster de gjorde förvarades för dem. När de fyllt 18 år hade barnen möjligheten att lämna sjukhuset. I detta fall fick de alla sina sparade intäkter,flickor fick även medgift.

Santa Maria della Scala är berömd av sin konst. De yttre freskerna finns tyvärr inte längre (utfördes av Lorenzetti-bröderna på 1330-talet).

Domenico di Bartolo (född ca. 1400- död ca.1447) fick uppdrag att föreställa sjukhusets välgörenhet i form av fresker till Sala del Pellegrinaio (1439-44). Det är konstnärens sista färdiga verk och absolut hans mästerverk. Målningar illustrerar det dagliga livet såväl som sjukhusets historia. Domenico utformade fem scener med imponerande detaljer, han skildrade verksamhetens vardag.

Fresken avbildar det innersta i sjukhusets verksamheten : barn är omhändertagna från början, senare döpta och till slut får de äktenskapets sakrament.

Tvättningen av fötter; slutsatscen till den välkända scenen med Kristus
som tvättar sina lärjungars fötter.

Pilgrimer får kläder, mat och en så kallade allmosa (nådegåva).

Barmhärtighetsverk : att mätta de hungrande blev ett vackert bildmotiv.

Måltider serverades för de fattiga 3 gånger i veckan. De sjuka fick också gratis mat och behandling. Det var ovanligt för tiden men på sjukhuset fanns en säng för varje sjuk patient och lakan hölls rena!

Religiösa välgörenhets institutioner verkade också i norra delen av Europa.

Mästare från Alkmaar verkade mellan 1490-1515. Hans smeknamn härstammar från en serie målningar som gjorde han till gillet Den Helige Andes vid Sint Laurensker kyrka. Den protestantiska kyrkan var tillägnad också Sankt Laurentius! Målningar hette ”Sju barmhärtiga verk”. Pittoreska och realistiska folkscener framställer alla sju godhjärtade verk . Det är värd att kolla lite närmare hur man behandlade fattiga i Alkmaar.

***7 barmhärtiga verk*** baserade på Jesus förkunnelse:
– att mätta de hungrande
-ge dryck åt de törstande
-klä de nakna
-besöka de sjuka och fångna
-ge härbärge åt husvilla (pilgrimer)
-begrava de döda

Vi kommer tillbaka till Italien och staden Neapel. Till broderskap del Pio del monte Misericordia utförde Caravaggio altarverk ” Sju barmhärtiga verk” (1606-07). Konstnären skildrade alla 7 verk i en enda komposition. Det ljusa ljuset är metafor för barmhärtighet,resten av tavlan sjunker i starka kontraster av chiaroscuro.

390 x 260cm
fortfarande i kyrkan Pio Monte della Misericordia, Neapel

Oljemålningen visar den katolska doktrin på ett majestätisk sätt. Överst på tavlan finns jungfru Maria med barnet Jesus stödd av två änglar, hon representerar medkänsla och förlåtande. Sju barmhärtiga verk avbildar traditionella exemplar som hjälp till pilgrimer, stöd till fattiga eller sjuka. Kompositionen är dessutom mycket dramatisk som alltid hos Caravaggio.

Barmhärtigheten är ett centralt tema inom Bibeln och har tillkommit ofta som ledmotiv genom olika tidsperioder. Renässansen öppnade intresse för människan och hennes välmående. Men för att utvecklas som en individ-humanist var det obligatoriskt att ta hand om mest utsatta och svaga i samhället. Konstnärerna ägnades den barmhärtighetens ikonografi åt största omsorg.

BODEGONES – en väldigt levande stil i den spanska konsthistoria…

Bodega betyder på spanska källare med vin, kött och grönsaker, en ställe i husets hjärta,vart ljuset kommer inte så ofta…Ett ställe i vilken förvarar man varor och intar måltiden, smakar på vinet. Under sådana förhållanden vill jag fokusera på en period i spansk konsthistoria när köksbilder med ett stilleben blomstrade och blev väldigt populära.

Hur det börjades?På början stilleben hade ingenting med konst att göra. Det fanns alltid som en del av ”levande”scener, som t.ex landskap, blommor i vas eller på fönster men aldrig som grundmotiv!

I slutet av renässansen framkommer hos några konstnärer tavlor som skiljer sig från vanliga. Det var effekten av kontakter med flamländska artister som Pieter Breugel, Pieter Aersten eller Joachim Beuckelauer vilka utövade stort inflytande på konsten i Italien.

Vincenzo Campi (1536-91) italiensk målare var aktiv i Cremona, mest känd att har varit första som skapade sina stilleben på väldigt realistiskt sätt. De är fortfarande scener från vardagslivet med vackra skildringar av frukter, fiskar och olika matvaror.

” Köket” (1580-90)
Pinacoteca di Brera, Milano

Vincenzo Campi, Pescivendoli ‘
”Fisksäljare”(1579)
Musee de la Roche-sur-Yonne

”*Kristus hemma hos Marta och Maria*”
*ca.1580*
*Galeria Estense*; Modena

”Kvinna som säljer frukter” (1580)
Pinacoteca di Brera, Milano

Det är lite omöjligt att peka på datum: när utgjordes stilleben som ett självständigt motiv? Mycket ändrades med Caravaggio`s modiga tavlor. Han var bestämt i sin stil och brukade säga att en bra tavla kräver samma svett och jobb oavsett framställer detta människor, helgonen eller blommor.

Cirka 1598 målade han ”Fruktkorg” till kardinalen Francesco del Monte, vilken hade ett enormt stort konstsammling (600 tavlor). Caravaggio (1571-1610) kände väl potentiella chanser på konstmarknaden. Första gång har någon målat bara föremål. Det finns ingen narrativ berättelse eller scen på tavlan! Dessutom den korg innehåller mogna, lite för mogna frukter med torra blad och spår av insekter.

”Canestra di frutta” eller ”Fiscella” blev en av första stilleben målning i den västerländska konsthistoria.
(1598-99)
Pinakoteka Ambrosiana, Milano

Alla lärde sig från Caravaggio teknik som heter ”chiaroscuro” eller maniera tenebrosa ,en dramatisk kontrast mellan mörkaste delar i tavlan och ljuskällan. På detta sätt byggde han tredimensionell illusion och introducerade realism i konsten. Caravaggio hade ganska många efterföljare i Spanien och stilleben-måleri blomstrade faktiskt som egendomlig stil.

Juan Cotan Sanchez (1560-1627) var mycket berömd av sina stilleben måleri och pionjär inom tenebroso-teknik.

”Stilleben med vildfågel, grönsaker och frukt”
1602
Prado, Madrid

”Stilleben med frukter”
1602
The Fine Arts Gallery of San Diego

”Stilleben med grönsaker och frukter”
1602-03
kollektion av Jose Luis Varez Fis, Prado

Juan van der Hamen (1596-1631) han var son till flamländske hovmannen och kunde skapa en bra position som Filips IV hovmålare. Han var särskilt begåvad inom blomstermåleri, presenterade ofta föremål från kungliga hovet: vackra serviser, venetianska glas, bägare, förgyllda plattor och vaser. Han komponerade allt detta på ett extremt elegant sätt

Stilleben med blommor, kronärtkockor och glas, Prado
1627

Offer till Flora, 1627,
Pradomuseet, Madrid
Kanske ni undrar varför så stor format på bilden?
Tavlan gör otroligt intryck på besökande pga sin storlek 216 x 140cm
vilket känslan!

Francisco Zurbaran (1598-1664) var känd av sina religiösa tavlor och porträtter. På grund av sin kärlek till teknik ”chiaroscuro” kallas man honom en spansk Caravaggio. Zurbaran utförde några stillebens tavlor:

Stilleben med frukter och rosa.
1633
The Norton Simon Foundation, Pasadena

Zurbarans målningar är enkla och visar respekt till vardagliga frågor. Här finns ordning, varje objekt har sin plats och inget är viktigare än den andra. En religiös symbolik är tydlig. Tre grupper av föremål anordnade i asketisk ordning kan symbolisera den heliga treenigheten. Bildkompositionen är mycket minimalistisk, man vill stanna längre och kontemplera…

Diego Velazquez (1599-1660) född i Sevilla var mest framstående spansk målare. Under 1620-talet utförde han några stilleben måleri där man särskilt kan nämna:”Den gamla kokerskan”. Två nästa bodegones är i bakgrunden religiösa scener men på första plan kan vi se kvinnor som förbereder måltid.

”Kristus hemma hos Marta och Maria”
1616-1618
National Gallery, London

”Kökspiga med scen Kvällsmat på Emmaus”
1618-22
National Gallery, Dublin

Den tavlan har en interessant historia. Som en typisk bodegón hängde målningen i Nationalgalleriet tills den mörka bakgrunden konserverades under rutinunderhåll i år 1933. Då visade sig att i det övre vänstra hörnet finns ett fönster genom vilket man kan se Kristus under kvällsmat på Emmaus.Frälsare dök upp i den här staden för två av sina elever. De kände igen honom vid kvällsmat vid det gemensamma bordet.
Varför beslutade konstnären på en så ovanlig sätt,att måla en viktig religiös scen dold i bakgrunden och  fokusera mer på tjänaren och detaljerna i köket?

Låt oss titta lite närmare. Jesus visade sig för sina lärjungar för att berätta sanningen om hans uppståndelse.Det verkar att Velazquez ville betona hur viktiga är Kristus ord till varje människa oavsett status och yrke. Den kökspiga är vittne och verkar analysera allt vad hon hörde.

På XVI-talet infördes målningen i kontr-reformationens tjänst och bodegones hade sin religiösa ändamål. Sublima frågor presenterades i vanliga former av vardagen på mycket realistiskt sätt. Den spanska stillebenmåleri är oerhört vacker och speglas både materiella och andliga värden.

Stor samling av bodegones finns i Prado-museet och är populärt bland konstälskare från hela världen.

https://www.museodelprado.es/en/the-collection/art-works?search=bodegones

MEDICI-FAMILJEN mecenat: dröm om evigheten eller en första konstinvestering?

Vill ni veta mer om Florens, gamla kyrkor, tavlor och Medici familje?
Vi ska göra en konstresa till Toskanien, till Renessänsen.

Allt började från pengar, ullhandel och ekonomiska tillväxten till en familj från Florens. Deras medlemmar var kunniga att påverka statens näringsliv, utöka sin position och till slut styra. En typisk förbindelse mellan MAKT och PENGAR. Men som är mest fascinerande för mig, att detta familj startade den italienska renässansens födelse! Jag vill kort presentera Medicimedlemmar och framför allt koncentrera på konsten. Och det kommer att vara KONST via stor ”K”.

En av ledare Giovanni di Bicci di Medici (1360-1429) startades banken och från den tidspunkt kommer makten att bygga ut. Giovanni blev det första av härskare i Florens, någon som har grundat familj position. Han visade intresse för konsten. Han satt i kommitee för uppdraget vem ska utforma Baptisteriets di San Giovanni nya bronsdörrar.

En florentinsk romansk byggnadsstil(1059-1128) kommer att få nya former.

Paradisportarna
visuell bild — Paradisportarna (omtalad så av Michelangelo)
Lorenzo Ghiberti(1378-1455) har vunnit tävling
jobbade här mellan 1425-52
att skapa nya lösningar : relief med central perspektiv,
tredimensionella figurer.
Östra sidan baptisteriet i Florens.

Giovanni var en riktigt konstfrämjare. Han sponsrade ombyggnad av basilika San Lorenzo i helt ny still. Arbete pågick mellan 1421-1469 påbörjades av arkitekten Filippo Bruneleschi (1377-1446) senare Michelozzo. San Lorenzo ser inte ut som riktigt pärla men innehåller inne otroliga fresker, skulpturer och tavlor. Att nämna bara konstnärer som jobbade i basilikan: Michelangelo, Donatello och Andrea Verocchio.

Grova stenfasaden av ”pietra serena”(brun sten) omfattar
hela byggnaden och är en av första renässanstecken i Florens.

En gammal och ny sakristia i San Lorenzo blev en begravningsställe för över 50 Medicis familj medlemmar. Här vilar också Giovanni med sin fru Piccarda, föräldrar till generation som hade stora drömmar och förväntningar.

visuel — Agnolo Bronzino (1503-1572)
*S.k postum porträtt, gjord* 100 år efter döden,
efterbildning av mynt eller sigillum.
Warehouse Gallery

Antonio del Pollaiuolo (1432-1498),florentisk målare
avbildade Piccarda på en vacker och idealiserad sätt
ca.1470
Museum Poldi Pezzoli, Milano

Företrädare blev Cosimo Il Vecchio, den äldre (1389-1464), som senare fick titel”Pater patriae”. Han konsoliderade bankverksamheten och kunde inträda konstmecenat i större perspektiv än sin fader. Familjen växte, behövde en representativ hus och påbörjades bygga Palazzo Medici(1444-84). Arkitekten Michelozzo di Bartolomeo skapade en riktigt opus magnum.

Fortsätt läsa

Dela det här:

Gilla

Dela det här:

Gilla

Dela det här:

Gilla

Dela det här:

Gilla