Venedig var den enda stadsstaten som hade ett utländskt imperium som sträckte sig längs den östra Adriatiska kusten och täckte Kreta och Cypern. Serenissima Repubblica di Venezia var hennes officiella namn och innebär ”den mest rofyllda”.
Venedig ägde också ett stort område på Venetohalvön. En stark regering bestod av oligarker i antal cirka 200 som härstammar av de mest framstående familjer. Republikens styrelseskick kan betraktas som en autokrati med dogen som en härskare. Inom politik var Venedig ganska konservativt, men inom kulturområdet tilläts mycket frihet.
Staden var ett tryckcenter och säte för en utmärkt målningsskola, representerad bland annat av Vivarini, Bellini, Giorgione. I arkitekturen undvek venetianerna risk, de hämtade ner kända arkitekter, t.ex. Sansovino, Palladio eller Sanmichele.
Venetianska konstnärer dyrkade den venetianska staden under flera hundra år. Främst vill jag koncentrera mig på 1500 och 1600-talet. Återkommer till Venedig igen med Canaletto och Pietro Longhi-skildringar. Serenissima`s skönhet måste man smaka försiktigt och noggrann.
Vittore Carpaccio målade Markuslejonet för Palazzo dei Camerlenghi 1516 (nära Ponte Rialto). Idag i Palazzo Ducale.
Lejonet är en imponerande skapelse, som står med bakbenen i vattnet och dess framben på torrt land. En ben vilar fast på en stenig strand och den andra håller upp boken med den traditionella inskriptionen PAX / TIBI / MARCE / EVANGELISTA / MEUS– ” Fred till dig, min Marcus”.
Sankt Markuslejonet avbildat på republiken Venedigs flagga och motto.Relief i Venedig föreställande Sankt Markuslejonet.
Sankt Markus är Venedigs skyddshelgon och när staden från 600-talet till år 1797 utgjorde en självständig maritim stat, ingick lejonet i statens flagga. Lejonet förekommer även på målningar och som skulptur och relief på flera byggnader i Venedig och dess tidigare besittningar längs den östra adriatiska kusten, även i dagens Kroatien.
Cima da Conegliano (1459-1517) avbildade Markuslejonet med helige Hieronymus, Maria Magdalena, Johan Döpare och St. Marcus (1506-08)- Galleria dell`Accademia, Venedig
Vittore Carpaccio skildrade Serenissima`s interiörer och byggnader. Här Sankt ‘Ursula polyptyk- scenen med engelska ambassadörer.” Två venetianska damer” (c. 1510) 94 x 64 cm Museo Correr, Venedig”Jakt på lagunen” (ca. 1490-95) ger en fantastisk bild på hur man jagade i den gamla Venedig- på vatten! J. Paul Getty Center Museum
Carpaccio framställer två damer som vilar i den svala atmosfären i en trädgård. Det finns en tes att tavlan framställer två kurtisaner, målningen var oerhört populär under 1800-talet, och John Ruskin gav den titel ”The Courtesans”.
Konst och hantverk av högsta kvalitet hör Venedig till. Hela staden är som ett museum och en bra exempel hur konsten kan existera och dokumentera republikens bästa tider.
Gentile Bellini ” Aposteln Markus predikan i Alexandria” som liknar väldigt mycket Venedig! (1504-07)- 340 x 770 cm Pinacoteca di Brera, MilanoGentile Bellini ”Den heliga korset under” Galleria dell`AccademiaGentile Bellini ”Procession på Markusplatsen”, Galleria dell`Accademia
Bellini hade en god förmåga till teckning och noggrannhet i återgivandet av färger och dräktdetaljer som gör hans tavlor så kulturhistoriskt intressanta. Han utförde flera viktiga arbeten för Venedig, vilka idag till stora delar är förstörda. Bland hans främsta verk märks ”Det heliga korsets under”; och ”Processionen på Markusplatsen” (1496).
Venedig styrs av rika familjer. Konsthistoria återspeglar dessa situation, republikens välstånd och högkonjunktur dokumenterar tre familjedynastier: Vivarini, Bastiani och slutligen Bellini. Vi kan titta lite närmare på mest berömda porträtter av venetianska doger.
Lazzaro Bastiani, ”Portrrät av dogen Francesco Fescari” (1457-60) styrde Venedig mellan 1423-57, Museo Civico CorrerGentile Bellini ”Porträtt av Cristoforo Moro” dogen mellan 1462-71Gentile Bellini ”Doge Pasquale Malipiero” (1460-62), Museum of Fine Arts, BostonGentile Bellini ”Doge Giovanni Mocenigo” (ca.1478) Museo CorrerBasaiti ”Doge Agostino Barbarigo”(1518), Museum of Fine Arts, BudapestGiovanni Bellini ”Doge Leonardo Loredan” (ca.1502) National Gallery, London
Under 1700-talet blev Venedig kanske den mest eleganta och förfinade staden i Europa som påverkade konst, arkitektur och litteratur. Men republiken förlorade sin oberoende när Napoleon Bonaparte erövrade Venedig den 12 maj 1797. Efter det tredje italienska självständighetskriget, blev Venedig, tillsammans med resten av Veneto, en del av det nyligen skapade kungariket av Italien. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv och lockar turister, samt konstälskare från hela världen.
Alessandro Magnasco, även kallad il Lissandrino på grund av sin korta figur, föddes i Genua 1667 och död 1749, var en italiensk sen barockmålare. Han var mest känd för stiliserade, fantastiska, ofta ossanolika scener. Alessandro var sonen till en mindre känd målare, flyttade sig efter att ha studerat i sin hemstad till Milano, där han arbetade längre hos Filippo Abbati. Möte med Sebastiano Ricci var avgörande till hans karriär och stilen(1703-09).
Korta fakta från livshändelser:
Vid 20 års ålder började han sin konstnärliga karriär
Från 1697 kommer hans första kända målning ”Munkar i ruiner”, för närvarande förvaras i privata samlingar i Milano
Under åren 1703–1711 stannade han i olika städer i Ligurien, Emilia och Toscana
Från 1703 förblev Magnasco i tjänst hos Grand Duke Ferdinand de’Medici (1663-1713) i Florens. Hans nära samarbetspartners under denna period (medhjälpare till några av hans verk) var landskapsarkitekter: Clemente Spera, Antonio Francesco Peruzzini, Carlo Antonio Tavella och Marco Ricci
1711 återvände han till Milano, blev självständig och befriade sig från samarbete med andra målare
Alessandro började måla sina scener med munkar och landskap med figurer
Under åren 1720–1725 skapade han en serie målningar på uppdrag av guvernören i Milano
Han arbetade för de inflytelserika familjerna: Borromeo och Visconti
1731 skedde ett genombrott i hans arbete: dramatiska accenter började dominera i målningar och deras färg blev nästan monokromatisk
1735 återvände han till Genua, där han bodde ensam till sin död. Verken från denna period har en mer glad färg och liknar ungdomens stil. Hans mest berömda målning skapas då, som upprätthålls i en ljus ton ”Picknick i Albano-trädgården”
Han dog 82 år gammal
”The Tame Magpie”(1707-08) Vad framställs här? Detta är helt ovanlig! Folk tränar en skata. Metropolitan Museum of Art, New York
Efter 1710 började Magnasco producera små dukar med kusliga och dystra landskap och ruiner. Människorna i hans målningar var ofta i rörelse, nästan flytande: tiggare, soldater, munkar eller eremiter. Allt skapades i flimrande, nervösa penseldrag. Ofta handlar tavlor om ovanliga ämnen som tjänster i synagogan, rånares sammankomster, naturens katastrofer och förhör av inkvisitionen. Varför han valde dessa ämnen är generellt oklart. Magnasco fann också samtida beskydd för sitt arbete, bland framstående familjer och samlare från Milano, t.ex Arese och Casnedi. Påverkningarna på hans arbete är också otydliga. Vissa misstänker inflytande av Sebastiano Ricci (1659-1734), Domenico Piola (1627-1703) och Gregorio de Ferrari (1647-1726).
”Laterna Magica” (1703-11) Nationalmuseum, Warszawa”Bachanalia”(1710-20) Ermitage”Vanrande berättare” (1710-40) Nationalmuseum, Poznan”Tvätterskor och skogsarbetare”(1712-15) Nationalmuseum, Krakow”Landskap med zigenare och tvätterskor” Indianapolis Museum of Art”Rånare vilar” (ca.1710)i samarbete med Clemente Spera Ermitage”Lazarus väckes frän de döda”(1715-40) Rijksmuseum, Amsterdam”Zigenare`s bröllop”(1730-35) Louvre”Franciskaner begravning”(ca.1730) Konstmuseum, El Paso”Noli me tangere”(ca.1705-10) J.Paul Getty Museum, Los Angeles”Josef tolkar faraons drömmar” (ca.1726-31) 134 x 177 cm At Robilant & Voena
Mystiskt, mörkt och fantasifullt tänkt fängelset där Magnasco har placerat Josef är ett exempel på hans unika och omistliga stil. Till skillnad från hans samtida kollegor, som föredrog ljusa, glödande färger, föredrog Alessandro Magnasco den dramatiska kontrasten mellan ljuset och mörkret.
”Förhör av Inkvisitionen” (ca.1710-20) Kunsthistorisches Museum, Wien”En judisk begravning ”(ca.1720) Musée d’Art et d’Histoire du Judaïsme, Paris”Garden party in Albano” (ca.1740) Musei di Strada Nuova, Genova Palazzo Bianco”Kristus på Galilea-sjön”(ca.1740) National Gallery of Art”Exorcismes of the Waves”(ca.1735) Memorial Gallery of Art” (1736-37)The Observant Friars in the Refectory Oil on canvas, 176 x 143 cm Museo Biblioteca Archivio, Bassano del Grappa Bassano Civic Museum
Mängden av munkar och rika dekorationer antyder att detta inte är en vanlig middag utan någon högtidlig samling i den franciskanska klostern.
”En poet och en fågel” (ca.1710-40) National Museum of Ancient Art, Lisabon ”Den heliga rån”(1731) 160 x 240 cm Museo Diocesano in Milano
Målningen illustrerar ett brott som begicks den 6 januari 1731. Tjuvar försökte bryta sig in i kyrkan S. Maria i Campomorto i Siziano (Pavia) för att stjäla de heliga fartygen som används under mässa. De sågs av skelett som utfärdades från gravarna på den omgivande kyrkogården. Den makabra scenen äger rum framför Jungfru Maria, som försöker lugna kaos. Tjuvarna kommer att få sin straff genom att hängas. Duken tillhör den kyrka där stölden ägde rum, men av säkerhetsskäl bevaras den i Milanos Museo Diocesano.
”Eremita i öknen”(1700-04) Museo Lasaro Galdiano
Stil
Magnascos verk kännetecknas av en nervös, skissartad stil och ett onaturligt vibrerande, skimrande ljus, vilket ökar känslan av fantastiskhet och groteskhet i hans konst. Ett karakteristiskt drag är streck av mörka färger med en övervägande av bruna, gråa, svarta och vita med små accenter av rött, blått och gult. Allt detta utgör hans originalitet.
Han var en föregångare till romantiker, impressionister och expressionister. Han påverkade konstnärernas arbete som: Marco Ricci, Giovanni Battista Tiepolo, Francesco Guardi samt Francisco Goya och Honoré Daumier. Magnasco dog utan att lämna några studenter, utan att få några imitatörer. Under hela 1800-talet var han helt glömt. Romantiker beundrade hans landskap, inte ens veta namnet på deras skapare. Han upptäcktes och uppskattades igen först i början av 1900-talet och har fått sin originalplats i konstvärlden.
Paradoxalt, imaginära landskap målades tidigare än riktiga landskap. I den religiösa och mytologiska verk uppfanns omgivning vanligtvis för att betona atmosfären eller dramatiken i det avbildade innehållet.
Leonardo Da Vinci ”Madonna i grottan”(1483-86) Louvren, Paris
Igen behöver vi dela landskapsmotiver till två delar av Europa: den norra med flamländska länder och Donau-skolan och den södra med italienska, orealistiska miljö. Da Vinci är en bra exempel till konstnär som undersöker, som går egna vägar. ”Madonna i grottan” har två versioner och båda två domineras av Leonardos vetenskapliga intressen. Hans geologiska och botaniska observationer görs med stor detalj och fantasi.
”Madonna i grottan” (1495-1508) National Gallery London
Hos Andrea Mantegna ser klippor fullständigt orubbliga ut! En fantasifull naturens framställning.
Andrea Mantegna ”Kristus på Olivberg” (ca.1455) National Gallery, LondonGiovanni Bellini med liknande verk (ca. 1459) -dramatismen är lite mildare National Gallery, London
Den eldiga solnedgången beundrar vi medan pågår slaget vid Issos (333 f.Kr). Den makedonska armen, styrd av Alexander den store, segrar över den persiska armen ledd av Dareios III.
Detalj
Albrecht`s Altdorfer namn är kopplat med landskapsmålningar, många av hans verk representerar den tyska Weltlandschaft (världslandskap). Detta är en typ av komposition i västerländsk målning som visar ett imaginärt panoramisk sceneri sett från en upphöjd utsiktspunkt med berg och lågland, vatten och byggnader. Ämnet för varje målning är vanligtvis en bibelsk eller historisk berättelse, men figurerna som omfattar händelse, försvinner i omgivningen.
Den bataljmålning har en effektiv landskap som är lika bergig som molnen på himlen. Det verkar att motsvara stridscenens drama på slagfältet. Jorden och därmed mänskligt liv återspeglas tydligen i himlen (och vice versa), precis som solen reflekterar i havsytan.
Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529), 158 x 120 cm Alte Pinakothek, Monachium
Joachim Patinir skapade också i stilen ”Weltlandschaft”. Bildkomposition innehåller tre färger som är typiskt för honom. Kalt och blå floden Styx är huvudelementen i målningen, Patinir skildrar här himmel och helvete, gott och ont. Till vänster avbildar han en himmelsk plats med kristallblå floder och lysande fontän och änglar. Längst till höger är en mörk himmel uppslukande av helvetet. Det brinner. Färgschema består av bruna klippor och bruna brända träd i helvetet.
Joachim Patinir ”Karon korsar floden Styx”(1520-24) Prado, MadridAlbrecht Altdorfer ”Lövskog med St. Göran eller St.Göran i kampen mot draken” (1510) 28 x 22 cm Alte Pinakothek, Munchen En helig riddare är nästan osynlig i skogen som omger honom.Altdorfer ”Hieronymus-eremit” (1507) 23 x 20 cm Gemäldegalerie, BerlinPatinir utförde den tavlan med sin kollegan Quentin Matsys (1466-1530). Den grönskande landskap kontrasterar med Antonius frestelse.Pieter Bruegel den äldre ”Flykten till Egypten”(1563) Courtauld Institute Galleries, London
Bruegel anpassade och gjorde mer naturligt landskapsmotiv, som visar små figurer i ett imaginärt sceneri. Några av hans tidigare målningar, såsom detta med ”Flykten till Egypten” ligger helt inom Patinir-konventionerna.
Niccolo dell´Abbate ”Proserpina’s bortför” (1560) 196 x 215 cm Louvre
Proserpina är en vacker tjej, dotter till Ceres. Pluton (gr. Hades) kidnappar henne, till kalla underjordiska världen med samtycke av sin far Jupiter. Kidnapping inträffar när Proserpina leker på en äng och försöker välja en vacker blomma. Jorden öppnar sig, och Pluton tar henne. Han avser att göra tjejen till sin hustru och sig själv till härskare över underjorden. En italiensk målare, Niccolo dell`Abbate (1509/12- 1571) framställer en dramatisk landskap som återspeglar den mytologisk händelse. Scenen på ängen är lugn medan de mörka molnen som samlas över Proserpine säger till oss mer än ord att kommentera hennes sorgliga historia.
Vi återkommer till Florens, för att lägga märke till mest berömda och glorifierade konstverk i världenshistoria. Porträttet avbildar Lisa Gherardini, silkeshandlare fru, med ett avlägset landskap som bakgrund.
Konsthistoriker spekulerar att landskapet bakom damen är det Val di Chiana, en dal i Toscana. Eller är det så, att sceneri bakom Mona Lisa är likadan gåtfull som hennes leende?
Chiesa di San Zaccaria är belägen i stadsdelen Castello i Venedig, precis vid vattnet, sydost om Piazza San Marco. Grundmurarna till kyrkan går tillbaka till 800-talet, men den här byggts om under, och formats av renässansen. Nuvarande kyrkan byggdes mellan 1458 och 1515.
Benediktinska nunnorna som äger kyrkan och klostret beställde 1505 hos Giovanni Bellini en altartavla. Det prestigefyllda offentliga uppdraget hade tvingat honom att överge produktionen av andra tavlor ett tag. San Zaccaria- uppdrag gav för målaren möjligheten att återvända i stil till denna typ av ämne och utveckla på ett intressant sätt!
Giovanni Bellini ”Pala di San Zaccaria” (1505) oil on panel 500 x 235 cm, fortfarande i kyrkan
Målningen hänvisar starkt till Bellinis tidigare verk. Den var en sista altartavla och genomtänkt att vara en kompendium av fyra olika stilar:
den bysantinska i form av en mosaik på en halvkupol
antika dekorationer, kolumner, pilaster
renässansstil: figurer och arkitektur
den kristna bakgrund, marmur tron påminner Salomons tron från den Gamla Testamenten
I ”Pala di San Zaccaria” är de fyra helgon som vistas:
Peter med hans attribut Bibeln och nycklar symboliserar Guds ord ”Jag kommer att ge dig nycklarna till himmelriket”
Katarina av Alexandria, höll ett palmblad och stod bredvid ett trasigt hjul vilket hänvisar till hennes martyrdom
St. Lucia slet ut ögonen för att blir mindre attraktiv för män efter att ha skickats henne till ett försökshus. En ljus glöd från figurer, hennes namn på latin lux-ljus.
Som sista har vi St. Hieronymus som läser den heliga skrift. Han översatte Bibeln till latin, boken symboliserar hans stora visdom.
Vid foten av Jungfrun är en ängel som spelar ett instrument liknande en fiol.
Det är ingen slump att Bellini avbildade St. Katarina och St. Lucia, de två kloka jungfrurna varit som förebild för de unga kvinnorna i klostret.
Titta också på hur Giambellini har vinklat ljuset så att det flödar från vänster till höger, så att en mjuk skugga faller bakom Kristus till höger, ställer honom fram och betonar hans kontur. Det är lätt att förbise dessa detaljer, men det gör hela skillnaden.
Bellini har placerat Jungfru och barnet i den verkliga arkitekturen i kyrkan San Zaccaria. Dessutom kan vi ses att på vänster och höger finns bågarna som stöder valv. Den målade atkitekturen verkar att vara en förlängning av det fysiska utrymmet i kyrkan.
Som vanligt skapar Bellini en subtil dialog med naturen, som kikar åt höger och vänster om rummet i små delar av himmel, träd, gräsmatta; men framför allt bekräftas det i spelet av ljus som tränger igenom överallt.
St. Hieronymus storhet framställs med hjälp av den heliga skrift. Detta är hans sinnebild i det kontemplativa livet. De två träden bakom honom, en torr och den andra, frödiga, vittnar om hur studien återupplivar de heliga skrifterna.
En sådan detalj, längst upp hängande strutsägg, är så lätt att missa. Under medeltiden antogs struts – en mycket beundrad fågel – vanligtvis att begrava sina ägg i sand och låta solens värme utföra inkubationen. På grund av de unga som växte upp utan föräldraengagemang, trodde man att strutsägget var en idealisk symbol för Marias renhet.
”Pala di San Zaccaria” framkallar en absorberad tystnad, en känsla av tids upphängning dominerar i scenen. Men Bellinis storhet består exakt i de minsta avvikelser, i de nästan omöjliga skillnaderna i gester och uttryck som skapar en subtil dynamik, en djupgående ”sacra conversazione”. Är detta ”samtal”? Varför alla blickar ned? Detta lugn scen skapar tillvaro för kontemplation. Det är en gammal mans arbete, livets frukt som ägnas åt undersökningar och reflektioner, är ett tecken på perfektion för både förståelse och budskap.
Den venetianska renässansmålaren Giovanni Bellini (1430-1516), var en av de mest intressanta konstnärer i italiensk konsthistoria. Detta bekräftar hans nästa altarverk , pala di San Giobbe utfördes ca. 1486-88 av den nu femtio år gamla målaren. Ett minnesvärt mästerverk som markerade den slutgiltiga ankomsten till den typiska venetianska kromatismen, som från det ögonblicket i århundraden kännetecknade hela venetianska renässansstilen.
”Självporträtt”(ca.1500) bevarat på Musei Capitolini i Roma.
Chiesa di San Giobbo, Venezia
Rekonstruktion, hur det ser ut i kyrkan!
Kyrkan är tillägnad Sankt Job. Det är en av de fem votivkyrkan som byggdes i Venedig efter en pestutbrott. Arbetet började 1450, pausade fram till 1470 och invigdes slutligen 1493, som ett av de första exemplen på renässansarkitekturen i staden. Kyrkan höll utom Giovanni Bellini’s San Giobbe altarverk, Vittore Carpaccio’s ”Presentation av Jesus i templet” och Marco Basaiti ” Agony in the Garden”. Alla dessa verk finns nu i Gallerie dell’Accademia.
Vittore Carpaccio 1510
Marco Basaiti ”Agony in the Garden” 1510-16
471 x 258 cm
Detta alter stycke var antagligen inspirerad av San Cassiano Altarpiece (1475–76) av Antonello da Messina och vidareutvecklade det verkets innovationer. Eftersom dateringen av Bellinis målning är osäker kan ett sådant beroende inte bevisas. Avbildningen av heliga Sebastian och Job indikerar att måleriet kan skapas i samband med pesten troligen 1487.
Antonello da Messina 1475-76 Kunsthistorisches Museum, Wien
Pala di San Giobbo har ingen landskapsmotiv som i tidigare liknande tavlor. Verk visar en helig konversation (sacra conversazione) mellan Madonna, barnet och några helgon. Jungfruen dominerar, hon sitter på en hög tron av marmor täckt i blå och vit dräkt och lyfter sin vänstra hand i en välsignelse gest.
Vid hennes fötter sitter tre musikerande änglar, fokuserande framför allt på melodi. Alla figurer är i symmetriska positioner: 3 änglar, 3 helgonen på vänster och på höger sidan. Den tavlan är byggt enligt matematiska, geometriska regler. Allt skapar otrolig harmoni och balans. Triangelkompositionen är en nyhet introducerad av Bellini i altar målningarna.
På vänster sidan av altaret finns St. Franciscus, Johannes Döpare med sina typiska, lockiga hår och naken Job.
St. Dominik, biskop Louis av Touluse och St. Sebastian på högersidan. Kontrastiv : på ena sidan naken, gammal man ställde i motsats med apolloniska vackert St.Sebastian som visas med händerna bundna bakom ryggen och genomborrade av 2 pilar. Unga pojkens skönhet, hans ansiktsuttryck, ljuset som smeker hans kropp visar att Bellini perfekt hade lärt sig av Antonello da Messina.
Oljetekniken gör målningen mer atmosfärisk, så att hela scenen verkar vara genomträngd av ett diffust ljus som smeker formerna och försiktigt lindar dem med skuggor. Konturerna är så mjuka…
Den övre delen har ett perspektivt kofterat taket. Bakom Madonnan är en mörk nisch. I den halv kupolen är en förgylld mosaik, stenornament och en citat: Ave Maria Gratia Plena. Alltså Madonna är avbildad i basilikan av San Marco! Hur kunde det vara annorlunda? Bellini älskade Venedig och Serenissima älskade honom! Ingen av målare haft så mycket respekt som Giambellino.
En fantastisk konstresa till olika kuriosakabinettet i Italien, England, Prag, Mantua, Urbino, Danmark. Från vetenskapliga föremål till samlingar av mineraler, djur och ädelstenar.
Enjoy!
När renässansen svepte genom Italien, börjades kulturella förändringar på olika furstliga hovet. Vetenskapsmännen samlade akademiska instrumenten och ädelstenar (gemmer), medan humanister koncentrerade i sina händer forntida skulpturer, mynt och manuskripter. På bilden finns studiolo – ett avskilt rum i Palazzo Ducalo skapat för hertigen av Urbino, Federico da Montefeltro (1422-82). Dessa rum innehöll konstnärliga föremål, böcker, gamla manuskripter och andra kunskaps symboler associerades med antiken.
Studiolo var ett tecken på status och avslöjade den humanistiska intresse hos härskare. Å ena sidan var Federico en kapabel militär ledare, å andra sidan en produktiv beskyddare för konsten. Han samlade böcker och handskrifter, hade ävet ett scriptorium med egna kopister och fick ett symboliskt smeknamn ”Italiens ljus”.
Bakom projektet stod Francesco di Giorgio Martini (1439-1502) och Luciano Laurana (ca.1420-79). Arbete utfördes mellan 1478-82. Rummet var liten 3,60 x 3,35. Det vackert utförda intarsiaarbete med illusionistiska målade hyllor är det mest kända exemplet på detta i Italien.
Astronomiska instrument
En mekanisk klocka
Intarsia-paneler i studiolo.
Izabella d`Este (1474-1539), fru till Francesco II Gonzaga från Mantua, var en framstående intellektuell kvinna, utbildad av kända humanister. Paret bodde i Castello di San Giorgio och två rum var till hennes privat bruk, hennes egen studiolo. Isabella använde rum för fritidsintresse: skrivning, studier och korrespondens samt att visa forntida föremål och samling på moderna konstverk. Hon älskade musik, poesi, konst och fick smeknamnet ”den tionde musen”. Andrea Mantegna (1431-1506) utförde några målningar till Isabella d`Este:
”Parnas” skapades i 1497
”Dygdens triumf” (1499-1502) . Furstinna värderade högt Mantegnas målningar och han själv satte en ouppnåbar nivå för många konstnärer som arbetade med att dekorera studiolo.
”Parnassus” (1497)Detaljen: Pegasus och Mercury”Dygden triumf” (1502) Louvre, Paris
Lorenzo Costa (1460-1535) efterträdde Mantegna som målare vid hovet i Mantua och utformade ”Allegori av Isabellas d`Estees kröning” och ”Regeringstid av Comus” två mytologiska målningar baserade på Mantegnas teckningar mellan 1506-11.
”Regeringstid av Comus” Louvre, Paris”Allegori ” Louvre, Paris
Isabella hade en stor passion för att samla antik skulptur, begränsat endast av pengar och det påvliga förbudet att exportera sådana föremål från Rom. Oavsett förbud lyckades hon att ha i sina samlingar skulpturer från Nasso och Rodi och fragment av mausoleum i Halicarnassus. Furstinna av Mantua hade egna konstagenter genom vilka köpte hon antik vaser, gemmer, byster, medaljer och även en ”enhörningshorn”.
Kamea från ptolemaiska tider (ca.300 f.Kr) Kunsthistorisches Museum, VienMinerva” detalj av Giovanni Christofano Romano, (1456-1512 )medaljör från Rom
Medan i Italien skapades ”studiolo” i norra delar av Europa har åstadkommit kurioskabinetten eller wunderkammer. En samling av märkvärdiga föremål kunde innehålla allt från tavlor till ett uppstoppat vild djur. Kunstkammer var föregångarna till museer. Den första kända användningen av ordet gjordes i samband med samlingen av Ferdinand I. Ambitionen var hög: han ville visa upp så mycket kunskapens intresse som möjligt. En stort samling hade arkehertig Ferdinand II av Tyrol (1529-95), på Ambras -slottet, sammanförd av vapen, böcker, handskrifter, porträtter, sällsynta manuskripter och mynten. 1806 flyttades kollektion till den österrikiska Wien under namnet ”Ambraser Sammlung”.
Slottet Ambras, nära Innsbruck är vacker belägen 628 upp, på en klippa.
Albert V, hertigen av Bayern (1528-79) tävlade med Ferdinand och skapade sin egen kunstkamera. Som förmedlare och konstagent jobbade till honom Jacopo da Strada (1507-88), vilken reste runt i Europa i jakt efter värdefulla föremål. Albert köpte hela samlingar i Rom och Venedig: medaljer, mynt, marmorbyster och statyer, relieffer. För att utrymma samlingen byggdes ”Antiquarium” (1568-71) baserat på ideer av Jacopo da Strada. Hallen i bottenvåningen, 69 meter lång, är en av största renässanshallen norr om Alperna. En fristående byggnad med 2 våningar där funnits skulptursamling och bibliotek på övervåningen.
Jacopo da Strada avbilldad av Tizian (1567-68) Kunsthistorisches Museum, WienAntiquarium (1568-71)
En mycket intressant och enastående kollektion hade Rudolf II Habsburg (1552-16129). Den tysk-romersk kejsare, kung av Ungern och Böhmen kände sig bättre på slottet Hradczany i Prag, än i Wien och därför flyttade han sin kejserliga hovet till den böhmiska huvudstaden. Här kunde han ägna sig åt sina intresse; för konst och vetenskap, astrologi och alkemi. Till Prag lockade kejsare de flesta kända artister. Han var uttråkad på politik och lämnade makten till sin bror Mattias. Konstsamling blev hans fetisch och besatthet. Den tillhörde till största på den tiden. Det räcker att nämna:
Arcimboldo (1527-1593) var en hovmålare, som organiserade bland annat dekorativa ceremonier och processioner. Hans stil var mycket originell och anpassat till Rudolfs förväntningar. Allegoriska porträtter av kejsare består av frukter, grönsaker och växter.
Rudolf II avbildad som Vertumnus (den föränderlige) den romerska trädgårdsguden. Porträtten befinner sig i Skokloster slott (Håbo kommun) plundrat från den praska slottet under 30-åriga kriget!.
Pieter Brueghel den Äldre (1526/30- 1569 ) utförde ”Babels torn” i 1563
Kunsthistorisches Museum, Wien En av mest kända verk av Breughel. Han skildrar tornen, som omnämns i Gamla Testamentet.En Kunstkammer från Rudolf II:s tid. Walters Art Museum
Antonio Correggio (1489-1534) älskade mytologiska motiven:
”Jupiter och Io” (ca.1532) -Gud klädd i ett mörkt moln Rudolf`´s ägo från 1603/4 Kunsthistorisches Museum, Wien”Bortförandet av Ganymedes”(1530) I Rudolf`´s kollektion från 1603/4 Kunsthistorisches Museum Wien
Tiziano (ca.1488-1576) känd av sina mytologiska tavlor som t.ex. ”Danae”(ca.1554) hade kejsare Rudolf`i sin samlingen från 1600.
”Danae” Kunsthistorisches Museum, Wien
Jacopo Tintoretto (1519-94) som fick sitt smeknamn ”den lille färgaren” eftersom han var son till en tintore (färgare)
”Vintergatens ursprung (ca.1575) en mytologisk målning skapad i den venetianska, manieristiska stilen National Gallery, London
Gherard Emmoser (1553-1618) tillverkade unika instrumenter, här har vi jordklottet med urwerk som roterade och kartlade konstellationer. Samtidigt oerhört vacker föremål! Pegasus bär världen på sina utsträckta vingar.
Himmelklott med urwerk (1579) Metropolitan Museum of New York
Hans van Aachen (1552-1615) blev Rudolfs kammarmålare och utförde allegoriska målningar, kejserliga porträtter.
”Bacchus, Cerser och Amor” (ca.1600) Kunsthistorisches Museum ,Wien”Rudolph II, kejsare” (ca.1607) Kunsthistorisches Museum, Wien
Albrecht Durer (1471-1528) målade”Rosenkranzfest” i 1506
Albrecht Durer (1506) National Gallery, Prag
Rudolf samlade verkligen på nästan allt som bara väckte hans intresse. Här har vi exempel på vackra illuminationer av växter och djur skapades av Joris Hoefnagel (1542-1600) en flamländsk konstnär,som företog vidsträckta resor för att dokumentera flora och fauna.
Illuminering från ”Mira calligraphiae monumenta” skrivit i(1561-62) illustrationer (1591-96)
I 1602 beordrade Rudolf II, i anledning av sin 50-årsdag, att utföra en extrem värdefull krona bestående av sällsynta ädelstenar och pärlor. De fyra gyllene fälten visar härskare som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus), nästa två som Rex Hungriae et Bohemiae. Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades av Jan Vermeyen, en guldsmedare från Bryssels. En av de mest värdefulla föremål var kamea kallades Gemma Augusta,från romerska tider, daterad 9 e.Kr-12 e.Kr.
Skattkammaren i Hofburg (Wien)Idag Kunsthistorisches Museum, Wien
Rudolf kände att ingen kommer att ta hand om hans samling, han gjorde aldrig någon inventering…Den första granskningen gjordes sju år efter hans död och det visade sig att kollektion inkluderade 3000 målningar,2500 skulpturer- tusentals föremål uppskattades till 17 mln floriner.
På XVI-talet upphördes kunstkammer att vara domänen för härskare. Rika medborgare, mediker, biskopar började själv samla på vackra föremål. En viktigt samling hade en dansk kunglig läkare och antikvarie Olaf Worm (1588-1654). Musei Wormiani var en riktigt ”kabinett av underligheter”.
Med sin omfattande lärdom bidrog Olaf Worm till intressanta vetenskapliga disputationer. Han kunde läsa runstenar /texter skrivna med runskrift/ och samlade på tidig skandinavisk litteratur. Hans korrespondens innehåller brevväxling från 142 vetenskapsman.
1655 – Frontstycket från ”Museum Wormianum” som visar samlingen.
En flamländsk konstnär, Frans Francken den yngre (1581-1642) framställde kuriosakabinetten på en av sina tavlor. Hans favoritämne var bilderna av målnings gallerier som fyllde han med reproduktioner av olika tavlor med oerhört detaljerad precision.
”Gallery of a Collector”(ca.1638) Sammlung Schönborn-Buchheim”Chamber of Art and Curiosities”(1636) Kunsthistorisches Museum, Wien
Domenico Remps (1620-99), en italiensk målare av tysk eller flamländsk bakgrund, avbildade en kunstkamera med sällsynta föremål av naturligt ursprung, såsom koraler, snackisar och andra ovanligheter.
”Kabinett av underligheter” (ca.1690) innehåller bland annat optiska instrumenter, miniatyrmålerier , allt från natur och kultur! Museo dell’Opificio delle Pietre Dure, Florence
Hur det har varit i andra länder i Europa? Utom tavlor och manuskripter var urvalskriterierna inte så tydliga. Den typiska konstkammare kunde innehålla allt från oljemålningar till snäckskal. Ibland räckte inte utrymme till den växande kollektioner. Då byggdes man om huset att möjliggöra förvaring. Inigo Jones (1573-1652), en känd engelsk arkitekt fick uppdrag att designera Arundel House för Thomas Howard, 21 earl of Arundel – en pionjär genom konstsamlingen i England. Lord of Arundel samlade allt som var ”creme de la creme” i nuvarande konst: från ritningar av da Vinci till tavlor by Raphael Santi, Hans Holbein, Parmigiano och Albrecht Durer. Många av dessa finns nu på Royal Library Windsor castle eller på Chatsworth. Marmorsnideringar känd som Arundel marmor lämnades så småningom till Oxford. Men mest häpnadsväckande var hans skulptur-kollektion, från den romerska antiken. Lord Arundel uppköpte själv dels av statyer, byster och gemmer under sina resor till Italien, dels genom konstagenter. Allt för sitt galleri i Arundel House.
P.P.Rubens ”Thomas Howard”(1629-30) Isabella Stewart Gardner Museum, BostonDaniel Mijtens ”Earl of Arundel”ca. 1618 National Gallery, LondonP. P. Rubens”Thomas Howard” National Gallery, London
Vårans resan ska vi avsluta i den underbara Uppsala. Jag tror, att ni vet vad ska det handla om…
Den Augsburgska konstskåpet är ett kuriosakabinett som tillhört den svenska kungen Gustav II Adolf, tillverkat av Philipp Hainhofer (1578-1647), en känd konsthandlare. Skåpet var en gåva av Augsburgs borgerskap till kungen, vid hans intåg till staden, den 24 april 1632( under 30-åriga kriget). Det underbara konst vitrin innehåller upp emot 1000 föremål, är samling på olika material från djur- och mineralriket. Lådor och dörrar är pryds av måleri, silverinläggning och. År 1694 donerade kung Karl XI skåpet till Uppsala universitet, till nybyggda Gustavianum.
Kurioskabinettens storhetstid var 1600-talet och första hälften av 1700-talet. Den vetenskapliga utvecklingen under upplysningstiden orsakades att rummet med underligheter blivit en sagohistoria. Samlingar blev kärnan till museer-uppstod. Ett furstlig mode att samla vackra föremål från Italien, upptäckarlust från norra Europa och alkemiska eksperimenter…allt detta institutionaliserades, låg till grund för British Museum, Kunsthistorisches i Wien.
Under medeltiden var det en religiös skyldighet att hjälpa fattiga och sjuka. Kyrkan,snabbare skrivit,kloster hade plikt att hjälpa utsatta människor och gjorde det under många århundraden. På 1500-talet förändrades situationen. Antal kloster minskade, bördan att hjälpa de behövande föll på kommunala myndigheter eller privatpersoner. Det ökade population innebär stora problem med försörjning och den katolska kyrkan hade minskat stöd till fattiga. Italienska städer började bygga vårdanstalter,sjukhus och barnhem. Samma roll hade gillen, en organisation där medlemmarna ägnade sig år religiöst fromhetsliv, hjälpverksamhet och sällskapsliv. De hade plikt mot varandra, gemensam sjuk-och begravningskassor. Ett visst skydd när någon dör.
OSPEDALE del CEPPO grundades i Pistoia redan i 1277 av religiösa samfund Santa Maria eller ”del Ceppo dei poveri”-de fattigas offerstam, senare blev det stadens sjukhus. När Republiken Florens annekterade stad Pistoia bekräftade också officiellt sjukhus statusläge (1401).
Uppdrag att restaurera sjukhus fick Michele di Bartolomeo(1456-62).Tack vare honom byggnaden fick nästan renässansstil, loggian är dekorerad av en keramisk glasyr( en s.k majolika). Den vackert insats utförde Luca della Robbia (1400-82) skulptör och keramiker från Florens. Lucca var känd av sitt arbete med bl.a sångläktaren (cantoria) och dörrarna till sakristian i den florentinska katedralen Santa Maria del Fiore:
1431-38 328 x 560 cm nuvarande i Museo dell`Opera del Duomo Florens
Luca della Robbia utvecklade en teknik att måla keramikglasyrer i olika färger på terrakottafigurer och grundade en riktig fabrik-verkstad, tillsammans med sin familj. De tre nästa generationer av della Robbia tillverkade terrakottafigurer i många italienska städer.
Hans son, Giovanni della Robbia (1469-1529) ärvde verkstaden efter fars död och förbättrade metoder att kunna tillverka mångfärgade (polykroma) skulpturer på snabbare och mer effektiv sätt. Giovannis största och kanske finaste av verk är den polykromatiska frisen på utsidan av Ospedale del Ceppo, utformades mellan 1514-1529. Ämne var förkopplat med sjukhusets verksamhet. Giovanni utformade ””Sju verk av barmhärtighet”:
Ospedale del Ceppo, Pistoia Här vi har en exempel på god gärning; besöka de fångna.Besöka de sjuka.Begrava de dödaMätta de hungrande och ge dryck åt de törstande.Tvätta fotten av pilgrimer.Pistoia, Ospedale del Ceppo Allmän vy.
OSPEDALE degli Innocenti – blev en av första byggnad i Florens i den renässanska stilen. Filippo Brunelleschi arbetade med projekt mellan 1419-27. Några år senare kom Andrea della Robbia (Lucca`s brorson) att utforma keramiska tondo-porträtter av lindebarn som pryder fasaden.
Ca. 1490 fassaden av Ospedale degli Innocenti.
Sjukhuset var en välgörenhets institution till övergivna barn. Det avspeglade en humanistisk läran under den tidiga renessansen i Florens. Målet var att barnen ska återinföras i samhälle. De ska kunna läsa, skriva och lära sig andra färdigheter. Sjukhuset tillhandahöll medgift för flickorna och de hade möjlighet att gifta sig eller vara nunnor.
OSPEDALE della SCALA i Siena fanns här från 1100-talet och blev ett separat institution inom kyrkans Santa Maria della Scala verksamheten. Grundades från privata donationer av Sienas medborgare. Intäkterna räckte att servera måltider till fattiga, behandla de sjuka och framför allt att ta hand om lämnade barn. Pilgrimer kunde övernatta i Sala del Pellegrinaio (Pilgrims Hall). Sjukhuset fick uppdrag att sköta om pilgrimer för att här har funnits Via Francigena, den viktigaste pilgrimsvägen till Rom och mängd av folken passerade genom Siena. De erbjuds gratis rum, måltider och en sorts kuponger för mat och dryck i Sienas territorium när de fortsatte sina resor. Barnomsorg har varit bra organiserat. Nunnor tog hand om små barn, vid 8 års ålder fick de lära sig en handel och alla vinster de gjorde förvarades för dem. När de fyllt 18 år hade barnen möjligheten att lämna sjukhuset. I detta fall fick de alla sina sparade intäkter,flickor fick även medgift.
Santa Maria della Scala är berömd av sin konst. De yttre freskerna finns tyvärr inte längre (utfördes av Lorenzetti-bröderna på 1330-talet).
Domenico di Bartolo (född ca. 1400- död ca.1447) fick uppdrag att föreställa sjukhusets välgörenhet i form av fresker till Sala del Pellegrinaio (1439-44). Det är konstnärens sista färdiga verk och absolut hans mästerverk. Målningar illustrerar det dagliga livet såväl som sjukhusets historia. Domenico utformade fem scener med imponerande detaljer, han skildrade verksamhetens vardag.
Fresken avbildar det innersta i sjukhusets verksamheten : barn är omhändertagna från början, senare döpta och till slut får de äktenskapets sakrament.Tvättningen av fötter; slutsatscen till den välkända scenen med Kristus som tvättar sina lärjungars fötter.Pilgrimer får kläder, mat och en så kallade allmosa (nådegåva).Barmhärtighetsverk : att mätta de hungrande blev ett vackert bildmotiv.
Måltider serverades för de fattiga 3 gånger i veckan. De sjuka fick också gratis mat och behandling. Det var ovanligt för tiden men på sjukhuset fanns en säng för varje sjuk patient och lakan hölls rena!
Religiösa välgörenhets institutioner verkade också i norra delen av Europa.
Mästare från Alkmaar verkade mellan 1490-1515. Hans smeknamn härstammar från en serie målningar som gjorde han till gillet Den Helige Andes vid Sint Laurensker kyrka. Den protestantiska kyrkan var tillägnad också Sankt Laurentius! Målningar hette ”Sju barmhärtiga verk”. Pittoreska och realistiska folkscener framställer alla sju godhjärtade verk . Det är värd att kolla lite närmare hur man behandlade fattiga i Alkmaar.
7 barmhärtiga verk baserade på Jesus förkunnelse: – att mätta de hungrande -ge dryck åt de törstande -klä de nakna -besöka de sjuka och fångna -ge härbärge åt husvilla (pilgrimer) -begrava de döda
Vi kommer tillbaka till Italien och staden Neapel. Till broderskap del Pio del monte Misericordia utförde Caravaggio altarverk ” Sju barmhärtiga verk” (1606-07). Konstnären skildrade alla 7 verk i en enda komposition. Det ljusa ljuset är metafor för barmhärtighet,resten av tavlan sjunker i starka kontraster av chiaroscuro.
390 x 260cm fortfarande i kyrkan Pio Monte della Misericordia, Neapel
Oljemålningen visar den katolska doktrin på ett majestätisk sätt. Överst på tavlan finns jungfru Maria med barnet Jesus stödd av två änglar, hon representerar medkänsla och förlåtande. Sju barmhärtiga verk avbildar traditionella exemplar som hjälp till pilgrimer, stöd till fattiga eller sjuka. Kompositionen är dessutom mycket dramatisk som alltid hos Caravaggio.
Barmhärtigheten är ett centralt tema inom Bibeln och har tillkommit ofta som ledmotiv genom olika tidsperioder. Renässansen öppnade intresse för människan och hennes välmående. Men för att utvecklas som en individ-humanist var det obligatoriskt att ta hand om mest utsatta och svaga i samhället. Konstnärerna ägnades den barmhärtighetens ikonografi åt största omsorg.
Bodega betyder på spanska källare med vin, kött och grönsaker, en ställe i husets hjärta,vart ljuset kommer inte så ofta…Ett ställe i vilken förvarar man varor och intar måltiden, smakar på vinet. Under sådana förhållanden vill jag fokusera på en period i spansk konsthistoria när köksbilder med ett stilleben blomstrade och blev väldigt populära.
Hur det börjades?På början stilleben hade ingenting med konst att göra. Det fanns alltid som en del av ”levande”scener, som t.ex landskap, blommor i vas eller på fönster men aldrig som grundmotiv!
I slutet av renässansen framkommer hos några konstnärer tavlor som skiljer sig från vanliga. Det var effekten av kontakter med flamländska artister som Pieter Breugel, Pieter Aersten eller Joachim Beuckelauer vilka utövade stort inflytande på konsten i Italien.
Vincenzo Campi (1536-91) italiensk målare var aktiv i Cremona, mest känd att har varit första som skapade sina stilleben på väldigt realistiskt sätt. De är fortfarande scener från vardagslivet med vackra skildringar av frukter, fiskar och olika matvaror.
” Köket” (1580-90) Pinacoteca di Brera, MilanoVincenzo Campi, Pescivendoli ‘ ”Fisksäljare”(1579) Musee de la Roche-sur-Yonne”Kristus hemma hos Marta och Maria” ca.1580 Galeria Estense; Modena”Kvinna som säljer frukter” (1580) Pinacoteca di Brera, Milano
Det är lite omöjligt att peka på datum: när utgjordes stilleben som ett självständigt motiv? Mycket ändrades med Caravaggio`s modiga tavlor. Han var bestämt i sin stil och brukade säga att en bra tavla kräver samma svett och jobb oavsett framställer detta människor, helgonen eller blommor.
Cirka 1598 målade han ”Fruktkorg” till kardinalen Francesco del Monte, vilken hade ett enormt stort konstsammling (600 tavlor). Caravaggio (1571-1610) kände väl potentiella chanser på konstmarknaden. Första gång har någon målat bara föremål. Det finns ingen narrativ berättelse eller scen på tavlan! Dessutom den korg innehåller mogna, lite för mogna frukter med torra blad och spår av insekter.
”Canestra di frutta” eller ”Fiscella” blev en av första stilleben målning i den västerländska konsthistoria. (1598-99) Pinakoteka Ambrosiana, Milano 1593-94 Galleria Borghese, Roma
Alla lärde sig från Caravaggio teknik som heter ”chiaroscuro” eller manieratenebrosa ,en dramatisk kontrast mellan mörkaste delar i tavlan och ljuskällan. På detta sätt byggde han tredimensionell illusion och introducerade realism i konsten. Caravaggio hade ganska många efterföljare i Spanien och stilleben-måleri blomstrade faktiskt som egendomlig stil.
Juan Cotan Sanchez (1560-1627) var mycket berömd av sina stilleben måleri och pionjär inom tenebroso-teknik.
”Stilleben med vildfågel, grönsaker och frukt” 1602 Prado, Madrid”Stilleben med frukter” 1602 The Fine Arts Gallery of San Diego”Stilleben med grönsaker och frukter” 1602-03 kollektion av Jose Luis Varez Fis, Prado
Juan van der Hamen (1596-1631) han var son till flamländske hovmannen och kunde skapa en bra position som Filips IV hovmålare. Han var särskilt begåvad inom blomstermåleri, presenterade ofta föremål från kungliga hovet: vackra serviser, venetianska glas, bägare, förgyllda plattor och vaser. Han komponerade allt detta på ett extremt elegant sätt
Stilleben med blommor, kronärtkockor och glas, Prado 1627Stilleben med frukt och glasOffer till Flora, 1627, Pradomuseet, Madrid Kanske ni undrar varför så stor format på bilden? Tavlan gör otroligt intryck på besökande pga sin storlek 216 x 140cm vilket känslan!
Francisco Zurbaran (1598-1664) var känd av sina religiösa tavlor och porträtter. På grund av sin kärlek till teknik ”chiaroscuro” kallas man honom en spansk Caravaggio. Zurbaran utförde några stillebens tavlor:
Stilleben ca.1630, PradoStilleben med frukter och rosa. 1633 The Norton Simon Foundation, Pasadena
Zurbarans målningar är enkla och visar respekt till vardagliga frågor. Här finns ordning, varje objekt har sin plats och inget är viktigare än den andra. En religiös symbolik är tydlig. Tre grupper av föremål anordnade i asketisk ordning kan symbolisera den heliga treenigheten. Bildkompositionen är mycket minimalistisk, man vill stanna längre och kontemplera…
Diego Velazquez (1599-1660) född i Sevilla var mest framstående spansk målare. Under 1620-talet utförde han några stilleben måleri där man särskilt kan nämna:”Den gamla kokerskan”. Två nästa bodegones är i bakgrunden religiösa scener men på första plan kan vi se kvinnor som förbereder måltid.
”Kristus hemma hos Marta och Maria” 1616-1618 National Gallery, London”Kökspiga med scen Kvällsmat på Emmaus” 1618-22 National Gallery, Dublin
Den tavlan har en interessant historia. Som en typisk bodegón hängde målningen i Nationalgalleriet tills den mörka bakgrunden konserverades under rutinunderhåll i år 1933. Då visade sig att i det övre vänstra hörnet finns ett fönster genom vilket man kan se Kristus under kvällsmat på Emmaus.Frälsare dök upp i den här staden för två av sina elever. De kände igen honom vid kvällsmat vid det gemensamma bordet.
Varför beslutade konstnären på en så ovanlig sätt,att måla en viktig religiös scen dold i bakgrunden och fokusera mer på tjänaren och detaljerna i köket?
Låt oss titta lite närmare. Jesus visade sig för sina lärjungar för att berätta sanningen om hans uppståndelse.Det verkar att Velazquez ville betona hur viktiga är Kristus ord till varje människa oavsett status och yrke. Den kökspiga är vittne och verkar analysera allt vad hon hörde.
På XVI-talet infördes målningen i kontr-reformationens tjänst och bodegones hade sin religiösa ändamål. Sublima frågor presenterades i vanliga former av vardagen på mycket realistiskt sätt. Den spanska stillebenmåleri är oerhört vacker och speglas både materiella och andliga värden.
Stor samling av bodegones finns i Prado-museet och är populärt bland konstälskare från hela världen.
