GIOVANNI BELLINI och hans verk – ”PALA di SAN GIOBBO”.

Den venetianska renässansmålaren Giovanni Bellini (1430-1516), var en av de mest intressanta konstnärer i italiensk konsthistoria. Detta bekräftar hans nästa altarverk , pala di San Giobbe utfördes ca. 1486-88 av den nu femtio år gamla målaren. Ett minnesvärt mästerverk som markerade den slutgiltiga ankomsten till den typiska venetianska kromatismen, som från det ögonblicket i århundraden kännetecknade hela venetianska renässansstilen.

”Självporträtt”(ca.1500) bevarat på Musei Capitolini i Roma.

471 x 258 cm


Detta alter stycke var antagligen inspirerad av San Cassiano Altarpiece (1475–76) av Antonello da Messina och vidareutvecklade det verkets innovationer. Eftersom dateringen av Bellinis målning är osäker kan ett sådant beroende inte bevisas. Avbildningen av heliga Sebastian och Job indikerar att måleriet kan skapas i samband med pesten troligen 1487.

Antonello da Messina
1475-76
Kunsthistorisches Museum, Wien

Pala di San Giobbo har ingen landskapsmotiv som i tidigare liknande tavlor. Verk visar en helig konversation (sacra conversazione) mellan Madonna, barnet och några helgon. Jungfruen dominerar, hon sitter på en hög tron av marmor täckt i blå och vit dräkt och lyfter sin vänstra hand i en välsignelse gest.

Vid hennes fötter sitter tre musikerande änglar, fokuserande framför allt på melodi. Alla figurer är i symmetriska positioner: 3 änglar, 3 helgonen på vänster och på höger sidan. Den tavlan är byggt enligt matematiska, geometriska regler. Allt skapar otrolig harmoni och balans. Triangelkompositionen är en nyhet introducerad av Bellini i altar målningarna.

På vänster sidan av altaret finns St. Franciscus, Johannes Döpare med sina typiska, lockiga hår och naken Job.

https://youtu.be/PxCTyVQMVbs

St. Dominik, biskop Louis av Touluse och St. Sebastian på högersidan. Kontrastiv : på ena sidan naken, gammal man ställde i motsats med apolloniska vackert St.Sebastian som visas med händerna bundna bakom ryggen och genomborrade av 2 pilar. Unga pojkens skönhet, hans ansiktsuttryck, ljuset som smeker hans kropp visar att Bellini perfekt hade lärt sig av Antonello da Messina.

Oljetekniken gör målningen mer atmosfärisk, så att hela scenen verkar vara genomträngd av ett diffust ljus som smeker formerna och försiktigt lindar dem med skuggor. Konturerna är så mjuka…


Den övre delen har ett perspektivt kofterat taket. Bakom Madonnan är en mörk nisch. I den halv kupolen är en förgylld mosaik, stenornament och en citat: Ave Maria Gratia Plena. Alltså Madonna är avbildad i basilikan av San Marco! Hur kunde det vara annorlunda? Bellini älskade Venedig och Serenissima älskade honom! Ingen av målare haft så mycket respekt som Giambellino.

ANDREA del SARTO

ANDREA del SARTO (1486-1531) en italiensk målare född Florens,vars karriär blomstrade under högrenässansen.Han skapade  fresker,altartavlor, porträtter och teckningar. Giorgio Vasari betraktade del Sarto som en konstnär senza errori ("utan fel"). Men hans berömmelse försvann snabbt efter hans död. Kanske därför att efter honom verkade sådana kändisar som da Vinci, Michelangelo och Raphael.
Jag vill gärna ta honom tillbaka till konsthistoria!

”Självporträtt”(ca.1528), Corridorio Vasariana, Uffizi

Andrea del Sarto fick sin smeknamn tack vore far Agnolo di Francesco, som var skräddare- på italienska sarto. Ung Andrea lärdes till en guldsmed och sedan till målare hos Gian Barili och Piero di Cosimo. Tillsammans med vän (Franciabigio) öppnade egen målning studio in Florens och fick första uppdrag. Efter en tid blev han självständig och dekorerade med fresker korsgång (Chiostro dei Voti) i Basilica Santissima Annunziata. Arbete pågår 1509-1514 och är exempel på början av den florentinska manierismen.


St. Filippo botar en spetälska.
”Florentinarna sköter om St. Filippo relik.”
Detalj
(Andrea della Robbia)

”Straff”

”San Filippo Benizis död och en pojkes uppståndelse”.
Viaggio dei Magi
”Maggi`s resa”
Detaljen med Medici-giraff
En giraff var en gåva för Lorenzo de Medici 1487 från sultan i Egypten. Det väckte en stor uppståndelse vid sin ankomst till Florens: även om Medici Familje hade ett stort menageri så var det första gången giraffen ett levande exempel hade sett i staden. Den överlevde inte länge och en annan giraff sågs inte i Europa på nästan 300 år(!)

Två sista fresker avslutade del Sarto i 1514.

”Jungfru Marie födelse”
Del Sarto återvände 1525 för att måla i Annunziata-klostret ”Madonna del Sacco”, i en lunett uppkallad efter en säck
Verket är bland konstnärens mest berömda, en monumental vision med en elegant komposition. Maria håller barnet i knäet, lutar sig teatralt mot betraktaren och går utöver den perfekta ramen med kjolens mycket stora draperi. Lite bakåt, i profil, är en ung St. Josef,läsande en bok. Han lutar sig på en säck, som ger det traditionella namnet på målningen, och som betecknar scenen som vila på flyget till Egypten.

Alla detta fresker hjälpte till att positionera Sarto som en ledande florentinsk målare (!).

Noli me tangere” är den latinska översättningen av de ord som den uppstigna Jesus sagt till Maria Magdalena- ”rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader” (Joh. 20:17) . Verket var det första som framfördes för kyrkan San Gallo i Florens av Andrea del Sarto.
Scenen utspelar i en muromgärdad trädgård, kanske kloster(?). Enormt palmträd till vänster hänvisar till Kristus martyrdomen. Ikonografin och den traditionella miljön, med en mjuk och nyanserad ritning, härledd från exemplet av Piero di Cosimo, konstnärens första mästare.

”Noli me tangere”(1510)
176×155 cm
Uffizi

Han skapade det som kanske är hans mästerverk:

  • ”Madonna delle Arpie””(1517) beställdes av klostret San Francesco dei Macci och skulle avbilda Jungfru med barn omgiven av heliga Johannes Evangelisten och Franciskus + två änglar. Målningen avviker från ursprungliga tankar och presenterar Maria med Jesus på en piedestal, flankerad av två helgon. Sockeln är dekorerad med kvinnliga figurer tolkades som harpier och gav således upphov till namnet.

Konstnären arbetade i många toskanska kloster. Fresker i Chiostro della Scalzi (1515-26) uppfördes i tekniken en grisaille, berättar om St. Johannes.
Den teknik utvärderar konstnärens extraordinära skicklighet i ritning. Målningar kommer att kopieras av generationer av målare.

”Jesus dop i Jordan av Johannes döparen”
Skiss till Johannes huvud
  • Nattvarden”utförd för San Salvi kloster (1519-27) (fortfarande inne!), där alla karaktärer tycks vara porträtt. Konversationen mellan Kristus och lärjungarna äger rum i den realistiska miljön i ett rum med tre stora fönster genom vilka man kan se himlen.
”Il Cenacolo”eller ”L’Ultima Cena
så låter på italienska.


Andrea del Sarto gick bort från de befintliga mönstren och introducerade två tjänare som tittade på scenen från loggian. Detta är början på ”fullbordandet” av evangeliet, som snart kommer att leda bland annat Paolo Veronese i Venedig till inkvisition domstolen…

  • Pieta från Luca”(1527) avbildar en sörjande Jungfru Maria vid sin döde sons kropp i sällskap av helgonen. Han målade den tavlan till kloster Luco i Mugello, östre om Florens. Monumentala figurer påminner om den tidiga manierismen.
238 × 198 cm
Galleria Palatina, Florens
  • Madonna della Scala”(1522-23) inspirerades av liknande tavlan av Michelangelo. Del Sarto tog från honom draperi-, rörelse- och komposition lösning.
177×135 cm
Museo del Prado, Madrid
  • Offrandet av Isaaks”(ca.1527)
  • Historien som inom judendomen traditionellt kallas AKEDA– bindandet av Isak har varit närvarande i konsthistoria från gamla tider. Denna dramatiska scen avbildades av en ung del Sarto (han var knappt 30-årig). Abraham håller sin son på offeraltaret med sin vänstra hand och håller fast kniven med sin höger. Abrahams och Isaks smärtsamma ansikten bryter konventionen om traditionell renässansmålning och är redan en förhandsvisning av manierism.
  • Det finns 3 avslutade versioner av verket, en hänger i Gemäldegalerie (Dresden) och andra i Prado-museum.
Cleveland Museum of Art, Denver
  • Bebådelsen” (1512) målades för den augustinska kyrkan San Gallo i Florens. Tavlan visar konstnärens fascination för Michelangelo, Santi och teknik-sfumato. Maria dominerar på vänstersidan och Gabriel med änglar till höger. Budbärarna går på molnet och deras ansikten är fulla av känslor. Bakgrunden för scenen är ruiner av en forntida byggnad.
  • Andra”Bebådelsen”(1528) avbildar på ett vackert sätt det ögonblick i vilket ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus.
”Bebådelsen”(1512)
Palazzo Pitti

”Bebådelsen” (1528)
96×189 cm
Galleria Pitti, Firenze
  • Andrea arbetade i den benediktinska kloster Vallombrosa (1528-29) med polyptyk ”Pala di Vallombrosa”
Olja på tavla , 200G
Galleria degli´ Uffizi, Firenze
  • En av sista var tavlan ”Jungfru Marie himmelsfärd” (1530). Verket hade målats också för Vallombrosa-klostret i Poppi tillägnad San Fedele di Como. Andrea del Sarto oavslutade vid sin död och resten utförde vincenzo Bonilli, känd som Morgante
  • Den nedre halvan framställer fyra helgon i den klippiga landskapet medan den övre halvan visar Madonna i härlighet, sittande i ett moln i en ljuskrona på huvud och med små änglar.
Galleria Palatina, Florens
309×205 cm
  • Kejsarens skatt”(ca.1520) fresken som dekorerar Medici villan i Poggio a Caiano avslutades av Alessandro Allori (ärlig talat förstörades av honom i 1582) Scenen utspelar på trappan till en majestätisk klassisk byggnad, känner vi igen i centrum Cesare / Lorenzo de ‘Medici med lagerkrans, som tar emot några ambassadörer. De förde många gåvor,inklusive den berömda Medici-giraffen, en gåva från sultan i Egypten 1487.
502 x 526 cm
https://click.adrecord.com?c=34582&p=419
  • PORTRÄTTER
  • ”Portrait of a Women with a Basket of Spindles””(ca.1516)
Galleria degli Uffizi
1517-18
National Gallery London
1528-30
Metropolitan Museum of Art
San Giovannino (1528)
Galleria Palatina
”Lucrezia del Fede”(1513-14)
hans fru
Prado, Madrid
”Dama col petrarchino” (1528)
”Lady with a book of Petrarch`s rhyme”
Uffizi


Andrea del Sarto anses vara en av de största konstnär under högrenässansen. Färg och mjuka former var extrem viktiga för honom, vilket gjorde honom till den bästa kolorist utanför Venedig. Bland hans elever och efterföljare fanns Jacopo Pontormo, Rosso Fiorentino, Francesco Salviati.