VENEDIG – skildringar av staden under Renässansen.

Venedig var den enda stadsstaten som hade ett utländskt imperium som sträckte sig längs den östra Adriatiska kusten och täckte Kreta och Cypern. Serenissima Repubblica di Venezia var hennes officiella namn och innebär ”den mest rofyllda”.

Venedig ägde också ett stort område på Venetohalvön. En stark regering bestod av oligarker i antal cirka 200 som härstammar av de mest framstående familjer. Republikens styrelseskick kan betraktas som en autokrati med dogen som en härskare. Inom politik var Venedig ganska konservativt, men inom kulturområdet tilläts mycket frihet.

Staden var ett tryckcenter och säte för en utmärkt målningsskola, representerad bland annat av Vivarini, Bellini, Giorgione. I arkitekturen undvek venetianerna risk, de hämtade ner kända arkitekter, t.ex. Sansovino, Palladio eller Sanmichele.

Venetianska konstnärer dyrkade den venetianska staden under flera hundra år. Främst vill jag koncentrera mig på 1500 och 1600-talet. Återkommer till Venedig igen med Canaletto och Pietro Longhi-skildringar. Serenissima`s skönhet måste man smaka försiktigt och noggrann.

Vittore Carpaccio målade Markuslejonet för Palazzo dei Camerlenghi 1516 (nära Ponte Rialto). Idag i Palazzo Ducale.


Lejonet är en imponerande skapelse, som står med bakbenen i vattnet och dess framben på torrt land. En ben vilar fast på en stenig strand och den andra håller upp boken med den traditionella inskriptionen PAX / TIBI / MARCE / EVANGELISTA / MEUS– ” Fred till dig, min Marcus”.

Sankt Markuslejonet avbildat på republiken Venedigs flagga och motto.
Relief i Venedig föreställande Sankt Markuslejonet.

Sankt Markus är Venedigs skyddshelgon och när staden från 600-talet till år 1797 utgjorde en självständig maritim stat, ingick lejonet i statens flagga. Lejonet förekommer även på målningar och som skulptur och relief på flera byggnader i Venedig och dess tidigare besittningar längs den östra adriatiska kusten, även i dagens Kroatien.

Cima da Conegliano (1459-1517) avbildade Markuslejonet med helige Hieronymus, Maria Magdalena, Johan Döpare och St. Marcus (1506-08)- Galleria dell`Accademia, Venedig



Vittore Carpaccio skildrade Serenissima`s interiörer och byggnader. Här Sankt ‘Ursula polyptyk- scenen med engelska ambassadörer.
” Två venetianska damer” (c. 1510)
94 x 64 cm
Museo Correr, Venedig
”Jakt på lagunen” (ca. 1490-95) ger en fantastisk bild på hur man jagade i den gamla Venedig- på vatten! J. Paul Getty Center Museum

Carpaccio framställer två damer som vilar i den svala atmosfären i en trädgård. Det finns en tes att tavlan framställer två kurtisaner, målningen var oerhört populär under 1800-talet, och John Ruskin gav den titel ”The Courtesans”.

Konst och hantverk av högsta kvalitet hör Venedig till. Hela staden är som ett museum och en bra exempel hur konsten kan existera och dokumentera republikens bästa tider.

Gentile Bellini ” Aposteln Markus predikan i Alexandria” som liknar väldigt mycket Venedig! (1504-07)- 340 x 770 cm Pinacoteca di Brera, Milano
Gentile Bellini ”Den heliga korset under” Galleria dell`Accademia
Gentile Bellini ”Procession på Markusplatsen”, Galleria dell`Accademia

Bellini hade en god förmåga till teckning och noggrannhet i återgivandet av färger och dräktdetaljer som gör hans tavlor så kulturhistoriskt intressanta. Han utförde flera viktiga arbeten för Venedig, vilka idag till stora delar är förstörda. Bland hans främsta verk märks ”Det heliga korsets under”; och ”Processionen på Markusplatsen” (1496).

Venedig styrs av rika familjer. Konsthistoria återspeglar dessa situation, republikens välstånd och högkonjunktur dokumenterar tre familjedynastier: Vivarini, Bastiani och slutligen Bellini. Vi kan titta lite närmare på mest berömda porträtter av venetianska doger.

Lazzaro Bastiani, ”Portrrät av dogen Francesco Fescari” (1457-60) styrde Venedig mellan 1423-57, Museo Civico Correr
Gentile Bellini ”Porträtt av Cristoforo Moro” dogen mellan 1462-71
Gentile Bellini ”Doge Pasquale Malipiero” (1460-62), Museum of Fine Arts, Boston
Gentile Bellini ”Doge Giovanni Mocenigo” (ca.1478) Museo Correr
Basaiti ”Doge Agostino Barbarigo”(1518), Museum of Fine Arts, Budapest
Giovanni Bellini ”Doge Leonardo Loredan” (ca.1502) National Gallery, London

Under 1700-talet blev Venedig kanske den mest eleganta och förfinade staden i Europa som påverkade konst, arkitektur och litteratur. Men republiken förlorade sin oberoende när Napoleon Bonaparte erövrade Venedig den 12 maj 1797. Efter det tredje italienska självständighetskriget, blev Venedig, tillsammans med resten av Veneto, en del av det nyligen skapade kungariket av Italien. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv och lockar turister, samt konstälskare från hela världen.

GIOVANNI BELLINI och hans verk – ”PALA di SAN GIOBBO”.

Den venetianska renässansmålaren Giovanni Bellini (1430-1516), var en av de mest intressanta konstnärer i italiensk konsthistoria. Detta bekräftar hans nästa altarverk , pala di San Giobbe utfördes ca. 1486-88 av den nu femtio år gamla målaren. Ett minnesvärt mästerverk som markerade den slutgiltiga ankomsten till den typiska venetianska kromatismen, som från det ögonblicket i århundraden kännetecknade hela venetianska renässansstilen.

”Självporträtt”(ca.1500) bevarat på Musei Capitolini i Roma.

471 x 258 cm


Detta alter stycke var antagligen inspirerad av San Cassiano Altarpiece (1475–76) av Antonello da Messina och vidareutvecklade det verkets innovationer. Eftersom dateringen av Bellinis målning är osäker kan ett sådant beroende inte bevisas. Avbildningen av heliga Sebastian och Job indikerar att måleriet kan skapas i samband med pesten troligen 1487.

Antonello da Messina
1475-76
Kunsthistorisches Museum, Wien

Pala di San Giobbo har ingen landskapsmotiv som i tidigare liknande tavlor. Verk visar en helig konversation (sacra conversazione) mellan Madonna, barnet och några helgon. Jungfruen dominerar, hon sitter på en hög tron av marmor täckt i blå och vit dräkt och lyfter sin vänstra hand i en välsignelse gest.

Vid hennes fötter sitter tre musikerande änglar, fokuserande framför allt på melodi. Alla figurer är i symmetriska positioner: 3 änglar, 3 helgonen på vänster och på höger sidan. Den tavlan är byggt enligt matematiska, geometriska regler. Allt skapar otrolig harmoni och balans. Triangelkompositionen är en nyhet introducerad av Bellini i altar målningarna.

På vänster sidan av altaret finns St. Franciscus, Johannes Döpare med sina typiska, lockiga hår och naken Job.

https://youtu.be/PxCTyVQMVbs

St. Dominik, biskop Louis av Touluse och St. Sebastian på högersidan. Kontrastiv : på ena sidan naken, gammal man ställde i motsats med apolloniska vackert St.Sebastian som visas med händerna bundna bakom ryggen och genomborrade av 2 pilar. Unga pojkens skönhet, hans ansiktsuttryck, ljuset som smeker hans kropp visar att Bellini perfekt hade lärt sig av Antonello da Messina.

Oljetekniken gör målningen mer atmosfärisk, så att hela scenen verkar vara genomträngd av ett diffust ljus som smeker formerna och försiktigt lindar dem med skuggor. Konturerna är så mjuka…


Den övre delen har ett perspektivt kofterat taket. Bakom Madonnan är en mörk nisch. I den halv kupolen är en förgylld mosaik, stenornament och en citat: Ave Maria Gratia Plena. Alltså Madonna är avbildad i basilikan av San Marco! Hur kunde det vara annorlunda? Bellini älskade Venedig och Serenissima älskade honom! Ingen av målare haft så mycket respekt som Giambellino.

ANDREA del SARTO

ANDREA del SARTO (1486-1531) en italiensk målare född Florens,vars karriär blomstrade under högrenässansen.Han skapade  fresker,altartavlor, porträtter och teckningar. Giorgio Vasari betraktade del Sarto som en konstnär senza errori ("utan fel"). Men hans berömmelse försvann snabbt efter hans död. Kanske därför att efter honom verkade sådana kändisar som da Vinci, Michelangelo och Raphael.
Jag vill gärna ta honom tillbaka till konsthistoria!

”Självporträtt”(ca.1528), Corridorio Vasariana, Uffizi

Andrea del Sarto fick sin smeknamn tack vore far Agnolo di Francesco, som var skräddare- på italienska sarto. Ung Andrea lärdes till en guldsmed och sedan till målare hos Gian Barili och Piero di Cosimo. Tillsammans med vän (Franciabigio) öppnade egen målning studio in Florens och fick första uppdrag. Efter en tid blev han självständig och dekorerade med fresker korsgång (Chiostro dei Voti) i Basilica Santissima Annunziata. Arbete pågår 1509-1514 och är exempel på början av den florentinska manierismen.

Detalj

St. Filippo botar en spetälska.
Detalj
”Florentinarna sköter om St. Filippo relik.”
Detalj
(Andrea della Robbia)

”Straff”
Detalj

”San Filippo Benizis död och en pojkes uppståndelse”.
Detalj
Viaggio dei Magi
”Maggi`s resa”
Detaljen med Medici-giraff:
En giraff var en gåva för Lorenzo de Medici 1487 från sultan i Egypten. Det väckte en stor uppståndelse vid sin ankomst till Florens: även om Medici Familje hade ett stort menageri så var det första gången giraffen ett levande exempel hade sett i staden. Den överlevde inte länge och en annan giraff sågs inte i Europa på nästan 300 år(!)

Två sista fresker avslutade del Sarto i 1514.

”Jungfru Marie födelse”
Del Sarto återvände 1525 för att måla i Annunziata-klostret ”Madonna del Sacco”, i en lunett uppkallad efter en säck
Verket är bland konstnärens mest berömda, en monumental vision med en elegant komposition. Maria håller barnet i knäet, lutar sig teatralt mot betraktaren och går utöver den perfekta ramen med kjolens mycket stora draperi. Lite bakåt, i profil, är en ung St. Josef,läsande en bok. Han lutar sig på en säck, som ger det traditionella namnet på målningen, och som betecknar scenen som vila på flyget till Egypten.

Alla detta fresker hjälpte till att positionera Sarto som en ledande florentinsk målare (!).

Noli me tangere” är den latinska översättningen av de ord som den uppstigna Jesus sagt till Maria Magdalena- ”rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader” (Joh. 20:17) . Verket var det första som framfördes för kyrkan San Gallo i Florens av Andrea del Sarto.
Scenen utspelar i en muromgärdad trädgård, kanske kloster(?). Enormt palmträd till vänster hänvisar till Kristus martyrdomen. Ikonografin och den traditionella miljön, med en mjuk och nyanserad ritning, härledd från exemplet av Piero di Cosimo, konstnärens första mästare.

”Noli me tangere”(1510)
176×155 cm
Uffizi

Han skapade det som kanske är hans mästerverk:

  • ”Madonna delle Arpie””(1517) beställdes av klostret San Francesco dei Macci och skulle avbilda Jungfru med barn omgiven av heliga Johannes Evangelisten och Franciskus + två änglar. Målningen avviker från ursprungliga tankar och presenterar Maria med Jesus på en piedestal, flankerad av två helgon. Sockeln är dekorerad med kvinnliga figurer tolkades som harpier och gav således upphov till namnet.

Konstnären arbetade i många toskanska kloster. Fresker i Chiostro della Scalzi (1515-26) uppfördes i tekniken en grisaille, berättar om St. Johannes.
Den teknik utvärderar konstnärens extraordinära skicklighet i ritning. Målningar kommer att kopieras av generationer av målare.

”Jesus dop i Jordan av Johannes döparen”
Skiss till Johannes huvud
  • Nattvarden”utförd för San Salvi kloster (1519-27) (fortfarande inne!), där alla karaktärer tycks vara porträtt. Konversationen mellan Kristus och lärjungarna äger rum i den realistiska miljön i ett rum med tre stora fönster genom vilka man kan se himlen.
”Nattvarden”
Detalj
”Il Cenacolo”eller ”L’Ultima Cena
så heter fresken på italienska.


Andrea del Sarto gick bort från de befintliga mönstren och introducerade två tjänare som tittade på scenen från loggian. Detta är början på ”fullbordandet” av evangeliet, som snart kommer att leda bland annat Paolo Veronese i Venedig till inkvisition domstolen…

  • Pieta från Luca”(1527) avbildar en sörjande Jungfru Maria vid sin döde sons kropp i sällskap av helgonen. Han målade den tavlan till kloster Luco i Mugello, östre om Florens. Monumentala figurer påminner om den tidiga manierismen.
238 × 198 cm
Galleria Palatina, Florens
  • Madonna della Scala”(1522-23) inspirerades av liknande tavlan av Michelangelo. Del Sarto tog från honom draperi-, rörelse- och komposition lösning.
177×135 cm
Museo del Prado, Madrid
  • Offrandet av Isaaks”(ca.1527)
  • Historien som inom judendomen traditionellt kallas AKEDA– bindandet av Isak har varit närvarande i konsthistoria från gamla tider. Denna dramatiska scen avbildades av en ung del Sarto (han var knappt 30-årig). Abraham håller sin son på offeraltaret med sin vänstra hand och håller fast kniven med sin höger. Abrahams och Isaks smärtsamma ansikten bryter konventionen om traditionell renässansmålning och är redan en förhandsvisning av manierism.
  • Det finns 3 avslutade versioner av verket, en hänger i Gemäldegalerie (Dresden) och andra i Prado-museum.
Cleveland Museum of Art, Denver
  • Bebådelsen” (1512) målades för den augustinska kyrkan San Gallo i Florens. Tavlan visar konstnärens fascination för Michelangelo, Santi och teknik-sfumato. Maria dominerar på vänstersidan och Gabriel med änglar till höger. Budbärarna går på molnet och deras ansikten är fulla av känslor. Bakgrunden för scenen är ruiner av en forntida byggnad.
  • Andra”Bebådelsen”(1528) avbildar på ett vackert sätt det ögonblick i vilket ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus.
”Bebådelsen”(1512)
Palazzo Pitti

”Bebådelsen” (1528)
96×189 cm
Galleria Pitti, Firenze
  • Andrea arbetade i den benediktinska kloster Vallombrosa (1528-29) med polyptyk ”Pala di Vallombrosa”
Olja på tavla , 200G
Galleria degli´ Uffizi, Firenze
  • En av sista var tavlan ”Jungfru Marie himmelsfärd” (1530). Verket hade målats också för Vallombrosa-klostret i Poppi tillägnad San Fedele di Como. Andrea del Sarto oavslutade vid sin död och resten utförde vincenzo Bonilli, känd som Morgante
  • Den nedre halvan framställer fyra helgon i den klippiga landskapet medan den övre halvan visar Madonna i härlighet, sittande i ett moln i en ljuskrona på huvud och med små änglar.
Galleria Palatina, Florens
309×205 cm
  • Kejsarens skatt”(ca.1520) fresken som dekorerar Medici villan i Poggio a Caiano avslutades av Alessandro Allori (ärlig talat förstörades av honom i 1582) Scenen utspelar på trappan till en majestätisk klassisk byggnad, känner vi igen i centrum Cesare / Lorenzo de ‘Medici med lagerkrans, som tar emot några ambassadörer. De förde många gåvor,inklusive den berömda Medici-giraffen, en gåva från sultan i Egypten 1487.
502 x 526 cm
https://click.adrecord.com?c=34582&p=419
  • PORTRÄTTER
  • ”Portrait of a Women with a Basket of Spindles””(ca.1516)
Galleria degli Uffizi
1517-18
National Gallery London
1528-30
Metropolitan Museum of Art
San Giovannino (1528)
Galleria Palatina
”Lucrezia del Fede”(1513-14)
hans fru
Prado, Madrid
”Dama col petrarchino” (1528)
”Lady with a book of Petrarch`s rhyme”
Uffizi


Andrea del Sarto anses vara en av de största konstnär under högrenässansen. Färg och mjuka former var extrem viktiga för honom, vilket gjorde honom till den bästa kolorist utanför Venedig. Bland hans elever och efterföljare fanns Jacopo Pontormo, Rosso Fiorentino, Francesco Salviati.


RYTTARSTATYER- symbolik och ikonografi.

Ryttarstaty, som föreställer kejsare Marcus Aurelius till häst,
stor mitt på Piazza del Campidoglio i Rom (utfördes
omkring 178 e.Kr).Detta är bara en kopia.
Original bevaras i Musei Capitolini.

En tradition av ryttarstaty har romerskt ursprung och utvecklade sig ur härskarbilderna med kejsaren till häst i striden eller i triumf. Urbilden var Marcus Aurelius på Capitolium i Rom.Tradition återföddes i den italienska renässansen, fortsatt i barocken och moderna tider. Så här framställdes krigare, som segrade viktiga slag och blivit minnesvärda för nästa generationer. Lyckligtvis har det överlevt till våra tider monumentet av Marcus Aurelius. Staty blev en inspiration för artister, enastående mål att skaffa liknande modell.

  • Första fristående skulpturen sedan antiken utförde Donatello ( 1386-1466). Motivet blev kondottiären Erasmo da Narni (känd som Gattamelata ) vilken försvarade den venetianska republiken. Staty stor i Padua på piazza del Santo. Man kan fråga varför i Padua? Venedig erövrade den grannstad mellan 1405-1797.
Donatello utformade staty mellan 1447-50.
  • Donatello framställer Gattamelata som en sammansatt och vaken ledare, sittande på en realistisk föreställda hästen. Båda verkar vara redo för strid. Konsthistoriker diskuterar om detta staty är gravmonument eller minnesmärke till Gattamelata. Allting talar för den första teorin. Sockeln under hästen består av två reliefer med falska dörrar under. Dörrarna symboliserar undervärldens ingång och ger en känsla av en grav, även om monumentet aldrig var en begravningsplats.
  • En intressant exempel på riddarstaty är en freskomålning gjordes av Paolo Uccello (1397-1475) för uppdrag för den florentinska domkyrkan. Väggmålning avbildar engelsk legosoldat,sir John Hawkwood, som kämpade på den italienska sidan. Ryttarstaty är unik exempel på perspektiv och detta enorm storleken 820 x 515 cm har en propaganda ändamål. Det handlar om representativa fördelar med att tjäna Republiken Florens!
Paolo Uccello,” Ryttarstaty av John Hawkwood”(1436 )
Duomo, Florence

Ursprungligen skulle kondottiär ha ett monument, men på grund av brist på pengar beslutades att hedra hans minne på ett lite billigare sätt, vilken fick konstnären att måla ryttarstaty på väggen. Uccello gjorde några korrigeringar av perspektiv och helheten syns från lång borta, vad skapar lite onaturliga känslor av monumentalitet. På 1800-talet överfördes fresken till duken.

  • En annan florentinsk målare och skulptör Andrea del Verrocchio (1435-88) fick förslag från den venetianska Stora rådet att verkställa Bartolomeo`s Colleoni monument. Kondottiären dog i år 1475 och lämnade i sitt testamentet 100.000 dukater till sin egen staty, som han föreställde sig att placera centralt på Markusplatsen. Colleoni var Italiens yrkeskrigare, utnämndes till general ledare under planerade anfall mot Turkarna. 1483 presenterade Verrocchio en modell av bronsstaty och efter olika diskussioner gjutades skulpturen. Men konstnär dog samma år, innan hans arbete var fullbordat. Riddarstatyn uppställdes 1493 på helt annan ställe, framför kyrkan Santi Giovanni e Paolo.
Ryttare och häst verkar att vara enhet.
Strax före anfallet!
  • Vissa renässans skulptörer genomförde ambitiösa projekt som t.ex Antonio Pollaiuolo (ca. 1430- 1498) för Ludovico Sforza. Planer att skapa ett ryttarstaty av hans far, Francesco,cirkulerade runt florentinska studior. En bronsstaty skulle utföra också Leonardo da Vinci.
Antonio Pollaiuolo ”Studium till ryttarstaty av Francesco Sforza” (1489)
The Metropolitan Museum of Art, New York, Robert Lehman Collection
Leonardo da Vinci , första prov till bronsstaty
(1490),
Royal collection
  • Leonardo arbetade 3 år och utvecklade en ny bronsgjutning teknik. Han kom på ideen om ett järnställning som skulle förstärka monumentets struktur. När allt var förberett för gjutningen, visade sig att insatser behövs till ny krig. Ludovico Sforza stödjade sin svåger Hercules d`Este i konflikt med den franska Ludvik XII. Politiska omständigheter har vunnit med konsten! Da Vinci har återkommit till ryttarstatyer under sina år i Milano. Gian Giacomo Trivulzio beordrade att han ska utföra hästmonument. Skulptur skulle placeras inuti kapellet i en naturlig storlek. Konstnären skapade även en rik dekorerad arkitektonisk piedestal. Tyvärr i 1512 förlorade Trivulzio makten i Milano och tanken på att fortsätta arbete drevs åt sidan. Ingen av projekten genomfördes av tekniska skäl.
En skiss till ryttarstaty (ca.1511)
Royal Collection

Ryttarstatyer har under epoker varit en form att avbilda fältherrar och regenter, att förverkliga i skulptur deras makt, position. Det var samtidigt symbol och bekräftelse på härskarnas rättsliga styre. Döda hjältar och sagolika segrare. Statyer placerades i centrala delar av städer. Meningen var att alla medborgare och besökare skulle ses dem av alla sidor och av så många som möjligt.