ZURBARAN – en spansk Caravaggio.


Francisco de Zurbarán (1598-1664) var en spansk målare, särskilt känd för sina skildringar av munkar, nunnor och martyrer. Francisco föddes i Fuente de Cantos i Extremadura 1598. Som barn gillade han att rita i träkol och vid 16 års ålder skickade hans far honom till Sevilla för att träna som konstnär. Först var vid Juan de Roclas-skolan i sin hemstad, senare kom han till verkstaden hos Pedro Diaz de Villanueva. 1617 blev han utbildad målare, gifte sig och skaffade tre barn.

1622 var han redan en erkänd konstnär, att han anlitades för att måla ett altartavla till sin stad. Hans stil präglas av Caravaggio och chiaroscuro, en form av konst som kännetecknas av starka och djärva kontraster mellan ljus och mörk, som påverkade hela kompositionen.

Första viktiga verk:
Zurbarán var känt som en målare av storskaliga religiösa tavlor, mycket efterfrågade för kyrkor och kloster i hela Spanien och den nya världen. Hans färgpalett är begränsad och hans kompositioner strikt enkla; kombination med detalj och stark belysning, ger åt hela måleriet en intensiv, nästan mystisk närvaro. Dags att träffa lite närmare Francisco de Zurbaran!

  • Kristus på korset” utförd i 1627, en tavla som var så beundrat av hans samtida att Sevillas kommunalråd övertalade Zurbaran att etablera bostad, atelje i denna spanska staden. Kristus är spikad vid grovt träkors, den ljusa vita duken som draperas runt midjan står i kontrast till den välformade kroppen. Det outhärdliga lidandet gör plats för den sista önskan- uppståndelse. Zurbaran visar detta visuellt, på ett genialt sätt!
”Cristo en la Cruz” (1627)
290 x 168 cm
Institute of Art, Chicago

För jämförelse visar jag Diegos Velazquez verk om samma motiven:

”Korsfasten Kristus”(1632)
250 x 170 cm
Prado, Madrid
  • Zurbarán undertecknade ett nytt uppdrag 1628 med klostret Nuestra Señora de la Merced Calzada. Han målade till salen De profundis målningen av San Serapio, en av martyrerna, som dog 1240 efter att ha torterats, troligen av saracenska pirater.
”St: Serapion” (1628)
120 x 103 cm
kolektion Woldsworth Atheneum, Connecticut

Den mercedarisk kloster var en riddarerodning som grundades i Barcelona 1218 av Peter Nolasco. Munkarna praktiserade de traditionella löftena om kyskhet, fattigdom och lydnad. Huvudsyftet med denna religiösa församling var att befria kristna slavar från muslimska händer. Konvent hade två grenar: prästerskap och riddare. Bröderna-riddare hade ett separat löfte att slåss mot Morer för att befria hela Spanien från sina händer.

”Fra Francisco Zumel”(1633) från Mercedariekloster
204 x 122 cm
Real Academia de Bellas Artes de San Fernando, Madrid
”Fra Pedro Machado” (1630-34)
  • 1626 nästa stora uppdrag var ett kontrakt med en dominikanorden-San Pablo el Real i Sevilla. Zurbarán producerade 21 målningar på åtta månader. Fjorton av verk skildrade St. Dominicus liv, de andra representerade St. Bonaventura, St. Thomas av Aquino
”St. Bonaventuras begravning”(1629-30)
245 x 220 cm
Louvre, Paris
”Apoteos av Thomas av Aquino” (16319
475 x 375 cm
Zurbarán fick i uppdrag att måla denna apoteos och fick exakta instruktioner om dess utförande: verkets dimensioner, positionering, karaktärer etc. Den enorma duken bör placeras i Colegio de Santo Tomás de Sevilla. Denna skola har utbildat framtidens läkare, så ämnet är inget annat än en upphöjning av kollegiets och dess munks arbete.
  • 1630 utnämndes han till hovmålare för kungen Filip IV. Uppdraget var att utsmycka det nya kungliga palatset, Buen Retiro i Madrid med en svit målningar, som  Herkules stordåd (1642)
”Herkules stordåd” (1634)
Prado
Den kanske mest ovanliga aspekten är den visuella plaggs brinnande. Zurbarán verkar förena Hercules med de kristna martyrer som han skildrade så ofta. Herkules smärta blev vår smärta, och lidandet av hans död blev mycket närvarande.
”Försvaret av Cádiz mot engelsmännen” (1634)
Museo del Prado
  • Från 1628 till 1640 arbetade han på ett större antal målningar för Hieronymusklostret i Guadalupe
”St.Jerome frestelser”

”Padre Gonzalo de Illescas” (1639)
”Bröder Juan de Carrions farväll ” (1637-40)
Guadalupekloster
  • 1634 första resa till Madrid, Zurbaran träffade sin vän Diego Velazquez och beundrade verk av italienska konstnärer som Guido Reni
  • 1635 stannade konstnären igen i Sevilla och började ett framgångsrikt decennium
  • 1636 en stor serie bilder av heliga kvinnor. De skapades för olika religiösa institutioner. Han framställer vanligtvis unga och mycket eleganta kvinnliga karaktärer, fyllda med skönhet och fred, utan tecken på smärta eller lidande. Målningarna kritiserades som för mycket pompösa och utsmyckade. Heliga såg ut som vanliga andalusiska damer. Zurbarán försvarade sig mot kritik och argumenterade att de vackra klänningarna gav karaktärerna realism och stärkte de troendes tillbedjan.
”St. Cassilda”(ca. 1630)
171 x 107 cm
Museum Thyssen- Bornemisza
”St. Isabel de Portugal” (ca.1635)
Prado
”St. Apolonia” (1636)
Louvre
”St.Lucia”
”St.Ursula” Genova,
Musei di Strada Nuova
”St. Margareta i fårdräkt”(1630-34)
National Gallery, London
Hon avbildades i en bondeklänning från Andalusien. Den färgglada väskan står i kontrast till den mörkblå jackan. Hon åtföljs av det traditionella drakeattributet.
” Abbot Hugo av Cluny i kartusianernas refektorium” 
(ca.1633-35)
262 x 307 cm
Museo de Bellas Artes, Sevilla
  • St.Hugo vördas som helgon i den romersk-katolska kyrkan. Zurbaran avbildar kartusianer i sina vita dräkter, framför varje munk är en skål med kött och bitar av bröd. Den enorm stor tavla visar Bruno av Köln, som grundade konvent i 1084 och de sex andra medlemmar
  • 1639 Zurbaran målade också en serie målningar för kyrkor till spanska kolonier i Amerika och exporterade dem genom sin hustrus familj, bosatt i Peru. Men han hade problem med att få betalt för sitt jobb
  • Francisco de Zurbaran avbildade ofta ”Poverello” från Assisi, St. Franciskus ett av de mest Kristus-lika helgonen:
St. Franciskus (1632)
Museo Nacional de Bellas Artes, Buenos Aires
”Den helige Franciskus i bön”(1635-39)
National Gallery, London
De flesta av ”franciskanerna” runt om i världen målade av Zurbarán kommer också från denna period, framställda på knä, stående eller i ekstasi.
”Agnus Dei eller Guds lam” (ca. 1635-40)
Prado
”St. Franciskus in extasen” (1658)
Alte Pinakothek, Monachium
”St.Franciskus av Assisi enligt påven Nicholas vision”(ca 1640),
olja på duk
110 x 180,5 cm
Museum Nacional d’Art de Catalunya, Barcelona
”St. Franciskus in meditation”(1639)
National Gallery, London

Målningen representerar den tridentinska ikonografiska linjen,
-en asketiskt inställning
-mystisk kontemplation
helgonet håller en skalle nära bröstet, en traditionell symbol på askes. Franciskus mediterar över döden. Hans klänning rivs på ärmen för att visa hans fattigdom. Bakgrunden är slätt och mörk vilket ökar målningen intensitet.


Målarens hela verk skapades i tjänst för kyrkan och motreformationen. Religiösa scener bekräftade den katolska kyrkans position, en nya ikonografiska regler visade helgonen mediterande i naturlig storlek för att närma de för oss.

”Veronikas duk” (1650)
Nationalmuseum, Stockholm
Zurbaran avbildade svetteduken i dramatisk sidbelysning och med en hyper-realism som väckte respekt hos betraktaren.

Zurbarans sent arbete är en av de mest intressanta och det verkar som att målaren självporträttades i figuren av St. Lukas. Konstnären fortsätter med mörk naturalism och scenen är mycket realistiskt. Det starka ljuset från vänster skapar kontraster mellan områden med ljus och skugga, som Caravaggio`s ärv.

”St. Lukas som målar korsfästelsen” (c.1650) även känd som korsfästelsen med helgen Lukas
Prado

Sista men inte minsta är Zurbarans stillebenmåleri- lugna, välbyggda kompositioner med utmärkt återspegling av materi. Han utförde några av nature morte tavlor:

”Stilleben med frukter och en rosa” (1633)
The Norton Simon Foundation, Los Angeles
”Bodegon con cacharros”(1633)
Prado


Bodegones” imponerar med sin originalitet, föremål målade Zurbaran ceremoniellt. Objekten är arrangerade på samma plan. Det är ett galleri med former, storlekar och olika material. Han arbetade noggrant, ljuset passerade porslinet, lera- vas och till slut den kalla metallen. Jag har skrivit om bodegones i januari-inlägg. Låt mig citera ”Zurbarans stilleben är enkla och visar respekt till vardagliga frågor. Här finns ordning, varje objekt har sitt plats och inget är viktigare än den andra. En religiös symbolik är tydlig. Tre grupper av föremål anordnades i asketisk ordning kan symbolisera den heliga treenigheten. Bildkompositionen är mycket minimalistisk, man vill stanna längre och kontemplera…”

Det var först 1658, sent i Zurbaráns liv, som han flyttade till Madrid på jakt efter arbete och förnyade sin kontakt med Velázquez. Den populära rykte att Zurbarán dör i fattigdom, var falskt. Vid hans död var värdet på hans gods cirka 20 000 reales. Hans hus (Fuente de Cantos) har blivit museum och väcker intresse hos många av turister.

https://www.fuentedecantos.eu/casa-de-francisco-de-zurbaran/

VÄLGÖRENHET I KONSTEN.

St. Lorenzo
Capella Niccolina (1447-49), Vatikan

Under medeltiden var det en religiös skyldighet att hjälpa fattiga och sjuka. Kyrkan,snabbare skrivit,kloster hade plikt att hjälpa utsatta människor och gjorde det under många århundraden. På 1500-talet förändrades situationen. Antal kloster minskade, bördan att hjälpa de behövande föll på kommunala myndigheter eller privatpersoner. Det ökade population innebär stora problem med försörjning och den katolska kyrkan hade minskat stöd till fattiga. Italienska städer började bygga vårdanstalter,sjukhus och barnhem. Samma roll hade gillen, en organisation där medlemmarna ägnade sig år religiöst fromhetsliv, hjälpverksamhet och sällskapsliv. De hade plikt mot varandra, gemensam sjuk-och begravningskassor. Ett visst skydd när någon dör.

OSPEDALE del CEPPO grundades i Pistoia redan i 1277 av religiösa samfund Santa Maria eller ”del Ceppo dei poveri”-de fattigas offerstam, senare blev det stadens sjukhus. När Republiken Florens annekterade stad Pistoia bekräftade också officiellt sjukhus statusläge (1401).

Uppdrag att restaurera sjukhus fick Michele di Bartolomeo(1456-62).Tack vare honom byggnaden fick nästan renässansstil, loggian är dekorerad av en keramisk glasyr( en s.k majolika). Den vackert insats utförde Luca della Robbia (1400-82) skulptör och keramiker från Florens. Lucca var känd av sitt arbete med bl.a sångläktaren (cantoria) och dörrarna till sakristian i den florentinska katedralen Santa Maria del Fiore:

1431-38
328 x 560 cm nuvarande i Museo dell`Opera del Duomo
Florens

Luca della Robbia utvecklade en teknik att måla keramikglasyrer i olika färger på terrakottafigurer och grundade en riktig fabrik-verkstad, tillsammans med sin familj. De tre nästa generationer av della Robbia tillverkade terrakottafigurer i många italienska städer.

Hans son, Giovanni della Robbia (1469-1529) ärvde verkstaden efter fars död och förbättrade metoder att kunna tillverka mångfärgade (polykroma) skulpturer på snabbare och mer effektiv sätt. Giovannis största och kanske finaste av verk är den polykromatiska frisen på utsidan av Ospedale del Ceppo, utformades mellan 1514-1529. Ämne var förkopplat med sjukhusets verksamhet. Giovanni utformade ””Sju verk av barmhärtighet”:

Ospedale del Ceppo, Pistoia
Här vi har en exempel på god gärning;
besöka de fångna.
Besöka de sjuka.
Begrava de döda
Mätta de hungrande och ge dryck åt de törstande.
Tvätta fotten av pilgrimer.
Pistoia, Ospedale del Ceppo
Allmän vy.

OSPEDALE degli Innocenti – blev en av första byggnad i Florens i den renässanska stilen. Filippo Brunelleschi arbetade med projekt mellan 1419-27. Några år senare kom Andrea della Robbia (Lucca`s brorson) att utforma keramiska tondo-porträtter av lindebarn som pryder fasaden.

Ca. 1490 fassaden av Ospedale degli Innocenti.

Sjukhuset var en välgörenhets institution till övergivna barn. Det avspeglade en humanistisk läran under den tidiga renessansen i Florens. Målet var att barnen ska återinföras i samhälle. De ska kunna läsa, skriva och lära sig andra färdigheter. Sjukhuset tillhandahöll medgift för flickorna och de hade möjlighet att gifta sig eller vara nunnor.

OSPEDALE della SCALA i Siena fanns här från 1100-talet och blev ett separat institution inom kyrkans Santa Maria della Scala verksamheten. Grundades från privata donationer av Sienas medborgare. Intäkterna räckte att servera måltider till fattiga, behandla de sjuka och framför allt att ta hand om lämnade barn. Pilgrimer kunde övernatta i Sala del Pellegrinaio (Pilgrims Hall). Sjukhuset fick uppdrag att sköta om pilgrimer för att här har funnits Via Francigena, den viktigaste pilgrimsvägen till Rom och mängd av folken passerade genom Siena. De erbjuds gratis rum, måltider och en sorts kuponger för mat och dryck i Sienas territorium när de fortsatte sina resor. Barnomsorg har varit bra organiserat. Nunnor tog hand om små barn, vid 8 års ålder fick de lära sig en handel och alla vinster de gjorde förvarades för dem. När de fyllt 18 år hade barnen möjligheten att lämna sjukhuset. I detta fall fick de alla sina sparade intäkter,flickor fick även medgift.

Santa Maria della Scala är berömd av sin konst. De yttre freskerna finns tyvärr inte längre (utfördes av Lorenzetti-bröderna på 1330-talet).

Domenico di Bartolo (född ca. 1400- död ca.1447) fick uppdrag att föreställa sjukhusets välgörenhet i form av fresker till Sala del Pellegrinaio (1439-44). Det är konstnärens sista färdiga verk och absolut hans mästerverk. Målningar illustrerar det dagliga livet såväl som sjukhusets historia. Domenico utformade fem scener med imponerande detaljer, han skildrade verksamhetens vardag.

Fresken avbildar det innersta i sjukhusets verksamheten : barn är omhändertagna från början, senare döpta och till slut får de äktenskapets sakrament.
Tvättningen av fötter; slutsatscen till den välkända scenen med Kristus
som tvättar sina lärjungars fötter.
Pilgrimer får kläder, mat och en så kallade allmosa (nådegåva).
Barmhärtighetsverk : att mätta de hungrande blev ett vackert bildmotiv.

Måltider serverades för de fattiga 3 gånger i veckan. De sjuka fick också gratis mat och behandling. Det var ovanligt för tiden men på sjukhuset fanns en säng för varje sjuk patient och lakan hölls rena!

Religiösa välgörenhets institutioner verkade också i norra delen av Europa.

Mästare från Alkmaar verkade mellan 1490-1515. Hans smeknamn härstammar från en serie målningar som gjorde han till gillet Den Helige Andes vid Sint Laurensker kyrka. Den protestantiska kyrkan var tillägnad också Sankt Laurentius! Målningar hette ”Sju barmhärtiga verk”. Pittoreska och realistiska folkscener framställer alla sju godhjärtade verk . Det är värd att kolla lite närmare hur man behandlade fattiga i Alkmaar.

Vi kommer tillbaka till Italien och staden Neapel. Till broderskap del Pio del monte Misericordia utförde Caravaggio altarverk ” Sju barmhärtiga verk” (1606-07). Konstnären skildrade alla 7 verk i en enda komposition. Det ljusa ljuset är metafor för barmhärtighet,resten av tavlan sjunker i starka kontraster av chiaroscuro.

390 x 260cm
fortfarande i kyrkan Pio Monte della Misericordia, Neapel

Oljemålningen visar den katolska doktrin på ett majestätisk sätt. Överst på tavlan finns jungfru Maria med barnet Jesus stödd av två änglar, hon representerar medkänsla och förlåtande. Sju barmhärtiga verk avbildar traditionella exemplar som hjälp till pilgrimer, stöd till fattiga eller sjuka. Kompositionen är dessutom mycket dramatisk som alltid hos Caravaggio.

Barmhärtigheten är ett centralt tema inom Bibeln och har tillkommit ofta som ledmotiv genom olika tidsperioder. Renässansen öppnade intresse för människan och hennes välmående. Men för att utvecklas som en individ-humanist var det obligatoriskt att ta hand om mest utsatta och svaga i samhället. Konstnärerna ägnades den barmhärtighetens ikonografi åt största omsorg.

BODEGONES – en väldigt levande stil i den spanska konsthistoria…

Bodega betyder på spanska källare med vin, kött och grönsaker, en ställe i husets hjärta,vart ljuset kommer inte så ofta…Ett ställe i vilken förvarar man varor och intar måltiden, smakar på vinet. Under sådana förhållanden vill jag fokusera på en period i spansk konsthistoria när köksbilder med ett stilleben blomstrade och blev väldigt populära.

Hur det börjades?På början stilleben hade ingenting med konst att göra. Det fanns alltid som en del av ”levande”scener, som t.ex landskap, blommor i vas eller på fönster men aldrig som grundmotiv!

I slutet av renässansen framkommer hos några konstnärer tavlor som skiljer sig från vanliga. Det var effekten av kontakter med flamländska artister som Pieter Breugel, Pieter Aersten eller Joachim Beuckelauer vilka utövade stort inflytande på konsten i Italien.

  • Vincenzo Campi (1536-91) italiensk målare var aktiv i Cremona, mest känd att har varit första som skapade sina stilleben på väldigt realistiskt sätt. De är fortfarande scener från vardagslivet med vackra skildringar av frukter, fiskar och olika matvaror.
” Köket” (1580-90)
Pinacoteca di Brera, Milano
Vincenzo Campi, Pescivendoli ‘
”Fisksäljare”(1579)
Musee de la Roche-sur-Yonne
Kristus hemma hos Marta och Maria
ca.1580
Galeria Estense; Modena
”Kvinna som säljer frukter” (1580)
Pinacoteca di Brera, Milano

Det är lite omöjligt att peka på datum: när utgjordes stilleben som ett självständigt motiv? Mycket ändrades med Caravaggio`s modiga tavlor. Han var bestämt i sin stil och brukade säga att en bra tavla kräver samma svett och jobb oavsett framställer detta människor, helgonen eller blommor.

Cirka 1598 målade han ”Fruktkorg” till kardinalen Francesco del Monte, vilken hade ett enormt stort konstsammling (600 tavlor). Caravaggio (1571-1610) kände väl potentiella chanser på konstmarknaden. Första gång har någon målat bara föremål. Det finns ingen narrativ berättelse eller scen på tavlan! Dessutom den korg innehåller mogna, lite för mogna frukter med torra blad och spår av insekter.

”Canestra di frutta” eller ”Fiscella” blev en av första stilleben målning i den västerländska konsthistoria.
(1598-99)
Pinakoteka Ambrosiana, Milano
1593-94
Galleria Borghese, Roma

Alla lärde sig från Caravaggio teknik som heter ”chiaroscuro” eller maniera tenebrosa ,en dramatisk kontrast mellan mörkaste delar i tavlan och ljuskällan. På detta sätt byggde han tredimensionell illusion och introducerade realism i konsten. Caravaggio hade ganska många efterföljare i Spanien och stilleben-måleri blomstrade faktiskt som egendomlig stil.

  • Juan Cotan Sanchez (1560-1627) var mycket berömd av sina stilleben måleri och pionjär inom tenebroso-teknik.
”Stilleben med vildfågel, grönsaker och frukt”
1602
Prado, Madrid
”Stilleben med frukter”
1602
The Fine Arts Gallery of San Diego
”Stilleben med grönsaker och frukter”
1602-03
kollektion av Jose Luis Varez Fis, Prado
  • Juan van der Hamen (1596-1631) han var son till flamländske hovmannen och kunde skapa en bra position som Filips IV hovmålare. Han var särskilt begåvad inom blomstermåleri, presenterade ofta föremål från kungliga hovet: vackra serviser, venetianska glas, bägare, förgyllda plattor och vaser. Han komponerade allt detta på ett extremt elegant sätt
Stilleben med blommor, kronärtkockor och glas, Prado
1627
Stilleben med frukt och glas
Offer till Flora, 1627,
Pradomuseet, Madrid
Kanske ni undrar varför så stor format på bilden?
Tavlan gör otroligt intryck på besökande pga sin storlek 216 x 140cm
vilket känslan!
  • Francisco Zurbaran (1598-1664) var känd av sina religiösa tavlor och porträtter. På grund av sin kärlek till teknik ”chiaroscuro” kallas man honom en spansk Caravaggio. Zurbaran utförde några stillebens tavlor:
Stilleben
ca.1630, Prado
Stilleben med frukter och rosa.
1633
The Norton Simon Foundation, Pasadena

Zurbarans målningar är enkla och visar respekt till vardagliga frågor. Här finns ordning, varje objekt har sin plats och inget är viktigare än den andra. En religiös symbolik är tydlig. Tre grupper av föremål anordnade i asketisk ordning kan symbolisera den heliga treenigheten. Bildkompositionen är mycket minimalistisk, man vill stanna längre och kontemplera…

  • Diego Velazquez (1599-1660) född i Sevilla var mest framstående spansk målare. Under 1620-talet utförde han några stilleben måleri där man särskilt kan nämna:”Den gamla kokerskan”. Två nästa bodegones är i bakgrunden religiösa scener men på första plan kan vi se kvinnor som förbereder måltid.
”Kristus hemma hos Marta och Maria”
1616-1618
National Gallery, London
”Kökspiga med scen Kvällsmat på Emmaus”
1618-22
National Gallery, Dublin
Den tavlan har en interessant historia. Som en typisk bodegón hängde målningen i Nationalgalleriet tills den mörka bakgrunden konserverades under rutinunderhåll i år 1933. Då visade sig att i det övre vänstra hörnet finns ett fönster genom vilket man kan se Kristus under kvällsmat på Emmaus.Frälsare dök upp i den här staden för två av sina elever. De kände igen honom vid kvällsmat vid det gemensamma bordet.
Varför beslutade konstnären på en så ovanlig sätt,att måla en viktig religiös scen dold i bakgrunden och  fokusera mer på tjänaren och detaljerna i köket?

Låt oss titta lite närmare. Jesus visade sig för sina lärjungar för att berätta sanningen om hans uppståndelse.Det verkar att Velazquez ville betona hur viktiga är Kristus ord till varje människa oavsett status och yrke. Den kökspiga är vittne och verkar analysera allt vad hon hörde.

På XVI-talet infördes målningen i kontr-reformationens tjänst och bodegones hade sin religiösa ändamål. Sublima frågor presenterades i vanliga former av vardagen på mycket realistiskt sätt. Den spanska stillebenmåleri är oerhört vacker och speglas både materiella och andliga värden.

Stor samling av bodegones finns i Prado-museet och är populärt bland konstälskare från hela världen.

https://www.museodelprado.es/en/the-collection/art-works?search=bodegones