Susanna och de äldste.

Alessandro Allori "Susanna och de äldste" (1561)
 olja på duk, 202 x 117 cm
Musée Magnin, Dijon

Av det Gamla testamentet:

Två gamla domare hade lust till Joakims vackra fru, och en gång medan hon badade, krävde de att få ha samlag med henne. När Susanna avvisade deras invit, anklagade de äldste henne för äktenskapsbrott inför folkmassan! Den oskyldiga Susanna skulle ha dött genom stening om inte den unge profeten Daniel hade kommit. Upprörd över domarnas beteende, ifrågasatte han dem var och en, visade deras lögner och de dömdes till döden. Susanna återfick sin frihet och ära (Daniel 13: 1-63).

Berättelse har en moraliserande aspekt men scenen väckte intresse hos konstnärer för att den visar kvinnans oskuld och de äldres fula avsikter.

Susannas namn förknippas med hennes kyskhet och i många länder finns ett ordspråk ”kysk som Susanna”.

Målningen utförd av Alessandro Allori är förmodligen en av de vackraste av alla skildringar. Det första vi märker är Susannas nakna kropp. Hon vrider sig mot en av plågoandar, medan den andra skjuter in handen mellan hennes ben. Trots detta riktas Susannas uppmärksamhet mot den andra äldste som har tagit tag i hennes handled och utsatt henne för tittarnas blick. Det som han säger är uppenbarligen viktigare än vad den andra äldre gör. Susanna försvarar sig, gräver sina naglar i ansiktet och huvudet på båda sina antagonister. Allori gör oss – åskådare- delaktiga på något sätt i brottet.

Daniels bok (13:1-63)

Och de sade till henne: »Gör oss nu till
viljes och ligg hos oss; annars vilja
vi vittna mot dig, att en ung man har
varit hos dig, och att du för den skull
skickat bort dina trälinnor. > Då svarade
Susanna och sade: »Jag är i trängsel på
alla sidor, ty om jag detta gör, så står
döden mig före, men om jag icke gör det,
så kan jag icke undfly edra händer. Dock
vill jag hellre icke göra det och så falla
i edra händer än synda emot Gud.»

Berättelse skildras i ”Tillägg till Daniel”, en av apokryferna till Gamla Testamentet. Men inom romersk-katolska kyrkan ingår de som kanoniska. Dags att visa historiens ikonografi!

Renässansen

Den kontroversiella påve Aleksander VI hade ingen emot att anställa Pinturicchio (1454-1513) och låta honom utföra vackra fresker i hans privata appartamento Borgia. En dekorativ stil som passar utmärkt till scenen.

Lorenzo Lotto (1480-1557) skildrade Susanna i badet. Hennes kläderna är utspridda, medan de äldste bröt sig in till badhuset i sällskap av två vittnen som kallades för att stödja deras anklagelse om äktenskapsbrott.

Bernardo Luini (ca.1480-1532), en målare från Lombardiet var aktiv framför allt i Milano. Den lombardiska stilen präglades hans konst.

Denna målning är ett fragment av en större komposition. Även om ämnet förhärligar kvinnlig dygd och rättvisa, tillhör den samtidigt de tavlor som fick erotiska konnotationer. Bild påminner lite om Leonardos da Vinci subtila linjer och bekräftar skönheten i den lombardiska traditioner.

Albrecht Altdorfer (1480-1538), en tysk konstnär från Donau-skolan lade huvudvikt på presentationen av Joakims sagopalats med omfattande terrasser och trädgårdar. Byggnaden är fylld med människor. Bland alla detaljer placerade konstnären olika trådar ur samma historia. Till vänster träffar vi Susanna som förbereder sig för att bada. I buskarna syns knappt två gamla män som tittar på flickans toalett. Scenen fortsätter.
På höger sida av duken går Susanna i en röd klänning till palatset. Hon håller en vit lilja i handen – en symbol för oskuld. Berättelsen går djupare in i kompositionen, där vi kan se rättegången och sedan scenen för straff.

Barocken och manierismen

Jacopo Robusti, kallad Tintoretto (1518-94) var framför allt verksam i Venedig och framställde sin Susanna på det venetianska sättet. Hon sitter på kanten av en liten bassäng och förbereder sig för badet. Två äldre män gömmer sig i hennes trädgård.

Den tavlan är väldigt dekorativ. Runt Susanna finns flera ljusa föremål, inklusive en vit siden-sjal, pärlor, smycken, en kam och bestick, som tillsammans bildar ett slags stilleben. Solljus faller på delar av kvinnans ansikte och kropp, som Tintoretto har utarbetat i chiaroscuro-tekniken. Hennes flätade hår är så vackert!

Artemisias Gentileschi (1593-1653) första målning av detta motiv är hennes mest kända och är tillsammans med Tintoretto en av de kanoniska målningarna. Borta är dekorationer, symboler och omläggningar, till förmån för en närbild av de tre figurerna i det avgörande ögonblicket som de äldste berättar för Susanna om sitt ”generösa erbjudande”.

https://konstspegel.com/2020/07/22/konsten-att-hamnas-artemisia-gentileschi-1593-1653/

Paolo Veronese (1528-88) var tillsammans med Tintoretto senrenässansens ledande konstnär. Motiv om Susanna användes ofta på den tiden eftersom det gjorde det möjligt att skildra de ämnen som föredrogs av kunderna- den kvinnliga nakna kroppen – med hjälp av en biblisk episod. Konfrontationen mellan Susanna och de äldste är det mest psykologiskt intressanta ögonblicket i hela scenen.

Flera olika målningar av Susanna har tillskrivits Paolo Veronese. Utan att vilja gå in i några kontroverser är denna version, troligen från omkring 1570, ganska representativ i sin inställning.

Susanna är halvt påklädd, men en av de äldste gör uppenbara framsteg med sin vänstra hand mot hennes bröst. Männen lägger fram sitt förslag till henne, och hennes kroppsspråk ger ett resolut svar.

En annan stor barockmålare, Peter Paul Rubens (1577-1640) inspirerades ofta av olika religiösa ämnen. Hans största bedrift var att hans livfulla penseldrag inte uteslöt sensuella känslor. I båda målningarna poserade hans fru, Isabella Brant (gift mellan1609-26).

I målningen dyker kvinnans kropp upp ur mörkret precis när hon vrider sig runt för att möta de gamla män som spionerar på henne. Susanna skildras med ett vit tyg draperat över sig. Det vita symboliserar hennes renhet och godhet. Rubens avbildar hennes rädsla, och bygger en perfekt dramaturgi kring hela händelsen.

En annan genial artist Rembrandt van Rijn (1606-69) närmade sig Susanna två gånger. I målningen från 1636 fokuserade han på figuren av en naken tjej som med skam täckte sin blygd. Hennes ansikte är inte förskräckt utan snarare förvånat.

År 1647 upprepade Rembrandt sitt försök att skildra Susanna i sällskap med rikt klädda gamla män. Ett begränsat utbud av färger: brun, ockra och röd räckte för att intensifiera scenen och skapa ett mästerverk. Konstnären använder orientaliska kläder för att uppnå effekten att scenen sker i Mellanöstern. Dessutom syns ett babyloniskt palats i bakgrunden.

På 1700-talet framställdes många olika målningar av Susanna och de äldste, tills vi når 1800-talet och vad som påstås vara krisen eller till och med döden för det bibliska motivet.

---

I denna målning skildrar Italienare G.B. Chiari (1654-1727) Susanna när hon försöker fly från männens blickar och lust. Fokus på hennes kropp vittnar om hennes oskuld och dygd, eftersom sanningen ofta symboliserades av en naken kvinna, men var också avsedd att vädja till manliga beskyddare. Den mjuka, lysande färgen och kroppsformerna är karakteristiskt för den senromerska barockstilen.

Romantiken och Symbolism

De främsta företrädare för det romantiska måleriet  Eugene Delacroix (1798-1836) framställde en Susanna-scen som beskriver en riktig aggression: gubbarna håller på att våldta kvinnan. Den dygdiga Susanna tycks överge sig själv, som om hon var död. Denna oavslutade oljemålning var sannolikt aldrig tänkt att ha gått in i mer detaljer än den gör.
Här finner vi ett expressivt sätt att visa en osmaklig händelse där Susanna verkar vara sårbar och utbytbar.

En tysk konstnär, Franz von Stock (1863-1928) kommer att måla Susanna och hennes berättelse några gånger. I båda fallen var hon en del av hans besatthet med femme fatale, vilket i sig är en märklig vändning av en biblisk berättelse. I tavlan från 1904 visar han Susanna i sin fulla längd, naken, bortsett från detaljerade örhängen, med de två äldste som attackerar henne bakom en låg mur.

Denna version från 1913 följer den traditionella berättelsen mer troget, men använder ett skämt för att få de äldste att se ännu mer löjliga ut: den lilla strömmen av vatten som kommer ut ur munstycket i bassängen tolkas lätt som den äldres urin.

När en konstnär hade två favoritämnen, bibliska berättelser och kvinnans nakenhet, skulle man kunna tro att det skulle vara riskabelt att kombinera de två.

Men Francesco Hayez (1791-1881) den ledande romantiska konstnären och porträttmålaren, har vid ett flertal tillfällen uppnått just det. Berättelsen kretsar bara kring Susanna. De falska anklagarna dödas och dygden segrar. Hayez har föredragit att koncentrera all sin konstnärliga förmåga på den vackra kvinnan. Det är en riktigt vacker målning och Susanna med sin bleka hud och hopknäppta läppar är anmärkningsvärd. Vi känner oss själva anklagade för att stirra på hennes nakna kött. Bakgrunden till höger är mörk och kontrasterar mot hennes bleka vita hud och denna chiaroscuro-effekt bidrar till målningens storhet!

I denna målning går Susanna in i badet och hennes ställning påminner om Moreaus kvinnliga Delila. De två äldste är gömda bakom en mur. Inga fler uttryck för lust syns hos Moreau. Det är 1870-talet och den borgerliga ordningen råder. Sensualitet är förbjuden. Moreau kallade själv denna tavla ”Chaste Susanna”.

Thomas Hart Benton (1889-1975) var en amerikansk målare känd för sina kraftfulla figuralmålningar. Även om han huvudsakligen skildrade scener från små städer, undvek han inte bibliska och mytologiska scener, utan placerade även typiskt amerikanska karaktärer i dem.

T.H. Benton undergrävde nästan alla konstnärliga normer i sin moderna skildring av ”Susanna och de äldste”. När Benton framställer scenen, doppar en modern Susanna tårna i en flod på landsbygden i Missouri. Muskulös och smidig är denna Susanna. Ett rött nagellack, könshåren är chockerande och passar inte till den bibliska historien. Vid utställningen 1939 på Art Museum i St. Louis skapade målningen mycket stridigheter.

Puritanismens belastning i Amerika avskräckte från religiös konst och föredrog det verbala som ett sätt att kommunicera idéer om Gud. Bibliska scener är faktiskt sällsynta i den amerikanska konsten.

Den bibliska berättelsen om den vackra och dygdiga Susanna, Joakims hustru, som orättvist anklagas för äktenskapsbrott av avvisade friare, är en av de mest illustrerade berättelse från Gamla testamentet. Ämnets popularitet bestämdes inte så mycket av dess moraliska värden. Straff för falska anklagelser och brott mot dekalogen var viktiga budskap, för att allt vittnade om Guds rättvisa, men den erotiska aspekten var avgörande för konstnärer.

Scenen tolkade Susannas nakenhet och gav en ursäkt för att visa denna skönheten på duken. Var den bibliska händelsen ett försök att åtnjuta ”förbjuden frukt”?

Källor:

https://borghese.gallery/collection/paintings/susanna-and-the-elders.html