Det finns en lockelse hos människan att bli lurad och överraskad. Barockens illusionistiska måleri bedrar oss på helt ovanlig sätt!
Tänk, att någon dag kommer man till museum och alla tavlor hänger så – omvandlat. Mardröm… faktiskt. Men inte på 1700-talet!
TROMPE L´OEIL måleri är en fascinerande riktning i konsthistoria. Det är trend att leka med oss, konstbetraktare, att lura vårans traditionell tänkesätt.
Tavlan har titel ”Baksidan av en målning”(1670) och hänger i Statens museum för kunst i Köpenhamn. Det är en målning med två baksidor, den målade och den verkliga.Tittare vill vända tavlan som verkar vara till salu, vilket dessutom föreslås av en lapp med nummer 36! Skapad av flamländsk konstnär, Cornelis Norbertus Gijsbrechts från Antverpen. Han var en skickligt konstnär: skuggorna som faller över och lätt smutsade träet gör en känsla av verkligheten!
Detalj med självporträtten (1663)
Det är inte känd med säkerhet när han föddes. Hans äldsta kända målning är från 1657, resten kan man bara gissa. Man brukar ange födelsedatum som 1640 och avlidit 1683.
Han arbetade i Tyskland på början av 1660-talet, bland annat i Regensburg hos kejsar Leopold och senare i Hamburg (1665-68). Gijsbrecht`s karriär blomstrade i Danmark, när han blev anställd som hovmålare hos kungen Frederik III och därefter hos Christian V (1668-72). Han hade atelje i Rosenbergs slott. Det räcker med detektivarbete, dags att visa hans måleri!
”Trompe l`oeil med stilleben l (1663) Beaux-Arts de Carcassonne ”Trompe-l`oeil med atelier vägg och vanitas stilleben” ( 1665) Musee des Beaux Arts de Valenciennes”Trompe l`oeil av en öppet glaserad skåpdörr med många papper och föremål” (1666) Private kollektion ”Trompe-l’œil med brevet”, (1668) Statens Museum för Kunst, Köpenhamn
Det är ingen konstighet att målare är flamländsk. Det var i Nederländerna som genre blomstrade under barockens 1600-talet. I den protestantiska land fick konsten en friare ställning från religionen. Trompe l`oeil syftade till att lura betraktarens öga, att tro att de målade tvådimensionella illusionerna var verkliga tredimensionella föremål. Oftast består den typ måleri av vanitas stilleben, traditionella symboler för livets övergång:
krans av halm
blommor i en vas
ett nedbränt ljus och ett timglas
brutna sädesax
dödskalle
allt detta var påminnelse om livets förgänglighet
Senare skapade Cornelis vanitasmotiver som del till mer komplexa trompe l`oeil-komposition i en s.k. ateljeväggarna, väggar med jaktredskap eller musikaliska instrumenter.
”Trompe l`oeil med brevet och pennor” (1670) Museum of Fine Arts, Ghent”Trompe l`oeil med fiol, målarredskap och självporträtt” (1675) Kungliga slottet, Warszawa
Trompe l`oeil teknik krävde att använda några tricks på den optiska illusionen. Cornelis hade en palett av spännande drag att använda:
en närmast osynlig penselföring
rätt perspektiv och realistiska mått
enhetlig ljussättning
signaturen utesluten men genom att sätta sitt namn på ett kuvert eller liknande, slapp konstnären att vara anonym
tavlan saknade av ramen
avbildade spikor, krokar
Det ser ut som alla föremål hänger på vägg. Allt för att det verkligen skulle uppstå en illusion!
Under sina fyra år i Köpenhamn utförde Cornelis Gijsbrechts ungefär 22 illusionistiska målningar, varav 10 finns i samlingen på Statens museum för kunst. Efter framgångsrika år i Danmark kom han till Stockholm där han bidrog till att introducera trompe l`oeil i Sverige. På Riddarhuset finns en brevvägg på drygt 2 meter, en gåva till greven Clas Rålamb, år 1673.
För att illusionen skulle vara övertygande målade Gijsbrechts främst motiv och föremål som normal fanns i kungens omgivning – allt som kunde locka betraktarens sinne och intellekt. Tavlan ”Quodlibet med brevet” från 1675 framställer ett stycke som spikade på en träram, fästes olika brevet med kungliga stämpel, kammare och andra föremål. Darför titel Quodlibet vad innebär på latin ”olika grejer”. Dessa objekter har strikt definierade betydelsen: en kam symboliserar rimligt ordnade tankar medan ett papper och penna föreslår författaren.
”Quodlibet” (1675) Wallraf Richard Museum
Konsten att lura ögat har fascinerat i alla tider. Trompe l´oeil kan uttryckas i oändliga former, viktigaste att verken ska upplevas som det som avbildats. En ständigt lek mellan verkligheten och fiktion, en bedrägeriets trick som öppnar våra ögon för sanningen.
En fantastisk konstresa till olika kuriosakabinettet i Italien, England, Prag, Mantua, Urbino, Danmark. Från vetenskapliga föremål till samlingar av mineraler, djur och ädelstenar.
Enjoy!
När renässansen svepte genom Italien, börjades kulturella förändringar på olika furstliga hovet. Vetenskapsmännen samlade akademiska instrumenten och ädelstenar (gemmer), medan humanister koncentrerade i sina händer forntida skulpturer, mynt och manuskripter. På bilden finns studiolo – ett avskilt rum i Palazzo Ducalo skapat för hertigen av Urbino, Federico da Montefeltro (1422-82). Dessa rum innehöll konstnärliga föremål, böcker, gamla manuskripter och andra kunskaps symboler associerades med antiken.
Studiolo var ett tecken på status och avslöjade den humanistiska intresse hos härskare. Å ena sidan var Federico en kapabel militär ledare, å andra sidan en produktiv beskyddare för konsten. Han samlade böcker och handskrifter, hade ävet ett scriptorium med egna kopister och fick ett symboliskt smeknamn ”Italiens ljus”.
Bakom projektet stod Francesco di Giorgio Martini (1439-1502) och Luciano Laurana (ca.1420-79). Arbete utfördes mellan 1478-82. Rummet var liten 3,60 x 3,35. Det vackert utförda intarsiaarbete med illusionistiska målade hyllor är det mest kända exemplet på detta i Italien.
Astronomiska instrument
En mekanisk klocka
Intarsia-paneler i studiolo.
Izabella d`Este (1474-1539), fru till Francesco II Gonzaga från Mantua, var en framstående intellektuell kvinna, utbildad av kända humanister. Paret bodde i Castello di San Giorgio och två rum var till hennes privat bruk, hennes egen studiolo. Isabella använde rum för fritidsintresse: skrivning, studier och korrespondens samt att visa forntida föremål och samling på moderna konstverk. Hon älskade musik, poesi, konst och fick smeknamnet ”den tionde musen”. Andrea Mantegna (1431-1506) utförde några målningar till Isabella d`Este:
”Parnas” skapades i 1497
”Dygdens triumf” (1499-1502) . Furstinna värderade högt Mantegnas målningar och han själv satte en ouppnåbar nivå för många konstnärer som arbetade med att dekorera studiolo.
”Parnassus” (1497)
Detaljen: Pegasus och Mercury
”Dygden triumf” (1502) Louvre, Paris
Lorenzo Costa (1460-1535) efterträdde Mantegna som målare vid hovet i Mantua och utformade ”Allegori av Isabellas d`Estees kröning” och ”Regeringstid av Comus” två mytologiska målningar baserade på Mantegnas teckningar mellan 1506-11.
”Regeringstid av Comus” Louvre, Paris
”Allegori ” Louvre, Paris
Isabella hade en stor passion för att samla antik skulptur, begränsat endast av pengar och det påvliga förbudet att exportera sådana föremål från Rom. Oavsett förbud lyckades hon att ha i sina samlingar skulpturer från Nasso och Rodi och fragment av mausoleum i Halicarnassus. Furstinna av Mantua hade egna konstagenter genom vilka köpte hon antik vaser, gemmer, byster, medaljer och även en ”enhörningshorn”.
Kamea från ptolemaiska tider (ca.300 f.Kr) Kunsthistorisches Museum, Vien
Minerva” detalj av Giovanni Christofano Romano, (1456-1512 )medaljör från Rom
Medan i Italien skapades ”studiolo” i norra delar av Europa har åstadkommit kurioskabinetten eller wunderkammer. En samling av märkvärdiga föremål kunde innehålla allt från tavlor till ett uppstoppat vild djur. Kunstkammer var föregångarna till museer. Den första kända användningen av ordet gjordes i samband med samlingen av Ferdinand I. Ambitionen var hög: han ville visa upp så mycket kunskapens intresse som möjligt. En stort samling hade arkehertig Ferdinand II av Tyrol (1529-95), på Ambras -slottet, sammanförd av vapen, böcker, handskrifter, porträtter, sällsynta manuskripter och mynten. 1806 flyttades kollektion till den österrikiska Wien under namnet ”Ambraser Sammlung”.
Slottet Ambras, nära Innsbruck är vacker belägen 628 upp, på en klippa.
Albert V, hertigen av Bayern (1528-79) tävlade med Ferdinand och skapade sin egen kunstkamera. Som förmedlare och konstagent jobbade till honom Jacopo da Strada (1507-88), vilken reste runt i Europa i jakt efter värdefulla föremål. Albert köpte hela samlingar i Rom och Venedig: medaljer, mynt, marmorbyster och statyer, relieffer. För att utrymma samlingen byggdes ”Antiquarium” (1568-71) baserat på ideer av Jacopo da Strada. Hallen i bottenvåningen, 69 meter lång, är en av största renässanshallen norr om Alperna. En fristående byggnad med 2 våningar där funnits skulptursamling och bibliotek på övervåningen.
Jacopo da Strada avbilldad av Tizian (1567-68) Kunsthistorisches Museum, Wien
Antiquarium (1568-71)
En mycket intressant och enastående kollektion hade Rudolf II Habsburg (1552-16129). Den tysk-romersk kejsare, kung av Ungern och Böhmen kände sig bättre på slottet Hradczany i Prag, än i Wien och därför flyttade han sin kejserliga hovet till den böhmiska huvudstaden. Här kunde han ägna sig åt sina intresse; för konst och vetenskap, astrologi och alkemi. Till Prag lockade kejsare de flesta kända artister. Han var uttråkad på politik och lämnade makten till sin bror Mattias. Konstsamling blev hans fetisch och besatthet. Den tillhörde till största på den tiden. Det räcker att nämna:
Arcimboldo (1527-1593) var en hovmålare, som organiserade bland annat dekorativa ceremonier och processioner. Hans stil var mycket originell och anpassat till Rudolfs förväntningar. Allegoriska porträtter av kejsare består av frukter, grönsaker och växter.
Rudolf II avbildad som Vertumnus (den föränderlige) den romerska trädgårdsguden. Porträtten befinner sig i Skokloster slott (Håbo kommun) plundrat från den praska slottet under 30-åriga kriget!.
Pieter Brueghel den Äldre (1526/30- 1569 ) utförde ”Babels torn” i 1563
Kunsthistorisches Museum, Wien En av mest kända verk av Breughel. Han skildrar tornen, som omnämns i Gamla Testamentet.En Kunstkammer från Rudolf II:s tid. Walters Art Museum
Antonio Correggio (1489-1534) älskade mytologiska motiven:
”Jupiter och Io” (ca.1532) -Gud klädd i ett mörkt moln Rudolf`´s ägo från 1603/4 Kunsthistorisches Museum, Wien
”Bortförandet av Ganymedes”(1530) I Rudolf`´s kollektion från 1603/4 Kunsthistorisches Museum Wien
Tiziano (ca.1488-1576) känd av sina mytologiska tavlor som t.ex. ”Danae”(ca.1554) hade kejsare Rudolf`i sin samlingen från 1600.
”Danae” Kunsthistorisches Museum, Wien
Jacopo Tintoretto (1519-94) som fick sitt smeknamn ”den lille färgaren” eftersom han var son till en tintore (färgare)
”Vintergatens ursprung (ca.1575) en mytologisk målning skapad i den venetianska, manieristiska stilen National Gallery, London
Gherard Emmoser (1553-1618) tillverkade unika instrumenter,här har vi jordklottet med urwerk som roterade och kartlade konstellationer. Samtidigt oerhört vacker föremål! Pegasus bär världen på sina utsträckta vingar.
Himmelklott med urwerk (1579) Metropolitan Museum of New York
Hans van Aachen (1552-1615) blev Rudolfs kammarmålare och utförde allegoriska målningar, kejserliga porträtter.
”Bacchus, Cerser och Amor” (ca.1600) Kunsthistorisches Museum ,Wien
”Rudolph II, kejsare” (ca.1607) Kunsthistorisches Museum, Wien
Albrecht Durer (1471-1528) målade”Rosenkranzfest” i 1506
Albrecht Durer (1506) National Gallery, Prag
Rudolf samlade verkligen på nästan allt som bara väckte hans intresse. Här har vi exempel på vackra illuminationer av växter och djur skapades av Joris Hoefnagel (1542-1600) en flamländsk konstnär,som företog vidsträckta resor för att dokumentera flora och fauna.
Illuminering från ”Mira calligraphiae monumenta” skrivit i(1561-62) illustrationer (1591-96)
I 1602 beordrade Rudolf II, i anledning av sin 50-årsdag, att utföra en extrem värdefull krona bestående av sällsynta ädelstenar och pärlor. De fyra gyllene fälten visar härskare som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus), nästa två som Rex Hungriae et Bohemiae. Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades av Jan Vermeyen, en guldsmedare från Bryssels. En av de mest värdefulla föremål var kamea kallades Gemma Augusta,från romerska tider, daterad 9 e.Kr-12 e.Kr.
Skattkammaren i Hofburg (Wien)
Idag Kunsthistorisches Museum, Wien
Rudolf kände att ingen kommer att ta hand om hans samling, han gjorde aldrig någon inventering…Den första granskningen gjordes sju år efter hans död och det visade sig att kollektion inkluderade 3000 målningar,2500 skulpturer- tusentals föremål uppskattades till 17 mln floriner.
På XVI-talet upphördes kunstkammer att vara domänen för härskare. Rika medborgare, mediker, biskopar började själv samla på vackra föremål. En viktigt samling hade en dansk kunglig läkare och antikvarie Olaf Worm (1588-1654). Musei Wormiani var en riktigt ”kabinett av underligheter”.
Med sin omfattande lärdom bidrog Olaf Worm till intressanta vetenskapliga disputationer. Han kunde läsa runstenar /texter skrivna med runskrift/ och samlade på tidig skandinavisk litteratur. Hans korrespondens innehåller brevväxling från 142 vetenskapsman.
1655 – Frontstycket från ”Museum Wormianum” som visar samlingen.
En flamländsk konstnär, Frans Francken den yngre (1581-1642) framställde kuriosakabinetten på en av sina tavlor. Hans favoritämne var bilderna av målnings gallerier som fyllde han med reproduktioner av olika tavlor med oerhört detaljerad precision.
”Gallery of a Collector”(ca.1638) Sammlung Schönborn-Buchheim
”Chamber of Art and Curiosities”(1636) Kunsthistorisches Museum, Wien
Domenico Remps (1620-99), en italiensk målare av tysk eller flamländsk bakgrund, avbildade en kunstkamera med sällsynta föremål av naturligt ursprung, såsom koraler, snackisar och andra ovanligheter.
”Kabinett av underligheter” (ca.1690) innehåller bland annat optiska instrumenter, miniatyrmålerier , allt från natur och kultur! Museo dell’Opificio delle Pietre Dure, Florence
Hur det har varit i andra länder i Europa? Utom tavlor och manuskripter var urvalskriterierna inte så tydliga. Den typiska konstkammare kunde innehålla allt från oljemålningar till snäckskal. Ibland räckte inte utrymme till den växande kollektioner. Då byggdes man om huset att möjliggöra förvaring. Inigo Jones (1573-1652), en känd engelsk arkitekt fick uppdrag att designera Arundel House för Thomas Howard, 21 earl of Arundel – en pionjär genom konstsamlingen i England. Lord of Arundel samlade allt som var ”creme de la creme” i nuvarande konst: från ritningar av da Vinci till tavlor by Raphael Santi, Hans Holbein, Parmigiano och Albrecht Durer. Många av dessa finns nu på Royal Library Windsor castle eller på Chatsworth. Marmorsnideringar känd som Arundel marmor lämnades så småningom till Oxford. Men mest häpnadsväckande var hans skulptur-kollektion, från den romerska antiken. Lord Arundel uppköpte själv dels av statyer, byster och gemmer under sina resor till Italien, dels genom konstagenter. Allt för sitt galleri i Arundel House.
P.P.Rubens ”Thomas Howard”(1629-30) Isabella Stewart Gardner Museum, Boston
Daniel Mijtens ”Earl of Arundel”ca. 1618 National Gallery, London
P. P. Rubens”Thomas Howard” National Gallery, London
I resultaten av konflikten med drottning Henrietta Maria flyttade ”the Collector Earl” till Italien. Han dog i Padua, hans värdefulla konstsamlingen skingrades, men antiksamlingen skänktes till Oxford Universität i 1667.
Vårans resan ska vi avsluta i den underbara Uppsala. Jag tror, att ni vet vad ska det handla om…Den Augsburgska konstskåpet är ett kuriosakabinett som tillhört den svenska kungen Gustav II Adolf, tillverkat av Philipp Hainhofer (1578-1647), en känd konsthandlare. Skåpet var en gåva av Augsburgs borgerskap till kungen, vid hans intåg till staden, den 24 april 1632( under 30-åriga kriget). Det underbara konst vitrin innehåller upp emot 1000 föremål, är samling på olika material från djur- och mineralriket. Lådor och dörrar är pryds av måleri, silverinläggning och. År 1694 donerade kung Karl XI skåpet till Uppsala universitet, till nybyggda Gustavianum.
Kurioskabinettens storhetstid var 1600-talet och första hälften av 1700-talet. Den vetenskapliga utvecklingen under upplysningstiden orsakades att rummet med underligheter blivit en sagohistoria. Samlingar blev kärnan till museer-uppstod. Ett furstlig mode att samla vackra föremål från Italien, upptäckarlust från norra Europa och alkemiska eksperimenter…allt detta institutionaliserades, låg till grund för British Museum, Kunsthistorisches i Wien.
Bodega betyder på spanska källare med vin, kött och grönsaker, en ställe i husets hjärta,vart ljuset kommer inte så ofta…Ett ställe i vilken förvarar man varor och intar måltiden, smakar på vinet. Under sådana förhållanden vill jag fokusera på en period i spansk konsthistoria när köksbilder med ett stilleben blomstrade och blev väldigt populära.
Hur det börjades?På början stilleben hade ingenting med konst att göra. Det fanns alltid som en del av ”levande”scener, som t.ex landskap, blommor i vas eller på fönster men aldrig som grundmotiv!
I slutet av renässansen framkommer hos några konstnärer tavlor som skiljer sig från vanliga. Det var effekten av kontakter med flamländska artister som Pieter Breugel, Pieter Aersten eller Joachim Beuckelauer vilka utövade stort inflytande på konsten i Italien.
Vincenzo Campi (1536-91) italiensk målare var aktiv i Cremona, mest känd att har varit första som skapade sina stilleben på väldigt realistiskt sätt. De är fortfarande scener från vardagslivet med vackra skildringar av frukter, fiskar och olika matvaror.
” Köket” (1580-90) Pinacoteca di Brera, MilanoVincenzo Campi, Pescivendoli ‘ ”Fisksäljare”(1579) Musee de la Roche-sur-Yonne”Kristus hemma hos Marta och Maria” ca.1580 Galeria Estense; Modena”Kvinna som säljer frukter” (1580) Pinacoteca di Brera, Milano
Det är lite omöjligt att peka på datum: när utgjordes stilleben som ett självständigt motiv? Mycket ändrades med Caravaggio`s modiga tavlor. Han var bestämt i sin stil och brukade säga att en bra tavla kräver samma svett och jobb oavsett framställer detta människor, helgonen eller blommor.
Cirka 1598 målade han ”Fruktkorg” till kardinalen Francesco del Monte, vilken hade ett enormt stort konstsammling (600 tavlor). Caravaggio (1571-1610) kände väl potentiella chanser på konstmarknaden. Första gång har någon målat bara föremål. Det finns ingen narrativ berättelse eller scen på tavlan! Dessutom den korg innehåller mogna, lite för mogna frukter med torra blad och spår av insekter.
”Canestra di frutta” eller ”Fiscella” blev en av första stilleben målning i den västerländska konsthistoria. (1598-99) Pinakoteka Ambrosiana, Milano 1593-94 Galleria Borghese, Roma
Alla lärde sig från Caravaggio teknik som heter ”chiaroscuro” eller manieratenebrosa ,en dramatisk kontrast mellan mörkaste delar i tavlan och ljuskällan. På detta sätt byggde han tredimensionell illusion och introducerade realism i konsten. Caravaggio hade ganska många efterföljare i Spanien och stilleben-måleri blomstrade faktiskt som egendomlig stil.
Juan Cotan Sanchez (1560-1627) var mycket berömd av sina stilleben måleri och pionjär inom tenebroso-teknik.
”Stilleben med vildfågel, grönsaker och frukt” 1602 Prado, Madrid”Stilleben med frukter” 1602 The Fine Arts Gallery of San Diego”Stilleben med grönsaker och frukter” 1602-03 kollektion av Jose Luis Varez Fis, Prado
Juan van der Hamen (1596-1631) han var son till flamländske hovmannen och kunde skapa en bra position som Filips IV hovmålare. Han var särskilt begåvad inom blomstermåleri, presenterade ofta föremål från kungliga hovet: vackra serviser, venetianska glas, bägare, förgyllda plattor och vaser. Han komponerade allt detta på ett extremt elegant sätt
Stilleben med blommor, kronärtkockor och glas, Prado 1627
Stilleben med frukt och glas
Offer till Flora, 1627, Pradomuseet, Madrid Kanske ni undrar varför så stor format på bilden? Tavlan gör otroligt intryck på besökande pga sin storlek 216 x 140cm vilket känslan!
Francisco Zurbaran (1598-1664) var känd av sina religiösa tavlor och porträtter. På grund av sin kärlek till teknik ”chiaroscuro” kallas man honom en spansk Caravaggio. Zurbaran utförde några stillebens tavlor:
Stilleben ca.1630, PradoStilleben med frukter och rosa. 1633 The Norton Simon Foundation, Pasadena
Zurbarans målningar är enkla och visar respekt till vardagliga frågor. Här finns ordning, varje objekt har sin plats och inget är viktigare än den andra. En religiös symbolik är tydlig. Tre grupper av föremål anordnade i asketisk ordning kan symbolisera den heliga treenigheten. Bildkompositionen är mycket minimalistisk, man vill stanna längre och kontemplera…
Diego Velazquez (1599-1660) född i Sevilla var mest framstående spansk målare. Under 1620-talet utförde han några stilleben måleri där man särskilt kan nämna:”Den gamla kokerskan”. Två nästa bodegones är i bakgrunden religiösa scener men på första plan kan vi se kvinnor som förbereder måltid.
”Kristus hemma hos Marta och Maria” 1616-1618 National Gallery, London”Kökspiga med scen Kvällsmat på Emmaus” 1618-22 National Gallery, Dublin
Den tavlan har en interessant historia. Som en typisk bodegón hängde målningen i Nationalgalleriet tills den mörka bakgrunden konserverades under rutinunderhåll i år 1933. Då visade sig att i det övre vänstra hörnet finns ett fönster genom vilket man kan se Kristus under kvällsmat på Emmaus.Frälsare dök upp i den här staden för två av sina elever. De kände igen honom vid kvällsmat vid det gemensamma bordet.
Varför beslutade konstnären på en så ovanlig sätt,att måla en viktig religiös scen dold i bakgrunden och fokusera mer på tjänaren och detaljerna i köket?
Låt oss titta lite närmare. Jesus visade sig för sina lärjungar för att berätta sanningen om hans uppståndelse.Det verkar att Velazquez ville betona hur viktiga är Kristus ord till varje människa oavsett status och yrke. Den kökspiga är vittne och verkar analysera allt vad hon hörde.
På XVI-talet infördes målningen i kontr-reformationens tjänst och bodegones hade sin religiösa ändamål. Sublima frågor presenterades i vanliga former av vardagen på mycket realistiskt sätt. Den spanska stillebenmåleri är oerhört vacker och speglas både materiella och andliga värden.
Stor samling av bodegones finns i Prado-museet och är populärt bland konstälskare från hela världen.
