Simson och Delila i konsten.

Simson var utrustad med övermänsklig styrka som han använde för att bekämpa Israels fiender – filistéerna. Han utförde handlingar som var omöjliga för vanliga människor. Själv tillhörde han Guds nasir, vilket innebär att han levde enligt vissa helighetsregler. Det var förbjudet att dricka alkohol, klippa håret och äta druvor. Hans styrka satt i det långa håret.

Berättelse om Simson lockade många konstnärer, först för att avbilda hans enorma styrka, och att presentera hans vackra älskarinna – Delila.

Under denna period var Filistéerna i krig med Israel. Det hindrade inte Simson från att bli kär i en kvinna som härstammade från detta folk. Delila var känd för sin extraordinära skönhet. Här börjar faktiskt den riktiga berättelsen…

Den unga kvinnan var lojal mot sitt folk. Med hjälp av sin list och skönhet fick hon Simson att avslöja sin hemlighet – att han var Guds nasir och att om man rakade av honom håret skulle han bli svag som alla andra människor.

http://runeberg.org/bibeln/07_16.html

När Simson sov kallade Delila på en man som skar av honom hans flätor och Simson förlorade då sin krafter. Han blev tillfångatagen av filistéerna och utnyttjad som slavarbetare.

En grupp soldater dyker upp ur skogen och söker hämnd mot den kraftlösa hjälten, som mördat tusen filistéer förut. Lucas Cranach framställde den bibliska berättelsen som en allegori och varnade män för kärlekens fallgropar och kvinnornas förmodade list! Panelens lilla storlek antyder att den visades i ett privat sammanhang.

Peter Paul Rubens (1577-1640) målade den tavlan för sin beskyddare, den rika och inflytelserika rådmannen Nicolaas Rockocx (1560-1640). Verk hängde i hans residens i Antwerpen som idag är en museum (Rockocx house).

Rubens framställer scenen på ett elegant sätt, särskilt uppenbart är det i frisörens professionella gest och i Delilas tvetydiga uttryck, sammansatt av sensualitet, triumf och medlidande!

Konstnären följer traditionen men introducerar i tavlan en figur, som inte förekommer i Bibeln. En gammal kvinna blev Delilas medhjälpare.

Under Rembrandts Harmenszoon van Rijn (1606-69) tidiga period kändes ofta Rubens höga närvaro. Simson var en av Rembrandts favorithjältar. Han avbildade honom i olika sammanhang som beskrivs i Gamla testamentet och tolkade dem ofta på sitt eget individuella sätt. I ”Simsons bröllop” är den centrala personen en vacker brud, badande i starkt ljus. Vet ni, vem damen är? Detta är Saskia, Rembrandts hustru, som poserade för scenen. Hennes figur står fram inför betraktaren, till skillnad från andra gäster som är upptagna med att prata med Simson.

Den tavlan är en av målarens största och mest dramatiska barockmålningar. Konstnären valde det ögonblick då filistéerna, angrep den mäktiga mannen, band och bländade honom. Rembrandt vävde tillsammans flera avsnitt i en scen. Incidenten äger rum i en grotta eller tältingång, endast upplyst av ljuset som lyser genom öppningen. Man kan se den fallna Simson, hur han försökte befria sig från sina band.

Alla figurer är i rörelse, tillsammans med Delila i bakgrunden som flyr från tältet, fortfarande tittande tillbaka, håller en hårlock och en sax stadigt i händerna. Det finns skräck i hennes ögon.

Här har vi exempel på en målning inspirerades av Caravaggio och ”chiaroscuro” tekniken. Gerard von Honthorst (1592-1656) avbildade en sovande Simson med huvudet på ett bord när Delila själv klipper hans hår. Hennes ansikte är lugnt och hon gör sin uppgift med tyst koncentration. Det förekommer också en gammal kvinna som lyfter ett finger mot läpparna. Hennes tysta gest involverar betraktaren, vilket gör oss delaktiga i Delilas bedrägeri.

Ljuset sprider en varm glöd som förenar kompositionen. Konstnären gillade också färgglada tillbehör och detaljer: den pärlbroderade kanten på Delilas klänning, hennes turban.

Matthias Stom (ca.1600-50) var elev till Gerard van Honthorst och målade mestadels religiösa motiv. Han påverkades starkt av Caravaggio och använde ljuseffekter från konstgjorda ljuskällor.

I ”Simson och Delila” reducerar konstnären scenen till dess väsentliga element, placerar berättelsen i förgrunden och organiserar den i en triangulär komposition som är typisk för hans verk.

Denna målning beställdes av kardinal Giacomo Serra (1570-1623), den påvliga legaten till Ferrara, vilken var en anmärkningsvärd samlare i Rom och också främjade Rubens. Guercino, en italiensk barockmästare har uppnått en mycket realistisk scen med hjälp av dramatiska teatereffekter. Fokus för denna komposition är den kraftigt modellerade ryggen på Samson, som kämpar för att befria sig.

Artemisia Gentileschi framställde ofta kvinnliga, starka figurer. Den självständiga Delila är en av dem!

Detta är dock inte slutet på berättelsen. Nästa kapitel heter ”Simsons hämnd”.

22.Men hans huvudhår begynte åter växa ut, sedan det hade blivit
avrakat.
23. Och filistéernas hövdingar församlade sig för att anställa en stor offerfest åt sin gud Dagon och göra sig glada, ty de sade: »Vår gud har givit vår fiende Simson i vår hand.»

Filistéerna samlades att festa i ett tempel. Simson ropade till Gud att han en sista gång skulle få bli stark för att hämnas på sina fiender. Gud hörde hans bön och Simson ställde sig mellan två pelare i palatset. Enorma krafter kom tillbaka och hela templet föll samman. Under palatset ruiner avlider också Simson.

30.Och de som han så dödade vid sin död voro flera än de som han hade dödat, medan han levde.
http://runeberg.org/bibeln/07_16.html

1800-talet målerihistoria inspirerades ofta av Gamla testamentets hjältar. En fransk konstnär John Francis Rigaud (1742-1810) verksam i England, konstruerade scenen med Simson så utmärkt att han fick inträde till The Royal Society.

Ju närmare nutidens konst, desto mer oberoende är Delila. Liebermann visar henne som triumferande. Med en segrande gest håller hon fram Samsons hårlock som en trofé till sina allierade. Konstnären iscensätter det gamla testamentets berättelse som en modern könskamp: de nakna kropparna framträder teatralt framför den enkla bakgrunden av vita lakan och grå väggar. Delila är en femme fatale som gjorde sin älskare svag. Sådana starka kvinnliga figurer fascinerade publiken vid sekelskiftet.

https://sammlung.staedelmuseum.de/de/werk/simson-und-delila

Delila som hon framställdes av symbolisten Gustav Moreau (1826-98) är nästa exempel på den dekadenta femme fatalen. Hon sitter i en svagt upplyst palatsinredning för att överväga Simsons undergång, hjälten hon gjort så försvarslös.

Hur många generationer berättade historien innan den skrevs i Gamla testamentet? Och hur många kulturer kommer att upprepa det ytterligare och skapa bilder av det destruktiva förhållandet mellan en vacker kvinna och en stark, oförglömlig man? Konsthistoria är så fascinerande…