BRÖLLOPET i KANA.

Bröllopet i Kana är en berättelse i Bibeln och omnämns i inledningen av Johannesevangeliet (Joh. 2,1-11). Berättelsen beskriver hur Jesus förvandlar vatten till vin, och det beskrivs som det första mirakel utförd av honom.

Bröllopet i Kana är ett vanligt motiv i den kristna konsten. Man kan hitta målningar i trecento- stilen med begränsad perspektiv, i quattrocento med första prov i detta område. Barocken har förändrat berättelsens språk men det primära har inte förändrats.

DUCCIO DI BUONINSEGNA (ca.1255-1319) född och verksam i Siena.

Duccio di Buoninsegna ”Bröllopet i Kana” (1308-11) 44 x 47 cm, Domkyrka museum, Siena

Här känns fortfarande medeltidens bildspråket. Duccio di Buoninsegna var den förste och kanske även den främste av de religiösa artister. Han avbildade scenen enligt den bysantinska traditionen men introducerade realistiska elementer. Tjänarna som trängs vid valvarna, döljer inte deras överraskning. De kan tydligt se att medan en av dem häller vatten från en fat i potten, fyller den andra kannan med vin. Omvandlingen till vin är Jesus första mirakel. Alla de andra deltagarna, bland vilka vi ser två apostlar, tittar noggrann på Jesus och Maria och bevittnar ett mirakel. Duccio kom att införa något nytt, nämligen personer som verkade levande och som tycktes befinna sig i rörelse.

GIOTTO di BONDONE (ca.1266-1337) utförde fresken ”Bröllopet i Kana” (ca.1303-05) för Capella degli Scrovegni i Padua. Giotto placerade scenen i ett rum med öppet tak. Han ägnade mycket uppmärksamhet åt detaljerna som paneler i röda ränder och vinkannor.

Jesus sitter på vänster sidan av bordet. Han gör en gest av välsignelse: det pågår just nu ett mirakel att förvandla vatten till vin. I mitten av bordet sitter Maria som upprepar sonens handrörelse. Hennes tecken återspeglar orden: ”Gör vad han säger dig”. Till höger finns en grupp tjänare avbildades grotesk. Röda tunika betonar mannens fetma, huvudet har ingen nacke. Det är förmodligen den verkliga karaktärer som Giotto modellerade sig själv på.

Fresken i verkligheten.
Detalj

GIUSTO de MENABUOI (ca.1320-91)
var en italiensk renässansmålare från den tidiga perioden. Fresker utfördes för baptisterium i Padua från Jesus liv, som visas på norra väggen.

1376-78

HIERONYMUS BOSCH (ca.1450-1516) en briljant och original nederländsk målare vars arbete döljer en ovanlig ikonografi och individuell stil!

I målningen ”Bröllopet i Kana” avviker Bosch från traditionen, scenen som visas här är uppfylld av spänning. En mystisk liten person i en krans, stående med ryggen till betraktaren, fortsätter till en konstig ceremoni. Kristus sitter ensam, på en hedersplats under en tak, med fullständig likgiltighet av de närvarande. Tavlan är ett tidigt verk skapat mellan 1475 och 1480. I den traditionella berättelsen introducerar Bosch nya delar av mysteriet.

Musiker på det improviserade upphöjda galleriet, en tjänare som kollapsar – alla dessa figurer är helt oväntade och ovanliga för den klassiska, bibliska handlingen.
Tavlan är inte i gott skick; de övre hörnen har skurits av, många huvuden har målats om igen, och ett par hundar längst ner till vänster kan ha lagts till så sent som på 1800-talet. Äktenskapets bankett har placerats i en rikt möblerad interiör, förmodligen en tavern. Mirakel sker längst ner till höger; gästerna sitter runt ett L-format bord som domineras i ena änden av Kristi figur. På vänster bär två tjänare in ett vildsvinshuvud och en svan spottar eld från munnen. Den exakta betydelsen av alla dessa detaljer förblir oklart, liksom den för det rikt klädda barnet, ryggen omvänd till betraktaren, som verkar skåla för brudparet.

Hieronymus Bosch, 93 x 72 cm, Museum Boijmans Van Beuningen, Rotterdam

Les Très Riches Heures du Duc de Berry”, är en illuminerad tidebok utförd av bröderna Limbourg 1412-1416 för hertigen Jean de Berry. Inte bara Limburgarna arbetade för Jan de Berry. 1416 gjorde en annan av hans protéger, Jacquemart de Hesdin (ca.1355-1414), ett enormt manuskript kallade ”Stora timmar”. Namnet berodde inte bara på måtten, även om dessa var ganska anständiga, 30 × 40 cm. Det är möjligt att det franska adjektivet grandes brukade betyda Magnificent. Det intrikat dekorerade manuskriptet förutom ett massivt, guldklädd omslag innehöll en betydande mängd ädelstenar.

Les Noces de Cana” framställer scenen från Kana
 Grandes heures de Jean de Berry (1409)

De Hesdin placerar ”Bröllopet i Kana” i arkitektonisk interiör som var känd till honom-stiliserad enligt den internationella gotiska bildspråket.

GERARD DAVID (ca.1460-1528) en nederländsk konstnär från Oudewater. Han målade mest stillsamma högtidliga bibliska scener i det fria. Figurerna ha en värdig hållning, landskapet är ofta starkt framträdande.

 ”Detta inlägg är en annons för Grön Gåva och innehåller annonslänkar.”. https://adr.ec/sUwL_LrC

Gerard David ”Bröllopet i Kana”(ca.1500), 100 x 128 cm, Louvre


I denna målning är kvinnornas sittställningar och deras förtrollande ovala ansikten anmärkningsvärda, och hela verket har en mystisk atmosfär. Stillebenmålningen av festmåltiden är fascinerande!

Detalj med bruden.
Detalj

PAOLO VERONESE (1528-88)

Denna enorma duk gjordes för refektorium av San Giorgio Maggiore-klostret i Venedig. Målningen skildrar ett imaginärt palats med cirka 130 gäster, porträtter av kändisar från epoken, av Veronese själv och av hans vänner påklädda i rika färgade kostymer. Tavlan hängde i klostret i 200 år, tills Napoleon stal den och förde den till Paris. Idag i Louvren.

Paolo Veronese ”Bröllop i Kana”(1563), 666 x 990 cm Louvre

Bröllopsscenen, som i en teater, äger rum på ett torg stängt med doriska och korintiska kolonner. På avståndet finns en torn med arkader utförd av arkitekt Andrea Palladio, allt påminner om 1500-talet Venedig snarare än Palestina, där Veronese antagligen aldrig var. Bibliska karaktärer är påklädda som venetianer i orientala dräkter och turbaner.

Detalj
Detalj
Detalj
Musikscen- är det Tizian, klädd i röda dräkt? Är det Veronese i den vita?

JACOPO ROBUSTI, TINTORETTO (1528-1594)

Tintoretto (1561)
Oil on canvas, 435 x 535 cm
kyrkan Santa Maria della Salute, Venice

Scenen utspelar sig i en enorm korridor som ser ut som en magnifik sal från venetianska palatser. Hela utrymmet på bilden är fylld med många gäster. Men var och hur presenterar konstnären underverkets ögonblick? På den första uppsättningen av ett långt bord finns det två grupper människor, vars gester är svåra att gissa att det var här som något fantastiskt hände. I mitten av bilden möter vi en ensam Kristus, här är den andliga förbindelsen.

Detalj

Bröllopsscen har en tydligt nykter atmosfär, eftersom miraklet ännu inte har ägt rum. Kopparna är tomma, bruden och brudgummen är oroliga och deras gäster är förbryllade. Kristus, som är på mellanavstånd, men framhävd av bordets perspektiv, kommer inom kort att återställa allas goda humor.

MARTIN de VOS (1532-1603) en flamländsk konstnär från Antwerpen var stilistisk nära manierismen. Gillet av värdshusägare beställde tavlan hos de Vos, som var mycket berömd konstnär på den tiden. Resor till Italien och tid tillbringad i Venedig (1550-58) hade en märkbar effekt på hans arbete. Biblisk scen från Kana äger rum i renässans-stiliserad sal med ett bord fullt av god mat och dyra porslin. De Vos försökte ändå att framkalla en något biblisk atmosfär, flera gäster bär turbaner. De stora vinkannor har ett särskilt klassisk utseende.

Martin de Vos ”Bröllop i Kana”(1596-97)
Oil on panel, 268 x 235 cm
O.-L. Vrouwekathedraal, Antwerp

https://click.adrecord.com?c=34582&p=1065

Vi kommer att avsluta den konstresa hos Julius Schnorr von Carolsfeld (1794-1872) från Leipzig. Han tillhörde en grupp av tyska konstnärer- nasarenerna och hans måleri idealiserade den medeltidens bildspråk. Gruppen betonade konstens samband med kristendomen och hade förebilder i 1300, 1400-talens italienska och 1500-talets tyska måleri. Det är inga konstigheter att von Carolsfeld framställde ”Bröllopet i Kana” (1820) på mycket bibliskt sätt!

”Bröllopet i Kana” (1820), 140 x 110 cm, Kunsthalle, Hamburg

Predikan i konsten- utvalda tavlor.


I världen där böcker och alla skriftliga ord var sällsynta, överlämnades kristna läror på ett muntligt sätt. Predikan var en utläggning på folkspråket av evangelietexten. Särskilt var det viktigt insats för tiggarordnarna, som dominikaner eller franciskaner. Predikant höll folkliga samlingar även i gathörnen. Största talare hade riktiga talanger som Bernardinus av Siena eller Savonarola. De åtnjöt stor lydnad.

"Sankt Bernardin predikar på Piazza del Campo i Siena"- så här avbildade honom Sano di Pietro (1405-81) en av största sienenska konstnärer. Tavlan befinner sig i domkyrkans museum. 


Bernardinus av Siena (1380-1444) var en präst, franciskanmunk . När Siena drabbades av pesten, han hjälpte dem mest utsatta. År 1417 inledde Bernardinus sin bana som resande predikant, i vilken egenskap han omedelbart blev berömd; tiotusentals personer kunde närvara vid hans framträdanden.

Predikstolen (ambon) i Prato-domkyrkan
(1428-38)


Tryckta predikningar, som kunde publiceras av lyssnare anteckningar, möjliggjorde studier av predikade ord. Här har vi exempel på en känd predikant och teolog från Schweiz- Geiler von Kaiserberg (1455- 1510). Geiler var präst i Strassburg och blev berömd för sina folkliga tal, präglades av en burlesk, av förkunnelse i vilka han oförskräckt visade kyrkans svagheter. Med all sin skarpa kritik och krav på reformering var dock Geiler trogen den katolska kyrkan. Tiden till Martin Luther har inte kommit än.

Hans Baldung Grien (ca.1484-1545)
omslag till ”Das Buch Granatapfel”(1516) Strasburg
framställer predikande Geiler von Kaisersberg

Protestanter, som tog mönstret direkt från Bibeln, trodde att tro kom genom att lyssna, så predikan blev viktigare och predikestolen blev en viktig plats i kyrkan.

Lucas Cranach den äldre
”Martin Luther predikar i Stadt- und Pfarrkirche St. Marien zu Wittenberg” (ca.1531)
Lutterhalle, Wittenberg
Jakob Seisenegger (1505-67) en österrikisk målare i tjänst för KarolV. Han skapade porträtter av Habsburger -familjemedlemmar.
” Predikan in der Wiener Augustinerkyrkan” (1560) avbildade Ferdinand I som lyssnade på talande predikant
Kunsthistorisches Museum, Wien

Vittore Carpaccio (ca.1465-1526) en venetiansk målare utförde många tavlor för Serenissima, för Scuola dei Lanieri. Här kan vi beundra scener som representerar St. Stefanos liv. Helgon var den första martyr av kristendomen efter Jesus.  Enligt apostlar var han ledare för de grekisktalande urförsamlingen, och när han sjöng Kristi lov, dömdes han av det judiska rådet – sanhedrin för hädelse och stenades till döds omkring år 35.

Predikan ägde rum i Jerusalem, pittoreska, orientaliska dräkter passar här utmärkt!

Vittore Carpaccio ”Predica di San Stefano” (1514)
148 x 194 cm
Louvre
Detalj
Carpaccio utförde så vacker Jerusalems arkitektur!

Bakgrunden är en fantastisk vision av staden Jerusalem, är uppsatt av byggnader i det orientaliska stil med kupoler och andra arkitektoniska uppfinningar. Längre bort kan man se typiskt venetianska kullar och berg som bleknar in i dimman.

Idag är predikan det tal vid gudstjänsten som hålls av den som kyrkan gett uppdraget till och som utgår från eller anknyter till en Bibeln. Som vi kan se på tavlor, formen av predikan har förändrats. Förut kunde i princip ske var som helst, till exempel på gator och torg. Reformation och motreformation har ordnat det på ett eget sätt och retorik. Predikan har en tydligt tema, logiska delar, och fick undervisande karaktär. 

Landskapsmotiv under Renässansen. Utvalda exempler.

Tavlor som endast framställde landskapsmotiv var sällsynta. Men konstnärer var fascinerande av landskap och det som de kände placerades ofta i bakgrunden till religiösa verk.

Konrad Witz”Petrus fiskafänge ”(1444)132 x 154 cm /Musée d’Art et d’Histoire, Geneva, Switzerland

”St.Christopher” (1435), 102 x 81 cm
Kunstmuseum Basel

Konrad Witz var en tyskfödd målare (ca.1400-45), verksam i Schweiz och påverkad mycket av nederländskt måleri. Hans stora målningen ”Petrus Altare” i Genève är intressant som en av den västerländska konstens första landskapsmålningar. Landskapet, där man ser Genèvesjön och Mont Salève, kontrasterar genom precisionen i sin realism och sina nyanser mot den massiva röda manteln på Kristusgestalten.
I den här målningen tar Witz det revolutionära steget att flytta scenen från det bibliska Galilé-havet till sitt lokalområde, runt Genèvesjön med snötäckta topparna i Mont Blanc.

Piero della Francesca ”ca.1416-1492) avbildade ofta landskap som en av viktigaste motiv i hans religiösa måleri.

”Kristi dop”(1448-50)
National Gallery, London
”Leggenda della Vera Croce”(1452-59) utfördes med medhjälpare till kören i kyrkan San Arezzo
356 c 747 cm- Jerusalem som den medeltida stad, Arezzo

I 1445 fick han uppdraget att utföra polyptyk till kapellet i Sansepolcro, finansierat av familjen Pichi. Kontraktet föreskrev att arbetet skulle fullbordas på tre år men det dröjde 15 år och Piero anställde medhjälpare.

Polyptych della Misericordia (1445-62), nedersta predella med landskap
Museo Civico di Sansepolcro
”Jesu födelse” (ca. 1480) oavslutade
National Gallery, London
Landskapet har tydliga drag av konstnärens hemtrakter i Toskanien.
Detalj med vita berg i närheten av Siena.
Andrea Mantegna /1431-1506)
”Jungfruns död” (ca.1492) visar upp staden Mantua, med bro San Giorgio vilken ser man så rejält från Maria´s kammare
Jan van Eyck (ca.1390-1441)
”Kansler Rolins Madonna”(1431-36)
Louvre
Kullarna och bergen lite mer dramatiska än i verkligheten.

Scenen visar Jungfru som kröns av en svävande ängel medan hon presenterar spädbarn för kanslier Rolin. De befinner sig i en rymlig loggia med en rik dekoration av kolumner. I bakgrunden är ett landskap med en stad vid en flod, antagligen är detta Autun i Bourgogne, Rolins hemstad.

Albrecht Durer ”View of Arco” (1500-10) utförd under andra resan till Italien.

Joachim Patinir (ca.1480-1524) var en belgisk landskapsmålare verksam i Antwerpen. Hans stil är storaktig och stämningsfylld. Tavlorna har ofta en blåaktig ton. Han mest berömda målningar är Jesu dop i Wien, ”Den helige Kristoffer” på El Escorial, samt ”Flykten till Egypten”,” Antonius frestelse” och ”Himmel och helvete” på Prado.

”Kristi dop” (1515)
Kunsthistorisches museum, Wien
”Den helige Kristoffer med Jesu barnet”(1522)
Escorial

”Landskap med flyget till Egypten”
olja på panelen, 17 × 21 cm
Royal museum of Fine Arts, Antwerpen
”Vilan på flyget till Egypten” (ca.1520)
oil on panel, 121 x 177 cm
Prado
”St.Hieronymus straff”(ca.1512-15), tryptyk
oil on wood, 117 x 81 cm
Metropolitan Museum of Art, New York

Bildens verkliga ämne är det magnifika panoramalandskapet, som tittaren uppmuntras att resa visuellt på pilgrimsfärdens väg.

”Donau landskap med slottet Worth” (1520-25)
Alte Pinakothek, Monachium

Donauskolans landskapssyn utvecklades under åren omkring 1500. Till skillnad från den italienska konstnärerna, för vilka mänskliga gestalten var huvudmotiv var det landskap som stod i centrum. Det betraktades inte längre som en bakgrund utan som ett element som aktivt verkade i bildens handling. Så här kan vi beundra naturens alla variationer- floder, berg, skogar och ängder. Den helt dominerande konstnären inom denna genre var Albrecht Altdorfer (ca.1480-1538). Has teknik är fri, uttryckskraften obegränsad. Hans landskapskompositionen har närmast en religiös karaktär!

Giovanni Bellini ”Madonna på ängen”(ca.1500)
Den presenterar en medeltida ikonografi med Jungfru som sitter framför ett fullständigt och glänsande landsbygdspanoram. Fullt med små detaljer i vardagen bidrar detta landskap till den intima och bekanta tonen i hela scen.

Ibland på tavlor framställer konstnärer verkliga atmosfäriska händelser som t.ex. storm, regnbåge. Pinturicchio (1453- 1513) avbildar påve Pius ankomst till konciliet i Basel (1431-49). Stormen observerades i verkligheten. Riktiga är också byarna hos Giorgione, Bellini och Joachim Patinir. I vissa fall kan vi enkelt identifiera målade platser:

  • den toskanska landskap typisk böljande och backig (Piero della Francesca i närheten av Siena)
  • Bodensjö hos Konrad Witz
  • Arco är en mycket vacker och mysig liten stad beläget bara några kilometer norr om Gardasjön, avbildad av Albrecht Durer på hans resa till Italien
  • en av vackraste europeiska floder, Donau i närheten av Regensburg, avbildad av Altdorfer

Följande scen visar Enea Silvio som reser till James I i Skottland, med uppdraget från Baselkonciliet att ingå en allians med suveränen. Bakgrunden visar ett extraordinärt landskap. Som typiskt för Pinturicchio upplevs landskapet av vissa bisarra element, det klippiga klippet till vänster och den torvade staden längs floden som korsas av båtar. Stormen tog hans skepp mellan Elba och Korsika.
Dessa händelser förutspås i det mörka molnet på vänster sida, men regnbågen påminner också om den framgångsrika landningen.

Pinturicchino ”Enae Silvio Piccolomini ankomst till Bazylea” (1503-08)
Siena, Libreria Piccolomini
Enea Silvio var redan biskop i Siena när han förhandlade över bröllop mellan Eleonora av Portugal och Federico III. Möte skedde 24 februari 1452. Bakgrunden skildrar med verklig detalj händelsens verkliga plats, det vill säga från Porta Camollia.
Europeiska prinser försökte förbereda ett korståg mot de osmanska Turkarna . Gammal och sjuk Enea reser från Rom till Ancona för att personligen ledda armen.
Ancona- landskap över stadsbyggnader
”Stormen”- la Tempesta är en målning av den venetiansk konstnären Giorgione,(1477-1510) daterad till 1506–1508.
83 cm × 73 cm
Gallerie dell’Accademia, Venice
Den föreställer till vänster en man som håller i en stav och till höger en ammande kvinna, framför en storm med blixtar i bakgrunden.

Det steniga landskapet är täckt med några glesa buskar, ruiner och delar av en staden, som är upplyst av ett blixtnedslag. Landskapet hos Giorgione är inte längre bara bakgrund med mindre betydelse. Snarare har den absolut prioritet över de två mänskliga figurerna som är placerade på kanten och bestämmer atmosfären i bilden. Djupa nyanser av ljusblått och grönt dominerar, med vilket Giorgione skapar en nästan magisk effekt av lugn, tystnad och harmoni, som inte störs av den avlägsna åskväder i horisonten.

En kort konstresa till norra och södra delen av den europeiska kontinenten visar till oss, konst beundrare hur viktigt varit landskapsmotiv, den närmaste som var bakom fönster och den fantasifulla. Men om detta i nästa mitt blogginlägg ”Fantastiska landskap

VÄLGÖRENHET I KONSTEN.

St. Lorenzo
Capella Niccolina (1447-49), Vatikan

Under medeltiden var det en religiös skyldighet att hjälpa fattiga och sjuka. Kyrkan,snabbare skrivit,kloster hade plikt att hjälpa utsatta människor och gjorde det under många århundraden. På 1500-talet förändrades situationen. Antal kloster minskade, bördan att hjälpa de behövande föll på kommunala myndigheter eller privatpersoner. Det ökade population innebär stora problem med försörjning och den katolska kyrkan hade minskat stöd till fattiga. Italienska städer började bygga vårdanstalter,sjukhus och barnhem. Samma roll hade gillen, en organisation där medlemmarna ägnade sig år religiöst fromhetsliv, hjälpverksamhet och sällskapsliv. De hade plikt mot varandra, gemensam sjuk-och begravningskassor. Ett visst skydd när någon dör.

OSPEDALE del CEPPO grundades i Pistoia redan i 1277 av religiösa samfund Santa Maria eller ”del Ceppo dei poveri”-de fattigas offerstam, senare blev det stadens sjukhus. När Republiken Florens annekterade stad Pistoia bekräftade också officiellt sjukhus statusläge (1401).

Uppdrag att restaurera sjukhus fick Michele di Bartolomeo(1456-62).Tack vare honom byggnaden fick nästan renässansstil, loggian är dekorerad av en keramisk glasyr( en s.k majolika). Den vackert insats utförde Luca della Robbia (1400-82) skulptör och keramiker från Florens. Lucca var känd av sitt arbete med bl.a sångläktaren (cantoria) och dörrarna till sakristian i den florentinska katedralen Santa Maria del Fiore:

1431-38
328 x 560 cm nuvarande i Museo dell`Opera del Duomo
Florens

Luca della Robbia utvecklade en teknik att måla keramikglasyrer i olika färger på terrakottafigurer och grundade en riktig fabrik-verkstad, tillsammans med sin familj. De tre nästa generationer av della Robbia tillverkade terrakottafigurer i många italienska städer.

Hans son, Giovanni della Robbia (1469-1529) ärvde verkstaden efter fars död och förbättrade metoder att kunna tillverka mångfärgade (polykroma) skulpturer på snabbare och mer effektiv sätt. Giovannis största och kanske finaste av verk är den polykromatiska frisen på utsidan av Ospedale del Ceppo, utformades mellan 1514-1529. Ämne var förkopplat med sjukhusets verksamhet. Giovanni utformade ””Sju verk av barmhärtighet”:

Ospedale del Ceppo, Pistoia
Här vi har en exempel på god gärning;
besöka de fångna.
Besöka de sjuka.
Begrava de döda
Mätta de hungrande och ge dryck åt de törstande.
Tvätta fotten av pilgrimer.
Pistoia, Ospedale del Ceppo
Allmän vy.

OSPEDALE degli Innocenti – blev en av första byggnad i Florens i den renässanska stilen. Filippo Brunelleschi arbetade med projekt mellan 1419-27. Några år senare kom Andrea della Robbia (Lucca`s brorson) att utforma keramiska tondo-porträtter av lindebarn som pryder fasaden.

Ca. 1490 fassaden av Ospedale degli Innocenti.

Sjukhuset var en välgörenhets institution till övergivna barn. Det avspeglade en humanistisk läran under den tidiga renessansen i Florens. Målet var att barnen ska återinföras i samhälle. De ska kunna läsa, skriva och lära sig andra färdigheter. Sjukhuset tillhandahöll medgift för flickorna och de hade möjlighet att gifta sig eller vara nunnor.

OSPEDALE della SCALA i Siena fanns här från 1100-talet och blev ett separat institution inom kyrkans Santa Maria della Scala verksamheten. Grundades från privata donationer av Sienas medborgare. Intäkterna räckte att servera måltider till fattiga, behandla de sjuka och framför allt att ta hand om lämnade barn. Pilgrimer kunde övernatta i Sala del Pellegrinaio (Pilgrims Hall). Sjukhuset fick uppdrag att sköta om pilgrimer för att här har funnits Via Francigena, den viktigaste pilgrimsvägen till Rom och mängd av folken passerade genom Siena. De erbjuds gratis rum, måltider och en sorts kuponger för mat och dryck i Sienas territorium när de fortsatte sina resor. Barnomsorg har varit bra organiserat. Nunnor tog hand om små barn, vid 8 års ålder fick de lära sig en handel och alla vinster de gjorde förvarades för dem. När de fyllt 18 år hade barnen möjligheten att lämna sjukhuset. I detta fall fick de alla sina sparade intäkter,flickor fick även medgift.

Santa Maria della Scala är berömd av sin konst. De yttre freskerna finns tyvärr inte längre (utfördes av Lorenzetti-bröderna på 1330-talet).

Domenico di Bartolo (född ca. 1400- död ca.1447) fick uppdrag att föreställa sjukhusets välgörenhet i form av fresker till Sala del Pellegrinaio (1439-44). Det är konstnärens sista färdiga verk och absolut hans mästerverk. Målningar illustrerar det dagliga livet såväl som sjukhusets historia. Domenico utformade fem scener med imponerande detaljer, han skildrade verksamhetens vardag.

Fresken avbildar det innersta i sjukhusets verksamheten : barn är omhändertagna från början, senare döpta och till slut får de äktenskapets sakrament.
Tvättningen av fötter; slutsatscen till den välkända scenen med Kristus
som tvättar sina lärjungars fötter.
Pilgrimer får kläder, mat och en så kallade allmosa (nådegåva).
Barmhärtighetsverk : att mätta de hungrande blev ett vackert bildmotiv.

Måltider serverades för de fattiga 3 gånger i veckan. De sjuka fick också gratis mat och behandling. Det var ovanligt för tiden men på sjukhuset fanns en säng för varje sjuk patient och lakan hölls rena!

Religiösa välgörenhets institutioner verkade också i norra delen av Europa.

Mästare från Alkmaar verkade mellan 1490-1515. Hans smeknamn härstammar från en serie målningar som gjorde han till gillet Den Helige Andes vid Sint Laurensker kyrka. Den protestantiska kyrkan var tillägnad också Sankt Laurentius! Målningar hette ”Sju barmhärtiga verk”. Pittoreska och realistiska folkscener framställer alla sju godhjärtade verk . Det är värd att kolla lite närmare hur man behandlade fattiga i Alkmaar.

Vi kommer tillbaka till Italien och staden Neapel. Till broderskap del Pio del monte Misericordia utförde Caravaggio altarverk ” Sju barmhärtiga verk” (1606-07). Konstnären skildrade alla 7 verk i en enda komposition. Det ljusa ljuset är metafor för barmhärtighet,resten av tavlan sjunker i starka kontraster av chiaroscuro.

390 x 260cm
fortfarande i kyrkan Pio Monte della Misericordia, Neapel

Oljemålningen visar den katolska doktrin på ett majestätisk sätt. Överst på tavlan finns jungfru Maria med barnet Jesus stödd av två änglar, hon representerar medkänsla och förlåtande. Sju barmhärtiga verk avbildar traditionella exemplar som hjälp till pilgrimer, stöd till fattiga eller sjuka. Kompositionen är dessutom mycket dramatisk som alltid hos Caravaggio.

Barmhärtigheten är ett centralt tema inom Bibeln och har tillkommit ofta som ledmotiv genom olika tidsperioder. Renässansen öppnade intresse för människan och hennes välmående. Men för att utvecklas som en individ-humanist var det obligatoriskt att ta hand om mest utsatta och svaga i samhället. Konstnärerna ägnades den barmhärtighetens ikonografi åt största omsorg.