Paradoxalt, imaginära landskap målades tidigare än riktiga landskap. I religiösa och mytologiska verk uppfanns omgivning vanligtvis för att betona atmosfären eller dramatiken i det avbildade innehållet.

Igen behöver vi dela landskapsmotiv till två delar av Europa: den norra med flamländska länder och Donau-skolan och den södra med italienska, orealistiska miljö.

Leonardo da Vinci är en bra exempel som konstnär vilken undersöker, vilken går egna vägar. ”Madonna i grottan” finns i två versioner och båda två domineras av Leonardos vetenskapliga intressen. Hans geologiska och botaniska observationer görs med stor detalj och fantasi.

De fyra heliga figurerna placerades vid ingången till grottan mitt i ett störande landskap av höga, sprickiga, stenar som påminner om klippformationerna i Dolomiterna.

• 

• 

Detaljerna kring botanik är också noterbara då växterna på tavlan i Louvren är botaniskt korrekta till skillnad mot de i versionen i London som är fantasifulla skapelser av Leonardo.

Hos Andrea Mantegna ser klippor fullständigt orubbliga ut! En fantasifull naturens framställning.

Alte Pinakotek i München förvarar ett helt unik verk av Albert Altdorfer (ca.1480-1538) den tyska konstnär och kopparstickare. På sin kända tavlan ”Slaget vid Issos” avbildar han makedonska armens seger (styrd av Alexander den store) över den persiska armen ledd av Dareios III.

Vi kommer att koncentrera oss på landskapet!

Den bataljmålning har en effektiv landskap som är lika bergig som molnen på himlen. Firmament motsvarar stridscenens drama på slagfältet. Jorden och därmed mänskligt liv återspeglas tydligen i himlen (och vice versa), precis som solen reflekterar i havsytan. Den eldiga solnedgången fördjupar bara dramatiken.

Albrechts Altdorfer namn är kopplat med landskapsmålningar, många av hans verk representerar den tyska Weltlandschaft (världslandskap). Detta är en typ av komposition i västerländsk målning som visar ett imaginärt panoramisk sceneri sett från en upphöjd utsiktspunkt med berg och lågland, vatten och byggnader. Ämnet för varje målning är vanligtvis en biblisk eller historisk berättelse, och figurerna som omfattar händelse, försvinner i omgivningen.

Joachim Patinir skapade också i stilen ”Weltlandschaft”. Bildkomposition innehåller tre färger som är typiskt för honom. Kalt och blå floden Styx är huvudelementen i målningen.

Patinir skildrade här himmel och helvete, gott och ont. Till vänster avbildar han en himmelsk plats med kristallblå floder och lysande fontän och änglar. Längst till höger är en mörk himmel uppslukande av helvetet. Det brinner. Färgschema består av bruna klippor och bruna brända träd i helvetet.

Pieter Bruegel i sina landskapsmålningar likställde människan med den levande naturen, han vävde den in i miljö. Bruegel målade både realistiska landskap och fantastiska skildringar.

• 

• 

Den flamländska mästare anpassade och gjorde mer naturligt landskapsmotiv, som visar små figurer i ett imaginärt sceneri. Några av hans tidigare målningar, såsom detta med ”Flykten till Egypten” ligger helt inom Patinir-konventionerna.

Samma period i Italien målade Niccolo dell`Abbate (1509/12-1571) en serie landskap för Cabinet du Roi i Château de Fontainebleau. Konstnären tillämpar formeln för ett stort landskap animerat av små, graciösa figurer. Mycket liknande som hos Joachim Patinir!

Han framställer en dramatisk landskap som återspeglar den mytologiska händelse. Scenen på ängen är lugn medan de mörka molnen som samlas över Proserpine säger till oss mer än ord att kommentera hennes sorgliga historia.

Vi återkommer till Florens, för att lägga märke till mest berömda och glorifierade konstverk i världenshistoria. Porträttet avbildar Lisa Gherardini, silkeshandlare fru, med ett avlägset och mystiskt landskap som bakgrund.

Konsthistoriker spekulerar att landskapet bakom damen är det Val di Chiana, en dal i hjärtat av Toscana. Eller är det så, att sceneri bakom Mona Lisa är likadan gåtfull som hennes leende?