Landskapsmotiv under Renässansen. Utvalda exempler.

Tavlor som endast framställde landskapsmotiv var sällsynta. Men konstnärer var fascinerande av landskap och provinser, trakter som de kände placerades ofta i bakgrunden till religiösa verk.

Konrad Witz var en tyskfödd målare (ca.1400-45), verksam i Schweiz och påverkad mycket av nederländskt måleri. Hans stora målningen ”Petrus Altare” i Genève är intressant som en exempel på den västerländska konstens första landskapsmålning.

Landskapet, där man ser Genèvesjön och Mont Salève, kontrasterar genom precisionen i sin realism och sina nyanser mot den massiva röda manteln på Kristusgestalten.
I den här målningen tar Witz det revolutionära steget att flytta scenen från det bibliska Galilé-havet till sitt lokalområde, runt Genèvesjön med snötäckta topparna på Mont Blanc-berg.

Piero della Francesca (ca.1416-1492) avbildade ofta landskap som en av viktigaste motiv i hans religiösa måleri.

År 1445 fick han uppdraget att utföra polyptyk till kapellet i Sansepolcro, finansierat av familjen Pichi. Kontraktet föreskrev att arbetet skulle fullbordas på tre år men det dröjde 15 år och Piero anställde medhjälpare.

Andrea Mantegna (1431-1506) fick en uppdrag från familj Gonzaga. Landsdelen är Mantua, Castello di San Giorgio vid en konstgjord sjö (lagun) med bro. Mantegna präglades i sitt arbete av nederländska mästare. Det känns tydligt på denna tavlan!

En flamländsk konstnär Jan van Eyck (ca.1390-1441) utförde en fantastisk verk för sin donator Nicolas Rolin (1376-1462). Han avbildade kansler Rolin i sällskap av den heliga familj. Det mest överraskande inslaget är utan tvekan stadsbilden som sträcker sig bortom loggia. Till höger (bakom Jungfru) ligger de rika kvarteren med olika byggnader som domineras av en imponerande gotisk kyrka.

Antagligen är detta stad vid flod- Autun i Bourgogne, Rolins hemstad.

En belgisk landskapsmålare Joachim Patinir (ca.1480-1524) spelade en viktig roll i konstens historia – han var den första som skiljer landskapet som en självständig genre. Han framställde vackra, religiösa scener i landskapet, oftast i en blåaktig ton. Han mest berömda målningar är ”Jesu dop”, ”Den helige Kristoffer” samt ”Flykten till Egypten”,” Antonius frestelse” och ”Himmel och helvete” från Prado-museet.

Bildens verkliga ämne är det magnifika panoramalandskapet, som betraktare uppmuntras att resa visuellt på pilgrimsfärdens väg.

Donauskolans landskapssyn utvecklades under åren omkring 1500. Till skillnad från den italienska konstnärerna, för vilka mänskliga gestalten var huvudmotiv var det landskap som stod i centrum. Det betraktades inte längre som en bakgrund utan som ett element som aktivt verkade i bildens handling. Så här kan vi beundra naturens alla variationer- floder, berg, skogar och ängder. Den helt dominerande konstnären inom denna genre var Albrecht Altdorfer (ca.1480-1538). Has teknik är fri, uttryckskraften obegränsad. Hans landskapskompositionen har närmast en religiös karaktär!

Vi är tillbaka på resande fot till Italien! En stor mästare Giovanni Bellini lärde sig från sin svåger Andrea Mantegna att måla landskapsbakgrunder i sina porträtt för att ge en speciell stämning i bilden.

Ibland på tavlor framställer konstnärer verkliga atmosfäriska händelser som t.ex. storm, regnbåge. Pinturicchio (1453- 1513) avbildar påves Pius II (1405-64) ankomst till Baselkonciliet (1431-49). Stormen observerades i verkligheten. Riktiga är också byarna hos Giorgione och Bellini. I vissa fall kan vi enkelt identifiera målade platser:

• den toskanska landskap typisk böljande och backig (Piero della Francesca i närheten av Siena)
• Bodensjö hos Konrad Witz
• en av vackraste europeiska floder, Donau i närheten av Regensburg, avbildad av Altdorfer

Följande scen visar Enea Silvio Piccolomini (Pius II) som reser till kungen James I i Skottland, med uppdraget från Baselkonciliet att ingå en allians med suveränen mot Turkar.

Bakgrunden visar ett extraordinärt landskap. Som typiskt för Pinturicchio upplevs landskapet av vissa bisarra element, det klippiga klippet till vänster och den torvade staden längs floden som korsas av båtar. Stormen tog påvens skepp mellan Elba och Korsika.
Dessa händelser förutspås i det mörka molnet på vänster sida, men regnbågen påminner också om den framgångsrika landningen.

Vi kommer att avsluta den spännande konstresa hos Giorgione (egentligen Giorgio da Castelfranco). Venetiansk målare levde mellan 1477/78 – 1510. Han dog tidigt i pesten men hans namn hör till de främsta namn i renässansens historia.

Denna bild har genomgått många studier och tolkningar, men dess betydelse är fortfarande oklar. Det är inte känt hur karaktärerna är relaterat till varandra och till det stormiga landskapet.

Det steniga landskapet är täckt med några glesa buskar, ruiner och delar av staden, som är upplyst av ett blixtnedslag. Vad är viktigt? Landskapet hos Giorgione är inte längre bara bakgrund med mindre betydelse. Snarare har den absolut prioritet över de två mänskliga figurerna med spädbarn som är placerade på kanten och bestämmer om hela atmosfären i bilden. Djupa nyanser av ljusblått och grönt dominerar. Giorgione skapar en nästan magisk effekt av lugn, tystnad och harmoni, som inte heller störs av den avlägsna åskväder i horisonten…

En kort konstresa till norra och södra delen av den europeiska kontinenten visar till oss, konst beundrare hur viktigt varit landskapsmotiv, den närmaste som var bakom fönster och den fantasifulla. Men om detta i nästa mitt blogginlägg ”Fantastiska landskap”!