Konstspegel borde presentera lite oftare samtida artister, nya efternamn, artister som inspirerar och är populära i den svenska konstvärlden. Idag helt slumpvis har jag valt Lennart Samor, född 1971 i Norrtälje, bosatt i den vackra Östersund.
Lennart berättar gärna om sig själv och sin konst :”Jag tänker oftast bilder i berättelser och bygger upp historier av det jag ser och av de jag möter. Mina uttryck och motiv är därför för mig oftast berättelser i olika former. Ibland är det historier som jag i mina tankar spelar upp och sedan visualiserar och ibland sådant jag upplever och ser. Mitt bildspråk är figurativt men när jag letar i former i motiven så kan ibland motiven upplevas abstrakta”.
Han observerar vardaglighet och berättar enkla, förståeliga historier. Han kunde vara en bra författare! Mest, gillar jag hans serie målningar om tiden som vi alla har problem med. Vad hände med tiden som vi tappar medan vi väntar …i busskö, i tvättstugan. Känner ni denna tidens outhärdlig tik-tak? Är detta ”väntetid” samma värdefull som den andra? Hur ofta lever vi och hur ofta väntar vi för att leva? Kolla närmare på Lennarts Samor måleri!
”Tonåringar”(2020) 100 x 80 cm”I väntan” (2020) 100 x 80 cm”Drosophelia” (2019) 73 x 92 cm”Kl. 22.26 the tube” 50 x 50 cm”Någon annanstans” 50 x 50 cm”Bevarade tankar” 50 x 50 cm
Hur vacker avbildar Lennart naturen och miljön som finns runt honom. Allt är ett berättelse som kan ske i Norrtälje, Stockholm eller Östersund!
”Picknik” (2018) 50 x 50 cm”Bokskog”(2020) 100 x 80 cm”Björnö” 80 x 100 cm”Minnesgården 2””Odensala ängar” (2017) 100 x 100 cm
Fascination av ytor, vinklar och färgstark palett präglar hans måleri. Har ni sett skuggor under vattenyta?
”Under vatten” (2018) 100 x 100 cm”Alghero” (2017) 100 x 100 cm”Kefalonien” (2017) 70 x 70 cm
Lennart Samor hyllar Östersunds vintersporter som har faktisk en lång tradition i början av 1900-talet. Coubertins olympiska ideal var alltid levande vid de Nordiska spelen. Sportmotiv visar rörelse, dynamik och är en spännande måleri äventyr!
Moïse Kisling, född i Krakow som Mojżesz Kisling. På den här tiden fanns inte Polen på kartan, stad Krakow tillhörde den habsburgska riket Österrike-Ungern. Han studerade på Konsthögskola och hans lärare uppmuntrade den unge Moise att åka till Paris. Frankrike var det internationella center för konstnär skapande i början av 1900-talet. Särskilt Montparnasse!
Han flyttade till Paris 1910 vid 19 års ålder och blev fransk medborgare 1915, efter att ha krigat under franska flaggan (första världskriget).
I sällskap av Pablo Picasso, Pâquerette- Café de la Rotonde in Paris, 1916. Han är på vänster sidan!
Foto: Jean Cocteau
Ursprungligen kubist, utvecklade Kisling sin stil till en realistisk uttryckskonst utan att binda sig vid någon speciell skola. Men alla konstkritiker nämner honom som en av viktigaste i Ecole de Paris. Mest berömda är hans aktstudier, men han målade även porträtter, akter, landskap och stilleben.
Le pêcheur (The Fisherman), oil on canvas, 82 x 61.7 cm, private collectionNu sur un divan noir (1913), oil on canvas, published in Montjoie
Enastående vackra och melankoliska är hans kvinnobilder. Är det därför att han varit vän med Modigliani?
”Portrait with a Collar” (1930) såld för 76.900 $ på Christies auktionshus”Jeune fille rousse”(ca. 1938) Galerie David Pluskwa”Kiki de Montparnasse” (1924) Alice Ernestine Prin, smeknamn Queen of Montparnasse, var en fransk konstnärsmodell, sångerska, skådespelerska, memoarist och målare.
1913 tog han studio på Montparnasse och bodde under de kommande 27 åren. Konstnär Jules Pascin och senare Amedeo Modigliani bodde i samma byggnad. Han blev nära vänner med många av hans samtida, inklusive Chaim Soutine, Marc Chagall och Picasso. Alla ville umgås med honom. Moise Kisling var en viktig skådespelare i det konstnärliga samfundet i Montparnasse.
(1916) Musée d’Art Moderne de la Ville Paris”Portrait of Andre Salmon” (1912)”Portrait of Violinist Nathan Milstein” (1903-1992)
En mästare på att skildra inte bara kvinnliga porträtter men också akter. Hans surrealistiska nakenbilder förtjänade honom den bredaste hyllan.
”Petite- brunette Christie”
” Grand nu de Josane au divan rouge ”(1953)
” Buste de jeune fille blonde” (1948)”Nude seated on the grass” (1950) Daniel Malingue Gallery, ParisPortrait of Jean Cocteau (1916)”Kiki de Montparnasse in a red jumper and a blue scarf”(1925) Petit Palais, Geneva”Self portrait with a pipe” Israel Museum, Jerusalem”Young Breton” (1931)
Hans stil att måla landskap påminner stark om Marc Chagall`s. Melankoli. Längtan. Kärlek. Noggranna detaljer.
Paysage de Provence, (1918 ) Landskap från Sanary-sur-Mer (1951) ”Le Port de Marseille” (ca. 1920)”Marseille”(1948)”Le parc et le bassin du Chateau du Gressy” (1949)”Saint -Tropez” (1918)”L`Albergo” (1922)”Contrasting sounds”(1918)
Kissling, som sagt, hade eget och unikt uttryckskonst: landskap präglades av förenklad miljö, porträtterade personer hade stilistisk överdrivna stora armar eller breda ben och ögon.
Hans stilleben tavlor med blommiga motiver når otroliga priset på auktionshus eller auktioner online.
Han fruktade med rätta för sin säkerhet som jude i det ockuperade Frankrike. Andra världskriget brutalitet tvingade honom att emigrera till USA 1940. Han ställde ut i New York och Washington men bosatte sig i Kalifornien, där han bodde fram till 1946.
Kisling återvände till Frankrike efter kriget och Tysklands nederlaget. Moïse Kisling dog i Sanary-sur-Mer i Provence-Alpes-Côte d'Azur, den 29 april 1953. En bostadsgata i staden är uppkallad efter honom.
Jag kan oändligt visa och beundra hans konst, särskilt från Paris på 20- och 30-talet. Det har varit så vacker period i konst. Låt mig avsluta min inlägg om Moise Kisling. Jag har mina egna tankar. Trots att var han omgiven av människor, kände han sig främmande överallt. Så här skriver Moise i sina anteckningar:
"I Polen är jag jude, bland judar är jag en fransk målare, men mellan fransmännen är jag som metoik"
#i det antika Grekland en främmande bosatt i de grekiska stadsstaterna
”Porträtt av Baltus”( 1912?) med dedikation: à Jean Baltus, olja på duk, lagt på kartong, såld hos Dorotheum för 16.000$
”Bird cherry and forget-me-not still life.” (1967). Oil on canvas
Yurij Ivanovitch Pimenov, född 1903 i Moskva, och död 1977 i Moskva. Han älskade sin kära stad, trots olika omständigheter som krig, sovjetisk propaganda har han aldrig lämnat huvudstad. Pimenov skapade konst enligt partilinjen-sovjetisk realism men har skildrat rysk samhälle långt ifrån ett idylliskt liv och med en nypa av poesi.
Pimenov var en mångsidig konstnär: målare, teater designer, författare och mästare i den sovjetiska reklamaffischen.
Han letade efter sin konstnärliga still länge: först var det tysk expressionism, sedan impressionism. Hans bästa målningar under dessa år hade för ledmotiv krigets upplevelser.
”Krigsinvalider” (1926)”Heavy industry” (1927)
I Sovjetunion fokuserades mycket på arbete, ekonomiska snabba förbättringar. En ekonomisk plan var bland de viktigaste ämnena som koncentrerades av sovjetiska konstnärer. Yuri Pimenov visade upp heroiska arbetares liv. De tre delarna av denna duk (triptyk) visar kvinnors tunga arbetsuppgifter, ledig tid i teatern och hemma.
Central del:” Workers at Uralmash”(1934) /Yekaterinburg Museum of Fine ArtsVänster del ”Theater” Yekaterinburg Museum of Fine Arts
Höger del: ”Tea time”
Den tavlan hade en särskilt plats i Pimenov`s hjärta. ”Nya Moskva” är ett exempel på en typisk socialistisk realism. Staden genomgick ett omfattande renoveringsarbete. En kvinnas körning symboliserade en ny era. En öppen cabriolet drivs av en blond, korthårig kvinna i en blå klänning. Folkmassan, är det dimmiga skuggar långt framåt passerade i närheten av Swerdlow-torget. Detta avbildning är mest ovanlig för sovjetisk kreativitet, Pimenov verkar skildra en fotografisk bild. Målningen är en optimistisk syn på framtiden medan 1930-talet i verkligheten var de mörkaste period av Stalins politik.
”New Moscow” (1937)
På 1940-talet vände sig Pimenov till att igen skildra krig. I den här bilden visar han upp andra världskrigets frontlinje. Faktiskt använder han samma komposition som tydligt i hans ”Nya Moskva”. Metoden belyser på ett tydligt sätt kontrasten mellan krig och fredstid. Det finns ingen lycklig framtid framåt- bara krig…
”Front Road”(1944) State Russian Museum
Konstnären fick frågan varför han alltid framställer de kvinnliga arbetare i smutsiga kläder. Folk trodde att det var en statlig ordning, men Pimenov såg poesi i skitiga, realistiska overaller. Han kom till den moderna realismen i en ond tid och bar den med sig genom hela sitt liv. Han försökte ”mjuka” den hårda sovjetisk realism.
”Spring window”(1948) The P.M.Dogadin Astrakhan State Art Gallery”First May celebration”(1950)
Den officiella sovjetiska konst var i huvudsak propaganda och konstnärer uppmuntrades att romantisera de massiva byggverk under efterkrigstiden. Människor som ser fram emot ett nytt liv avbildades av Pimenov.
”District of tomorrow”(1957) State Tretyakov Gallery
Under åren flyttade han till impressionismen och började använda ljusa färger. Den tavlan har otroligt positiv stämning: gladfulla 60-talet där folk uppriktigt trodde på byggandet av en ljus framtid. En nygifta par verkar vara på promenad till sin första lägenheten.
”Bröllop i morgondagens gata”(1965) State Tretyakov Gallery
Pimenov`konst återspeglade kommunistiska och socialistiska idéerna.Glada, friska människor och byggandet av ett nytt land - precis som på denna tavlan. Pimenov ägnade en serie målningar "Nya distrikt" till bostadsbyggande.Och han aldrig slutade att avbilda Moskva.
”Morning in the City”(1964) Institute of Russian Realist Art
Och vad händer efter att stora byggnadsarbeten är slut? Människor flyttar från trånga sovsalar och gemensamma bostadsområden till sina egna nya lägenheter. Slutligen har de utrymme för ett privatliv.
”Lyrical housewarming”(1965)”Morning shopping” ”Laid festive table”””In the rooms”
Pimenov var en mästare i att fånga korta ögonblick i livet, som händer dagligen och förblir obemärkt från den uppenbara rutinen. Konstnär var galet kär i Moskva, inte som en stad, lika mycket som begrepp om hemlandet. Värme och livlighet känns från varje avbildades gatan, hus, varje tomt.
”Beginning of love”
Pimenov kallade sig en "realistisk impressionist." Han ville fånga varje ögonblick:från hur människor började sina morgnar till hur de reste hem igen. Massor av hans målningar skildrade också Moskvas kontrasterande stadsdelar.
”Windows””The most fashionable driver, oil. (1975)”Stewardess”(1971)”The lonely flower seller”(1958) scenen sker i Venedig
Yurij Pimenov lyckades skapa olika motiver under sin kreativ karriär.
"Tanya Pimenova"var särskilt öm, där han skildrade sin älskade och enda dotter. Detta är inte det första kvinnliga porträttet av konstnären,men det var denna motiv som väckte varma känslor hos honom.Tanya,sitter utan att röra sig, med blicken fäst vid sidan.Det verkar som om konstnären fångade henne plötsligt och oväntat vid en vanlig frukost.Troligen vaknade flickan för inte så länge sedan, hennes tankar svävar fortfarande någonstans långt borta.Tanya har delikat glatt hud, lite rodnad på kinderna.Konstnären drar tydligt känslorna i ansiktet: stora ögon,mörka ögonbrynen,ljusa läppar och en lätt snubbig näsa.
Om sig själv brukade han skriva:” Jag älskar att måla regn. Denna värld kan vara en mycket vacker, om en person för närvarande är inställd på skönheten. Om någon har dåligt hjärta, om han är besviken och ledsen, kommer regn att lägga in honom melankoli. Stadsregn är full av olika bilder och stämningar. Det ger konstnären massa upplevelser och känslor. Om regnet i staden skapades många variationer i konst och i själva verket är vi varje dag i en flyktig natur. Bara absolut apatiska människor är helt mottagliga och likgiltiga för det.”
”Early morning in Moscow” (1960)
”Skyfall””Wet posters”(1973)”Transparent paraply”
Tavla ”Actress” återspeglar impressionistiska känslor hos Pimenov. Glada, ljusa färger i garderoben före föreställningen. Skådespelerskans händer. En kopp te eller kaffe, ett stort glas vin druckit vid kvällens premiär. Vita handskar. En flaska parfym. Scendräkt på stolen och spegel. Alla sådana föremål skapar atmosfären och intimität!
”Actress” (1935)
De lyriska kompositioner utfördes efter konstnärens besök i Tokyo 1975, där han hade en separatutställning av sina verk. Pimenov`s status som den sovjetiska konstens ledare försäkrade att han kunde resa utomlands vid flera tillfällen. Utställningen hade varit en stor framgång och såldes den helt ut till museer och samlare. Pimenov hade också chansen att bekanta sig med den konstnärliga och teatraliska kulturen i mystiska Japan.
”Window in Tokyo”(1975) Kyoko the Japanese Girl (1975) oil on canvas Provenance: Collection of Tatiana Pimenova, the artist’s daughter, Moscow, c. 1980s Private collection, USA.
Yurij Pimenov kallades för sovjetisk impressionist. Han behandlade sig själv som en realistisk impressionist. Pimenov förblir djupt sovjetisk genom ideologiska åsikter men i konsten ägnades han åt främst samtidens liv och utförde dem i den teknik som han älskade: i ljusa, luftiga och genomskinliga färger!
