Författare: Ewa Nienartowicz

”Bird cherry and forget-me-not still life.” (1967)

Yurij Ivanovitch Pimenov, föddes 1903 i Moskva och dog 1977 i Moskva. Han älskade sin kära stad och trots olika omständigheter som krig och sovjetisk propaganda har han aldrig lämnat huvudstaden. Pimenov skapade konst enligt partilinjen – ”sovjetisk realism” – men det fanns många avvikelser i hur han skildrade det ryska samhället.

Idag kommer vi att mötas av en stark personlighet, konstnären som var långt ifrån det idylliska livet, konstnären som målade sina tavlor med en nypa poesi.

Pimenov var en mångsidig artist. Han sysslade med teatermåleri, scen- och reklamaffischer. Men för mig där han verkligen lyser är det hans stadsbilder och porträtt av människor.

I Sovjetunionen fokuserades mycket på arbete, ekonomiska snabba förbättringar och kvinnornas delaktighet. Yurij Pimenov visade upp heroiska arbetares liv och förmodligen trodde han på en socialistisk, politisk program.

De tre delarna av denna duk (triptyk) visar kvinnor under ansträngande arbetsuppgifter, deras lediga tid i teatern och i hemmamiljö.

Den tavlan hade en särskild plats i Pimenovs hjärta. ”Nya Moskva” är ett exempel på typisk socialistisk realism. Huvudstaden genomgick omfattande renoveringsarbete. Kvinnans körning symboliserade en ny era. Moskva på 1930-talet, en öppen cabriolet, en blond, korthårig tjej skapar atmosfären. Folkmassan skymtar långt framåt och passerar i närheten av Swerdlow-torget. Denna avbildning är mest ovanlig för sovjetisk kreativitet.

Pimenov verkar skildra en fotografisk bild. Målningen är en optimistisk syn på framtiden, medan 1930-talet i verkligheten var den mörkaste perioden i Stalins politik.

På 1940-talet vände sig Pimenov till att skildra igen krig. I den här bilden visar han upp andra världskrigets frontlinje. Faktiskt använder han samma komposition som tydligt syns i hans ”Nya Moskva”. Metoden belyser på ett tydligt sätt kontrasten mellan krig och fredstid. Det finns ingen lycklig framtid framåt – bara krig och förstörda vägar.

Konstnären fick frågan varför han alltid framställer de kvinnliga arbetare i smutsiga kläder. Folk trodde att det var en statlig ordning, men Pimenov såg poesi i skitiga, realistiska overaller. Han kom till den moderna realismen i en ond tid och bar den med sig genom hela sitt liv. Han försökte ”mjuka” den hårda sovjetiska realism.

Den officiella sovjetiska konst var i huvudsak en propaganda och artister uppmuntrades att romantisera de massiva byggverk under efterkrigstiden. Människor som ser fram emot ett nytt liv och framtiden avbildades av Yurij Pimenov.

Med tiden vände han sig till impressionismen och började använda ljusa färger. Verk ”Wedding on Tomorrow Street” har ett otroligt positiv stämning: det framställer gladfulla 60-talet där folk uppriktigt trodde på byggandet av en ljus framtid. En nygifta par verkar vara på promenad till sin första lägenheten. Det är faktisk en av mina favoriter eftersom älskar jag detta kontrast. Ett bröllopsfest är fint dekorerat i total motsatsen till omgivningen. Folket försökte leva normalt och värdefull trots konstiga tider!

Och vad händer efter att stora byggnadsarbeten tog slut? Människor flyttar från trånga sovsalar och gemensamma bostadsområden till sina egna nya lägenheter. Slutligen har de utrymme för ett privatliv!

Pimenov var en mästare i att fånga korta stunder i livet, som händer dagligen och förblir obemärkt från den uppenbara rutinen. Konstnären var galet kär i Moskva, inte som en stad, lika mycket som begrepp om hemlandet. Värme och livlighet känns från varje avbildades gatan, hus, varje tomt.

Pimenov kallade sig en ”realistisk impressionist.” Han ville fånga varje ögonblick: från hur människor började sina morgnar till hur de reste hem igen.

Yurij Pimenov lyckades skapa olika motiver under sin konstnärlig karriär.

På ett känslomässigt sätt skildrade Pimenov sin älskade och enda dotter, Tanya. Detta är inte det första hans kvinnlig porträtt, men det var denna motiv som väckte varma känslor hos honom. Det verkar som om konstnären fångade henne plötsligt och oväntat vid en vanlig frukost. Troligen vaknade flickan för inte så länge sedan, hennes tankar svävar fortfarande någonstans långt borta. Konstnären drar tydligt känslorna i ansiktet: stora ögon, mörka ögonbryn, ljusa läppar och en lätt snubbig näsa.

”Jag älskar att måla regn. Denna värld kan vara väldigt vacker om en person för närvarande är inställd på skönheten. Om en människa har ont i hjärtat, om han är besviken och ledsen, kommer regn att sätta i honom melankoli. Stadsregnet är fullt av olika bilder och stämningar. Det ger konstnären massa upplevelser och känslor. Om regnet i staden skapades många variationer i konst, och kommer naturligtvis att göras mycket i måleri, poesi och film. Faktum är att vi varje dag är i en flyktig natur, och bara absolut apatiska människor är helt … likgiltiga för det ”- Yuri Pimenov

Målningen ”Actress” återspeglar impressionistiska känslor hos Pimenov. Han avbildar ingen skådespelerska. Snarare förmedlar konstnären känslor före föreställningen. Glada, ljusa färger. Skådespelerskans händer. En kopp te eller kaffe, ett stort glas vin drucket vid kvällens premiär. Vita handskar. En flaska parfym. Scendräkt på stolen och spegel. Alla sådana föremål skapar atmosfären och intimitet!

Pimenov hade en hög status som den sovjetiska konstens ledare och detta gav honom möjlighet att resa utomlands vid flera tillfällen. Två lyriska kompositioner utfördes efter konstnärens besök i Tokyo 1975, där han hade en separatutställning.

Yurij Pimenov kallades för sovjetisk impressionist. Han betraktade sig själv som en realistisk impressionist. Pimenov förblev djupt sovjetisk genom sina ideologiska åsikter, men i sin konst ägnade han sig främst åt samtidens liv och utförde det i den teknik som han älskade: i ljusa, luftiga och genomskinliga färger!