Pieter Bruegel den äldre (ca.1525-1569) har alltid berättat historier på sina tavlor. Hans bildkonst skapade en miniatyrvärld med oändliga detaljer. Idag vill jag presentera ett verk från neapolitanska Museo di Capodimento: ”Den blinde leder de blinda”. En visuellt berättande som tar oss till 1560-talet, till Nederländerna, Breugels hemlandet.
Ett fragment från Nya testamentet inspirerade Bruegel till den här målningen. I Matteusevangeliet läser vi:
”Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen” (Matt.15:13–14).
”De blinda (1568) olja på duk, 86 x 254 cm Galleria Nazionale di Capodimonte, Neapel
En blind guidare leder en grupp blinda fattiga männen. Han snubblar ouppmärksamt, råkar trilla ned i ett dike, och drar med sig sina följeslagare. Hela gruppen är målad diagonalt och ger intrycket av rörelse i en sorts av kaotiska, dramatiska spänningen.
Bruegel var en bra observatör av sina tider. Vi känner inte hans politiska eller religiösa åsikter. Men vi har kunskap om epoken, oroligheter och tänkesätt typiska för 1600-talets Nederländerna. Pieter Bruegel levde i en period av stora politiska och religiösa stridigheter. Den medeltida kyrkan kollapsade, samhället var djupt splittrat. Från året 1555 befann sig Nederändarna under den spanska styre och Inkvisitionen jobbade hård….
Vad ville Bruegel ge vidare till sina samtida människor?
Bruegel demonstrerar en perfekt förkortningstekniken när han skildrar de blinda männens ledare
Detalj på den andra blinda mannen som faller. Hans ögon är borttagna. Ett straff?
Tolkningar finns flera:
ett samhälle som leds av blinda ledare går ingenstans
att följa en ledare urskillningslöst kan vara ett stort katastrof
vi, människor skapar gemensamskapen och är påverkad av andra
Bruegel varnar oss, betraktare, för dåliga politiker, kungar eller präster. Målningen är så realistiskt att man kan urskilja hur avbildade figurer har förlorat synen!
Bruegel målade tavlan året innan hans död. Den bitter, bedrövad ton, kan man relateras till den spanska ockupationen. Det har varit brutalt överallt: avrättningar, folksaresteringar för att genomdriva spanskt styre och undertrycka protestantism. Pessimismen var total.
Sint-Anna kyrka avbildat av Breugel finns fortfarande i en liten byn Sint-Anna-Pede, inte så långt ifrån Bryssel
Kopia utförd av sonen Pieter Bruegel den yngre (ca. 1616)
Referenser till ” De blinda”
I slutet av första världskriget har förekommit en monumental målning (231 x 611 cm) utförd av en amerikansk konstnär John Singer Sargent(1856-1925). Tavlan visar tio soldater från Brittiska expeditionsstyrkan drabbades av senapsgasattacken. Sargent var en framgångsrik porträtt- och landskapsmålare. Han fick i uppdrag av krigs kommitté att dokumentera pågående strid och besökte han själv västra fronten i juli 1918. Målningen färdigställdes i mars 1919 och utsågs till årets bild av Royal Academy of Arts. Den hålls nu på Imperial War Museum.
”Gassed” (1919) olja på duk, 231 x 611 cm Imperial War Museum, London
Visst att ser man på en gång att Sargents konst har några beröringspunkter med den flamländska mästare? Trots det enorma storleken på målningen och mängder av soldater, möter vi samma kaotisk rörelse, lidande och ingen hopp.
Detalj
Soldater har förbundna ögon, går en efter en med handen på sin väns axel, ledd av en sjukvårdare till fältsjukhuset. I bakgrunden till höger finns en annan grupp gasdrabbades. Bakom stående finns en massa sårade soldater, på höger sida kan du se repen av tält från ett fältsjukhus.
En fotbollsmatch spelas i bakgrunden, upplyst av kvällssolen! Tack vare närbilden kan tittaren vara uppmärksam på offrens utseende, bristen på skyddskläder. Effekterna av gasattacken på människor tillhör krigets brutalitet. De vanliga händelserna som fotbollen står i kontrasten. Sargent avbildar skickligt fina relationer mellan blinda människor; det finns en chans att soldaterna snart kommer att få tillbaka syn, men deras beteende och utseende utstrålar ett allmänt intryck av lidande!
Budskap? Tolkningar?
Människa och hennes aggression, stridslystna beteende. Krigets moderna teknik. Oväntad lidande. Särskilt att motståndare hade inga gasmasker. Sargent ger ett kraftfullt vittnesbörd om effekterna av kemiska vapen.
Torstiga soldater
Andra grupp av blinda soldater till höger
Fotbollsspelande soldater i bakgrunden
Sargent ser inte heroismen i kriget. Snarare anser han absurd och ologiska händelser som t.ex. pågående fotbollsmatchen. Medan andra kämpar, fick några soldater sina lediga stunder!
Vi kommer tillbaka till Bruegels verk. Han var varken moralist eller predikant som råkade vara målare. Breugel är inte heller sedernas väktare. Han berättar och observerar folk med en stor dos av realism. Visar till oss genom sin levnadsvisdom värld som är numera stängt, men lever fortfarande på hans tavlor!
På början lärde han sig i sin fars verkstad och var under hans inflytande. Efter fars död i 1530 tog Jan över hans ateljé och knapp 22-år gammal unge blev medlem på den antwerpska Lukasgillet. Han utförde religiösa verk, inspirerad av sin fars arbete.
”Munk som ber” private kollektion
Denna målning är en variant av ett förlorat original av Quentin Massys, men tolkas om till som en helt ny komposition.
”Pieta” oil on canvas, 61 x 50 cm, privat kollektion
Även om detta ämne inte är typiskt för Jan Massys oeuvre, tillskrivs den till honom.
År 1544 hände någonting som var avgörande för Jans Massys liv och karriär. Den heliga inkvisitionen anklagade honom och hans bror Cornelis för kätteri (de var ju protestanter) och tvingade de att lämna Antwerpen. Först stannade han antagligen i Fontainebleau, sedan i Genua, där han bland annat skapade ”Porträtt av greven Doria”. Han återvände till Antwerpen omkring 1558 och stannade kvar i staden resten av sitt liv. Han gifte sig med Anna van Tuylt och skaffade fem barn. Jans enda son, Quentin Massys kallad den yngre, blev också en målare.
”Porträtt av en gammal man, förmodlingen Andrea Doria” (1555) oil on canvas, 105 x 57 cm , Musei di Strada Nuova, Palazzo Bianco (Genova)
Från den perioden, som sammanfaller med hans förbud till Antwerpen (1544-1555), man kan 9 målningar spåras. Jans stil utvecklar och förändrar på grund av resor och kontakter med andra artister.
Dessa verk har en tydligt påverkan från Fontainebleau-skolan vid hovet av Francis den första (som främjade en levande målarskolan. Det är fortfarande oklart om Jan faktiskt åkte till Fontainebleau eller genomgick detta inflytande på ett indirekt sätt. Framtidens verk kommer att få i resultaten sensualitet och karakteristiska till detta stilen mjuka linjer.
”Flora” (1559) oil on oak wood, 113,2 x 112,9 cm Kunsthalle, Hamburg
Gudinnan Flora var en metafor för fertilitet. placerad i en trädgård som är karakteristisk för tidens konst. Bakgrundslandskapet verkar vara Antwerpen. De röda och vita blommorna som Flora håller i sin högra hand är en hyllning till stadens färger. En närmare titt visar att floden är full av båtar, allt från stora skepps till mindre fartyg som kan navigera i regionens kanaler och floder. Symboliskt är detta allegori om välstånd och fred i Antwerpen.
Massys ville representera staden vid dess ekonomiska och konstnärliga storhetstid precis före de politisk-religiösa problemen i mitten av 1560. Landskapet kunde ha utförts av hans bror, Cornelis (1513-79), som specialiserade sig på denna typ av målning.
”Venus Cythereia” (1561) oil on oak wood, 143 x 171 cm Nationalmuseum, Stockholm”David och Batseba” (1562) oil on panel, 162 x 197 cm Louvre
Efter sin återkomst till Antwerpen nådde Jan höjden på sina konstnärliga krafter. Han utvecklade en distinkt stil och målade ett antal ämnen som blev typiska för hans arbete. Anmärkningsvärd är den viktiga roll som kvinnliga naken kropp och erotik spelade i hans arbete. Jan Massys använde ofta Gamla testamentets figurer som Judit, Susanna, Bathsheba eller Lots döttrar som en ursäkt för att skildra nakenhet.
”Judyta med Holofernes huvud” (ca.1575) oil on panel,115 x 85 cm, Royal Museum of Fine Art, Antwerpen”Bathsheba observerad av kung David” oil on panel, 110 x 76 cm, privat kollektion”Maria Magdalena” (1571) oil on panel, 95 x 73,1 cm Christies auktion (jan.2021 537,500 USD)”Den heliga familje” (1563) oil on panel, 118,5 x 91,5 cm, Royal Museum of Fine Arts, Bryssel”The Healing of Tobit” (ca.1550) color on panel Musée de la Chartreuse, Douai
Jan Massys betraktas ibland som pionjär i den nederländska konsten för vissa sekulära ämnen som ”ojämn kärlek” (ett par i olika åldrar) och ”glada sällskap”. I dessa målningar verkar frestelse och köpta kärlek alltid spela huvudrollen. Andra banbrytande ämnen hade ekonomi och pengar som ledmotiv.
”Det omaka paret” (1566) oil on oak wood, 97 x 134 cm, Nationalmuseum, Stockholm”En skatteuppsamlaren” (1539), Gemäldegalerie Alte Meister”Hos uppbördsmannen (fogde)” Nationalmuseum, Stockholm”Det glada sällskapet” Kunsthistorisches Museum, Wien”Det glada sällskapet” Nationalmuseum, Stockholm
Jan Massys presenterade ofta allegoriska scener. Berättelsen om Lot kommer från Mosebok (1 Mos.19, 1-38). Medan städerna Sodom och Gomorra skulle förstöras efter Guds befäl, kom änglarna för att varna Lot att fly med sin familj. Trots förbudet återvände hans fru till Sodom och blev en saltstod. Lot och hans döttrar tog sin tillflykt i en grotta. Rädd för att vara ensam på jorden konstaterade döttrarna att i grottan de kommer inte att få träffa någon annan män. Tjejerna berusar sin far och ligger samman med honom för att kunna få barn och föra släkten vidare. I tidens moralistiska litteratur används detta ämne huvudsakligen för att illustrera kvinnornas skadliga natur.
”Lot med döttrar” (1565) oil on oak wood, 148 x 204,5 cm Royal Museum of Fine Arts, Bruxellesoil on panel, 151 x 171 cm, Kunsthistorisches Museum, Wien”Susanna och de äldre” (1567) Royal Museum of Fine Arts, Bryssel
Jan Massys utvisades till 15 långa år från Antwerpen. Men den här tiden var inte slöseri… Tvärtom!
Han tillbringade den period i Frankrike och Italien. Utomlands lät han sig influeras av manierismen och vackra linjer från Fontainebleau-skolan. Kunde detta vara möjligt utan Inkvisitionens påfrestande? Låt mig säga att det visade sig vara bästa öde för hans konstnärskap.
Stockholmare! Nationalmuseum förvarar några vackra tavlor av Massys, framför allt den vacker ”Venus Cythereia” och ”Glada sällskap”. Dags för besök!
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
Staden Firenze finns nämnd redan 59 f.Kr. då romerska krigsveteraner erhöll mark och bosatte sig på den toskanska provinsen. Staden hamnade under olika härskare och kungar. Ekonomisk välmående hade en stor roll, pengar, makt och handel med Levanten skapade blomstrande villkor till prosperity. Därför är det inte konstigt att Renässansen börjades i Florens!
Florens åtnjöt välstånd större än någon annan italiensk stad. Köpmännen och bankirer som ansvarade för hennes välfärd, styrdes obegränsad fria från yttre restriktioner. Den härskande klassen var stolt, ambitiös, intellektuellt och kulturellt nyfiken. Dags att presentera staden och Florens personligheter!
Dante Aligheri (1265-1321)
Författare föddes naturligtvis i Florens. Hans viktigaste verk var ”Divina Commedia”( Den gudomliga komedin). I verket framträder Dante själv som huvudperson, och under hans vandring genom helvetet, skärselden och paradiset, träffar han berömda personer som hamnat i de olika världarna efter döden. En av Dantes största förtjänster var att han skapade ett nytt skriftspråk, baserades på det talade italienska. Tidigare skrevs allt på latin.
Sandro Botticelli ”Dante Alighieri”(1495) Bibliothèque et fondation Martin Bodmer (Cologny, Schweiz)
Första sidan ”Inferno”
Domenico di Michelino (1417-91) ”La Divina Commedia di Dante” (1465) fresken 232 x 290 cm finns fortfarande i domkyrkan Santa Maria del Fiore
Dante Alighieri håller sin epos i vänstra hand. Med sin högra hand pekar han på en procession av syndare till helvetet, bakom honom skärselden och en historisk utsikt över Florens stad.
Giovanni Boccaccio
föddes i Florens 1315 och dog i Florens1375. En italiensk författare kallad för novellens skapare. Hans ”Dekameron” avbildar digerdödens hemska dagar, när tio personer flyr undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta upp stämningen berättar de tio figurer berättelser, en i varje kväll i tio dagar. Hundra korta berättelser ger en beskrivning av seder, å ena sidan uttrycker det frodiga livet, fullt av kärlek, erotiska äventyr och mänsklig sensualitet, å andra sidan uttrycker beundran för intelligens, mänskligt sinne, visdom.
Introduktion till Dekameron (1350–1353)
Sandro Botticelli ”Karta över Inferno” (ca.1480-90) Silverpunkt, bläck, färgat med tempera 33 x 47, 5 cm Biblioteca Apostolica Vaticana
Sandro Botticelli eller någon från hans verkstad avbildade ”Bankett i tallskogen” (1482/83) en 18:te berättelse från den femte dagen, Pradomuseum, Madrid
Andrea di Firenze (ca.1337-77)
en florentinsk målare utförde en svit stora fresker i spanska kapellet i S.Maria Novella.
Andrea da Firenze (verksam 1343-77) skildrade representanter av den katolska kyrkan med påven Innocent VI och kejsaren Karol IV. Duomo i bakgrunden.
Den dominikanska kloster hierarki och historia.
”Carta della Catena”över Florens
tillskrivs Francesco di Lorenzo Rosselli (1471 -1482)är det första kända exemplet i kartografins historia som är en fullständig representation av staden Florens, inklusive alla dess byggnader, gator och torg.
Namnet härstammar från den hänglåsta kedjan (it: catena) som ramar in kartan. Men jag tror att det är mycket mer än bara en karta. Man kunde tänka på detaljerna i timmar. Lägg märke till hur konstnären i det högra hörnet ritar samma vy. Du kan se hur noggrant skaparen har varit med att framställa detaljer i denna utsikt över en senmedeltida stad.
Carta della Catena (ca.1480)
Självporträtt?
Girolamo Savonarola (1452-98)
dominikanerbroder, folkledare och klosterreformator. Han föddes i Ferrara men från 1489 levde i Florens, där han i sitt kloster verkade för en återgång till Sankt Dominikus fattigdomsideal. I staden predikade han och ville genomföra religiösa reformer. Eftersom Savonarola hotade mångas intresse, även påven Aleksander VI:s Borgia, bannlystes han och brändes 1498 som ett kättare. Han hatade Florens glans och kulturella fester och så slutades hans liv och läror i dessa vackra stad på ett plågsamt sätt…
Palazzo Vecchio och Loggia dei Lanzi under Savonarolas avrättning (1498) målades av en anonym konstnär runt 1650 Museo di San Marco, Firenze
Domenico Ghirlandaio (1449-94)
egentligen Domenico di Tommaso Bigordi, född och död i Florens, var kopplad med staden, där ledde han en stor verkstad. Han blev sin tids främste monumentalmålare och porträttör. Utan Ghirlandaio kunde vi inte beundra fresker i den Sixtinska -kapellet. Michelangelo lärde sig av honom freskomåleriets krävande teknik!
Domenico di Ghirlandaio en fragment av ”Underverk av St. Franciskus” (1483-85) Fresk Santa Trinita, Florence
Fresken utfördes för Francesco Sassetti´s kapell. På sidan av altaret knäböjdes donator Francesco och hans fru Nera de Corsi. I panelen ovan finns scenen där St. Franciskus återupplivar den romerska notarius son, med utsikt över Florens i bakgrunden: till höger den romanska fasaden i Santissima Trinita, till vänster Palazzo Spini, i bakgrunden Arno-bron. Bankiren Sassetti köpte 1478 rättigheter till ett begravningskapell i basilikan Santa Trinità och anställde Ghirlandaio att utföra arbete.
Fresken ”Visitation” presenterar Jungfrus och Sankta Elisabet möte. I bakgrunden landskap över Florens.
Detalj/Tre män lutar sig över väggen och tittar på aktiviteten i staden nedan. Tornet mellan de två träden liknar Palazzo Vecchio-tornet.
Sandro Botticelli (1445-1510) egentligen Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi
född, verksam och död i Florens. Han var en av de främsta ungrenässans målare. Botticellis mest kända målningar idealiserar scener ur mytologins värld. Inte alla vet att i sina sista år blev han mer religiös. Han lyssnade på den predikande Savonarola och efter hans död, blev Botticellis konst ensidig religiös (t.ex. ”Begråtelsen” i Poldi Pezzoli)
Självporträtt av Sandro Botticelli (ca.1480) från ”Konungarnas tillbedjan” utförd för Santa Maria Novella, idag i Uffizi
”Konungarnas tillbedjan” (ca.1476) tempera on panel, 111 x 134 cm Uffizi
Boticelli ”Lamentation /”Begråtelse” (ca.1495) tempera on panel, 107x 71 cm Museo Poldi Pezzoli, Milan
Boticelli eller Filippino Lippi ”La Derelitta” /”Den nedlagda”(ca.1490) tempera on panel, 47 x 43cm Palazzo Pallavicini-Rospigliosi
Niccolo Machiavelli(1469-1527)
född i Florens och död i Florens var en filosof, politik, författare. Han är framförallt känd för den politiska skriften ”Fursten” som gavs ut fem år efter hans död. Sina politiska kunskap utvecklade Machiavelli under sin diplomatiska karriär, tyvärr dömdes han för konspiration mot Medici och undvek dödsstraff med hårsmån. Machiavelli ligger begravd i basilikan Santa Croce.
Santo di Tito (1536-1603) ”Porträtt av Niccolo Machiavelli”(ca.1570) Palazzo Vecchio samling
Machiavellis grav i Santa Croce
Amerigo Vespucci (1454-1512) en italiensk upptäcktsresande föddes också i Florens! Förmodligen utförd av Cristofano dell’Altissimo (ca.1568), Uffizi
Rafael Santi (1483- 1520)
föddes i Urbino, men 1504-08 flyttade han till Florens där han studerade da Vincis och Michelangelos verk. En av största italienska konstnärer smyckade sina verk med en otrolig precision, perspektiv och underbara sfumato teknik.
Rafael Santi ” Självporträtt-23 år gammal” (ca.1504-06) tempera on panel, 47,5 cm x 33 cm Uffizi
Från Florensåren kommer ett antal skildringar av Madonna med barnet och Kristi gravläggning.
”Madonnan med steglitsan” (Madonna del Cardellino) 1507 olja på pannå, 107 x 77,2 cm Uffizi, Florens
”Korsnedtagningen” (1507) Olja på pannå, 184 x176 cm Galeria Borghese, Rom
Leonardo da Vinci (1452-1519)
utbildade sig i Florens, där hans far fick plats som notarie 1469. Han praktiserade hos Andrea Verrocchio och senare i Lorenzo de Medicis akademi. Samvaron med tidens ledande konstnärer och intellektuella i Florens var ett naturligt steg på Leonardos karriär.
”Porträtt av Ginevra de Benci” (ca. 1474-76) olja på trä, 38,1 x 37 cm National Gallery of Art, Washington
”Madonna med nejlikor”(1474-78) 62 x 48 cm Alte Pinakothek, München
Mellan 1500-06 var Leonardo igen verksamt i Florens och utförde några spektakulära verk:
”Mona Lisa” (1503-06) olja på poppelpanel, 77 x 53 cm Louvre
Leonardo gav aldrig sitt konstverk någon titel. Namnet Mona Lisa fick tavlan från Giorgio Vasari som publicerade en biografi om konstnären, 31 år efter dennes död. Vasari identifierade modellen som Lisa, hustru till den förmögne florentinske sidehandlaren Francesco del Giocondo (1460-1538). Efter makens död 1539 gick Lisa (enligt hans sista testamente) till klostret Sant’Orsola. Hon begravdes där fyra år senare.
Michelangelo di Lodovico Buonarroti (1475-64)
född i Caprese, norr om Arezzo. Hans far var ämbetsmän och sonen fick konstnärlig skolning i Florens i freskoteknik hos Domenico Ghirlandaio. Michelangelo var bara 14 år gammal när Lorenzo di Medici upptäckte hans förmåga och tog honom under sina vingars beskydd.
Casa Buonarroti på Via Ghibellina 70 är ett hus-museum ägnat åt den kände konstnären fast bodde han där bara några år mellan 1516-25. Michelangelo föredrog att kallas honom skulptör snarare än målare och marmor från Carrara (Pietrasanta) var hans favorit material.
”David” beställdes av staden Florens styrelse (SIGNORIAN) 1501-04 Statyn symboliserades den unga, starka republiken. På början stod skulpturen på Piazza della Signoria precis utanför ingången till Palazzo Vecchio. ”David” flyttades inomhus 1880 för att skydda den vita marmor från oväder.
I Florens arbetade Michelangelo framför allt på kapellet som skulle komma att hysa familjegravarna, Medicikapellet, och Biblioteca Laurenziana båda i anslutning till San Lorenzo.
Han fullbordade monumenten över Giuliano och Lorenzo di Medici grav medgestalterna ”Natten och Dagen”(1526-31) och ”Skymningen och Gryningen”(1531)
Läsrummet
Den 10 mars 1564 begravdes Michelangelo i Basilica di Santa Croce i Florens.
Benvenuto Cellini (1500-71)
Sist inte minst borde jag nämna en florentinsk son, guldsmed och skulptör känd av sin underhållande självbiografi. Damer och herrar- Benvenuto Cellini arbetade för påvar, kungar, prinsar och kejsare. Och vilka fantastiska föremål utförde han!
Benvenuto Cellini ”Frans I:s saltkar/Saliera” (1540-43) guld, emalj, ädelstenar och förgyllningar, 26 x 33,5 cm Kunsthistorisches Museum, Vien
En riktigt konstnär borde skryta om sin konst och kunna sälja det! I memoarerna som Benvenuto dikterade vid 60-års åldern, berättar han hur han bedårade sina rika kunder. Trots äventyrliga liv var Cellini en hårt arbetande konstnär och han utförde många verk åt Florens.
Benvenuto Cellini ”Perseus med Medusas huvud” har stått i Loggia dei Lanzi sedan 1554.
Detalj
Tiden i Florens närmar sig till slut.
Historien, konst, kulturen och politik har här en huvudstad genom århundraden. Mycket har hänt vid Arno-floden och jag hoppas att den inlägg blir en inbjudan till Florens portar. Humanismens vagga blev Florens där mänskliga rättigheter utvecklades och stadslivet fick sin vackraste tradition.
Konstpegel behöver din hjälp.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
Venedig är den enda stadsstaten som hade ett utländskt imperium som sträckte sig längs den östra Adriatiska kusten och täckte Kreta och Cypern. Serenissima Repubblica di Venezia har varit hennes officiella namn och innebär ”den mest rofyllda”.
Venedig ägde också ett stort område på Venetohalvön. En stark regering bestod av oligarker i antal cirka 200 personer som härstammade av de mest framstående familjer. Republikens styrelseskick kan betraktas som en autokrati med dogen som en härskare. Inom politik var Venedig ganska konservativt, men inom kulturområdet tilläts mycket frihet.
Staden var ett tryckcenter och säte för en utmärkt målningsskola, representerad bland annat av Vivarini, Bellini, Giorgione. I arkitekturen undvek venetianerna risk, de hämtade till sin stad kända arkitekter, t.ex. Sansovino, Palladio eller Sanmichele.
Venetianska konstnärer dyrkade den venetianska staden under flera hundra år.
Främst vill jag koncentrera mig på 1500 och 1600-talet för att återkomma till Venedig igen med Canaletto och Pietro Longhi-skildringar. Serenissimas skönhet måste man smaka försiktigt och noggrann…
Vittore Carpaccio målade Markuslejonet för Palazzo dei Camerlenghi i 1516 Idag i Palazzo Ducale.
Detalj
Lejonet är en imponerande skapelse, som står med bakbenen i vattnet och dess framben på torrt land. En ben vilar fast på en stenig strand och den andra håller upp boken med den traditionella inskriptionen PAX / TIBI / MARCE / EVANGELISTA / MEUS– ” Fred till dig, min Marcus”.
Sankt Markuslejonet avbildat på republiken Venedigs flagga och motto.
Relief i Venedig föreställande Sankt Markuslejonet.
Sankt Markus är Venedigs skyddshelgon och när staden från 600-talet till år 1797 utgjorde en självständig maritim stat, ingick lejonet i statens flagga. Lejonet förekommer även på målningar, som skulptur och relief på flera byggnader i Venedig och dess tidigare besittningar längs den östra adriatiska kusten, även i dagens Kroatien.
Cima da Conegliano (1459-1517) avbildade Markuslejonet med heliga Hieronymus, Maria Magdalena, Johannes Döpare och med St. Marcus (1506-08) olja på panel, 207 x 510,4 cm Galleria dell´Accademia, Venedig
Vittore Carpaccio skildrade ofta Serenissimas interiörer och byggnader. Sankt Ursula poliptyk (1497-98)- scenen med engelska ambassadörer olja på duk, 281 x 252 cm Gallerie dell`Accademia, Venedig
Vittore Carpaccio” Två venetianska damer” (ca.1510) olja på duk, 94 x 64 cm Museo Correr, Venedig
Carpaccio framställer två damer som vilar i den svala atmosfären i en trädgård. Det finns en tes att tavlan framställer två damer, målningen var oerhört populär under 1800-talet, och John Ruskin gav den titel ”The Courtesans”.
Vittore Carpaccio ”Jakt på lagunen” (ca. 1490-95) en fantastisk bild på hur man jagade i den gamla Venedig- på vatten! J. Paul Getty Center Museum
Konst och hantverk av högsta kvalitet hör Venedig till. Hela staden är som ett museum och en bra exempel hur konsten kan existera och dokumentera republikens bästa tider.
Gentile Bellini ”Apostelns Markus predikan i Alexandria” (1504-07) olja på duk, 340 x 770 cm Alexandria liknar väldigt mycket Venedig, eller hur? Pinacoteca di Brera, Milano
Gentile Bellini ”Den heliga korset under” ( ca.1500) I mitten ligger bro San Lorenzo, fint dekorerad. olja på duk, 323 x 420 cm Galleria dell`Accademia, Venedig
Gentile Bellini i ”Processionen på Markusplatsen” (1496) fokuserar mycket på Markusplatsen och domkyrkan, med dess bysantinska kupoler och glittrande mosaiker. olja på duk, 373 x 745 cm Gallerie dell`Accademia
Bellini hade en god förmåga till teckning och noggrannhet i återgivandet av färger och dräktdetaljer som gör hans tavlor så kulturhistoriskt intressanta. Han utförde flera viktiga arbeten för Venedig, vilka idag till stora delar är förstörda. Bland hans främsta verk märks ”Det heliga korsets under” och ”Processionen på Markusplatsen” (1496).
Makt och styre i Venedig
Venedig styrs av rika familjer. Den första dogen valdes redan i 697 och doge hade en närmast absolut makt. Med tiden försvagades dogens styre och delade han på makten med sex rådgivare (signoria).
Konsthistorien återspeglar dessa situation, republikens välstånd och högkonjunktur dokumenterar tre familjedynastier: Vivarini, Bastiani och slutligenmest kända Bellini. Vi kan titta lite närmare på de mest berömda porträtt av venetianska doger.
Lazzaro Bastiani ”Portrrät av dogen Francesco Fescari” (1457-60) Museo Civico Correr
Gentile Bellinis verkstad ”Porträtt av Cristoforo Moro”
Gentile Bellini ”Doge Pasquale Malipiero” (1460-62) tempera på panel, 53,3 x 42,5 cm Museum of Fine Arts, Boston
Gentile Bellini ”Doge Giovanni Mocenigo” (ca.1478) tempera på panel, 63 x 46 cm Museo Correr, Venedig
Marco Basaiti ”Doge Agostino Barbarigo”(1518) olja på panel, 74,5 x 56 cm Museum of Fine Arts, Budapest
Giovanni Bellini ”Doge Leonardo Loredan” (ca.1502) olja på poppelträ, 61,5 x 45 cm National Gallery, London
Under 1700-talet blev Venedig kanske den mest eleganta och förfinade staden i Europa som påverkade konst, arkitektur och litteratur. Men republiken förlorade sitt oberoende när Napoleon Bonaparte erövrade Venedig den12 maj 1797.
Efter det tredje italienska självständighetskriget, blev Venedig, tillsammans med resten av Veneto, en del av det nyligen skapade kungariket av Italien. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv och lockar turister, samt konstälskare från hela världen. Finns det någon vackrare stad än Venedig?
Bröllopet i Kana är en berättelse i Bibeln, omnämns i inledningen av Johannesevangeliet (Joh. 2,1-11). Berättelsen beskriver hur Jesus förvandlar vatten till vin, och det relateras som det första mirakel utförd av honom.
Bröllopet i Kana är ett vanligt motiv i den kristna konsten. Man kan hitta målningar i trecentostilen med mycket begränsat perspektiv, i quattrocento med de första proven på detta område. Barocken har förändrat berättelsens språk men det primära har inte förändrats.
DUCCIO DI BUONINSEGNA (ca.1255-1319) född och verksam i Siena
Här känns fortfarande medeltidens bildspråk. Duccio di Buoninsegna var den förste och kanske även den främste av de religiösa konstnärerna. Han avbildade scenen enligt den bysantinska traditionen men introducerade realistiska element.
Duccio di Buoninsegna ”Bröllopet i Kana” (1308-11) tempera on wood, 44 x 47 cm, Museo dell’Opera del Duomo, Siena
Detalj
Tjänarna som trängs vid valven, döljer inte sin chock. De kan tydligt se att medan en av dem häller vatten från ett fat i potten, fyller den andra kannan med vin. Omvandlingen till vin är Jesu första mirakel. Alla de andra deltagarna, bland vilka vi ser två apostlar, tittar noggrant på Jesus och Maria och bevittnar ett mirakel. Duccio kom att införa något nytt: personer som verkade levande och som tycktes befinna sig i rörelse.
GIOTTO di BONDONE (ca.1266-1337)utförde fresken ”Bröllopet i Kana”(ca.1303-05) för Capella degli Scrovegni i Padua. Giotto placerade scenen i ett rum med öppet tak. Han ägnade mycket uppmärksamhet åt detaljerna som paneler i röda ränder och vinkannor.
Jesus sitter på vänster sidan av bordet. Han gör en gest av välsignelse: det pågår just nu ett mirakel att förvandla vatten till vin. I mitten av bordet sitter Maria som upprepar sonens handrörelse. Hennes tecken återspeglar orden: ”Gör vad han säger dig”. Till höger finns en grupp tjänare avbildades ganska grotesk. Den röda tunika betonar mannens fetma, huvudet har ingen nacke. Det är förmodligen den verkliga karaktärer som Giotto modellerade sig själv på.
Fresken i verkligheten
Detalj
GIUSTO de MENABUOI (ca.1320-91) var en italiensk ungrenässansmålare. Han föddes i Florens men var han verksam mest i Padua. Fresker som illustrerades Jesus liv, bland annat mirakel i Kana, utförde han för baptisterium i Padua.
Giusto de Manabuoi ”Bröllopet i Kana” (1376-78 ) fresk i baptisterium (Padua)
HIERONYMUS BOSCH (ca.1450-1516) en briljant och original nederländsk målare vars arbete döljer en ovanlig ikonografi och individuell stil!
I målningen ”Bröllopet i Kana” avviker Bosch från traditionen, scenen som visas här är uppfylld av spänning.
En mystisk liten person i en krans på huvudet står med ryggen till betraktare och fortsätter till en märklig ceremoni. Tavlan är ett tidigt verk skapat mellan 1475 och 1480. I den traditionella berättelsen introducerar Bosch nya delar av mysteriet.
Hieronymus Bosch ”Bröllopet i Kana” olja på panel, 93 x 72 cm Museum Boijmans Van Beuningen, Rotterdam
Musiker på det improviserade upphöjda galleriet, en tjänare som kollapsar – alla dessa figurer är helt oväntade och ovanliga för den klassiska, bibliska ämne. Tavlan är inte i gott skick; de övre hörnen har skurits av, många huvuden har målats om igen, och ett par hundar längst ner till vänster kan ha lagts till så sent som på 1800-talet. Bröllopets bankett har placerats i en rikt möblerad interiör, förmodligen i en tavern. Mirakel sker längst ner till höger; gästerna sitter runt ett L-format bord som domineras i ena änden av Kristi figur. På vänster bär två tjänare in ett vildsvinshuvud och en svan spottar eld från munnen. Den exakta betydelsen av alla dessa detaljer förblir oklart. Som ofta är det hos Hieronymus Bosch…
Bröderna Limbourg och deras tidebok
”Les Très Riches Heures du Duc de Berry”, är en illuminerad tidebok utförd av bröderna Limbourg runt 1412-1416 för hertigen Jean de Berry. Inte bara Limburgarna arbetade för Jan de Berry. 1416 gjorde en annan av hans protéger, Jacquemart de Hesdin (ca.1355-1414), ett enormt manuskript kallade ”Stora timmar”/”Les tres riches Heures”. Namnet berodde inte bara på måtten, även om dessa var ganska anständiga, 30 × 40 cm.
”Grandes heures de Jean de Berry” (1409) framställer scenen från Kana tempera on vellum, 40 x 30 cm National Bibliotek, Paris
Det är möjligt att det franska adjektivet grandes brukade betyda magnificent. Det intrikat dekorerade manuskriptet innehöll ett massivt, guldklädd omslag, vackra illuminationer och mängd av ädelstenar.
Jacquemart de Hesdin placerade ”Bröllopet i Kana” i arkitektonisk interiör som var känd till honom, stiliserad enligt den internationella gotiska bildspråket.
GERARD DAVID (ca.1460-1528) var en nederländsk konstnär från Oudewater. Han målade mest stillsamma högtidliga bibliska scener i det fria. Figurerna hade en värdig hållning, landskapet var ofta starkt framträdande.
Gerard David ”Bröllopet i Kana”(ca.1500) olja på panel, 100 x 128 cm Louvre
I denna målning är kvinnornas sittställningar och deras förtrollande ovala ansikten så anmärkningsvärda, och hela verket har en mystisk atmosfär. Stillebenmålningen av festmåltiden är fascinerande!
Detalj med bruden
Detalj
PAOLO VERONESE (1528-88) och hans främsta verk ”Les Noces de Cana”.
Denna enorma duk gjordes för refektorium av San Giorgio Maggiore-klostret i Venedig. Målningen skildrar ett imaginärt palats med cirka 130 gäster, porträtter av kändisar från epoken, av Veronese själv och av hans vänner påklädda i rika färgade kostymer.
Tavlan hängde i klostret i 200 år, tills Napoleon stal den och förde den till Paris. Idag kan vi beundra verket i Louvren.
Paolo Veronese ”Bröllop i Kana”(1563) olja på duk, 666 x 990 cm Louvre
Bröllopsscenen, som i en teater, äger rum på ett torg stängt med doriska och korintiska kolonner. På avståndet finns en torn med arkader utförd av arkitekt Andrea Palladio, allt påminner om 1500-talet Venedig snarare än Palestina, där Veronese antagligen har aldrig varit. Bibliska karaktärer är påklädda som venetianer i orientala dräkter och turbaner. Scenen förlorade sin ursprungliga religiösa karaktär. Det är barockens pärla!
Detalj
Detalj
Detalj
Musikscen med kända konstnärer- är det Tizian, klädd i röda dräkt? Är det Veronese i den vita? Och Tintoretto som spelar på en fiol!
JACOPO ROBUSTI, TINTORETTO (1528-1594)
”Bröllopet i Kana”utspelar sig i en enorm korridor som ser ut som en magnifik sal från venetianska palatser. Hela utrymmet på bilden är fylld med många gäster. Men vart och hur presenterar Tintoretto underverkets ögonblick? På den första uppsättningen av ett långt bord finns det två grupper människor, vars gester är svåra att gissa, vi kan tänka att det var här som något fantastiskt hände. I mitten av bilden möter vi en ensam Kristus, här är den andliga förbindelsen.
Tintoretto (1561)”Bröllopet i Kana” Olja på duk, 435 x 535 cm kyrkan Santa Maria della Salute, Venice
Detalj– barockens mästare avbildar venetianska damer och interiör
Bröllopsscen har en tydligt nykter atmosfär, eftersom miraklet ännu inte har ägt rum. Kopparna är tomma, bruden och brudgummen är oroliga och deras gäster är förbryllade. Kristus, som är på mellanavstånd, men framhävd av bordets perspektiv, kommer inom kort att återställa allas goda humor.
MARTIN de VOS (1532-1603) och manierismen
en flamländsk konstnär från Antwerpen var stilistisk nära manierismen. Gillet av värdshusägare beställde tavlan hos de Vos, som var mycket berömd konstnär på den tiden. Resor till Italien och tid tillbringad i Venedig (1550-58) hade en märkbar effekt på hans arbete.
Bibliska scenen från Kana äger rum i renässans-stiliserad sal med ett bord fullt av god mat och dyra porslin. De Vos försökte ändå att framkalla en något biblisk atmosfär, flera gäster bär turbaner. De stora vinkannor har ett särskilt klassisk utseende. Ärligt talat är detta skildring en av vackraste jag har sett!
Martin de Vos ”Bröllop i Kana”(1596-97) Olja på panel, 268 x 235 cm O.-L. Vrouwekathedraal, Antwerpen
Vi kommer att avsluta den mirakulösa konstresa till bröllopet hos Julius Schnorr von Carolsfeld (1794-1872) från Leipzig. Han tillhörde en grupp av tyska konstnärer- nasarenerna och hans måleri idealiserade medeltidens bildspråk. Gruppen betonade konstens samband med kristendomen och hade förebilder i 1400-talens italienska och 1500-talets tyska måleri. Det är ingen konstighet att von Carolsfeld framställde ”Bröllopet i Kana” (1820) på mycket bibliskt sätt!
Julius Schnorr von Carolsfeld ”Bröllopet i Kana” (1820) olja på duk ,140 x 110 cm Kunsthalle, Hamburg
Är vi i Jerusalem, i Tyskland eller Italien? Tiden stannade faktiskt här…
Under renässansen tolererades och förföljdes judar samtidigt. Denna situation har pågått i tusentals år. Morer (muslimer på iberiska halvön) kallades för otrogna och utvisades från Spanien år 1502. Turkarna, som erövrade Konstantinopel 1453, fruktades och hotades mest av allmänheten.
I alla dessa fall motiverades hat av de religiösa och politiska skäl. Det fanns i princip ingen rasbakgrund. Svarta Afrikaner var sällsynta i Europa och behandlades de som exotiska utlänningar. Det var inte bra spektrum, och inte dåligt heller.
Idag vill jag gå genom konsthistoria och välja ut intressanta tavlor. Hoppas att ni förstår mitt val- Renässansens ikonografi är obeskrivbar vackert.
Den tyska renässansen:Albrecht Dürer (1471-1528)
I sitt kända verk ”Konungarnas tillbedjan” framställer Dürer tre vise männen som exponerar sin vördnad för det nyfödda Jesusbarnet. Enligt Bibeln kom de långväga ifrån och de har fått representera varsin av tre världsdelarna: Europa, Asien och Afrika. Därför brukar åtminstone en av konungar avbildas som en färgad man, vilken ibland tolkats som Balthasar och ibland som Caspar.
Albrecht Durer ”Konungarnas tillbedjan” (1504) olja på duk, 99 x 113 cm Uffizi, Florens
Bakom huvudscenen ser man några riddare från exotiska länder som tillhör karavan av tre kungar!
Den nederländska sengotiken: Geertgen Tot Sint Jans (ca.1460- ca.1488)
Geertgens tillnamn syftar på det johanniterkloster i Haarlem, där han bodde till sin död. Mycket lite är känt om hans liv och arbete, han var en av de första som arbetade med oljefärg.
”Konungarnas tillbedjan” (ca.1480-95) oil on oak wood, 91,6 x 71, 8 cm Rijksmuseum, Amsterdam
Den nederländska sengotiken:Hieronymus Bosch (ca.1450-1516)
Hans fantasirika verk hör till sengotiken och inspirerar fortfarande flera konstnärer. Ett trettiotal målningar finns bevarade på olika museer runt i hel världen.
En teknisk undersökning visar att den här panelen anses vara en av Boschs tidigaste verk. Den vackra miljön, med en gardin som hålls högt upp av änglar kan indikera påverkan av religiösa teaterställningar som framförts i Boschs hemstad- Hertogenbosch. Kung Balthasar har en vacker vit dräkt med gulda dekorativa delar som bekräftar hans höga status. Han är i sällskap av en mörkhyad tjänare.
Hieronymus Bosch ”Konungarnas tillbedjan” (ca.1475) Oil and gold on oak, 71,6 x 56,5cm The Metropolitan Museum of Art
Hieronymus Bosch Triptyk ”Konungarnas tillbedjan” (ca.1510) Olja på trä, 138 x 72 cm (central) 138 x 34 cm (två flyglar) Museo del Prado, Madrid
Den centrala panelen i triptyken ( Epiphania) visar kungarnas dyrkan för den heliga barn. Som alla målningar av Bosch är den ovanlig och fantasifull framställning av ganska klassiskt ämne. Här vill jag koncentrera bara på kungen Balthasar. Han är väldigt majestätisk i sina vita kläder.
Den italienska renässansen: Vittore Carpaccio (ca.1455-1525)
En venetiansk målare var mest känd av sina färgrika verk. Var uppmärksam på de mörkhyade gondoliererna!
Vittore Carpaccio ”Det heliga korsets mirakel vid Rialtobron” ( 1496) tempera på duk, 365 x 389 cm Gallerie dell’Accademia, Venedig
Den italienska renässansen: Piero di Cosimo (1462-1522)
Piero di Cosimo brukade inte signera eller datera sina verk, vilket gör en rekonstruktion av hans stilistiska utveckling extremt krångligt. Den florentinska målare utförde många mytologiska scener, bland annat berättelse om Andromeda.
Piero di Cosimo ”Perseus som befriar Andromeda” (ca.1510-13) olja på panel, 70 x 122 cm Uffizi
Historien är baserat på Ovidius-berättelse. Den romersk skald beskriver hur dotter till etiopiska kungen Kefeus och Kassiopeia fastkedjades till en klippa vid havet som ett offer till ett havsmonster. Andromedas mor påstod att hon var vackrare än nymfer. Poseidons vrede var rasande… Minns ni vem räddade Andromeda? Perseus kom på den vingade hästen- Pegasus och befriade henne. Naturligtvis blev han kär vid första ögonblicken!
Piero di Cosimo avbildar scenen utan onödig dramatik. I mitten kan vi observera en tjänstpiga som spelar på någon instrument. Förmodligen är hon också från Etiopien.
Den italienska barocken:Paolo Veronese (1528-88)
Paolo Caliari vanligen känd som Veronese efter sin vackra födelsestad Verona, var en av de mest kända senrenässansens ledande konstnär.
Paolo Veronese ”Gästabudet i Levis hus” (1573) olja på duk, 555 x 1310 cm Gallerie dell´ Accademia, Venedig
Veronese skapade målningen 1573 i meningen att det blir ”Sista måltiden”, ett biblisk ämne hämtat från Matteus evangeliet. Beställare var det venetianska klostret Santi Giovanni e Paolo. Veronese placerade många figurer runt det rikt inställda bordet, alla klädda enligt tidens hovsmode. Bland folket fanns olika figurer: svarta betjänare, dvärgar och svabiska soldater (luterska). Kristus person och mysteriet med den sista måltiden är helt omöjligt att upptäcka för underhållare. Konstnären blev kallad till Inkvisitionens-domstol och hade en stor problem!
Konstnären skulle måla om duken. Veronese undergav sig inte domen och ändrade bara titeln till ”Festen i Levis hus”, vilket också tillfredsställde den heliga inkvisitionen. Tack och lov att det slutade så oskyldigt. Den enorma duken gjorde säkert ett stort intryck på betraktare. Det händer så mycket på festen i Levis hus!
Detalj med ung tjänstpojke.
Detalj
Detalj
Den italienska manierismen: Agnolo Bronzino (1503-72)
Bronzino var elev till Jacopo da Pontormo och Medicinerna anlitade honom som porträttmålare.
Agnolo Bronzinos verkstad ”Alessandro di Medici” (1534-35) oil on tin (olja på tenn), 16 x 12,5 cm Uffizierna
Bara att nämna…Alessandro di Medici (1510-37) har kallats il Moro (moren) på grund av sitt utseende. Han var illegitim son till Lorenzo di Medici och hans mörkhyade tjänarinnan Simonetta da Collevecchio.
Agnolo Bronzino ”Alessandro de Medici” olja på duk, 82 x 67 cm Hermitage Museum
Den italienska barocken: Cristofano dell’Altissimo (ca. 1525–1605)
var en italiensk målare bosatt och verksamt i Florens. Han utbildades till porträttmålare av Pontormo och Bronzino. 1552 skickade hertigen Cosimo I de Medici honom till Como för att kopiera målningarna från porträttsamlingen av historiken Paolo Giovio (1483-1552). Dell` Altissimo utförde cirka 280 målningar och jobbade under 37 år! De flesta av dem kan ses på Uffizierna i Florens (Giovio Series).
En otrolig samling av Medici-medlemmar, författare och humanister, men också exotiska härskare som Abessinien kung, ottomanska sultaner m.m. Vilken fantastisk jobb utförde Cristofano dell´Altissimo!
”Porträtt av Hasse Labne Dengel” (1552-68) olja på duk Uffizi
”Alchitrof- kung av Etiopien” (1568), olja på duk, Uffizi
”Portrait of Shah Ismail I of Persia (1487-1524)”
”Suleiman”
”Saladin”
”Tamerlane”
” Bayezid I”
Den flamländska barocken: Justus Suttermanus (1597-1681)
även känd som Giusto Suttermans var en flamländsk barockmålare och tecknare. Han föddes i Antwerpen och dog i Florens. Sustermans är främst känd för sina porträtt av Medici-familjen eftersom han var deras hovmålare.
Vilken intressant tavlan har vi här!
Justus Suttermans ”Söndag på marknaden” (ca.1634) ”Group Portrait of Domenica delle Cascine, la Cecca di Pratolino and Pietro Moro” olja på duk,100 x 94 cm Uffizi
De tre personerna som är avbildad verkligen existerade, vilket dokumenterades i Medici-arkiven. De två äldre kvinnorna med ett skrynkligt ansikte och en livlig ironisk blick bekräftas ofta i Medici-redovisningsböckerna. Den mörka Pietro (till höger) måste ha varit en av de många hustjänstemän, som jobbade åt familj. Ett fantastiskt exempel på etnicitet i XVII-talet i Florens
Detalj
Den holländska senbarocken: Juriaen van Streeck (1632-87)
Van Streeck föddes i Amsterdam och sysslade med stillebenmåleriet. Mellan typika tavlor med aprikoser, vattenmelon kan vi möta några mörkhyade tjänare från holländska rika hushåll.
Juriaen van Streek ”Stilleben med aprikoser och lemon” (1636) olja på duk, 90,5 x 80 cm private kollektion
Juriaen van Streeck ”Stilleben med moren och porslinskärl” (ca.1670-80) olja på duk, 143 x 120,5 cm Alte Pinakothek
Den spanska barocken: Diego Velazquez (1599-1660)
Minns ni mitt inlägg ”Bodegones”? Då skrev jag om Diegos fantastiska verk.
Velazquez ”La Mulata” eller ”Kökspiga” (1620 -22) olja på duk, 56 x 104,5 cm National Gallery of Ireland, Dublin
Efter en rengöring i 1933 fick man veta att detta är en skildring av Jesus ”Måltid vid Emmaus” på väggen bakom huvudfiguren. Kökspigan om mörkare hud är avbildad på ett fantastiskt sätt! Velazquez kopplar hennes vanliga tjänsteplikter med universella tankar om livet, om religion. Hon är en enda vittne av Jesus ord. Hon lyssnar men samtidigt avslutar inte sina allmänna uppgifter. En rent poesi. Universella verk.
Det var en intressant resa på spaning efter målningar som framställer en folk om olika hudfärger, om etniska bakgrunden. Vad tycker ni, mina kära konstälskare? Presenterade konstnärerna dem på ett korrekt sätt? Jag ser inga skillnader…
Chiesa di San Zaccaria är belägen i stadsdelen Castello i Venedig, precis vid vattnet, sydost om Piazza San Marco. Grundmurarna till kyrkan går tillbaka till 800-talet, men den här byggts om och formats av renässansstil.
Nuvarande kyrkan byggdes mellan 1458-1515.
Benediktinska nunnor som äger kyrkan och klostret beställde 1505 en altartavla av Giovanni Bellini. Det prestigefyllda offentliga uppdraget tvingade honom att tillfälligt lägga ner produktionen av andra tavlor. San Zaccaria-uppdraget gav målaren möjligheten att återvända till denna typ av ämne och utveckla det på ett mer intressant sätt!
Giovanni Bellini ”Pala di San Zaccaria” (1505) oil on panel 500 x 235 cm fortfarande på sitt plats i kyrkan
Målningen hänvisar starkt till Bellinis tidigare verk. Den var en sista altartavla och genomtänkt att vara ett kompendium av fyra olika stilar.
den bysantinska i form av en mosaik på en halvkupol
antika dekorationer, kolumner, pilaster
renässansstil: figurer och arkitektur
den kristna bakgrund, marmortron påminner Salomons tronstol från den Gamla Testamenten
Detalj
I ”Pala di San Zaccaria” är de fyra helgon som vistas:
St. Peter med hans attribut Bibeln och nycklar som symboliserar Guds ord ”Jag kommer att ge dig nycklarna till himmelriket”
Katarina av Alexandria, höll ett palmblad och stod bredvid ett trasigt hjul vilket hänvisar till hennes martyrdom
St. Lucia slet ut ögonen för att blir mindre attraktiv för män efter att ha skickats henne till ett försökshus. En ljus glöd från figurer pekar på hennes namn på latin lux-ljus.
Som sista har vi St. Hieronymus som läser den heliga skrift. Han översatte Bibeln till latin, boken symboliserar hans stora visdom.
Vid foten av Jungfrun är en ängel som spelar ett instrument liknande en fiol.
Det är ingen slump att Bellini avbildade St. Katarina och St. Lucia; de två kloka jungfrurna har varit förebilder för de unga kvinnorna i klostret.
Titta också på hur Giambellini har vinklat ljuset så att det flödar från vänster till höger och skapar en mjuk skugga bakom Kristus till höger. Detta framhäver honom och betonar hans kontur. Det är lätt att missa dessa detaljer om man tittar slarvigt.
Bellini har placerat Jungfru och barnet i den verkliga arkitekturen i kyrkan San Zaccaria. Dessutom kan vi se att på vänster och höger finns bågarna som stödjer valven. Den målade arkitekturen verkar vara en förlängning av det fysiska utrymmet i kyrkan.
Detalj
Som vanligt skapar Bellini en subtil dialog med naturen, som kikar åt höger och vänster om rummet i små delar av himmel, träd, gräsmatta. Men framför allt bekräftas det i spelet av ljus som tränger igenom överallt.
Detalj med Hieronymus
St. Hieronymus storhet framställs med hjälp av Den Heliga Skrift. Detta är hans sinnebild i det kontemplativa livet. De två träden bakom honom, en torr och den andra frödiga, vittnar om hur studien återupplivar de heliga skrifterna.
Detalj med strutsägg
En sådan detalj, längst upp hängande strutsägg, är så lätt att missa. Under medeltiden antogs strutsen – en mycket beundrad fågel – vanligtvis begrava sina ägg i sand och låta solens värme utföra inkubationen. På grund av de unga som växte upp utan föräldraengagemang, trodde man att strutsägget var en idealisk symbol för Marias renhet!
”Pala di San Zaccaria” framkallar en fullständig tystnad, en känsla av tidens upphängning dominerar i scenen. Men Bellinis storhet består exakt i de minsta avvikelserna, i de nästan omöjliga skillnaderna i gester och uttryck som skapar en subtil dynamik, en djupgående ”sacra conversazione”.
Är detta verkligen ett ”samtal”? Varför riktar alla figurer sina blickar nedåt? Denna lugna scen skapar en atmosfär för eftertanke. Att ägna sig åt undersökningar och reflektioner är ett äldre mans arbete, vars frukt är livets fulländning, och det är ett tecken på perfektion vad gäller förståelse och budskap.
Den venetianska renässansmålaren Giovanni Bellini (1430-1516) var en av de mest intressanta konstnärerna i italiensk konsthistoria. Detta bekräftas av hans nästa altarverk, pala di San Giobbe, utförd cirka 1486-88 av den 50-årige konstnären. Ett minnesvärt mästerverk som markerade den slutgiltiga ankomsten av den typiska venetianska kromatismen, vilket kännetecknade Serenissimas renässansstil.
”Självporträtt”(ca.1500) bevarat på Musei Capitolini i Roma
Chiesa di San Giobbo, Venezia
Rekonstruktion, hur det ser ut i kyrkan!
Kyrkan är tillägnad Sankt Job. Den är en av de fem votivkyrkorna som byggdes i Venedig efter ett pestutbrott. Arbetet påbörjades 1450, pausade fram till 1470 och invigdes slutligen 1493, som ett av de första exemplen på renässansarkitekturen i staden. Till kyrkan utfördes även andra verk.
Vittore Carpaccio ””Presentation av Jesus i templet” (1510) olja på pannå, 421 x 236 cm Gallerie dell`Accademia
”Pala di San Giobbo” 471 x 258 cm
Detta stycke var förmodligen inspirerat av San Cassiano Altarpiece (1475–76) av Antonello da Messina och utvecklade vidare den verkets innovationer. Eftersom dateringen av Bellinis målning är osäker kan ett sådant beroende inte bevisas. Avbildningen av helige Sebastian och Job indikerar att målningen skapades i samband med pesten, troligen 1487.
Antonello da Messina 1475-76 Kunsthistorisches Museum, Wien
Pala di San Giobbo har inga landskapsmotiv som i tidigare liknande tavlor. Verket visar en helig konversation (sacra conversazione) mellan Madonna, barnet och några helgon. Jungfrun dominerar; hon sitter på en hög tron av marmor täckt i blå och vit dräkt och lyfter sin vänstra hand i en välsignelsegest.
Vid hennes fötter sitter tre musikerande änglar, fokuserande framför allt på melodi. Alla figurer är i symmetriska positioner: tre änglar, tre helgon till vänster och till höger. Den tavlan är byggd enligt matematiska, geometriska regler. Det hela skapar en otrolig harmoni och balans. Triangelkompositionen är en nyhet introducerad av Bellini i altar målningarna.
På vänster sida av altaret finns St. Franciscus, Johannes Döparen med sina typiska, lockiga hår och en naken Job.
St. Dominik, biskop Louis av Toulouse och St. Sebastian på högersidan. Kontrastivt: På ena sidan en naken, gammal man ställdes i motsats till den apolloniska vackra Sebastian, som visas med händerna bundna bakom ryggen och genomborrad av 2 pilar. Den unge pojkens skönhet, hans ansiktsuttryck och ljuset som smeker hans kropp visar att Bellini perfekt hade lärt sig av Antonello da Messina.
Oljetekniken gör målningen mer atmosfärisk, så att hela scenen verkar vara genomträngd av ett diffust ljus som smeker formerna och försiktigt lindar dem med skuggor. Konturerna är så mjuka…
Den övre delen har ett vackert koftad tak. För att utföra detta krävs behärskning av perspektiv! Bakom Madonnan finns en mörk nisch. I den halvkupolen finns en förgylld mosaik, stenornament och ett citat: ”Ave Maria Gratia Plena”. Alltså är Madonna avbildad i basilikan San Marco! Hur kunde det vara annorlunda? Bellini älskade Venedig och Serenissima älskade honom! Ingen målare hade så mycket respekt som Giambellini.
Pala di Pesaro är en altartavla utförd av Giovanni Bellini (1433-1516) till San Francesco-kyrkan i Pesaro. Ordet pala kommer antagligen från italienska palesa och innebär synlig, avslöjad, upptäckt.
Altarställning hade form av ett rektangulärt bord med en målning som visar Sacra Conversazione i mitten. Bellini utförde ett mönster av altartavlor som gällde för den typen av målningar under nästa århundrade.
Den altartavlan är ett av Bellinis mogna verk, men det råder tvivel om dess datering och vem som har varit beställare. Verket var beläget i St. Francesco-kyrkan, men idag kan vi beundra det på Museo Civico i denna stad. Konsthistoriker daterar tavlan mellan 1471-1483. Det finns några teoretiska tvister om detta. Jag tror att det räcker att nämna de mest troliga:
en hypotes kopplar altarstycke till bröllopsfirandet mellan Constanzo I Sforza (härskare av Pesarro) och Camilla d`Aragona i 1474.
religiösa dispyter som diskuteras vid epok, som den mellan franziskaner och dominikaner
familjens Sforza dominans på Castello di Gradara avslutades 1463 när Malatesta från Rimini erövrade det men så småningom var tvungen att överge den tillbaka. Altaret-skapande skulle därför fira fästningen.
Ett viktigt aspekt är en tidig användning av oljemålningstekniken, blåsmalt (en biprodukt i den venetianska glasindustrin från Murano) som i Venedig nådde faktiskt popularitet först efter besöket av Antonello da Messina i norra Europa (1475). Bellini var mycket intresserad av den nya flamländska tekniken och experimenterade för att utmana sig själv. Pala di Pesaro består av en krönings- eller pieta-tavla, ett centralt stycke ”Jungfru Marias kröning”, två pelare med fyra helgon på varje sida och en predella betecknad med sju målningar.
Mittpanelen
Huvudtavlan visar Jungfruns kröning, ovanligt visad på jorden snarare än i himlen. Till vänster har vi St. Peter och St. Paulus och till höger – St. Hieronymus med St. Franciskus. Maria med Kristus sitter på en marmortron vars öppna rygg avslöjar ett realistiskt stenigt landskap, omgiven av en gräns som är identisk med den ursprungliga förgyllda ramen. Duvan ovanför symboliserar den Helige Ande i sällskap med keruber och serafer. Långt borta kan man se Castello di Gradara och det mjukt böljande landskapet från Umbrien.
Lägg märke till golvet! Marmorgolvet betonar kompositionens perspektiv och balans. Kort sagt, perspektiven här är ett mästerverk!
Pieta Pinacoteca Vaticana 106 x 84 cm
”Pietà” bryter bort från tidigare ikonografi. Här vilar Kristus kropp inte framifrån utan på kanten av graven. En tjänare håller upp Kristus bakifrån, medan Nikodemus räcker en burk med salva till en knäböjande Maria Magdalena, som håller i Kristus hand.
Pelare på vänster sidan framställer fyra helgon som:
St. Katarina av Alexandria med hennes attribut- spikförsedd trähjul
St. Laurentius (Lorenzo) – hans kännetecken är halster, iförd dalmatika (lång liturgisk plagg med vita ärmar)
St. Antonio – avbildad med Jesusbarnet och alltid med vita lilja i handen
Sista helgonet var San Giovanni Batista – Johannes Döpare
På högersidan av pelare träffar vi:
välsignade Michelina av Pesaro, Bernardino av Siena, biskop Louis av Tuluse och aposteln St. Andreas
Många av dessa heliga befordrades av franciskanerna runt denna tid under 1480-talet.
”St.Göran med drake” i predellan
Predella med St. Göran och drake är på vänster sida. Scenen är idealiserad och kraftfullt dynamisk i gesten av helgonet och den lite galna hästen. Landskapet är tydligt definierat, särskilt i grusbädden där den sårade draken dras. Giovanni Bellini har inte glömt prinsessans närvaro, som bevittnar hela händelsen.
”Omvandling av St. Paul”
”St. Hieronymus i öknen”
”Kristi födelse” utspelar sig i den umbriska landskapet
”St. Franciscus får stygmater”
”Korsfästelsen av St. Peter”
”St. Terentianus” militär-helgon, skyddare av Pesaro
Valet av de heliga är inte slumpmässigt: Franciskus var kopplad till den franciskanska ordern. San Giorgio var ett berömt motiv populärt också under renässansen. San Terenzio har varit beskyddaren av Pesaro, här avbildad som en forntida romersk soldat. Imponerande, men med hjälp av ikonografiska framställningar berömde Bellini familjens Sforza civil och militär makt!
Den stämningsfulla stilen och harmoniska kompositionen, samt användningen av oljefärg (med dess färgstyrka och glans), allt detta bidrog till Bellinis förtjänstfulla titel som pittore ufficiale della Serenissima.
Vill ni veta mer om Florens, gamla kyrkor, tavlor och Medici familje?
Vi ska göra en konstresa till Toskanien, till Renessänsen.
Allt började med pengar, ullhandel och ekonomisk tillväxt för en familj från Florens. Det var inte en vanlig italiensk släkt. Deras medlemmar var kunniga på att påverka statens näringsliv, utöka sin position och styra. En typisk förbindelse mellan MAKTEN och PENGAR. Men det mest fascinerande för mig är att denna familj startade den italienska renässansen. Jag vill kort presentera släktens medlemmar och framför allt fokusera på konsten. Och det kommer att handla om KONST med en stor bokstav ”K”.
Början. Giovanni och Piccarda
Bakom Medicis förmögenheten stod Giovanni di Bicci di Medici (1360-1429). Han grundade banken år 1397 och från den tidpunkten koncentrerades makten i familjens gyllene händer. Giovanni visade ett stort intresse för konsten. Han satt i kommittén för uppdraget att utforma de nya bronsdörrarna till Baptisteriet di San Giovanni.
Christofano dell`Altissimo (1525-1605) ”Porträtt av Giovanni di Bicci de’ Medici” (ca.1565) olja på trä, 59 x 43 cm, Uffizi
En florentinsk romansk byggnadsstil från XII-talet kommer att få nya former
Paradisporten till baptisterium. Lorenzo Ghiberti (1378-1455) har vunnit tävling och arbetade under 20 år att skapa nya lösningar: reliefteknik. Resultatet: tredimensionella figurer
Giovanni var en riktigt konstfrämjare. Han sponsrade ombyggnaden av basilikan San Lorenzo. Arbetet pågick mellan 1421-1469 och påbörjades av arkitekten Filippo Brunelleschi (1377-1446) för att sedan fortsättas av Michelozzo di Bartolomeo (1396-1472). Basilikan ser inte ut som en riktig pärla, men den innehåller otroligt vackra fresker, skulpturer och tavlor. Bara att nämna några av de konstnärer som jobbade där inne: Michelangelo, Donatello och Andrea Verrocchio.
Grova stenfasaden ”pietra serena”(brun sten) omfattar hela byggnaden och är en av första renässanstecken i Florens
En gammal och ny sakristia i San Lorenzo blev en begravningsplats för över femtio Medici-familjemedlemmar. Här vilar också själv Giovanni med sin fru Piccarda, föräldrar till generationen som hade stora drömmar och förväntningar.
Antonio del Pollaiuolo (1432-1498) ” Piccarda Bueri” (ca.1470) Museum Poldi Pezzoli, Milano
Cosimo il Vecchio– ”Pater patriae”
Sonen Cosimo Il Vecchio (1389-1464) tog över makten och konsoliderade bankverksamheten. Han kunde inträda konstmecenat i större perspektiv än hans fader. Familjen växte, och behövde ett representativt hus, och Michelozzo di Bartolomeo påbörjade byggandet av Palazzo Medici (1444-1484). Det var verkligen hans opus magnum.
Paalzzo ligger vid Via Cavour och har tre våningar: 1.Rustik bottenvåning med bankens huvudkontor 2. En representativ del (piano nobile) med vackra rum 3.Sista våning med mindre utrymme tillhörde barm och tjänstefolk
I mittens fanns ett atrium, en öppen del med taköppning, där familjemedlemmar kunde vila, promenera, umgås och beundra Donatellos och Bramantes skulptur ”David” (ca. 1440). Den vackra statyn stod centralt, så att man kunde betrakta denna första renässansakt från alla sidor och perspektiv!
Donatello (ca.1386-1466) ”David” Brons (158 cm) Museo Nazionale del Bargello, Florens
Konstnärligt mest intressanta är freskerna i huskapellet på andra våningen i Palazzo Medici (Capella dei Magi). År 1459 målade Benozzo Gozzoli (1420-98) en biblisk scen som föreställde de heliga tre kungarna på färd för att hylla Jesu födelse. Helt otroligt är denna fresk. De tre vise männens resa ledde genom ett fantasifullt landskap: slingrande vägar, klippor, raviner, skogar och lundar. Både kungarna och deras hovmän är klädda i rika kläder. I själva verket är det en bild av Medici-familjen. Deras kläder är än idag tidlösa och utgör ett vackert och förstklassigt exempel på den florentinska ”haute couture”.
”De heliga tre konungarnas färd”(1459-62) fortfarande i Palazzo Medici Riccardo all fresco 405 x 516 cm Religiös syfte eller helt representativ funktion?
Förutom att utöva inflytande över den politiska makten i Florens använde Cosimo stora delar av sin rikedom för att sponsra bildkonstnärer och arkitekter. Brunelleschi byggde vidare på San Lorenzo, som skulle bli det sista viloplatsen för härskarna. Cosimo den äldre avled vid 75 års ålder och efter sin död tilldelades han förtjänat titeln ”Fäderneslandets fader”.
Detalj från Benozzos fresk är det enda verkligt säkra porträttet av Cosma il Vecchio!
Mina damer och herrar, dags att presentera Piero di Cosimo de Medici.
Sonen Piero di Cosimo (1416-69) tog officiellt makten över banken och har kommit till historien under namnet Il Gottoso (den giktbrutne). Han drabbades av gikt, vilket var typiskt för dåtidens matvanor. Piero dog knappt 5 år efter sin far, men han har hunnit skriva in sig i familjens historia som konstfrämjare. Hans vackra fru Lucrezia Tornabouni (1425-89) avbildades ofta av kända konstnärer.
Mino da Fiesole ( 1429-84) skulptur-porträtt av Piero di Cosimo (1453) Museo Nazionale, Bargello
Domenico Ghirlandaio ( 1448-94) ”Johannes Döparens födelse” Fresken i högkoret Santa Maria della Novella(1485-90) Lucrezia är en av två damer
Sandro Botticelli ”Madonna del Magnificat” (1483-85) skildrade Lucrezia som Jungfru Maria tempera on panel, dimension 118 cm Uffizi
Piero tillbringade sina dagar i närheten av samlade handskrifter, antika medaljer och mynt. Han hann inte med många byggnadsprojektet. Mecenat och stöd till stora konstnärer som Botticelli, Uccello, Lippi gav honom plats i den italienska konsthistorien.
Botticelli framställde Cosimo Il Vecchio nära Jesusbarn påklädd i röda mantel, Sandro själv i gula mantel, längs till höger blickar ut ur bilden. tempera on panel, 111 x 134 cm Galeria degli Uffizi
Sandro Botticelli målade ”Konungarnas tillbedjan” efter Pieros död (1476-77) till ett privatkapell i Santa Maria Novella. Vad märkligt att en klassisk biblisk scen blev anledning att avbilda Medici-släktingar. O tempora, o mores – låt oss beundra detta fantastiska måleri.
En omvittnad charm finns hosLorenzo il Magnifico
Sonen till Piero och Lucrezia hade ärvt de bästa egenskaperna. Lorenzo (1449-92) var en bra politiker och författare. Om vi säger ”renässansmänniskan”, tänker vi framför allt på honom. Även idag, 500 år efter hans död, kretsar många tankar kring Lorenzo. Han omgav sig med humanister, poeter, filosofer och konstnärer. Han gav sin beskydd till de största av dem: Leonardo Da Vinci, Sandro Botticelli, Andrea Verrocchio och Michelangelo Buonarroti.
Domenico Ghirlandaio skildrade Lorenzo il Magnifico utan att idealisera honom! fresk ”Historia om helige Franciskus” Capella Sassetti i kyrkan Santa Trinita (1480-85)
En bra politiker, diplomat och härskare behövde en lämplig hustru. Valet föll på Clarice Orsini som han gifte sig med år 1469. Det nya paret behövde en ny residens. Uppdraget gick till arkitekten Giuliano da Sangallo (1443-1516).
Domenico Ghirlandaio ”Porträtt av Clarisa Orsini” ( 1490) olja på trä, 75 x 52 cm National Gallery of Ireland
Poggio a Caiano (1480-85) blev förebild för alla senare italienska lantvillor, adelsgods utan försvarstorn och murar. Ett residens inspirerat av antikens ”villa rustica” med kolumner och öppen portik är fortfarande en flitigt besökt turistdestination.
Villa Poggio a Caiano är öppet för besökare med gratis inträde. Alla Medicis villor med sina vackra och stämningsfulla trädgårdar ingår i ett världsarv.
Under 1580-talet intensifierade Lorenzo sitt mecenatskap. Andrea del Verrocchio utförde inte bara ”Putto med delfin” (1479) till Medicinska Villa di Castello, utan också ”David” (1473-75). Den mjuka formen och anatomiskt exakta modelleringen var element som Verrocchio förde vidare till sin mest berömda elev – Leonardo da Vinci. Man tror att hypotesen är trolig att Leonardo porträtterades som David.
Putto- är ett namn på nakna barngestalter. Renässans har tagit det från antiken. Palazzo Vecchio
Verocchio ”David” (ca.1466-69) brons, 126 cm Museo Nazionello, Bargello
En vänskap och samtidigt mecenat skapade Lorenzo il Magnifico med Michelangelo Buonarroti (1475-1564). Konstnären var bara 14 år gammal när Lorenzo upptäckte hans talang och tog honom under sina vingar.
Titta bara på den ena av de första verken av Michelangelo: ”Madonna della Scala” (ca.1490), som är utformad i tekniken ”planrelief”, vilket innebär att figurerna är svagt upphöjda från bakgrunden. Vilken fin och naturlig scen Michelangelo skapade: Jungfrun sitter med barnet vid trappan och ammar.
Lorenzo il Magnifico avled i april 1492, knappt 43 år gammal och begravdes i San Lorenzos sakristian. Naturligtvis fick Michelangelo ett uppdrag att uppföra fyra gravmonument i Medicikapellet. Han fullbordade monumenten över Giovanni och Lorenzo di Medici med de symboliska gestalterna Natten och Dagen, Skymningen och Gryningen. Detta arbete presenterar en helt ny stil – manierismen. Medicéernas mecenatskap har markerat en ny era – de romska påvarna och deras kända enorma projekt.
” Dagen”
”Natten”
”Grynningen”
”Skynningen”
Bröder Piero och Giovanni
Lorenzos söner: Piero di Lorenzo (1471-1503) och Giovanni (1475-1521) var två olika personligheter. Piero kallas i historien för ”Il fatuo” (den dumdryge) eller ”lo Sfortunato” (den olycksdrabbade). Han härskade över Florens 1492-94, men det verkade att han saknade sin fars charm och begåvning.
Det är ingen konstighet att den franske kungen Karl VIII utnyttjade situationen och marscherade mot Italien (Neapel) via Florens territorium. Medici-huset hade en gammal fredsöverenskommelse med Neapel och ville stoppa den franska armén. Som resultat kostade det Piero di Lorenzos makt och rike. Olyckligt och sviken av florentinska rådet Signoria, blev fursten förvisad från Florens. Under en överskeppning på floden Gargliano i 1503 kantrade hans båt och Piero di Lorenzo drunknade. Han blev bara 31 år gammal.
Agnolos Bronzino verkstad ”Porträtt av Piero di Lorenzo” ( ca.15 Warehouse of the Galleries
Giovanni de Medici (1475-1521) gjorde en riktigt framgångsrik karriär, från kardinalvärdighet till påvens utnämning. Han antog namnet Leo X och visade för hela världen sina mest betydande egenskaper: han var en njutningslysten renässansman och mecenat. Flera kända konstnärer var knutna till ”Pappa Leone” (1513-21), bara för att nämna Michelangelo och Rafael Santi.
Rafael Santi ”Porträtt av påve Leo X med kardinaler Giulio de’ Medici och Luigi de’ Rossi” (ca.1518) olja på pannå, 155,5 x 119,5 cm Uffizi
Makt och konst. Papa Leone var antagligen icke-troende. Efter valet hade han sagt: ”Eftersom Gud har givit oss påvedömet, ska vi njuta av det!”
Det största av hans pontifikat konstnärliga idéer var byggandet av PETERSKYRKANS och utsmyckningen av Sixtinska kapellet. Under hans tid blev Rom ett centrum för kultur, konst och arkitektoniska framsteg. Men för omfattande extravagans och mecenat ådrogs priset av den påvliga skattkammaren, som Leo lämnade praktiskt taget helt tomt…
Påven Leo hejdar hunnerna under Attila. Rafaels fresk i Vatikanen (1514)
Styre i Florens övertogs till Piero Il Fatuos son- Lorenzo (1492-1519). Det var till honom dedicerade Niccolo Machiavelli sin berömda skriften ”Fursten”, men utan någon större uppskattning. Medicis återvändning var möjligt tack vore hjälp av påvens stöd.
Ännu en påvei familjen
En till Medici-kardinal blev nominerad till påveämbetet. Giulio de Medici (1478-1534) var ett utomäktenskapligt barn till Giuliano, brorson till Lorenzo, Il Magnifico. Han antog namnet ”Påve Clemens VIII” (1523-1534) och förde det heliga ämbetet framåt. Många nordiska länder bröt sina band med den katolska kyrkan. Spanska och tyska legoknektar plundrade Rom (1527) och händelsen kallas i historien för ”Sacco di Roma”.
Sebastiano del Piombo (1485-1547) ”Påve Clement VIII” (ca.1531) oil on slate, 41 x 34 cm Getty Center Museum
Trots katastrofala politiska beslut gjorda av påven Clemens VIII gjorde han stora kulturella insatser. Han kände Michelangelo sedan många år tillbaka och gav honom uppdraget att planera biblioteket som skulle förvara 11 000 gamla manuskript och 4 500 tryckta böcker. Biblioteca Laurenziana uppfördes i anslutning till kyrkan San Lorenzo.
Arkitekturen planerades i manieristisk stil med vackra trappor, vestibuler och korridorer. Det var det första offentliga biblioteket med världslig litteratur som samlats sedan antiken.
Michelangelo skulle jobba i Sixtinska kapellet redan tidigare, mellan 1508-12. Han målade taket med scener av skapelsehistorien och skulle fortsätta vidare. Clemens VII påpekade från år 1533, men arbetet börjades 1536 då hade Clemens dött…
”Yttersta domen” tog sju långa år att färdigställa. Fram till idag anses den fresken vara det största verket skapat av en enskild konstnär i historien. Denna enorma målning visar över 400 figurer ordnade i två delar: den himmelska och den jordiska.
”Innan man sett Sixtinska kapellet, kan man inte ha någon riktig uppfattning om vad människan kan åstadkomma”- skrev Goethe och varje människa som har sett det mirakulösa arbete stämmer med honom.
Michelangelos ”Yttersta domen” (1536-41) gör en stor intryck! 1370 x 1220 cm 1. Det är målad som altartavlan 2. Finns ingen särskilt delningslinje mellan välsignade och fördömda- alla väntar på den sista dagen! Sixtinska kapellet, Vatikanstaten
Änglarna
Misericordia
Sju trumpeter
Cosimo den store -makt och konst
Vi lämnar nu de gudomliga i himlen och återkommer till jordnära Medici-släktingar. Den nye hertigen, Cosimo I (1519-74), tyckte om familjetraditioner och att agera som konstmecenat. Han gifte sig med Eleonora di Toledo(1522-62), dotter till den spanska vicekungen, vilket beslut skapade goda diplomatiska och ekonomiska möjligheter.
Cosimos favoritarkitekt och målare Giorgio Vasari (1511-74) utsmyckade byggnaden vid Piazza Signoria, men år 1550 flyttade familjen till nyss inköpta Palazzo Pitti. På så sätt fick det gamla residenset namnet Palazzo Vecchio. Men det viktigaste uppdraget gällde att bygga det nya förvaltningskomplexet mellan Palazzo och floden, ett komplext som skulle omfatta domstolen, lokaler för råden och statsbyråkratin. Det fick namnet Gli Uffizi, ”kontoren”. Hit fördes snart hela Medicis konstsamling (1565) vilken idag är ett av världens största museer!
Galeria degli`Uffizi (1560-81) rymmer konstskatter som Botticellis ”Venus födelse”, da Vinci, Tiziano, Caravaggio och många kända konstnärer, samlingar från 1300-talet till moderna tider
Storfurst Cosimo märkte en begåvad skulptör vid namn Benvenuto Cellini (1500-1571), som utförde flera verk åt Medici-familjen. Bronsskulpturen ”Perseus med Medusas huvud” (1545-1554) hade en politisk kontext och stärkte Cosimos makt.
”Perseus med Medusas huvud” brons Loggia dei Lanzi, Florens
Benvenuto Cellini ”Cosimo I” som en romersk befälhavare (1546-1548) Museo Nazionale del Bargello
Mecenatskap fortsätt vidare….
Agnolo di Cosimo Di Mariano, kallad Bronzino (1503-1572), var hovmålare hos Cosimo den store redan under 1540-1545 vid utsmyckningen av Palazzo Vecchio. Han målade både religiösa fresker och skapade underbara porträtt.
Agnolo Bronzino ”Eleonora med son Giovanni” (1545) olja på pannå, 115 x 96 cm Uffizi
Bronzino ”Porträtt av Cosimo i rustning”” (1545) tempera on panel, 76 x 59 cm Nationalmuseum, Poznan
Dags att avsluta den fantastiska konstresan till Florens och omgivningar. Men hur kan vi fullborda vår berättelse utan Sandro Botticellis mest kända allegoriska målningar?
Missade vi någonting?
Som sagt kontrollerade familjen Medici stora egendomar runt Toscana. Först och främst var det lantliga palatset en sorts maktdemonstration, samtidigt som det var en tillflyktsort för vila och nöje. Åtminstone byggdes trettio Medicivillor, och alla ingår idag i ett världsarv. En av de vackraste var Villa di Castello, som byggdes mellan 1427-77. Trädgården skapades av Niccolo Tribolo(1500-50) och blev berömd i hela Europa. Parken består av fontäner, statyer och en grotta. Villan inhyste också några av Florens stora renässansmästerverk, inklusive ”Venus födelse” och ”Våren” (Primavera).
Målningar sponsrade Lorenzo di Pierfrancesco och hans bror Giovanni. Det finns så många teorier och interpretationer vad gäller allegorier på tavlor, symboler och funktion. Den mytologiska miljö, vackra kroppar, subtila rörelse och oerhört vacker natur förtjuser folk runt i hela världen.
”Venus födelse” (ca.1485) tempera på duk,172,5 x 278,5 cm Uffizi
”Primavera” (1482-85) tempera på trä, 207 x 319 cm Uffizi
Sammanfattning
Hur stolta har de varit, Medici, av sin förmögenhet och kulturella påverkan. Det kan vi märka. De skapade en dynasti som hade förbindelse med kungar och påvar – fast i början var det bara en ullhandel!
Medicéerna var de första i den europeiska historien som medvetet och med full kännedom sponsrade konstnärer. För det första byggde de upp sin egen samling och förmögenhet, och för det andra satsade de på Florens utveckling och välstånd.
Tack alla för en fantastisk konstresa till statens portar, till Florens som är stolt över sina rikedomar och välkomnar alla som bara vill se detta!
KÄLLOR:
G. Hägg ”Medici” (2014)
R. Hermansson & S. Fyring ”I den blekröda kupolens skugga” (2011)
E. Micheletti ”Family Portrait. The Medici of Florence” (1993)
KONSTSPEGEL 