Pieter Bruegel den äldre (ca.1525-1569) har alltid berättat historier på sina tavlor. Hans bildkonst skapar en miniatyrvärld med oändliga detaljer. I dag vill jag presentera en verk från den neapolitanska Museo di Capodimento: ”Den blinde leder de blinda”. En visuellt berättande som tar oss till 1560-talet, till Nederländerna.
Fragment av Nya testamentet inspirerade Bruegel till den här målningen. I Matteusevangeliet läser vi: ”Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen” (Matt. 15:13–14).
En blind guidare leder en grupp blinda fattiga män. Han snubblar ouppmärksamt och faller av en klippa och drar med sig sina följeslagare. Hela gruppen är målad diagonalt och ger intrycket av rörelse i en kaotisk, dramatisk spänning.
Bruegel var en bra observatör av sin tid. Vi känner inte hans politiska eller religiösa åsikter. Men vi har kunskap om epoken, oroligheter och tänkesätt typiska för den 1600-talets Nederländerna. Pieter Bruegel levde i en tid av stora politiska och religiösa stridigheter. Den medeltida kyrkan kollapsade, samhällen var djupt splittrat. Från året 1555 var hans land under den spanska styre och Inkvisitionen jobbade hård…. Vad ville Bruegel förmedla till sina samtida?
Bruegel demonstrerar en perfekt förkortningstekniken när han skildrar de blinda männens ledare.
Tolkningar finns flera:
- samhällen som leds av blinda ledare går ingenstans
- att följa en ledare urskillningslöst kan vara ett stort katastrof
- vi, människor skapar gemensamskap och är påverkad av andra
Bruegel varnar oss, betraktare, för dåliga politiker, kungar eller kyrkoledare. Målningen är så realistisk att man kan urskilja hur avbildade figurer har förlorat synen!
Bruegel målade tavlan året innan hans död. Den bitter, bedrövad ton, kan man relateras till den spanska ockupationen. Det har varit brutalt överallt: avrättningar, folksaresteringar för att genomdriva spanskt styre och undertrycka protestantism. Pessimismen var total.
Sint-Anna kyrka i byn Sint-Anna-Pede, inte långt från Bryssel stor fortfarande kvar...
Det är en vackert utformad målning. Samma sex blinda män snubblar med, några har fått ljusare kläder, vi ser djur och fåglar i det välbevarade fältet framför detsamma kyrkan.
I slutet av den första världskriget har förekommit en monumental målning (231 x 611 cm) utförd av John Singer Sargent (1856-1925). Tavlan visar tio soldater från Brittiska expeditionsstyrkan drabbades av senapsgasattack. Sargent var USA:s ledande porträtt- och landskapsmålare. Han fick i uppdrag av krigs kommitté att dokumentera pågående strid och besökte västra fronten i juli 1918. Målningen färdigställdes i mars 1919 och utsågs till årets bild av Royal Academy of Arts. Den hålls nu på Imperial War Museum.
Visst att ser man på en gång att Sargents konst har några beröringspunkter med den flamländska mästare? Trots enorma storleken och mängder av soldater möter vi samma kaotisk rörelse, lidande och ingen hopp.
Soldater har förbundna ögon, går en efter en med handen på sin väns axel, ledd av en sjukvårdare till fältsjukhuset. I bakgrunden till höger finns en annan grupp gasdrabbades. Bakom stående finns en massa sårade soldater, på höger sida kan du se repen av tält från ett fältsjukhus. En fotbollsmatch spelas i bakgrunden, upplyst av kvällssolen. Tack vare bilden kan tittaren vara uppmärksam på offrens utseende, bristen på skyddskläder. Effekterna av gasattacken på människor tillhör krigets brutalitet. De vanliga händelserna som fotbollen står i kontrasten. Sargent avbildar skickligt fina relationer mellan blinda människor; det finns en chans att soldaterna snart kommer att få tillbaka syn, men deras beteende och utseende utstrålar ett allmänt intryck av lidande!
Budskap? Tolkningar?
Människa och hennes aggression, stridslystna beteende. Krigets moderna teknik. Oväntad lidande. Särskilt att motståndare hade inga gasmasker. Sargent ger ett kraftfullt vittnesbörd om effekterna av kemiska vapen.
Torstiga soldater. 
Andra grupp av blinda soldater till höger.
Sargent ser inte heroismen i kriget. Snarare anser han absurd och ologiska händelser som t.ex. pågående fotbollsmatchen. Medan andra kämpar, fick några soldater sina lediga stunder!
Pieter Bruegel var varken en moralist som råkade vara målare. Han är inte heller sedernas väktare, han berättar, observerar med en stor dos av realism. John Singer Sargent var framför allt en porträttmålare som fick uppdrag att dokumentera krig. Plötsligt blev han en vittne och avbildar sårade soldater. Det fattas en central figur, vad dominerar i den enorma scenen? Inget svar…
