Den venetianska renässansmålaren Giovanni Bellini (1430-1516) var en av de mest intressanta konstnärerna i italiensk konsthistoria. Detta bekräftas av hans nästa altarverk, pala di San Giobbe, utförd cirka 1486-88 av den 50-årige konstnären. Ett minnesvärt mästerverk som markerade den slutgiltiga ankomsten av den typiska venetianska kromatismen, vilket kännetecknade Serenissimas renässansstil.
”Självporträtt”(ca.1500) bevarat på Musei Capitolini i Roma
Chiesa di San Giobbo, Venezia
Rekonstruktion, hur det ser ut i kyrkan!
Kyrkan är tillägnad Sankt Job. Den är en av de fem votivkyrkorna som byggdes i Venedig efter ett pestutbrott. Arbetet påbörjades 1450, pausade fram till 1470 och invigdes slutligen 1493, som ett av de första exemplen på renässansarkitekturen i staden. Till kyrkan utfördes även andra verk.
Vittore Carpaccio ””Presentation av Jesus i templet” (1510) olja på pannå, 421 x 236 cm Gallerie dell`Accademia
”Pala di San Giobbo” 471 x 258 cm
Detta stycke var förmodligen inspirerat av San Cassiano Altarpiece (1475–76) av Antonello da Messina och utvecklade vidare den verkets innovationer. Eftersom dateringen av Bellinis målning är osäker kan ett sådant beroende inte bevisas. Avbildningen av helige Sebastian och Job indikerar att målningen skapades i samband med pesten, troligen 1487.
Antonello da Messina 1475-76 Kunsthistorisches Museum, Wien
Pala di San Giobbo har inga landskapsmotiv som i tidigare liknande tavlor. Verket visar en helig konversation (sacra conversazione) mellan Madonna, barnet och några helgon. Jungfrun dominerar; hon sitter på en hög tron av marmor täckt i blå och vit dräkt och lyfter sin vänstra hand i en välsignelsegest.
Vid hennes fötter sitter tre musikerande änglar, fokuserande framför allt på melodi. Alla figurer är i symmetriska positioner: tre änglar, tre helgon till vänster och till höger. Den tavlan är byggd enligt matematiska, geometriska regler. Det hela skapar en otrolig harmoni och balans. Triangelkompositionen är en nyhet introducerad av Bellini i altar målningarna.
På vänster sida av altaret finns St. Franciscus, Johannes Döparen med sina typiska, lockiga hår och en naken Job.
St. Dominik, biskop Louis av Toulouse och St. Sebastian på högersidan. Kontrastivt: På ena sidan en naken, gammal man ställdes i motsats till den apolloniska vackra Sebastian, som visas med händerna bundna bakom ryggen och genomborrad av 2 pilar. Den unge pojkens skönhet, hans ansiktsuttryck och ljuset som smeker hans kropp visar att Bellini perfekt hade lärt sig av Antonello da Messina.
Oljetekniken gör målningen mer atmosfärisk, så att hela scenen verkar vara genomträngd av ett diffust ljus som smeker formerna och försiktigt lindar dem med skuggor. Konturerna är så mjuka…
Den övre delen har ett vackert koftad tak. För att utföra detta krävs behärskning av perspektiv! Bakom Madonnan finns en mörk nisch. I den halvkupolen finns en förgylld mosaik, stenornament och ett citat: ”Ave Maria Gratia Plena”. Alltså är Madonna avbildad i basilikan San Marco! Hur kunde det vara annorlunda? Bellini älskade Venedig och Serenissima älskade honom! Ingen målare hade så mycket respekt som Giambellini.
Det finns en lockelse hos människan att bli lurad och överraskad. Barockens illusionistiska måleri bedrar oss på helt ovanlig sätt!
Tänkt dig, att en dag kommer du till någon museum och alla tavlor hänger omvandlat. Mardröm… faktiskt.
Men inte på 1600-talet!
Det är en målning med två baksidor, den målade och den verkliga. Inramad som ett ”riktigt” verk. Betraktare vill vända tavlan som verkar vara till salu, vilket dessutom har en nummerlapp -36! Detta verk utfördes av en flamländsk konstnär, Cornelis Norbertus Gijsbrechts (ca.1640-75) från Antwerpen. Han var en skickligt konstnär: skuggorna som faller över och lätt smutsade träet gör en känsla av verkligheten. Målningen visades lutad mot en vägg i entrén till Statens Museum och ökade dess illusionistiska inverkan. Idag ställs tavlan ut på golvet mot väggen och skapar idén att målningen väntar på att hängas upp!
Cornelis Gijsbrechts”Baksida av en målning”(1670) olja på duk, 66 x 87 cm Statens Museum för Kunst, Köpenhamn
TROMPE L´OEIL måleri är en fascinerande inriktning i konsthistoria. Det är en trend att leka med oss, konstbetraktare, att lura den traditionella tankemodellen. Stilen har sina rötter i stillebenmåleri och har ändå anspråk och avsikter.
Vilka?
Det kommer vi att upptäcka snart…
Den senmedeltida flugan
Ett av stilens stående motiv var flugan, som landade på några av senmedeltida verk. Vill ni se några exempel?
Schwabisk Mästare ”Porträtt av dam ur familjen Hofer” (ca.1470) olja på duk, 54 x 41 cm National Gallery, London
Porträttet målades omkring 1470 av en okänd konstnär. Vad var för meningen med denna gåtfulla bild? Det är inte klart. Damen håller en blomma (förgätmigej) i handen, medan flugan är en symbol för dödlighet, så det är möjligt att konstnären använde sådana beteckningar för att uttrycka minnet av denna kvinna. Målningen påminner oss om livets korthet.
Liknande motiv hittar vi hon en s.k. Frankfurtmästaren (verksam I Antverpen1480-1520). Dubbelporträtt krävde två flugor, den ena sitter på ett körsbär, medan den andra vistas på hustruns huvudbonad.
Mästaren från Frankfurt ”Självporträtt med hustru”(1496) olja på trä 38 x 26 cm Royal Musée des Beaux-Arts, Antwerpen
Cartellino
”Cartellino” är en illusionistisk skildring av en skriftlig anteckning som ingår i målningen, mestadels från den med en legend som registrerar namnet på konstnären, datumet, ämnet eller annan relevant information om verket.
Inskriptionen fanns ofta på verkets ram och skapade trompe l’œil -känslor. Lappen kunde förmedla religiöst eller filosofiskt sentens till betraktaren, som är relaterat till den avbildade scenen eller de avbildade människorna.
Antonello da Messina (ca.1430-79) ”Hieronymus i sin studerkammare” (ca.1470) olja på lindträd, 46 x 36 cm National Gallery, London
Detalj
Jacopo da Barbari ”Skjuten rapphöna och handskar” (1504) olja på duk, 52 x 42 cm Alte Pinakothek, Munchen
Detalj
Venetianare Jacopo da Barbari (1440/50-1516) lämnade på sin cartellino eget namn och datum 1504. Detta stilleben med jakt föremål är det tidigaste oberoende exempel på trompe l`oeil stillebenmåleri i den europeiska konsthistoria. Tänk hur det kunde vilseleda dåtida människor! Oförberedda betraktaren.
Numera skulle vi knappast luras av en sådan målningsteknik.
Hans Holbein den yngre (ca.1497-1543) ”Köpmann Georg Gisze”(1532) olja på trä, 96,3 x 85,7 cm Gemäldegalerie, Berlin
Detalj med cartellino i köpmannens kontor
Inpackad Jungfru med Jesusbarnet
Wow, tänker jag. Här har vi exempel på någonting oförklarad. Madonna har varit inpackad på bildramen, ett kraftigt papper rivits sönder så att Maria och Jesus kommer fram!
Okänd konstnär från Ferraroskolan tempera, olja och guld på trä, 58 x 44 cm Scottish National Gallery
Målningen presenterar ett spännande exempel på den illusionistiska stilen. Duken eller pergamentet som konstnären målade på verkar mirakulöst rivas bort, för att avslöja de heliga figurerna. Denna illusion förstärks av dukens trasiga kanter, klisterremsan och flugan, på en av de utskjutande bitarna, längst ner till vänster. Jungfrun har ett granatäpple, en symbol för uppståndelsen, medan det lilla barnet sover, en hänvisning till hans framtida passion.
Carl-Johan Malmgren (Nationalmuseum) förklarar det ännu bättre. Han gör en vackert jämförelse att duken är en metafor för mödomshinnan. Måleri och motiv sammanfaller!
Italienska illusionistiska fresker
Bevarade väggmålningar i Camera degli Sposi (brudgemaket) i Palazzo Mantua är perfekta illustration för trompe l’oeil måleri. Andrea Mantegna (1431-1506) har målat väggarna under tio långa år, från golvet till valvet och krönt dem med illusionistiska freskmålningar. Den berömda oculus har perfekta perspektiv förkortningar av figurer som tittar ner.
Att öppna rummet mot himlen och avbilda människor från betraktarens synvinkel var sensationellt på Mantegnas tid. Sådana perspektiv har sitt namn- ”sotto in sù” (it.”nerifrån och uppåt”).
Utrymmet i rummet har en kvadratisk plan (8,1 x 8,1 m). Mantegna skapade en monumental arkitektonisk verklighet med hjälp av ribbor i taket, pilastrar på väggarna. I mitten av taket är den mycket beundrade oculus, som vetter mot en målad himmel.
Andrea Mantegna ” Oculus” (1473) fresco, diameter 270 cm Palazzo Ducale i Mantua
Trompe- l`oeil fresker framställer illusionistiska fragment av arkitektur, som gömmer sig i landskapet och stillebens motiven. Paolo Veronese (1528-68) älskade arkitektoniska illusioner. Han dekorerade Sala dell’Olimpo i Villa Barbaro med riktiga illusionistiska lösningar. En äkta sten balustrad fortsätter i en målad fresk. Meningen var att berika interiörerna och skapa utrymme för fantasi, inte heller för att lura.
Paolo Veronese ”Giustiniana Giustiniani med tjänstkvinna och sällskapsdjur” (1560-61) Fresk i Villa Barbaro, Maser
Freskfigurer verkar att trivas i den fiktiva miljö. Italienare var mästare på arkitektoniska illusioner.
Populära motiven under The Dutch Golden Age (Hollands guldålder)
Vi kommer tillbaka till 1600-talet för att stanna där och lista upp nya trender. Den nederländska stormaktstiden präglades inte bara av politiska händelser men också av kulturella förändringar. Köpmännen ville ha helst stillebensverk än religiösa tavlor. Stilleben blomstrade på riktigt. Trompe l`oeil var intressant på grund av sina dolda detaljer och betraktarens uppmärksamhet dras till illusionen.
Cornelis Gijsbrechts ”Stilleben med frukter” (1663) olja på duk, 96 x 75 cm Musée des Beaux-Arts, Carcassonne
Detalj med självporträtt visar konstnärens skicklighet (vänster sidan av ramen)
Det är inte känd med säkerhet när Cornelis Gijsbrechts föddes. Hans äldsta kända målning är från 1657, resten kan man bara gissa. Man brukar ange födelsedatum som 1640 och att han dog i1683. Artistens tidiga produktion har bestått av vanitas stilleben och fruktstycken.
Cornelis Gijsbrechts ”Trompe l`oeil med vanitas” (1664) olja på duk, 88 x 70 cm Ferens Art Gallery, Kingston Upon Hull City
Gijsbrechts arbetade i Tyskland på början av 1660-talet, bland annat i Regensburg hos kejsare Leopold och senare i Hamburg. Hans karriär blomstrade framför allt i Danmark, när han blev anställd som hovmålare hos kungen Frederik III och därefter hos Christian V (1668-72). Han hade en vacker ateljé i Rosenbergs slott. Det räcker med detektivarbete, dags att visa måleri!
Cornelius Gijsbrechts ”Brevvägg med kungliga dekret, porträtt och toalettsaker mm.”(1671) olja på duk, 145 x 183 cm Statens Museum fur Kunst, Köpenhamn
Trompe l`oeil-konsten syftade till att lura betraktarens öga, att tro att de målade tvådimensionella illusionerna var verkliga tredimensionella föremål. Oftast består den typ måleri av vanitas symboler för livets övergång. Därför fanns på tavlor krans av halm, blommor i en vas, brutna sädesax och dödskalle. Ett halvt nerbrunnet ljus eller ett timglas- allt detta var påminnelse om livets förgänglighet.
Senare i livet skapade Cornelis vanitasmotivet som del till mer komplexa trompe l`oeil-kompositioner i en s.k. ateljeväggarna, väggar med jaktredskap och musikaliska instrumenten.
Gijsbrechts ”Skåp med elfenbenskanna och ryttarstatyett” (1670) olja på duk, 100 x 90 cm SMK, Köpenhamn
Trompe l`oeil teknik krävde att använda några tricks för att fördjupa den optiska illusionen:
en nästan osynlig penselföring
rätt perspektiv och realistiska mått
enhetlig ljussättning
signaturen är utesluten men genom att sätta sitt namn på ett kuvert eller liknande, slapp konstnären att vara anonym
tavlan saknade av ramen
spikor, krokar
Det ser ut som alla föremål hänger på vägg. Allt för att det verkligen skulle uppstå en illusion.
För att illusionen skulle vara övertygande målade Gijsbrechts främst motiv och föremål som normal fanns t.ex. i kungens omgivning – allt som kunde locka betraktarens sinne och intellekt. Tavlan ”Quodlibet med brevet” (1675) framställer ett stycke som spikades på en träram, fästes olika brevet med kungliga stämpel, kammare och andra föremål. Därför verket har titel Quodlibet vad innebär på latin ”olika grejer”. Dessa objektet har strikt definierade betydelsen: en kam symboliserar rimligt ordnade tankar medan ett papper och penna föreställer författaren.
Gijsbrechts ”Quodlibet” (1675) olja på duk, 41 x 34 cm Wallraf -Richartz- Museum, Köln
Cornelis Gijsbrechts fortsätter att osäkra tillvaro och börjar med stafflimålningar. (!) Han målade fruktstycke, miniatyrporträtt av Christian V, en bak- och framvänd tavla och sin egen arbetsverktyg!
Gijsbrechts ”Staffli” (1670-72) olja på trä, 226 x 123 cm SMK, Köpenhamn
Gijsbrechts ”Trompe l’oeil med trumpet, himmelsglob och proklamation av Frederik III ”(1670) olja på duk, 138,6 x 204,8 cm SMK, Köpenhamn
En annan holländsk konstnär Samuel van Hoogstraten (1627-78) älskade både perspektiv och illusioner. Han var elev till Rembrandt och sina första uppdrag sökte hos den tysk-romersk kejsaren Ferdinand III.
Van Hoogstraten specialiserade sig på quodlibet -ett slumpmässigt sortiment av föremål som vanligtvis innehåller verbala och visuella skämt om konst, konstnärer, mecenater och politik. Detta krävde en trohet mot texturerna och skalan på de avbildade föremålen; trots detta utropar ramen att helheten är en målning. Där i ligger listen, för själva ramen är illusorisk. Efter att Samuel lyckades att överlista Ferdinand III med lurade tavlor, tog han emot den kejserliga guldmedaljongen.
Samuel van Hoogstraten ”Falsk skåpdörr”(1655) olja på duk, 92 x 72 cm Akademie der bildenden Künste, Wien
Vanliga toalettsaker gömmer ett par papper-kvitto och konstnärens signatur. Betraktaren känner en stark impuls att vilja vika undan handduken! Eller hur?
Samuel van Hoogstraten ”Brevstycke” (1666/78) olja på duk, 63 x 79 cm Staatliche Kunsthalle, Karlsruhe
Samuel van Hoogstraten ” Ett gammal man tittar genom fönstret! (1653) olja på duk, 111 x 86,5 cm Kunsthistorisches Museum, Wien
Den unika tavlan utförde van Hoogstraten under sin vistelse i Wien. Vilket fantastisk verk! Konstnären skapar illusion att mannen tittar på oss genom sitt fängelse-fönster. Den liten vas utanför förstärker och betonar djupet i målningen.
Ekonomi och illusioner
Den enorma målning, två och en halv meter bred och nästan två meter hög, befinner sig i Historiska Museet i Amsterdam. Förut hängde verk på Statskassanrum i den amsterdamska stadshuset, en påminnelse för alla medborgare att vara hederliga i sina räkenskaper. Den nederländska guldålder hade respekt för handel och konst och kanske därför alla invånare kände sig trygga och rika trots oroliga tider.
Cornelis Brise (1622-70) ”Dokument från Amsterdams skattkammare” (1656) olja på duk, 194 x 250 cm Historiska Museet, Amsterdam
Sammanfatning
Konsten att lura ögat har fascinerat i alla tider. Trompe l´oeil kan uttryckas i oändliga former, viktigaste att verken ska upplevas som det som avbildats. En ständigt lek mellan verkligheten och fiktion, en bedrägeriets trick som öppnar våra ögon för sanningen.
Tavlor är bilder för sig själva. De visar ett föremål, visar dess egenskaper, attribut, dess form, syfte, känsla … och faktiskt inte mycket mer än så. De visar det på ett sådant sätt att det verkar så verkligt som möjligt, eftersom de är ett spel mellan betraktaren och målare, ett spel som kallas illusion.
Vill ni veta mer om Florens, gamla kyrkor, tavlor och Medici familje?
Vi ska göra en konstresa till Toskanien, till Renessänsen.
Allt började med pengar, ullhandel och ekonomisk tillväxt för en familj från Florens. Det var inte en vanlig italiensk släkt. Deras medlemmar var kunniga på att påverka statens näringsliv, utöka sin position och styra. En typisk förbindelse mellan MAKTEN och PENGAR. Men det mest fascinerande för mig är att denna familj startade den italienska renässansen. Jag vill kort presentera släktens medlemmar och framför allt fokusera på konsten. Och det kommer att handla om KONST med en stor bokstav ”K”.
Början. Giovanni och Piccarda
Bakom Medicis förmögenheten stod Giovanni di Bicci di Medici (1360-1429). Han grundade banken år 1397 och från den tidpunkten koncentrerades makten i familjens gyllene händer. Giovanni visade ett stort intresse för konsten. Han satt i kommittén för uppdraget att utforma de nya bronsdörrarna till Baptisteriet di San Giovanni.
Christofano dell`Altissimo (1525-1605) ”Porträtt av Giovanni di Bicci de’ Medici” (ca.1565) olja på trä, 59 x 43 cm, Uffizi
En florentinsk romansk byggnadsstil från XII-talet kommer att få nya former
Paradisporten till baptisterium. Lorenzo Ghiberti (1378-1455) har vunnit tävling och arbetade under 20 år att skapa nya lösningar: reliefteknik. Resultatet: tredimensionella figurer
Giovanni var en riktigt konstfrämjare. Han sponsrade ombyggnaden av basilikan San Lorenzo. Arbetet pågick mellan 1421-1469 och påbörjades av arkitekten Filippo Brunelleschi (1377-1446) för att sedan fortsättas av Michelozzo di Bartolomeo (1396-1472). Basilikan ser inte ut som en riktig pärla, men den innehåller otroligt vackra fresker, skulpturer och tavlor. Bara att nämna några av de konstnärer som jobbade där inne: Michelangelo, Donatello och Andrea Verrocchio.
Grova stenfasaden ”pietra serena”(brun sten) omfattar hela byggnaden och är en av första renässanstecken i Florens
En gammal och ny sakristia i San Lorenzo blev en begravningsplats för över femtio Medici-familjemedlemmar. Här vilar också själv Giovanni med sin fru Piccarda, föräldrar till generationen som hade stora drömmar och förväntningar.
Antonio del Pollaiuolo (1432-1498) ” Piccarda Bueri” (ca.1470) Museum Poldi Pezzoli, Milano
Cosimo il Vecchio– ”Pater patriae”
Sonen Cosimo Il Vecchio (1389-1464) tog över makten och konsoliderade bankverksamheten. Han kunde inträda konstmecenat i större perspektiv än hans fader. Familjen växte, och behövde ett representativt hus, och Michelozzo di Bartolomeo påbörjade byggandet av Palazzo Medici (1444-1484). Det var verkligen hans opus magnum.
Paalzzo ligger vid Via Cavour och har tre våningar: 1.Rustik bottenvåning med bankens huvudkontor 2. En representativ del (piano nobile) med vackra rum 3.Sista våning med mindre utrymme tillhörde barm och tjänstefolk
I mittens fanns ett atrium, en öppen del med taköppning, där familjemedlemmar kunde vila, promenera, umgås och beundra Donatellos och Bramantes skulptur ”David” (ca. 1440). Den vackra statyn stod centralt, så att man kunde betrakta denna första renässansakt från alla sidor och perspektiv!
Donatello (ca.1386-1466) ”David” Brons (158 cm) Museo Nazionale del Bargello, Florens
Konstnärligt mest intressanta är freskerna i huskapellet på andra våningen i Palazzo Medici (Capella dei Magi). År 1459 målade Benozzo Gozzoli (1420-98) en biblisk scen som föreställde de heliga tre kungarna på färd för att hylla Jesu födelse. Helt otroligt är denna fresk. De tre vise männens resa ledde genom ett fantasifullt landskap: slingrande vägar, klippor, raviner, skogar och lundar. Både kungarna och deras hovmän är klädda i rika kläder. I själva verket är det en bild av Medici-familjen. Deras kläder är än idag tidlösa och utgör ett vackert och förstklassigt exempel på den florentinska ”haute couture”.
”De heliga tre konungarnas färd”(1459-62) fortfarande i Palazzo Medici Riccardo all fresco 405 x 516 cm Religiös syfte eller helt representativ funktion?
Förutom att utöva inflytande över den politiska makten i Florens använde Cosimo stora delar av sin rikedom för att sponsra bildkonstnärer och arkitekter. Brunelleschi byggde vidare på San Lorenzo, som skulle bli det sista viloplatsen för härskarna. Cosimo den äldre avled vid 75 års ålder och efter sin död tilldelades han förtjänat titeln ”Fäderneslandets fader”.
Detalj från Benozzos fresk är det enda verkligt säkra porträttet av Cosma il Vecchio!
Mina damer och herrar, dags att presentera Piero di Cosimo de Medici.
Sonen Piero di Cosimo (1416-69) tog officiellt makten över banken och har kommit till historien under namnet Il Gottoso (den giktbrutne). Han drabbades av gikt, vilket var typiskt för dåtidens matvanor. Piero dog knappt 5 år efter sin far, men han har hunnit skriva in sig i familjens historia som konstfrämjare. Hans vackra fru Lucrezia Tornabouni (1425-89) avbildades ofta av kända konstnärer.
Mino da Fiesole ( 1429-84) skulptur-porträtt av Piero di Cosimo (1453) Museo Nazionale, Bargello
Domenico Ghirlandaio ( 1448-94) ”Johannes Döparens födelse” Fresken i högkoret Santa Maria della Novella(1485-90) Lucrezia är en av två damer
Sandro Botticelli ”Madonna del Magnificat” (1483-85) skildrade Lucrezia som Jungfru Maria tempera on panel, dimension 118 cm Uffizi
Piero tillbringade sina dagar i närheten av samlade handskrifter, antika medaljer och mynt. Han hann inte med många byggnadsprojektet. Mecenat och stöd till stora konstnärer som Botticelli, Uccello, Lippi gav honom plats i den italienska konsthistorien.
Botticelli framställde Cosimo Il Vecchio nära Jesusbarn påklädd i röda mantel, Sandro själv i gula mantel, längs till höger blickar ut ur bilden. tempera on panel, 111 x 134 cm Galeria degli Uffizi
Sandro Botticelli målade ”Konungarnas tillbedjan” efter Pieros död (1476-77) till ett privatkapell i Santa Maria Novella. Vad märkligt att en klassisk biblisk scen blev anledning att avbilda Medici-släktingar. O tempora, o mores – låt oss beundra detta fantastiska måleri.
En omvittnad charm finns hosLorenzo il Magnifico
Sonen till Piero och Lucrezia hade ärvt de bästa egenskaperna. Lorenzo (1449-92) var en bra politiker och författare. Om vi säger ”renässansmänniskan”, tänker vi framför allt på honom. Även idag, 500 år efter hans död, kretsar många tankar kring Lorenzo. Han omgav sig med humanister, poeter, filosofer och konstnärer. Han gav sin beskydd till de största av dem: Leonardo Da Vinci, Sandro Botticelli, Andrea Verrocchio och Michelangelo Buonarroti.
Domenico Ghirlandaio skildrade Lorenzo il Magnifico utan att idealisera honom! fresk ”Historia om helige Franciskus” Capella Sassetti i kyrkan Santa Trinita (1480-85)
En bra politiker, diplomat och härskare behövde en lämplig hustru. Valet föll på Clarice Orsini som han gifte sig med år 1469. Det nya paret behövde en ny residens. Uppdraget gick till arkitekten Giuliano da Sangallo (1443-1516).
Domenico Ghirlandaio ”Porträtt av Clarisa Orsini” ( 1490) olja på trä, 75 x 52 cm National Gallery of Ireland
Poggio a Caiano (1480-85) blev förebild för alla senare italienska lantvillor, adelsgods utan försvarstorn och murar. Ett residens inspirerat av antikens ”villa rustica” med kolumner och öppen portik är fortfarande en flitigt besökt turistdestination.
Villa Poggio a Caiano är öppet för besökare med gratis inträde. Alla Medicis villor med sina vackra och stämningsfulla trädgårdar ingår i ett världsarv.
Under 1580-talet intensifierade Lorenzo sitt mecenatskap. Andrea del Verrocchio utförde inte bara ”Putto med delfin” (1479) till Medicinska Villa di Castello, utan också ”David” (1473-75). Den mjuka formen och anatomiskt exakta modelleringen var element som Verrocchio förde vidare till sin mest berömda elev – Leonardo da Vinci. Man tror att hypotesen är trolig att Leonardo porträtterades som David.
Putto- är ett namn på nakna barngestalter. Renässans har tagit det från antiken. Palazzo Vecchio
Verocchio ”David” (ca.1466-69) brons, 126 cm Museo Nazionello, Bargello
En vänskap och samtidigt mecenat skapade Lorenzo il Magnifico med Michelangelo Buonarroti (1475-1564). Konstnären var bara 14 år gammal när Lorenzo upptäckte hans talang och tog honom under sina vingar.
Titta bara på den ena av de första verken av Michelangelo: ”Madonna della Scala” (ca.1490), som är utformad i tekniken ”planrelief”, vilket innebär att figurerna är svagt upphöjda från bakgrunden. Vilken fin och naturlig scen Michelangelo skapade: Jungfrun sitter med barnet vid trappan och ammar.
Lorenzo il Magnifico avled i april 1492, knappt 43 år gammal och begravdes i San Lorenzos sakristian. Naturligtvis fick Michelangelo ett uppdrag att uppföra fyra gravmonument i Medicikapellet. Han fullbordade monumenten över Giovanni och Lorenzo di Medici med de symboliska gestalterna Natten och Dagen, Skymningen och Gryningen. Detta arbete presenterar en helt ny stil – manierismen. Medicéernas mecenatskap har markerat en ny era – de romska påvarna och deras kända enorma projekt.
” Dagen”
”Natten”
”Grynningen”
”Skynningen”
Bröder Piero och Giovanni
Lorenzos söner: Piero di Lorenzo (1471-1503) och Giovanni (1475-1521) var två olika personligheter. Piero kallas i historien för ”Il fatuo” (den dumdryge) eller ”lo Sfortunato” (den olycksdrabbade). Han härskade över Florens 1492-94, men det verkade att han saknade sin fars charm och begåvning.
Det är ingen konstighet att den franske kungen Karl VIII utnyttjade situationen och marscherade mot Italien (Neapel) via Florens territorium. Medici-huset hade en gammal fredsöverenskommelse med Neapel och ville stoppa den franska armén. Som resultat kostade det Piero di Lorenzos makt och rike. Olyckligt och sviken av florentinska rådet Signoria, blev fursten förvisad från Florens. Under en överskeppning på floden Gargliano i 1503 kantrade hans båt och Piero di Lorenzo drunknade. Han blev bara 31 år gammal.
Agnolos Bronzino verkstad ”Porträtt av Piero di Lorenzo” ( ca.15 Warehouse of the Galleries
Giovanni de Medici (1475-1521) gjorde en riktigt framgångsrik karriär, från kardinalvärdighet till påvens utnämning. Han antog namnet Leo X och visade för hela världen sina mest betydande egenskaper: han var en njutningslysten renässansman och mecenat. Flera kända konstnärer var knutna till ”Pappa Leone” (1513-21), bara för att nämna Michelangelo och Rafael Santi.
Rafael Santi ”Porträtt av påve Leo X med kardinaler Giulio de’ Medici och Luigi de’ Rossi” (ca.1518) olja på pannå, 155,5 x 119,5 cm Uffizi
Makt och konst. Papa Leone var antagligen icke-troende. Efter valet hade han sagt: ”Eftersom Gud har givit oss påvedömet, ska vi njuta av det!”
Det största av hans pontifikat konstnärliga idéer var byggandet av PETERSKYRKANS och utsmyckningen av Sixtinska kapellet. Under hans tid blev Rom ett centrum för kultur, konst och arkitektoniska framsteg. Men för omfattande extravagans och mecenat ådrogs priset av den påvliga skattkammaren, som Leo lämnade praktiskt taget helt tomt…
Påven Leo hejdar hunnerna under Attila. Rafaels fresk i Vatikanen (1514)
Styre i Florens övertogs till Piero Il Fatuos son- Lorenzo (1492-1519). Det var till honom dedicerade Niccolo Machiavelli sin berömda skriften ”Fursten”, men utan någon större uppskattning. Medicis återvändning var möjligt tack vore hjälp av påvens stöd.
Ännu en påvei familjen
En till Medici-kardinal blev nominerad till påveämbetet. Giulio de Medici (1478-1534) var ett utomäktenskapligt barn till Giuliano, brorson till Lorenzo, Il Magnifico. Han antog namnet ”Påve Clemens VIII” (1523-1534) och förde det heliga ämbetet framåt. Många nordiska länder bröt sina band med den katolska kyrkan. Spanska och tyska legoknektar plundrade Rom (1527) och händelsen kallas i historien för ”Sacco di Roma”.
Sebastiano del Piombo (1485-1547) ”Påve Clement VIII” (ca.1531) oil on slate, 41 x 34 cm Getty Center Museum
Trots katastrofala politiska beslut gjorda av påven Clemens VIII gjorde han stora kulturella insatser. Han kände Michelangelo sedan många år tillbaka och gav honom uppdraget att planera biblioteket som skulle förvara 11 000 gamla manuskript och 4 500 tryckta böcker. Biblioteca Laurenziana uppfördes i anslutning till kyrkan San Lorenzo.
Arkitekturen planerades i manieristisk stil med vackra trappor, vestibuler och korridorer. Det var det första offentliga biblioteket med världslig litteratur som samlats sedan antiken.
Michelangelo skulle jobba i Sixtinska kapellet redan tidigare, mellan 1508-12. Han målade taket med scener av skapelsehistorien och skulle fortsätta vidare. Clemens VII påpekade från år 1533, men arbetet börjades 1536 då hade Clemens dött…
”Yttersta domen” tog sju långa år att färdigställa. Fram till idag anses den fresken vara det största verket skapat av en enskild konstnär i historien. Denna enorma målning visar över 400 figurer ordnade i två delar: den himmelska och den jordiska.
”Innan man sett Sixtinska kapellet, kan man inte ha någon riktig uppfattning om vad människan kan åstadkomma”- skrev Goethe och varje människa som har sett det mirakulösa arbete stämmer med honom.
Michelangelos ”Yttersta domen” (1536-41) gör en stor intryck! 1370 x 1220 cm 1. Det är målad som altartavlan 2. Finns ingen särskilt delningslinje mellan välsignade och fördömda- alla väntar på den sista dagen! Sixtinska kapellet, Vatikanstaten
Änglarna
Misericordia
Sju trumpeter
Cosimo den store -makt och konst
Vi lämnar nu de gudomliga i himlen och återkommer till jordnära Medici-släktingar. Den nye hertigen, Cosimo I (1519-74), tyckte om familjetraditioner och att agera som konstmecenat. Han gifte sig med Eleonora di Toledo(1522-62), dotter till den spanska vicekungen, vilket beslut skapade goda diplomatiska och ekonomiska möjligheter.
Cosimos favoritarkitekt och målare Giorgio Vasari (1511-74) utsmyckade byggnaden vid Piazza Signoria, men år 1550 flyttade familjen till nyss inköpta Palazzo Pitti. På så sätt fick det gamla residenset namnet Palazzo Vecchio. Men det viktigaste uppdraget gällde att bygga det nya förvaltningskomplexet mellan Palazzo och floden, ett komplext som skulle omfatta domstolen, lokaler för råden och statsbyråkratin. Det fick namnet Gli Uffizi, ”kontoren”. Hit fördes snart hela Medicis konstsamling (1565) vilken idag är ett av världens största museer!
Galeria degli`Uffizi (1560-81) rymmer konstskatter som Botticellis ”Venus födelse”, da Vinci, Tiziano, Caravaggio och många kända konstnärer, samlingar från 1300-talet till moderna tider
Storfurst Cosimo märkte en begåvad skulptör vid namn Benvenuto Cellini (1500-1571), som utförde flera verk åt Medici-familjen. Bronsskulpturen ”Perseus med Medusas huvud” (1545-1554) hade en politisk kontext och stärkte Cosimos makt.
”Perseus med Medusas huvud” brons Loggia dei Lanzi, Florens
Benvenuto Cellini ”Cosimo I” som en romersk befälhavare (1546-1548) Museo Nazionale del Bargello
Mecenatskap fortsätt vidare….
Agnolo di Cosimo Di Mariano, kallad Bronzino (1503-1572), var hovmålare hos Cosimo den store redan under 1540-1545 vid utsmyckningen av Palazzo Vecchio. Han målade både religiösa fresker och skapade underbara porträtt.
Agnolo Bronzino ”Eleonora med son Giovanni” (1545) olja på pannå, 115 x 96 cm Uffizi
Bronzino ”Porträtt av Cosimo i rustning”” (1545) tempera on panel, 76 x 59 cm Nationalmuseum, Poznan
Dags att avsluta den fantastiska konstresan till Florens och omgivningar. Men hur kan vi fullborda vår berättelse utan Sandro Botticellis mest kända allegoriska målningar?
Missade vi någonting?
Som sagt kontrollerade familjen Medici stora egendomar runt Toscana. Först och främst var det lantliga palatset en sorts maktdemonstration, samtidigt som det var en tillflyktsort för vila och nöje. Åtminstone byggdes trettio Medicivillor, och alla ingår idag i ett världsarv. En av de vackraste var Villa di Castello, som byggdes mellan 1427-77. Trädgården skapades av Niccolo Tribolo(1500-50) och blev berömd i hela Europa. Parken består av fontäner, statyer och en grotta. Villan inhyste också några av Florens stora renässansmästerverk, inklusive ”Venus födelse” och ”Våren” (Primavera).
Målningar sponsrade Lorenzo di Pierfrancesco och hans bror Giovanni. Det finns så många teorier och interpretationer vad gäller allegorier på tavlor, symboler och funktion. Den mytologiska miljö, vackra kroppar, subtila rörelse och oerhört vacker natur förtjuser folk runt i hela världen.
”Venus födelse” (ca.1485) tempera på duk,172,5 x 278,5 cm Uffizi
”Primavera” (1482-85) tempera på trä, 207 x 319 cm Uffizi
Sammanfattning
Hur stolta har de varit, Medici, av sin förmögenhet och kulturella påverkan. Det kan vi märka. De skapade en dynasti som hade förbindelse med kungar och påvar – fast i början var det bara en ullhandel!
Medicéerna var de första i den europeiska historien som medvetet och med full kännedom sponsrade konstnärer. För det första byggde de upp sin egen samling och förmögenhet, och för det andra satsade de på Florens utveckling och välstånd.
Tack alla för en fantastisk konstresa till statens portar, till Florens som är stolt över sina rikedomar och välkomnar alla som bara vill se detta!
KÄLLOR:
G. Hägg ”Medici” (2014)
R. Hermansson & S. Fyring ”I den blekröda kupolens skugga” (2011)
E. Micheletti ”Family Portrait. The Medici of Florence” (1993)
KONSTSPEGEL 