Att välja mellan vitt vin och rött vin är för många inte bara en fråga om smak, utan en del av en hel kultur, tradition och upplevelse. Båda typerna av vin har sina unika egenskaper, tillverkningsmetoder och användningsområden. De kan komplettera olika typer av mat, passa olika tillfällen och tilltala olika personligheter. Att förstå skillnaderna mellan vitt och rött vin gör det inte bara lättare att välja rätt flaska till middagen – det öppnar också dörren till en djupare uppskattning av vinets värld.
🍇 Hur vitt vin och rött vin skiljer sig åt
Grunden till skillnaden mellan vitt och rött vin ligger i druvans skal och hur vinet framställs.
Rött vin
Rött vin tillverkas av blå druvor, och det är skalen som ger vinet sin färg. När druvorna krossas får musten jäsa tillsammans med skalen, vilket gör att färg, smakämnen och tanniner (den där torra känslan på tungan) överförs till vinet. Det är just dessa tanniner som ger rött vin dess struktur, fyllighet och lagringspotential.
Vitt vin
Vitt vin kan tillverkas både av gröna och blå druvor, men här tas skalen bort innan jäsningen. Det gör att vinet blir ljusare, friskare och ofta mer aromatiskt. Vitt vin är generellt sett fruktigare och har högre syra, vilket gör det friskt och uppfriskande.
🌿 Smak och karaktär
Rött och vitt vin bjuder på helt olika smakprofiler, vilket gör dem unika på sina egna sätt.
Rött vin – kraft, djup och värme
Rött vin beskrivs ofta som fylligt, varmt och komplext. Smaken varierar beroende på druva, klimat och lagring, men vanliga aromer är mörka bär, körsbär, plommon, choklad, kaffe, tobak och kryddor.
Exempel på populära röda druvsorter:
Cabernet Sauvignon – kraftigt, strävt och rikt på tanniner.
Merlot – mjukt, runt och fruktigt med smak av plommon och röda bär.
Pinot Noir – lättare och elegant med toner av hallon och jordgubbar.
Syrah/Shiraz – mustigt, pepprigt och ofta med smak av mörk frukt och lakrits.
Rött vin passar ofta till kött, vilt, grillat, ost och mustiga grytor. Det är också perfekt under kalla årstider eftersom det värmer och ger en känsla av tyngd och komfort. Här hittar du vin och alkohol online
Vitt vin från bagincookbook.se – friskhet, frukt och elegans
Vitt vin är ofta lättare, friskare och syrligare. Smaken kan variera från torra och citrusdoftande till rika, smöriga och ekade viner. Vanliga aromer inkluderar äpple, päron, citrus, tropisk frukt, honung och mineraltoner.
Exempel på vanliga vita druvsorter:
Sauvignon Blanc – friskt, örtigt och syrligt med smak av krusbär och lime.
Chardonnay – kan vara lätt och fräsch eller fyllig och smörig beroende på tillverkningen.
Riesling – aromatiskt, ibland sötare, med smak av blommor, honung och citrus.
Pinot Grigio – torrt och lättdrucket, perfekt till fisk och sallad.
Vitt vin är idealiskt till fisk, skaldjur, sallader, fågel och lättare rätter. Det fungerar också bra som aperitif, särskilt under varmare dagar.
🍽️ Mat och vin – en harmonisk kombination
Att kombinera vin med mat är en konstform i sig. Rätt vin lyfter fram maträttens smaker, medan fel vin kan förstöra balansen.
När passar rött vin bäst?
Rött vin fungerar utmärkt till rätter med fett, umami och kraftiga smaker. Tanninerna i vinet samverkar med proteinerna i kött, vilket gör smaken mjukare och rundare.
Exempel:
Cabernet Sauvignon till entrecôte eller oxfilé
Syrah/Shiraz till grillat lamm eller vilt
Pinot Noir till anka, kyckling eller svamprisotto
När passar vitt vin bäst?
Vitt vin passar bäst till lätta, friska och syrliga rätter, särskilt där röda viner skulle kännas för tunga.
Exempel:
Chardonnay till smörstekt fisk eller kyckling i sås
Sauvignon Blanc till skaldjur, sallader och getost
Riesling till kryddstarka rätter från Asien
🥂 Servering och temperatur
Temperaturen påverkar hur vinets smaker upplevs:
Rött vin serveras bäst vid 16–18 grader – för kallt och smakerna dämpas, för varmt och alkoholen tar över.
Vitt vin ska serveras svalare, vid 8–12 grader – då framhävs fräschören och syran.
Ett tips är att ta fram rött vin en stund innan servering, medan vitt vin gärna får kylas något extra innan det hälls upp.
🍾 Lagring och hållbarhet
Rött vin har generellt bättre lagringspotential tack vare sina tanniner och sin struktur. Vissa flaskor blir bättre med åren och utvecklar djupare smaker. Vitt vin dricks oftast ungt för att bevara sin fräschör, men vissa sorter som chablis eller ekad chardonnay kan också lagras i flera år.
🌸 När dricker man vitt vin och när rött?
Det handlar inte bara om maten, utan också om stämningen och tillfället.
Vitt vin känns friskt och lätt – perfekt till luncher, sommarfester och skaldjurskvällar.
Rött vin är mer stämningsfullt – idealiskt för höstmiddagar, ostbrickor eller mysiga kvällar framför brasan.
Men det finns inga fasta regler. Det viktigaste är att du väljer det du tycker om.
💡 Sammanfattning
Vitt och rött vin är som två sidor av samma mynt – båda framställda av druvor, men med olika själ och karaktär. Rött vin står för kraft, värme och djup; vitt vin för friskhet, elegans och livlighet.
Att förstå deras skillnader och egenskaper gör att du kan uppskatta varje glas mer – oavsett om du sitter vid en lång middag, ett enkelt fredagsmys eller en somrig picknick.
Det finns inget rätt eller fel vin – bara rätt vin för stunden.
Anita Rée är en av de mest fascinerande konstnärerna på 1920-talet. Hon levde mellan olika världar: som en självständig kvinna i en manlig konstvärld, på gränsen mellan tradition och modernism, uppvuxen som protestant med sydamerikanskt-judiska rötter. Hennes måleri återspeglar också radikala förändringar i det moderna samhället. Ändå ligger hennes huvudsakliga fokus på sökandet efter en egen identitet.
"Självporträtt" (ca.1905-15) olja på duk, 42 x 30 cmKunsthalle, Hamburg
Anita Clara Rée föddes den 9 februari 1885 i Hamburg till föräldrar med sydamerikanskt och judiskt ursprung: Israel Rée och Anna Clara Hahn. Från 1905 tog hon målarlektioner av Arthur Siebelist, en konstnär från Hamburg. Anita tvivlade på sin talang och bad den kände Max Liebermann om en utvärdering. Liebermann såg hennes arbete och rekommenderade henne att fortsätta studier i Berlin. Tillsammans med Franz Nölken och Friedrich Ahlers-Hestermann, grundade hon en gemensam studio, men samarbetet avslutades på grund av obesvarad kärlek för Nölken.
Båda kollegorna hade varit i Paris och berättade entusiastiskt om de senaste konstströmningarna. Hon ville också besöka Frankrike. Vintern 1912/1913 blev Anita Rée elev hos Fernand Léger och deltog i aktstudier, vilket utlöste upprördhet i Tyskland. Hennes tydliga målningar avslöjade influenser från Picasso, Matisse och Cézanne. Det är inte konstigt att hon närmade sig stilen ”den nya sakligheten”.
Friedrich Ahlers-Hestermann ( 1883-1973) ”Anita Rée ”(1915) olja på duk, 90 × 70 cm Hamburger Sparkasse
I ett tidigt självporträtt från 1904 tittar Anita Rée på sig själv och betraktaren, som om hon skulle fråga: ”Vem är jag?” Under hela sin karriär undersökte hon sitt eget väsen och använde färg, form och komposition för att ge uttryck för sin inre värld. I många självporträtt betonade hon sitt exotiska utseende.
”Självporträtt” (1904)
Självporträtt” (1915) olja på duk, 28,5 x 25 cm Hamburger Kunsthalle
Anita’s bilder dokumenterar hennes fascination av det andra, det främmande. Barn i pubertetsåldern fascinerade Rée. Hon fångade deras besvärade rörelser, trubbiga uppriktighet och ärliga blickar. Porträtt av samhällets viktiga figurer, det södra landskapet som ett exempel på idyllisk miljö, figurmålningar i religiös ton, allt detta speglar det stora utbudet av hennes motiv.
”Porträtt av Maria Benemann- en tysk författarinna, 1916 – 1917 Olja på duk, 99 x 64,5 cm Hamburger Kunsthalle
”Teresina” (1925), olja på duk, 80,5 x 60cm Kunsthalle, Hamburg
”En ung flicka” 36 x 28,5 cm
”Flicka med en maskros”(1926)
”Dr. Malte Wagner” (1920) olja på kartong,100 x 69,5 cm privat kollektion, USA En brittisk studieforskare och litteraturhistoriker (germanist)av judiskt ursprung
1921 drog Anita mot söder, till Tyrolen, där hon stannade i Grins, en by i Alperna. Hon fångade steniga massiv, raviner och bergstoppar i prismatiska färger. Hon var också intresserad av invånarna i detta landskap.
Därefter reste hon till södra Italien. Fiskebyn Positano, vid Amalfikusten, förblev hennes bas i tre år. Härifrån genomförde hon resor till Neapel, Rom, Assisi, Florens och Ravenna, samt till Kalabrien och Sicilien.
”Kanjon nära Pians” (1921) olja på duk, 80 x 61,5 cm Hamburger Kunsthalle
Anita Ree fokuserade fullt ut på platsens läge, mellan havet och bergssluttningarna, på kubformade husgrupper, branta trappor och smala gränder. Bleka färgtoner ger ofta byn ett spöklikt utseende, som ett teaterlandskap. Eftersom hon pratade italienska flytande, knöt hon lätt kontakter bland lokalbefolkningen. Hon avbildade dem och betonade sina modellers individualitet.
”Città Morta Positano”
”Mulino Arienzo, Positano”
”Vita träd” (1922-25) olja på duk,71 x 80,5 cm privat kollektion
Under söderns sol utvecklade hon sitt visuella språk, inspirerat av verk från den italienska renässansen och den speciella atmosfären i den lilla kuststaden. Målningen ”Vita träd” ansågs vara kärnan i hennes vistelse i Italien. Det var ett mycket innovativt sätt att måla.
Ljusa grenar löper genom bilden, byggnader i kubiska former visar spår av människlig närvaro, men det finns ingen levande varelse i scenen! Trappor leder ingenstans, arkitektoniska strukturer är knappast begripliga som bostäder. Det är en gåtfull tavla. Började hon kanske känna sig isolerad?
”Den blinde” (ca.1922-25) akvarell på papper monterat på kartong 63 x 50,5 cm privat kollektion, Tyskland
”Kvinna med katten” (1922)
”Blauer Frau” (innan 1919) 91 x 70,5 cm
I målningen ”Kvinna i blått” leder vägen genom en modern stadsdel. Rée använde blått – färgen på melankoli, tro och trohet – inte bara för kläder, utan hon omgav även sina figurer med djupblå bakgrunder.
”Par (två romerska huvuden), (1922-1925), olja på duk, 51 x 45,5 cm, privat samling, USA
Målningen ”Par (två romerska huvuden)” är ett bra exempel på hur Rée inspirerades av konsten från den tidiga renässansen, särskilt Piero della Francescas verk. Hon citerar hans tydliga färger och skarpa konturer.
”Tyrolsk jordbrukare” (1921) olja på duk , 65 × 60 cm är nästan en karikatyr. Hon avbildade perfekt förändringar i det tyska samhälle.
”Bondekvinna Lionarda” (1921), 45 x 41 cm, Kunsthalle, HamburgMjuka pastellfärger bekräftar den smala kvinnan utseende
Anita Rée porträtterade Bertha, hembiträdet i Wriedt-handelsfamiljen och en av hennes favoritmodeller, i många bilder. Här framträder hon som en dam i tidig renässansstil, inom en barockram. Vilket fantastiskt exempel på att mixa stilar!
En vacker inspiration från barocken och renässansen
”Porträtt i rött (Bertha?)”
I november 1925 lämnade Anita Rée Italien. Positano hade blivit för begränsande för henne, hon hade bekymmer med pengar och som utlänning skulle hon ha känt den växande nationalismen.
Under de följande åren blev hon en eftertraktad porträttmålare och utförde många porträtt av kunder och vänner. I sina representativa målningar fångade hon avbildade personer i en modern stil, främst baserat på deras yrken och sociala positioner.
”Porträtt av Hildegard Heise” (1928) en tysk fotograf (1897-1979) Privat kollektion
”Porträtt av Wilhelm Amsinck Burchard-Motz” (innan 1933) olja på duk En tysk jurist, från 1930-talet medlem av NSDAP
”Otto Pauly” (1927 olja på duk, 64,5 x 49,2 cm Hamburger Kunsthalle Pauly (1861-1942) var en försäkringsmäklare och konstsamlare.
”Halv naken framför kaktusen (självporträtt)” (ca.1925) Olja på duk, 66 x 53 cm Kunsthalle, Hamburg
Framför frodiga kaktusar omfamnar en halvnaken avbildad kvinna sina bröst. Hon sänker blicken, sina symmetriska ansiktsdrag översätter konstnärinnan till geometriska former av ovaler och halvcirklar. Samspelet mellan bröstvårtornas färger och former med de runda, taggiga frukterna framkallar en erotiskt laddad atmosfär. Kroppen och naturen blir ett.
”Porträtt av en kvinna”” (1930) olja på kartongen, 52 x 38 cm privat kollektion
”Porträtt av Hildegard Zoepffel ” (1885-1978), hustru till läkaren G.H. Zoepffel i Hamburg-Altona olja på duk, 50 x 41,5 cm
1930 fick hon i uppdrag att göra en triptyk till St. Ansgar kyrka i Hamburg-Langenhorn. Beställaren (staden) var inte nöjd med projektet och drog tillbaka ordern. Dessutom anklagade nazistiska aktivister henne för att vara av ”icke-ariskt” ursprung. Hon hamnade på listan för ”entartete Kunst” – degenererad konst.
Det påbörjades en orolig period i Anitas liv. Bland anledningarna var den ekonomiska krisen och den växande styrkan hos NSDAP, men också personliga besvikelser. Även om hon aldrig identifierade sig som judinna, blev hon offer för nationalsocialistisk förföljelse!
Anitas fascinationer flyttade till den antika världen – Europa, Afrika och Asien – och hon engagerade sig intensivt i deras bildtraditioner. Runt 1930 ledde hennes intressen till ett ovanligt arbete. I tre målningar slog hon samman mytiska djur, blommor och landskap till en fantastisk värld.
”Två mytiska varelser”(ca.1931) olja på duk privat kollektion
Detalj
Detalj
På sensommaren 1932 lämnade hon staden och flyttade till ön Sylt. Hon arbetade nästan uteslutande i akvarell. Ölandskapet blev hennes nya motiv, där hon såg speglingen av sin djupa isolering. Anita fann sitt eget bildspråk för den glesa vintermiljön, med en minskad färgpalett till bara några toner.
Hon tillbringade sina sista år i ensamhet på ön där hon tog sitt liv den 12 december 1933 genom att överdosera Veronal. Hon skrev några dagar innan till sin syster Emilie: ”Jag kan inte längre hitta min väg i en sådan värld och har ingen annan önskan än att lämna den, som jag inte längre tillhör. Vad är poängen – utan en familj och utan den en gång älskade konsten och utan några människor – att fortsätta att vegetera ensam i en så obeskrivligt galen värld och gradvis försvinna från dess grymheter?”
”Fyr med staket och hav”(1932/33) Hamburger Kunsthalle
”Självporträtt” (1930) olja på duk 65,3 x 60,5 cm Hamburg, Kunsthalle
Hennes sista självporträtt berättar mycket om hennes känslighet. Ansiktet sticker ut mot en gyllene bakgrund som liknar hieratiska bysantinska ikoner. Hon verkar vara naken med armarna vikta som ett kors. Trots svårigheter förblev Anita trogen sig själv och var redo att dö för sitt uppdrag.
Pieter Bruegel den äldre (ca.1525-1569) har alltid berättat historier på sina tavlor. Hans bildkonst skapade en miniatyrvärld med oändliga detaljer. Idag vill jag presentera ett verk från neapolitanska Museo di Capodimento: ”Den blinde leder de blinda”. En visuellt berättande som tar oss till 1560-talet, till Nederländerna, Breugels hemlandet.
Ett fragment från Nya testamentet inspirerade Bruegel till den här målningen. I Matteusevangeliet läser vi:
”Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen” (Matt.15:13–14).
”De blinda (1568) olja på duk, 86 x 254 cm Galleria Nazionale di Capodimonte, Neapel
En blind guidare leder en grupp blinda fattiga männen. Han snubblar ouppmärksamt, råkar trilla ned i ett dike, och drar med sig sina följeslagare. Hela gruppen är målad diagonalt och ger intrycket av rörelse i en sorts av kaotiska, dramatiska spänningen.
Bruegel var en bra observatör av sina tider. Vi känner inte hans politiska eller religiösa åsikter. Men vi har kunskap om epoken, oroligheter och tänkesätt typiska för 1600-talets Nederländerna. Pieter Bruegel levde i en period av stora politiska och religiösa stridigheter. Den medeltida kyrkan kollapsade, samhället var djupt splittrat. Från året 1555 befann sig Nederändarna under den spanska styre och Inkvisitionen jobbade hård….
Vad ville Bruegel ge vidare till sina samtida människor?
Bruegel demonstrerar en perfekt förkortningstekniken när han skildrar de blinda männens ledare
Detalj på den andra blinda mannen som faller. Hans ögon är borttagna. Ett straff?
Tolkningar finns flera:
ett samhälle som leds av blinda ledare går ingenstans
att följa en ledare urskillningslöst kan vara ett stort katastrof
vi, människor skapar gemensamskapen och är påverkad av andra
Bruegel varnar oss, betraktare, för dåliga politiker, kungar eller präster. Målningen är så realistiskt att man kan urskilja hur avbildade figurer har förlorat synen!
Bruegel målade tavlan året innan hans död. Den bitter, bedrövad ton, kan man relateras till den spanska ockupationen. Det har varit brutalt överallt: avrättningar, folksaresteringar för att genomdriva spanskt styre och undertrycka protestantism. Pessimismen var total.
Sint-Anna kyrka avbildat av Breugel finns fortfarande i en liten byn Sint-Anna-Pede, inte så långt ifrån Bryssel
Kopia utförd av sonen Pieter Bruegel den yngre (ca. 1616)
Referenser till ” De blinda”
I slutet av första världskriget har förekommit en monumental målning (231 x 611 cm) utförd av en amerikansk konstnär John Singer Sargent(1856-1925). Tavlan visar tio soldater från Brittiska expeditionsstyrkan drabbades av senapsgasattacken. Sargent var en framgångsrik porträtt- och landskapsmålare. Han fick i uppdrag av krigs kommitté att dokumentera pågående strid och besökte han själv västra fronten i juli 1918. Målningen färdigställdes i mars 1919 och utsågs till årets bild av Royal Academy of Arts. Den hålls nu på Imperial War Museum.
”Gassed” (1919) olja på duk, 231 x 611 cm Imperial War Museum, London
Visst att ser man på en gång att Sargents konst har några beröringspunkter med den flamländska mästare? Trots det enorma storleken på målningen och mängder av soldater, möter vi samma kaotisk rörelse, lidande och ingen hopp.
Detalj
Soldater har förbundna ögon, går en efter en med handen på sin väns axel, ledd av en sjukvårdare till fältsjukhuset. I bakgrunden till höger finns en annan grupp gasdrabbades. Bakom stående finns en massa sårade soldater, på höger sida kan du se repen av tält från ett fältsjukhus.
En fotbollsmatch spelas i bakgrunden, upplyst av kvällssolen! Tack vare närbilden kan tittaren vara uppmärksam på offrens utseende, bristen på skyddskläder. Effekterna av gasattacken på människor tillhör krigets brutalitet. De vanliga händelserna som fotbollen står i kontrasten. Sargent avbildar skickligt fina relationer mellan blinda människor; det finns en chans att soldaterna snart kommer att få tillbaka syn, men deras beteende och utseende utstrålar ett allmänt intryck av lidande!
Budskap? Tolkningar?
Människa och hennes aggression, stridslystna beteende. Krigets moderna teknik. Oväntad lidande. Särskilt att motståndare hade inga gasmasker. Sargent ger ett kraftfullt vittnesbörd om effekterna av kemiska vapen.
Torstiga soldater
Andra grupp av blinda soldater till höger
Fotbollsspelande soldater i bakgrunden
Sargent ser inte heroismen i kriget. Snarare anser han absurd och ologiska händelser som t.ex. pågående fotbollsmatchen. Medan andra kämpar, fick några soldater sina lediga stunder!
Vi kommer tillbaka till Bruegels verk. Han var varken moralist eller predikant som råkade vara målare. Breugel är inte heller sedernas väktare. Han berättar och observerar folk med en stor dos av realism. Visar till oss genom sin levnadsvisdom värld som är numera stängt, men lever fortfarande på hans tavlor!
Vincent van Gogh (1853-1890) tillhör enligt de flesta som är insatta i konsthistoria till de mest obestridda mästarna.
Nederländsk målare som alltid följde sina egna vägar. Prästson, konsthandlare och missionär som försökte att leva enligt familjens önskemål. Vincent hade ingen konstnärlig utbildning, passionen att måla nådde honom relativt sent. Han skapade över 2000 målningar, flest av dem tillkom under hans sista två år.
”Självporträtt som målare” (1888)olja på duk, 65 x 51 cmVan Gogh Museum, Amsterdam
Van Goghs liv - både personligt och konstnärligt - skuggades av psykiska besvär. Tiden som tillbringades i Arles visade sig vara tiden före katastrofen. Konstnären ville skapa en plats på jorden där han kunde njuta av sin passion i lugn och ro.
Tröttheten efter Paris
I februari 1888 lämnade Vincent van Gogh sitt liv i Paris. Han blev sjuk på grund av det festliga livet, absint och cigaretter. Han bestämde sig för att slå sig ner i Provence för att befästa och testa de erfarenheter som förvärvats i Paris mot den intensivt färgglada Medelhavsnaturen.
Van Gogh hade en önskan: ”Jag skulle vilja kunna skapa en bild som skulle ha en friskhet, ungdomliga känslor, min sanna ungdom som jag har förlorat.” Hans bror, Theo, stödde alltid hans idéer och skickade pengar till hotellet. I början bodde Vincent på Hôtel-Restaurant Carrell, där han hyrde ett rum för 19 francs.
Söderljuset hade en inspirerande effekt, och Van Gogh skapade mer än 200 målningar på femton månader. Han hade lätt att få penseldragen förbundna med sin egen stämning. Oftast en målning per dag!
Under tiden blev van Gogh förälskad i det lokala landskapet och solen – gul, ultramarin och ljuslila. Arles vibrerande ljus upphetsade honom. Men när Vincent van Gogh anlände till Arles fann han att landskapet var täckt av snö. Det var vinter i byn, den hårdaste på nästan trettio år.
”Vinterlandskap” (februari 1888) olja på duk, 38 x 46 cm Guggenheim Museum, NY
”Och nu ska jag berätta att minst 60 cm snö har fallit överallt här och det regnar fortfarande…” – skrev han den 21 februari 1888 i ett brev till sin bror Theo och förklarade: ”Dessa snöiga landskap med vita toppar i bakgrunden av himlen, lika glänsande som snö, skulle vara precis som vinterns landskap målade av japanerna”.
Folk i Arles kallade honom ”fou-rou”, en galen rödhårig. Oavsett allt började Vincent måla tidigt på morgonen, gick med det tunga staffliet och satt sig vid floden besatt av sitt arbete.
Förmodligen påminde denna vindbrygga Vincent om sitt hemland, för dess konstruktör var en holländsk ingenjör. Han skapade dessa glatta motiv i tio versioner.
”Bro Langlois med tvätterskor” (mars 1888) olja på duk, 54 x 65 cm Kröller-Muller Museum, Otterlo
”Vindbrygga med dam med paraply” (maj 1888) olja på duk, 49,5 x 64 cm Wallraf-Richard Museum & Fundation Corboud, Köln
Utflykten till Saint-Maries de-la Mer i juni 1888
I juni 1888 tog Van Gogh en 30 mil lång resa från Arles till fiskebyn Saintes-Maries-de-la-Mer vid Medelhavets kust för att återhämta sig från olika hälsoproblem och samtidigt utföra några målningar och teckningar vid havet.
På sommaren blev Van Gogh mer intresserad av ämnet för skörden, tack vare ett varmare klimat och en intensivt lysande sol.
”Fiskebåtar på stranden vid Saintes-Maries” (juni 1888) olja på duk, 65 x 81 cm Van Gogh Museum, Amsterdam
”Båtar på stranden i Saintes-Maries-de-la-Mer” (juni 1888) akvarell, 40,4 x 50,5 cm Ermitage
”Såningsmannen” (juni 1888) olja på duk, 64 x 80,5 cm Kröller- Muller Museum, Otterlo
” Såningsmannen med solnedgång” (november 1888) olja på duk, 32,5 x 40 cm Van Gogh Museum, Amsterdam
Van Gogh var starkt influerad av den franske konstnären Jean-François Millet (1814-1875) och kopierade flera av hans verk. Det gemensamma temat var figuren av en jordbrukare som sår åkern och rytmen av hans arbete, under vilken han håller säcken med ena handen och kastar spannet i fåror med den andra; såmaskinens rörelser samordnas samtidigt med hans rörelsehastighet.
”Den gamla kvarnen” (september 1888) olja på duk, 64 x 54 cm Albright-Knox Art Gallery
Van Goghs största betydelse kännetecknas av färganvändning. Han var en av de första konstnärerna som befriade färg från en enbart beskrivande funktion; föremål behövde inte reproduceras i sina naturliga färger! Istället använde han dem för att uttrycka sina känslor om ämnet . ”Den gamla kvarnen” representerar hans glädje i färgerna, skönheten, ljuset och värmen i söder.
”Det Gula huset”
I september 1888 flyttade van Gogh till ”det gula huset”, där han planerade att skapa en koloni av konstnärer som de gamla holländska broderskap från 1600-talet. Han såg sin vän Paul Gauguin som gruppens ledare och övertalade honom att komma till Arles. Gauguin instämde. I väntan på honom målade van Gogh intensivt.
”Gula huset” eller ”Ett stort hus under en blå himmel” (september 1888) olja på duk, 72 x 91,5 cm Van Gogh museum, Amsterdam
”Sovrum i Arles” (oktober 1888) olja på duk, 72 x 90 cm Van Gogh Museum
Han målade under dagar och nätter. Här avbildade han den varma, blåa provencalska natthimlen, prickade av hundratals stjärnor.
”Stjärnenatt över Rhône” (sept.1888) olja på duk, 72 x 92 cm Musée d´Orsay På natthimlen syns Stora Björn och målningen är harmoniskt. Året därpå förändras Vincent tillstånd och natthimmel virvlar bara!
”Nattkaféet” (september 1888) olja på duk, 72 x 92 cm Yale University Art Gallery(Connecticut)
”Trottoarkaféet” (oktober 1888) ligger vid Place du Forum i Arles gamla kvarter. Dess namn är idag Cafe Van Gogh (!) olja på duk, 81 x 65,5 cm Kröller-Muller Museum, Otterlo
”Stjärnenatt” (juni 1889) olja på duk, 73 x 92 cm Museum of Modern Art, NY utfördunder konstnärens vistelse i Saint-Rémy på en frivillig psykiatrisk terapi. Målningen målades inte av naturen utan helt från minnet och tack vare konstnärens fantasi. Van Gogh skapade sin opus magnum, ett mästerverk som kännetecknar honom helt och hållet.
”Brevbärare Joseph Roulin” (1889) olja på duk, 64 x 55 cm Museum of Modern Art, NY
Vincent van Gogh knöt mot slutet av sitt liv en djup vänskap med Joseph Roulin, en lokalt brevbärare. Han avbildade honom ofta och hela hans familjen med tre barn. Denna serie är unik på många sätt. Även om van Gogh älskade att porträttera var det svårt av ekonomiska skäl för honom att betala för posering. Så att han hittade en familj som gick med på att sitta som modell – i själva verket – var en rikedom.
Solrosor- motiv som anses vara de mest igenkännliga mästerverk i konsthistoria
I slutet av 1800-talet blev en skuren solros en populär blomma för dekoration. Den symboliserade livsglädjen och idealismen. Den har också blivit ett omtyckt tema i konsten. Van Gogh studerade de flamländska barockmästarnas verk och ville måla solrosor som skulle dekorera ”Det gula huset.”
”Solrosor” (1888) olja på duk, 73 x 58 cm privat kollektion- första version på en turkos bakgrund
”Sex solrosor” (1888) olja på duk monterad på panel, med träram tillagd senare av Vincent, 69 x 98 cm Andra versionen: mörkblå bakgrund. I privat samling i Japan, förstörd tyvärr av eld under II- världskriget i 1945
Van Gogh trodde att hans solrosor hade samma effekt som de gotiska glasmålningarna i kyrkor. En bukett med ett antal blommor som presenteras vid olika tillväxtstadier, placerade han vanligtvis i en lervas.
”Stilleben med tolv solrosor” (augusti 1888) olja på duk, 91 x 72 cm Neue Pinakotek, München Tredje versionen: blågrön bakgrund
”Stilleben med fjorton solrosor” (1888) olja på duk, 92 x 73 cm National Gallery, London
De ämnen som också fängslade honom vid den tiden var blommande fruktträdgårdar och enskilda träd, eftersom de påminde honom om japanska tavlor.
”Den blommande gården” (juli 1888) olja på duk, 92 x 73 cm Metropolitan Museum of Art, NY
”Trädgård i Arles” (juli 1888) olja på duk, 82 x 102 cm Kunstmuseum Den Haag
Denna målning har en mycket dekorativ känsla och visar att van Gogh experimenterar med pointillister som Signac och Seurat. Han har använt små, korta penseldrag, laddade med ren och lysande färg på ett mycket kontrollerat sätt. Varje slag här är viktigt för den övergripande komposition, och målningen speglar mycket en känsla av ”design” snarare än den faktiska bildande verkligheten.
”Trädgård bakom ett hus” (augusti 1888) olja på duk, 63.5 x 52.5 Privat kollektion
”Minnet av trädgården i Etten” är en hänvisning till hans hemland Holland – trädgården i hans föräldrars hus i Etten.
”Minne av trädgården i Etten (Ladies of Arles)” (november 1888) olka på duk, 73,5 x 92,5 cm Ermitage
Van Gogh beskriver målningen och detaljer om färgerna i ett brev (november 1888) till syster Wilhelmina. Målningen visar två kvinnor som går en promenad runt gula, röda och rosa blommor. Bakom dem finns cederbuskar och några smaragdgröna cypresser. Sandvägen är ljusorange. Hela kompositionen kompletteras med figuren av en piga som rusar med blommor. ”Antag att dessa två vandrande kvinnor är du och vår mamma.”
”Det röda vingården i Arles -Montmajour” (november 1888) olja på duk, 75 x 93 cm Pusjkinmuseet, Moskva Den enda målningen som Vincent van Gogh lyckades att ha sålt under sin livstid.
Paul Gauguin (1848-1903) kommer till Arles
Van Gogh planerade att skapa en koloni av konstnärer i Arles. Målningar av den provencalska utsikten på duk skulle erövra Paris! Gauguin betraktade Vincents sällskap och hans planer försiktig och såg sin framtid i tropikerna. Men han behövde pengar. Den 23 oktober 1888 kom Gauguin äntligen till Arles och bosatte sig i det gula huset. I början utvecklades samarbetet. Under höstmånaderna utförde Vincent några scener på en gammal romersk begravningsplats i Arles (les Alycamps).
De två konstnärerna målade några identiska ämnen för att jämföra deras arbete med varandra och valde platsen Alyscamps att måla och jämföra.
Van Gogh ”Les Allyscamps” (1888) olja på duk, 92 x 73,5 cm Privat kollektion
Paul Gauguin ”Les Alyscamps, ou Les Trois grâces au temple de Venus” olja på duk, 91 x 72 cm Musée d’Orsay, Paris
Paul Gauguin ”Porträtt av Vincent van Gogh som målar solrosor” (december 1888) olja på duk, 73 x 91 cm Van Gogh Museum
Deras förhållande till varandra försämrades emellertid. Van Gogh beundrade mycket Gauguin och ville desperat att Paul skulle behandla honom som en jämlike. Gauguin var dock arrogant och dominerande, ett faktum som ofta frustrerade van Gogh. Båda diskuterade ofta häftigt om konst; van Gogh kände en växande rädsla att Gauguin skulle lämna honom. Vid ett tillfälle blev situationen, som van Gogh beskrev det: ”för mycket spänning, för mycket att hantera”.
Den 23 december 1888 hände det…
Det samarbetet avbröts efter en hetsig ordväxling. Därefter rusade van Gogh hemifrån, skar av sig en örsnibb och måste omhändertas.
Enligt nya teorier vet vi att grälet gällde en prostituerad kvinna. Gauguin var förövaren och han sårade van Gogh med ett svärd.
Vincent var medvetslös och hela hans huvud var täckt av blod. Han togs in på Hôtel-Dieu, sjukhuset i Arles, där han vårdades av en ung läkare Félix Rey. Under de närmaste dagarna frågade han ständigt efter Gauguin, men Gauguin var långt borta.
Paul Gauguin återvände genast till Paris och van Gogh skrevs i maj 1889 på egen begäran in på mentalsjukhuset. Hans hälsa tycktes förbättras, men i en plötslig depression sköt han sig själv och avled kort därefter, 29 juli 1890.
” Porträtt med bandagerat öra” (januari 1889) olja på duk, 60 x 49 cm Courtauld Institute of Art, London
”Självporträtt med bandagerat örat och rörpipa” (1888) olja på duk, 51 x 45 cm privat kollektion Stavros Niarkos, Aten Röret var en av van Goghs särskilt favoritartiklar, särskilt i svåra stunder; han skilde sig inte med henne ens på sin dödsbädd. I målningen är det en symbol för den ny återvunna klarheten i sinnet.
Även om Vincent tillbringade bara 1,5 år i Arles, hans psykiska sjukdom avslöjades och han kände sig mycket ensam. Oavsett lidande skapade han de vackraste och mest kända målningarna. Den provencalska solen, färger och rikt landskap tillät honom att upptäcka nya färgmöjligheter och flyttade honom till panteonen för de största målarna!
Måleri av Jean-Antoine Watteau är som söta godisar, det förbättrar omedelbart stämningen. Man måste betrakta det väldigt nära, så att man märker subtila detaljer: draperier, meningsfulla gester och blickar!
”Gungan” (1712) oil on canvas, 95 x 73 cm Nationalmuseum (Sinebrychoff Art Museum), Helsingfors
”Gungan” framställer rokokons favorit sällskapslek! Känslan att livets fina stunder är så flyktiga…
År 1709 var särskilt påfrestande för Frankrike. Landet drabbades av en hård vinter. I Paris antecknar man enstaka kannibalismens fall. 24-år gammal Antoine Watteau insjuknar i tuberkulos. Han känner att döden närmar sig…
Den glada tavlan är en sorts påminnelse att livet har också fina stunder.
Antoines Watteau liv är mycket väldokumenterat eftersom både hans konsthandlare, Edme-François Gersaint(1695–1750), och hans vänner skrev hans biografi.
En kort sammanfattning av livshändelser:
Jean- Antoine Watteau föddes den 10 oktober 1684 i provinsiella Valenciennes. Trots det har han uppnått en hög position och blev en berömd målare. Med sin måleristilen påbörjade Watteau en ny epok- rokoko med glada och positiva tavlor i söta, pastellfärger. Men när man vill komma närmare hans stil, behöver man en krypterad maskin att förstå epokens komplicerat språk och beteende!
”Les deux cousines” (ca.1716) oil on canvas, 30,5 x 36 cm Louvre Watteau framställer två damer med en herre. En sittande kvinna fäster sin klänning. Vad gör kvinna stående bak? Erotik av högsta kvalitet, utan bokstavlighet,
Varje epok har sina drömmar. Under rokoko var det en förtrollad ö. En myt om skönhet, lycka och kärlek. Ett glömt paradis och förlorad frihet. När Antoine Watteau målade den första av tre versioner ”Resan till Kythera” i 1710, barocktiden närmade sig till slut.
Ludviks XIV ljus slocknades 1715, hovet i Versailles upplöstes och dess medlemmar flyttade till Paris – som återigen blev ett maktcentrum. De flesta aristokrater bosätter sig i villor och palatset. Efter att de ha befriat sig från Versailles gyllene bur, börjar allt detta värdefulla samhälle äntligen njuta av livet till fullo och sträva efter drömmen om ett förlorat paradis!
”Avfärden till Cythere” (1710) oil on canvas, 43 x 53 cm Städelches Kunstinstitut, Frankfurt am Main
1714 blev Watteau medlem av Konstakademi för måleri och skulptur. Som receptionstycke-tavlan valde han ”Avfärden till Cythere” och samtidigt skapade en ny genre: ” fête galantes”( galanta utomhusfester).
”Avfärden till Cythere” (1717) oil on canvas, 129 x 194 cm Louvre”Avfärden till Cythere”( 1718) oil on canvas, 130 x 192 cm Charlottenburg slottet, Berlin
Jean-Antoine Watteau blev berömd och populärt för att han målade kärleksscener utan mytologi och symboler. På ett sätt som är nära livet och samtidigt mycket intimt.
Poetisk, svårfångad, lite nostalgisk.
Kärleksalkemi.
”La Boudeuse ” ”En tjusig flicka” (1718)tillhör en av bästa ”fête galante” utförda av Watteau oil on canvas,42 x 34 cm, Hermitage”En perfekt ackord” (ca.1717) oil on chestnut panel, 33 x 27 cm Los Angeles County Museum of Art (LACMA) Musiken symboliserar kärleksspelet
Watteau målade samtida figurer påklädda enligt det nuvarande modet och avslöjade deras favorit tidsfördriv. Aristokrater ägnar sig åt dans, musik, flört och erotik.
” Kärlekslektionen” (1716-17) oil on panel, 44 x 61 cm, Nationalmuseum, Stockholm”Les fêtes vénitiennes”/ ”En venetiansk fest” ursprungligen kallad ”Dansen”utspelar sig i parken (ca. 1717) oil on canvas, 56 x 46 cm, National Gallery of Scottland, EdinburghBörjan av 1700-talet är kungahusets storhetstid i Versailles. Konst utvecklas runt kungen, men också romanser, intriger och skvaller. Det förekommer ord ”intrigant” vad innebär en listig kvinna. ”L`aventuriere”, (”Äventyrerskan”, ca.1717) oil on copper, 18, 8 x 25,5 cm Musee des Beaux-Arts, Troyes
Trots pastellfärger och ursöta föreställningar, ingenting på tavlor är säkert. Kärleken sätter en falla.
I botten av njutning väntar beskhet och besvikelse.
”Överraskning” (ca.1718) är panelmålning, pendant till ”En perfekt harmoni” som visar Mezzetino med en gitarr medan ett par omfamnar Oil on canvas, 36,3 x 28,2 cm, Getty Center, Los Angeles- privat kollektion
Watteau intresserade sig av teater, den italienska komedi från 1500-talet ”commedia dell’arte”.
Colombina, Pierrot, Harlequin – det här är några av karaktärer som målades särskilt ivrigt av honom.
”Mezzetino”(1718-19) en rollfigur från Commedia dell`Arte som spelar på gitarr, oil on canvas, 55,2 x 43,2 cm Metropolitan Museum of Art, New York”Pierrot”/ Gilles (ca.1718-19) oil on canvas, 184 x 149 cm, Louvre”Italienska komedianter” (1720) oil on canvas, 63 x 76 cm, National Gallery of Art, London
Hans favorit ämne var intima scener i parken, alltid om tvetydig mening. Men Watteau moraliserar inte. Han dokumenterar bara…
”Ett pinsamt förslag” , (ca.1716) oil on canvas, 64 x 84, 5 cm, Hermitage”Kärlekssång” (ca.1717) oil on canvas, 51 x 59 cm National Gallery, London
Tavlan framställer en trädgårdsfest och musikskapande duett. Den erotiska konnotationer är tydliga. Scenen visar det ögonblick då två musiker ”stämmer på” före en föreställning. Sångaren ger den första tonen, och ackompanjatör hittar det matchande ackordet.
”Pleasures of Love” (1718-19) oil on canvas, 60 x 75 cm Gemäldegalerie ,Dresden
Watteau var också en begåvad tecknare vars gnistrande krita fångar subtila nyanser och eleganta uttryck. Metropolitan Museum of Art förvarar många av hans ritningar.
”Studie av en kvinnas huvud”(1710-talet) svart, vitt och rött krita på ljusbrunt papper, Hermitage, St. Petersburg”Sittande kvinnan” (1716-17), drawing, 24 x 13,8 cm, Metropolitan Museum of Art”Studie av mans huvud” (ca.1718) röd och svart krita, 14,9 X 13 cm Metropolitan Museum of Art, NY Detta modellerade huvud är en förberedande studie för den sittande Mezzetino-figuren. Ritningen är ett typiskt exempel på hans måleristilen.
Watteau var utan tvekan den största målaren under den franska rokoko-perioden. Det är svårt att tro, när man tittar på hans typiska tavlor, att han var blyg och osäkert på sin talang. Han bildade ingen familj, gifte sig aldrig.
Rosalba Carriera ”Porträtt av Jean- Antoine Watteau” (1721) pastell på papper, 55 x 43 cm, Museo Civico Luigi Bailo, Treviso
Här är han avbildad av en italiensk konstnärinnan Rosalba Carriera, snart före döden. År mellan 1719-20 stannade Watteau i London, där han försökte bota tuberkulos, men hälsa försämrades ytterligare. Jean- Antoine dog när han vilade i Nogent-sur-Marne i en ålder av knappt 37 år.
Ordet odaliskförekommer från turkiska språket odalyk och innebär kammarinna. Enkelt sagt var odalisk en kvinnlig slavinna i en sultans harem som betjänade någon av haremsdamer. Hennes uppgift var att sjunga, dansa och roa sultan med musik. Haremslivet var aldrig tillgänglig för Européerna och kanske därför konstnärer försökte fånga och skildra fantasifulla avbildningar.
Theodore Chasseriau (1819- 1856) "Harem" (1852)oil on canvas, 49 x 39 cm
Under 1800-talet blev odalisker drömfigurer i den europeiska konstnärliga rörelsen känd som orientalism, och presenterades i många erotiska målningar från den eran. Men även rokoko hade sina ”odalisker”. Francois Boucher (1703-1770) var en av de första franska och europeiska målare vilken utförde nakna scener på ett sensuellt och elegant sätt.
Till den första tavlan poserade hans fru (Marie-Jeanne Buzeau) till den andra Marie-Louise O`Murphy- en inofficiell kungens älskarinna.
Francois Boucher ”Brunette Odalisk” (ca.1745) oil on canvas, 53 x 64 cm Louvre”Blond Odalisk” (1751) oil on canvas,59 x 73 cm Alte Pinakothek, Monachium
Boucher ställde in trenderna i målerihistoria. Hans konst är en hyllning till kvinnor och livsglädjen. Målningar domineras av frivolitet, ornament, en glad palett. Hans värld är begränsad till Frankrike och Europa, men låt oss tänka vad skulle hända om Boucher reste till Marocko… En spontant tanke!
J.A.D Ingres ”Den stora odalisken” (1814) oil on canvas, 91 x 162 cm, Louvre
Allt började med en annan framgångsrik fransk målare, Jean-Auguste-Dominique Ingres (1780-1867). Han fick en stor uppmärksamhet av familjens Bonaparte och deras porträtter blev hans första inkomstkällan. Karolina Murat, drottningen av Neapel (Napoleon Bonapartes syster) beställde en oljemålning av Ingres. Tavlan inspirerades av barockens scener som Tizianos ”Venus” och Giorgiones ”Sovande Venus”(1508-10). Skillnaden var att kvinnliga figuren kommer inte från mytologin- hon är bosatt i haremet. Odalisk är naken, vilar omgiven av tyger, hon bär turbanen och smycken.
Ingres har aldrig besökt något av Orientens land, och i sina tavlor skapade han i själva verket bara en fantiserad bild, en vision om ett harem stängd och otillgängligt för européer. Samtidigt väldigt mystisk vision.
Odalisk är ritad med långa, vågiga linjer, liknar knappast den anatomiska verkligheten. Figuren påminner om manieristiska figurer av Parmigianino och det var en avsiktlig mening. Ingres letade efter en harmonisk syn på kroppen, mjuk och sensuell som möjligt. Om vi hade en odalisk i rätta proportioner och i en naturlig ställning, skulle hon vara så charmigt?
Hookah (detalj): vattenpipan (ett rökdon för tobak eller kanske opium)J.A.D. Ingres ”Odalisk med slavinna” (1839) oil on canvas, 72 x 100 cm, Fogg Art Museum, Cambridge- Massachusets
En imaginär haremscen komponerades i Rom, där konstnären bodde mellan1835 till 1841. Odalisken lutar sig och lyssnar på en tjänarinnas musik. Ingres arbetade över tavlan med stor omsorg och tog några av sina studenter som assistenter.
Version placerad i trädgården (1842) oil on canvas, 76 x 105 cm, Walter Art Museum
Han gjorde en andra version 1842 och ersattes bakgrundsväggen, som såg ut som ett slutet rum, med en vacker trädgård målad av eleven- Paul Flandrin (1811-1902)
1863 ”Det turkiska badet” av Ingres.
Ingres var 82 år gammal när han arbetade på ”Det turkiska badet”. Han har inte ”användat” poserade modeller utan upprepade ett antal figurer och motiv från sina tidigare målningar. Kvinnan med en turban på huvudet är hämtad från ”Badande kvinna” (1808).
”Det turkiska badet” (1863) oil on canvas, diameter 108 x 110 cm, Louvren”Badande kvinna” (1808) oil on canvas,146 x 97 cm, Louvren
Maria Fortuny(1838-74)
en spansk målare och grafiker. Som ung artist 1859 kallades han av regeringen till Marocko för att skildra kampanjerna under det spanska-marockanska kriget. Han gjorde skisser över landskap och strider, som han visade i Madrid och Barcelona när han återvände. Det större inflytandet hade detta resa på Fortuny och blev hans efterföljande fascination av orientaliska motiv. Han var förtjust i nordafrikanska ljus, öppna utrymmen och den marockanska folket. Trots hans död i så ung ålder (han var 36 år) betraktas hans verk som ett viktigt övergången mellan Francisco de Goya och måleriet vid 1800-talets slut.
Maria Fortuny ”Odalisk” (1861) oil on canvas, 56,9 x 81 cm Museu Nacional d´Art de Catalunya, (MNAC Barcelona)Paul Desire Trouillebert (1828-1900) var en fransk målare och utförde sin ”Tjänsteflicka vid haremet” i 1874, Musee de Beaux-Arts, Jules Cheret
Alfredo Valenzuela Puelma(1856-1909) en chilensk konstnär hittade sina inspirationer utomlands, paradoxalt i Paris, hos Benjamin Constant. Puelma utvecklade framgångsrikt en teknik baserad på akademisk konst. Han utförde landskap, interiörer, porträtt, stilleben och särskilt nakenbilder. Dessa inkluderar ”La Perla del Mercader” som är en av de mest populära målningarna i den chilenska konstvärlden.
Alfredo Valenzuela Puelma ”La perla del Mercader” (1884) oil on canvas, Museo Nacional de Bellas Artes, Chile
Jean- Benjamin Constant(1845-1902) var en fransk målare känd framför allt av sina historiska scener. Under fransk-tyska kriget (1870 -71) reste han till Marocko vad påverkade starkt hans tidiga konstnärliga utveckling och ledde honom till att utföra romantiska scener om orientalistisk inflytande. Benjamin-Constant blev överväldigad och berusad av landskapet, arkitekturen och invånarna i Nordafrika.
Jean-Benjamin Constant (1879) ”Emirs favorit” National Gallery of Art, London”Odalisk” (ca.1870) Ger Eenens Collection the Netherlands, Musee d`Orsay”Odalisk”(1882)”Odalisk i harem” (1880)
Jules Joseph Lefebvre(1834-1912) en fransk målare som var framstående porträttören. Under åren 1855–1898 ställde han ut 72 porträtt på Salongen. Han blev mest känd av vackra, sensuella nakenbilder.
Jules Lefebvre ”Odalisk” (1874) Art Institute of Chicago
Emile Friant (1863-1932) en realistisk fransk målare. Konsthistoriker kallar honom ”en reporter”. Han var förtjust i fotografi och utförde några verk med hjälp av fotoapparat. Svårt att koppla den tavlan med honom. Kanske därför närstående scenen verkar vara så realistisk! Naken sultan väntar på nöjesstund med sina odalisker…När jag tittar på den bild ser jag en brutal verkligheten. Livet och vistelse i harem berodde faktiskt bara från goda eller onda viljan av sultanen!
Emile Friant ”Odalisker hos sultan” (1881) oil on canvas, 33 x 40 cm Museum of Fine Arts of NancyJames Pradier (1790-1852) en fransk skulptör utförde sin ”Odalisk” (1841) i marmor på ett väldigt behaglig sätt Musee des Beaux-Arts, Lyon
Franciszek Zmurko (1859-1910)
var en polsk, akademisk målare. Han utförde några vackra orientaliska scener. Målningen som jag vill presentera, framställer en naken kvinnans kropp. Man kan knappast se hennes ansikte. Hon ligger med ryggen mot betraktaren, bland tygerna och utspridda möblerna. Först efter ett långt ögonblick av uppmärksamhet kan man förstå den korrekta känslan av händelse, som föreslås i bakgrunden. Vi tittar på ett offer för shahs grymhet. Det var på hans order som konkubin mördades. Scenen domineras emellertid av handlingens erotik, och dess estetisering gör tecken på våld nästan osynliga. Spår av blod: ett tunt blodlinje i kvinnans nacke och en fläck på en av kuddarna ser ut mer som en dekorativ prydnad än mord på odalisken!
Franciszek Zmurko ”Av shahs order” (1881) oil on canvas, 133,5 cm x 240 cm, Nationalmuseum, WarszawaDetalj
Georg Pauli (1855-1935) var en svensk målare känd av första kubistiska tavlor. Men innan dessa skapade han ”Romerskt bad” – scenen påverkat av tidens intresse för exotik, samt ett historisk miljö tydligt kopplad till sir Alma- Tadema Lawrence. Tavlan har varit på auktionen hos Bukowskis 2013. Hon nått ett enormt pris 980.000 sek.
Georg Pauli ”Romerskt bad/ Odalisk” (1881), oil on canvas, 64 x 120 cmEn vacker detalj med fontann
Gustave Leonarde de Jonghe (1829-93) var en flamländsk målare känd för sina glamorösa porträtt och genrescener. Han dokumenterade Belle Époque med vackra damer, inspelades i fantastiska och dekorativa interiörer. Gustave de Jonghe målade också några orientalistiska kompositioner vilket återspeglade det samtida intresset för haremscener.
Gustave Leonard de Jonghe ”Liggande odalisk” (ca.1870) oil on panel, 46,5 x 61,5 cm, Christies
Ferdinand Victor Eugène Delacroix (1798-1863)
var en av de stora mästarna inom det romantiska 1800- talets måleriet. Han är också en av de viktigaste inspiratörerna för expressivt måleri. År 1832 reste han till Marocko, en upplevelse som gjorde honom alldeles lyrisk. Hans största konkurrent, Ingres, begränsade sig bara till ateljé. Delacroix förundrades och förtrollades av sin resan, fann Marocko vara en plats som gav näring åt hans konstnärliga skapande.
”Odalisk” (1857) privat kollektion
Delacroix hade ingen emot att skildra kvinnor på sina tavlor – vissa mer avklädda än andra. Vid ett tillfälle påstod han att besökte ett harem i ett välbärgat hem i Alger som gav till inspiration till denna målning.
”Kvinnor i Alger” (1834) oil on canvas, 180 x 229 cm Louvren
Tavlor med odalisker var populära och representerade stilen, orientalismen. Här ligger den politisk intresse att få kontakter med Orienten och den estetiska att beundra interiör, möbler och vackra kvinnor.
Odalisker hörde till de mäktiga sultanernas harem. Många konstnärer forestall de som exotiska, lydiga kvinnor. Vilken var sanning, är det svårt att komma fram. Till tusentals kvinnor var harem ett ställe vart deras liv varit i härskarens händer. Och det hade ingenting med vacker konst att göra…
Alexander Roslin föddes den 15 juli 1718 i Malmö, men största del av sitt liv tillbringade han i Paris och andra europeiska städer. Han blev uppskattat för sina porträttmålningar och valdes till den franska konstakademin. Tidens smak och stil – rokoko passade utmärkt till Le Chevalier Roslin.
Viktigaste livshändelser och resor:
Hans far, amiralitetsmedikus Hans Roslin avled 1737 och Alexander var förberett att utbilda sig till fartygsritare, eller ett liknande yrke bara för att stödja familjens ekonomi
Amiralitetstecknare Lars Ehrenbill märkte ungens talang och övertalade honom att vidareutbilda sig i Stockholm
Roslin gick i lära hos hovmålare Georg Engelhard Schröder (1684-1750). Han stannade i huvudstaden 5 år men han insåg direkt att konkurrensen var stor och kundkretsen liten
1741 flyttade han till Göteborg och senare till Skåne (1741-45)
Alexander jobbade för den skånska aristokratin. Han träffade greve Lewenhaupt, som var anställd i hovet i Bayreuth, och var på besök hos sina släktingar i Skåne. Roslin fick förslag att presentera sina porträtter vid det markgrevliga hovet
1745 lämnade han Sverige och tillbringade några år i Bayern
1747 senare reste han till Italien för att studera de stora mästarnas verk. Besökte Parma, Florens, Venedig och uppskattade mycket måleri av Tizian och Veronese
1752 målade han av den furstliga familjen i Parma, reste vidare till Paris, där han bosatte sig
1759 gifte sig med en fransk pastellmålareMarie-Suzanne Giroust
En alldeles ovanlig utmärkelse kom året 1770 och 1771, då han, trots att han var en utlänning, fick en pension och en fri bostad i Louvre
Roslin besökte Stockholm efter sin frus död (1774-75)
Vid sin återresa åkte han genom Sankt- Petersburg och blev inbjuden av kejsarinnan Katarina den stora
Hans verk. Underbara porträtt
”Baronessa de Neuburg- Cromiere” (1756) olja på duk, 91 x 74 cm Nationalmuseum, Stockholm
Alexander Roslins porträttstil var virtuosa stoffmåleriet, den lysande behandlingen av siden, sammet och broderi. Det slående är hans förmåga att skildra en personlighet, samtidigt som han följer alla konventioner för salongsporträttet.
”Countess Françoise Marguerite de Grignan”(1753) dotter av Madame Sevigne , Stockholms auktionsverk
”Carl Fredrik Adelcrantz” (1754) Konstakademien
Alexander Roslin målade under påverkan av franska konstnärer, särskilt François Boucher. Svensk artist avbildade Bouchers fru Marie-Jeanne Buzeau (1716-96), dotter Marie-Emilie (1740-84) och skapade vänskap med familjen. Roslin kallades ”le Suédois” och hörde till de mest framgångsrika svenskarna genom tiderna och en av de rikaste konstnärerna i Paris!
”Porträtt av Francois Boucher” (1760) olja på duk, 65 x 54 cm Palace Versailles
”Marie-Jeanne Buzeau” (1761) olja på duk, 63 x 51 cm Nymphenburger Schloss, Munchen
”Maire-Emilie Boucher” (1779) Bukowskis auktion såld för 870.000 sek
En utsökt detalj: kuvert adresserad till sin man
Roslin gifte sig med pastellmålaren Marie-Suzanne Giroust (1734-72) i år 1759 och skaffade tre söner och tre döttrar. Alexander avbildade så utsökt porträtt av sin fru, att det blev hans främsta verk. ”Damen med slöjan” (1768) har allt: kärlek, passion och mjuka penseldrag. Konstnärens maka är symbolen för Nationalmuseum och det mest kända porträtten från den gustavianska epoken. Fyra år senare, den 31 augusti 1772 dog Marie-Suzanne, endast 38 år gammal.
Fru är påklädd ”à la Bolognaise” med solfjäril i handen (1768) olja på duk, 65 x 54 cm Nationalmuseum, Stockholm
”Självporträtt medhustrun Marie Suzanne Giroust målande Henrik Wilhelm Peills porträtt” (1767) tyder på att Alexander var stolt av hennes talanger! olja på duk, 131 x 98,5 cm Nationalmuseum, Stockholm
En annan porträtt av fru”Marie -Suzanne Giroust” (daterad 1770) olja på duk, 92 x 73 cm
Roslin sörjde henne djupt och hans produktion avstannade nästan helt under några år. För att komma över sorgen reste han till Stockholm på ett årslångt besök 1774-1775. Han hade där blivit invald i konstakademin (som utländsk ledamot!) och han målade under sin tid i staden bland annat porträtt av Gustav III, greven Scheffer och Carl von Linne.
”Carl von Linne”(1775) olja på duk, 56 x 46 cm Nationalmuseum
”Gustav III, Karl och Fredrik Adolf” (1771) olja på duk, 162 x 203 cm Nationalmuseum
Från Stockholm fortsatte han sedan till Sankt Petersburg där han skildrade porträtter av kejsarinnan Katarina den Store, hennes son Paul I och andra höga ryska adelsfamiljer. Roslin blev överhopad med beställningsarbeten (75 målningar). Så populärt var hans rykte från Paris. Färden fortsatte sedan till Warszawa, Wien och tillbaka till Paris i 1778, efter fyra år lång resa.
”Grevinnan Katarzyna Mniszech Zamoyska” (1752) olja på duk, 73 x 59 cm Skoklosters slott
”Porträtt av furstinna Izabella Czartoryska, ne Fleming” (1774) olja på duk, 63,5 x 53 cm Marynka palatset, Pulawy
”Prins Vladimir Golitsyn Borisovtj” (1762) Malmö museum
”Furstinna Natalja Tjernysjova” (1777) fru till Golitsyn, Malmö Konstmuseum
”Porträtt av storhertiginnan Maria Fyodorovna” (1777) olja på duk, 265 x 178 cm Ermitage
Min favorit porträtt av Roslin
”Zoe Ghika, en moldavisk prinsessa” (1777) olja på duk, 64,7 x 53 cm Nationalmuseum
Den moldaviska prinsessan Zoie Ghika är gestaltad på ett sätt som skiljer sig från de flesta av Roslins verk. Prinsessan bär inte peruk, hon har en moldavisk dräkt, elegant och enkelt. Bakom tavlan ligger en brutalt historia. Ryssland hade intagit Moldavien och Zoie Ghikas far (lydfurste) blev avrättad. Familjen ”flyttades” till Katarina den Storas hov. Ironiskt, var det kejsarinnan som beställde porträttet. Tavlan blev samtidigt en symbol för det ryska imperiets geografiska utsträckning, långt ner mot Svarta havet. Zoe`s blick är självständigt trots ledsna omständigheter. Porträttet av prinsessan var ett av de sista Roslin målade innan han återvände igen till Paris.
”Målarinna Anne Vallayer- Coster (1783) olja på duk 72 x 59 cm såld på Bukovskis för 1.400.000 sek
Alexander Roslin avbildade ofta andra konstnärer. Anne Vallayer-Coster var en stillebenmålare och en känd artist. Här har vi en porträtt av henne som fick en stor uppmärksamhet. Roslins förmåga att återge sidentyger, spetsar och volanger i dåtidens klädedräkter blev mycket omskriven redan efter Salongen. Kritiker beskrevs den tavlan som att den ”hörde till konstnärens bästa”.
”Porträtt av Jean- Francois Marmontel” en fransk författare, rikshistoriograf (1767) Louvre
”Porträtt av Maria Amalia av Österrike” (1746-1804) furstinna och regent av Parma
Vid den franska revolutionen försvann hela Roslins kundkrets. Världen med vackra sidensjalen, sammet, pudrade hy och aristokratiska poser slutade då, kungahuset och överklass lämnade landet…
60- år gammal Alexander Roslin fortsatte dock att arbeta och visade upp nya målningar. Detta blev hans sista framträdande. Han dog 5 juli 1793 i Paris, sex månader efter kungens Ludwik XVI avrättningen. Det är kanske bra för honom, kan inte föreställa mig att Roslin avbildar Robespierre. En viss epok var över och den svenska konstnären var dess trogna dokumentalist!
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
På början lärde han sig i sin fars verkstad och var under hans inflytande. Efter fars död i 1530 tog Jan över hans ateljé och knapp 22-år gammal unge blev medlem på den antwerpska Lukasgillet. Han utförde religiösa verk, inspirerad av sin fars arbete.
”Munk som ber” private kollektion
Denna målning är en variant av ett förlorat original av Quentin Massys, men tolkas om till som en helt ny komposition.
”Pieta” oil on canvas, 61 x 50 cm, privat kollektion
Även om detta ämne inte är typiskt för Jan Massys oeuvre, tillskrivs den till honom.
År 1544 hände någonting som var avgörande för Jans Massys liv och karriär. Den heliga inkvisitionen anklagade honom och hans bror Cornelis för kätteri (de var ju protestanter) och tvingade de att lämna Antwerpen. Först stannade han antagligen i Fontainebleau, sedan i Genua, där han bland annat skapade ”Porträtt av greven Doria”. Han återvände till Antwerpen omkring 1558 och stannade kvar i staden resten av sitt liv. Han gifte sig med Anna van Tuylt och skaffade fem barn. Jans enda son, Quentin Massys kallad den yngre, blev också en målare.
”Porträtt av en gammal man, förmodlingen Andrea Doria” (1555) oil on canvas, 105 x 57 cm , Musei di Strada Nuova, Palazzo Bianco (Genova)
Från den perioden, som sammanfaller med hans förbud till Antwerpen (1544-1555), man kan 9 målningar spåras. Jans stil utvecklar och förändrar på grund av resor och kontakter med andra artister.
Dessa verk har en tydligt påverkan från Fontainebleau-skolan vid hovet av Francis den första (som främjade en levande målarskolan. Det är fortfarande oklart om Jan faktiskt åkte till Fontainebleau eller genomgick detta inflytande på ett indirekt sätt. Framtidens verk kommer att få i resultaten sensualitet och karakteristiska till detta stilen mjuka linjer.
”Flora” (1559) oil on oak wood, 113,2 x 112,9 cm Kunsthalle, Hamburg
Gudinnan Flora var en metafor för fertilitet. placerad i en trädgård som är karakteristisk för tidens konst. Bakgrundslandskapet verkar vara Antwerpen. De röda och vita blommorna som Flora håller i sin högra hand är en hyllning till stadens färger. En närmare titt visar att floden är full av båtar, allt från stora skepps till mindre fartyg som kan navigera i regionens kanaler och floder. Symboliskt är detta allegori om välstånd och fred i Antwerpen.
Massys ville representera staden vid dess ekonomiska och konstnärliga storhetstid precis före de politisk-religiösa problemen i mitten av 1560. Landskapet kunde ha utförts av hans bror, Cornelis (1513-79), som specialiserade sig på denna typ av målning.
”Venus Cythereia” (1561) oil on oak wood, 143 x 171 cm Nationalmuseum, Stockholm”David och Batseba” (1562) oil on panel, 162 x 197 cm Louvre
Efter sin återkomst till Antwerpen nådde Jan höjden på sina konstnärliga krafter. Han utvecklade en distinkt stil och målade ett antal ämnen som blev typiska för hans arbete. Anmärkningsvärd är den viktiga roll som kvinnliga naken kropp och erotik spelade i hans arbete. Jan Massys använde ofta Gamla testamentets figurer som Judit, Susanna, Bathsheba eller Lots döttrar som en ursäkt för att skildra nakenhet.
”Judyta med Holofernes huvud” (ca.1575) oil on panel,115 x 85 cm, Royal Museum of Fine Art, Antwerpen”Bathsheba observerad av kung David” oil on panel, 110 x 76 cm, privat kollektion”Maria Magdalena” (1571) oil on panel, 95 x 73,1 cm Christies auktion (jan.2021 537,500 USD)”Den heliga familje” (1563) oil on panel, 118,5 x 91,5 cm, Royal Museum of Fine Arts, Bryssel”The Healing of Tobit” (ca.1550) color on panel Musée de la Chartreuse, Douai
Jan Massys betraktas ibland som pionjär i den nederländska konsten för vissa sekulära ämnen som ”ojämn kärlek” (ett par i olika åldrar) och ”glada sällskap”. I dessa målningar verkar frestelse och köpta kärlek alltid spela huvudrollen. Andra banbrytande ämnen hade ekonomi och pengar som ledmotiv.
”Det omaka paret” (1566) oil on oak wood, 97 x 134 cm, Nationalmuseum, Stockholm”En skatteuppsamlaren” (1539), Gemäldegalerie Alte Meister”Hos uppbördsmannen (fogde)” Nationalmuseum, Stockholm”Det glada sällskapet” Kunsthistorisches Museum, Wien”Det glada sällskapet” Nationalmuseum, Stockholm
Jan Massys presenterade ofta allegoriska scener. Berättelsen om Lot kommer från Mosebok (1 Mos.19, 1-38). Medan städerna Sodom och Gomorra skulle förstöras efter Guds befäl, kom änglarna för att varna Lot att fly med sin familj. Trots förbudet återvände hans fru till Sodom och blev en saltstod. Lot och hans döttrar tog sin tillflykt i en grotta. Rädd för att vara ensam på jorden konstaterade döttrarna att i grottan de kommer inte att få träffa någon annan män. Tjejerna berusar sin far och ligger samman med honom för att kunna få barn och föra släkten vidare. I tidens moralistiska litteratur används detta ämne huvudsakligen för att illustrera kvinnornas skadliga natur.
”Lot med döttrar” (1565) oil on oak wood, 148 x 204,5 cm Royal Museum of Fine Arts, Bruxellesoil on panel, 151 x 171 cm, Kunsthistorisches Museum, Wien”Susanna och de äldre” (1567) Royal Museum of Fine Arts, Bryssel
Jan Massys utvisades till 15 långa år från Antwerpen. Men den här tiden var inte slöseri… Tvärtom!
Han tillbringade den period i Frankrike och Italien. Utomlands lät han sig influeras av manierismen och vackra linjer från Fontainebleau-skolan. Kunde detta vara möjligt utan Inkvisitionens påfrestande? Låt mig säga att det visade sig vara bästa öde för hans konstnärskap.
Stockholmare! Nationalmuseum förvarar några vackra tavlor av Massys, framför allt den vacker ”Venus Cythereia” och ”Glada sällskap”. Dags för besök!
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
Det 1600-talet har varit Nederländernas guldålder, vad präglades av stora förändringar inom kultur och vetenskap. Aldrig tidigare och aldrig efter hände sådana stora framsteg på en global skala. Denna innovativa karaktär visade sig bland annat i snabb utveckling av medicin.
På bilden: Nicholas Tulp som snart kommer att utföra den mest kända anatomilektion i konsthistoria.
Redan i slutet av 1500-talet skedde små förändringar. Staden Brygge beställde diptyk ”Kambyses dom” utförd av Gerard David (ca.1460-1528). David var känd av sina religiösa verk, stillsamma bibliska scener och det var inget svårighet att måla diptyken till den flamländska stadshuset. Målningen skulle placeras i myndighetens viktigaste salen. Vad handlade det om?
En vänster pannå.
Dyptyk (1498) olja på duk, 202 x 349,5 cm Groeninge Museum, Bruge (nuvarande separerad)
Herodotos nämner en brutalt berättelse i sin verk ”Historia”. En korrumperad domare blev arresterad och tas till den persiska kungen Kambyzes. Straffet var lika brutalt som kreativt; han dödades och flåddes. Hans hud tas bort försiktigt eftersom det förvandlades till läderremmar som klädsel för nästa domarens stol!
Gerards David skildring är grafisk och chockerar med sina anatomiska detaljer. Vi ser en naken liggande Sisamnes med grimasen av smärta, när de fyra figurer ägnar sig åt den hemska uppgiften…
Trots sin brutalitet är detta scen vacker och väcker nyfikenhet, hur är den mänskliga kroppen uppbyggdes.
En höger pannå.
Verket skulle hänga i rådhuset och uppmuntra ärlighet bland magistraten. Uschhh vilken realistisk avbildning!
Kirurgernas gille och deras grupporträtt
Kirurgernas gille – som läkare kallades vid den tiden – hanterade den empiriska undersökningen av människokroppen och påbörjade första anatomiföreläsningar. Theatrum anatomicum fick stora popularitet bland de rika nederländska köpmännen. Sedan dess har kirurgens sociala status ökat avsevärt. Yrke härstammade från de medeltida barberarna som utförde skärning, rakning, dragning av tänder och andra mer eller mindre ”medicinska” procedurer. Obduktionen var en sökning efter vetenskapliga mysterier om livet, fritt från religiösa åsikter och bibliska tolkningar. På specialbyggda arenor kollade man på människokroppens hemligheter. Anatomikurser var så populära att året 1593 i Leiden byggdes den första permanenta anatomiska teater.
Theatrum Anatomicum vid universitet i Leida (tidigt 16oo-talet) Samtida gravering av Willem Swanenburgh; ritning av Jan Cornelisz van Woudt
Strax efter beställde den amsterdamska gillen det första grupporträtt. Utförare var: Aert Pietersz (1550–1612) en känd porträttmålare från Amsterdam.
Aert Pietersz”Anatomilektion enligt dr. Sebastiaen Egbertsz de Vrije” (1603) olja på duk,147 × 392 cm Amsterdams Historisch Museum
På den här bilden samlas alla kirurger vid bordet och doktor Sebastiaen Egbertsz är precis på väg att börja sin undervisning. Tavlan påminner om 1500-gruppsporträtt av , scenen är statisk och traditionellt. Den diskreta placeringen av kadavret på bordet bekräftar 28 deltagare främsta intresse. Varje blick riktas mot betraktaren.
Pieters var den första målare som påbörjade en ny tradition i den nederländska genremåleri!
Michiel Jansz van Mierewelt och Pieter van Mierevelt ”Anatomilektion enligt dr. Willem van der Meer” (1617) olja på duk, 144 x 198 cm Prinsenhof Museum, Delft
Denna målning tillhör också tidigaste i sitt slag. Grupporträtt beställdes av läkarens gillet från Delft hos stadens ledande målare, Michiel vanMiereveld (1567-1641). Det anges i den latinska inskriptionen på räcket att målarens äldre son, Pieter, faktiskt utförde målningen efter sin fars projekt. Inga andra tavlor av Pieter är kända, och han dog sex år efter att ha arbetat med målningen.
Nicolaes Elias Pickenoy”Anatomilektion enligt dr. Sebastiaen Egbertsz” (1619) olja på duk, 135 × 186 cm Amsterdams Historisch Museum
Nicolaes Eliasz Pickenoy(ca.1590-ca.1655) berikade sina grupporträtt med narrativa elementär i scenen. I mitten satte han föreläsaren, Sebastiaen Egbertsz, som förklarar konstruktionen av skelettsystemet åt studenter. På den här bilden ser man tydlig vanitasmotiven. Professorn genomför lektion med koncentration, skelettet påminner oss- betraktare om livligheten. Denna subtila memento mori gör scenen mycket mer intressant.
Rembrandt Harmenszoonvan Rijn föddes 1606 i Leiden i mjölnares familjen. Han började arbeta som en professionell porträttmålare när han var runt 25 år gammal.
Rembrandt skapade sin berömmelse genom ”Doctors Nicolaes Tulps anatomilektionen”. Han avbildade den faktiska händelsen på sin duk. Anatomilektion som leddes av Tulp ägde rum den 31 januari 1632 på Adriaans ”het Kindt” Arinsz kropp, en brottsling dömdes för överfall och stöld.
Nicolas Tulp avbildad av Nicolaes E. Pickenoy (1633) Stedelijk Museum, Amsterdam
Grupporträtten beställdes av kirurgernas gille från Amsterdam. Kirurger är välklädda, vilket innebär deras höga status. Man som bär svart, breda kantade hatten är doktor Nicolaes Tulp(1593-1674). Han är inför sina nyfikna åhörare i färd med att demonstrera hur den muskel fungerar som han just frilagt vid obduktionen av kroppen framför sig.
Rembrandt ”Doktor Nicolaes Tulps anatomilektion” (1632) olja på duk, 169,5 x 216,5 cm Mauritshuis, Haga
Vissa kirurger tittar upp, andra ner och andra gamla rakt ut mot oss. Detta skiljer sig mycket från det sätt som konstnärer brukade måla grupporträtt på 1600-talet när folket stod i styv symmetri med liknande positioner för att bekräfta att ingen person är viktigare än de andra.
I det övre vänstra hörnet av målningen kan vi hitta konstnärens signatur. Han har undertecknat det: Rembrandt f [ecit].
Detalj
Vilken var syftet med sådana lektioner? Avslöja anatomi, fysiologi eller en gudomlig mekanik?
Detalj
Nävel i R-bokstaven!T ecken på Rembrandts självförtroende.
Anatomiföreställningar ägde rum endast på vintern, eftersom sessionerna varade mellan 3- 11 dagar och endast på vintern kunde liken hållas så länge. Lektionen började alltid med att öppna magen och demonstrera tarmen. De följande dagarna öppnades bröstet för att utforska hjärtat, lungorna, och sedan öppnades huvudet – det mänskliga ledningscentret. Slutligen undersöktes senor och muskelsystem i armar och ben.
I målningen ”Dr. Tulps anatomilektion” är verkligheten förfalskad som om anatomilektionen började med en undersökning av handens senor! Rembrandt ville minska dramatik och realism. Glöm inte att det var hans första stor beställning, utan genombrott kunde det vara hans största förlust.
Rembrandt ”Dr. Deijman’s anatomilektion” (fragment) 1656 olja på duk,100 x 134 cm Historisch Museum, Amsterdam
Nästan tjugofem år senare fick Rembrandt i uppdrag av gillet en liknande beställning med Tulps efterträdare – dr. Jan Deijmans. Detta mycket senare arbete (från 1656) skadades allvarligt i en brand och den fullständiga scenen av en medicinsk karaktär överlevde inte. Vi kan bara se att scenen ägde rum under studien av hjärnan, som anses vara en svår operation och krävde stor kunskap och färdigheter.
Den italienska ”Theatrum Anatomicum”
Anatomiska undervisningar har naturligtvis tillkommit också söder om Alperna. De fanns framför allt i de tidigaste av de moderna universiteten. Den första anatomiska teatern byggdes 1594 vid Universitetet i Padua.
Teatrum anatomicum/ Padua
Den anatomiska teatern var vanligtvis ett rum format ungefär som en amfiteater. I centrum fanns ett bord på vilket man placerade kroppen som man skar upp (obducerade) och förevisade. Runt bordet fanns flera varv av cirkulära, elliptiska eller åttkantiga våningar med räcken, där studenter eller andra observatörer kunde stå med god utsikt över det som fanns och gjordes på obduktionsbordet.
Anatomiska teatern i Gustavianum uppfördes 1662–1663, byggdes av Olof Rudbeck d.ä. för att utföra offentliga dissektioner inför betalande publik
Anatomiska teatrar var en förändring mot den etablerade ordningen, men hade också positiva moraliska läxan för folket. Deras ständigt ”memento mori” hjälpte förmodligen till att vänja sig till döden.
Christiaan Coevershoff (1595-1659) från Grödinge ”Dr. Zachaeus de Jagers anatomilektion” (1640) olja på duk, 122 x 161 cm Westfries Museum, Hoorn
Anatomiska lektioner har fått sitt klimax under 1700-talet. Det stora intresset för människans anatomi fick sin plats i konsthistorien. Här visar jag exempel på anatomilektion av ett barn. målare, tecknare, gravör och inredningsarkitekt. Han nämner också att Neck var en stor vän till Dirck Ferreris, vars samling av teckningar och papier-maché eller papperskonst (förmodligen papperssnitt) kom i hans ägo vid hans död.
Jan van Neck (1634-1714) ”Anatomilektion enligt Dr. Frederik Ruysch” (1683) olja på duk, 141 x 203 cm Amsterdam Historical Museum
Doktor Frederik Ruysch revolutionerade balsameringsteknik tack vare en injektion från kvicksilversulfid vilken gav rödaktigt, nästan livligt uttryck. Forskare kunde dissekera även de minsta blodkärlen och liken kunde bevaras under en längre tid.
Hoppas att ämne ”anatomilektioner” var intressant för Er! Jag föredrar naturligtvis blommor och vackra interiör i konsten, men tavlor om anatomi fascinerade mig med sin passion, nyfikenhet och noggrannhet.
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
Antoine (Anto) Carte föddes den 8 december 1886 i belgiska staden Mons. Hans far var snickare och förmodligen därför tyckte Arno om berättelse om Josef från Nasaret. En ung Antoine blev först lärling hos Francis Depooter, senare pluggade han konst på akademierna i Mons, Bryssel och Paris. Han utbildade sig till en figurativ målare, litograf och illustratör.
En av nycklarna till att förstå Anto Cartes verk är att han anser sig vara en antimodern målare.
"L`effort"/"Ansträngning"(1922)
Carte började måla i en symbolistisk stil, men efter den första världskriget blev han expressionistmålare. Mellan år 1911-12 fick han ett stipendium till Paris, där han besökte Louvren och upptäckte för sin konstnärskap den florentinska och sienenska målarskolan. Konstnären letade efter inspirationer och reste han till Marocko, Spanien, USA, där träffade han en belgiskt poet- Emile Verhaeren (1855-1916). Antoine illustrerade poetens diktsamlingar och visade alla på sin första officiell utställning i 1917. Genombrott påbörjades!
Lite fakta som dokumenterar Cartes liv och verksamheten:
1923 ställde han upp med andra flamländska kollegor på den parisiska höstsäsongen (http://Salon d`Automne)
1924 en separat utställning i Pittsburgh (Carnegie Institute), där alla hans 60 målningar såldes!
1928 bildade han en expressionistisk konstgrupp Nervia
1932 undervisade Carte i ”Dekorativ och monumental målning” vid högskolor i Bryssel
”Blinda musiker” (1917)
Anto Carte tillhör inte någon skola. Han förblir ogenomtränglig för sin tids nya konstnärliga strömningar, såsom kubism eller surrealism. Likaså lämnar de två världskrigen inga spår i hans produktion. Hans verk ligger på gränsen till symbolism och expressionism som ibland står nära Käthe Kollwitz och naturalism, som hämtar inspirationer från gruvarbetares, bönders och fiskares livet. Relationen till flamländaren Gustave Van de Woestijne (1881-1947) är uppenbar. Det figurativa måleriet är genomsyrat av religiösa känslor.
”Pietà” (1918) Sonen=gruvarbetare, Jungfru Maria i träskor!
”Den förlorade sonen” (1920)
”Såningsman” (1919)
”Vierge à l’enfant” (ca.1920) Gouache
Många av hans verk är badade i en symbolisk atmosfär. Människan är den största inspiration i konstnärens arbete.
”Benedicte” /”Välsignelse” (1921) olja på duk,115 x 127,7 cm Sotheby´s
”The Blinds (1924) Musée d’ArtWallon, Liège
”Le pain ”(1921)
”La sirene”(1928)
”Le Batelier et la Sirene”(1923)
Efter hans resa till Florens 1925 dyker det upp mer festliga teman, såsom harlekiner och dansande folk. Anto Carte hade en förkärlek för populära scener och figurativa scener (clowner, tiggare, sjömän, mödrar och barn). Han brinner för den italienska konst och denna entusiasm visar sig inte bara i eleganta och kraftfulla linjer utan också i en känslig intimitet.
”Landskap vid Fiesole”( 1925)
”Le clown rose” (ca.1920)
”Le clown rouge” Sotheby’s auction
”Les mendiants”/ ”Tiggare” (1921)
En annan outplånlig tecken för Anto Cartes verk är att det är en del av det sociala och geografiska landskapet i hans region, av de människor han möter dagligen.
Konströrelse grundades 1928 av 42-år gammal Carte och hade syfte att främja den belgiska och vallonska konst, genom att stödja unga artister. Den inkluderade förutom honom åtta andra målare: Louis Buisseret, Frans Depooter, Léon Devos, Léon Navez, Pierre Paulus, Rodolphe Strebelle, Taf Wallet och Jean Winance.
Namnet Nervia syftar å ena sidan på de förromerska invånarna i regionen ( Nervii), och å andra sidan är det titelsidan för konsttidningen, som Anto Carte var redaktör för.
Gruppens stil hävdade en klassisk essens av realism, men samtidigt lyrism och intima känslor i konsten. Artister vägrade närma sig till avantgarde för varje pris, de studerade djupt andra konstnärer och uttryckte en sorts neo-humanism genom motiver från vardagens, familjeliv- allt betraktades med harmoni och idealism.
”Le jeune pêcheur”/ ”Den unga fiskare”
”Le batelier” (1938)
”Le petite harlequin” (ca.1928)
”Mor med barn”
Triptyken ”Les offrandes”
Scenen är en nedstigning från korset där Kristi gestalt ersätts av en sjöjungfru (!) som hålls borta från vattnet av fiskarna. Den intensiva smärtan som genomsyrar denna duk är en krigspåminnelse då så många unga män offrade sina liv under det stora kriget.
”Les offrandets” (1923) olja på papper monterad på duk, 110,5 x 50,4 cm
Vänster panel
centrala panel (1923)
Höger panel
En djup humanism präglades Antos Carte konst. Han dyrkade vardagliga stunder, enkla sysselsättningar och ställde viktiga frågor genom sin konst.
Vägrade han moderniseringen? Nya trender? Det är svårt att svara direkt… Det oändliga människans historia är det finaste vad kände han till och det karakteriserar bra hans konstvärld.
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
KONSTSPEGEL 
/77%20Garden%20Behind%20a%20House.jpg){kind=link}