Tête-à-tête i naturen. Måleri av Antoine Watteau (1684-1721).

Måleri av Jean-Antoine Watteau är som söta godisar, det förbättrar omedelbart stämningen. Man måste betrakta det väldigt nära, så att man märker subtila detaljer: draperier, meningsfulla gester och blickar!

”Gungan” framställer rokokons favorit sällskapslek! Känslan att livets fina stunder är så flyktiga…

År 1709 var särskilt påfrestande för Frankrike. Landet drabbades av en hård vinter. I Paris antecknar man enstaka kannibalismens fall. 24-år gammal Antoine Watteau insjuknar i tuberkulos. Han känner att döden närmar sig…

Den glada tavlan är en sorts påminnelse att livet har också fina stunder.

Antoines Watteau liv är mycket väldokumenterat eftersom både hans konsthandlare, Edme-François Gersaint (1695–1750), och hans vänner skrev hans biografi.

En kort sammanfattning av livshändelser:

Jean- Antoine Watteau föddes den 10 oktober 1684 i provinsiella Valenciennes. Trots det har han uppnått en hög position och blev en berömd målare. Med sin måleristilen påbörjade Watteau en ny epok- rokoko med glada och positiva tavlor i söta, pastellfärger. Men när man vill komma närmare hans stil, behöver man en krypterad maskin att förstå epokens komplicerat språk och beteende!

Varje epok har sina drömmar. Under rokoko var det en förtrollad ö.
En myt om skönhet, lycka och kärlek. Ett glömt paradis och förlorad frihet. När Antoine Watteau målade den första av tre versioner ”Resan till Kythera” i 1710, barocktiden närmade sig till slut.

Ludviks XIV ljus slocknades 1715, hovet i Versailles upplöstes och dess medlemmar flyttade till Paris – som återigen blev ett maktcentrum. De flesta aristokrater bosätter sig i villor och palatset. Efter att de ha befriat sig från Versailles gyllene bur, börjar allt detta värdefulla samhälle äntligen njuta av livet till fullo och sträva efter drömmen om ett förlorat paradis!

1714 blev Watteau medlem av Konstakademi för måleri och skulptur. Som receptionstycke-tavlan valde han ”Avfärden till Cythere” och samtidigt skapade en ny genre: ” fête galantes”( galanta utomhusfester).

Jean-Antoine Watteau blev berömd och populärt för att han målade kärleksscener utan mytologi och symboler. På ett sätt som är nära livet och samtidigt mycket intimt.

Poetisk, svårfångad, lite nostalgisk.

Kärleksalkemi.

Watteau målade samtida figurer påklädda enligt det nuvarande modet och avslöjade deras favorit tidsfördriv. Aristokrater ägnar sig åt dans, musik, flört och erotik.

Trots pastellfärger och ursöta föreställningar, ingenting på tavlor är säkert. Kärleken sätter en falla.

I botten av njutning väntar beskhet och besvikelse.

Watteau intresserade sig av teater, den italienska komedi från 1500-talet ”commedia dell’arte”.

Colombina, Pierrot, Harlequin – det här är några av karaktärer som målades särskilt ivrigt av honom.

Hans favorit ämne var intima scener i parken, alltid om tvetydig mening. Men Watteau moraliserar inte. Han dokumenterar bara…

Tavlan framställer en trädgårdsfest och musikskapande duett. Den erotiska konnotationer är tydliga. Scenen visar det ögonblick då två musiker ”stämmer på” före en föreställning. Sångaren ger den första tonen, och ackompanjatör hittar det matchande ackordet.

Watteau var också en begåvad tecknare vars gnistrande krita fångar subtila nyanser och eleganta uttryck. Metropolitan Museum of Art förvarar många av hans ritningar.

Watteau var utan tvekan den största målaren under den franska rokoko-perioden. Det är svårt att tro, när man tittar på hans typiska tavlor, att han var blyg och osäkert på sin talang. Han bildade ingen familj, gifte sig aldrig.

Här är han avbildad av en italiensk konstnärinnan Rosalba Carriera, snart före döden.
År mellan 1719-20 stannade Watteau i London, där han försökte bota tuberkulos, men hälsa försämrades ytterligare. Jean- Antoine dog när han vilade i Nogent-sur-Marne i en ålder av knappt 37 år.