Artemisia föddes den 8 juli 1593, var dotter till en framstående målare Orazio Gentileschi (1563-1639). Fader var en begåvad elev och efterföljare till Caravaggio, säkert hela familj kände till den neapolitanska barockens mästare. Artemisia redan som en ung flicka började praktisera hos sin far och visade en enormt intresse för arbete.
"Maria Magdalena" (1616-18)oil on canvas, 146,5 x 108 cm, Palazzo Pitti, Florens
Runt 1610 skapade hon den första oljemålningen, presenterades en biblisk motiv ” Susanna och de äldre”, som framställer två män stirrande på en ung flicka.
”Susanna och de äldre” (1610) oil on canvas, 170 x 119 cm, Weisenstein slottet, Pommersfelden
Den tavlan väcker många frågor:
männen verkar vara inte så gamla! I den typiska bibliska scenen är de mycket äldre
den yngre man påminner om hennes förföljare- Tassi
Susanna har Artemisias drag (hennes vackra, frodiga lockar) och försvarar sig själv mot beundrares intresse
Vi ska börja från början…
Året är 1611.
Artemisia går i läran hos konstnären Agostino Tassi(1578-1644). Han visade sig vara en brutalt ”lärare” vilken utnyttjade situationen och våldtog 17-åring tjej. Livet började med skuggor för den unga kvinnan!
Tavlan med Susanna verkar vara relaterad till Artemisias liv, liksom måleriet var ett sätt att hantera traumatiska upplevelser. Hela händelse känner vi från en rättegång. De detaljerade uppgifterna har överlevt i 400 år och har bevarats till idag. Artemisia gick genom anklagelser om promiskuitet (att Tassi har inte varit hennes första man) och gynekologisk undersökning. Som sista blev hon också torterad med tumskruvar under sitt vittnesmål för att försäkra sig om att hon talade sanning! Tassi blev slutligen dömd för ett år fängelsestraff.
Alltså avbildade Artemisia sig själv mellan de två gubbarna? Enligt vissa forskare var tavlan medveten backdaterad, och den skapades i själva verket efter 1610. Två voyeuristiska äldre spionerar på den dygdiga Susanna medan hon badar och de försöker sedan utpressa henne till att ha sexuella relationer.
Under samma period målade Gentileschi också ett av sina mest kända verk, ”Judit dödar Holofernes”. Konstnärinna kommer att mörda Tassi på duk många gånger under sin karriär.
En brutal scen blev ett bästa sätt att gå genom en hemsk händelse!”Judit dödar Holofernes” (1611-12) oil on canvas, 159 x 126 cm (Museo Nazionale di Capodimonte, Naples) och på höger en annan version från 1620-21, oil on canvas, 162,5 x 199 cm Uffizi Gallery, FlorenceUffizi-versionEn kvinnlig detalj
I den bloddrypande målningen användar Gentileschi chiaroscuro-teknik för att erhålla ett dramatiskt uttryck. Uffizi-målning (1620) är mer realistisk och visar dekapitation (halshuggning) som är verkets centrala motiv. I verkligheten var Judit ensam när hon mördade Holofernes, men triangulära komposition med piga passade bättre till scenen. Hjältemodig änka påminner mycket om Artemisias ansikte, den döende fiende är antagligen Tassi!
Så påbörjades Artemisias karriär. Hon avbildade ofta starka kvinnor, hjältinnor, allegorier från myter och Bibeln, inklusive offer, självmördare.
Gentileschi fortsätt med ”Juditas – ämne”. Hon framställde Judit och hennes piga strax efter mord, när båda kvinnorna försökte lämna sitt tält. Två kvinnor som delar på sin blodig hemlighet, känns som starka och beslutsamma.
”Judit med pigga” (1618-19) oil on canvas, 114 x 93.5 cm, Galleria Palatina i Palazzo PittiSamma motiv från 1625-27 oil on canvas, 184 x 141,6 cm Detroit Institutes of Art
DANAE
Den grekiska myten om Danae berättar historien om en ung kvinna som blev förförd av Zeus. Grekisk gud kom till hennes rum i form av ett guldregn. Målningen visar en sensuell Danae och väckte tveksamheter om huruvida tavlan ska betraktas som Artemisias verk eller hennes fader. Till skillnad utförde hon sitt verk på koppar, fast denna teknik har använt ofta Orazio. Att jämföra båda stilar presenterar jag ”Danae” skapades av båda artister.
Artemisia Gentileschi ”Danae” (ca.1612) oil paint cooper, 41,3 x 52,7 cm St. Louis Art Museum, MissouriOrazio Gentileschi ”Danae” (ca.1621-23) oil on canvas, 161,5 x 227 cm, Getty Center, Los Angeles
Artemisia Gentileschi var tvungen att lämna Rom och fortsatte med att få en ny karriär som en mycket framstående konstnär. 1616 blev hon som första kvinnan medlem i Accademia delle Arti del Disegno i Florens. Hennes beskyddare var Cosimo II de Medici.
För att bevara Artemisias rykte, ordnade hennes far ett äktenskap med målaren Pierantonio Stiattesi. På detta sätt kunde dotter lägga en smärtsam händelse bakom sig. Efter Rom bosatte sig unga paret i Neapel, senare i Venedig, för att komma tillbaka till Neapel. Här stannade hon resten av sitt liv, med undantag för en resa till London (1640-42) för att besöka sin far Orazio, som hade blivit hovmålare för drottning Henrietta. Artemisias målningar var populära och mycket eftertraktade. Hon blev vän med Medici-familjen, andra artister, vetenskapsmän t.ex. Galileo Galilei. Hon var beundrad och älskad. Hon hade vunnit och lyckats med liv och karriär.
LUCRETIA
Verk”Lucretia” är från den perioden. En oljemålning i chiaroscuro- tekniken som kontrasterar med hudtonen och draperiets vita färg. Tavlan har varit i samma neapolitanska familjs ägo sedan 1600-talet, och har aldrig förr visats för allmänheten. Den dykte upp på Dorotheum – auktionen och fick en enorm intresse och slutlig pris för 1.885.000 £ (2018-10-23).
”Lucretia” (ca.1630-35) oil on canvas, 133 x 106 cm såld på Doroteum auktion från 23/10/2018 for EUR 1,885,00 private”Lucretia” (ca.1630) oil on canvas, 96,5 x 75 cm, sold för 5,2 mln $ i 2019 (Artcurial aktion i Paris) privatDen kraftfulla formen och bestämt moment i Lucretias liv (1623-25), oil on canvas, 100 x 77 cm Gerolamo Etro kollektion, Milan
Lucretia, en figur från klassisk mytologi blev våldtagen av en romersk krigare och efter att ha berättad vad som hänt för sin make, tog hon sitt liv genom att sticka en kniv i sitt hjärta. Därmed blev Lucretia en populär symbol för kvinnlig motstånd mot manlig tyranni. Här skildrar Artemisia det ögonblick då Lucretia fattar beslutet att sticka sig själv. I tavlan från 1650-talet återupplever hon våldtäktsscenen igen.
”Lucretias våldtag”(1645-1650) oil on canvas, 261 x 226 cm, Neues Palais, Potsdam
I detta senare verk presenterade Artemisia Gentileschi en allegorisk självporträtt. Hon skapade ett realistiskt porträtt av sig själv under arbete. En brun bakgrund verkar vara duken, vilken kommer hon att arbeta på.
”Självporträtt” (1638-39) oil on canvas, 98 x 75 cm, Royal Collection, London
Artemisia dog i Neapel omkring 1654 – förmodligen på grund av epidemi som rasade där vid den tiden. Det är inte känt var hon begravdes….
Målningen ”St. Katarina av Alexandria” (1615-17) är det första självporträtt av Artemisia Gentileschi. Det är också en första förköpt kvinnliga självporträtt i National Gallery-samlingen. Museet köpte det för 3,6 miljoner pund i 2017. En renoveringsarbete följer man på #NGArtemisia.
Den symboliska betydelsen är ganska förståelig. Konstnären visade sig själv som Katarina martyren och antog hennes ikonografi, hjul var en symbol för att övervinna lidande. Gentileschi förstod den absurda rättegången i vilken deltog hon som offer. Hon behandlades orättvist, även om det var i enlighet med dåvarande tidens seder. Jämfört sig med Katarina, visade Artemisia symboliskt sin styrka!
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
ANDREA del SARTO (1486-1531) föddes i Florens och hans karriär blomstrade under högrenässansen. Han skapade fresker, altartavlor, porträtt och teckningar. Krönikor Giorgio Vasari betraktade del Sarto som en konstnär senza errori ("utan fel"). Men hans berömmelse försvann snabbt efter hans död. Kanske därför att efter honom verkade sådana kändisar som Leonardo da Vinci, Michelangelo och Raphael Santi.
Jag vill gärna ta honom tillbaka till konsthistoria!
Andrea del Sarto fick sitt smeknamn tack vare sin far Agnolo di Francesco, som var skräddare (på italienska sarto). Den unge Andrea lärde sig först som guldsmed och sedan som målare hos Gian Barili och Piero di Cosimo. Tillsammans med sin vän Franciabigio öppnade Andrea en egen målningsstudio i Florens och fick sitt första uppdrag.
Efter en tid blev han en helt oberoende konstnär och dekorerade korsgången (Chiostro dei Voti) i Basilica Santissima Annunziata med fresker. Arbetet pågick mellan 1509 och 1514 och är ett exempel på början av den florentinska manierismen.
”En befrielse av en demonen” 364 x 300 cm
Sju fresker varav fem illustrerade livet och miraklerna av Filippo Benizzi, en servitordens helgon vilken dog 1285 (kanoniserad förresten i 1671). Florentinarna blev hängivna till St. Filippo och Andrea del Sarto utförde vackra, narrativa fresker.
Detalj
”St. Filippo botar en spetälska”.
Detalj
”Florentinarna sköter om St. Filippo relik.”
Detalj (den äldre man är skulptör och keramiker- Andrea della Robbia)
”Straff”
Detalj
”San Filippo Benizis död och pojkens uppståndelse”
Detalj
”Viaggio dei Magi”
Detaljen med Medici-giraffen: En giraff var en gåva från den egyptiske sultanen till Lorenzo de Medici 1487. Djuret väckte stor uppståndelse vid sin ankomst till Florens. Även om Medici-familjen hade ett stort menageri, så var det första gången som en levande giraff sågs i staden. Den överlevde inte länge och en annan giraff sågs inte i Europa på nästan 300 år!
Två sista fresker avslutade del Sarto i 1514.
”Jungfru Marie födelse”
Alla detta fresker hjälpte till att positionera Sarto som en ledande florentinsk målare (!)
Andrea del Sartos mästerverk:
”Noli me tangere”
är den latinska översättningen av de ord som den uppståndne Jesus sa till Maria Magdalena: "Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min Fader" (Joh. 20:17). Verket var det första som framfördes för kyrkan San Gallo i Florens.
Scenen utspelar sig i en muromgärdad trädgård, kanske ett kloster(?). Ett enormt palmträd till vänster hänvisar till Kristi martyrskap. Ikonografin och den traditionella miljön, med en mjuk och nyanserad ritning, härstammar från exemplet av Piero di Cosimo, konstnärens första mästare.
”Noli me tangere”(1510) Olja på duk, 176 x 155 cm Uffizi
”Madonna delle Arpie””(1517) beställdes av klostret San Francesco dei Macci och skulle avbilda Jungfru med barn omgiven av heliga Johannes Evangelisten och Franciskus med två änglar. Målningen avviker från ursprungliga tankar och presenterar Maria med Jesus på en piedestal, flankerad av två helgon. Sockeln är dekorerad med kvinnliga figurer tolkades som harpyor och gav således upphov till namnet.
”Madonna med harpyor” Temperamåleri, 207 x 178 cm Uffizi
Konstnären arbetade i många toskanska kloster. Fresker i Chiostro della Scalzi (1515-26) uppfördes i tekniken en grisaille och berättar om Johannes Döparen liv. Den teknik utvärderar konstnärens extraordinära skicklighet i ritning. Målningar kommer att kopieras av generationer av målare.
”Jesus dop i Jordanfloden av Johannes döparen”
Skiss till Johannes huvud
Nattvarden” utfördes för San Salvi kloster (1519-27) och fresken är fortfarande inne, där alla karaktärer tycks vara porträtt!
Konversationen mellan Kristus och lärjungarna äger rum i den realistiska miljön i ett rum med tre stora fönster genom vilka man kan se himlen.
”Nattvarden”
Detalj
”Il Cenacolo” eller ”L’Ultima Cena” så kallas fresken på italienska.
Andrea del Sarto bröt mönstren och lade till två tjänare som tittade på scenen från loggian. Detta var början på ”fullbordandet” av evangeliet, som snart ledde till att Paolo Veronese, bland andra, ställdes inför inkvisitionsdomstolen i Venedig.
”Pieta från Luca”(1527) avbildar en sörjande Jungfru Maria vid sin döde sons kropp i sällskap av helgonen. Han målade den tavlan till kloster Luco i Mugello, östre om Florens. Monumentala figurer påminner om den tidiga manierismen.
”Pietà di Luco” Olja på pannå, 238 × 198 cm Galleria Palatina, Florens
”Madonna della Scala”(1522-23) inspirerades av liknande tavlan av Michelangelo. Del Sarto tog från honom draperi-, rörelse- och kompositionens lösning.
Verket beställdes av bankiren Lorenzo di Bernardo Jacopi, vilket förklarar närvaron av den helige Matteus, beskyddare av hans yrke som han var (skatteindrivare för det romerska riket).
”Madonna della Scala” Olja på duk, 177×135 cm Pradomuseum, Madrid
”Offrandet av Isaaks”(ca.1527) Historien som inom judendomen traditionellt kallas Akeda – ”bindandet” av Isak är en av de starkast profetiska berättelser som finns i Bibeln och i konsthistorien.
Del Sarto skapade en dramatisk scen där Abraham håller sin son på offeraltaret och håller en kniv i sin andra hand. Deras ansiktsuttryck bryter med traditionell renässansmålning och antyder manierismen.
”Offrandet av Isaak” (ca.1527) olja på pannå, 178 x 138 cm Cleveland Museum of Art, Denver
”Bebådelsen” (1512) målades för den augustinska kyrkan San Gallo i Florens. Tavlan visar konstnärens fascination för Michelangelo, Santi och teknik-sfumato. Maria dominerar på vänstersidan och Gabriel med änglar till höger. Budbärarna går på molnet och deras ansikten är fulla av känslor. Bakgrunden för scenen är ruiner av en forntida byggnad.
Andra”Bebådelsen”(1528) avbildar på ett vackert sätt det ögonblick i vilket ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds son, Jesus.
”Bebådelsen”(1512) Palazzo Pitti
”Bebådelsen” (1528) 96×189 cm Galleria Pitti, Firenze
Andrea del Sarto arbetade i den benediktinska kloster Vallombrosa (1528-29) med polyptyk ”Pala di Vallombrosa”
”Palla de Vallombrosa” (1520) Olja på tavla, 250 cm Galleria degli´ Uffizi
En av sista var tavlan ”Jungfru Marie himmelsfärd” (1530). Verket hade målats också för Vallombrosa-klostret i Poppi tillägnad San Fedele di Como. Andrea del Sarto avslutade inte målningen och resten utförde Vincenzo Bonilli, känd som Morgante
Den nedre halvan framställer fyra helgon i den klippiga landskapet medan den övre halvan visar Madonna i härlighet, sittande i ett moln med en ljuskrona på huvud och med små änglar.
”Jungfru Marie himmelsfärd” Galleria Palatina, Florens Olja på pannå, 309 x 205 cm
”Kejsarens skatt”(ca.1520) fresken som dekorerar Medici villan i Poggio a Caiano avslutades av Alessandro Allori (ärlig talat förstördes av honom i 1582). Scenen utspelar på trappan till en majestätisk klassisk byggnad. Här ser vi en lagerkransad Julius Caesar som tar emot ambassadörer. De förde många gåvor, inklusive den berömda Medici-giraffen.
”Kejsarens skatt” (ca.1520) fresken, 502 x 526 cm Poggio a Caiano
Fantastiska portätter av del Sarto
”Portrait of a Women with a Basket of Spindles””(ca.1516)
”Porträtt av en kvinna med korg och sländor”
Förmodligen hans! Olja på pannå, 76 x 54 cm Galleria degli Uffizi
”Porträtt av en ung man” (1517-18) Olja på pannå, 72 x 57 cm National Gallery London
”Porträtt av en man” -en präst från Pisa domkyrka (1528-30) olja på pannå, 66,7 x 50,5 cm Metropolitan Museum of Art
”Lucrezia del Fede” (1513-14) hans fru olja på pannå, 73 x 56 cm Prado, Madrid
”Dama col petrarchino” (1528) Olja på panel, 87 x 69 cm Uffizi
Andrea del Sarto anses vara en av de största konstnärerna under högrenässansen. Färg och mjuka former var extremt viktiga för honom, vilket gjorde honom till den bästa koloristen utanför Venedig. Bland hans elever och efterföljare fanns Jacopo Pontormo, Rosso Fiorentino, Francesco Salviati.
Den europeiska konsthistoria har mycket att förtjäna del Sarto!
Sankt Lorenzo Capella Niccolina (1447-49) Vatikanstaten
Under medeltiden var det en religiös skyldighet att hjälpa fattiga och sjuka. Kyrkor och kloster hade plikt att hjälpa alla utsatta människor. På 1500-talet förändrades situationen. Antalet kloster minskade, bördan att hjälpa de behövande föll på kommunala myndigheter eller privatpersoner. Det ökade befolkningstalet innebar stora problem med försörjning och den katolska kyrkan hade minskat sitt stöd till de fattiga.
Italienska städer började bygga vårdanstalter, sjukhus och barnhem. En liknande roll hade gillen, en organisation där medlemmarna ägnade sig åt religiöst fromhetsliv, hjälpverksamhet och sällskapsliv. De hade plikt mot varandra, gemensamma sjuk- och begravningskassor. Ett visst skydd när någon hade dött.
Ospedale del Ceppo grundades i Pistoia redan i 1277 av religiös samfund Santa Maria eller ”del Ceppo dei poveri”- de fattigas offerstam, senare blev det stadens sjukhus. När Pistoia blev annekterad av Florens var det nödvändigt att bekräfta officiellt sjukhus statusläge (1401).
En känd florentinsk arkitekt Michele di Bartolomeo (1456-62) fick i uppdrag att modernisera Ospedale. Tack vare honom fick byggnaden nästan renässansstil, loggian var dekorerad med en keramisk glasyr (en s.k. majolika). En sådan insats utfördes av Luca della Robbia (1400-82) skulptör och keramiker från Florens. Luca var framför allt känd för sin sångläktare (cantoria) och dörrarna till sakristian i den florentinska katedralen Santa Maria del Fiore.
Cantoria (1431-38) 328 x 560 cm nuvarande i Museo dell`Opera del Duomo, Florens
Luca della Robbia utvecklade en teknik att måla keramikglasyrer i olika färger på terrakottafigurer och grundade en riktig verkstad tillsammans med sin familj. De tre nästa generationerna av della Robbia familj tillverkade terrakottafigurer i många italienska städer!
”Madonna della Mela ”(1442-1444) terracotta invetriata, 70 x 52 cm Firenze, Museo Nazionale del Bargello
Hans son, Giovanni della Robbia (1469-1529) inherited the workshop after his father’s death and improved methods for producing multicolored (polychrome) sculptures in a faster and more efficient way. Giovanni’s greatest and perhaps finest work was the polychrome frieze on the outside of Ospedale del Ceppo, designed between 1514-1529. The subject was associated with the hospital’s activities. Giovanni designed ”Seven Works of Mercy”:
Ospedale del Ceppo, Pistoia Här har vi en exempel på en god gärning; – besöka de fångna.
–besöka de sjuka
-begrava de döda
-tvätta fötter av pilgrimer
En allmän vy Ospedale del Ceppo i Pistoia
Ospedale degli Innocenti blev en av första byggnad i Florens i renässanska stilen. Den kända arkiyekt Filippo Brunelleschi arbetade med projekt mellan 1419-27. Några år senare kom Andrea della Robbia (Luccas brorson) att utforma keramiska tondo-porträtter av lindebarn som pryder fasaden. Utsökt arbete!
Fasaden av Ospedale degli Innocenti (ca.1490)
Sjukhuset var en välgörenhetsinstitution för övergivna barn. Det avspeglade en humanistisk lära som präglade den tidiga renässansen i Florens. Målet var att barnen skulle återinföras i samhället. De skulle kunna läsa, skriva och lära sig andra färdigheter. Sjukhuset tillhandahöll medgift för flickorna, och de hade möjlighet att gifta sig eller vara nunnor.
Ospedale della Scala i Siena fanns här från 1100-talet och blev ett separat institution inom kyrkans Santa Maria della Scala verksamheten. Objekten grundades från privata donationer av Sienas medborgare. Intäkterna räckte att servera måltider till fattiga, behandla de sjuka och framför allt att ta hand om överlämnande barn.
Pilgrimer kunde övernatta i Sala del Pellegrinaio (Pilgrims Hall). Sjukhuset fick uppdraget att sköta om pilgrimer, eftersom här har funnits Via Francigena, den viktigaste pilgrimsvägen till Rom, och många folk passerade genom Siena.
De erbjöds gratis rum, måltider och en sorts kuponger för mat och dryck inom Sienas territorium när de fortsatte sina resor. Barnomsorgen har varit bra organiserad. Nunnor tog hand om små barn, vid 8 års ålder lärde de sig ett hantverk och alla vinster de gjorde förvarades åt dem. När de fyllt 18 år hade barnen möjlighet att lämna sjukhuset. I detta fall fick de alla sina sparade intäkter, flickor fick även medgift.
Santa Maria della Scala är berömd för sin konst. De yttre freskerna finns tyvärr inte längre (utfördes av Lorenzetti-bröderna på 1330-talet). Vi kan koncentrera oss på några vackra exempel.
Domenico di Bartolo (ca. 1400-ca.1447) fick uppdrag att föreställa sjukhusets välgörenhet i form av fresker till Sala del Pellegrinaio (1439-44). Det är konstnärens sista färdiga verk och absolut hans mästerverk. Målningarna illustrerar det dagliga livet såväl som sjukhusets historia. Domenico utformade fem scener med imponerande detaljer, där han skildrade verksamhetens vardag.
Fresken avbildar det innersta i sjukhusets verksamheten barn: är omhändertagna från början, senare döpta och till slut får de äktenskapets sakrament
Fottvagning- slutsatscen till den välkända motiv med Kristus som tvättar sina lärjungars fötter
Pilgrimer får kläder, mat och en så kallade allmosa (nådegåva)
Barmhärtighetsverk : att mätta de hungrande blev ett vackert bildmotiv
Måltider serverades för de fattiga tre gånger i veckan. De sjuka fick också gratis mat och behandling. Det var ovanligt för tiden, men på sjukhuset fanns en säng för varje sjuk patient och lakan hölls rena!
Religiösa välgörenhetsinstitutioner verkade också i norra delen av Europa.
Mästare från Alkmaar (Nederländerna) verkade mellan 1490-1515. Hans smeknamn härstammar från en serie målningar som gjorde honom till medlem i Den Helige Andes vid Sint Laurenskerk. Märkte ni att även den protestantiska kyrkan var tillägnad Sankt Laurentius?
Målningarna hette också ”Sju barmhärtiga verk”. Pittoreska och realistiska folkscener framställer alla sju godhjärtade verk. Det är värt att kolla lite närmare på hur man behandlade fattiga i Alkmaar.
”Sju barmhärtiga verk ”(1504) olja på trä, 101 x 55 cm Rijksmuseum
1. Att mätta de hungrande
2. Ge dryck åt de törstande
3. Påklädning av nakna
4. Begrava de döda
5. Ge härbärge åt husvilla
6. Besöka de sjuka
7. Trösta och besöka de fångna
Vi kommer tillbaka till Italien och staden Neapel. Till broderskapet del Pio del Monte della Misericordia utförde den kända barokmästare Caravaggio (1571-1610 )altarverket ”Sju barmhärtiga verk” (1606-07). Konstnären skildrade alla sju handlingar i en enda komposition. Det ljusa ljuset är en metafor för barmhärtighet, medan resten av tavlan sjunker ner i starka kontraster av chiaroscuro.
Det som är så spännande med Caravaggio är att många av hans verk fortfarande finns kvar i de kyrkor som han målade för!
”Sju barmhärtiga verk ” olja på duk, 390 x 260cm fortfarande i kyrkan Pio Monte della Misericordia, Neapel
Oljemålningen visar den katolska doktrinen på ett majestätiskt sätt. Överst på tavlan finns jungfru Maria med barnet Jesus stött av två änglar. Hon representerar medkänsla och förlåtelse. Sju barmhärtiga verk avbildar traditionella exempel som hjälp till pilgrimer, stöd till fattiga eller sjuka. Kompositionen är dessutom mycket dramatisk, vilket är typiskt för Caravaggio.
Sammanfattning
Barmhärtigheten/välgörenheten är ett centralt tema inom Bibeln och har ofta fungerat som ett ledmotiv inom konsten under olika tidsperioder. Renässansen öppnade upp ett intresse för människan och hennes välmående. Men för att utvecklas som en individ-humanist var det obligatoriskt att ta hand om de mest utsatta och svaga i samhället. Konstnärerna ägnade stor omsorg åt den ikonografi som förmedlade välgörenhetens budskap.
Den vacker ryttarstatyn föreställer en romersk kejsare Marcus Aurelius till häst och det stor mitt på Piazza del Campidoglio i Rom. Monumenten utfördes omkring 178 e.Kr. av en anonym artist. På 800-talet placerades statyn i påvens residens i Lateran. År 1538 flyttades den till Capitolium, ritades av Michelangelo Bounarroti tillsammans med de omgivande byggnaderna. Konstnären gjorde också en piedestal för statyn!
Detta skulptur fanns på torget fram till 1981, då det beslutades att flytta det till Musei Capitolini och ersätta det med en modern kopia.
En tradition av ryttarstaty har romerskt ursprung och utvecklade sig ur härskarbilderna med kejsaren till häst i striden eller i triumf. Urbilden var alltid Marcus Aurelius från Capitolium. Tradition återföddes under renässansen, fortsatt i barocken och i moderna tider. Statyerna framställde krigare, som segrade viktiga slag och blivit minnesvärda för nästa generationer.
Första fristående skulpturen sedan antiken utförde Donatello (1386-1466).
Vem är riddare? Kondottiären Erasmo da Narni (känd som Gattamelata) försvarade den venetianska republiken. Statyn stor i Padua på Piazza del Santo. Man kan fråga varför i Padua? Venedig erövrade den grannstad i 1405 och under närmaste 300 år förblev Padua venetiansk (1405-1797).
Donatello utformade staty mellan 1447-50.
Donatello skildrade Gattamelata som en sammansatt och mogen ledare, sittande på en realistisk avbildad hästen. Båda verkar vara redo för strid. Konsthistoriker diskuterar om detta staty är gravmonument eller minnesmärke till Gattamelata. Allting talar för den första teorin. Sockeln under hästen består av två reliefer med falska dörrar under. Dörrarna symboliserar undervärldens ingång och ger en känsla av en grav, även om monumentet aldrig var en begravningsplats.
En intressant exempel på riddarstatyn är en freskomålning skapades av Paolo Uccello (1397-1475). Konstnären fick uppdrag från den florentinska domkyrkan. Väggmålning avbildar en engelsk legosoldat, sir John Hawkwood, som kämpade på den italienska sidan. Ryttarstatyn är unik exempel på perspektiv och detta enorm storleken (820 x 515 cm) hade en propaganda ändamål. Det handlar om representativa fördelar med att vara i tjänsten hos Republiken Florens!
Paolo Uccello ”Ryttarstatyn av John Hawkwood”(1436 ) Duomo, Florence
Ursprungligen skulle kondottiär ha ett monument, men på grund av brist på pengar beslutades att hedra hans minne på ett billigare sätt. Uccello målade ryttarstaty som fresk på väggen. Han gjorde några korrigeringar av perspektiv och helheten syns från lång borta, vad skapar lite onaturliga känslor av monumentalitet. På 1800-talet överfördes fresken till duken.
En annan florentinsk målare och skulptör Andrea del Verrocchio (1435-88) fick förslag från den venetianska Stora rådet att skapa Bartolomeos Colleoni monument. Kondottiären dog i år 1475 och lämnade i sitt testamentet 100.000 dukater till sin egen staty, som han föreställde sig att placera centralt på Markusplatsen. Colleoni var Italiens yrkeskrigare, utnämndes till general ledare under planerade anfall mot Turkarna.
1483 presenterade Verrocchio en modell av bronsstaty och efter olika diskussioner gjutades skulpturen. Men konstnär dog samma år, innan hans arbete var fullbordat. Riddarstatyn uppställdes 1493 på en helt annan ställe, framför kyrkan Santi Giovanni e Paolo.
Ryttare och häst verkar vara enhet. Strax före anfallet!
Vissa renässans skulptörer genomförde ambitiösa projekt som t.ex. Antonio Pollaiuolo (ca. 1430- 1498). Han arbetade för Ludovico Sforza(Il Moro), hertig av Milano. Planer att skapa en ryttarstaty av hans kända far, Francesco, cirkulerade runt florentinska studior. En bronsstaty skulle utföra också Leonardo da Vinci.
Antonio Pollaiuolo ”Studium till ryttarstaty av Francesco Sforza” (1489) The Metropolitan Museum of Art, New York, Robert Lehman CollectionLeonardo da Vinci, första prov till bronsstaty (1490) Royal collection
Studien för att förverkliga detta hästmästare började 1482, när Ludovico il Moro föreslog för Leonardo att bygga den största ryttarstatyn i världen. Da Vinci arbetade under tre år och utvecklade en ny bronsgjutning teknik. Han kom på tanke om ett järnställning som skulle förstärka monumentets struktur. När allt var förberett för gjutningen, visade sig att insatser behövs till nytt krig.
Il Moro stödjade sin svåger Hercules d´Este i konflikt med den franska kungen Ludvik XII. Politiska omständigheter har vunnit med konsten! Da Vinci har återkommit till ryttarstatyer under sina år i Milano.
En ny kondottiär Gian Giacomo Trivulzio (1440-1518) beordrade att han ska utföra hästmonument. Skulpturen skulle placeras inuti kapellet i en naturlig storlek. Konstnären skapade även en rik dekorerad arkitektonisk piedestal. Tyvärr i 1512 förlorade Trivulzio makten i Milano och tanken på att fortsätta arbete drevs åt sidan. Ingen av projekten genomfördes av tekniska eller politiska skäl.
Leonardo da Vinci ”En skiss till ryttarstaty” (ca.1511) Royal Collection
Ryttarstatyer har under epoker varit en form att avbilda fältherrar och regenter, att förverkliga i skulptur deras makt, position. Det var samtidigt symbol och bekräftelse på härskarnas rättsliga styre.
Döda hjältar och sagolika segrare. Statyer placerades med flit i centrala delar av städer. Meningen var att alla medborgare och besökare skulle ses dem av alla sidor och minnas deras stora handlingar.
Vill ni veta mer om Florens, gamla kyrkor, tavlor och Medici familje?
Vi ska göra en konstresa till Toskanien, till Renessänsen.
Allt började med pengar, ullhandel och ekonomisk tillväxt för en familj från Florens. Det var inte en vanlig italiensk släkt. Deras medlemmar var kunniga på att påverka statens näringsliv, utöka sin position och styra. En typisk förbindelse mellan MAKTEN och PENGAR. Men det mest fascinerande för mig är att denna familj startade den italienska renässansen. Jag vill kort presentera släktens medlemmar och framför allt fokusera på konsten. Och det kommer att handla om KONST med en stor bokstav ”K”.
Början. Giovanni och Piccarda
Bakom Medicis förmögenheten stod Giovanni di Bicci di Medici (1360-1429). Han grundade banken år 1397 och från den tidpunkten koncentrerades makten i familjens gyllene händer. Giovanni visade ett stort intresse för konsten. Han satt i kommittén för uppdraget att utforma de nya bronsdörrarna till Baptisteriet di San Giovanni.
Christofano dell`Altissimo (1525-1605) ”Porträtt av Giovanni di Bicci de’ Medici” (ca.1565) olja på trä, 59 x 43 cm, Uffizi
En florentinsk romansk byggnadsstil från XII-talet kommer att få nya former
Paradisporten till baptisterium. Lorenzo Ghiberti (1378-1455) har vunnit tävling och arbetade under 20 år att skapa nya lösningar: reliefteknik. Resultatet: tredimensionella figurer
Giovanni var en riktigt konstfrämjare. Han sponsrade ombyggnaden av basilikan San Lorenzo. Arbetet pågick mellan 1421-1469 och påbörjades av arkitekten Filippo Brunelleschi (1377-1446) för att sedan fortsättas av Michelozzo di Bartolomeo (1396-1472). Basilikan ser inte ut som en riktig pärla, men den innehåller otroligt vackra fresker, skulpturer och tavlor. Bara att nämna några av de konstnärer som jobbade där inne: Michelangelo, Donatello och Andrea Verrocchio.
Grova stenfasaden ”pietra serena”(brun sten) omfattar hela byggnaden och är en av första renässanstecken i Florens
En gammal och ny sakristia i San Lorenzo blev en begravningsplats för över femtio Medici-familjemedlemmar. Här vilar också själv Giovanni med sin fru Piccarda, föräldrar till generationen som hade stora drömmar och förväntningar.
Antonio del Pollaiuolo (1432-1498) ” Piccarda Bueri” (ca.1470) Museum Poldi Pezzoli, Milano
Cosimo il Vecchio– ”Pater patriae”
Sonen Cosimo Il Vecchio (1389-1464) tog över makten och konsoliderade bankverksamheten. Han kunde inträda konstmecenat i större perspektiv än hans fader. Familjen växte, och behövde ett representativt hus, och Michelozzo di Bartolomeo påbörjade byggandet av Palazzo Medici (1444-1484). Det var verkligen hans opus magnum.
Paalzzo ligger vid Via Cavour och har tre våningar: 1.Rustik bottenvåning med bankens huvudkontor 2. En representativ del (piano nobile) med vackra rum 3.Sista våning med mindre utrymme tillhörde barm och tjänstefolk
I mittens fanns ett atrium, en öppen del med taköppning, där familjemedlemmar kunde vila, promenera, umgås och beundra Donatellos och Bramantes skulptur ”David” (ca. 1440). Den vackra statyn stod centralt, så att man kunde betrakta denna första renässansakt från alla sidor och perspektiv!
Donatello (ca.1386-1466) ”David” Brons (158 cm) Museo Nazionale del Bargello, Florens
Konstnärligt mest intressanta är freskerna i huskapellet på andra våningen i Palazzo Medici (Capella dei Magi). År 1459 målade Benozzo Gozzoli (1420-98) en biblisk scen som föreställde de heliga tre kungarna på färd för att hylla Jesu födelse. Helt otroligt är denna fresk. De tre vise männens resa ledde genom ett fantasifullt landskap: slingrande vägar, klippor, raviner, skogar och lundar. Både kungarna och deras hovmän är klädda i rika kläder. I själva verket är det en bild av Medici-familjen. Deras kläder är än idag tidlösa och utgör ett vackert och förstklassigt exempel på den florentinska ”haute couture”.
”De heliga tre konungarnas färd”(1459-62) fortfarande i Palazzo Medici Riccardo all fresco 405 x 516 cm Religiös syfte eller helt representativ funktion?
Förutom att utöva inflytande över den politiska makten i Florens använde Cosimo stora delar av sin rikedom för att sponsra bildkonstnärer och arkitekter. Brunelleschi byggde vidare på San Lorenzo, som skulle bli det sista viloplatsen för härskarna. Cosimo den äldre avled vid 75 års ålder och efter sin död tilldelades han förtjänat titeln ”Fäderneslandets fader”.
Detalj från Benozzos fresk är det enda verkligt säkra porträttet av Cosma il Vecchio!
Mina damer och herrar, dags att presentera Piero di Cosimo de Medici.
Sonen Piero di Cosimo (1416-69) tog officiellt makten över banken och har kommit till historien under namnet Il Gottoso (den giktbrutne). Han drabbades av gikt, vilket var typiskt för dåtidens matvanor. Piero dog knappt 5 år efter sin far, men han har hunnit skriva in sig i familjens historia som konstfrämjare. Hans vackra fru Lucrezia Tornabouni (1425-89) avbildades ofta av kända konstnärer.
Mino da Fiesole ( 1429-84) skulptur-porträtt av Piero di Cosimo (1453) Museo Nazionale, Bargello
Domenico Ghirlandaio ( 1448-94) ”Johannes Döparens födelse” Fresken i högkoret Santa Maria della Novella(1485-90) Lucrezia är en av två damer
Sandro Botticelli ”Madonna del Magnificat” (1483-85) skildrade Lucrezia som Jungfru Maria tempera on panel, dimension 118 cm Uffizi
Piero tillbringade sina dagar i närheten av samlade handskrifter, antika medaljer och mynt. Han hann inte med många byggnadsprojektet. Mecenat och stöd till stora konstnärer som Botticelli, Uccello, Lippi gav honom plats i den italienska konsthistorien.
Botticelli framställde Cosimo Il Vecchio nära Jesusbarn påklädd i röda mantel, Sandro själv i gula mantel, längs till höger blickar ut ur bilden. tempera on panel, 111 x 134 cm Galeria degli Uffizi
Sandro Botticelli målade ”Konungarnas tillbedjan” efter Pieros död (1476-77) till ett privatkapell i Santa Maria Novella. Vad märkligt att en klassisk biblisk scen blev anledning att avbilda Medici-släktingar. O tempora, o mores – låt oss beundra detta fantastiska måleri.
En omvittnad charm finns hosLorenzo il Magnifico
Sonen till Piero och Lucrezia hade ärvt de bästa egenskaperna. Lorenzo (1449-92) var en bra politiker och författare. Om vi säger ”renässansmänniskan”, tänker vi framför allt på honom. Även idag, 500 år efter hans död, kretsar många tankar kring Lorenzo. Han omgav sig med humanister, poeter, filosofer och konstnärer. Han gav sin beskydd till de största av dem: Leonardo Da Vinci, Sandro Botticelli, Andrea Verrocchio och Michelangelo Buonarroti.
Domenico Ghirlandaio skildrade Lorenzo il Magnifico utan att idealisera honom! fresk ”Historia om helige Franciskus” Capella Sassetti i kyrkan Santa Trinita (1480-85)
En bra politiker, diplomat och härskare behövde en lämplig hustru. Valet föll på Clarice Orsini som han gifte sig med år 1469. Det nya paret behövde en ny residens. Uppdraget gick till arkitekten Giuliano da Sangallo (1443-1516).
Domenico Ghirlandaio ”Porträtt av Clarisa Orsini” ( 1490) olja på trä, 75 x 52 cm National Gallery of Ireland
Poggio a Caiano (1480-85) blev förebild för alla senare italienska lantvillor, adelsgods utan försvarstorn och murar. Ett residens inspirerat av antikens ”villa rustica” med kolumner och öppen portik är fortfarande en flitigt besökt turistdestination.
Villa Poggio a Caiano är öppet för besökare med gratis inträde. Alla Medicis villor med sina vackra och stämningsfulla trädgårdar ingår i ett världsarv.
Under 1580-talet intensifierade Lorenzo sitt mecenatskap. Andrea del Verrocchio utförde inte bara ”Putto med delfin” (1479) till Medicinska Villa di Castello, utan också ”David” (1473-75). Den mjuka formen och anatomiskt exakta modelleringen var element som Verrocchio förde vidare till sin mest berömda elev – Leonardo da Vinci. Man tror att hypotesen är trolig att Leonardo porträtterades som David.
Putto- är ett namn på nakna barngestalter. Renässans har tagit det från antiken. Palazzo Vecchio
Verocchio ”David” (ca.1466-69) brons, 126 cm Museo Nazionello, Bargello
En vänskap och samtidigt mecenat skapade Lorenzo il Magnifico med Michelangelo Buonarroti (1475-1564). Konstnären var bara 14 år gammal när Lorenzo upptäckte hans talang och tog honom under sina vingar.
Titta bara på den ena av de första verken av Michelangelo: ”Madonna della Scala” (ca.1490), som är utformad i tekniken ”planrelief”, vilket innebär att figurerna är svagt upphöjda från bakgrunden. Vilken fin och naturlig scen Michelangelo skapade: Jungfrun sitter med barnet vid trappan och ammar.
Lorenzo il Magnifico avled i april 1492, knappt 43 år gammal och begravdes i San Lorenzos sakristian. Naturligtvis fick Michelangelo ett uppdrag att uppföra fyra gravmonument i Medicikapellet. Han fullbordade monumenten över Giovanni och Lorenzo di Medici med de symboliska gestalterna Natten och Dagen, Skymningen och Gryningen. Detta arbete presenterar en helt ny stil – manierismen. Medicéernas mecenatskap har markerat en ny era – de romska påvarna och deras kända enorma projekt.
” Dagen”
”Natten”
”Grynningen”
”Skynningen”
Bröder Piero och Giovanni
Lorenzos söner: Piero di Lorenzo (1471-1503) och Giovanni (1475-1521) var två olika personligheter. Piero kallas i historien för ”Il fatuo” (den dumdryge) eller ”lo Sfortunato” (den olycksdrabbade). Han härskade över Florens 1492-94, men det verkade att han saknade sin fars charm och begåvning.
Det är ingen konstighet att den franske kungen Karl VIII utnyttjade situationen och marscherade mot Italien (Neapel) via Florens territorium. Medici-huset hade en gammal fredsöverenskommelse med Neapel och ville stoppa den franska armén. Som resultat kostade det Piero di Lorenzos makt och rike. Olyckligt och sviken av florentinska rådet Signoria, blev fursten förvisad från Florens. Under en överskeppning på floden Gargliano i 1503 kantrade hans båt och Piero di Lorenzo drunknade. Han blev bara 31 år gammal.
Agnolos Bronzino verkstad ”Porträtt av Piero di Lorenzo” ( ca.15 Warehouse of the Galleries
Giovanni de Medici (1475-1521) gjorde en riktigt framgångsrik karriär, från kardinalvärdighet till påvens utnämning. Han antog namnet Leo X och visade för hela världen sina mest betydande egenskaper: han var en njutningslysten renässansman och mecenat. Flera kända konstnärer var knutna till ”Pappa Leone” (1513-21), bara för att nämna Michelangelo och Rafael Santi.
Rafael Santi ”Porträtt av påve Leo X med kardinaler Giulio de’ Medici och Luigi de’ Rossi” (ca.1518) olja på pannå, 155,5 x 119,5 cm Uffizi
Makt och konst. Papa Leone var antagligen icke-troende. Efter valet hade han sagt: ”Eftersom Gud har givit oss påvedömet, ska vi njuta av det!”
Det största av hans pontifikat konstnärliga idéer var byggandet av PETERSKYRKANS och utsmyckningen av Sixtinska kapellet. Under hans tid blev Rom ett centrum för kultur, konst och arkitektoniska framsteg. Men för omfattande extravagans och mecenat ådrogs priset av den påvliga skattkammaren, som Leo lämnade praktiskt taget helt tomt…
Påven Leo hejdar hunnerna under Attila. Rafaels fresk i Vatikanen (1514)
Styre i Florens övertogs till Piero Il Fatuos son- Lorenzo (1492-1519). Det var till honom dedicerade Niccolo Machiavelli sin berömda skriften ”Fursten”, men utan någon större uppskattning. Medicis återvändning var möjligt tack vore hjälp av påvens stöd.
Ännu en påvei familjen
En till Medici-kardinal blev nominerad till påveämbetet. Giulio de Medici (1478-1534) var ett utomäktenskapligt barn till Giuliano, brorson till Lorenzo, Il Magnifico. Han antog namnet ”Påve Clemens VIII” (1523-1534) och förde det heliga ämbetet framåt. Många nordiska länder bröt sina band med den katolska kyrkan. Spanska och tyska legoknektar plundrade Rom (1527) och händelsen kallas i historien för ”Sacco di Roma”.
Sebastiano del Piombo (1485-1547) ”Påve Clement VIII” (ca.1531) oil on slate, 41 x 34 cm Getty Center Museum
Trots katastrofala politiska beslut gjorda av påven Clemens VIII gjorde han stora kulturella insatser. Han kände Michelangelo sedan många år tillbaka och gav honom uppdraget att planera biblioteket som skulle förvara 11 000 gamla manuskript och 4 500 tryckta böcker. Biblioteca Laurenziana uppfördes i anslutning till kyrkan San Lorenzo.
Arkitekturen planerades i manieristisk stil med vackra trappor, vestibuler och korridorer. Det var det första offentliga biblioteket med världslig litteratur som samlats sedan antiken.
Michelangelo skulle jobba i Sixtinska kapellet redan tidigare, mellan 1508-12. Han målade taket med scener av skapelsehistorien och skulle fortsätta vidare. Clemens VII påpekade från år 1533, men arbetet börjades 1536 då hade Clemens dött…
”Yttersta domen” tog sju långa år att färdigställa. Fram till idag anses den fresken vara det största verket skapat av en enskild konstnär i historien. Denna enorma målning visar över 400 figurer ordnade i två delar: den himmelska och den jordiska.
”Innan man sett Sixtinska kapellet, kan man inte ha någon riktig uppfattning om vad människan kan åstadkomma”- skrev Goethe och varje människa som har sett det mirakulösa arbete stämmer med honom.
Michelangelos ”Yttersta domen” (1536-41) gör en stor intryck! 1370 x 1220 cm 1. Det är målad som altartavlan 2. Finns ingen särskilt delningslinje mellan välsignade och fördömda- alla väntar på den sista dagen! Sixtinska kapellet, Vatikanstaten
Änglarna
Misericordia
Sju trumpeter
Cosimo den store -makt och konst
Vi lämnar nu de gudomliga i himlen och återkommer till jordnära Medici-släktingar. Den nye hertigen, Cosimo I (1519-74), tyckte om familjetraditioner och att agera som konstmecenat. Han gifte sig med Eleonora di Toledo(1522-62), dotter till den spanska vicekungen, vilket beslut skapade goda diplomatiska och ekonomiska möjligheter.
Cosimos favoritarkitekt och målare Giorgio Vasari (1511-74) utsmyckade byggnaden vid Piazza Signoria, men år 1550 flyttade familjen till nyss inköpta Palazzo Pitti. På så sätt fick det gamla residenset namnet Palazzo Vecchio. Men det viktigaste uppdraget gällde att bygga det nya förvaltningskomplexet mellan Palazzo och floden, ett komplext som skulle omfatta domstolen, lokaler för råden och statsbyråkratin. Det fick namnet Gli Uffizi, ”kontoren”. Hit fördes snart hela Medicis konstsamling (1565) vilken idag är ett av världens största museer!
Galeria degli`Uffizi (1560-81) rymmer konstskatter som Botticellis ”Venus födelse”, da Vinci, Tiziano, Caravaggio och många kända konstnärer, samlingar från 1300-talet till moderna tider
Storfurst Cosimo märkte en begåvad skulptör vid namn Benvenuto Cellini (1500-1571), som utförde flera verk åt Medici-familjen. Bronsskulpturen ”Perseus med Medusas huvud” (1545-1554) hade en politisk kontext och stärkte Cosimos makt.
”Perseus med Medusas huvud” brons Loggia dei Lanzi, Florens
Benvenuto Cellini ”Cosimo I” som en romersk befälhavare (1546-1548) Museo Nazionale del Bargello
Mecenatskap fortsätt vidare….
Agnolo di Cosimo Di Mariano, kallad Bronzino (1503-1572), var hovmålare hos Cosimo den store redan under 1540-1545 vid utsmyckningen av Palazzo Vecchio. Han målade både religiösa fresker och skapade underbara porträtt.
Agnolo Bronzino ”Eleonora med son Giovanni” (1545) olja på pannå, 115 x 96 cm Uffizi
Bronzino ”Porträtt av Cosimo i rustning”” (1545) tempera on panel, 76 x 59 cm Nationalmuseum, Poznan
Dags att avsluta den fantastiska konstresan till Florens och omgivningar. Men hur kan vi fullborda vår berättelse utan Sandro Botticellis mest kända allegoriska målningar?
Missade vi någonting?
Som sagt kontrollerade familjen Medici stora egendomar runt Toscana. Först och främst var det lantliga palatset en sorts maktdemonstration, samtidigt som det var en tillflyktsort för vila och nöje. Åtminstone byggdes trettio Medicivillor, och alla ingår idag i ett världsarv. En av de vackraste var Villa di Castello, som byggdes mellan 1427-77. Trädgården skapades av Niccolo Tribolo(1500-50) och blev berömd i hela Europa. Parken består av fontäner, statyer och en grotta. Villan inhyste också några av Florens stora renässansmästerverk, inklusive ”Venus födelse” och ”Våren” (Primavera).
Målningar sponsrade Lorenzo di Pierfrancesco och hans bror Giovanni. Det finns så många teorier och interpretationer vad gäller allegorier på tavlor, symboler och funktion. Den mytologiska miljö, vackra kroppar, subtila rörelse och oerhört vacker natur förtjuser folk runt i hela världen.
”Venus födelse” (ca.1485) tempera på duk,172,5 x 278,5 cm Uffizi
”Primavera” (1482-85) tempera på trä, 207 x 319 cm Uffizi
Sammanfattning
Hur stolta har de varit, Medici, av sin förmögenhet och kulturella påverkan. Det kan vi märka. De skapade en dynasti som hade förbindelse med kungar och påvar – fast i början var det bara en ullhandel!
Medicéerna var de första i den europeiska historien som medvetet och med full kännedom sponsrade konstnärer. För det första byggde de upp sin egen samling och förmögenhet, och för det andra satsade de på Florens utveckling och välstånd.
Tack alla för en fantastisk konstresa till statens portar, till Florens som är stolt över sina rikedomar och välkomnar alla som bara vill se detta!
KÄLLOR:
G. Hägg ”Medici” (2014)
R. Hermansson & S. Fyring ”I den blekröda kupolens skugga” (2011)
E. Micheletti ”Family Portrait. The Medici of Florence” (1993)
KONSTSPEGEL 