Altdorfer – KONSTSPEGEL

Etnicitet och hudfärg i konsten.

Under renässansen tolererades och förföljdes judar samtidigt. Denna situation har pågått i tusentals år. Morer (muslimer på iberiska halvön) kallades för otrogna och utvisades från Spanien år 1502. Turkarna, som erövrade Konstantinopel 1453, fruktades och hotades mest av allmänheten.

I alla dessa fall motiverades hat av de religiösa och politiska skäl. Det fanns i princip ingen rasbakgrund. Svarta Afrikaner var sällsynta i Europa och behandlades de som exotiska utlänningar. Det var inte bra spektrum, och inte dåligt heller.

Idag vill jag gå genom konsthistoria och välja ut intressanta tavlor. Hoppas att ni förstår mitt val- Renässansens ikonografi är obeskrivbar vackert.

Den tyska renässansen: Albrecht Dürer (1471-1528)

I sitt kända verk ”Konungarnas tillbedjan” framställer Dürer tre vise männen som exponerar sin vördnad för det nyfödda Jesusbarnet. Enligt Bibeln kom de långväga ifrån och de har fått representera varsin av tre världsdelarna: Europa, Asien och Afrika. Därför brukar åtminstone en av konungar avbildas som en färgad man, vilken ibland tolkats som Balthasar och ibland som Caspar.

**Albrecht Durer ”Konungarnas tillbedjan**” **(1504)**
*olja på duk, 99 x 113 cm*
*Uff*izi, Florens

*Bakom huvudscenen ser man några riddare från exotiska länder som tillhör karavan av tre kungar!*

Den nederländska sengotiken: Geertgen Tot Sint Jans (ca.1460- ca.1488)

Geertgens tillnamn syftar på det johanniterkloster i Haarlem, där han bodde till sin död. Mycket lite är känt om hans liv och arbete, han var en av de första som arbetade med oljefärg.

***”Konungarnas tillbedjan” (ca.1480-95)***
oil on oak wood, 91,6 x 71, 8 cm
Rijksmuseum, Amsterdam

Den nederländska sengotiken: Hieronymus Bosch (ca.1450-1516)

Hans fantasirika verk hör till sengotiken och inspirerar fortfarande flera konstnärer. Ett trettiotal målningar finns bevarade på olika museer runt i hel världen.

En teknisk undersökning visar att den här panelen anses vara en av Boschs tidigaste verk. Den vackra miljön, med en gardin som hålls högt upp av änglar kan indikera påverkan av religiösa teaterställningar som framförts i Boschs hemstad- Hertogenbosch. Kung Balthasar har en vacker vit dräkt med gulda dekorativa delar som bekräftar hans höga status. Han är i sällskap av en mörkhyad tjänare.

**Hieronymus Bosch ”Konungarnas tillbedjan” (ca.1475)**
*Oil and gold on oak, 71,6 x 56,5cm*
*The Metropolitan Museum of Ar*t

**Hieronymus Bosch Triptyk ”Konungarnas tillbedjan” (ca.1510)**
*Olja på trä, 138 x 72 cm (central)*
*138 x 34 cm (två flyglar)*
*Museo del Prado, Madrid*

Den centrala panelen i triptyken ( Epiphania) visar kungarnas dyrkan för den heliga barn. Som alla målningar av Bosch är den ovanlig och fantasifull framställning av ganska klassiskt ämne. Här vill jag koncentrera bara på kungen Balthasar. Han är väldigt majestätisk i sina vita kläder.

http://www.metmuseum.org/Collections/search-the-collections/435724

Den italienska renässansen: Vittore Carpaccio (ca.1455-1525)

En venetiansk målare var mest känd av sina färgrika verk. Var uppmärksam på de mörkhyade gondoliererna!

**Vittore Carpaccio ”Det heliga korsets mirakel vid Rialtobron” ( 1496)**
tempera på duk, 365 x 389 cm
***Gallerie dell’Accademia, V***enedig

Den italienska renässansen: Piero di Cosimo (1462-1522)

Piero di Cosimo brukade inte signera eller datera sina verk, vilket gör en rekonstruktion av hans stilistiska utveckling extremt krångligt. Den florentinska målare utförde många mytologiska scener, bland annat berättelse om Andromeda.

**Piero di Cosimo ”Perseus som befriar Andromeda” (ca.1510-13)**
olja på panel, *70 x 122 cm*
*Uffizi*

Historien är baserat på Ovidius-berättelse. Den romersk skald beskriver hur dotter till etiopiska kungen Kefeus och Kassiopeia fastkedjades till en klippa vid havet som ett offer till ett havsmonster. Andromedas mor påstod att hon var vackrare än nymfer. Poseidons vrede var rasande… Minns ni vem räddade Andromeda? Perseus kom på den vingade hästen- Pegasus och befriade henne. Naturligtvis blev han kär vid första ögonblicken!

Piero di Cosimo avbildar scenen utan onödig dramatik. I mitten kan vi observera en tjänstpiga som spelar på någon instrument. Förmodligen är hon också från Etiopien.

Den italienska barocken: Paolo Veronese (1528-88)

Paolo Caliari vanligen känd som Veronese efter sin vackra födelsestad Verona, var en av de mest kända senrenässansens ledande konstnär.

***Paolo Veronese ”Gästabudet i Levis hus” (1573)***
*olja på duk, 555 x 1310 cm*
*Gallerie dell´ Accademia, Venedig*

Veronese skapade målningen 1573 i meningen att det blir ”Sista måltiden”, ett biblisk ämne hämtat från Matteus evangeliet. Beställare var det venetianska klostret Santi Giovanni e Paolo. Veronese placerade många figurer runt det rikt inställda bordet, alla klädda enligt tidens hovsmode. Bland folket fanns olika figurer: svarta betjänare, dvärgar och svabiska soldater (luterska). Kristus person och mysteriet med den sista måltiden är helt omöjligt att upptäcka för underhållare. Konstnären blev kallad till Inkvisitionens-domstol och hade en stor problem!

Konstnären skulle måla om duken. Veronese undergav sig inte domen och ändrade bara titeln till ”Festen i Levis hus”, vilket också tillfredsställde den heliga inkvisitionen. Tack och lov att det slutade så oskyldigt. Den enorma duken gjorde säkert ett stort intryck på betraktare. Det händer så mycket på festen i Levis hus!

Den italienska manierismen: Agnolo Bronzino (1503-72)

Bronzino var elev till Jacopo da Pontormo och Medicinerna anlitade honom som porträttmålare.

**Agnolo Bronzinos verkstad ”Alessandro di Medici” (1534-35)**
oil on tin (olja på tenn), 16 x 12,5 cm
Uffizierna

Bara att nämna…Alessandro di Medici (1510-37) har kallats il Moro (moren) på grund av sitt utseende. Han var illegitim son till Lorenzo di Medici och hans mörkhyade tjänarinnan Simonetta da Collevecchio.

**Agnolo Bronzino ”Alessandro de Medici”**
olja på duk, *82 x 67 cm*
Hermitage Museum

http://www.blackhistorymonthflorence.com/

Den italienska barocken: Cristofano dell’Altissimo (ca. 1525–1605)

var en italiensk målare bosatt och verksamt i Florens. Han utbildades till porträttmålare av Pontormo och Bronzino. 1552 skickade hertigen Cosimo I de Medici honom till Como för att kopiera målningarna från porträttsamlingen av historiken Paolo Giovio (1483-1552). Dell` Altissimo utförde cirka 280 målningar och jobbade under 37 år! De flesta av dem kan ses på Uffizierna i Florens (Giovio Series).

En otrolig samling av Medici-medlemmar, författare och humanister, men också exotiska härskare som Abessinien kung, ottomanska sultaner m.m. Vilken fantastisk jobb utförde Cristofano dell´Altissimo!

”*Porträtt av Hasse Labne Dengel” (1552-68)*
olja på duk
*Uffizi*

**”Alchitrof- kung av Etiopien” (1568),**
olja på duk,
*Uffizi*

**”*Portrait of Shah Ismail I of Persia (1487-1524)*”**

Den flamländska barocken: Justus Suttermanus (1597-1681)

även känd som Giusto Suttermans var en flamländsk barockmålare och tecknare. Han föddes i Antwerpen och dog i Florens. Sustermans är främst känd för sina porträtt av Medici-familjen eftersom han var deras hovmålare.

Vilken intressant tavlan har vi här!

**Justus Suttermans ”Söndag på marknaden” (ca.1634)**
”*Group Portrait of Domenica delle Cascine, la Cecca di Pratolino and Pietro Moro*”
olja på duk,100 x 94 cm
Uffizi

De tre personerna som är avbildad verkligen existerade, vilket dokumenterades i Medici-arkiven. De två äldre kvinnorna med ett skrynkligt ansikte och en livlig ironisk blick bekräftas ofta i Medici-redovisningsböckerna. Den mörka Pietro (till höger) måste ha varit en av de många hustjänstemän, som jobbade åt familj. Ett fantastiskt exempel på etnicitet i XVII-talet i Florens

Den holländska senbarocken: Juriaen van Streeck (1632-87)

Van Streeck föddes i Amsterdam och sysslade med stillebenmåleriet. Mellan typika tavlor med aprikoser, vattenmelon kan vi möta några mörkhyade tjänare från holländska rika hushåll.

**Juriaen van Streek ”Stilleben med aprikoser och lemon” (1636)**
olja på duk, 90,5 x 80 cm
private kollektion

**Juriaen van Streeck ”Stilleben med moren och porslinskärl” (ca.1670-80)**
olja på duk, 143 x 120,5 cm
Alte Pinakothek

Den spanska barocken: Diego Velazquez (1599-1660)

Minns ni mitt inlägg ”Bodegones”? Då skrev jag om Diegos fantastiska verk.

Velazquez ”La Mulata” eller ”Kökspiga” (1620 -22)
*olja på duk, 56 x 104,5 cm*
*National Gallery of Ireland, Dublin*

Efter en rengöring i 1933 fick man veta att detta är en skildring av Jesus ”Måltid vid Emmaus” på väggen bakom huvudfiguren. Kökspigan om mörkare hud är avbildad på ett fantastiskt sätt! Velazquez kopplar hennes vanliga tjänsteplikter med universella tankar om livet, om religion. Hon är en enda vittne av Jesus ord. Hon lyssnar men samtidigt avslutar inte sina allmänna uppgifter. En rent poesi. Universella verk.

Det var en intressant resa på spaning efter målningar som framställer en folk om olika hudfärger, om etniska bakgrunden. Vad tycker ni, mina kära konstälskare? Presenterade konstnärerna dem på ett korrekt sätt? Jag ser inga skillnader…

Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tre_vise_m%C3%A4nnen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Donera Donera en gång i månaden Donera en gång per år

Strider och krigscener. Ikonografi.

De stora stridsmålningarna var inte en uppfinning av renässansen. Under medeltiden var de mest allegoriska. Konstnärer började presentera krigsförlopp, belägringar och lägerliv när de lärde sig utmärkt nya perspektivregler. Nya färdigheter i att skildra den mänskliga figuren tillät att visa alla komplicerade poser, hästar i rörelse och riktiga stridsscener. Det är värd att se!

Piero della Francesca och Paolo Uccello-tradition och perspektiv.

Vi reser i tiden300 år tidigare in i en berättelse som började under den persiska expansion i östra delen av Romerska Imperiet…
År 615 stjäl persiska kungen Chosroes den heliga kors från Jerusalem och ställer in det som ett objekt för tillbedjan. Den östliga kejsaren Heraclius strider mot Chosroes och efter att ha besegrat honom, återvänder han till Jerusalem.

Piero della Francesca ”Seger över Chosroes” (1452-59)
329 x 747 cm (vilken enorm fresk!)
San Francesco, Arezzo

Målningen har fortfarande mycket av magi, kanske på grund att fresken var på en vägg som aldrig fick direkt ljus. Piero della Francesca målade inget landskap och koncentrerade sig istället på striden. Han har valt att presentera krigets mörka mekanism: det finns inga vackra mönster, inget vackert ljus och rustningen. Benen på hästar och människor fyller den nedre delen av kompositionen, medan över finns massor av stål och flaggor.

Paolo Uccello och ”Slaget vid San Romano”

Paolo Uccello (ca.1397-1435) hedrade en riktigt händelse ”Slaget vid San Romano”med fantastiska målningar som påminner lite om medeltida turneringar. Striden skedde den 1 juni 1432 mellan Florens och Siena. Segern blev på de florentinska sidan. Fresker beställdes av Lionardo di Bartolomeo från Florens, en tjänsteman under kriget med Siena. Scenen ägde rum i ett öppet utrymme även om man känns att händelse är begränsad. Denna effekt uppnås genom liggande på marken spjut och kroppen av den döda riddare, anordnades på ett sådant sätt att de bildar ett schackbrädsmönster.

Uccello ”Slaget vid San Romano” (1454-56),
tempera on wood, 182 x 320 cm,
*National Gallery, London/ scen: Niccolo da Tolentino, ledare för florentinska sidan*

”Bernadino della Ciarda ramlar från hästen ” (1456)
tempera on wood, 182 x 220 cm
Uffizi

Den andra målningen presenterar scenen när befälhavare Bernardin della Ciarda släppts från sadeln. Som tidigare är målning fyllt med genvägar i perspektiv. Uccello använder ett naturlig perspektiv (perspectiva naturalis) som kännetecke av flera försvinnande punkter och ett centralt perspektiv. Målningen är ovanlig för att är den enda av de tre som har spår av silverfolie som täckte riddarens rustning och skapade en metall-reflexer. Uccello experimenterade!

”Den avgörande attacken /Micheletto da Cotignola” (c.1450)
Tempera on wood, 180 x 316 cm
Louvre

Den tredje delen avbildar ankomsten av enheter under ledningen av Cotignola. Uffizi-panelen var antagligen utformad för att vara triptykens centrala målning. Konsthistoriker hävdar att scenen från London skedde i gryningen, denna från Uffizi- mitt av dagen medan från Louvren i skymningen. Det är ingen konstigheten för att striden varade i 8 timmar!

Albrecht Altdorfer och ”Slaget vid Issos”.

Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529)
Oil on panel,158 x 210 cm,
Alte Pinakothek, Munchen

Hur man kan ändra historiska detaljer i konstens tjänst? Tror mig, mycket…

Detta är den mest berömda målningen av Albrecht Altdorfer (1480-1538). Alexander den Store segrade i 333 f.Kr. över den persiska armén led av kung Darius i slaget vid Issos.

Striden ägde faktiskt rum i Turkiet, men på denna målning visas den i Alpernas steniga miljö med tyska städer i bakgrunden! Betraktare observerar striden och det otroliga landskapet. Det är initialt svårt att skilja de två sidorna. Altdorfer klädde makedonierna som tyska riddare och landsknechts (legosoldat), medan de persiska krigarna bär turbaner och exotiska kläder.

*Jan Breughel den äldre ”Slaget vid Issos” (1602) -liknande tema och lösningar*
oil on panel, 85 135 cm,
Musee du Louvre, Paris

Två italienska mästare Michelangelo och da Vinci. Hur dem avbildade krigsscener?

Två målningar ”Slaget av Cascina” (1504–06) av Michelangelo och ”Slaget vid Anghiari” av Leonardo da Vinci (1503–06) var avsedda att placeras mittemot varandra i den florentinska Palazzo Vecchio men ingen av dem slutfördes! Michelangelo valde ett moment då en grupp soldater blev förvånad över att bada, och nästan alla figurer är nakna. Leonardo framställde en kavalleri.

Hösten 1504 fick Michelangelo uppdraget att måla den stridsscen som en följeslagare till Leonardos ”Slaget vid Anghiari”. Verk beställdes av statsmannen Piero Soderini i form av fresken som skulle pryda Sal de Cinque. Detta storslagna projekt kom till ingenting: målningen var klar – åtminstone delvis – i februari 1505, men den brådskande kallelsen från påven Julius II förhindrade Michelangelo från att fortsätta arbetet, för vilket bara några teckningar överlevde. Fantastiska teckningar, förresten!

Michelangelo ”Slaget vid Cascina” (1505)
Oil on panel, 77 x 130 cm
Holkham Hall, Norfolk

Michelangelo ”Stridsscen” (1504)
Pen and ink on paper, 179 x 251 mm
Ashmolean Museum, Oxford

Da Vinci avbildade realistiskt slaget vid Anghiari, där virvlar människor och hästar. På detta sätt visade han sin vision om krig. Glöm inte att han var ju en pacifist!

Leonardo lämnade efter sig endast ritningar på kartong och en skiss. Detta oavslutade verk inspirerade många konstnärer. Den mest berömda skissen skapades av Peter Paul Rubens.

Rubens
(1503-05)
Black chalk, pen and ink, watercolour on paper, 452 x 637 mm
Musée du Louvre, Paris

Leonardo da Vinci
Panelen är uppkallad efter samlaren Doria, som ägde den fram till 1651.
Reproduktionen visar en kopia av en okänd mästare.

Tintoretto och hans manieristisk stil.

”Belägring av Parma” beställdes från Tintoretto av Guglielmo Gonzaga (1538-87), hertig i Mantua, för de nybyggda Palazzo Ducale. Gonzaga ville ha en militär scen. Tintoretto avbildade en väpnad kollision som ägde rum den 18 februari 1248. Den tyske kejsaren Frederick II Hohenstauf hade för avsikt att erövra Parma. Kejsaren tillbringade flera månader här, slösade bort tid och pengar på att vänta på kapitulationen. I resultaten förlorade tyskarna 1 500 soldater och 3 000 krigsfångar. Kejsaren, som såg den brinnande staden, flydde till Cremona, 60 km bort.

Tintoretto skapade verk på manieristisk sätt, med dominerande figurer och mängd av soldater som kämpar för sin kejsare. Monokromatiska färger passar här utmärkt!

Jacopo Tintoretto ”Belägring av Parma av Federico II” (ca.1580)
Oil on canvas, 212 x 284 cm
Alte Pinakothek, Munich

Stridsmålningar under pågående ryska-polska konflikt.

”Slaget vid Orsha” var en strid som utkämpades den 8 september 1514, mellan de allierade styrkorna från Polen-Litauen under ledning av Konstanty Ostrogski (ca.1460-1530) och Moskvarikets armen under Ivan Chelyadnin (död 1514). Mycket mindre polsk-litauiska trupper besegrade ryssarna och fångade deras befälhavare.

Hans Krell var en tysk målare från Lucas Cranachs skolan. Enligt konstspecialister måste han har deltagit i slaget själv på grund av hög kunskap om ämnet. Krells förbindelser med jagiellonska dynastins beskyddare (inklusive kung av Ungern) och härskare av Preussen gör denna argument mycket troligtvis. Konstnären porträtterade sig själv i målningen, observerade striden och stirrade uppåt genom sammanflätade fingrar.

Hans Krell ”Slaget vid Orsza” (ca.1525-35)
Tempera on panel,165 x 260
Natioanlmuseum, Warszawa

*Polsk artilleri som korsar den improviserade pontonbron.*

Polens bevingade husarer i attak.
Nationalmuseum, Warszawa

*Hans Krell avbildade sig själv. Kanske har han varit som stridens observatör?*

Sjökrig mellan osmanska flottan och europeiska Heliga ligan.

Slaget vid Lepanto var ett sjöslag utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) som ägde rum den 7 oktober 1571. Förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska flottan slog mot den osmanska sjömakten.

Slaget hade ett enormt betydelse, det var kamp mellan stormakterna men också mellan kristendomen och islam, eftersom Turkarna annars kunde ha expanderat västerut mot Europa. Don Juan d`Austria (1547-78) besegrade den osmanska flottan- de flesta av osmanska fartyg fångades eller sjönk ner.

*Ökand konstnär ”Slaget vid Lepanto 1571”*
oil on canvas,127 x 232 cm
National Maritime Museum, Greenwich/London

Andrea Vicentino (ca.1542-1618)
en målare född i Vicenza, verksam i Venedig
Här avbildade han också ”Slaget vid Lepanto” /”Vittoria di Lepanto” (1603)
Dogepalatset, Venedig

Målningen hedrar den venetianska segern efter många år av bitterhet, uppoffring och förödmjukelse under konflikten mellan Venedig och Osmanska riket. Venetianska fartyg avbildades i dödliga angrepp av fiendens arméer. Ett desperat försök att utplåna varandra. I mitten av målningen är de två admiralerna: Sebastiano Venier och Ali Pasha.

Andrea Vicentino avbildade också ”Belägringen av Zara” (1584-87)
under det fjärde korståg
Sala del Maggior Consiglio, Palazzo Ducale

Början på bataljmålningar!

Peter Snayers (1592-1667) var en flamländsk målare bosatt i Bryssel. På grund av historiska förändringar blev han hovmålare hos ståthållaren i spanska delen av Nederländerna ( Isabella Clara Eugenia Habsburg). Han målade mest scener från 30-åriga kriget som påminner mer om topografiska kartor än konstnärliga arbete.

Målningen ”Slaget vid Kirkholm ”var beställd av kungen Sigismund III Vasa (1566-1632). Striden var ett fältslag mellan Sverige och Polen-Litauen under andra polska kriget den 27 september 1605. Vid detta slag led den svenska armén ett av sina svåraste nederlag genom tiderna.

Snayers öppnade intresse för krigshistoriska tavlor.

Peter Snayers ”Slaget vid Kirkholm” (ca.1620)
oil on canvas, 142 x 231 cm
Chateau de Sassenage

Peter Snayers ”Slaget vid Vita berget” (1620)
oil on canvas, 149 x 226 cm,
Bayerische Armémuseum, Munchen

*Snayers ”Belägring av Groenlo”* *som pågick under 3-14 augusti 1606*

Diego Velazquez målar ”Bredas kapitulation” (1634-35)

Scenen framställer ett ögonblick då holländarna överlämnar fästningen Breda till den spanska befälhavare Ambrogio Spinola (1569-1630). Velazquez visar upp en riktigt, historisk händelse, 10 år efter… Soldaternas långa lansar tar mycket plats i kompositionen. ”Las Lanzas” är en andra namn på detta verk! Han kände personligen krigare Spinola och målningen var en postum hyllning till honom.

*Diego Velazquez ” Bredas kapitulation” (1635)*
*oil on canvas, 307 x 367 cm,*
*Prado, Madrid*

Velazquez avbildar tröttna soldater. Båda sidor präglas av slagsmålens svårigheter. Han visar inte glädjen över den seger som uppnåtts av spanjorerna, tvärtom fokuserar konstnären mycket på fred och avtal som kan avsluta striden.

Avlutning på konstresa sker i Tyskland.

Stridsmålningar har en enkel och okomplicerat ikonografi. Det innersta är att visa vinnarens makt och position, dokumentera så noggrann som möjligt händelsens förlopp och viktigaste ögonblick.

Till oss konstälskare, konsthistoriker är sådana tavlor en perfekt titthål in i en värld som ligger många hundra år bakåt i tiden. Hur mycket konst ser vi i de traditionella målningar, det beror på våran smak och estetisk omdöme. Jag försökte att fånga de mest intressanta. En stark bild för att avsluta ämne…

Otto Dix (1891-1969) ”Sturmtruppe geht vor unter Gas” (1924)
etsning, akvatint

Svart och vit är den grafikserie och handlar om första världskrigets hemska händelser.

Snart kommer att bränna ner ett flertal av dessa upplagor under bokbålen i Nazityskland 1933. Men det är en helt annan historia och upplevelse.

Fantastiska landskapsmotiv under Renässanstiden.

Paradoxalt nog målades imaginära landskap tidigare än verkliga landskap. I religiösa och mytologiska verk uppfanns vanligtvis omgivningen för att betona atmosfären eller dramatiken i det avbildade innehållet.

Igen behöver vi dela landskapsmotiv till två delar av Europa: den norra med flamländska länder och Donau-skolan och den södra med italienska, realistiska miljöer.

**Leonardo Da Vinci** ”***Madonna i grottan***”(1483-86)
*olja på panel, 199 x 122 cm*
*Louvren, Paris*

Leonardo da Vinci är ett bra exempel på en konstnär som utforskade egna vägar. ”Madonna i grottan” finns i två versioner och båda domineras av Leonardos vetenskapliga intressen. Hans geologiska och botaniska observationer är utförda med stor detalj och fantasi.

De fyra heliga figurerna placerades vid ingången till grottan mitt i en störande landskap av höga, spruckna stenar som påminner om riktiga (!) klippformationerna i Dolomiterna.

Leonardo da Vinci ”*Madonna i grottan” (1495-1508)*
olja på panel, 189,5 × 120 cm
National Gallery London

Detaljerna kring botaniken är också noterbara då växterna på tavlan i Louvren är botaniskt korrekta, till skillnad från de i versionen i London som är fantasifulla skapelser av Leonardo.

Hos Andrea Mantegna ser klipporna fullständigt orubbliga ut! Det är en fantasifull framställning av naturen.

**Andrea Mantegna ”Kristus på Olivberg” (ca.1455)**
National Gallery, London

**Giovanni Bellini med liknande verk (ca. 1459)**
-dramatiken är lite mildare
National Gallery, London

Alte Pinakothek i München förvarar ett helt unikt verk av Albrecht Altdorfer (ca.1480-1538), den tyske konstnären och kopparstickaren. På sin kända tavla ”Slaget vid Issos” avbildar han den makedonska arméns seger (ledd av Alexander den store) över den persiska armén ledd av Darius II.

Vi kommer att koncentrera oss på landskapet!

Bataljmålningen har ett effektivt landskap som är lika bergigt som molnen på himlen. Firmamentet motsvarar stridsscenens drama på slagfältet. Jorden och därmed det mänskliga livet återspeglas tydligt i himlen (och vice versa), precis som solen reflekterar i havsytan. Den eldiga solnedgången fördjupar bara dramatiken…

**Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529)**
*oil* paint/lime panel,158 x 120 cm
Alte Pinakothek, Monachium

Albrechts Altdorfer namn är kopplat med landskapsmålningar, många av hans verk representerar den tyska Weltlandschaft (världslandskap). Detta är en typ av komposition i västerländsk målning som visar ett imaginärt panoramisk sceneri sett från en upphöjd utsiktspunkt med berg och lågland, vatten och byggnader. Ämnet för varje målning är vanligtvis en biblisk eller historisk berättelse, och figurerna som omfattar händelse, försvinner i omgivningen.

Albrecht Altdorfer ”Lövskog med St. Göran eller Sank. Göran i kampen mot draken” (1510)
olja på pergament monterad på lime, 28 x 22 cm
Alte Pinakothek, München
En helig riddare är nästan osynlig i skogen som omger honom.

***Altdorfer ”Hieronymus-eremit” (1507)***
*23 x 20 cm*
*Gemäldegalerie, Berlin*

Joachim Patinir skapade också i stilen ”Weltlandschaft”. Bildkompositionen innehåller tre färger som är typiska för honom. Kall och blå, floden Styx är huvudelementen i målningen.

**Joachim Patinir ”Karon korsar floden Styx”(1520-24)**
olja panel, 64 x 103 cm
Prado, Madrid

Patinir skildrade här himmel och helvete, gott och ont. Till vänster avbildade han en himmelsk plats med kristallblåa floder och en lysande fontän och änglar. Längst till höger finns en mörk himmel som uppslukas av helvetet. Där brinner det. Färgschemat består av bruna klippor och brända träd i helvetet.

**Joachim Patinir ”St. Antonius frestelse” (1520-24)**
olja på panel /Prado, Madrid
*Patinir utförde den tavlan med sin kollega Quentin Matsys (1466-1530).*
*Grönskande landskap kontrasterar med Antonius frestelse.*

Pieter Bruegel i sina landskapsmålningar likställde människan med den levande naturen. Han vävde in den i miljön. Bruegel målade både realistiska landskap och fantastiska skildringar.

**”Det stora Babelstorn” (1563)**
olja på panel, 114 x 155 cm
Kunsthistorishes Museum, Wien

Den flamländska mästaren anpassade och gjorde mer naturliga landskapsmotiv, som visar små figurer i en imaginär scen. Några av hans tidigare målningar, såsom denna med ”Flykten till Egypten”, följer helt Patinir-konventionerna.

*Pieter Bruegel den äldre ”Flykten till Egypten”(1563)*
oil on canvas, 37 x 56 cm
Courtauld Institute Galleries, London

Samma period i Italien målade Niccolo dell`Abbate (1509/12-1571) en serie landskap för Cabinet du Roi i Château de Fontainebleau. Konstnären tillämpar formeln för ett stort landskap animerat av små, graciösa figurer. Mycket liknande som hos Joachim Patinir!

**Niccolo dell´Abbate ”Proserpinas bortförelse” (1560)**
olja på duk, 196 x 215 cm
Louvre, Paris

Han framställer ett dramatiskt landskap som återspeglar den mytologiska händelsen. Scenen på ängen är lugn, medan de mörka molnen som samlas över Proserpine säger till oss mer än ord för att kommentera hennes sorgliga historia.

Vi återkommer till Florens för att lägga märke till det mest berömda och glorifierade konstverket i världshistorien. Porträttet avbildar Lisa Gherardini, en silkeshandlarens fru, med ett avlägset och mystiskt landskap som bakgrund.

***Leonardo da Vinci ”Mona Lisa” (1503)***
olja på panel, 77 x 53 cm
Louvren

Konsthistoriker spekulerar att landskapet bakom damen är det Val di Chiana, en dal i hjärtat av Toscana. Eller är det så att sceneriet bakom Mona Lisa är lika gåtfullt som hennes leende?