Strider och krigscener. Ikonografi.


De stora stridsmålningarna var inte en uppfinning av renässansen. Under medeltiden var de mest allegoriska. Konstnärer började presentera krigsförlopp, belägringar och lägerliv när de lärde sig utmärkt perspektivregler. Nya färdigheter i att skildra den mänskliga figuren tillät att visa alla komplicerade poser, hästar i rörelse och riktiga stridsscener.

Vi hoppar 300 år tidigare in i en berättelse som började under den persiska expansion i östra delen av Romerska Imperiet.
År 615 stjäl den persiska kungen Chosroes den heliga kors från Jerusalem och ställer in det som ett objekt för tillbedjan. Den östliga kejsaren Heraclius strider mot Chosroes och efter att ha besegrat honom, återvänder till Jerusalem.

Piero della Francesca ”Seger över Chosroes” (1452-59)
329 x 747 cm
San Francesco, Arezzo

Målningen har fortfarande mycket av magin, kanske på grund att fresken var på vägg som aldrig fick direkt ljus. Piero della Francesca målade inget landskap och koncentrerade sig istället på striden. Han har valt att presentera krigets mörka mekanism: det finns inga vackra mönster, inget vackert ljus och rustningen. Benen på hästar och människor fyller den nedre delen av kompositionen, medan över finns massor av stål och flaggor.

Detalj
Detalj


detalj
Detalj

Paolo Uccello (ca.1397-1435) hedrade ”Slaget vid San Romano”med fantastiska målningar som påminner lite om medeltida turneringar. Striden skedde den 1 juni 1432 mellan Florens och Siena. Segern varit på de florentinska sidan. Fresker beställdes av Lionardo di Bartolomeo från Florens, en tjänsteman under kriget med Siena. Scenen äger rum i ett öppet utrymme även om man känns att händelse är begränsad. Denna effekt uppnås genom liggande på marken spjut och kroppen av den döda riddare, anordnade på ett sådant sätt att de bildar ett schackbrädemönster.

”Slaget vid San Romano”(1454-56)
scen: Niccolò da Tolentino som ledare för Florentinerna
182 x 320 cm
National Gallery, London
Detalj
Bernadino della Ciarda unhorsed ” (1456)
182 x 220 cm
Uffizi
Detalj

Den andra målningen presenterar scenen när befälhavare Bernardin della Ciarda släppts från sadeln. Som förut målning är fyllt med genvägar i perspektiv. Uccello använder ett naturlig perspektiv (perspectiva naturalis) som kännetecknas av flera försvinnande punkter och ett centralt perspektiv. Fresken är ovanlig för att är den enda av de tre som har spår av silverfolie som täckte riddarens rustning och skapade en metall-reflexer.

Micheletto da Cotignola (c.1450)
180 x 316 cm
Louvre

Den tredje delen avbildar ankomsten av enheter under ledningen av Cotignola. Uffizi-panelen var antagligen utformad för att vara triptykens centrala målning. Konsthistoriker hävdar att scenen från London skedde i gryningen, från Uffizi- mitt av dagen medan från Louvren i skymningen. Dettta är ingen konstigheten för att striden varade i 8 timmar.

”Slaget vid Issos” (1529)
158 x 210 cm
Alte Pinakothek, Munchen


Detta är den mest berömda målningen av Albrecht Altdorfer. Alexander den Store segrade i 333 f.Kr. över den persiska armén led av kung Darius i slaget vid Issos. Striden ägde faktiskt rum i Turkiet, men på denna målning visas den i Alpernas steniga miljö med tyska städer i bakgrunden! Betraktaren observerar striden och det otroliga landskapet. Det är initialt svårt att skilja de två sidorna. Altdorfer klädde makedonierna som tyska riddare och landsknechts (legosoldat), medan de persiska krigarna bär turbaner och exotiska kläder.

Detalj
Detalj
Jan Bruegel den Äldre ”Slaget vid Issos”- liknande tema och lösningar
(1602)
86 x 135 cm
Musée du Louvre, Paris
Detalj

Två målningar ”Slaget av Cascina” (1504–06) av Michelangelo och ”Slaget vid Anghiari” av Leonardo da Vinci (1503–06) var avsedda att placeras mittemot varandra i den florentinska Palazzo Vecchio men ingen av dem slutfördes! Michelangelo valde ett moment då en grupp soldater blev förvånad över att bada, och nästan alla figurer är nakna. Leonardo framställde en kavalleri.

Hösten 1504 fick Michelangelo uppdraget att måla den stridsscen som en följeslagare till Leonardos ”Slaget vid Anghiari”. Beställdes av statsmannen Piero Soderini i form av fresken som skulle pryda Sal de Cinque. Detta storslagna projekt kom till ingenting: målningen var klar – åtminstone delvis – i februari 1505, men den brådskande kallelsen från påven Julius II förhindrade Michelangelo från att fortsätta arbetet, för vilket bara några teckningar överlevde.

”Slaget vid Cascina” (1505)
Oil on panel, 77 x 130 cm
Holkham Hall, Norfolk
Stridsscen (1504)
Pen and ink on paper, 179 x 251 mm
Ashmolean Museum, Oxford


Da Vinci avbildade realistiskt slaget vid Anghiari, där virvlar människor och hästar. På detta sätt visade han sin vision om krig. Han var ju pacifist! Leonardo lämnade efter sig endast ritningar på kartong och en skiss. Detta oavslutade verk inspirerade många konstnärer. Den mest berömda skissen skapades av Peter Paul Rubens.

Rubens
Rubens
(1503-05)
Black chalk, pen and ink, watercolour on paper, 452 x 637 mm
Musée du Louvre, Paris
Leonardo da Vinci
Panelen är uppkallad efter samlaren Doria, som ägde den fram till 1651.
Reproduktionen visar en kopia av en okänd mästare.

Belägring av Parma” beställdes från Tintoretto – Guglielmo Gonzaga för de nybyggda Palazzo Ducale i Mantua. Gonzaga ville ha en militär scen. Tintoretto avbildade en väpnad kollision som ägde rum den 18 februari 1248. Den tyske kejsaren Frederick II Hohenstauf hade för avsikt att erövra Parma. Kejsaren tillbringade flera månader här, slösade bort tid och pengar på att vänta på kapitulationen. I resultaten förlorade tyskarna 1 500 soldater och 3 000 krigsfångar. Kejsaren, som såg den brinnande staden, flydde till Cremona, 60 km bort.

Jacopo Tintoretto ”Belägring av Parma av Federico II” (ca. 1580)
Oil on canvas, 212 x 284 cm
Alte Pinakothek, Munich


Slaget vid Orsha” var en strid som utkämpades den 8 september 1514, mellan de allierade styrkorna från Polen-Litauen under ledning av Konstanty Ostrogski och Storhertigdömets Moskva armen under Ivan Chelyadnin och Mikhail Golitsin. Mycket mindre polsk-litauiska trupper besegrade ryssarna och fångade deras befälhavare. Hans Krell var en tysk målare från Lucas Cranachs skolan. Enligt specialisterna måste han har deltagit i slaget själv på grund av hög kunskap om ämnet. Krells förbindelser med jagiellonska dynastins beskyddare (inklusive kung av Ungern) och härskare av Preussen gör denna argument mycket troligtvis. Konstnären porträtterade sig själv i målningen, observerade striden och stirrade uppåt genom sammanflätade fingrar.

Anonim , attributed to Hans Krell (ca.1490-1565 eller 1586)
”Slaget vid Orsza i 1514”
(ca. 1524-30)
Nationalmuseum, Warszawa
Konstanty Ostrogski
Polsk artilleri som korsar den improviserade pontonbron.
Husarer-detalj
Polens bevingade husarer i attak.
Nationalmuseum, Warszawa
Hans Krell avbildade sig själv. Kanske har han varit som stridens observatör?

Slaget vid Lepanto var ett sjöslag utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) den 7 oktober 1571. Förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska flottan slog mot den osmanska sjömakten. Slaget har enorm betydelse, det var kamp mellan stormakterna men också mellan kristendomen och islam, eftersom Turkarna annars kunde ha expanderat västerut mot Europa. Don Juan d`Austria besegrade den osmanska flottan- de flesta av osmanska fartyg fångades eller sjönk ner.

Anonim ”Slaget vid Lepanto 1571”
National Maritime Museum, Greenwich,
London
Andrea Vicentino (ca.1542-1618)
en målare född i Vicenza, verksam i Venedig
Här avbildade han också ”Slaget vid Lepanto” som har faktiskt titel ”Vittoria di Lepanto”
(1603)
Dogepalatset, Venedig
Detalj
Detalj

Andrea Vicentino arbetade tillsammans med Tintoretto på Palazzo Ducale i Venedig och hjälpte till att måla i Sala dello Scrutinio.

”Belägringen av Zara” (1584-87) under det fjärde korståg
Sala del Maggior Consiglio

Belägringen av Zara

Stridsscenerna på taket i Palazzo Ducale beställdes (våren 1578) efter den katastrofala branden 1577. Dekorationen av Sala del Maggior Consiglio och Sala dello Scrutinio, som inte slutfördes förrän i början av 1700-talet, gav möjlighet för många konstnärer att ge sig ett namn. Andrea Vicentino och Tintoretto var en av dem bästa.

Tintoretto (1518-94)
”Erövring av Zara” (1587)
Sala dello Scrutinio (Voting Hall)

Peter Snayers (1592-1667) var en flamländsk målare bosatt i Bryssel. Målningen ”Slaget vid Kirkholm”var beställd av kungen Sigismund III Vasa. Striden var ett fältslag mellan Sverige och Polen-Litauen under andra polska kriget den 27 september 1605. Vid detta slag led den svenska armén ett av sina svåraste nederlag genom tiderna. Snayers målade vanligen scener från 30-åriga kriget, stora dukar, som därför att horisonten är för hög, ofta mer liknar militära kartor än tavlor. Snayers öppnade intresse för krigshistoriska tavlor (han målade mest för Habsburger).

”Peter Snayers (1592-1667)
”Slaget vid Kirkholm” (ca.1620)
142 x 231 cm
Chateau de Sassenage

Stridsmålningar har en enkel och okomplicerat ikonografi. Det innersta är att visa vinnarens makt och position, dokumentera så noggrann som möjligt händelsens förlopp och viktigaste ögonblick. Till oss konstälskare, konsthistoriker är sådana tavlor en perfekt titthål in i en värld som ligger många hundra år bakåt i tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s