Strider och krigscener. Ikonografi.


De stora stridsmålningarna var inte en uppfinning av renässansen. Under medeltiden var de mest allegoriska. Konstnärer började presentera krigsförlopp, belägringar och lägerliv när de lärde sig utmärkt nya perspektivregler. Nya färdigheter i att skildra den mänskliga figuren tillät att visa alla komplicerade poser, hästar i rörelse och riktiga stridsscener. Det är värd att se!

Piero della Francesca och Paolo Uccello-tradition och perspektiv.

Vi reser i tiden300 år tidigare in i en berättelse som började under den persiska expansion i östra delen av Romerska Imperiet…
År 615 stjäl persiska kungen Chosroes den heliga kors från Jerusalem och ställer in det som ett objekt för tillbedjan. Den östliga kejsaren Heraclius strider mot Chosroes och efter att ha besegrat honom, återvänder han till Jerusalem.

Piero della Francesca ”Seger över Chosroes” (1452-59)
329 x 747 cm (vilken enorm fresk!)
San Francesco, Arezzo

Målningen har fortfarande mycket av magi, kanske på grund att fresken var på en vägg som aldrig fick direkt ljus. Piero della Francesca målade inget landskap och koncentrerade sig istället på striden. Han har valt att presentera krigets mörka mekanism: det finns inga vackra mönster, inget vackert ljus och rustningen. Benen på hästar och människor fyller den nedre delen av kompositionen, medan över finns massor av stål och flaggor.

Detalj
detalj
Detalj


Detalj

Paolo Uccello och ”Slaget vid San Romano”

Paolo Uccello (ca.1397-1435) hedrade en riktigt händelse ”Slaget vid San Romano”med fantastiska målningar som påminner lite om medeltida turneringar. Striden skedde den 1 juni 1432 mellan Florens och Siena. Segern blev på de florentinska sidan. Fresker beställdes av Lionardo di Bartolomeo från Florens, en tjänsteman under kriget med Siena. Scenen ägde rum i ett öppet utrymme även om man känns att händelse är begränsad. Denna effekt uppnås genom liggande på marken spjut och kroppen av den döda riddare, anordnades på ett sådant sätt att de bildar ett schackbrädsmönster.

Uccello ”Slaget vid San Romano” (1454-56),
tempera on wood, 182 x 320 cm,

National Gallery, London/ scen: Niccolo da Tolentino, ledare för florentinska sidan
Detalj
”Bernadino della Ciarda ramlar från hästen ” (1456)
tempera on wood, 182 x 220 cm
Uffizi
Detalj

Den andra målningen presenterar scenen när befälhavare Bernardin della Ciarda släppts från sadeln. Som tidigare är målning fyllt med genvägar i perspektiv. Uccello använder ett naturlig perspektiv (perspectiva naturalis) som kännetecke av flera försvinnande punkter och ett centralt perspektiv. Målningen är ovanlig för att är den enda av de tre som har spår av silverfolie som täckte riddarens rustning och skapade en metall-reflexer. Uccello experimenterade!

”Den avgörande attacken /Micheletto da Cotignola” (c.1450)
Tempera on wood, 180 x 316 cm
Louvre

Den tredje delen avbildar ankomsten av enheter under ledningen av Cotignola. Uffizi-panelen var antagligen utformad för att vara triptykens centrala målning. Konsthistoriker hävdar att scenen från London skedde i gryningen, denna från Uffizi- mitt av dagen medan från Louvren i skymningen. Det är ingen konstigheten för att striden varade i 8 timmar!

Albrecht Altdorfer och ”Slaget vid Issos”.

Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529)
Oil on panel,158 x 210 cm,
Alte Pinakothek, Munche
n

Hur man kan ändra historiska detaljer i konstens tjänst? Tror mig, mycket…

Detta är den mest berömda målningen av Albrecht Altdorfer (1480-1538). Alexander den Store segrade i 333 f.Kr. över den persiska armén led av kung Darius i slaget vid Issos.

Striden ägde faktiskt rum i Turkiet, men på denna målning visas den i Alpernas steniga miljö med tyska städer i bakgrunden! Betraktare observerar striden och det otroliga landskapet. Det är initialt svårt att skilja de två sidorna. Altdorfer klädde makedonierna som tyska riddare och landsknechts (legosoldat), medan de persiska krigarna bär turbaner och exotiska kläder.

Detalj
Detalj
Jan Breughel den äldre ”Slaget vid Issos” (1602) -liknande tema och lösningar
oil on panel, 85 135 cm,
Musee du Louvre, Paris
Detalj

Två italienska mästare Michelangelo och da Vinci. Hur dem avbildade krigsscener?

Två målningar ”Slaget av Cascina” (1504–06) av Michelangelo och ”Slaget vid Anghiari” av Leonardo da Vinci (1503–06) var avsedda att placeras mittemot varandra i den florentinska Palazzo Vecchio men ingen av dem slutfördes! Michelangelo valde ett moment då en grupp soldater blev förvånad över att bada, och nästan alla figurer är nakna. Leonardo framställde en kavalleri.

Hösten 1504 fick Michelangelo uppdraget att måla den stridsscen som en följeslagare till Leonardos ”Slaget vid Anghiari”. Verk beställdes av statsmannen Piero Soderini i form av fresken som skulle pryda Sal de Cinque. Detta storslagna projekt kom till ingenting: målningen var klar – åtminstone delvis – i februari 1505, men den brådskande kallelsen från påven Julius II förhindrade Michelangelo från att fortsätta arbetet, för vilket bara några teckningar överlevde. Fantastiska teckningar, förresten!

Michelangelo ”Slaget vid Cascina” (1505)
Oil on panel, 77 x 130 cm
Holkham Hall, Norfolk
Michelangelo ”Stridsscen” (1504)
Pen and ink on paper, 179 x 251 mm
Ashmolean Museum, Oxford


Da Vinci avbildade realistiskt slaget vid Anghiari, där virvlar människor och hästar. På detta sätt visade han sin vision om krig. Glöm inte att han var ju en pacifist!

Leonardo lämnade efter sig endast ritningar på kartong och en skiss. Detta oavslutade verk inspirerade många konstnärer. Den mest berömda skissen skapades av Peter Paul Rubens.

Rubens
Rubens
(1503-05)
Black chalk, pen and ink, watercolour on paper, 452 x 637 mm
Musée du Louvre, Paris
Leonardo da Vinci
Panelen är uppkallad efter samlaren Doria, som ägde den fram till 1651.
Reproduktionen visar en kopia av en okänd mästare.

Tintoretto och hans manieristisk stil.

Belägring av Parma” beställdes från Tintoretto av Guglielmo Gonzaga (1538-87), hertig i Mantua, för de nybyggda Palazzo Ducale. Gonzaga ville ha en militär scen. Tintoretto avbildade en väpnad kollision som ägde rum den 18 februari 1248. Den tyske kejsaren Frederick II Hohenstauf hade för avsikt att erövra Parma. Kejsaren tillbringade flera månader här, slösade bort tid och pengar på att vänta på kapitulationen. I resultaten förlorade tyskarna 1 500 soldater och 3 000 krigsfångar. Kejsaren, som såg den brinnande staden, flydde till Cremona, 60 km bort.

Tintoretto skapade verk på manieristisk sätt, med dominerande figurer och mängd av soldater som kämpar för sin kejsare. Monokromatiska färger passar här utmärkt!

Jacopo Tintoretto ”Belägring av Parma av Federico II” (ca.1580)
Oil on canvas, 212 x 284 cm
Alte Pinakothek, Munich

Stridsmålningar under pågående ryska-polska konflikt.


Slaget vid Orsha” var en strid som utkämpades den 8 september 1514, mellan de allierade styrkorna från Polen-Litauen under ledning av Konstanty Ostrogski (ca.1460-1530) och Moskvarikets armen under Ivan Chelyadnin (död 1514). Mycket mindre polsk-litauiska trupper besegrade ryssarna och fångade deras befälhavare.

Hans Krell var en tysk målare från Lucas Cranachs skolan. Enligt konstspecialister måste han har deltagit i slaget själv på grund av hög kunskap om ämnet. Krells förbindelser med jagiellonska dynastins beskyddare (inklusive kung av Ungern) och härskare av Preussen gör denna argument mycket troligtvis. Konstnären porträtterade sig själv i målningen, observerade striden och stirrade uppåt genom sammanflätade fingrar.

Hans Krell ”Slaget vid Orsza” (ca.1525-35)
Tempera on panel,165 x 260
Natioanlmuseum, Warszawa
Konstanty Ostrogski
Polsk artilleri som korsar den improviserade pontonbron.
De bevingade polska husarer-detalj
Polens bevingade husarer i attak.
Nationalmuseum, Warszawa
Hans Krell avbildade sig själv. Kanske har han varit som stridens observatör?

Sjökrig mellan osmanska flottan och europeiska Heliga ligan.

Slaget vid Lepanto var ett sjöslag utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) som ägde rum den 7 oktober 1571. Förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska flottan slog mot den osmanska sjömakten.

Slaget hade ett enormt betydelse, det var kamp mellan stormakterna men också mellan kristendomen och islam, eftersom Turkarna annars kunde ha expanderat västerut mot Europa. Don Juan d`Austria (1547-78) besegrade den osmanska flottan- de flesta av osmanska fartyg fångades eller sjönk ner.

Ökand konstnär ”Slaget vid Lepanto 1571”
oil on canvas,127 x 232 cm
National Maritime Museum, Greenwich/London
Andrea Vicentino (ca.1542-1618)
en målare född i Vicenza, verksam i Venedig
Här avbildade han också ”Slaget vid Lepanto” /”Vittoria di Lepanto” (1603)
Dogepalatset, Venedig
Detalj med galärer

Målningen hedrar den venetianska segern efter många år av bitterhet, uppoffring och förödmjukelse under konflikten mellan Venedig och Osmanska riket. Venetianska fartyg avbildades i dödliga angrepp av fiendens arméer. Ett desperat försök att utplåna varandra. I mitten av målningen är de två admiralerna: Sebastiano Venier och Ali Pasha.

Andrea Vicentino avbildade också ”Belägringen av Zara” (1584-87)
under det fjärde korståg
Sala del Maggior Consiglio, Palazzo
Ducale

Början på bataljmålningar!

Peter Snayers (1592-1667) var en flamländsk målare bosatt i Bryssel. På grund av historiska förändringar blev han hovmålare hos ståthållaren i spanska delen av Nederländerna ( Isabella Clara Eugenia Habsburg). Han målade mest scener från 30-åriga kriget som påminner mer om topografiska kartor än konstnärliga arbete.

Målningen ”Slaget vid Kirkholm ”var beställd av kungen Sigismund III Vasa (1566-1632). Striden var ett fältslag mellan Sverige och Polen-Litauen under andra polska kriget den 27 september 1605. Vid detta slag led den svenska armén ett av sina svåraste nederlag genom tiderna.

Snayers öppnade intresse för krigshistoriska tavlor.

Peter Snayers ”Slaget vid Kirkholm” (ca.1620)
oil on canvas, 142 x 231 cm
Chateau de Sassenage
Peter Snayers ”Slaget vid Vita berget” (1620)
oil on canvas, 149 x 226 cm,
Bayerische Armémuseum, Munchen
Snayers ”Belägring av Groenlo” som pågick under 3-14 augusti 1606

Diego Velazquez målar ”Bredas kapitulation” (1634-35)

Scenen framställer ett ögonblick då holländarna överlämnar fästningen Breda till den spanska befälhavare Ambrogio Spinola (1569-1630). Velazquez visar upp en riktigt, historisk händelse, 10 år efter… Soldaternas långa lansar tar mycket plats i kompositionen. ”Las Lanzas” är en andra namn på detta verk! Han kände personligen krigare Spinola och målningen var en postum hyllning till honom.

Diego Velazquez ” Bredas kapitulation” (1635)
oil on canvas, 307 x 367 cm,
Prado, Madrid

Velazquez avbildar tröttna soldater. Båda sidor präglas av slagsmålens svårigheter. Han visar inte glädjen över den seger som uppnåtts av spanjorerna, tvärtom fokuserar konstnären mycket på fred och avtal som kan avsluta striden.

Detalj med soldater
Spinola och Justus van Nassau.

Avlutning på konstresa sker i Tyskland.

Stridsmålningar har en enkel och okomplicerat ikonografi. Det innersta är att visa vinnarens makt och position, dokumentera så noggrann som möjligt händelsens förlopp och viktigaste ögonblick.

Till oss konstälskare, konsthistoriker är sådana tavlor en perfekt titthål in i en värld som ligger många hundra år bakåt i tiden. Hur mycket konst ser vi i de traditionella målningar, det beror på våran smak och estetisk omdöme. Jag försökte att fånga de mest intressanta. En stark bild för att avsluta ämne…

Otto Dix (1891-1969) ”Sturmtruppe geht vor unter Gas” (1924)
etsning, akvatint

Svart och vit är den grafikserie och handlar om första världskrigets hemska händelser.

Snart kommer att bränna ner ett flertal av dessa upplagor under bokbålen i Nazityskland 1933. Men det är en helt annan historia och upplevelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s