Ett blått sken strömmar ut från mina kläder. Midvinter. Klirrande tamburiner av is. Jag sluter ögonen. Det finns en ljudlös värld det finns en spricka där döda smugglas över gränsen.
”Midvinter” av Tomas Tranströmer (dikt från Sorgegondolen 1996)
”Vinterlandskap” (ca. 1608) olja på duk, 78 x 132 cm Rijksmuseum, Amsterdam
Vinter.
Vinterstämning.
En årstid som har lika många älskare som hatare. Inte alls en lätt period.
Låt oss fokusera på 1600-talet. Visste ni att det då var ”lilla istiden” som medförde ovanligt kalla vintrar mellan ungefär 1550-1800. Man kunde resa på Östersjön mellan Sverige och Polen. Idag tar vi en resa till Nederländerna! Vi kommer att möta en konstnär som specialiserade sig på vinterscener.
Hendrick Avercamp (1585-1634) föddes i Amsterdam. Hans far var en lärare i latin som senare åkte till Kampen och blev farmaceut. Troligen på grund av en medfödd dövhet lärde Hendrick sig aldrig att tala. Han fick lektioner i skrift från sin mamma, men det blev snart uppenbart att han kunde uttrycka sina känslor ännu bättre med sin talang för att rita. Hendrick kallades också ofta ”den stumme från Kampen” (de Stomme van Kampen). Vid 18 års ålder flyttade Avercamp igen till Amsterdam, där han var lärling hos den danska målaren Pieter Isaacsz (1569-1625). År 1614 återvände han till Kampen, där han bodde och arbetade fram till sin död 1634. Han blev begravd där i Sint Nicolaaskerk.
Detalj från Vinterlandskap: Krogägare förser värdshuset med det vatten som behövs.
Kolf-spelare med åskådare. Mannen framför knyter sina skridskor.
Skridsko-lek i alla aspekter, genom att prova och missa.
Vardagen på isen. En hund äter kadaver, en man bär hinkar med vatten, någon annan tömmer tarmar i en vältad båt.
Skridskoåkning och pulka. En man i förgrunden bär på ett knippe sockerör.
Avercamps berättande karaktär gör att hans målningar läses som en intressant bok. Du vänder blad om och om igen och du kan inte få nog!
Redan under sin livstid var Hendrick Avercamp känd för sina vinterlandskap med perfekt tecknade små figurer och utmärkta perspektivet. Han bemästrade denna konst till perfektion, som kan ses i den cirkulära bilden (tondo) nedan:
”Tondo med skridsåkare” (ca.1608-09) Olja på ek, 40,7 x 40,7 cm National Gallery, London
”Scen på frusen sjö” (1610) akvarell, 19 x 31 cm Teylers Museum, Haarlem
Avercamps tidiga vinterlandskap (före 1608) var mycket flamländska i sin teknik och komposition: en mycket hög horisont, många figurer. Mellan 1610 och 1620 faller horisonten i hans målningar lägre och lägre, de landskapsliknande elementen tunnas ut och figurerna blir mer grupperade i kompositionen. Efter 1620 blev kompositionerna mer slutna, figurerna smälter in i landskapet.
Hendrick Avercamp hittade sin nisch. Säkert älskade han vintersäsongen, det känns att vintern för honom var en tid av energi och festlighet. De frusna kanalerna är fyllda med människor upptagna av gruppdiskussioner, engagerade i arbete eller i rolig skridskoåkning. Skridskoåkare var ett återkommande tema.
”Ice Scene” (ca. 1610) Oil on panel, 36 x 71 cm Mauritshuis, Den Haag
Målningen visar en frusen kanal med många människor som roar sig. De åker skridskor, slädar och spelar ett spel som heter ”kolf”, ett slags ishockey. Till vänster har en grupp människor fallit genom isen, men hjälp är redan på väg.
”Vinterscen från Yselmuiden” (ca. 1613) Oil on panel, 47 x 73 cm Musée d’Art et d’Histoire, Geneva”Ett panoramiskt vinterlandskap” (ca.1610) Oil on oak panel, 69 x 109 cm Private collection Detta tidiga verk framställer en mängd figurer på en frusen flod, för många att räkna!”Ice Landscape” Oil on panel Staatliches Museum, Schwerin”Frozen River with Skaters” (1610-15) Oil on oak panel, diameter 31 cm Museum of Fine Arts, Budapest. Denna målning är särskilt intressant. Rundpanel (tondo) var ett sällsynt format för landskap. Cirkelrunda tavlor var reserverade för religiösa verk!
Avercamp målade ofta målningar på papper som, när de var inramade, var ett billigt alternativ till oljemålningar. En ritning gjordes först med penna och bläck. Denna täcktes sedan med färg, varigenom konturerna på ritningen bibehölls. Med denna teknik kunde Avercamp utmärkt skildra de bleka vinterfärgerna och nyanserna på isen.
Många av hans tavlor är nu i privata händer. Cirka 100 målningar kan ses i Rijksmuseum i Amsterdam, Mauritshuis i Haag, Stedelijk Museum Zwolle, Stedelijk Museum Kampen.
Avercamp använde fågellperspektiv. Djupet framställss genom färgförändring med avståndet. Förgrunden är föremål målade i rikare färger, såsom träd eller en båt, medan föremål längre bort är ljusare.
”En scen på isen” (1610/1620) 18,5 x 36 cm Museum Boijmans Van Beuningen, Rotterdam”A Scene on the Ice near a Town” (ca. 1615) Oil on wood, 58 x 90 cm National Gallery, London
Avercamp avbildade folkmassor i alla åldrar och klasser. Skridskoåkning, kälke, golf och fiske i nederländska kanaler fascinerar fortfarande konstälskare.
”Vinterscen” (ca.1610-talet) Olja på pannå, 24 x 31 cm Privat samling
Denna pannå visar en vinterscen med en väderkvarn och figurer på en frusen flod. Inspirerad av verk från hans stora föregångare, Pieter Breugel den äldre valde Avercamp vinterlandskapet som sitt främsta motiv och gjorde det till en unik holländsk genre.
”Vinterscen på en kanal” Olja på trä Toledo Museum of Art, Ohio”Kolfspelare på isen” (ca.1625) Houston Museum of Fine Arts
I förgrunden spelar två män kolf, en traditionell nederländsk sport som är en korsning mellan golf och ishockey. Han var fascinerad av detta spel och skildrade ganska ofta kolf-spelare. Avercamp signerade sina tavlor: hans typiska monogram är synligt nere till vänster (bokstaven H som omger bokstaven A ). Hendrick Avercamp var en produktiv tecknare och populariserade vinterlandskap genre hos holländska samlare på 1600-talet. Hans samtida skulle ha uppskattat denna vinterscen på flera nivåer.
Avercamp tillbringade sitt liv i den lilla staden Kampen. Han bodde långt ifrån de viktigaste konstnärliga centren, från Amsterdam och det förklarar varför denna härliga konstnär hade så liten påverkan på utvecklingen av de holländska landskapsmålningarna. Idag är hans måleri intressant inte bara för konsthistoriker men också för sociologer, historiker, filmregissörer.
Pieter Bruegel den äldre (ca.1525-1569) har alltid berättat historier på sina tavlor. Hans bildkonst skapade en miniatyrvärld med oändliga detaljer. Idag vill jag presentera ett verk från neapolitanska Museo di Capodimento: ”Den blinde leder de blinda”. En visuellt berättande som tar oss till 1560-talet, till Nederländerna, Breugels hemlandet.
Ett fragment från Nya testamentet inspirerade Bruegel till den här målningen. I Matteusevangeliet läser vi:
”Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen” (Matt.15:13–14).
”De blinda (1568) olja på duk, 86 x 254 cm Galleria Nazionale di Capodimonte, Neapel
En blind guidare leder en grupp blinda fattiga männen. Han snubblar ouppmärksamt, råkar trilla ned i ett dike, och drar med sig sina följeslagare. Hela gruppen är målad diagonalt och ger intrycket av rörelse i en sorts av kaotiska, dramatiska spänningen.
Bruegel var en bra observatör av sina tider. Vi känner inte hans politiska eller religiösa åsikter. Men vi har kunskap om epoken, oroligheter och tänkesätt typiska för 1600-talets Nederländerna. Pieter Bruegel levde i en period av stora politiska och religiösa stridigheter. Den medeltida kyrkan kollapsade, samhället var djupt splittrat. Från året 1555 befann sig Nederändarna under den spanska styre och Inkvisitionen jobbade hård….
Vad ville Bruegel ge vidare till sina samtida människor?
Bruegel demonstrerar en perfekt förkortningstekniken när han skildrar de blinda männens ledare
Detalj på den andra blinda mannen som faller. Hans ögon är borttagna. Ett straff?
Tolkningar finns flera:
ett samhälle som leds av blinda ledare går ingenstans
att följa en ledare urskillningslöst kan vara ett stort katastrof
vi, människor skapar gemensamskapen och är påverkad av andra
Bruegel varnar oss, betraktare, för dåliga politiker, kungar eller präster. Målningen är så realistiskt att man kan urskilja hur avbildade figurer har förlorat synen!
Bruegel målade tavlan året innan hans död. Den bitter, bedrövad ton, kan man relateras till den spanska ockupationen. Det har varit brutalt överallt: avrättningar, folksaresteringar för att genomdriva spanskt styre och undertrycka protestantism. Pessimismen var total.
Sint-Anna kyrka avbildat av Breugel finns fortfarande i en liten byn Sint-Anna-Pede, inte så långt ifrån Bryssel
Kopia utförd av sonen Pieter Bruegel den yngre (ca. 1616)
Referenser till ” De blinda”
I slutet av första världskriget har förekommit en monumental målning (231 x 611 cm) utförd av en amerikansk konstnär John Singer Sargent(1856-1925). Tavlan visar tio soldater från Brittiska expeditionsstyrkan drabbades av senapsgasattacken. Sargent var en framgångsrik porträtt- och landskapsmålare. Han fick i uppdrag av krigs kommitté att dokumentera pågående strid och besökte han själv västra fronten i juli 1918. Målningen färdigställdes i mars 1919 och utsågs till årets bild av Royal Academy of Arts. Den hålls nu på Imperial War Museum.
”Gassed” (1919) olja på duk, 231 x 611 cm Imperial War Museum, London
Visst att ser man på en gång att Sargents konst har några beröringspunkter med den flamländska mästare? Trots det enorma storleken på målningen och mängder av soldater, möter vi samma kaotisk rörelse, lidande och ingen hopp.
Detalj
Soldater har förbundna ögon, går en efter en med handen på sin väns axel, ledd av en sjukvårdare till fältsjukhuset. I bakgrunden till höger finns en annan grupp gasdrabbades. Bakom stående finns en massa sårade soldater, på höger sida kan du se repen av tält från ett fältsjukhus.
En fotbollsmatch spelas i bakgrunden, upplyst av kvällssolen! Tack vare närbilden kan tittaren vara uppmärksam på offrens utseende, bristen på skyddskläder. Effekterna av gasattacken på människor tillhör krigets brutalitet. De vanliga händelserna som fotbollen står i kontrasten. Sargent avbildar skickligt fina relationer mellan blinda människor; det finns en chans att soldaterna snart kommer att få tillbaka syn, men deras beteende och utseende utstrålar ett allmänt intryck av lidande!
Budskap? Tolkningar?
Människa och hennes aggression, stridslystna beteende. Krigets moderna teknik. Oväntad lidande. Särskilt att motståndare hade inga gasmasker. Sargent ger ett kraftfullt vittnesbörd om effekterna av kemiska vapen.
Torstiga soldater
Andra grupp av blinda soldater till höger
Fotbollsspelande soldater i bakgrunden
Sargent ser inte heroismen i kriget. Snarare anser han absurd och ologiska händelser som t.ex. pågående fotbollsmatchen. Medan andra kämpar, fick några soldater sina lediga stunder!
Vi kommer tillbaka till Bruegels verk. Han var varken moralist eller predikant som råkade vara målare. Breugel är inte heller sedernas väktare. Han berättar och observerar folk med en stor dos av realism. Visar till oss genom sin levnadsvisdom värld som är numera stängt, men lever fortfarande på hans tavlor!
Det 1600-talet har varit Nederländernas guldålder, vad präglades av stora förändringar inom kultur och vetenskap. Aldrig tidigare och aldrig efter hände sådana stora framsteg på en global skala. Denna innovativa karaktär visade sig bland annat i snabb utveckling av medicin.
På bilden: Nicholas Tulp som snart kommer att utföra den mest kända anatomilektion i konsthistoria.
Redan i slutet av 1500-talet skedde små förändringar. Staden Brygge beställde diptyk ”Kambyses dom” utförd av Gerard David (ca.1460-1528). David var känd av sina religiösa verk, stillsamma bibliska scener och det var inget svårighet att måla diptyken till den flamländska stadshuset. Målningen skulle placeras i myndighetens viktigaste salen. Vad handlade det om?
En vänster pannå.
Dyptyk (1498) olja på duk, 202 x 349,5 cm Groeninge Museum, Bruge (nuvarande separerad)
Herodotos nämner en brutalt berättelse i sin verk ”Historia”. En korrumperad domare blev arresterad och tas till den persiska kungen Kambyzes. Straffet var lika brutalt som kreativt; han dödades och flåddes. Hans hud tas bort försiktigt eftersom det förvandlades till läderremmar som klädsel för nästa domarens stol!
Gerards David skildring är grafisk och chockerar med sina anatomiska detaljer. Vi ser en naken liggande Sisamnes med grimasen av smärta, när de fyra figurer ägnar sig åt den hemska uppgiften…
Trots sin brutalitet är detta scen vacker och väcker nyfikenhet, hur är den mänskliga kroppen uppbyggdes.
En höger pannå.
Verket skulle hänga i rådhuset och uppmuntra ärlighet bland magistraten. Uschhh vilken realistisk avbildning!
Kirurgernas gille och deras grupporträtt
Kirurgernas gille – som läkare kallades vid den tiden – hanterade den empiriska undersökningen av människokroppen och påbörjade första anatomiföreläsningar. Theatrum anatomicum fick stora popularitet bland de rika nederländska köpmännen. Sedan dess har kirurgens sociala status ökat avsevärt. Yrke härstammade från de medeltida barberarna som utförde skärning, rakning, dragning av tänder och andra mer eller mindre ”medicinska” procedurer. Obduktionen var en sökning efter vetenskapliga mysterier om livet, fritt från religiösa åsikter och bibliska tolkningar. På specialbyggda arenor kollade man på människokroppens hemligheter. Anatomikurser var så populära att året 1593 i Leiden byggdes den första permanenta anatomiska teater.
Theatrum Anatomicum vid universitet i Leida (tidigt 16oo-talet) Samtida gravering av Willem Swanenburgh; ritning av Jan Cornelisz van Woudt
Strax efter beställde den amsterdamska gillen det första grupporträtt. Utförare var: Aert Pietersz (1550–1612) en känd porträttmålare från Amsterdam.
Aert Pietersz”Anatomilektion enligt dr. Sebastiaen Egbertsz de Vrije” (1603) olja på duk,147 × 392 cm Amsterdams Historisch Museum
På den här bilden samlas alla kirurger vid bordet och doktor Sebastiaen Egbertsz är precis på väg att börja sin undervisning. Tavlan påminner om 1500-gruppsporträtt av , scenen är statisk och traditionellt. Den diskreta placeringen av kadavret på bordet bekräftar 28 deltagare främsta intresse. Varje blick riktas mot betraktaren.
Pieters var den första målare som påbörjade en ny tradition i den nederländska genremåleri!
Michiel Jansz van Mierewelt och Pieter van Mierevelt ”Anatomilektion enligt dr. Willem van der Meer” (1617) olja på duk, 144 x 198 cm Prinsenhof Museum, Delft
Denna målning tillhör också tidigaste i sitt slag. Grupporträtt beställdes av läkarens gillet från Delft hos stadens ledande målare, Michiel vanMiereveld (1567-1641). Det anges i den latinska inskriptionen på räcket att målarens äldre son, Pieter, faktiskt utförde målningen efter sin fars projekt. Inga andra tavlor av Pieter är kända, och han dog sex år efter att ha arbetat med målningen.
Nicolaes Elias Pickenoy”Anatomilektion enligt dr. Sebastiaen Egbertsz” (1619) olja på duk, 135 × 186 cm Amsterdams Historisch Museum
Nicolaes Eliasz Pickenoy(ca.1590-ca.1655) berikade sina grupporträtt med narrativa elementär i scenen. I mitten satte han föreläsaren, Sebastiaen Egbertsz, som förklarar konstruktionen av skelettsystemet åt studenter. På den här bilden ser man tydlig vanitasmotiven. Professorn genomför lektion med koncentration, skelettet påminner oss- betraktare om livligheten. Denna subtila memento mori gör scenen mycket mer intressant.
Rembrandt Harmenszoonvan Rijn föddes 1606 i Leiden i mjölnares familjen. Han började arbeta som en professionell porträttmålare när han var runt 25 år gammal.
Rembrandt skapade sin berömmelse genom ”Doctors Nicolaes Tulps anatomilektionen”. Han avbildade den faktiska händelsen på sin duk. Anatomilektion som leddes av Tulp ägde rum den 31 januari 1632 på Adriaans ”het Kindt” Arinsz kropp, en brottsling dömdes för överfall och stöld.
Nicolas Tulp avbildad av Nicolaes E. Pickenoy (1633) Stedelijk Museum, Amsterdam
Grupporträtten beställdes av kirurgernas gille från Amsterdam. Kirurger är välklädda, vilket innebär deras höga status. Man som bär svart, breda kantade hatten är doktor Nicolaes Tulp(1593-1674). Han är inför sina nyfikna åhörare i färd med att demonstrera hur den muskel fungerar som han just frilagt vid obduktionen av kroppen framför sig.
Rembrandt ”Doktor Nicolaes Tulps anatomilektion” (1632) olja på duk, 169,5 x 216,5 cm Mauritshuis, Haga
Vissa kirurger tittar upp, andra ner och andra gamla rakt ut mot oss. Detta skiljer sig mycket från det sätt som konstnärer brukade måla grupporträtt på 1600-talet när folket stod i styv symmetri med liknande positioner för att bekräfta att ingen person är viktigare än de andra.
I det övre vänstra hörnet av målningen kan vi hitta konstnärens signatur. Han har undertecknat det: Rembrandt f [ecit].
Detalj
Vilken var syftet med sådana lektioner? Avslöja anatomi, fysiologi eller en gudomlig mekanik?
Detalj
Nävel i R-bokstaven!T ecken på Rembrandts självförtroende.
Anatomiföreställningar ägde rum endast på vintern, eftersom sessionerna varade mellan 3- 11 dagar och endast på vintern kunde liken hållas så länge. Lektionen började alltid med att öppna magen och demonstrera tarmen. De följande dagarna öppnades bröstet för att utforska hjärtat, lungorna, och sedan öppnades huvudet – det mänskliga ledningscentret. Slutligen undersöktes senor och muskelsystem i armar och ben.
I målningen ”Dr. Tulps anatomilektion” är verkligheten förfalskad som om anatomilektionen började med en undersökning av handens senor! Rembrandt ville minska dramatik och realism. Glöm inte att det var hans första stor beställning, utan genombrott kunde det vara hans största förlust.
Rembrandt ”Dr. Deijman’s anatomilektion” (fragment) 1656 olja på duk,100 x 134 cm Historisch Museum, Amsterdam
Nästan tjugofem år senare fick Rembrandt i uppdrag av gillet en liknande beställning med Tulps efterträdare – dr. Jan Deijmans. Detta mycket senare arbete (från 1656) skadades allvarligt i en brand och den fullständiga scenen av en medicinsk karaktär överlevde inte. Vi kan bara se att scenen ägde rum under studien av hjärnan, som anses vara en svår operation och krävde stor kunskap och färdigheter.
Den italienska ”Theatrum Anatomicum”
Anatomiska undervisningar har naturligtvis tillkommit också söder om Alperna. De fanns framför allt i de tidigaste av de moderna universiteten. Den första anatomiska teatern byggdes 1594 vid Universitetet i Padua.
Teatrum anatomicum/ Padua
Den anatomiska teatern var vanligtvis ett rum format ungefär som en amfiteater. I centrum fanns ett bord på vilket man placerade kroppen som man skar upp (obducerade) och förevisade. Runt bordet fanns flera varv av cirkulära, elliptiska eller åttkantiga våningar med räcken, där studenter eller andra observatörer kunde stå med god utsikt över det som fanns och gjordes på obduktionsbordet.
Anatomiska teatern i Gustavianum uppfördes 1662–1663, byggdes av Olof Rudbeck d.ä. för att utföra offentliga dissektioner inför betalande publik
Anatomiska teatrar var en förändring mot den etablerade ordningen, men hade också positiva moraliska läxan för folket. Deras ständigt ”memento mori” hjälpte förmodligen till att vänja sig till döden.
Christiaan Coevershoff (1595-1659) från Grödinge ”Dr. Zachaeus de Jagers anatomilektion” (1640) olja på duk, 122 x 161 cm Westfries Museum, Hoorn
Anatomiska lektioner har fått sitt klimax under 1700-talet. Det stora intresset för människans anatomi fick sin plats i konsthistorien. Här visar jag exempel på anatomilektion av ett barn. målare, tecknare, gravör och inredningsarkitekt. Han nämner också att Neck var en stor vän till Dirck Ferreris, vars samling av teckningar och papier-maché eller papperskonst (förmodligen papperssnitt) kom i hans ägo vid hans död.
Jan van Neck (1634-1714) ”Anatomilektion enligt Dr. Frederik Ruysch” (1683) olja på duk, 141 x 203 cm Amsterdam Historical Museum
Doktor Frederik Ruysch revolutionerade balsameringsteknik tack vare en injektion från kvicksilversulfid vilken gav rödaktigt, nästan livligt uttryck. Forskare kunde dissekera även de minsta blodkärlen och liken kunde bevaras under en längre tid.
Hoppas att ämne ”anatomilektioner” var intressant för Er! Jag föredrar naturligtvis blommor och vackra interiör i konsten, men tavlor om anatomi fascinerade mig med sin passion, nyfikenhet och noggrannhet.
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
Nöjen och underhållningen för alla samhällsklasser beskrivs oftare i litteraturen än de presenteras i konsten. Med vissa undantag kan man hitta några exempel. Under renässansens tid började man uppmärksamma kroppsliga behov, inte bara de själsliga. De furstliga och kungliga hoven hade riddarturneringar och dansföreställningar. Men även lägre samhällsgrupper hade sina traditioner och nöjen.
Apollonio di Giovanni di Tomaso (ca. 1415-1465) var en konstnär och snickare från Florens. Han skapade bröllopskistor, kallade ”cassoni”, som var dekorerade med symboliska bilder. Många av dessa kistor finns bevarade än idag.
In Oxford finns en intressant scen på Ashmolean Museum kallad ”Sabinskornas bortrövande”. Det är en del av en cassone och visar akrobater och brottare. Scenen ger oss en inblick i det vardagliga och festliga livet vid det florentinska hovet under Cosimo Medicis styre.
Apollonio di Giovanni di Tommaso ”The Rape of the Sabine Women” (ca.1450) The Ashmolean Museum of Art and Archaeology
”Mästare cassone” brukade presentera olika scener, från mytologiska bilder till de helt aktuella -furstliga. Här har vi exempel på en turnering som ägde rum på Santa Croce-torg i Florens,
Cassone utfördes i Antonio di Giovanni’s verkstad cirka 1440. Nuvarande finns den på Yale University Art Gallery.
Detalj
Giovanni di ser Giovanni Guidi /Lo Scheggia (1406-86) ”Cassone Adimari”(1445) visar upp bröllopet mellan Lisa Ricasoli och Boccacio Adimari (firades den 22 juni 1420). Det var inte dekorationen av en bröllopskista som man en gång trodde, utan av en träsäng. tempera on wood, 63 x 280 cm Galleria dell`Academia, Florens
”Turnering” Tempera on panel 45.4 × 153.4 × 3.8 cm
Hänföras till Marco del Buono (1402-89) och Apollonio di Giovanni ”Kärleksprocession” (ca.1440) Tempera on wood panel, 39.2 x 56.0 cm Accademia Carrara, Bergamo
”Turnering på borggården i Belvedere i Vatican”(ca.1610) Museo di Roma
Vincenzo Rustici (1556-1532) en sienesisk målare som visade offentliga firandet i Siena som bland annat detta ”Tjurjakt i Campo di Siena” (ca.1585)
Detalj
Jakt och krig
Jakt och krig var populära aktiviteter bland härskarna och ansågs vara en riktigt underhållande. De visade status och var ofta ämnen för konstnärer. Det fanns också ceremoniella slagsmål och turneringar som var populära både i norra och södra Europa. Även påven höll fester och var intresserad av dem.
Lucas Cranach”Jakt på rådjur” (1529) olja på duk Kunsthistorisches Museum, Wien
”Jakt på rådjur” av Lucas Cranach dokumenterar en historisk händelse, en jakt organiserad av kurfursten av Sachsen, Frederik den vise, till kejsaren Maximilian. Samtidigt är det ett av de bästa exemplen på naturlandskap inom europeisk konst.
Ett vackert panorama med kullar och skogar, floden; långt borta fanns en stad med skarpa spetsar av kyrkor; på kullen tornade ett slott.
Lucas Cranach den äldre ”Hjortjakten” (1538-40) Jaktscenen presenterar kurfursten Johann Friedrich med hustru Sibylle av Cleve. Östergötlands museum
Detalj med hovdamer
Hans Holbein d.y.”Robert Cheesman”(1533) olja på pannå, 58,8 x 62,8 cm Mauritshuis, Haga
Robert Cheesman (1485-1547) var falkenerare till den engelska kungen Henrik VIII. Falkjakt var en form av jakt som bedrevs med rovfåglar som falk, örn eller uggla. De tämjades och tränades för att jaga åt sin förare. Ett riktigt nöje för kungar!
Lucas van Valkenborch (ca. 1530-1597) var en flamländsk konstnär som skapade små landskap och genrescener som liknar stilen av Pieter Bruegel. Han målade föreställningar av marknader och bondefestivaler med anekdotiska motiv.
Lucas van Valkenborch ”Värdshus” Slezské zemské muzeum, Opava
Lucas van Valckenborch ”Bondbröllop. Bröllopsdansen i frilufts ”(1574) Statens Museum fur Kunst, Köpenhamn
Lucas van Valkenborch ”Spring landscape”(1587) scenen som framställer en picknick Kunsthistorisches Museum, Vien
Lucas van Valckenborch ”Kejsaren promenerar i skogen nära slottet Neugebäude” (ca. 1593) oil on cooper, 21,5 x 36,2 cm Kunsthistorisches Museum, Wien
Naturligtvis hade olika sociala grupper sina nöjen och underhållning. Hos Pieter Bruegel den yngre (1564-1638)kan vi betrakta ett bondbröllop. Han var känd som målare av ”lantliga scener” och helvetesmotiv, därför kallades han ”Helvetes-Breughel”. Men här avbildar han ett bondbröllop, där personer dansar, dricker och uppför sig sorglöst och lätt.
Livet på landsbygden var arbetsamt, så det är inte konstigt att man vid högtider ville glömma all vardagens oro.
Pieter Breughel den yngre ”Bondbröllop” (ca.1610) Museum of Fine Arts, Ghent Belgium
En annan version av samma motiv hänger på Hallwylska museet i Stockholm (#hallwylska). ”Bondbröllopen” är målad i Bruegels den äldres stil, men kompositionen är annorlunda, med ett vidare perspektiv så att fler byggnader och grupper av människor får plats. Pieter kopierade ofta verk av sin pappa och bröder. Dåtidens publik gjorde inte samma skillnad mellan original och kopia som vi gör idag.
P. Breughel den yngre ”Bondbröllop” olja på duk, 43 x 68 cm Hallwylska museet
Pieter Brueghel d.y. ”Hemresan från marknaden”(ca.1620) Olja på trä, 39,5 x 58 cm Nivaagaard Malerisamling
Pieter Bruegel d.y ” Dans runt Majstång” (ca.1630) Nivaagaards Malerisamling, Danmark
Pieter Bruegel d.y. ”Marknad till St. Görans dag”
En annan konstnär, Pieter Aertsen, var känd för sina realistiska målningar. I en av hans verk framställer han en nöjeskväll på en krog där människor dansar och har roligt. En av de populära spelen var att rulla ett ägg runt en kritcirkel på golvet utan att det går sönder. Den som lyckades vann vanligtvis en korg med ägg!
Pieter Aersten ”Dans med ägg” (1552) olja på pannå, 84 x 172 cm Rijksmuseum, Amsterdam
Under åren 1614-1615 besökte en ung nederländsk student (Michael van Meer) London och lämnade efter sig en fantastisk dagbok. Detta album, kallat ett ”vänskapsalbum”, innehöll autografer från kända personer och vackra akvarellmålningar av livet i London. Sådana album var vanliga på den tiden när studenter reste runt i Europa för att studera.
Albumet är vackert och noggrant utformat. Vem var det som utförde albumet till Michael van Meer? Tyvärr är hans namn helt anonymt. Man tror att det var en professionell, lokal konstnär som var tillräckligt skicklig för att rita (eller kopiera) åt unga studenter.
Michael van Meer Album Amicorum / Stam Boek (ca.1615-16)
För oss kommer det att vara intressant att visa en illustration: den som framställer en tävling mellan tuppar, det kungliga nöjet på denna epok – tuppstrid. Särskilt intressant är att man kan se här personligen avbildad Ers Majestät kung Jakob I Stuart (1566-1625) som åskådare!
A cockfight in England, from the ”Album Amicorum” of Michael van Meer, c.1614-15
Tarot
Under renässansen blev ett sällskapsspel som heter tarot populärt. Tarot-spelet skapades i norra Italien mellan åren 1420 och 1450. Det finns även en italiensk målare vid namn Niccolò dell’Abbate (ca. 1509-1571) som gjorde en fin skildring av tarot-spelare.
Fresken ”Il gioco dei Tarocchi” målades mellan 1550-1552 på nybyggda Palazzo Poggis huvudvåning. I rummet avbildades olika scener: Herkules arbete och nöjen från den aristokratiska världen, som konstnären briljant illustrerar.
Icke desto mindre hade olika föreningar sina högtider. Här kan vi se en festlig måltid hos bågskyttarnas gille från Amsterdam, målad av Cornelis Anthoniszoon (ca.1499-1555). Medlemmarna på bilden ser inte särskilt glada ut. Tavlan visar främst den hierarkiska uppdelningen inom gruppen snarare än en glädjefylld fest.
En av tidiga gruppsporträtter i konsthistoria : ”Porträtt av bågskyttarnas-gillet” (1533) 130 x 206,5 cm Historische Museum, Amsterdam
Konsthistorien återspeglar människors beteenden och olika behov. För 400 år sedan dansade och skrattade folk på samma sätt. Det är spännande för oss, kommande generationer, att kunna se och betrakta våra förfäder på gamla, vackra tavlor. Eller hur, mina vänner?
Det finns en lockelse hos människan att bli lurad och överraskad. Barockens illusionistiska måleri bedrar oss på helt ovanlig sätt!
Tänkt dig, att en dag kommer du till någon museum och alla tavlor hänger omvandlat. Mardröm… faktiskt.
Men inte på 1600-talet!
Det är en målning med två baksidor, den målade och den verkliga. Inramad som ett ”riktigt” verk. Betraktare vill vända tavlan som verkar vara till salu, vilket dessutom har en nummerlapp -36! Detta verk utfördes av en flamländsk konstnär, Cornelis Norbertus Gijsbrechts (ca.1640-75) från Antwerpen. Han var en skickligt konstnär: skuggorna som faller över och lätt smutsade träet gör en känsla av verkligheten. Målningen visades lutad mot en vägg i entrén till Statens Museum och ökade dess illusionistiska inverkan. Idag ställs tavlan ut på golvet mot väggen och skapar idén att målningen väntar på att hängas upp!
Cornelis Gijsbrechts”Baksida av en målning”(1670) olja på duk, 66 x 87 cm Statens Museum för Kunst, Köpenhamn
TROMPE L´OEIL måleri är en fascinerande inriktning i konsthistoria. Det är en trend att leka med oss, konstbetraktare, att lura den traditionella tankemodellen. Stilen har sina rötter i stillebenmåleri och har ändå anspråk och avsikter.
Vilka?
Det kommer vi att upptäcka snart…
Den senmedeltida flugan
Ett av stilens stående motiv var flugan, som landade på några av senmedeltida verk. Vill ni se några exempel?
Schwabisk Mästare ”Porträtt av dam ur familjen Hofer” (ca.1470) olja på duk, 54 x 41 cm National Gallery, London
Porträttet målades omkring 1470 av en okänd konstnär. Vad var för meningen med denna gåtfulla bild? Det är inte klart. Damen håller en blomma (förgätmigej) i handen, medan flugan är en symbol för dödlighet, så det är möjligt att konstnären använde sådana beteckningar för att uttrycka minnet av denna kvinna. Målningen påminner oss om livets korthet.
Liknande motiv hittar vi hon en s.k. Frankfurtmästaren (verksam I Antverpen1480-1520). Dubbelporträtt krävde två flugor, den ena sitter på ett körsbär, medan den andra vistas på hustruns huvudbonad.
Mästaren från Frankfurt ”Självporträtt med hustru”(1496) olja på trä 38 x 26 cm Royal Musée des Beaux-Arts, Antwerpen
Cartellino
”Cartellino” är en illusionistisk skildring av en skriftlig anteckning som ingår i målningen, mestadels från den med en legend som registrerar namnet på konstnären, datumet, ämnet eller annan relevant information om verket.
Inskriptionen fanns ofta på verkets ram och skapade trompe l’œil -känslor. Lappen kunde förmedla religiöst eller filosofiskt sentens till betraktaren, som är relaterat till den avbildade scenen eller de avbildade människorna.
Antonello da Messina (ca.1430-79) ”Hieronymus i sin studerkammare” (ca.1470) olja på lindträd, 46 x 36 cm National Gallery, London
Detalj
Jacopo da Barbari ”Skjuten rapphöna och handskar” (1504) olja på duk, 52 x 42 cm Alte Pinakothek, Munchen
Detalj
Venetianare Jacopo da Barbari (1440/50-1516) lämnade på sin cartellino eget namn och datum 1504. Detta stilleben med jakt föremål är det tidigaste oberoende exempel på trompe l`oeil stillebenmåleri i den europeiska konsthistoria. Tänk hur det kunde vilseleda dåtida människor! Oförberedda betraktaren.
Numera skulle vi knappast luras av en sådan målningsteknik.
Hans Holbein den yngre (ca.1497-1543) ”Köpmann Georg Gisze”(1532) olja på trä, 96,3 x 85,7 cm Gemäldegalerie, Berlin
Detalj med cartellino i köpmannens kontor
Inpackad Jungfru med Jesusbarnet
Wow, tänker jag. Här har vi exempel på någonting oförklarad. Madonna har varit inpackad på bildramen, ett kraftigt papper rivits sönder så att Maria och Jesus kommer fram!
Okänd konstnär från Ferraroskolan tempera, olja och guld på trä, 58 x 44 cm Scottish National Gallery
Målningen presenterar ett spännande exempel på den illusionistiska stilen. Duken eller pergamentet som konstnären målade på verkar mirakulöst rivas bort, för att avslöja de heliga figurerna. Denna illusion förstärks av dukens trasiga kanter, klisterremsan och flugan, på en av de utskjutande bitarna, längst ner till vänster. Jungfrun har ett granatäpple, en symbol för uppståndelsen, medan det lilla barnet sover, en hänvisning till hans framtida passion.
Carl-Johan Malmgren (Nationalmuseum) förklarar det ännu bättre. Han gör en vackert jämförelse att duken är en metafor för mödomshinnan. Måleri och motiv sammanfaller!
Italienska illusionistiska fresker
Bevarade väggmålningar i Camera degli Sposi (brudgemaket) i Palazzo Mantua är perfekta illustration för trompe l’oeil måleri. Andrea Mantegna (1431-1506) har målat väggarna under tio långa år, från golvet till valvet och krönt dem med illusionistiska freskmålningar. Den berömda oculus har perfekta perspektiv förkortningar av figurer som tittar ner.
Att öppna rummet mot himlen och avbilda människor från betraktarens synvinkel var sensationellt på Mantegnas tid. Sådana perspektiv har sitt namn- ”sotto in sù” (it.”nerifrån och uppåt”).
Utrymmet i rummet har en kvadratisk plan (8,1 x 8,1 m). Mantegna skapade en monumental arkitektonisk verklighet med hjälp av ribbor i taket, pilastrar på väggarna. I mitten av taket är den mycket beundrade oculus, som vetter mot en målad himmel.
Andrea Mantegna ” Oculus” (1473) fresco, diameter 270 cm Palazzo Ducale i Mantua
Trompe- l`oeil fresker framställer illusionistiska fragment av arkitektur, som gömmer sig i landskapet och stillebens motiven. Paolo Veronese (1528-68) älskade arkitektoniska illusioner. Han dekorerade Sala dell’Olimpo i Villa Barbaro med riktiga illusionistiska lösningar. En äkta sten balustrad fortsätter i en målad fresk. Meningen var att berika interiörerna och skapa utrymme för fantasi, inte heller för att lura.
Paolo Veronese ”Giustiniana Giustiniani med tjänstkvinna och sällskapsdjur” (1560-61) Fresk i Villa Barbaro, Maser
Freskfigurer verkar att trivas i den fiktiva miljö. Italienare var mästare på arkitektoniska illusioner.
Populära motiven under The Dutch Golden Age (Hollands guldålder)
Vi kommer tillbaka till 1600-talet för att stanna där och lista upp nya trender. Den nederländska stormaktstiden präglades inte bara av politiska händelser men också av kulturella förändringar. Köpmännen ville ha helst stillebensverk än religiösa tavlor. Stilleben blomstrade på riktigt. Trompe l`oeil var intressant på grund av sina dolda detaljer och betraktarens uppmärksamhet dras till illusionen.
Cornelis Gijsbrechts ”Stilleben med frukter” (1663) olja på duk, 96 x 75 cm Musée des Beaux-Arts, Carcassonne
Detalj med självporträtt visar konstnärens skicklighet (vänster sidan av ramen)
Det är inte känd med säkerhet när Cornelis Gijsbrechts föddes. Hans äldsta kända målning är från 1657, resten kan man bara gissa. Man brukar ange födelsedatum som 1640 och att han dog i1683. Artistens tidiga produktion har bestått av vanitas stilleben och fruktstycken.
Cornelis Gijsbrechts ”Trompe l`oeil med vanitas” (1664) olja på duk, 88 x 70 cm Ferens Art Gallery, Kingston Upon Hull City
Gijsbrechts arbetade i Tyskland på början av 1660-talet, bland annat i Regensburg hos kejsare Leopold och senare i Hamburg. Hans karriär blomstrade framför allt i Danmark, när han blev anställd som hovmålare hos kungen Frederik III och därefter hos Christian V (1668-72). Han hade en vacker ateljé i Rosenbergs slott. Det räcker med detektivarbete, dags att visa måleri!
Cornelius Gijsbrechts ”Brevvägg med kungliga dekret, porträtt och toalettsaker mm.”(1671) olja på duk, 145 x 183 cm Statens Museum fur Kunst, Köpenhamn
Trompe l`oeil-konsten syftade till att lura betraktarens öga, att tro att de målade tvådimensionella illusionerna var verkliga tredimensionella föremål. Oftast består den typ måleri av vanitas symboler för livets övergång. Därför fanns på tavlor krans av halm, blommor i en vas, brutna sädesax och dödskalle. Ett halvt nerbrunnet ljus eller ett timglas- allt detta var påminnelse om livets förgänglighet.
Senare i livet skapade Cornelis vanitasmotivet som del till mer komplexa trompe l`oeil-kompositioner i en s.k. ateljeväggarna, väggar med jaktredskap och musikaliska instrumenten.
Gijsbrechts ”Skåp med elfenbenskanna och ryttarstatyett” (1670) olja på duk, 100 x 90 cm SMK, Köpenhamn
Trompe l`oeil teknik krävde att använda några tricks för att fördjupa den optiska illusionen:
en nästan osynlig penselföring
rätt perspektiv och realistiska mått
enhetlig ljussättning
signaturen är utesluten men genom att sätta sitt namn på ett kuvert eller liknande, slapp konstnären att vara anonym
tavlan saknade av ramen
spikor, krokar
Det ser ut som alla föremål hänger på vägg. Allt för att det verkligen skulle uppstå en illusion.
För att illusionen skulle vara övertygande målade Gijsbrechts främst motiv och föremål som normal fanns t.ex. i kungens omgivning – allt som kunde locka betraktarens sinne och intellekt. Tavlan ”Quodlibet med brevet” (1675) framställer ett stycke som spikades på en träram, fästes olika brevet med kungliga stämpel, kammare och andra föremål. Därför verket har titel Quodlibet vad innebär på latin ”olika grejer”. Dessa objektet har strikt definierade betydelsen: en kam symboliserar rimligt ordnade tankar medan ett papper och penna föreställer författaren.
Gijsbrechts ”Quodlibet” (1675) olja på duk, 41 x 34 cm Wallraf -Richartz- Museum, Köln
Cornelis Gijsbrechts fortsätter att osäkra tillvaro och börjar med stafflimålningar. (!) Han målade fruktstycke, miniatyrporträtt av Christian V, en bak- och framvänd tavla och sin egen arbetsverktyg!
Gijsbrechts ”Staffli” (1670-72) olja på trä, 226 x 123 cm SMK, Köpenhamn
Gijsbrechts ”Trompe l’oeil med trumpet, himmelsglob och proklamation av Frederik III ”(1670) olja på duk, 138,6 x 204,8 cm SMK, Köpenhamn
En annan holländsk konstnär Samuel van Hoogstraten (1627-78) älskade både perspektiv och illusioner. Han var elev till Rembrandt och sina första uppdrag sökte hos den tysk-romersk kejsaren Ferdinand III.
Van Hoogstraten specialiserade sig på quodlibet -ett slumpmässigt sortiment av föremål som vanligtvis innehåller verbala och visuella skämt om konst, konstnärer, mecenater och politik. Detta krävde en trohet mot texturerna och skalan på de avbildade föremålen; trots detta utropar ramen att helheten är en målning. Där i ligger listen, för själva ramen är illusorisk. Efter att Samuel lyckades att överlista Ferdinand III med lurade tavlor, tog han emot den kejserliga guldmedaljongen.
Samuel van Hoogstraten ”Falsk skåpdörr”(1655) olja på duk, 92 x 72 cm Akademie der bildenden Künste, Wien
Vanliga toalettsaker gömmer ett par papper-kvitto och konstnärens signatur. Betraktaren känner en stark impuls att vilja vika undan handduken! Eller hur?
Samuel van Hoogstraten ”Brevstycke” (1666/78) olja på duk, 63 x 79 cm Staatliche Kunsthalle, Karlsruhe
Samuel van Hoogstraten ” Ett gammal man tittar genom fönstret! (1653) olja på duk, 111 x 86,5 cm Kunsthistorisches Museum, Wien
Den unika tavlan utförde van Hoogstraten under sin vistelse i Wien. Vilket fantastisk verk! Konstnären skapar illusion att mannen tittar på oss genom sitt fängelse-fönster. Den liten vas utanför förstärker och betonar djupet i målningen.
Ekonomi och illusioner
Den enorma målning, två och en halv meter bred och nästan två meter hög, befinner sig i Historiska Museet i Amsterdam. Förut hängde verk på Statskassanrum i den amsterdamska stadshuset, en påminnelse för alla medborgare att vara hederliga i sina räkenskaper. Den nederländska guldålder hade respekt för handel och konst och kanske därför alla invånare kände sig trygga och rika trots oroliga tider.
Cornelis Brise (1622-70) ”Dokument från Amsterdams skattkammare” (1656) olja på duk, 194 x 250 cm Historiska Museet, Amsterdam
Sammanfatning
Konsten att lura ögat har fascinerat i alla tider. Trompe l´oeil kan uttryckas i oändliga former, viktigaste att verken ska upplevas som det som avbildats. En ständigt lek mellan verkligheten och fiktion, en bedrägeriets trick som öppnar våra ögon för sanningen.
Tavlor är bilder för sig själva. De visar ett föremål, visar dess egenskaper, attribut, dess form, syfte, känsla … och faktiskt inte mycket mer än så. De visar det på ett sådant sätt att det verkar så verkligt som möjligt, eftersom de är ett spel mellan betraktaren och målare, ett spel som kallas illusion.
Det vacker ordet ”entomolog” förekommer från grekiska och benämner insekter, deras beteende, livscirkel och vanor. Småkrypar, spindlar, fjärilar och andra…
Verkligen, ett ovanligt intresse.
Maria porträtterad av Jacob Marell (1679) oil on canvas, 59 x 50,5 cm Kunstmuseum, Basel
Maria SibyllaMerian föddes den 2 april 1647 i Frankfurt am Main i Tyskland. Hennes far Matthäus Merian var en känd gravör och jobbade med kopparplåtar. Han dog när hon var en liten flicka och hennes mamma gifte sig om med en botanisk stillebenmålare Jakob Marell(1614-81).
Jacob Marell ”Stilleben” olja på duk, 60 x 46 cm, Dorotheum auktion
Maria hade tur i livet! Styvpappan uppmuntrade henne att arbeta vid hans sida: att teckna blommor och måla. Hon hjälpte i hans ateljé och började observera insekter.
Tjejen hade en vetenskapligt instinkt, en avgörande känsla att pupporna går genom metamorfos-processen. ”Larverna tappar huden flera gånger, precis som en man tar av sig skjortan”- så där skriver 13-åring Maria i sina anteckningar. Hon ägnade sig åt vetenskap under en tid när detta var väldigt ovanligt intresse för kvinnor.
28-år gammal Maria Sibylla publicerade sin första bok med illustrationer ”Neues Blumenbuch” (1675) och kort därefter släppte hon ”Der Raupen wunderbare Verwandlung” (”Den mirakulösa omvandlingen av larven och dess speciella blomsaft”), där hon med egna etsade koppartryck framställde larvernas metamorfos. Illustrationer som hon utförde är som en liten konstverk. Alla är handfärgat!
Omslag till ”Der Raupen wunderbare Verwandlung” (1679)Illustration CLXIX (1680)
1665 gifte sig Maria Sibylla med Andreas Graaf, en konstnär från Nürnberg och elev hos Jacob Marell. Paret skaffade två döttrar: Dorotea och Helena. Man och hustru arbetade tillsammans, de utförde kopparplåtar med blommor till kvinnor som broderade. Detta var ett krävande arbete. Låt mig bara skriva att akvareller brukade man trycka på plåt, senare överföra till papper och till slut handmåla tryckta grejer.
Men sådana mest dekorativ jobb var inte till Maria. Hon kände att hon är skapad till någonting större. Hennes äktenskap blev också en stor besvikelse…
Sommaren 1685 lämnade hon Andreas och reste med döttrar till Nederländerna. Där gick Maria Sibylla med i en religiös rörelse skapad av teologen Jean de Labadie (1610-74). Han ansåg sig vara en profet som kallades av den Helige Ande. Labadie lämnade jesuitorden för att genomföra de nödvändiga reformerna i kyrkan. Prästen samlade en grupp ”heliga” runt sig, för att förbereda dem inför Kristi rike. Rörelse har existerat även efter hans död.
I den labadistiska samfunden levde man enkelt, utan egendom, vilken lämnades till församlingskyrkan. Maria har avstått från allt hon hade, men inte heller från sin passion och kärlek till naturen. I den sekten fick hon kontakt med nederländska missionärer från Sydamerika vilka berättade om sina resor och otroliga växter från koloniala länder. Maria fick en otroligt idée! Många gånger besökte hon Hortus Medicus, en botaniska trädgården skapades i 1638 för att samla växter, örter och träd från det Västindiska Kompaniet.
En av vackraste och äldsta europeiska trädgårdar är fortfarande öppet för besökare och bjuder på att vila mitt i centrum bort från stadens liv och rörelse.
Maria Sibylla bestämde sig att resa till Surinam. Resan tog två månader, hon packade papper, färger, preparatburkar och åkte med sin dotter Dorotea. 52-år gammal Maria följde sin passion!
Jag hade ingen aning vart ligger Surinam, detta liten land som gränsar till Brasilien och Guyana. Det stora delen är bevuxet av tropisk regnskog och där finns otroligt rikt fauna och flora. En riktigt paradis till naturforskarna. Att klara sig i den tryckande hetan var inte lätt. Maria Sibylla lärde sig från kreolska kvinnor vilka av växter och insekter är livsfarliga. Det ansträngande jobb och hårda omständigheter orsakade malaria hos henne. 1701 reste Maria med döttrar tillbaka hem till Nederländerna.
I Amsterdam blev Maria känd och populärt både bland konstnärer och vetenskapare. Hennes opus magnum har blivit bok ”Metamorphosis Insectorum Surinamensium” (1705) vilken innehåller 90 bilder med växter och insekter från den exotiska Surinam. Publikationen blev så populärt att den fick 19 utgåvor mellan år 1705-1771. Västerlänningar fick skåda tropiska växter som ananas, banan, vanilj, guava i intensiva och vackra koppmålningar.
” Ananas och kackerlackor” (ca.1701-05), Metamorphosis insectorum Surinamensium, Plate I.Plate XXIIKoppargravyr ”Metamorphosis insectorum Surinamensium” Nr. XXVII. Musa paradisiaca, (lat. kokbananer) 1705”Duroia eriopila”, (Måreväxter) Plate XLIIIPlate XX. (Thysania agrippina), UggleflyIllustration ”Spindlar i sina nät” (1705), nr.18 En papegojtulpan, aurikel och röda vinbär, med en krusbärsmätare, larv och puppa 31,6 x 26 cm”Fulgora-fjäril och granatäpple” plate XLIXPlate VIPlate XLVIII”Granatäpple” Plate IXPlate XLV
”Metamorphosis insectorum Surinamensium” , Plate XX.”Förändringar i de surinamiska insekterna” Plate XII
Denna färgglada bananväxt är en av Marias Merian mest kända illustrationer. Eftersom få européer skulle ha smakat dessa kärnfria frukter, beskrev hon detaljerad sin bok: ”Det används som ett äpple och har en behaglig smak som äpplen, det är bra kokt och rå. När det är omoget är det grönt, medan den mogna frukten är citrongul inifrån och ut, de har en tjock skinn som en citron. ”
Metamorphosis insectorum Surinamensium, Plate XXXVIIIPlate LX Vattenskorpioner, grodor, grodyngel och vattenhyacinter, Plate LVI ”Maulbeerbaum samt Frucht” som visar frukten, ett mullbärsträd, ägg och larver från sidenmask. Plate IPlate V skildrar metamorfosen av brun björnspinnare, dess växtvärd och getingar.
Hennes verk blev uppskattad av ryska tsaren Peter den store (1672-1725) som köpte 300 grafikbilder till sin kollektion och framför allt av Carl von Linné (1707-78). Han inspirerades av damen från Amsterdam när skapade han sin systematisering av hundratals insekter och växter. Marias Merian otroliga jobb påverkade nästa generationer av vetenskapare, genom vackra illustrationer lyckades hon visa relationer mellan insekterna och deras miljö.
Hon var en pionjär inom området och reste till olika platser på jakt efter flera insekter att undersöka och dokumentera.
Maria Sibylla dog den 13 januari 1717 i spår av malaria…
Hennes två döttrar, Johanna Helena Herolt (1668-1723) och Dorothea Maria Graaf (1678-1743) följde mammas väg. Helena blev konstnärinna, hon samarbetade med Agnes Block och jobbade i Amsterdam (Hortus Botanicus). 1711 flyttade hon till Surinam och kom aldrig tillbaka till Europa.
Dorotea skapade samling av illustrationer och teckningar till ryska tsaren och hade ett ansvar att sköta om naturhistoriska föremål i hans Kunstkammer i Sankt Petersburg.
Tyvärr, blev Maria Sibylla Merian glömts med tiden, men hennes namn har aldrig försvunnit från vetenskapen. Till hennes ära kallades en av bönsyrsor ”Sibylla”, en sorts spindel ”Metellina merinae” och blomman ”Watsonia meriana”.
Watsonia meriana- irisväxtJ.H. HeroltJ.H. Herolt ”Kejserligt schackbräde, två vanliga hyacinter och en insekt” (1700) Oak Spring Garden Foundation in Upperville, Virginia”Glasögonkajman (Caiman crocodilus) och en falsk korallorm i näbben” Tillskriven Dorothea Maria Graaf, (ca.1701-05) akvarell och etsning, Windsor Castle Collection
I 2014 en grupp vetenskapliga kvinnor bildades The Maria Sibylla Merian Society i syfte att sprida hennes illustrationer, böcker och anteckningar. Deras noggranna arbete kan man följa på websidan: http://themariasibyllameriansociety.humanities.uva.nl
Maria Sibylla Merian var en av första vetenskapliga kvinnor som hittade möjligheter att följa sin intresse, våga att ha egna teorier och kunna bevisa dem i verkligheten. Till många forskare är hon förebild, hur man kan bygga en meningsfull karriär trots hårda omständigheter.
KONSTSPEGEL 