Pieter Breugel d.ä ”Schlaraffenland” (1567) oil on panel, 52 x 78,3 cm, Alte Pinakothek, Monachium
När jag startade min blogg visste jag en sak: konsten inte låter sig beskrivas och ibland man måste läsa mellan raderna. Det finaste är att leta efter än att hitta. Vad serveras idag? Meny är en gott bondomelett och en flaska vin Rooiseheide Riesling. Kan vi säga årgång 1567? Jag hör skeptiska röster. Låt mig fantisera, för att huvudmeny tavlan handlar om ett riktigt sagoland.
”Schlaraffenland” skapade Pieter Bruegel den äldre (1525/30-1569) två år inför sin död. Han skildrade tre sovande figurer som föreställde tre olika sociala grupper. Liksom ett ståndssamhälle, men vänta lite…det fattas prästen. På något oförklarligt sätt glömde eller missade Bruegel att avbilda någon kyrkoherde.
Då har vi här: en legosoldat (landsknekt) med en spade, skribenten med en bok, och bonde med en slaga, alla tycks ligga lat och i fullständigt tillfredsställt läge. Deras kroppar bildar ett osynligt hjul – är det ”lyckohjulet”? Bruegel använder ofta medeltidens konst sinnebild och tecken.
Ser ni i bakgrunden sjömjölk och lilla båten?
Huvudpersoner är alldeles stilla, fullproppade med mat. Dem kan knappt röra på sig. Överflöd av mat, vin och alla goda grejer. Schlaraffenland är ett fantasi land, där ingen kan vara hungrig eller törstig. På tyska innebär orden ”Schlaraffe” en slöfock, dåre- kort sagt en lathund! Samtidigt känns att Bruegel kritiserar inte sådana lata människor. Han skapade sin egen definition av den där platsen, ett ställe där all folk kunde föreställa sig den absoluta friheten från sina egna rädslor och livets svårigheter.
En nykomling har precis ätit sig igenom deg-berg.
Personligen älskar jag Bruegels sätt att tänka, att skapa en miniatyrvärld tack vore oändliga detaljrikedom. Målningen är grotesk intill parodins gränser. Den vida panorama och en hög utsiktspunkt bekräftar att konstnären parodierade verkligheten. Ämnesvalet och dess hantering pekar på en ganska nedslående bild av mänskligheten.
Han visste.
Han kände till folks beteende och vanor. Han ansåg att människans njutningslystnad är meningslös och ynklig.
Detalj
För att komma till mjölkens och honungens land måste en kandidat först äta sig igenom ett berg av mask. Om det görs kommer han att befinna sig på en plats där nästan allt är ätbart. Lyckligare kan äta och vila. Göra ingenting mer. Här är lathet en dygd. Detta motiv var oerhört populärt på 1500-talet, tillsammans med berättelser om paradiset och dårhistorier. Inspirationer hittade Bruegel i satiriska dikten ”Narrskeppet” (1494) av humanistisk författare Sebastian Brandt. Skalden beskriver ett skepp full av gycklare som är på väg till overkliga landet Narragonia.
Albrecht Dürer (?) utförde träsnitt ”Dumheter” till detta litterära verk
Bakom den sagolika fantasilandet, där det finns näring i överflöd, ligger upplevelsen av ständigt återkommande hunger och svält.
Den senmedeltida världen kämpade mot brutala verkligheten. Folk hotades ständig av krig och hunger. Om vi tittar på politisk situation i Nederländerna kan vi förstå bättre sinnesstämningen i Bruegels verk. Hans land var under spanskt styre och när makten gick till Filip II av Spanien, blev inkvisitionen ännu strängare än förut. Det största upprorsförsöket gjordes 1567 under ledning av Vilhelm av Oranien. Tyckte Bruegel kanske att det innebär slut på konflikter och oroligheter? Målningen gjordes precis i år 1567. Vi borde se hans verk som ett ljus för Nederländerna och deras samhälle!
Märkligt är att Bruegel värderade mycket Hieronymus Bosch måleri, uppskattade hans levnadsvisdom kryddad med en stor dos av grotesk och absurd.
Ägget är ”lånat” från Hieronymus Bosch!
En skapande fantasi och en underliggande realism gör att Bruegels tavlor tillhör de bästa visuella skämten i europeisk konst. En spegelbild för oss, en chans att se hur levde våra förfäder 400 år sedan!
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
Att gå onlinekurser har blivit en populär och tillgänglig väg för många att utveckla sina färdigheter och bredda sina kunskaper. Med teknikens framsteg har utbildning flyttat utanför klassrummens väggar och gjort det möjligt för människor att studera när och var de vill. Oavsett om du är intresserad av att lära dig ett nytt språk, fördjupa dig i programmering eller utforska kreativt skrivande, finns det kurser som kan anpassas efter dina behov och intressen.
En av de största fördelarna med onlinekurser är flexibiliteten. Du kan studera i din egen takt, vilket är perfekt för den som har ett hektiskt schema eller vill kombinera studier med arbete och andra åtaganden. Det stora utbudet av plattformar och ämnen innebär också att det finns något för alla, från grundläggande introduktionskurser till avancerade och specialiserade program. Många av dessa kurser erbjuder också interaktiva moment, såsom diskussionsforum och möjligheter att ställa frågor till lärare, vilket ger en känsla av gemenskap och stöd trots det digitala formatet.
En annan fördel är tillgängligheten till världsledande experter och utbildningar som kanske inte hade varit möjliga att nå geografiskt. Genom att delta i kurser från internationella universitet eller organisationer kan du få insikter och kunskap som är globala i sin natur. Dessutom kan onlinekurser vara mer kostnadseffektiva jämfört med traditionella utbildningar, och många plattformar erbjuder gratis eller prisvärda alternativ.
För att få ut det mesta av en onlinekurs är det viktigt att vara motiverad och disciplinerad. Eftersom du oftast studerar på egen hand är det bra att skapa en plan och avsätta tid för studierna. Att ha tydliga mål och förstå varför du vill ta en kurs kan också hjälpa dig att hålla fokus och engagemang. Vilka onlinekurser finns det i Sverige?
Onlinekurser öppnar upp möjligheten att växa, både professionellt och personligt, på ett sätt som är anpassat till den moderna livsstilen. Oavsett om du vill stärka ditt CV, utforska nya intressen eller helt byta karriär kan de vara en kraftfull resurs för lärande och utveckling.
År 1911 mötte Egon Schiele en 17-årig tjej som poserade för Gustav Klimt. Flickan blev hans musa, Schiele skildrade henne väldigt ofta. Wallys hypnotiska ögon och karakteristiska hår är allmänt kända idag, men kvinnas liv förblir i stor utsträckning ett mysterium. Vem var Wally Neuzil?
Wally hette faktiskt Wallburga Neužil. Hon föddes i augusti 1894 i en fattig familj i österrikiska Tattendorff. Hon kom till världen som utomäktenskaplig barn, hennes föräldrar gifte sig senare, och de fick ytterligare tre döttrar. Farsan dog i 1905. Ett år senare flyttade familjen Neuzil till Wien.
Situationen var säkert komplicerat och Wally började jobba som modell. Hennes söta ansikte och vacker kropp fångade Egon Schiele. Hon var naturligt, hon poserade bra, vilket snart förde dem närmare varandra. Strax efter flyttade paret ihop.
”Porträtt av Wally Neuzil” (1912) oil on panel, 32 x 39,8 cm Leopold Museum
blev populära och igenkännliga verk. Skildringen av Wally är oerhört vacker. Rödbruna hår omger ett intressant ansikte och en vit krage inramar hennes smal hals. Wallys porträtt fick namnet ”wienerska Mona Lisa” tack vore intensiva blicken och dolda känslor.
Egon och Wally letade efter platsen att leva och ägna sin tid åt kärlek och måleri. Samtidigt ville artisten fly från den klaustrofobiska wienermiljön, så reste paret till Krumau (Český Krumlov) en idylliskt stad, hans morsan födelseort. Tyvärr parets livsstil upprörde invånarna och de kastade dem ut ur staden.
Det konstnärliga tandem flyttade till Neugelbach och dåliga rykte tillsammans med dem.
Den hjälpsamma Wally.
Redan i april 1912 arresterades Schiele för förförelse av en minderårig tjej. När polisen kom till hans ateljé fann de över hundra teckningar som de ansåg vara pornografiska. I resultaten satt Schiele en månad i häktet. Under denna tid stödde Wally konstnären genom att regelbundet förse honom med mat och konstförnödenheter så att han kunde fortsätta skapa.
”Rumet i Neulengbach” (1911) oil on wood, 40 x 31,7 cm Kunsthistorisches Museum, WienFängelse ”I Feel Not Punished but Purified” (1912)
Wally var inte bara modell för konstnären, utan också hans vän och lojala följeslagare fram till våren 1915. Under fyra år spelade hon en nyckelroll i Schieles liv och arbete. Medan han skapade sig själv som artist, Wally gav honom redskap och verktyg som han behövde! En ärlig, öppen sexualitet som utvecklades utan begränsningar och inom en känslomässigt förhållande. Samtidigt arbetade flickan som kassörska och mannekäng i en klädbutik. Trots olika krissituationer, var Wally alltid nära sin kära Egon.
”Wally” (1912) Landessammlung Niederösterreich
När Schiele släpptes från häktet var det uppenbart för paret att återvända till Wien där han hyrde en studio som han behöll för resten av sitt liv. Adressen var: Hietzingerhauptstrasse 101.
Den narcisstiska konstnären.
Det är inte mening att bedöma artisten. Alla konstnärer är ju egocentriska och självupptagna. Egon Schiele insåg tidigt att han inte skulle uppnå framgång genom att imitera Gustave Klimt. Så han bestämde sig för att fokusera på provokativa ämnen som ingen någonsin hade hanterat. Sexuella poser skulle bli kännetecknet för hans verk. I sina många självporträtt skildrade han egna manliga attraktionskraft. Och tack vore dem kan konsthistoriker och psykologer bygga sina teorier. Vi fokuserar på konsten!
”Självporträtt” (1912) pencil, watercolor and tempera, 46,5 x 31,5 cm Privat kollektion
Glöm inte atmosfären runt i Wien. Schiele var precis som dessa stad, självsäker, narcissistisk, fanatiskt koncentrerad på sin egen kropp. Vid den tiden var Wien ett ställe som var genomsyrad av Sigmund Freuds innovativa teser om det undermedvetna, psykoanalysen och i stort sett förstått mänsklig sexualitet. Tiden och trender präglar människor.
Den poserande Wally.
Wallburga medverkade i flera av Schieles kända målningar, bland annat ” Wally Neuzil in Black Stockings” (1912) och ”Wally in Red Blouse with Raised Knees” (1913).
”Wally Neuzil in Black Stockings ” (1912)”Wally with a Red Blouse with Raised Knees” (1912) private collection
Hon poserade med glädje, helt naturligt i kläder och utan kläder. Wally fungerade som Schieles agent och levererade personligen erotiska teckningar till dem som var beställare. Vän och beskyddare till Egon, Arthur Roessler (1877-1955), kallade Wally ”hans skugga”. Jag tycker att det var helt tvärtom. Utan Wally kunde inte Schiele arbeta så produktiv och känslomässigt. Hon var hans musa, hans fabrik, hans väninna och älskarinna.
”Two Female Nudes” (1912)”Woman in orange stockings. Wally Neuzil” (1914) pencil, watercolour and gouache on paper
Överfylld av sensualitet och utan tabun inspirerade hon Schiele att måla henne om och om igen. I sina bilder förmedlade han sina speciella känslor för modellen, bilder är fulla av värme som gör dem extremt attraktiva. De kommer direkt in i vårt sinne och stannar där för alltid.
”Självporträtt med Wally” (1914-15) gouache and pencil on paper, 47,4 x 30,5 cm Sammlung Heinrich Böhler”Liebesakt” (1915) pencil and gouache on paper, 33,5 x 52cm Leopold Museum
Den provokativa Wally.
”Kardinal und Nonne” (Liebkosung)/ ”Cardinal and Nun” (Caress) (1915) oil on 70 x 80,5 cm Leopold Museum
Bilden är en ren provokation. Den busiga titeln ”Caress” hjälper inte alls att förstå bildsammanhang. Nunnan verkar vara rädd – för kardinalen, vars röda, hämningslösa lust (i form av mantel) omger henne. Eller är hon mer rädd för sig själv, för den sexuella åtrå som hon känner när det inte får vara det? Schiele omvandlar roller, leker med oss. Nunnan liknar konstnären. Kardinalfiguren tolkats ofta som en manlig version av Wally Neuzil. Schiele tog på sig kyrkans kritik. Fanns det någon som kunde stoppa honom?
Hans teckningar alltid pendlade på gränsen mellan pornografi och ”den nya sakligheten”. Schiele utforskade kvinnornas kroppar på olika sätt. Figurer var spända, nervösa och framför allt erotiska.
Farväl med Wally.
År 1914 var Schieles ekonomiska situation bedrövlig trots att han fick goda recensioner och hade fått ett par nya beskyddare. Samma år gifter sig hans favoritsyster Gertri med hans vän. Det var vid denna tidpunkt som Schiele insåg att han behövde en fru, så skrev han i ett brev till Arthur Roessler ”Jag planerar att gifta mig – mest fördelaktigt – förmodligen inte med Wally”. En total ”marriage de raison”.
I april 1915 bröt Wallys och Egons förhållande oväntat upp. Schiele bestämde sig för att gifta sig med Edith Harms. Hur träffade han henne? Edith bodde inte långt från Schieles studio. Hennes familj var anständig och respektabel.
Målaren såg intressant på sina grannar- familjen med två systrar, Adele och Edith. Han ville lära känna systrarna bättre, men det var inte lätt. Så Schiele fick be Wally om hjälp. Den älskade modellen har blivit en brevbärare. I inbjudan till mötet skrev han: ”Kära fröken Ed. & Ad. eller Ad. & Ed. Jag tror att din mamma kommer att låta dig följa med mig och Wally på bio […] eller vart du vill ”
På början var Schiele inte säker på vilken av systrarna lockar honom mest. Så varför blev Edith vald? Kanske för att hon var yngre?
Konstnären hade dock inte gett upp sin relation till Wally. I Café Eichberger, där de träffades för sista gången, informerade han tjejen om sina planer med Edith, men föreslog att ta en gång om året en sommarlov. Wally tackade nej till ett så förnedrande erbjudande och de träffades aldrig igen. Kärlekshistoria tog slut. Nästa avsnitt gäller en helt annat person. Men döden gäller dem alla…
”Döden och Jungfrun” (1915) oil on canvas, 150 x 180 cm Österreichische Galerie Belvedere, Wien
Den hela situationen ledde till att Schiele målade ”Döden och Jungfrun”. Verket är förmodligen ett självbiografiskt svar på det avslutade förhållandet med Wally. Målaren gifte sig med Edith Harms och fördes också in i militärtjänst under första världskriget. Dödens närvaro, eviga sambandet mellan döden och kärlek i flera av hans verk är förknippad med tavlan. Motivet ”döden och jungfrun” har varit känd sedan renässansen: kvinnan omfamnar döden som är hennes älskare, men döden skrämmer inte. Figuren är inte avbildad traditionell som ett skelett, utan i munkens kläder och förlorar faktiskt sin ohygglighet… .
Vad hade hänt med Wally?
Schieles onda ord slog henne inte. Tvärtom, hon utbildade sig till sjuksköterska och arbetade sedan på ett krigssjukhus i Wien. I slutet av 1917 besökte Wally Kroatien på Röda Korset uppdrag. Helt oväntat fick hon skarlagensfeber och dog, knappt 23 år gammal.
Kände Egon sig ansvarig för hennes död? Ödesmakt är skoningslös. Schiele hade dock väldigt lite kvar av sitt liv: tio månader senare insjuknades hans gravida hustru i spanska sjukan. Han drabbades också och gick bort tre dager efter henne…
Wally Neuzil i Gmunden (1913), Wien Museum
Hur kan jag avsluta mitt inlägg? Wally och Egon hade ett känslomässigt förhållande. Kanske han tänkte mest erotisk om henne, kunde han välja henne som mor till hans barn? Arvingar?
Den erotiska driften brände honom. Helt och hållet. Och bara aska återstod.
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
Glutenfria Bakverk och Bröd – Hälsosamma och Läckra Alternativ
Glutenfria bakverk och bröd har blivit en populär del av många människors kosthållning, inte bara för de som har celiaki eller glutenintolerans, utan även för de som vill utforska nya kostalternativ eller dra nytta av fördelarna med en glutenfri livsstil. Glutenfritt innebär att man undviker alla produkter som innehåller gluten, ett protein som finns i vete, råg och korn. Genom att använda alternativa mjölsorter och tekniker går det utmärkt att skapa både smakrika och näringsrika bröd och bakverk. Här är en närmare titt på hur du kan baka glutenfria bröd och bakverk som är både goda och hälsosamma!
Vad betyder glutenfritt?
Gluten är ett protein som finns i vete, råg och korn, vilket innebär att man för att hålla en glutenfri kost måste undvika dessa spannmål. För att ersätta gluten använder man istället glutenfria mjölsorter som rismjöl, mandelmjöl, kokosmjöl, havremjöl, teffmjöl och majsstärkelse. Dessa mjölsorter har olika egenskaper och smakprofiler, vilket gör att du kan experimentera med olika kombinationer för att hitta den bästa konsistensen och smaken för just ditt bröd eller bakverk.
Glutenfria Bröd – Mjuka och Smakrika
Att baka glutenfria bröd kräver lite mer teknik än att baka med vetemjöl, men det går absolut att få till mjuka, luftiga och smakrika bröd med de rätta ingredienserna. Här är några populära glutenfria brödtyper:
1. Glutenfritt Surdegsbröd
Surdegsbröd är känt för sin syrliga och smakrika karaktär, och även glutenfritt surdegsbröd kan bli fantastiskt. Du kan skapa en glutenfri surdeg genom att använda en kombination av rismjöl, majsmjöl och potatismjöl samt vatten och en naturlig jäst. Låt degen jäsa långsamt för att ge brödet en djupare smak och struktur. Glutenfri surdeg kräver tålamod men ger ett fantastiskt bröd med härlig textur.
2. Glutenfria Frallor
Frallor är ett utmärkt alternativ till frukost eller som tillbehör till lunch eller middag. Glutenfria frallor kan göras genom att blanda rismjöl, potatismjöl och ibland havremjöl. Dessa ingredienser ger frallorna en lätt och luftig konsistens. För att få dem extra mjuka och saftiga kan du tillsätta en liten mängd smör eller olivolja i degen. Frallorna blir goda både varma med smör eller som smörgåsar.
3. Glutenfritt Focaccia
Focaccia är ett italienskt bröd som är perfekt för måltider eller som ett snacks. För att göra glutenfri focaccia kan du använda en blandning av ris- eller majsmjöl och tillsätta olivolja, rosmarin och flingsalt för en härlig smak. Focaccia kan också toppas med olika ingredienser som oliver, soltorkade tomater eller lök för en smakrik variation. Det är både lätt att göra och ser imponerande ut på middagsbordet.
4. Glutenfritt Långjäst Bröd
Detta bröd är perfekt för dem som tycker om ett bröd med en djupt utvecklad smak och textur. Ett långjäst bröd baserat på glutenfria mjölsorter som rismjöl, teffmjöl och majsmjöl kräver längre jästid för att utveckla sin smak och struktur. Genom långsam jäsning får brödet en fin höjd och en luftig konsistens. Det är perfekt att servera till soppor eller som en bas till smörgåsar.
Glutenfria Bakverk – En Sötare Del av Livet
Bakverk är en viktig del av många måltider och för många är det en nödvändighet att kunna njuta av söta godsaker även när man följer en glutenfri kost. Här är några exempel på glutenfria bakverk som är både goda och enkla att göra:
1. Glutenfria Muffins
Muffins är en lättbakad och populär typ av bakverk, och det finns många variationer att prova. För glutenfria muffins kan du använda mandelmjöl, kokosmjöl eller en blandning av glutenfria mjölsorter för att skapa en mjuk och saftig muffin. Du kan lägga till bär som blåbär, hallon eller äpple för extra smak. Muffins går att variera med olika kryddor som kanel, vanilj eller chokladbitar för att få den smak du gillar.
2. Glutenfria Kakor
Det finns ett brett utbud av glutenfria kakor som du kan baka, allt från havrekakor till mandelkakor och chokladkakor. För att baka glutenfria kakor kan du byta ut vetemjöl mot havremjöl, mandelmjöl eller kokosflingor. Dessa mjöl ger kakorna en härlig konsistens och smak. Tillsätt gärna chokladbitar eller nötter för extra smak och textur.
3. Glutenfria Brownies
Brownies är älskade av många, och de kan enkelt göras glutenfria. Genom att använda mandelmjöl eller rismjöl får du en fudgy och smakrik brownie. För extra god smak kan du lägga till hackad choklad eller nötter, vilket ger en härlig textur. Dessa brownies är både enkla att göra och perfekt för både fika och efterrätt.
4. Glutenfri Kladdkaka
Kladdkaka är en annan svensk favorit som är enkel att göra glutenfri. Använd mandelmjöl eller kokosmjöl för att skapa en härlig kladdig textur. Kladdkakan kan toppas med florsocker, vispgrädde eller bär för en härlig efterrätt. Denna variant är perfekt för den som söker en söt och smakrik dessert utan gluten.
Tips för Att Baka Glutenfria Bakverk och Bröd
Blanda olika mjölsorter: Glutenfria mjölsorter fungerar ofta inte lika bra på egen hand som vetemjöl, så det är bra att experimentera med olika kombinationer av rismjöl, potatismjöl, mandelmjöl och havremjöl för att få den bästa konsistensen och smaken.
Tillsätt bindemedel: Eftersom gluten är det som binder ihop degen och ger den struktur, behöver du ofta använda bindemedel som xantangummi eller guarkärnmjöl för att få en bra textur i dina bröd och bakverk.
Var noga med vätskan: Glutenfria mjölsorter kan absorbera mer vätska än vetemjöl, så justera mängden vätska i dina recept. Degen eller smeten ska ha rätt konsistens för att bakverken ska bli bra.
Låt degen vila: Många glutenfria degar behöver vila en stund för att mjölet ska hinna absorbera vätskan ordentligt. Detta ger degen bättre struktur och gör den lättare att arbeta med.
Glutenfria bakverk och bröd ger en möjlighet att njuta av både söta och matiga godsaker utan att använda gluten. Genom att använda alternativa mjölsorter som mandelmjöl, rismjöl, kokosmjöl och havremjöl kan du skapa både mjuka bröd och smakrika bakverk. Det krävs lite experimenterande för att hitta rätt blandning och teknik, men med rätt ingredienser går det att skapa fantastiska glutenfria produkter. Oavsett om du följer en glutenfri kost av hälsoskäl eller för att prova nya smaker, finns det många läckra alternativ att njuta av!
”Ung kvinna som tecknar” (1801) eller ”Porträtt av Charlotte du Val d’ Ognes” oil on canvas, 161,3 x 129 cm Metropolitan Museum of Art, New York
Detta osignerad verk hade tre olika konstnärer och två olika titlar. Vid vissa tillfällen är konsthistoriker bland annat detektiver, och följer olika ledtråd i målningen för att konstatera vem utförde faktiskt verk. Tyvärr, kan jag inte upptäcka någon sensationell fynd, men det är alltid spännande att fördjupa sig i ämne!
Tavlan ”Ung dam tecknar” köptes av Metropolitan Museum of Art på 1920-talet i djupaste mening med Jacques- Louis David (1748-1825) som upphovsmålaren. Ursprungligen var porträttet hos familjen du Val d`Ognes i generationer och alla tänkte att verk målades av J.L David- den ledande fransk gestaltare inom nyklassicismen.
Emellertid antog en kurator från Louvren, Charles Sterling (i 1951) att tavlan faktiskt var målad av en ”lite känd kvinna.” Sterling var specialist inom den franska konsthistoria och eliminerade J.L Davids från upphovsrätten, särskilt att verket ställdes först ut på Salongen 1801 under året som målare bojkottade utställningen.
Teorier jagar teorier.
Dags att fokusera på ”den lite känd kvinna”. Har det varit Constance Marie Charpentier (1767-1849) som utförde målningen? Hon specialiserade sig i kvinnliga porträtt och var en elev till J.L. David. Sterling byggde sin teori på hennes liknande tavlan ”Melankoli” från 1801.
Constance- Marie Charpentier ”Melankoli” (1801) oil on canvas, 130 x 165 cm Musée de Picardie, Amiens
Det finns en teori till som hävdar att sittande kvinna är Charpentier själv och att det är Marie-Denise Villers, som avbildade henne. Med tanke på att målningen visar en kvinna som skissar när hon tittar noga på konstnären. Två konstnärinnor som utförde sina porträtt? Det är inte heller omöjligt hypotes…
Det är känt att Jacques-Louis David tog ibland kvinnliga elever och det hade inte varit någon överraskning om han gav dem övningen att skissa varandra.
Ett feministiskt perspektiv.
År 1996 bekräftade konsthistorik Margaret Oppenheimer att målningen skulle tillskrivas Marie-Denise Villers. Oppenheimers omfördelning baserades på hennes uppmärksamhet. Verket visar ju en kvinna som tecknar framför ett trasigt fönster. Bakom henne står ett par på en galleri. Rummet som avbildas i målningen är faktiskt ett galleri i Louvren, vilket upptäcktes av nästa konsthistorikern – Anne Higonnet.
Higonnet påstått att galleriet användes av studerande kvinnor för att undervisa och instrueras i konst. Den namngivna kvinnan, Charlotte du Val d’Ognes, ville en gång vara en professionell konstnär, men valde istället att ge upp konsten när hon gifte sig. Behövs så många år att ledtråden faller på ett rätt plats?
Ett trasig fönsterruta är ett utmärkt exempel på trompe l’oeil-målning och demonstrerar konstnärinnans tekniska skicklighet. Man kan läsa det också som en subtil hänvisning till kaos och våld under den franska revolutionen. Tider var mycket brutala och omänskliga.
Detalj
Vem var då konstnärinna?
Marie-Denise Villers föddes som Lemoine i Paris 1774. Hon kom från en konstnärsfamilj, hennes två systrar sysselsätt också med porträttmåleri. Marie-Denise blev så småningom elev hos kända målare som Anne-Louis Girodet-Trioson (1767-1824), François Gérard (1770-1837) och slutligtvis hos Jacques-Louis David (1748-1825).
Vid 20 års ålder gifte sig Marie-Denise med en arkitekturstudent Michel-Jean-Maximillien Villers. Första utställning skedde på parisiska Salon i 1799. Från och med då fick hennes porträtt mycket uppmärksamhet. Hennes sista utställning på Salongen var i 1814, sju år innan hon dog 47 år gammal.
”Ung kvinna som tecknar” är hennes främsta verk. Den ljusa avbildade ansikte fångar omedelbart uppmärksamhet.
Detalj
Villers porträtt är enkelt och elegant, ett bra exempel på den neoklassiska stilen. Verkets framgång beror på den genomtänkta och kreativa komposition. Målningen visar en ung kvinna, upptagen med att skissa något som är osynligt för betraktaren. Hon tittar upp och studerar förmodligen det hon tecknar; skuggan över hennes ansikte antyder att något är direkt framför henne.
Målningen är inte perfekt, men det finns tillräckligt med skicklighet här för att övertyga betraktaren att detta är en begåvad konstnärinna. Det är därför sorgligt att efter bekräftelse att detta verk utfördes av en kvinna snarare än en man, sjönk dess monetära värde på konstmarknaden.
O tempora, o mores!
Det har inte ändrat sig mycket i detta ämne.
Vilka politiska åsikter hade Marie-Denise Villers, vet vi inte, men ställde hon inte längre ut under imperiet-tider. När Bonaparte föll, dök Villers upp igen och presenterade ett porträtt av hertiginnan av Angoulême på salongen 1814.
Tillbaka till dagens porträttgalleri. Tavlan hänger på Metropolitan Museum och amerikaner är förtjusta i porträttet. Många säger att ”Charlotte du Val d’Ognes” är 1800-talet Mona Lisa. Den franska bortglömda konstnärinna Villers förmedlar kunskap, skönhet och bevisar hur det har varit svårt att vara kvinnlig artist, även i Paris. Hon hamnade ju inte så dåligt, från galleri för kvinnor i Louvren till Metropolitan Art Museum i New York!
Francesco Hayez föddes i Venedig 1791 i en relativt fattig familj. Hans far Giovanni var av franskt ursprung, medan hans mor Chiara Torcella var från Murano. Francesco uppfostrades av sin mors syster, som hade gift sig med Giovanni Binasco, en välbärgad konstsamlare. Hayez studerade både i Venedig och i Rom, där stannade han en stund. 1823 flyttade han till Milano och blev senare direktör för Pinacoteca di Brera. Sjuttio år av Francescos Hayez arbete sammanfaller med viktiga vändpunkter i den italienska konsten och historien.
Detta ungdomliga arbete var till viss del fortfarande rotat i venetiansk konst men avslöjar också Antonios Canova inflytande. Hayez skapade en fantastisk effekt i hur ljuset filtrerar genom det gröna i den förföriska trädgården. Ett stort format måste göra enormt uttryck, detaljer och precision är på högsta nivå.
”Rinaldo och Armida” (1812-13) olja på duk, 197,5 x 296,5 cm Gallerie dell`Accademia, Venedig Temat är hämtat från Torquato Tassos ”Gerusalemme liberata” (1581). Armida var en trollkvinna som genom sitt vackra utseende förför den kristna krigaren-Rinaldo.
Artisten specialiserade sig främst i allegoriska, historiska scener och porträttmåleri som förde honom upp till toppen. Det är märkligt: han signerade inte sina tavlor, datumet visar när verket såldes, inte när det gjordes. Dessutom målade Hayez ofta samma kompositioner många gånger och förändrade bara detaljer.
Francesco Hayez och vänner
Ett gammalt ordspråk påstår: "säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är". Francesco Hayez har skildrat sig omgiven av vänner.
Alla är konstnärer: Pelagio Palagi (1775-1860) till vänster, högst upp Giovanni Migliara (1785-1837) och till höger Giuseppe Molteni (1800-67), klädd i en topphatt, tillsammans med poeten TommasoGrossi (1791-1853). I förgrunden och i mitten av scenen är Hayez . Av någon anledning har han avbildat sig själv som en något anspråkslös person. Bakgrunden på målningen ligger oavslutad och ändå smälter den in i kläderna som männen har på sig och knyter vänner ihop på ett sätt och därmed ger den gruppen en känsla av ett intellektuellt brödraskap.
Francesco Hayez ”Självporträtt med vänner” (ca.1824-27) olja på duk, 30 x 33 cm Museo Poldi-Pezzoli, Milano
Francesco Hayez och Carolina Zucchi
Carolina Zucchi var en milanesisk konstnär och litograf, dotter till bokföraren Zucchi som gjorde sitt hem till en mycket populär salong, en referenspunkt för alla artister. Carolina gick in i Hayez’s atelier redan 1823 som student och modell. ”Fornarina dell’Hayez” (som hon ofta fick smeknamnet vid den tiden) blev kär i sin mentor.
Deras erotiska förhållanden varade mellan 1820 och 1830 och Carolina skulle avbildas i några av målarens ritningar. Passionen var stor och fördomsfri, men slutade inte alls med Francescos och Carolinas äktenskap. Han ägnade sig åt måleri och sexuella teckningar, som hittades för några år sedan av Zucchis ättlingar.
”Sista kyss mellan Romeo och Julia” (1823) olja på duk, 291 x 202 cm Villa Carlotta, Tramezzo
Det är den första målningen som Carolina hade poserat för Hayez. Hon betraktade tavlan som manifest för deras kärlek. Men romansen hade framför allt starka, erotiska impulser.
”Porträtt av Carolina Zucchi” / ”La Malata”(1825) olja på duk, 60 x 53 cm Turin City Museum of Ancient Art
”La Maddalena penitente” (1825) med poserande Carolina Civica Galleria d’Arte Moderna, Milano
”Första gången Francesco lade tungan mellan benen – skrev Carolina Zucchi i sina dagböcker (1833 ) kände jag en rysning rinna nerför ryggraden” privat kollektion
Hayez fullständiga samling av dessa intima verk består av nitton teckningar – en har försvunnit. Naturligtvis föreställer de samlag i olika positioner, men sådana överväldigande känslor fanns aldrig förut hos andra föregångare inom erotisk konst. Tydliga linjer på mjukpapperet innebär att konstnären hade förvarat dem för sig själv. Francesco gjorde en kopia för Carolina för att hon ska komma ihåg intensiteten i de mest intima stunderna. Denna hypotes bekräftas av teckningarna när de släpptes ut på marknaden. Fem av dessa verk auktionerades den 9 juni 2009 i Milanos kontor i Sothebys, och såldes för 10.000- 15.000 euro.
Carolina som bibliska ”Ruth”(1835) Collezioni Comunali d’Arte Antica, Bologna
”Batseba i badet” (1834) olja på duk, 107 x 77 cm Pinacoteca di Brera, Milan
Den patriotiskaHayez
Detta är ett bra exempel på den typ av grandiosa historiska målningar som Hayez utförde. En dold symbolik finns bakom.
Stora scenen handlade verkligen om den italienska Risorgimento. Hayez har valt det klassiska ämnet för att undvika censur.
”Korsfarare törstar nära Jerusalem” (1836-50) olja på duk Palazzo Reale, Turin
Året 1848 var ett år som sjöd av revolutioner i Europa. Det började i Frankrike och spred sig snart över hela Europa. Anledningarna till uppror var olika; missnöje med de politiska ledarna och folket krävde ett mer demokratiskt styre. I Italien var det framför allt önskan om Risorgimento, enandet av Italien. Särskilt för Milano, det handlade allt om att befria sig från det österrikiska styret.
Detalj
”Förstörelsen av Jerusalems tempel” (1867) olja på duk, 183 x 252 cm Gallerie dell`Accademia, Venedig
Det är inte bara militäriska scener som visar upp Francescos Hayez patriotism. Det är detta nedanstående verk som har en vacker titel ”Meditazione” och är en fantastisk tavla. Modellens sensualitet är fängslande, men målningen har inga erotiska konnotationer. För att förstå skildringen måste man förstå tidens historia.
Upproret 1848 spred sig spontant i hela Milano; folk uppförde hundratals barrikader på de smala gatorna i staden. Över fyrahundra personer förlorade sina liv i strid, särskilt från de lägre klasserna, hantverkare och arbetare.
Francesco Hayez ”Meditazione ”(1851) olja på duk, 90 x 70 cm Galleria d’arte moderna Achille Forti, Verona
Hayez blev besviken när första självständighetskriget mot Österrike blev inte något och detta återspeglas starkt i denna målning.
Kvinnan mediterar. Hon tänker på vad som kunde ha varit anledningen för kampens misslyckande. Hon sitter med sänkt huvud men hon har en penetrerande blick. Hon symboliserar besvikelsen efter blodiga händelser. På hennes knä finns en bok vars titel vi ser på ryggen är Italiens historia. I ”Meditationen” ekar Caravaggios stil med samma belysningstekniker och starka bakgrunder för att verkligen koncentrera fokus på den integrerade kvinnliga figuren!
”Il bacio” / Kyssen” (1859) oil on canvas, 110 x 88 cm Pinacoteca di Brera, Milano
Tro mig eller inte, men ”Kyssen” är den mest patriotiska tavlan i konsthistorien. Patriotism i duett med kärlek är gripande och blev alltid väl mottagen av Italienare. Bilden visar ett par kyssas i skymningen. De förenas i en kyss precis som italienska städer förenas i ett självständigt land!
Karaktärens dräkter och inredningsdetaljer antyder att handlingen äger rum under medeltiden. Kvinnan lutar sig tillbaka, medan mannen vilar sin vänstra fot på trappsteget för att stötta upp henne, vilket ger intrycket av att vara redo att fly. På dukens vänstra sida finns dock skuggor av odefinierade figurer, vilket tyder på hotet och fara.
Det patriotiska budskapet befästs också i färgerna: de röda strumporna, den gröna kavajen på manteln och den blå- vita klänningen hänvisar till Italiens och Frankrikes flaggor och deras samarbete. Kan ni föreställa sig er en italiensk kamp utan kärlek? No, non è possibile!
Hayez hade verkligen utvecklat ett intresse för sitt lands historia och började införliva politiska och sociala figurer i den historiska bakgrunden.
”Död av doge Marino Faliero” (1867) olja på duk, 238 x 192 cm Pinacoteca di Brera, Milan
Självporträttet
Hög ålder börjar försvaga målarens kreativa energi, så att formatet på tavlorna minskas. Hans självporträtt från 1878 visar att han fortfarande är produktiv. Den här gången signerade Francesco Hayez målningen. Men han gjorde sig själv äldre, eftersom han ville berika sitt konstnärliga liv.
Den äldre mannen har alltid varit respekterad och uppskattad av omgivningen. Affären med Karolina Zucchi kränkte inte honom och försvagade inte deras konstnärliga karriär. Självporträttet bekräftar värdet av hans yrke och är den bästa sammanfattningen av mästarens långa karriär.
Francesco Hayez dog slutligen i Milano den 11 februari 1882, 91 år gammal, sörjd av sina samtida; han begravdes på en del av den monumentala kyrkogården, en plats avsedd att rymma berömda personligheter.
”Autoritratto a 88 anni”/ ”Självporträtt i 88 års ålder” (1878) olja på duk, 58 x 46 cm Gallerie della`Accademia, Venedig
Det är en av Hayez mest kända självporträtt. Han signerade tavlan (!) men höjde sin ålder med bara ett år, för att förstärka sin konstnärliga livslängd. Artisten verkar sitta i sin ateljé med en pensel, omgiven av ett monokromt utrymme, upplyst av ett varmt och omslutande ljus som kommer från vänster. Den äldre mannen har alltid varit respektabel och uppskattad av sin omgivning. Självporträttet bekräftar värdet av hans yrke och är den bästa resumén av den långvariga konstnärsbanan.
Émile Friant tillhör en av de målare vars namn inte blev känt hos konsthandlare, men hans måleri väcker en stor uppmärksamhet. Han brukade skapa storformatsdukar och när man ser de på museum, stannar de i vårt minne under lång tid.
Friant föddes den 16 april 1863 i Dieuze, i regionen Lorraine. Han växte upp i arbetarens familj och detta präglades honom enormt.
1870 bröt det fransk-preussiska kriget ut. Liten Dieuze och hela Elsass-Lothringen område annekterades till Preussen och familjen Friant flyttade till Nancy, som förblev på den franska sidan.
Émile Friant påbörjade sin utbildning i konsthögskola i Nancy (1874-79). Efter examen lyckades han få ett stipendium från staden för att fortsätta sina studier i Paris. Han blev elev hos en av ledarna för den akademiska rörelsen, Alexandre Cabanel.
1885 träffade Friant bröder Ernest och Benoit Coquelin, kända skådespelare, som blev viktiga klienter och beskyddare för honom. Tack vore intäkterna reste konstnären till Belgien, Nederländerna, Italien, Spanien och länderna i Nordafrika. Friant var också en stor idrottsman som tränade paddling.
Den mest populära målningen av Émile Friant är ”Les amoureux”. Vi tittar på ett par som har stannat på en bro (Pont Cassé) vid floden Meurthe som flyter genom Nancy. Mannen berättar en historia, flickan vilar ansiktet på handen och lyssnar. Höstlandskapet i bakgrunden passar perfekt in i den melankoliska stämningen.
”The Lovers” (1888), oil on canvas, 111 x 145 cm, Musée des Beaux-Arts de Nancy
Vi kan snabbt konstatera att licenser konstnären var intresserad av mänsklig natur och skapade realistiska verk med psykologisk klang. Bildkomposition verkar vara statisk, men Friant koncentrerar all sin uttrycksstyrka i älskarnas ögon och i den intensiva dialogen.
”Självporträtt som student” (1885) Musee des Beaux- Arts, Nancy”Les Buveurs” eller ”Le Travail du lundi” (1884) oil on canvas, Musée des Beaux-arts de Nancy
En fransk sed, känd som ”Holy Monday” innebär att arbetare tog frivilligt ledigt på måndagar. Oftast har de sedan tillbringat dagen utanför verkstaden. Friant skildrar här två karlar som supar. Helig måndag hade ett dåligt rykte och kom att ersättas i slutet av 1800-talet av den lediga söndagen, som normalt ägnas åt religion och familjen. Scenen har en tydlig moralisk konnotation: ledighet leder till missbruk.
”Cast Shadows” (1891) oil on canvas, 116 x 67 cm, Musee d´Orsay, Paris
Émile Friant var en uppskattad artist och ställde ofta ut på Salon de Paris. Detta verk med par och deras skuggor är förtjusande. Friant har varit noga med att bygga sin komposition på spel av utseende, händer och ljuskällan. Parets mörka kläder reduceras kropparna till silhuetter.
”Les canotiers de la Meurthe” (1887), oil on canvas, Musée de l’École de Nancy
Scenen framställer en utomhusfest för roddare. Det finns rött vin, bitar av bröd, ankan på bordet. Lägg märke till hur brödet är majestätisk avbildad. Tack vore sitt intresse för vattensporter, kände Friant bra ämne och avbildade sina kamrater som delar en måltid efter en hård träning. Men genom att välja exakt tretton karaktärer har artisten kul att framkalla den sista måltiden (Kristus och de tolv apostlarna). Religiösa karaktär bekräftas av brödet och vinet i förgrunden.
”La discussion politique” (1889), oil on canvas, 34 x 16 cm
Genrescenen var en viktig motiv av Friants arbete. Han hade gåvan att förstå attityder, ansiktsuttryck och sociala koder hos arbetare. Han intresserade sig för sin tids verklighet. Hans tavlor har en funktion som en bra reportage, innehåller person- och miljö skildringar. Scenens noggrannhet beror också på psykologiska dimension: de fyra männens olika karaktär leder dem till specifika politiska ställningar.
”La Lutte” ”Kampen” (1889), oil on canvas, 180 x 114 cm Montpelier, Musée Fabre
Friant – en skicklig idrottsman, målar här unga brottare. Realism är slående! Konstnären fokuserar mycket på brottningsrörelse och skapar ett narrativt verk.
”Young lady from Nancy in snow landscape” (1887), oil on canvas, 46 x 37 cm Musée des beaux-arts, Nancy
En annan fas kommer dock i Friants liv. Målaren skildrar en ung flicka från Nancy; seriös, sorglig, klädd i svart. Det är vinter, gråaktig överallt. Landskapet är behandlat på ett impressionistiskt sätt, men Émile Friant väljer frihet, det vill säga vägran att knyta till någon rörelse. Målningen inleder en viss omvandling inuti konstnären och han avbildar livet på duken i dess mörkare version…
”All Saints Day” (1888), oil on canvas, 254 x 334 cm, Musée des Beaux-arts, Nancy
År 1889 var Friant 26 år gammal. Vid världsutställningen i Paris vann han en guldmedalj för sin imponerande målning ”La Toussaint”. Scenen sker framför ingången till Préville-kyrkogården i Nancy. Friant avbildar en familj från Lorraine, med dess sorg ritualer, dess uppfattning om välgörenhet. Det träffas här två sociala klasser, en rik familj och en gammal, blind man. Förmedlaren är den lilla flickan som lämnar snart ett mynt för tiggare och det är enda utbytet mellan två olika världar.
” Pain” (1898) oil on canvas, Musée des Beaux-arts, Nancy
På ett liknande sätt malar han ”La douleur”, som visar en dramatisk scen från begravningen.
”Självporträtt” (1887), oil on panel, 35,5 cm x 28 cm, Musée des Beaux Arts, Nancy”L`Expiation” (1908), oil on canvas, 65 x 69 cm, Art Gallery of Hamilton, Ontario
Det är en mycket tilltalande scenen som ger ett enormt uttryck, trots sitt litet format.Émile Friant avbildar en sista väg till giljotinen, gottgörelse och försoning. Den unga man hade mördat en flicka, och vi vet att Friant deltog i hans rättegång. Straffet är avrättningen på giljotinen. Vilken kontrastbild mellan prästens skalliga huvud och unga mannen tjocka hår! En gammal man som leder en ung man till döds.
Émile Friant var utbildad i akademiska andan, men hade innovativa influenser. Inom sin måleri ägnade han sig särskilt åt genrescener. Han var inte immun mot nya impressionistiska trender. Men det är inte kopplat till någon som helst rörelse. Friant förblev fri. Han observerar och inspirerar sig själv.
Hans konst härstammar från hans realistiska blick på världen, ibland otrevliga och ironiska. Alltid intressanta.
År 1931 belönades Friant med Hederslegionen, Frankrikes främsta orden. Han dog ett plötsligt död i juni 1932.
August Leopold Egg föddes i London 1816, och var mest känd för sina verk som skildrade slutet på en viktoriansk medelklassfamiljs epok. Han började sin konstnärsbana på Henry Sass Drawing School för att senare fortsätta på Royal Academy. Hans drömmar blev verklighet och han blev antagen till den kända konstskolan i Storbritannien.
Gruppen The Clique och deras regler
Augustus Egg hade breda intellektuella intressen, kärlek för litteratur och teater. Han tillhörde en skissklubb The Clique (Klicken). Denna lilla grupp inkluderade grundaren, Richard Dadd, Alfred Elmore, William Powell Frith, John Phillip och Edward Matthew Ward. Klicken karaktäriserades av sitt avståndstagande från akademisk konst till förmån för enklare genremåleri, och stilen påverkades av William Hogarth och den skotska historiska målaren David Wilkie. De ansåg att ett konstverk inte borde bedömas enbart på hur väl det överensstämde med akademiska riktlinjer.
Egg älskade teatern och det var genom denna kärlek han blev vän med Charles Dickens. Hans hälsa var aldrig bra och under sina senare år försökte han åtgärda detta genom att leva i de varmare klimaten i Medelhavsländerna. Han dog i Alger 1863 av astmabesvär i en ålder av 46 år.
Varför är Augustus Egg så viktig för konsthistorien?
Den ikoniska verk
Troligtvis alla känner hans typiska verk ”Travelling Companions” som han avslutade 1862 och som nu finns på Birmingham Museum and Art Gallery. De ljuvliga klipporna och strandlinjen finns i verkligheten. Det är Menton, en populär kurort för viktorianska gäster som ligger på franska Rivieran. Förmodligen var det också ett hälsobadställe under Eggs konvalescens.
Augustus Egg ”Traveling Companions” (1862) olja på duk, 65,3 x 78,7 cm Birmingham Museum and Art Gallery
Så förtjusande detta verk är! Titta vilken perfekt symmetri hos kvinnorna när de sitter mitt emot varandra i vagnen. De bär nästan identiska böljande voluminösa gråklänningar och likadana hattar. Vid första anblicken ser de nästan ut som en spegelbild av varandra, men när vi tittar närmare finns det uppenbara skillnader.
Den ena sitter med en fruktkorg, medan den andra har en bukett blommor bredvid sig. Den ena läser medan den andra lutar sig tillbaka med slutna ögon. Det finns ingen interaktion mellan de två kvinnorna. Den ena verkar varken vara intresserad av den andra eller utsikten från vagnens fönster. Är det bara en enkel målning av två kvinnor som reser i en järnvägsvagn? Eller har tavlan en dold betydelse?
Två unga damer reser till staden för att njuta av det gynnsamma mikroklimatet. Det finns inga andra personer i vagnen som kan ha varit en tydlig indikation på att män och kvinnor på den tiden reste i segregerade tågvagnar.
Jag påträffade en intressant åsikt att målningen döljer sexuella konnotationerna. Artikeln jag stötte på var på webbplatsen Victorian Visual Culture och skrevs av Erika Franck som en del av en utbildningskurs i modern litteraturvetenskap.
Hon skrev:”… Även om Egg’s Travelling Companions (1862) anses vara en reflektion om järnvägsresor och hur olika klasser separerades, kan man inte ignorera de sexuella konnotationer som är uppenbara i målningen. Målningen visar två unga damer som verkar vara identiska och ändå inte vid närmare granskning. Det verkar som om flickan till vänster har väckts sexuellt trots att hon sover. Detta kan bara upptäckas i jämförelse med flickan till höger. För det första har den unga damen till höger blommor bredvid sig i motsats till den andra damen som har en korg med frukt. Blommorna förmedlar flickans oskuld och sexuella dygd till höger medan frukten bredvid flickan till vänster innebär att hennes oskuld har förlorats och hennes oskuld har ersatts av sexuell överseende och följaktligen sexuell mognad.”
Augustus Egg ”Traveling Companions” (1862)
Denna analogi fortsätter när man studerar hur damen till vänster har tagit bort sina handskar och exponeras fysiskt. Det innebär att hon är mindre bevakad än sin reskamrat. Vi lämnar vackra damer och går vidare.
Triptyk Past and Present”
Augustus Egg målade 1858 en triptyk ”Past and Present” där han skildrade tre scener från den viktorianska epoken. Hans verk är liksom en roman eller en teaterpjäs. Vi har en vacker hemmiljö, en välmående familj med söta barn. Atmosfären är tjock. Detta är en berättelse om den fallna kvinnan. Bokstavligt och bildligt. Stämningen är typisk för de sociala moralistiska tavlor som var populära i viktorianska konsten.
”Past and Present Number One ” ”Otroheten upptäcks” (1858), olja på duk, 63, 5 x 73,2 cm Tate Gallery, London
Mannen upptäckte sin frus otrohet. Den första scenen är mycket dramatisk, frun ligger vid sin mans fötter, medan han sitter dyster vid bordet och deras barn spelar kort i bakgrunden. Mannen håller ett brev, bevis på hennes äktenskapsbrott, och pressar samtidigt en miniatyrmålning av fruns älskare under sin fot.
Augustus Egg påverkades i sitt verk av Holman Hunts (1827-1910) ”The AwakeningConscience”.
Se bara på de söta viktorianska flickorna. Den äldre dottern är orolig och tittar mot sin mamma som ligger på golvet. Den andra flickan tittar fortfarande på lekbordet. Korthuset kollapsar, vilket betyder att parets äktenskap har gått sönder. Ett äpple har skurits i två delar, den ena halvan (som representerar hustrun) har fallit på golvet, den andra (som representerar mannen) har knivhuggits till kärnan.
Vilket känslomässigt ansiktsuttryck!
Kvinnans armar och armbanden runt handlederna ger intrycket av att hon är bunden. I det viktorianska England kunde en man säkert ta en älskarinna utan rädsla för förföljelse, men att vara otrogen för en kvinna var ett oförlåtligt brott… Har det ändrat sig någonting?
Eggs tre målningar har inga enskilda titlar, men när de ställdes ut 1858 på Royal Academy, åtföljdes de av texten: ”4 augusti – Har precis hört att B – har varit död mer än fjorton dagar, så hans stackars barn har nu förlorat båda föräldrarna. Jag hör att hon sågs på fredagen i närheten av Strand, uppenbarligen utan plats att vila på. Vilket fall hennes har varit!”
De två nästa tavlorna skiljer sig tydligt. Scenen är ett svagt upplyst vindsrum, fem år senare.
Rummet är glest möblerat och på väggarna hänger porträtt av den frånvarande modern och fadern. Fadern har nyligen dött och modern har drivits ut ur sitt hem. De två föräldralösa flickorna tröstar varandra. Den äldre dottern sitter och stirrar ut genom det öppna fönstret på en fullmåne, medan hennes yngre syster är knäböjande delvis i bön och delvis i sorg.
”Past and present 2. De övergivna döttrarna”
När bilduppsättningen visades på Royal Academy 1858 hängdes salongsscenen mellan de andra två. Författaren och konstkritikern John Ruskin beskrev de tre verken i sina anteckningar:
”I det centrala stycket upptäcker mannen sin frus otrohet; han dör fem år efteråt. De två sidobilderna representerar samma ögonblick två veckor efter hans död. Samma lilla moln finns under månen. De två barnen ser det från kammaren där de ber för sin förlorade mamma och deras mor syns bakom en båt under ett valv vid flodstranden.”
(John Ruskin, Academy Notes, 8 maj 1858)
”Past and present 3: Den övergivna modern med sitt barn”
Sista scenen avbildar en hemlös kvinna. Hon försöker att skydda sitt barn under själen, ett tydligt resultat av hennes affär, som nu är över… Märkligt är att månen intar samma position på himlen, vilket indikerar att scenen äger rum samtidigt. Barnens mor har tagit sin tillflykt under valven på en av Londons broar.
Den viktorianska tiden varade till 1901 och karakteriserades som en pryd och socialt mycket regelstyrd period. Själva ord ”viktorianism” pekar på en dubbelmoral, som undertryckte känslor, och skapade många sociala konventioner. Till exempel att ta av sig handskarna kunde betraktas som en sexuell uppmuntran. I samhället var det förbjudet att prata om graviditet eller till och med att använda vissa ord som alltför direkt beskriver människans biologi. Paradoxalt nog utvecklades prostitution betydligt under den viktorianska eran.
Augustus Eggs måleri sluter sig inte inom sina ramar. Han var en noggrann observatör av sina tider, han fångade typiska konvenanser och kritiserade på något sätt viktorianska samhälle. Denna långsamma förvandling startar mitt i 1860-talet med Charles Dickens litteratur. Viktorianism faller sönder. Den subtila blandning av moralism, kristlighet och lycklig omedvetenhet hade mörka skuggsidor. Även om vi är förtjusta i kostymerna och konsten från denna period, låt oss inte glömma dessa skuggor!
”Madame Adélaïde costumed à la turque ”Woman on a Sofa Reading” (1753) oil on canvas 50 x 56 cm, Uffizi
Jean Etienne-Liotard (1702-89) var en schweizisk pastell och miniatyrmålare. Han gick i lära hos Daniel Gardelle (1679-1753) i Genève och från 1723 hos Jean-Baptiste Massé (1687-1767) i Paris. Etienne-Liotard hade besökt alla de stora städerna i Europa och hade målat porträtt av påven Clemens XIII och kejsarinnan Maria Teresa.
Han tillbringade fem år i Konstantinopel (1738-1743) med Lord Duncannon. Efter återkomsten till Paris fortsatte han att bära turkiska plagg, som gav honom smeknamnet ”turkisk målare” (”peintre turc”) och skapade publicitet i hela Europa. Etienne-Liotard målade ett flertal porträtt av sig själv i denna klädsel.
Porträttgalleri idag föreställer en fransk prinsessa Marie-Adelaide (1732-1800), den tredje dottern till Louis XV och drottning Marie Leszczynska. Hon växte upp i Versailles och fick en bra utbildning. När prinsessa avbildats av Jean-Etienne är hon 21-år gammal. Den turkiska kostymen var säkert ett förslag från konstnären. Marie-Adelaide verkar vara avslappnad, hon poserar faktiskt inte… Trots sin höga position ville hon vara så ”naturellement” som möjligt.
Det som är fascinerande med detta verk är förhållandet till oss, betraktare. Vi får en diskret titt på det privata rummet. En ung kvinna i turkisk dräkt sitter i soffan. Hon är totalt involverad i läsningen av sin bok. Kvinnans fängslande uttryck är fantastiskt, liksom hennes blommiga broderade kostym och huvudbonad (tarbush eller fez). Vi borde uppskatta detta imaginära ögonblick i tiden, där konstnären inte ville störa scenen.
”Self-Portrait” (1744) Pastel on paper, 61 x 49 cm Galleria degli Uffizi, Florence
”Self Portrait in Turkish Costume” (1746) pastell 60,5 x 46,5 cm Gemäldegalerie Alte Meister, Dresden Det heltäckande skägget konstnären bar när han återvände från Turkiet var en betydande excentricitet under europeisk rokoko!
Jean-Etienne Liotard var 54 när han gifte sig med den 29-åriga Marie Fargues. Detta porträtt av sin fru som han gjorde strax efter bröllopet, är en av hans bästa pasteller. Frun är också stiliserad enligt det turkiska modet, hon är naturlig och subtil.
”Marie Fargues” ( 1756-58) pastel on two pieces of vellum, 103.8 x 79.8cm Rijksmuseum, Amsterdam
Etienne-Liotard var ett barn av sin epok. Upplysningen såg han själv som spridning av vetenskap och befriande tankar. Människorna i hans målningar är nyfikna, öppensinnade. Kvinnorna poserar avslappnade och besjälade.
Strax kommer det förändras mycket på det franska hovet. Det nya kungliga paret, Louis XVI och Marie Antoinette skriver ny historia. Den franska revolutionen innebär slutet på en värld. Paradoxalt nog är att aldrig mer kommer artisten så nära den kungliga personen, att avbilda henne i intimitet med bok i handen…
Samuel van Hoogstraten född 1627 i Dordrecht i familj av menoniter och tillhörde den protestantiska, anabaptistiska kyrkan. Hans far var silversmed och Samuel tränade först i hans verkstad. Efter hans fars död flyttade han till Amsterdam där han anslöt sig till Rembrandts van Rijn ateljé (1642-48). Resor till Wien, Rom och London befäste honom som mästare inom porträtt- och perspektivmåleriet. Slutligen bosatte han sig 1661-62 i Dordrecht.
Hans gåtfulla tavlor bjuder till borgerliga hem.
Var försiktigt…
Ibland sitter nyckel fortfarande kvar i låset på hans målningar!
”Självporträtt” (ca.1644) olja på duk, 63 x 48 cm Museum Bredius, Haag
Samuel van Hoogstraten var en man med många talanger. Förutom att vara en skicklig konstnär, var han en expert på etsningar och gravyrer, en begåvad poet och författare. Målare dog i Dordrecht 1678, bara 51 år gammal. Varför blev han så betydelsefull för holländska guldåldern?
Hans skapande var mycket omfattande: genrestycken, porträtt och religiösa bilder. Förutom att måla ägnade han en del av sin tid åt konsteoretiskt arbete. Hoogstratens opus magnum var en bok om måleri ”Inleyding tot de hooge schoole der schilderkonst: anders de zichtbaere werelt ” (1641) . Det är en sorts avhandlingsbok som innehåller intressant material om samtida konstnärer, måleriets praktik. Han såg sig själv som en universell konstnär, som skildrade hela den synliga världen, inklusive historiska och allegoriska scener.
Dags att presentera Samuels van Hoogstraten konstnärskap lite närmare!
Trompe l’œil
Kunsthistorisches Museum i Wien bevarar en unik tavla. Van Hoogstraten utförde den under sin vistelse i Wien. Han skildrade en gammal man, men faktiskt bara hans ansikte med rynkor och skägg. Vem är denna man? Enligt en tradition antas att mannen är rabbin Yom Tov Lipmann Heller (1579–1654), som lyckades få tillstånd för judar att bo i Wiens Leopoldstadt-distrikt. 1629 anklagades rabbinen för ogynnsamma uttalanden för staten och kyrkan, inkluderade i hans skriftliga verk. Han dömdes till döden, men efter 40 dagars fängelse fick han benådning.
”En gammal man tittar genom fönstret” (1653) Olja på duk, 111 x 86,5 cm Kunsthistoriszches Museum, Wien
Vi återkommer till tavla!
Se hur många detaljer konstnären gav åt fönstret. En liten vas utanför fönstret förstärker och betonar djupet i målningen. Vi kan beundra stenarbetets struktur och yta. Det är en helt fantastiskt illusionistisk målning.
”Trompe l`oeil ”(1664) olja på duk, 46 x 58 cm Dordrechts Museum
Här har vi exempel på en typisk trompe l`oeil som skiljer sig från en vanlig stilleben- målning genom sin avsikt att vilseleda observatören. Konstnärens tekniska förmåga är tänkt att förbli oupptäckt och med ett perfekt perspektiv, skickligt observerat ljus, realistiska färger är knep för att få betraktaren att tro att en plan yta inte är plan, eller att det finns ett utrymme där det, faktiskt inte är ett utrymme.
Van Hoogstraten var banbrytande inom detta område. Här ser vi en mängd vardagliga föremål som hålls av två läderremmar över en träram.Målare föreslår att den intima världen med samling av brevet, pärlor och sytillbehör kan handla om någon kvinnan. Eller hur?
Läkare är på besök
Mästare skildrade ofta rika hushåll med möblerna och målningarna på väggen. Bilden visar en blek kvinna, som sitter på stolen, med huvudet lutande åt sidan. Bakom henne ser vi två män. Den ena är en läkare som håller upp en kolv med kvinnans urin för att avgöra om hon faktiskt är gravid. Den andra mannen, kanske hennes man, kanske hennes älskare, ser på flaskan och fruktar resultatet av undersökningen.
”Den anemiska damen” (1667) olja på duk, 69,5 x 55 cm Rijksmuseum, Amsterdam
Så vad är historien bakom den här scenen? Titta på golvet vid kvinnans fötter. Vi ser en katt som var en medeltida symbol för lust och i denna målning kan dess närvaro representera olaglig kärlek.
Perspektivmästare
Van Hoogstraten är den enda holländska målaren från 1600-talet som skriver om sin upplevelse av den optiska enheten kallad camera obscura.
”Perspektiv vy med en kvinna som läser ett brev” (ca. 1670) Mauritshuis, Haag
”Hofburgslottet in Vienna” (1652) olja på pannå, 79 x 84,5 cm Kunsthistorisches Museum, Vienna
Som sagt hade Samuel van Hoogstraten olika talanger. Han hade ett stort intresse för perspektiv, arkitektur och illusionistiska lösningar. På den här tavlan verkar imaginära linjer som dras längs trottoarplattorna och viker mot bakgrunden, mötas på insidan av eldstaden, uppe till höger. Detta enpunktsperspektiv skapar en övertygande följd av rum.
”Utsikt från en korridor” (1662) olja på duk, 260 x 140 cm National Trust, Dyrham Park
Han målade genrescener i liknande stil som kända kollegor Pieter de Hooch (1629-1684) och Gabriel Metsu (1629-67), han slutförde många porträtt, men kommer han mest minns som en specialist i perspektivet!
En gåtfull målning hänger i Louvren i Paris. Hoogstraten fokuserade all sin uppmärksamhet på den rumsliga konstruktionen. Illusionen av perspektiv förbättras subtilt av de sneda linjerna på de olika kakelgolven. Målningen blir ett slags trompe l’oeil men motivets uppenbara enkelhet döljer en moraliserande avsikt. Verket är också känd under titeln ”Tofflor”. Slippern som ligger i full vy i målningens centrum, har just kastats hastigt i korridoren. Dessa små skor, avsedda att bäras inuti huset, blir ett tecken på en fördärvad existens nu när de har kastats. Husets ägarinna har övergett sin lugna verksamhet, hon har avbrutit sin läsning (boken är betydligt stängd) för ett amoröst möte. Målningen i bakgrunden är ett verk av Gerard Ter Borch (1617-81) som fördömer olaglig kärlek.
”Tofflor” (ca.1670) olja på duk, 103 x 70 cm Louvre Museum
Vissa konsthistoriker (Eddy de Jongh) pekar på bildens erotiska konnotationer. Kvinnors övergivna träskor är inte slumpmässiga föremål. De är som en inbjudan till större intimitet. Och konstnären öppnar denna dörr för att vi ska kunna kika!
Perspektiv-lådor. Peepshow
Van Hoogstraten skapade ett antal perspective box-målningar, varav endast ett fåtal finns kvar idag. Ett bra exempel är den från National Gallery i London. Perspektiv låda är en rektangulär trälåda med inredning i ett holländskt hus målat på tre sidor. Ursprungligen skulle ljus ha kommit in i lådan från sidan, kanske genom ett specialbehandlat papper. Lådan skulle ha placerats nära ett fönster eller ljus. Två kikhål visas på lådans två kortare sidor, och om man tittar igenom får man intrycket av en 3D-vy av husets interiör. Detta exempel är en av de finaste. Stativet är modernt.
”Perspektiv låda” (1660)
”Perspektiv-låda med utsikt över interiören av ett holländskt hus” ( 1655-60) National Gallery, London
Interiör. Optiska ”camera obscura”. Perspektivlek- en fantastisk exempel på Samuels van Hoogstraten kunskap!
Den lyriska målningen med två kvinnor
Denna målning visar en mamma och hennes hembiträde som kärleksfullt tittar på ett spädbarn vilande i en korgvagga. Ingenting är störande på den intima scen som perfekt visar det fina penselverket och chiaroscuro-effekterna präglat av Rembrandt.
”Två kvinnor vid en vagga” (1670) Olja på duk, 66 x 55 cm Museum of Fine Arts, Springfield
En skapande fantasi, ett perfekt perspektiv, förmågan att leka illusioner i sina målningar – allt detta är viktiga inslag i van Hoogstratens konst. Det var ett sant nöje för mig att kunna skriva och bevisa hur häftigt denna holländska konstnär var! v
KONSTSPEGEL 