Historia om damklockor från armbandsur till smycken
Historia om damklockor
Damklockor har en lång och intressant historia som sträcker sig tillbaka till 1800-talet. Historiskt sett var damklockor avsedda att bäras som smycken och var mindre och mer dekorativa än herrklockor. De var ofta utsmyckade med ädelstenar och andra dekorationer för att passa damernas smak och stil.
Här kan du hitta flera vackra damklockor Civo | Japan Quartz Chronograph
(Denna klocka hittar du hos Klockrummet.se länk längre upp i inlägget)
Under 1900-talet utvecklades damklockor till att bli mer funktionella och innehålla mer avancerad teknik. Idag finns det ett stort utbud av damklockor som passar alla stilar och behov från eleganta armbandsur i guld eller silver till tuffa digitala damklockor och smartklockor.
Funktioner i damklockor
Damklockor har utvecklats för att inkludera en mängd olika funktioner inklusive stoppur, datumvisning och olika tidszoner. Många moderna damklockor är också vattentäta och tål tuffa omständigheter.
Inverkan på mode och kultur
Damklockor har alltid varit en viktig del av mode och kultur. De har använts som symboler för status och stil och har varit en viktig del av mode- och smyckesindustrin. Damklockor har också haft en inverkan på kvinnors frigörelse och jämställdhet genom att ge kvinnor möjlighet att ha en egen klocka och därmed ta kontroll över sin egen tid.
Damklockor har en lång och intressant historia som sträcker sig tillbaka till 1800-talet.
Damklockor har utvecklats för att inkludera en mängd olika funktioner inklusive stoppur, datumvisning och olika tidszoner.
Damklockor har alltid varit en viktig del av mode och kultur.
Historia om damklockor
Ursprung
Historiskt sett har damklockor varit mindre och mer dekorativa än herrklockor. De var ofta beroende av uppvridning vilket gjorde dem mindre praktiska än herrklockor. Damer bar också ofta smycken i form av klockor, vilket gjorde att klockan förblev en främst estetisk föremål för kvinnor.
Utveckling över tid
Under 1900-talet började damklockor utvecklas för att bli mer funktionella. De blev mindre beroende av uppvridning och mer tillförlitliga. De blev också mer robusta och vattentäta för att passa en aktiv livsstil.
Vill du också ha en fin damklocka?
Du kan gå in och beställa en klocka till dig själv eller till någon du vill ge en gåva. Folk älskar gåvor och nu har du verkligen en bra chans att kunna köpa hem en gåva till någon du verkligen bryr dig om. Det finns flera olika sorter du kan välja bland. Massor av modeller och olika priser så klart. Kanske ska någon gifta sig och du inte riktigt vet vad du ska köpa till personen. Det kan lika gärna vara någon som tar examen och har pluggat hårt i flera år. Då förtjänar man verkligen en mycket fin damklocka som man kan använda i flera år och dessutom låta klockan gå i arv sedan när man längre inte vill bära den på sin arm.
Damklocka som gåva är något stort och fint och kommer verkligen göra andra människor glada. Varje gång de tittar på kockan kommer de att minnas dig som gav bort den.
Edouard Manet var en fransk målare som skildrade vardagliga scener med människor och stadsliv. Han var en ledande konstnär i övergången från realismen till impressionismen. Hur började hans intresse för konst?
Föräldrarna ogillade hans fascination, men han gick efter hand på konstskolan och studerade de gamla mästarna. Vid tiden för Manets död – 1883, var han en respekterad och revolutionär konstnär.
"Lola de Valence" (1862)olja på duk,123 x 192cm Musée d'Orsay, Paris
6–8 minuter
En 18-årig Édouard Manet började studera hos konstnären Thomas Couture (1815-1879), där lärde han sig grunderna i teckning och målning. Han satt i timmar i Louvren och kopierade de gamla mästarnas verk. Mellan åren 1853-1856 reste Manet genom Italien, Tyskland och Nederländerna för att hämta inspiration från flera beundrade konstnärer, såsom Frans Hals,Diego Velázquez och Francisco de Goya. Efter sex års studier öppnade Manet äntligen sin egen ateljé.
Hans dukar befolkades av sångare, gatumänniskor, zigenare och tiggare. Detta okonventionella fokus, i kombination med breda penseldrag, skrämde en del av kollegorna och imponerade på de andra. Den största influensen å honom hade Velazquez. Under 1860-talet utförde Manet många intresseväckande tavlor påverkade av den främsta spanska mästaren.
Lola de Valence bär traditionell mantilj (mantilla)- en stor, elegant sjal oftast i svart eller vit spets.
”Lola de Valence” skildrar en dansare som i verkligheten kallades Lola Meléa, täckt av en fluffig mantilla och en svart kjol med ljusröda blommor. Det är den andalusiska dräkten som hon kommer att visa för publiken. Hon är charmig och står i samma position som ”The Duchess of Alba” (1797) avbildades för 65 år sedan av Francisco de Goya.
Manet började ta upp genrescener med tiggare, musiker och figurer från den spanska corridan. Efter framgången med ”Spansk gitarrist” bestämde konstnären sig för att fördjupa sig i spanska ämnen.
”Victorine Meurent en costume d’espada” (1862) olja på duk, 165 x 127 cm Metropolitan Museum of Art Mozo de espada är person som håller svärd och hjälper matadoren
Manet avbildade Victorine Meurent (1844-1927) som också var en konstnärinna och trivdes bra med att posera för sina impressionistiska vänner. Deras mest kända tavla var den skandalösa Frukosten i det gröna.
Här skildrade Manet sin modell förklädd till en tjurfäktare, som står mitt i arenan, mitt i händelserna.
Hon låtsas delta i en corrida. Motivet är en bluff. Modellens skor är olämpliga för tjurfäktning, och på grund av hotet från tjuren kunde hon inte stirra intensivt på betraktaren (på oss). Hela scenen är helt enkelt ett påhittat skäl att representera Victorine i manliga kläder och därigenom få fram hennes kvinnlighet ännu tydligare!
”Barnet med svärdet” (1861) olja på duk, 132 x 93 cm Metropolitan Museum of Art, NY
Den tavlan målades i Paris, i konstnärens ateljé på Rue Goyot. Pojken som poserade för målningen var Léon Koëlla Leenhoff, son till Suzanne Leenhoff och (?) Edouard. Paret gifte sig 1863. Leon förekommer ofta i Manets målningar. Han var förmodligen hans son, även om konstnären inte erkände detta. Pojken, ungefär tio år gammal, är klädd i en spansk sidodräkt från 1600-talet och håller ett svärd och bälte.
”The Spanish Singer” (1861) olja på duk, 147 x 114 cm Met Museum, New York
”Den spanske sångaren” från 1861 är ett tidigt verk av Manet och det första som antogs med så positivt intryck på Parissalongen. Målningen är ett porträtt i stort format av en gitarrist klädd i en svart jacka, svart hatt och grå byxor. Han sitter på en bänk, där Manet signerade sin målning. Vid hans fötter märker vi en cigarettfimp, en röd terrakottavinflaska och två lökar. Manet gjorde ett bra porträtt och ett vackert stilleben!
”Ung man i dräkten av en Majo” (1863), olja på duk, 188 x 125 cm Metropolitan Museum of Art, NY
Vem är avbildad på detta verk? Édouard målade sin bror Gustave, men ansiktet är knappt skisserat. Den viktigaste detaljen är den röda dräkten, Majos kostym så väl utformad och detaljerad.
”Majo” eller ”Maja” är inte namnet, det härleds till den spanska benämningen för kvinnor eller män från de lägre samhällsklasserna som klär sig pampigt.
”Den hälsande matadoren” (1866-67) olja på duk, 171 x 113 cm Metropolitan Museum of Art
Matadoren är den berömda Cayetano Sanz y Pozas (1821–1890), som Manet såg personligen i aktion under en resa till Spanien 1865. Denna duk gjordes när han återvände till Frankrike. Till skillnad från konstnärens tidigare skildringar av tjurfäktare bär Cayetano en riktigt röd kappa.
”Torero muerto”(1864)
”Död tjurfäktare” (1864) olja på duk, 76 x 153 cm National Gallery of Art, Washington Det är inte känt hur målningen ursprungligen såg ut, eftersom ingen bild existerar. Det antas dock att den fanns i den nedre delen av kompositionen. ”La corrida” (1864-65) olja på duk, 48 x 108 cm The Frick Collection, New York”Tjurfäktning” (1865-66) olja på duk, 89 x 109 cm Musee d`Orsay, Paris
Manet var förtjust i tjurar, deras rörelse och samtidigt den dramatiska aspekten av corridan som han kunde se under sin vistelse i Spanien. Verket var ursprungligen en del av en större komposition avsedd för Parissalongen samma år, med titeln ”En tjurfäktning”. Målaren, missnöjd med kritiken, skar duken i två delar. ”Den döda matadoren” förvaras i Washington, medan den andra delen ”La Corrida” tillhör Frick Collection i New York.
”Flöjtspelaren” (1866) olja på duk, 160,5 x 97 cm Musée d´Orsay, Paris
Denna tavla är starkt inspirerad av spansk konst. Den skapades efter ett besök på Pradomuseet 1866, där Manet fick se Diego Velazquez’s ”Pablo de Valladolid”. Verket avvisades från Parissalongen. Bakgrunden är så homogen att det är svårt att se skillnaden mellan golvet och utrymmet bakom pojken.
”Pablo de Valladolid” (1632-34) olja på duk, 209 x 123 cm Pradomuseet, Madrid
”Philibert Rouvière som Hamlet” (1865) olja på duk, 187 x 108 cm National Gallery of Art, Washington D.C
Med den här målningen antog Manet utmaningen från Velázquez.
Detta kraftfulla porträtt av skådespelaren iklädd i Hamlet-kostym visar karaktärens känslor snarare än sina egna. Han är i rollen! Jag älskar nyanserna i svart och de olika penseldragen som används.
”Lumpsamlare” (1865-70) olja på duk, 194 x 130 cm Norton Simon Museum, Pasadena
”Avrättningen av kejsaren Maximilian” (1868) olja på duk, 252 x 305 cm Kunsthalle Mannheim
Avrättningsscenen av kejsaren Maximilian i Mexiko gav Manet möjligheten att återbesöka det redan klassiska ämnet. Utgångspunkten var Goya. Manet utförde några versioner av detta motiv. Själv sympatiserade han med republikanerna och var emot kejsardömen, så tavlorna har en regimkritisk karaktär!
En kort faktaruta om Maximilian:Den yngre brodern till Frans Josef I av Österrike var vicekung över Lombardiet-Venetien. När Italien förenades stod han utan rike. Mellan 1864 och 1866 blev han indragen i Mexiko, där han fick en inbjudan från Napoleon III att bli kejsare av landet. Slutligen tillfångatogs Maximilian av mexikanska republikaner under Benito Juarez och arkebuserades den 19 juni 1867. Hans kropp fördes till Österrike och begravdes i den kejserliga kryptan i Wien.
Francisco Goya ”Den 3 maj 1808 i Madrid: arkebuseringen” (1814) olja på duk, 268 x 347 cm Pradomuseet, Madrid
Den första versionen (1867) är idag utställd på Museum of Fine Ats, Boston, olja på duk, 195 x 259 cm
En annan tolkning från 1867 olja på duk, 48 x 58 cm Ny Carlsberg Glypotek, Köpenhamn
Den tredje versionen klipptes i mindre delar som såldes efter Manets död var och en för själv (1867/68), olja på duk,193 x 284 cm National Gallery, London
Édouard Manets intresse för spansk kultur hade varit uppenbart i flera år. Han klädde sina studiemodeller i andalusiska dräkter och utrustade dem med spanska föremål, ofta på fantasifulla sätt. Han använde traditionella teman och tolkade dem utifrån sin tids händelser. Figurerna var realistiska, färgtonerna påminde om bruna, varma nyanser från det spanska måleriet. Men Manet utvecklade det vidare och så småningom fick han nya inspirationskällor…
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte något bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten summa har stor betydelse.
Tack!
De första människorna, Adam och Eva, levde i en paradisisk tillvaro i nära gemenskap med Gud. Edens trädgård var mänsklighetens första och främsta miljö. Det är ingen konstighet att vi mår bra i trädgårdens skugga.
”Självporträtt” (1897) olja på duk, 34,7 x 26,7 cm Nationalmuseum, Krakow
Idag kommer jag att presentera för er, mina svenska vänner, en polsk konstnär som hette Józef Mehoffer. Han var en dekorativ målare och ägnade sig åt olika former av grafik. I moderna termer brukar man säga ”formgivare”. Mehoffer var en del av rörelsen ”det unga Polen” och var en av de främsta polska konstnärerna under sin tid.
En sak att förklara bara. Mellan åren 1772-1918 fanns inte Polen som en politisk enhet på kartan. Polen delades av tre grannländer och polacker bodde i tre olika länder.
Josef Mehoffer föddes 1869 i Ropczyce (Österrike-Ungern). Han studerade måleri vid Akademien för Konst i Krakow och senare i Wien och Paris. Han utforskade olika metoder och tekniker i sitt konstnärskap. Ej att förglömma är hans inspirationskällor som: prerafaeliterna, jugendstilen (secession) och symbolismen. Hur det började att Mehoffer blev så fascinerad av gröna och blommiga trädgårdar?
I september 1899 gifte sig Mehoffer med Jadwiga Janakowska (1871-1956), som han hade träffat fem år tidigare i Paris. De fick en son, Zbigniew (1900–1985). Hustru var konstnärens musa och poserade för hans porträtt många gånger!
Familjen tillbringade sommarlovet 1902 hos vänner i en liten by Siedlce utanför Krakow. Tiden var magisk, och lyckan var stor. Mehoffer skapade ett av sina främsta verk, som uppskattades både utomlands och i Polen.
”Dziwny ogród”(1903) ”Den hemliga gården” olja på duk, 222,5 x 208,5 cm Nationalmuseet, Warszawa
Den enorma duk färdigställdes år 1903 och skildrar en familjescen som belyses av sensommarsolen. Det förklarar allt.
Men ju mer man tittar på scenen, desto mer fantasifulla tankar väcks av tavlan. Konstnärens eleganta fru och deras lilla nakna son symboliserar fruktbarhet och fullkomlighet, som en sommars mogen frukt.
I bakgrunden ser vi en tjänsteflicka i traditionella bondekläder och i förgrunden finns artisten själv – vi kan inte se honom, för han tittar på scenen tillsammans med oss. Mehoffer är stolt och lycklig. Här är min fru och min lilla son. Kom till trädgården. Kom och träffa oss på den vackraste av sommardagar – verkar konstnären kommunicera med oss!
Ögat dras mot den upplysta figuren av ett naket barn, som försiktigt trampar på det mjuka gräset och håller långa stjälkar av röda malva i sina upphöjda händer, vilket betonar dess roll som en ”guidare” för vandringen. Mor följer barnet i sin eleganta safirfärgade klänning och hatt. Med upplyft huvud lutar hon sig mot betraktaren, eller snarare mot sin mans målning.
Ovanför familjemedlemmarna placerade konstnären en stor flygande trollslända.
Den stora trollsländan flyger mot människan som målar henne och mot betraktaren som kommer att stå framför konstverket. Varför är hon så stor? Trollsländan symboliserar aktivitet och förändring. Precis som fjärilen kan trollsländan förvandla sig och förändras.
Trollsländan -surrealistisk och symbolisk! Exempel på konstens hemliga gator
Är denna scen en realistisk föreställning? Eller är det konstnärens drömlika vision? Personligen anser jag att Mehoffer kände sig enormt lycklig. Bilden är ”bara” hans bekräftelse på livet, ett uttryck för nästan arkadiskt välstånd. Men han bjuder oss bara in till en liten del av trädgården, en liten del av sitt liv. Resten avslöjar konstnären inte och bygger därmed en atmosfär av konstighet och mysterium.
Detalj
Sonen Zbigniew ( Żbik)
Behovet av att ha en trädgård var nära relaterat till Mehoffers personlighet, liksom behovet av att skapa. Naturen var en oumbärlig inspiration för honom, en källa till motiv och ett fält för fantasi.
År 1907 köpte han med Jadwiga ett vackert lantgods, som blev parets första hem och deras första trädgård. Jankówka var en lerk-gård med bänkar och fontäner, beläget i en brant sluttning, som erbjöd en pittoresk utsikt över Beskiderna och Tatrabergen området.
”Herrgård och trädgård i Jankówka” ”Dworek i ogród w Jankówce” (1914) Olja på duk, 51,5 × 68,5 cm privat samling
Han målade herrgården flera gånger.
”Dworek w Jankówce” (1907) olja på duk, 41 × 58 cm Nationalmuseum, Kielce
Tillsammans med huset skapade paret en unik, idyllisk landsbygd och en fridfull, lycklig tillvaro där de hade många vänner som kom på besök. Den harmoniska atmosfären i Jankowka återspeglas perfekt i målningen ”Ett rött paraply”. Jadwiga Mehoffer samlade på japansk konst och tydligen inspirerade hon sin man med sina östasiatiska föremål.
”Czerwona parasolka” (1917) ”Ett rött paraply” olja på duk, 69 x 51cm Nationalmuseet, Krakow
Nästa verk är ”Majsolen” med Jadwiga i bakgrunden och även om trädgården inte är huvudämnet, är det svårt att motstå intrycket att den intar en viktig plats i hela kompositionen. Den smyger in i huset och är faktiskt en integrerad del av det.
Josef avbildade sin vackra fru med kärleksfulla penseldrag och badade hennes silhuett i solljus.
”Majsolen” (1911) ”Słońce majowe” olja på duk, 95 x 78 cm Nationalmuseum, Warszawa
Målningen associeras med modernistiska trender – fascination av ljus, färg, dekorativitet, poesi och sensualitet. Därmed ansluter den sig till den europeiska dialogen om olika stilar inom sekelskiftets konst.
Familjens Mehofer andra trädgård var vid huset på Krupniczagatan 26, som konstnären förvärvade år 1932 och där de bodde i den sista fasen av sitt liv efter renovering.
“Przed domem (przy ul. Krupniczej w Krakowie)” (1946) ”Framför huset på Krupnicza” Auktionshus Polswiss Art
Den unga kvinnan som avbildas här pekar med ansiktet och lyfter händerna mot solen, nästan absorberar hon ljus och värme. Buskar blommar i trädgården – det är maj igen. Scenen är särskilt betydelsefull med tanke på att Józef Mehoffer dog två månader senare…
Krupnicza 26 är idag konstnärens museum. Alla kan komma in, besöka huset och trädgården, oförändrad i sin form. Huset är dekorerat med Mehoffers smakfulla möbler, prydnadsföremål och impressionistiska konstverk, som erbjuder en autentisk blick över hur livet var vid den tiden!
Att ta ett snabblån för att köpa konstverk är ett ovanligt men ändå förekommande sätt att finansiera ett konstköp – särskilt när det handlar om ett impulsköp av ett unikt verk, ett tillfälle på auktion, eller ett köp som känns mer känslomässigt än strategiskt. Men det är viktigt att förstå både fördelarna och riskerna med att använda denna typ av finansiering.
Här får du ett långt och balanserat inlägg om ämnet – helt utan externa länkar.
Snabblån för att köpa konstverk – möjligheter och varningar
🎨 Varför köpa konst?
Att investera i konst är inte bara en fråga om estetik. Det handlar om:
Att skapa en personlig miljö
Att stödja konstnärer och kultur
Att investera i fysiska värden som kan öka i pris över tid
Att äga något unikt, till skillnad från massproducerade objekt
För vissa människor uppstår möjligheten att köpa ett konstverk plötsligt – t.ex. under en auktion, ett galleriöppnande eller en privat försäljning. Om kapitalet inte finns tillgängligt just då kan ett snabblån kännas som en snabb lösning.
💳 Vad är ett snabblån?
Snabblån (även kallat sms-lån eller mikrolån) är små lån som:
Går att ansöka om digitalt på kort tid
Ofta har högre ränta än traditionella lån
Har kort återbetalningstid (ibland 30–90 dagar)
Ofta används för tillfälliga utgifter eller oförutsedda behov
✅ När kan snabblån för konst vara motiverat?
Det kan i sällsynta fall vara motiverat att använda ett snabblån för att köpa konst, om:
Konstverket är unikt och tidkänsligt
Ett tillfälle du inte får igen
Du är säker på dess ursprung, äkthet och värde
Du har säker återbetalningsförmåga
T.ex. väntar in en bonus, försäljning eller annan inkomst
Lånebeloppet är relativt litet
För att minska räntekostnaderna och risken
Du har kontroll över lånevillkoren
Du vet exakt vad du ska betala, och när
⚠️ Risker med att använda snabblån för konst
Höga kostnader
Räntan och avgifterna kan vara mycket högre än traditionella lån eller kreditkort
Totalkostnaden för konsten kan bli långt över det egentliga priset
Kort återbetalningstid
Risk att behöva ta ett nytt lån för att betala det gamla – en skuldfälla
Konsten är inte likvid
Du kan inte snabbt sälja konstverket om du får betalningsproblem
Om du missar betalningarna kan det påverka din ekonomi på lång sikt
🧠 Alternativ till snabblån vid konstköp
Om du verkligen vill köpa konst men saknar medel just då, fundera på andra vägar:
Avbetalning via galleriet: En del erbjuder räntefria eller räntebegränsade avbetalningar
Privatlån med bättre villkor: Lägre ränta, längre återbetalningstid
Spara ihop till ett framtida köp: Konstmarknaden är bred – nästa tillfälle kommer
Dela köpet med en partner eller vän: Äga tillsammans, om det känns rätt
📚 Så gör du ett tryggt konstköp – oavsett hur det finansieras
Kontrollera äkthet och proveniens Be om äkthetsintyg, historik, och gärna en värdering.
Dokumentera köpet Skriv köpeavtal och spara kvitton, även om du betalar privat.
Försäkra verket direkt Konst kan vara stöldbegärlig och känslig – försäkring ger trygghet.
Begränsa känslobeslut Konst ska beröra – men du bör inte fatta ekonomiska beslut i rus.
💬 Sammanfattning
Att köpa konst är ofta ett passionerat och personligt beslut. Att finansiera det med snabblån kan fungera i vissa fall – men bör ses som en sista utväg, inte en vana. Konst är inte alltid en likvid tillgång, och ett lån du inte kan betala tillbaka kan förstöra glädjen av ägandet.
Tänk långsiktigt: Välj konst med hjärtat – men finansiera med hjärnan.
Vill du att jag hjälper dig skriva ett köpeavtal för konst, göra en lånekalkyl eller formulera ett informationsblad till banken om konst som investering? Jag hjälper gärna!
Att köpa dyra konstverk med hjälp av Bitcoin eller genom vinster från exempelvis en bitcoin tradingplattform är ett fenomen som blivit allt vanligare de senaste åren. Men det är ett område där finansiell strategi, säkerhet och medvetenhet är avgörande.
Här kommer ett utförligt inlägg om att köpa konst med hjälp av bitcoin eller bitcoin trading – utan externa länkar – inklusive möjligheter, risker och vad man bör tänka på.
🖼️ Köpa dyra konstverk med Bitcoin trader – investering, status och strategi
📈 Varför använda Bitcoin för att köpa konst?
Många ser idag Bitcoin och annan kryptovaluta som mer än ett spekulationsobjekt. Det har blivit ett sätt att:
Skydda sig mot inflation
Diversifiera investeringar
Göra stora köp utan att använda traditionella banker
I takt med att värdet på kryptovalutor ökat, har många som gjort vinster genom bitcoin trading börjat använda kapitalet till andra investeringar – däribland dyr konst.
💸 Så går det till i praktiken
Att köpa konst med bitcoin kan ske på flera sätt:
Direktbetalning med Bitcoin Vissa gallerier och auktionshus accepterar kryptovaluta direkt. Då skickas beloppet i BTC till en specifik adress.
Växla till fiat (t.ex. SEK eller EUR) Du kan sälja av en del av din kryptoportfölj och köpa konsten med vanliga pengar. Det ger ökad flexibilitet.
Handla via vinst från tradingplattformar Om du använt en bitcoin tradingplattform och gjort vinst, kan du ta ut medel och använda dem till konstköp.
🎨 Varför köpa konst med kryptovinster?
✅ Fördelar
Kultiverad investering: Konst kan bevara och öka sitt värde över tid.
Diversifiering: Ett sätt att omvandla digital tillgång till fysisk tillgång.
Unika verk: Konst är ofta en icke-replikerbar resurs – ett ”1 av 1”-köp.
Statussymbol: För vissa är konst lika mycket ett prestigeobjekt som ett investeringsverktyg.
⚠️ Viktigt att tänka på
1. Skatt på kryptovinster
Om du använder vinster från bitcoin trading till att köpa konst, måste du deklarera eventuell vinst i enlighet med skatteverkets regler. Det gäller även om du växlar till konst direkt, utan att först ta ut till fiatvaluta.
2. Volatilitet
Kryptovalutor kan snabbt tappa i värde. Om du planerar ett konstköp, se till att priset inte påverkas negativt av en krypto-krasch innan transaktionen genomförts.
3. Bedrägerier
När konst och krypto möts finns alltid en risk för oseriösa aktörer. Både på konst- och finanssidan. Arbeta bara med trovärdiga gallerier och tradingplattformar.
4. Transparens och äkthet
Kontrollera alltid konstverkets proveniens (ursprung, äkthetsintyg) – särskilt när betalningen sker via bitcoin och du kanske handlar med aktörer utomlands.
🧠 Tips för att köpa konst med bitcoin
Dokumentera köpet: Be om kvitto även om du betalar i kryptovaluta.
Välj etablerade gallerier eller auktionshus om de accepterar BTC.
Få konsten värderad oberoende, särskilt om det är ett dyrt köp.
Använd en kryptoplånbok du kontrollerar – undvik att hålla tillgångar hos tredjepart längre än nödvändigt.
Säkra konsten fysiskt – tänk på transport, förvaring och försäkring.
🖼️ Konst som värdebevarande tillgång
Att köpa konst med bitcoin är i vissa fall mer än bara konsumtion. Det är ett sätt att:
Bevara värde i något påtagligt
Lägga kapital i en marknad som inte rör sig i takt med börsen
Förverkliga ett estetiskt eller kulturellt intresse
Men det kräver ett strategiskt tänk, precis som trading.
📌 Sammanfattning
Att köpa dyra konstverk med bitcoin eller genom vinster från bitcoin trading är fullt möjligt – och till och med ett växande fenomen bland samlare och investerare. Det kombinerar teknikens värld med kulturens. Men det kräver att du:
Förstår skatt och regler
Har koll på marknaden – både krypto och konst
Undviker att fatta impulsiva beslut under prisuppgångar
Vill du ha hjälp att skriva ett köpeavtal, skapa en översikt över din samling, eller få tips på hur du dokumenterar din konst som investering? Jag hjälper gärna!
Den fantastiska nederländska konstnär verkade under 1600-talet. Han är mest känd för sina porträttmålningar, särskilt gruppbilder! Hals arbetade främst i Haarlem och avbildade inte bara överklassen, men också gatuspelare och människor i vardagliga situationer. Hans verk var populära under hans livstid, men han hamnade senare i de ekonomiska svårigheter och avled i fattigdom.
LIVSHÄNDELSER:
1581 Föds i Antwerpen (som vid den tiden tillhörde de spanska Nederländerna), son till en vävare
1600-03 Frans går i lära hos den Italien utbildade Karel van Mander de äldre i Haarlem
1610 Mästare i Lukasgillet
1612-15Gifter sig med Annetje Harmensdochter Abeel som föder två barn innan hon dör
1616besöker Antwerpen. Hals målar första grupporträtt ”Officerarna i Sankt Georgs skyttegille”
1616Gifter sig med Lysbeth Reyniers, som föder honom åtta barn
1627Besöks av Rubens och van Dyck
1635 Besöker Amsterdam
1654 Skuldsatt; säljer ägodelar på en auktion
1666 Dör i Haarlem
Egenskaper
Frank Hals sprudlar av vitalitet och ytlig charm och var berömd för att få fram likheten hos varje avbildad person. Han målade direkt på duken utan skisser och använde troligtvis optik för att fånga fysionomierna och förmedla spontanitet.
”Zigenarflickan”- är hon prostituerad, för att hon visar upp sina tänder?
Verket visar en ung flicka med färgglada kläder och en intensiv blick. Hon ler på ett sätt som kan väcka uppmärksamhet. Frans Hals använder ljus för att framhäva hennes uttryck och klädsel.
Hur vet vi att tjejen var en glädjeflickan? Allt läser man från hennes ögon- så säger min sambo som lever 393 år efter att Hals utförde sin tavlan!
Sanningen ligger i ögonen… Liksom i hennes blick och hennes halvöppna mun, vilket var ovanligt i ett kvinnoporträtt, eftersom damen aldrig skulle visa sina tänder, vilket ansågs provocerande och oanständigt.
”Zigenarflickan” (1628-30) olja på trä, 58 x 52 cm Louvre Museum
En sak till. Flickan sneglar åt sidan på en annan person. Kanske på den potentiella kunden? Hennes urringning antyder också hon är en prostituerad. Med alla dessa egenskaper berövar Hals inte flickan livsglädje och vitalitet!
Tekniken
Frans Hals var en målare som använde en spontan teknik och tjockt lager (impasto) av vitt färg för att kontrastera med mörka toner. Han målade direkt på duken utan att göra mycket skisser.
Frans Hals var en nederländsk konstnär som verkade under 1600-talet. Han var känd för sin unika och levande stil, som fångade ögonblick av glädje. Genom att använda lutningar och naturligt ljus skapade han en känsla av rörelse och berikade sina målningar. Hals var en framstående konstnär i sin tid och hans verk fortsätter att beundras för sin konstnärliga kvalitet och tekniska skicklighet.
Denna målning ansågs vara ett självporträtt Indianapolis Museum of Art
KÄLLOR:
Charlotte Gerlings ”100 berömda konstnärer” (2020)
Georges de La Tour föddes den 14 mars 1593 i Vic-sur- Seille (Lorraine). Han var en fransk barockmålare bortglömd i nästan 300 år, varefter hans måleri återupptäcktespå nytt under 1900-talet.
La Tours verk kännetecknas av en användning av chiaroscuro. Ljus och skugga kontrasterar starkt. Ibland är stearinljus den enda ljuskällan i skymningsmörkret… Tavlorna har en fantastisk stämning och andlighet.
"Körkille" (ca.1645)olja på duk, 66,5 x 50 cmLeicester Museum and Art Gallery
Bakgrunden och första beställningar
Man vet inte så mycket om konstnärens liv. Som många konstnärer på den tiden reste George de La Tour till Italien och förmodligen till Nederländerna. Hans stil indikerar att han kände till Caravaggios stora verk och hans nederländska efterföljare (bl.a. Hendrick Terbrugghen).
24 år gammal gifte han sig med Diana Le Nerf, dotter till en tjänsteman av adligt ursprung. Några år senare bosatte han sig i hennes hemstad Lunéville, där han tack vare goda kontakter utvecklade sin karriär. Olyckor tycktes passera honom tills pesten kom, vilken drabbade Lorraine. Först dog hans fru i januari 1652, sedan två av parets tre barn, och två veckor senare dog han själv…
Lorrainemästarens verk kan delas in i två tydligt olika grupper: dagsscener, som innehåller starka kontraster av ljus och skugga, och nokturner med en enda ljuskälla. Ämnet för den första gruppen är relativt skiftande: porträtt av fattiga och äldre, bilder av helgon. Den andra gruppen omfattar huvudsakligen religiösa teman.
Vilken typ av människa och konstnär var han? Utifrån hans verk framträder en man med rak natur som värderar ärlighet och moral mest. Låt oss titta närmare på Georges La Tours målningar!
”Spåkvinna” (1630) olja på duk, 102 x 123 cm Metropolitan Museum, New York
Detalj med ung kvinna– tjuvaroch hennes koncentrerad ansikte. Mästerverk!
”Spåkvinna” hör till populära ämnen i norra Europa. Det är ett mycket narrativt verk där vi kan observera de upptagna händerna och ögonen som fokuserar på sitt arbete. Vi vet inte vad den gamla zigenaren sa och läste från den unga mannens hand. En fransk titel ”La Diseuse de bonne aventure” antyder att profetissan förutspår en god framtid. Medan zigenaren har den unges uppmärksamhet försöker tre vackra kvinnor råna honom. Motivet är lånat från Caravaggio och har en tydligt moraliserande karaktär.
”Falskspelare med Ass-Karo” (ca.1635-40) olja på duk,106 x 146 cm Louvre
Här sitter spelare klädda enligt 1700-talets franska mode, två män och en kurtisan. Bredvid damen står hennes tjänstflicka, vars ansikte är delvis i skugga. Scenen handlar om en konspiration mellan de tre personerna. La Tour avbildar hur falskspelarna vinner spelet till sin fördel.
”Version med Ass- Trefl” (1630-34) olja på duk, 97,8 x 156 cm Kimbell Art Museum, Fort Worth
Georges de La Tours favorit-ämne var scener från Nya Testamentet. Han accepterade kyrkans och religiösa samfunds beställningar. Ingen konstighet att artisten blev uppskattad av hertigen av Lothringen, den franska kungen Ludvik XIV och rika medborgare. Han hade det bra ekonomiskt.
Nokturner
Medan genrescener kännetecknas av starkt ljus, är religiösa scener mystiska, och de flesta äger rum under natten (så kallade ”nattmålningar”). Konsthistoriker hävdar att La Tours stil ändrades under det pågående 30-åriga kriget. Lothringen genomgick kriget särskilt smärtsamt. Regionen ligger på gränsen till de båda fientliga sidorna. Den westfaliska freden (1648) avslutade konflikten, men landet var i ruiner.
Kanske målade Georges de La Tour därför mest nattscener? Han förenklade sin stil genom statiska och geometriska kompositioner. Den dominerande stämningen är allvarsamhet och koncentration.
”Josef med Jesusbarnet i timmermansverkstaden (ca.1645) olja på duk, 137 x 101 cm Louvre
Den gamle Josef arbetar i sin verkstad. Framför honom sitter en pojke som håller ett ljus. Han ser på sin far med självförtroende och nyfikenhet. Det känns som en ovillkorlig kärlek till sonen. Ett änglalikt ansikte, ömheten bekräftar barnets gudomlighet! Icke desto mindre är detta ett ovanligt motiv. Det är inte särskilt ofta som Josef påträffas i bildkonsten med sin son. Oftare är det Maria och Jesus.
”Nyfött barn” (ca.1645-48) olja på duk, 91 x 76 cm Musee des Beaux-Arts, Rennes
Denna olja på duk föreställer Jesus födelse: Jungfru Maria är i sällskap med Sankt Anna som tänder scenen med ljus. En perfekt exempel på chiaroscuro, religiösa symboler raderas för att skapa en scen av universell betydelse: allt för att fira mysteriet med ett barns födelse!
En vacker detalj
Den här tavlan markerar början på La Tours sista fas. ”Tillbedjan av herdar” är ett av de mest målade ämnena i västerländsk konst, men La Tour är unik i sin realistiska tolkning. Målningen beställdes antagligen av Lunéville-medborgarna som en hyllning till den nye guvernören, Marquis de la Ferté. Under många år glömdes den bort och återupptäcktes senare i Amsterdam. 1926 köptes tavlan av Louvremuseet.
”Tillbedjan av herdarna” (ca.1643) olja på duk, 107 x 131 cm Louvre
Musiker och folkscener
Folkmusikens scener föreställde gatuspelmän och innehöll ”vevlira”-instrument som var typiska för denna typ av musik. Tillskrivningen till Georges de La Tour är tveksam. Men detta verk har samma pittoreska, robusta karaktär som den kända Sankt Hieronymus i Stockholm, och det är målad från en mycket liknande modell.
”Hurdy-gurdy player”/”Vevliran spelare” (ca.1620-25) olja på duk, 162 x 105 cm Musee d`Artes, Nantes
”Hurdy- Gurdy spelare med ett band” (ca.1640) olja på duk, 84 x 61 cm Prado, Madrid
”Hurdy-gurdy spelare med en hund” ( ca.1622) Musée du Mont-de-Piété de Bergues
”Bråk mellan musiker”(ca.1625-30) olja på duk, 94 x 104 cm J.Paul Getty Museum
Apostlarna är ”vanliga” människor
”Albi-apostlar” är en serie målningar av Kristus som framställer de tolv apostlarna. Några av dessa målningar finns bevarade på Musée Toulouse-Lautrec i Albi. Kompositionerna förstärks genom användningen av klärobskyr, och varje målning har en dystrare stämning som är karaktäristisk för serien. Dessa stämningar bryts dock ibland av färginslag, såsom rött eller gult.
(Albi) Saint Jacques le Mineur (1620) olja på duk, 66 x 54 cm
”Sankt Thomas” (1620) olja på duk, 62 x 54 cm
”Sankt Juda” olja på duk, 62 x 51 cm
”St. Andreas” olja på duk, 62 x 50,5 cm privat kollektion, Schweiz Försäljningen uppgick till 45,3 miljoner pund (541 miljoner kronor)!
”Sankt Filip” olja pä duk, 63 x 52 cm privat kollektion
”Sankt Hieronymus”
Den helige kyrkofadern gjorde den första översättningen av Bibeln till latin (Vulgata). Han var pionjär genom utvecklandet av munkväsendet i västerlandet. Ikonografisk är han ofta avbilda som eremit eller som teolog (kyrkolärare).
”St. Hieronymus läser ett brev”(ca.1627-29), olja på duk, 79 x 65 cm Pradomuseet
”Den helige Hieronymus botgöring” ( 1630-35) olja på duk, 157 x 100 cm Musée de Grenoble
”Den helige Hieronymus bortgöring”(ca.1640) olja på duk,153 x 109 cm Nationalmuseum, Stockholm
Den uppslagna Bibeln, repet, dödskallen och korset i Hieronymus hand förstärker scenens andliga stämning.
Maria Magdalena
”Maria Magdalena” är det mest kända verket av Georges de La Tour. Målningarna föreställer Maria Magdalena, en följeslagare till Kristus, som bytte ut sitt tidigare världsliga livsstil mot ett liv i bot och kontemplation. Hon tittar in i det levande ljuset och håller sin hand på en mänsklig skalle. Ljuset är en metafor för hopp, spegeln, pärlorna på bordet och på golvet symboliserar lyx som hon har kastat åt sidan. Den kvinnliga figuren, förlorad i sina egna tankar, är fascinerande. Hela hennes kropp är mjuk och varm. Enligt La Tour är Maria Magdalena en vacker, mogen kvinna.
”Den tvingande Magdalena” (ca.1638-43) olja på duk, 133 x 102 cm Metropolitan Museum of Art, NY
”Magdalena med den rykande lågan”(1640-45) olja på duk, 156 x 122 cm Louvre version
På tavlan ”Sankt Josefs dröm” skildrade La Tour det ögonblick när ärkeängeln Gabriel förmedlar ett budskap (flykten till Egypten) till den sovande Josef.
”Sankt Josefs dröm” (ca.1640) olja på duk, 93 x 81 cm Musee des Beaux-Arts, Nantes
Josef verkar vara trött, som om han försöker förstå varför Gud lägger en sådan börda på honom. Gabriel (den lilla flickan) ställer inga frågor, ger ingen order. Han rör vid Josefs hand och gör en meningsfull gest som senare kommer att förändra världens historia. På den tavlan skapar La Tour hela sitt mikrokosmos. En utsökt stillhet och naturalism bekräftar bara hans höga position.
Den helige Sebastian -skyddare mot sjukdomar och Sankt Job hånad av sin hustru
Under medeltiden trodde man att Sankt Sebastian kunde skydda mot pesten. En berättelse handlar om änkan Irene och hennes piga som vårdar Sebastians kropp. I en scen drar Irene ut en av pilarna medan han är bunden vid en trädstam i Rom. Detta sker i mörkret av en katakomb.
”Sankta Irene med den sårade Sankt Sebastian” (ca. 1646) olja på duk,160 x 129 cm Louvren
En tidigare version från ca. 1635-40 olja på duk, 160 x 129 cm, Gemäldegalerie, Berlin
Den här tavlan visar en scen från Gamla testamentet där Job, en gång en rik och inflytelserik man som på kort tid förlorade sina barn, sina ägodelar och sin hälsa, men inte sin fromhet. Hans hustru, klädd i en röd klänning, står dominans över honom. Hennes kroppsspråk visar att hon hånar den attityd som hennes man håller fast vid… och detta kan man läsa direkt av bildscenen!
”Job hånad av sin fru” (okänt datum närmare 1650-talet) olja på duk, 145 x 97 cm Musée départemental d’art ancien et contemporain, Épinal
Det sista men inte minsta verket
Verket beställdes av Henri de La Ferté-Senneterre, guvernör i Lorraine – en av de viktigaste samlarna av La Tours verk. Spelsoldaterna kastar lott om Jesu kläder, men på höger sidan ser vi Sankt Peter och det är han med ljuset som fullständigt dominerar scenen.
”Sankt Peters förnekelse” (1650) olja på duk, 160 x 120 cm, Nantes Museum of Arts
”Jungfrus utbildning” (ca.1650) olja på duk, 83 x 100 cm Frick Collection
”Dice-spelare ”(ca. 1651) olja på duk, 92,5 x 130 cm Preston Hall Museum, Stockton-on-Tees, Storbritanien
Även om Georges de La Tour var en imponerande figur i den franska konstens historia, bleknade minnet av honom med tiden. Några av tavlorna tillskrivs andra konstnärer. Han signerade inte sina verk, fast han åtnjöt prestige och en hög position. Kung Ludvig XIII ägde ett av hans verk och det verkar som om hans mäktige minister Richelieu också ägde några målningar. Men konsthistorien har sina mysterier som är outgrundliga för förnuftet. 1915 grävde tyska historiker upp de La Tours verk.
Sedan dess har den begåvade franske konstnären fängslat publiken och håller på att återupptäckas successivt.
Konstpegel behöver din hjälp kära läsare! Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig. Även en liten belopp har en stor betydelse. Tack!
Här kommer ett långt och inspirerande inlägg om att ge bort konst till ett brudpar – en unik och minnesvärd gåva fylld av betydelse.
🎁 Ge bort konst till brudparet – en personlig och tidlös gåva
Att fira kärleken mellan två människor är något alldeles speciellt. När vi bjuds in att fira ett bröllop vill vi ofta ge något unikt, minnesvärt och meningsfullt – något som verkligen berör. Ett allt mer uppskattat alternativ till traditionella presenter är konst.
Att ge bort konst till ett brudpar är inte bara originellt – det är ett sätt att skänka något bestående, vackert och personligt som de kommer bära med sig i sitt nya liv tillsammans.
Varför konst är en fantastisk bröllopsgåva
🌟 Unik och personlig Konst är aldrig massproducerat. Även tryckta verk bär ofta på en begränsad upplaga och en historia bakom sig. Det visar att du lagt ner tanke och omsorg i din present.
🎨 Ett minne för livet Blommor vissnar, hushållsprylar går sönder – men ett konstverk består. Det kan följa med brudparet från första bostaden till framtida hem, och alltid påminna dem om deras speciella dag.
💞 Symboliskt och emotionellt Genom att välja ett verk som speglar parets personlighet, intressen eller kärlekshistoria, visar du hur väl du känner dem. Det kan bli ett samtalsämne och en källa till glädje i många år.
💰 Kan ha ett framtida värde Om du väljer verk från en etablerad eller uppåtgående konstnär kan gåvan även bli en investering för framtiden – men det är känslan som är viktigast, inte priset.
Vad ska man tänka på när man väljer konst till ett brudpar?
🧭 Känn paret väl
Försök fundera på vad paret gillar – både vad gäller inredning och livsstil. Är de moderna eller romantiska? Gillar de naturmotiv, färgstarka uttryck eller minimalistisk design? Om du är osäker, försök titta hemma hos dem eller fråga diskret deras närstående.
🎁 Välj rätt typ av konst
Det finns många olika former av konst som passar som bröllopsgåva:
Målningar eller illustrationer – Originalverk eller tryck
Fotokonst – Gärna med motiv som har betydelse för paret (ex. stad de träffades i)
Skulpturer – Perfekt om paret uppskattar tredimensionella former
Konsthantverk – Keramik, glas, trä eller textil
Porträtt eller specialbeställda verk – Du kan anlita en konstnär att skapa något unikt för just dem!
🖼️ Storlek och stil
Tänk på att konst tar plats. Ett gigantiskt konstverk kan bli svårplacerat om man bor trångt, medan ett mindre verk ofta kan hitta sin plats lättare. Välj något tidlöst som känns harmoniskt.
💡 Personliga idéer för konsten
✨ Beställ ett porträtt av paret – kanske i en romantisk, humoristisk eller fantasifull stil ✨ Karta eller stadsbild – från platsen där de träffades eller gifter sig ✨ Naturmotiv – något som symboliserar lugn, liv, tillväxt – precis som kärleken ✨ Abstrakt konst – låt dem själva tolka verket, vilket gör det spännande och personligt ✨ Citat och typografi – ett vackert tryck med en rad ur deras favoritlåt eller vigsellöfte
🎨 Vart kan man köpa konst som bröllopsgåva?
Det finns många ställen att hitta vacker konst – både fysiskt och online blogbiz.se
Plattformar som Artely, Konst.se, Artsy, Saatchi Art, eller Etsy
Konstskolor eller studentutställningar
Konsthantverksmarknader
Köpa barnkläder barnskor
Glöm inte att du även kan få konsten inramad innan du ger bort den – det gör det extra färdigt och presentabelt.
💌 Så gör du konstgåvan ännu mer minnesvärd
Skriv ett personligt kort där du berättar varför du valde just det här konstverket
Bifoga information om konstnären – det är spännande för paret att veta vem som skapat verket
Låt dem få byta – ibland erbjuder konstnärer möjligheten att byta ut verket om det inte passar
Avslutande tankar
Att ge bort konst till ett brudpar är mer än en present – det är en hyllning till deras gemensamma resa, deras personligheter och det hem de skapar tillsammans. Det visar att du tagit dig tid att välja något betydelsefullt. I en värld där mycket är tillfälligt, är konst en bestående symbol för kärlekens varaktighet.
Kristus led och dog på korset för att rädda mänskligheten. Vi upplever hans död och uppståndelse år efter år under Påsktiden.Triduum sacrum (de tre heliga påskdagarna) är tiden när vi kan fundera lite mer om livet, döden, sorgen och lidanden. Konstnärer har genom historien mediterat över denna händelse och dess viktigt betydelse. Vi alla sörjer Jesus död men hur livsavgörande var det för Maria? Kvinnan som födde honom, som såg honom döende på korset…
Scenen som visar Jungfru Maria tillsammans med Jesus döda kropp kallas för Pietà. Ordet betyder på italienska medlidande eller sorgsen ömhet. Ämnet introducerades i vår bildkonst redan under senmedeltiden. Renässansen kännetecknades av ett stort intresse för människan och hennes fysiska och psykiska materia.Den sörjande Maria väckte känslor och tog sin förtjänade plats kring den lidande Jesus. Berättelse finns inte beskriven i Bibeln men både nederländska och italienska konstnärer började skapa känsloladdade verk av det som händer efter Jesus korsfästelse och död.
Rogier van der Weyden ”Korsnedtagningen” (ca.1435) olja på panel, 220 x 262 cm Museo del Prado, Madrid
Rogier van der Weyden (ca.1400-64) var den främsta företrädaren för det nederländska måleriet. ”Korsnedtagningen” bekräftar hans otroliga arbete, förmågan att avbilda levande figurer och starka färger. Vår uppmärksamhet dras till den svimmande Jungfru Maria- hennes kropp klädd i en blå mantel, som är framställd parallellt med Kristus kropp, båda armarna är utbredda i en liknande position. Konstnären betonade moderns lidande med sonens plågor. Det är en viktig aspekt, särskilt när vi tänker på van Weydens nästa verk: Pietà.
Rogier van der Weyden ”Pietà” (1441) Olja på panel, 32,5 x 47,2 cm Royal Museum of Fine Arts of Belgium, Brussels
Maria från Magdala och Johannes stödjer Maria, men denna sorg är otröstlig. Hon är alldeles förtvivlad och förkrossad. Den flamländska målaren utförde scenen med dramatik och skicklighet i detaljerna. Jungfruns varje lidande gest är perfekt återgiven.
Devotio moderna – en konst att meditera med hemma
Devotio moderna – rörelsen föddes i Nederländerna och dess mål var innerlig fromhet, att följa Kristus genom deltagande i bibliska scener.
Petrus Christus ”Pieta” (ca.1450) Olja på trä, 25,4 x 35 cm Metropolitan Museum of Art, New York
Petrus Christus (ca.1410-72) var influerad av sina stora kollegor som Jan van Eyck och Rogier van der Weyden. Själv introducerade han en lyrisk stämning och mjuka linjer i sina religiösa framställningar. Hans ”Pietà”, avsedd för privat hängivenhet (devotio moderna), skildrar sorg över Kristus döda kropp på ett sätt som bidrar till kontemplation. Helgonen bär samtida klädsel, på marken ligger föremål ur passionshistorien (s.k Arma Christi). Allt detta gav en känsla av personligt närvarande i passionen. Jungfrus ställning är tänkt att indikera att hon lider tillsammans med sin son. Att meditera över Kristus smärtor var ett sätt för troende att fördjupa sin andlighet. Det var något religiösa bilder hjälpte till med.
Stabat mater dolorosa
Rogier van der Weyden ”Korsfästelse med Jungfru Maria och Johannes” (ca.1460) Olja på ek, 323 x 192 cm El Escorial, Madrid
”Stabat mater dolorosa” är en hymn och handlar om Jungfrus sorg efter Kristus korsfästelse. Texten skrevs av Jacopo da Todi (ca.1230-1306) franciskanmunk från Italien. Många kända kompositörer har tonsatt stycken som sedan 1700-talet ingår i den romerska liturgin.
Under korset står Mariasörjande vid sonens sidadär han dog för syndig värld.Jesu plågor henne bränner,och hon modershjärtat kännergenomborrat av ett svärd. O hur sorgsen, hur bedrövad
övergiven trots berövad
är Guds moder i sin nöd!
Scenen åskådligjorde Rogier van der Weyden och placerade faktiskt Maria och Johannes under korset. Deras vita kläder kontrasterar starkt mot den röda baldakinen ovanför den heliga kroppen. De fyra evangelisterna berättar att Jungfrun var involverad vid korsfästelsen i Golgata, men bara Johannes lyfter fram just hennes roll och närvaro.
Tizian ”Mater dolorosa” (1554) Olja på duk, 68 x 61 cm Prado
”Och när Jesus såg sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till henne:”Moder, låt honom vara din son.” Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din moder!” (Joh. 19:25-27)
Pietà från Askeby
Pietàmotivet fick en enorm stor spridning i hela Europa, inte bara i måleri, men också i skulptur. Det internationella religiösa läget och andan präglade naturligtvis Sverige. I Askeby (Östergötland) finns ett kvinnlig cistercienskloster som har bevarat en av vårt lands bäst bibehållna Pietàscener. Enligt min mening- det vackraste. Skulpturen föreställer den sörjande Maria med Kristus i hennes knä. Jungfrun håller ömt om sonens sårade kropp och betraktar honom stillsamt med kärlek och medlidande.
Altarskåp med Pietà Nordtyskt beställningsarbete från1440-talet, träskulptur Askeby, Östergötland Bevaras idag på Statens Historiska museer
En av de starkaste litterära beskrivningarna till Pietà kan vi läsa hos den heliga Birgitta (1303-73) och det är det mest betagande som jag har hittat:
"Sedan togs han ned från korset, och jag mottog honom i mitt knä som en spetälsk och alldeles blåvitt, ty hans ögon voro döda och blodfyllda, hans mun kall som snö, hans skägg var som snören, hans ansikte var förlamat och hans händer voro så förstelnade, att de inte kunde böjas ned över bröstet utan över magen, ungefär vid naveln. Så som han hängt på korset, så hade jag honom i knäet, och han var liksom förlamad i alla lemmar". Efter några meningar avslutar Jungfru Maria med ett memento riktat till Birgitta: "Se, min dotter, detta har min son lidit för dig."(Rev I:10) Reuelaciones Sanctae Birgittae, Riksarkivet, Stockholm
En polsk accent- Pietà från Tubądzin
Krakow verkstad ”Pietà från Tubądzin” (ca.1450) tempera på panel /and gold on lime, 134 x 86 cm Nationalmuseum, Warszawa
Verket skapades av en anonym polsk konstnär känd i konstlitteraturen som Begråtande-Mästare. Målningen föreställer enligt Pietà-mönstret Jungfrun, som håller den döde Jesus i sitt knä. En lyrisk stämning dominerar hela scenen. Kristus kropp är stel, hans armar är böjda och hans huvud är slappt bakåtlutat. Kroppen är fläckad av blod och musklerna är spända. Marias mörka, sorgsna dräkt kontrasterar mot det ljusa tyget (perizonium) på Kristus kropp. På båda sidor flyger änglar som håller i sina händer ”arma Christi” – föremål ur passionsdramat (tång, lans, svamp på käpp). Tendensen är här helt klar, Jungfru Maria är deltagande och lidande.
Passionens och pietà målningar var en utmaning för konstnärer både på grund av svårigheten att förevisa en naken kropp och att förmedla starka känslor. Målare från nordliga länder kombinerade detaljernas realism med en mycket stiliserad komposition. Italienare koncentrerade sig på patoset. En sak är gemensam för alla framställningar: Kristus ligger med huvudet mot vänster, på Marias högra sida. Anatomi och proportioner kan skilja sig från varandra, men scenen förmedlar alltid starka, genuina känslor.
Dramatisk ”Pietà” av Ercole de Roberti
En italiensk målare från Ferraroskolan, Ercole de Roberti (1456-96) skildrade ”Pietà” som en dramatisk scen med den spöklika folkmassan i bakgrunden. Den lilla tavlan uttrycker hans djupa emotionella reaktion på passionshistorien, och den okonventionella skildringen av ämnet är enkel och sparsam. Inga stora detaljer finns i berättelsen. Kristus icke-idealiserade bleka kropp, Marias ångestfyllda ansikte framkallar en intensiv och känslomässig effekt.
Ercole de Roberti ”Pietà” (1495) Olja på panel, 33 x 30 cm Walker Art Gallery, Liverpool
Patos förstärks av det kala, steniga landskapet och de taggiga konturerna av Jungfruns mantel. I bakgrunden upprepade Ercole da Roberti tydligen scenen med Jesus korsfästelse. Naturen återspeglar sorgens dramatiska egenskaper. Marias och Jesus kropp skapar den nakna sanningen om tragedin och ger en universell betydelse för mänskligheten.
Pieta från Avinion-”Villeneuve Pietà”
Pietà från Villeneuve-lès-Avignon är utan tvekan den största franska målningen från 1400-talet. Verket tillskrivs Enguerrand Quarton (ca.1415-66)- en målare från Picardie, verksam i Provence.
Enguerrand Quarton ” Pieta från Avinion” (ca.1455) Tempera och guld på valnötsträpanel, 163 x 218 cm Louvre
Bilden har sin källa i litterära beskrivningar av Kristus passion som å ena sidan betonade identifikation med Jesu liv, och å andra sidan åskådliggjorde beskrivningar av hans lidanden. Runt guldbakgrunden finns inskriptionen från den bibliska Jeremias klagovisor:
”Låt det inte drabba er, alla ni som passerar längs vägen. Kom se er omkring, se på mig! Finns det någon smärta som kan jämföras med min smärta, det som har gjorts mot mig?” (Jeremias 12:1-6)
Pietro Perugino (ca.1450-1523) skildrar två olika Pietàscener
Pietro Perugino ”Pietà Gonfalon” (ca.1472) olja på duk, 128 x 165 cm Galleria Nazionale dell’Umbria, Perugia
Pietro Perugino (ca.1450-1523) representerade den umbriska skolan. Hans Pietà på duken är i betydligt sämre skick för att den tillverkades som en gonfalon (fana till processionen) till franciskanerklostret i Farneto, nära Perugia. Det är ett tidigt verk av konstnären och framställer Jesus blåaktiga kropp, endast klädd i ”perizonium”. Kristus ligger på Marias knän; alla hans sår är synliga. Till vänster knäböjer den helige Hieronymus traditionellt avbildat med lejonet, till höger Maria Magdalena, som liknar Botticellis kvinnor. Det är inte underligt, för båda konstnärerna var vänner.
Pietro Perugino ”Pieta” (1493) Olja på panel, 168 x 176 cm Uffizi
Nästa verk är en karaktäristisk bild för Perugino. Det är typiskt hans stil. Han skapade Pietà i 1493 på höjden av sin karriär. Sorgescenen är statisk och utspelar sig ytterst ovanligt under arkaderna. Perugino var mästare på perspektiv. Han bevakade också väl den nya tekniken, oljemåleriet. Denna Pietàscen förmedlar inte känslor, men vi måste respektera hans sätt! Det blygsamma landskapet, den perfekta arkitekturen är ett avsiktligt ändamål. Det refereras till oändligheten. Gester och uttryck skapar en lugn och fridfull atmosfär. Den sittande Maria med Sonen på sina knän är en symbol för ödmjukhet och fromhet.
Eleganta och sublima Pietà-tavlor från Venedig.
Giovanni Bellini (ca.1433-1516)var den som upphöjde det venetianska måleriets standard och stil. Ett ämne som flätats samman genom hela målarens karriär, från allra första början, är Pietà. Här är några av Bellinis mest hjärtskärande exempel:
Giovanni Bellini ”Pieta di Bergamo” (ca.1455) tempera på panel, 52 x 42 cm Accademia Carrara, Bergamo
Den här ”Pietà” byggs på bysantinska ikoner av ”imago pietatis” som det fanns många exempel på i hela Venedig. Daterat till omkring 1455, är det ett av Bellinis tidigaste verk och prototypen för serie av liknande motiv. Ovanför varje figur står namn på grekiska, ytterligare ett bevis på målningens ursprung. Figurernas extrema uttryck för sorg är ovanliga i Bellinis verk.
Mellan 1465 och 1470 målade Bellini ”Brera Pietà”, en bild av medlidande och förtvivlan. I stället för att fokusera på perspektivrummet verkar Bellini vara intresserad av huvudpersonernas sorgsna mänsklighet. Den tysta dialogen mellan Modern och Sonen pågår, samtidigt som Johannes ansikte förmedlar förvirring och rådlöshet. Nedanför på gravväggen står det en kort latinsk inskription: ”Varje gång kommer dessa tår- svullna ögon att framkalla snyftningar, kanske är det Bellinis målning som gråter”.
Giovanni Bellini ”Brera Pietà” (ca.1465) tempera på panel, 86 x 107 cm Pinacoteca di Brera, Milano
”HAEC FERE QVVM GEMITVS TURGENTIA LVMINA PROMANT BELLINI POTERAT FLERE IOANNIS OPVS”
Bellinis verk uppmuntrar oss att deltaga i Jesu lidande, genom att skapa en intim atmosfär för kontemplation och för att få, oss betraktare, att känna sig som om vi delar ett utrymme med de avbildade figurerna.
Bellini skapade sin sista Pietàscenen som en 60-år gammal konstnär. Han var erfaren, hade många elever och alla kallade Giovanni Bellini för pittore ufficiale della Serenissima. Jungfrun håller den döde Sonen i sitt knä, hon är nästan överväldigad av kroppens tyngd som verkar glida bort från henne. Hennes ansikte är blekt av ålderdom. Maria verkar vara utmattad på grund av det omänskliga lidandet.
Giovanni Bellini ”Pietà Martinengo” (ca.1505) olja på panel, 65 x 87 cm Gallerie dell’Accademia, Venedig
En skulptur som tvingar oss till tystnad och koncentration
Denna marmorskulptur förbryllar oss alla, både vanliga turister som reser till Rom och poeter, författare. Varför? Vad finns det i Michelangelos Buonarroti (1475-1564) verk som fångar oss?
Michelangelo Buonarroti ”Pietà” (1498-1500) Marmorskulptur, 174 x 195 cm Peterskyrkan, Vatikanstaten
En skulptur bredvid vilken man fryser orörlig, vilken tvingar fram vår hela koncentration. Michelangelo fick en beställning på marmorstatyn av den franske kardinal Jean Bilheres (1439-99) under konstnärens vistelse i Rom. Pietàn skulle placeras på kardinalens gravsten i Santa Petronellas kyrkan. Konstnären valde själv ett marmorblock i Carrara, eftersom han visste att skulpturen skulle bli hans berömmelse. Arbetet pågick i över ett år.
Maria sitter på toppen av ett stenblock som symboliserar Golgata, och i sitt knä håller hon Jesus nedtagen från korset. Den högra handen stödjer sonen och den vänstra handen är öppen i en presentationsgest: ”det är jag, hans Moder”. Kristus kropp med lutande huvud och höger arm som faller över moderns dräkt skulpturerades med stor kunskap om anatomi. Det ser ut som sonens sista andetag har flytt…
Buonarroti tog hand om varje detalj, varje sena i Kristus lemmar, spikmärken, de draperade tygerna. Ett fragment av Marias fot som sticker ut bakom klänningen. Man ser papillarlinjerna på insidan av händerna. När vi tittar på Michelangelos Pietà, ser vi det starka sambandet mellan ljus och skugga. Det köttiga och det andliga. Stenen och mästarens hand. Egna tankar. Världens oändlighet före oss och efter oss.
”Pietà Bandini” kallad även för ”Florentinska Pietà” (ca.1546-55) Marmor, höjd 226 cm Museo dell´Opera del Duomo Katedralmuseet, Florens
Den här gången skapade Michelangelo en mer personlig bild av Pietà. Skulpturen framställer fyra personer: Jesus, Nikodemos, Maria Magdalena till vänster och Jungfru Maria till höger. I komposition tog Nikodemus Marias plats, medan hon själv tillsammans med Maria Magdalena stödjer Jesu kropp. Sonens dödlighet uttrycks mer realistiskt genom att hans kropp sjunker. Rädsla, förtvivlan och smärta kännetecknar alla figurer. Enligt konsthistoriker är Nikodemus ansikte ett självporträtt av Michelangelo, 72 år gammal mästare.
Dramatisk miljö hos El Greco
El Greco ”Pietà” (ca.1570) tempera on panel, 29 x 20 cm Philadelphia Museum of Art
Domenikos Theotokopoulos, kallad El Greco (1541-1614) avvek från den traditionella ikonografin och ändrade kompositionen. Hans förebild var faktiskt Michelangelos ”Florentinska Pietà” vilken han kunde beundra under sitt besök i Rom. I målningen upprepade konstnären den triangulära uppbyggnaden, men istället för att placera Nikodemus på toppen, målade han Maria där uppe med det enorma lidandet i sitt ansikte. El Greco introducerade ett eget landskap med ett berg och tre kors omgivna av en stormig himmel. Dramatisk och mystisk samtidigt…
Med tiden blev Pietàframställningar ett sätt att uttrycka sanningen om livets svårigheter, om kampen och smärtan som följer oss på jorden. En mor som sörjer sin sons död är en mycket sorglig bild. Det är svårt att föreställa sig vad en kvinna som drabbats av en sådan tragedi, kan känna. Moderskapet är för henne ett av de viktigaste värdena i livet. Marias sorg och förtvivlan är djup och äkta. Hennes tragedi är mänsklig, bedrövlig och universell. Hon representerar alla sörjande mammor!
Den moderna ”Pieta”
Käthe Kollwitz (1867-1945) föddes i Preussen (Königsberg) och blev en av de mest kända kvinnliga tecknarna. Hon skildrade ofta lidande barn och kvinnor, effekten av upplevelser som hustru till en läkare i det berlinska fattigkvarteret, Prenzlauer Berg. I den nedan presenterade etsningen avbildade Kollwitz sin yngste sonen Peter (1896-1914) vid 7 års ålder.
Kaetthe Köllwitz ”Kvinna med dött barn” (1903) etsning med gravyr
Tyvärr blev sonen vid 18 års ålder antagen till armén och förlorade sitt liv i första världskriget. Modern hittade lindring i konsten. 1937 utförde hon sitt viktigaste verk, Pietà-skulpturen.
I eftertanke över den döda sonen. Smärtan finns ändå kvar.
Käthe Kollwitz”Moder med sin döde son” (1937-38) bronsskulptur, 37,95 × 28,6 × 39,6 cm Käthe Kollwitzmuseet , Köln
Påskens drama innehåller moderns maktlöshet. I berättelsen om Jesu lidande visar bilderna av nedtagningen från korset det sorgligaste av allt: moment av största förtvivlan och inget tecken alls på uppståndelsen.
Inget hopp alls.
Pietàmotivet handlar om den totala ensamheten. Även om scenen avbildar andra figurer/gestalter, verkar Jungfru Maria vara ensam. Det är bara modern och hennes sorg.
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar – stödja mig! Även en liten belopp har en stor betydelse.
Marie Louise Catharina Breslau, som senare skulle kallas bara Louise Breslau, föddes i München i december 1856 i en sekulär tysk-judisk familj av polsk härkomst. När hon var två år gammal, flyttade familjen till Zürich på grund av hennes fars arbete (förlossningsläkare).
Livets omständigheter kan förändras så oväntat…1866 dog plötsligt dr. Bernhard Breslau och Maria Louise drabbades knappt 9 år gammal av astma. Flickan blev ofta sängliggande. Hon ägnade sig då åt att rita och skissa. När hennes hälsa försämrades, tillbringade hon tid i ett kloster nära Bodensjön. Maria Louise var mycket intresserad av konst och hon fortsatte att skissa under tonåren.
"Självporträtt" (1891) olja på mahogny trä, 46 x 39 cm
Strasbourg Museum of Modern and Contemporary Art
Ett nytt liv i Paris
Breslau trotsar normerna för kvinnor och flyttar till Paris, för att anmäla sig till Académie Julian, grundad som ett privat alternativ till den statliga École Nationale des Beaux-Arts. Det blev ett bra beslut! Hon mötte där andra kvinnliga studenter som: Sarah Purser (Ireland), Sophie Schaeppi (Schweiz), Maria Feller (Italien), Marie Bashkirtseff (Ryssland), Jenny Zillhardt och hennes syster Madeleine. Madeleine blir faktiskt Breslaus livslånga följeslagare.
”Les amies” (1881) olja på duk, 85 x 160 cm Musée d’Art et d’Histoire (MAH), Genève Maria Feller (vänster), Sophie Schäppi (centrum) och Louise (till höger)
”Hemma ” (1885) olja på duk, 127 x 154 cm Musee d`Orsay, Paris
”Engelsk pianist” (1885)
Ofta blev Louise Breslau nedstämd av tvivel: "Om jag inte kan ge ett nytt och säkert bevis på mitt värde, är jag förlorad" skrev hon i januari 1885.
Madeleine Zillhardt ”Louise Catherine Breslau et ses amis” Paris: Éditions des Portiques (1932)
Louise Breslau ställer ut på Parissalongen och blir en eftertraktad porträttör. Vid 23 års ålder var hon den enda kvinnliga studenten som hade en målning utställd på den högt uppskattade Salongen. Hon öppnar sin egen målarstudio, byter namn till Louise Catherine och blev så småningom den tredje kvinnliga artisten och den första utländska konstnärinnan som tilldelades Frankrikes hederspris.
Var hon impressionist?
Under årens lopp är Breslau väl ansedd bland sina kollegor, inklusive Edgar Degas. Även om hon inte anpassade sig till impressionisterna, målade hon ofta med drag typiska för stilens smak och egenskaper. Några av hennes målningar visar skissartade penseldrag.
”Porträtt av Mademoiselle Julie Feurgard ” (Under äppelträden] 1886 Olja på duk, 171,5 x 186,5 cm Musée cantonal des Beaux-Arts de Lausanne
Detta ovanligt porträtt visar en kvinna i naturlig storlek som målar utomhus och stirrar på sina betraktare. Breslau fortsätter med sin kamp för de kvinnliga målarnas erkännande!
”Ung flicka läser vid ett fönster” (1912)
Tavlan kommer från en senare period. En obestridligt bevis för att kalla Louise Breslau för en impressionistisk målarinna.
Pastellteknik. Pastellporträtt
Louis Breslau älskade pastellteknik. Dess subtila charm och möjligheter till ljusskildringar. Tekniken återupplivades faktiskt av Edgar Degas och de andra impressionisterna.
”Modister” (1899)
”Porträtt av Mademoiselle Adeline Pozanska som barn” (1891) pastell, 30.5 x 76 cm Musée du Louvre
”Sittande barn” (1892) pastell på papper, 105×110 cm privat samling”Porträtt av M.E.N. Fernando” (1906) pastell 107 x 99 cm Museum of Fine Arts, Rouen
”Porträtt av Anatole France ( 1921)) pastell 60,1 x 49,6 cm Slott i Versailles
Poetiska skildringarav Madeleine Zilhardt
Vi vet inte så mycket om förhållandet mellan de två konstnärinnor. Tider och regler var inte gynnsamma för kvinnoaffärer. De träffades på Academie Julien och flyttade ihop redan 1886. Relationen varade en livstid och Madeleine skulle synas i många av Breslaus målningar. Vi kan se några av de vackraste:
”La vie pensive”, ”Det eftertänksamma livet” (1908) olja på duk, 175 x 160 cm Kantonalmuseum, Lausanne
Vardagsrumscenen utspelar sig i huset i Neuilly-sur-Seine. Det vanliga, lugna livet. Som ofta skildrar Breslau sig själv bakifrån, och avslöjar bara sin profil. Med glädje och intimitet skildrar hon Madeleine- sin förtrogna modell, musa och anhängare.
Madeleine Zilhardt (1863-1950) blev en av sin tids mest originella dekoratörer. De två kvinnorna blir ett viktigt par i den parisiska konstscenen. Efter Louise Breslau död (1927) tillbringade Madeleine resten av sitt liv med att föreviga sin livspartners arbete och donera hennes konst till olika museer. Runt sextio pasteller och teckningar finns nuvarande på Musée des Beaux-Arts i Dijon.
Vem vet kanske konstnären Marie Louise Catharina Breslau
”Madeleine” (1889) pastell på papper lagt på kartong, 42,5 x 30 cm
”La Toilette” (1898) privat kollektion
”En ung kvinna sovande i en stol” (1904)
”Morgonlat” (1910)
Mitt favorit verk
Saint- Quentin är hemstaden för Madeleine Zillhardt. Det lokala museet Antoine-Lécuye äger ett ovanligt pastellporträtt skapat av Louise Breslau.
Porträtt som inte bara skildrar kvinnan.
Det framställer kärlek, förtroende och kvinnlighet. Det är otroligt svårt att överföra känslor, att skapa utrymme för detta. Louis Breslau lyckades att göra det! Madeleines ögonen verkar att säga så mycket. Den outsägliga skönheten.
”Porträtt av Madeleine: sous la lampe” (1912) Musée Antoine Lécuyer, Saint-Quentin
Den svenska accenten- Ernst Josephson (1851-1906)
Porträttet är daterat 1886 och möjligen utfört under ett besök hos konstnärskollegan Allan Österlind som också vistades i Frankrike och umgicks med Louise Breslau. Som vi vet, var Ernst Josephson en sinnebild för parisbohemen. Hatten och spritglaset, den röda näsan, var attribut för den svenska konstnären.
Louis Breslau ”Porträtt av Ernst Josephson” (1886) olja på duk, 81 x 65,x5 cm Nationalmuseum, Stockholm
Ernst Josephson skildrade i gengäld sin kamrat. Inga utmärkande egenskaper heller. Ingenting som kan visa på hennes yrkesbana. Hämnades Josephson för att han framställdes som ett fyllo?
Kanske.
Båda verken kan beundras på Nationalmuseum i Stockholm.
Ernst Josephsson ”Porträtt av Louise Breslau ( 1886) olja på trä, 54,5 x 44,5 cm Nationalmuseum, Stockholm
Sista levnadsåren
Louise var 62 år gammal när det första världskriget slutade och hon visade sin patriotism genom att avbilda franska soldater. Efter kriget började hon dra sig ifrån offentligheten, men älskade fortfarande att underhålla sina vänner.
”Georges Guynemer” (febr.1916) en fransk stridsflygare, avled några månader senare -den 11 sept.1917
Louise Catherine Breslau dog i maj 1927, 72 år gammal. efter att ha lidit av en lång och försvagande sjukdom. Enligt hennes önskemål fördes hennes kropp till den lilla schweiziska staden Baden där hon begravdes bredvid sin mor.
Hon levde sitt liv fullkomligt! Louise engagerades i konstliv i Paris, blev vän med Edouard Degas, Anatol France. Hennes vackra, subtila pastellteckningar och oljemålningar berättar om hennes personlighet, om den uppfyllda drömmen att vara en riktigt artist!
KONSTSPEGEL 