Louise Breslau (1856-1927)- en berättelse om en kvinnlig artist.

"Självporträtt" (1891)
 olja på mahogny trä, 46 x 39 cm
Strasbourg Museum of Modern and Contemporary Art

Ett nytt liv i Paris

Breslau trotsar normerna för kvinnor och flyttar till Paris, för att anmäla sig till Académie Julian, grundad som ett privat alternativ till den statliga École Nationale des Beaux-Arts. Det blev ett bra beslut! Hon mötte där andra kvinnliga studenter som: Sarah Purser (Ireland), Sophie Schaeppi (Schweiz), Maria Feller (Italien), Marie Bashkirtseff (Ryssland), Jenny Zillhardt och hennes syster Madeleine. Madeleine blir faktiskt Breslaus livslånga följeslagare.

Ofta blev Louise Breslau nedstämd av tvivel: "Om jag inte kan ge ett nytt och säkert bevis på mitt värde, är jag förlorad" skrev hon i januari 1885.

Madeleine Zillhardt ”Louise Catherine Breslau et ses amis” Paris: Éditions des Portiques (1932)

Louise Breslau ställer ut på Parissalongen och blir en eftertraktad porträttör.
Vid 23 års ålder var hon den enda kvinnliga studenten som hade en målning utställd på den högt uppskattade Salongen. Hon öppnar sin egen målarstudio, byter namn till Louise Catherine och blev så småningom den tredje kvinnliga artisten och den första utländska konstnärinnan som tilldelades Frankrikes hederspris.

Var hon impressionist?

Under årens lopp är Breslau väl ansedd bland sina kollegor, inklusive Edgar Degas. Även om hon inte anpassade sig till impressionisterna, målade hon ofta med drag typiska för stilens smak och egenskaper. Några av hennes målningar visar skissartade penseldrag.

Detta ovanligt porträtt visar en kvinna i naturlig storlek som målar utomhus och stirrar på sina betraktare. Breslau fortsätter med sin kamp för de kvinnliga målarnas erkännande!

Tavlan kommer från en senare period. En obestridligt bevis för att kalla Louise Breslau för en impressionistisk målarinna.

Pastellteknik. Pastellporträtt

Louis Breslau älskade pastellteknik. Dess subtila charm och möjligheter till ljusskildringar. Tekniken återupplivades faktiskt av Edgar Degas och de andra impressionisterna.

Poetiska skildringar av Madeleine Zilhardt

Vi vet inte så mycket om förhållandet mellan de två konstnärinnor. Tider och regler var inte gynnsamma för kvinnoaffärer. De träffades på Academie Julien och flyttade ihop redan 1886. Relationen varade en livstid och Madeleine skulle synas i många av Breslaus målningar. Vi kan se några av de vackraste:

Vardagsrumscenen utspelar sig i huset i Neuilly-sur-Seine. Det vanliga, lugna livet. Som ofta skildrar Breslau sig själv bakifrån, och avslöjar bara sin profil. Med glädje och intimitet skildrar hon Madeleine- sin förtrogna modell, musa och anhängare.

Madeleine Zilhardt (1863-1950) blev en av sin tids mest originella dekoratörer. De två kvinnorna blir ett viktigt par i den parisiska konstscenen. Efter Louise Breslau död (1927) tillbringade Madeleine resten av sitt liv med att föreviga sin livspartners arbete och donera hennes konst till olika museer. Runt sextio pasteller och teckningar finns nuvarande på Musée des Beaux-Arts i Dijon.

Mitt favorit verk

Saint- Quentin är hemstaden för Madeleine Zillhardt. Det lokala museet Antoine-Lécuye äger ett ovanligt pastellporträtt skapat av Louise Breslau.

Porträtt som inte bara skildrar kvinnan.

Det framställer kärlek, förtroende och kvinnlighet. Det är otroligt svårt att överföra känslor, att skapa utrymme för detta. Louis Breslau lyckades att göra det! Madeleines ögonen verkar att säga så mycket. Den outsägliga skönheten.

Den svenska accenten- Ernst Josephson (1851-1906)

Porträttet är daterat 1886 och möjligen utfört under ett besök hos konstnärskollegan Allan Österlind som också vistades i Frankrike och umgicks med Louise Breslau. Som vi vet, var Ernst Josephson en sinnebild för parisbohemen. Hatten och spritglaset, den röda näsan, var attribut för den svenska konstnären.

Ernst Josephson skildrade i gengäld sin kamrat. Inga utmärkande egenskaper heller. Ingenting som kan visa på hennes yrkesbana. Hämnades Josephson för att han framställdes som ett fyllo?

Kanske.

Båda verken kan beundras på Nationalmuseum i Stockholm.

Sista levnadsåren

Louise var 62 år gammal när det första världskriget slutade och hon visade sin patriotism genom att avbilda franska soldater. Efter kriget började hon dra sig ifrån offentligheten, men älskade fortfarande att underhålla sina vänner.

Louise Catherine Breslau dog i maj 1927, 72 år gammal. efter att ha lidit av en lång och försvagande sjukdom. Enligt hennes önskemål fördes hennes kropp till den lilla schweiziska staden Baden där hon begravdes bredvid sin mor.

Hon levde sitt liv fullkomligt! Louise engagerades i konstliv i Paris, blev vän med Edouard Degas, Anatol France. Hennes vackra, subtila pastellteckningar och oljemålningar berättar om hennes personlighet, om den uppfyllda drömmen att vara en riktigt artist!

KÄLLOR:

https://www.artrenewal.org/Artist/Index/403