barocken – KONSTSPEGEL

Barnporträtter i konsten.

Den sentimentala attityden till barndomstiden utvecklades gradvis under århundradena. Därmed var barn inte alls representerade i konsten under medeltiden. Tvärtom, när omständigheterna krävde det, visades barn som vuxna, i minskade proportioner. En sådan situation var kopplad till barnens höga dödlighet. Det var oacceptabelt att älska sina barn djupt. Man trodde ändå att ”den” kommer att dö tidigt…

Agnolo Bronzino "Bia de Medici" (1542)
olja på duk, 64 x 48 cm
Uffizi, Florens

Makt och kärlek- porträttet av barn under renässansen och den tidiga barocken

Agnolo Bronzino (1503-72) var en framstående porträttmålare för den florentinska Medici-familjen. Han utförde avbildningen av Bianca av Medici efter hennes död. Det kallas ett ”postumt porträtt”. Bianca var en oäkting till storhertigen Cosimo I Medici, född innan han gifte sig. Han var då 16 år gammal. År 1542 beställde Cosimo Biancas porträtt för att bekräfta en dynastisk kontinuitet. Var detta bara en politisk plan eller ett bevis på känslor för den lilla söta dottern? Det är svårt att svara med övertygelse, men porträtten har hängt i familjens privata rum. Säkert som en påminnelse till dem om det döda barnet och som en vägledning till frälsning.

Det var först i början av 1700-talet som barnet äntligen togs ur det religiösa sammanhanget och fick sitt eget liv i porträttshistoria. Cornelis de Vos (ca.1586-1651), en flamländsk målare och tecknare, var särskilt skicklig på att avbilda barn och sin egen familj på ett oerhört enkelt sätt utan onödig retorik.

Cornelis de Vos ”Magdalena de Vos”
privat kollektion
hans dotter blev en duktig modell!

”Magdalena och Jan Baptiste” (ca.1622)
olja på duk, 78 x 92 cm
Gemäldegalerie, Berlin
Två äldsta barn är upptagna med lek men ändå fördes nära betraktarens inblick. Vi ser sulorna på pojkens skor. Frukter: en persika och körsbär är symboler för ungdom såväl som fertilitet.

Barnens bilder introducerar en avslappnad och varm mänsklig tillgivenhet. I skildringar av sina barn var Cornelis en riktig mästare i att uttrycka deras självsäkra personligheter och lekfulla energi.

”Suzanna de Vos” (1672
olja på duk, 80 x 55,5 cm, Städel Museum, Frankfurt am Main
Suzanna avbildades av sin pappa i en mycket intim miljö med godis i handen.

*Cornelis de Vos* ”*Porträtt av en pojke med hund” (1620)*
*olja på duk, 109 x 75 c*
*Nationalmuseum, Krakow*

*Cornelis de Vos* *”Familjeporträtt” (1631)*
*olja på duk, 165 x 135 cm*
*Royal Museum of Fine Arts*, *Antwerpen*

En annan flamländsk konstnär, Jacob Jordaens (1593-1678), utförde ett familjeporträtt som blev en extraordinär framställning. Jordaens avbildar sig själv med sin fru Catharina och deras första barn Elizabeth, född år 1617, vars ålder tillåter oss att datera det ungefära arbetet. Dottern är klädd i populär stil i enlighet med hennes ålder och charmigt avbildad med ett tilltalande barnsligt uttryck. Hon verkar vara van att posera för sin far vid olika tillfällen.

Jacob Jordaens ”Familjen Jordaens i en trädgård ”(ca. 1621)
Pradomuseet, **Madrid**

ANTHONY van DYCK (1599-1641) – en skickligt porträttör som avbildade kungabarn till Karl I Stuart under sin vistelse i London

Den flamländska målaren från Antwerpen, Anthony van Dyck, försökte etablera sig i London. Ryktet om hans kvaliteter som porträttmålare nådde den engelska kungen och han fick en inbjudan.

Livets framgång.

Van Dyck avbildade barn på ett helt otroligt charmigt sätt. Är detta ännu mer oväntat eftersom han inte hade egna barn. Han gifte sig relativt sent med dottern till Lord Ruthven – Mary i 1640.

*Anton van Dyck ”Fem äldsta barn till Karol I Stuart” (1627)*
*olja på duk, 163 x 198 cm*
*Royal Collection*

Van Dyck bryter mot den tidigare traditionen att presentera kungliga barn som miniatyrvuxna. Barnen är avbildad som oskyldiga, oerfarna men samtidigt medvetna om deras rang och status.

”Karl I Stuarts barn” (1635)
Galleria Sabauda, Turin

”Tre äldsta barn av Karol I med spaniel” (ca.1635-36)
olja på duk, 133 x 158 cm
Royal Collection

”Tre pojkar Balbi”
olja på duk, 219 x 151 cm
National Gallery, London

Familjen Balbi var personliga vänner till van Dyck och han utgjorde några porträtter. Barnfigurer, upprätta och stolta, hänvisar till ett typiskt officiellt porträtt. Deras ansikten är söta och mjuka med vackra runda kinder.

Peter Paul Rubens (1577-1640) – skildrare av äktenskapskärlek och barn.

Om ni minns bra, Rubens gifte sig två gånger och skaffade åtta barn. Både fruar och barn poserade ofta för konstnären och kan kännas igen i målningarna. På detta sätt visade Rubens sin faderliga kärlek genom att placera barnens bilder som mytologiska figurer (putti) eller självständiga porträtt.

Isabella Brant (1599-1626) var konstnärens första hustru, hon avled i böldpest, knappt 34 år gammal.

”Pojke med fågel” ( 1616)
49 x 40 cm,
Staatliche Museen

”Albert Rubens” (ca.1619)
Albertina, Wien

”Dotter Klara Selena”(1618)
37 x 27 cm,
Lichtensteinische Gemäldegalerie

”Klara Serena” den söta flickan levde mellan 1611-23
Rubenshuis, Antwerpen

”Porträtt av konstnärens söner (Albert och Nicolas)
(ca.1626-27)
olja på duk, 158 × 93 cm
Liechtenstein Museum i Wien

Den 6 december 1630 gifte sig Rubens för andra gången. Hans utvalda var sexton år gammal Helena Fourment. Från detta äktenskap föddes fem barn. Den unga frun besökte ofta mästarens ateljé, hon var för honom en inspiration av skönhet och kärlek.

”Rubens med sin fru Helena Fourment och deras son Frans” (1634-35)
olja på duk, 204 x 159 cm
Metropolitan Museum of Art, NY

”Helena Fourment med son” (1635)
olja på duk, 146 x 102 cm
I målningen sitter den nakna 2-åriga Frans i sin mors knä och tittar på sin far och samtidigt på betraktaren

”Två sovande barn” (1612-13)
50 x 65,5 cm
National Museum of Western Art, Tokyo

Konstnären hoppades att ett av hans barn skulle följa i sin fars fotspår och ägna sig åt måleriet, så i sin testamente förbjöd han försäljningen av sina egna teckningar, som han förvarade i ett speciellt rum. Tyvärr valde inget av Rubens barn en målningskarriär, därför tavlor gick till salu i mitten av 1650-talet.

Diego Velazquez (1599-1660) och den habsburska barndomen

Velazquez var en framgångsrik målare känd inom den högre samhällsklassen och det var framförallt geniala porträtter som präglades hans karriär. 1624 flyttade Velazquez med sin familj till Madrid, vilken blev deras hem för resten av livet.

Diego Velazquez ” Infanta Margarita i 3-års ålder” (1653-54)
olja på duk, 128,5 x 100 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

När tänker man på hans främsta porträtt, tänker vi omedelbart på Infanta Margarita (1651-73). Målaren gjorde henne odödlig – även om hon inte levde länge. Dotter till Filip IV, blev kejsarinna bara 15 år gammal. Sju år senare dog hon under förlossningen.

Hennes barndomsbilder är bland de vackraste porträtt av barn i världen. Infanta är den centrala figuren i Velázquez berömda komposition, ”Las Meninas”, målad tre år senare.

En serie porträtt utfördes för hennes morbror och samtidigt blivande man, Leopold I, för att han skulle kunna följa processen av hennes uppväxt. Släkten Habsburg var känd för sina storslagna planer, allt för att förlänga sin kungliga ätt. Äktenskap mellan familjemedlemmar räknades till!

**”Margarita Teresa i 5-års ålder”(1656)**

”Infant Margarita Teresa i 8-år ålder” /1659)
olja på duk, 127 x 107 cm
Kunsthistorisches Museum ,Vienna

”Infant Filip Prosper”(1659)
Kunsthistorisches Museum , Wien
Pojke är 2år gammal här, sonen till Filip II var ett ömt och sjukligt barn. En liten hund tittar frågande på betraktaren med stora ögon, och pojkens bleka ansikten antyder också ett dyster öde – den lilla prinsen dog vid fyra års ålder!

”Margarita Teresa 9-år gammal” (1660),
Kunsthistorisches Museum,
olja på duk, 212 x147 cm

”Las Meninas” eller ”Hovdamerna” (1656-57)
olja på duk, 318 x 276 cm
Prado

***En riktigt persongalleriet!***
***Scenen berättar en vardagsliv från den spanska kungliga residens i Alcazar.***
***I mitten befinner sig 5- årig Margarita Teresa, medveten om sin status och roll***en.

XVIII-talet: franska och engelska konstnärer upptäcker den lyckliga barndomen!

Förutom skildringar av barn till aristokratiska familjer, beställs barnporträttet av en ny social grupp – borgerskap, medelklassen (småföretagare). Konstnären som hade ett stort popularitet i denna miljö var Jean-Baptiste Chardin (1699-1779).

Han utförde enkla kompositioner, oftast de ensamma gestalterna i form av köksflickor i arbete eller barn försjunkna i sina lekar. En glad barndomstid i ljusa, pastellfärger där barn kan leka i lediga stunder.

Jean-Baptiste- Simeon Chardin ”Auguste- Gabriel Godefroy” eller ”Ung skolpojke med snurra” (1741)
olja på duk, 64,5 x 76,5 cm
Museu de Arte, San Paolo

*Version från Louvren ”Pojke med snurra” (1738)*
olja på duk, *67 x 76 cm*

*”Den unga skolmästerskan” (ca.1736)*
*olja på duk, 61 x 66,5 c*
*National Gallery, London*

En liknande ställning till barndomen påträffar vi hos Thomas Gainsborough (1727-88) och Joshua Reynolds (1723-92).

Nästan drömlik karaktär har en tavla ”Konstnärens döttrar jagar en fjäril”(ca.1755). Mary och Margaret har sina söta smeknamn: Molly och Kapten, de är respektive 4 och 6 år gamla. Gainsborough var en framgångsrik målare som arbetade på beställning av den brittiska överklassen. Familjeporträttet utförde han för sin egen skull. Han avbildade fru och flickor minst en gång om året!

Thomas Gainsborough ”Konstnärens döttrar med fjärilen”(1755-56)
Nationalgallery, London

Hans främsta rival Joshua Reynolds idealiserade sina porträtter. ”Master Hare” (1788-89), ”Oskuldens tid” (ca.1785) tillhör dem vackraste barnföreställningar från England. Det verkar att Reynolds kunde avbilda barn på ett naturligt sätt, han hittade gemensam språk, skratt vad innebär att unge poserade med glädje till honom!

Joshua Reynolds ”Frances Master Hare” (1788-89)
olja på duk, 77 x 64 cm
Louvre
År 1788, när Reynolds var vid toppen av sitt rykte, målade han detta porträtt för en av sina mostrar, Lady Jones. Här sitter Francis George Hare, brorson eller adopterad son till Lady Jones. Två år efter att den målades var denna bild redan känd. Det köptes av baron Alphonse de Rothschild 1872 och testamenterades till Louvren 1906.

”Oskuldens tid” (1785),
olja på duk, 64 x 76 cm
Tate Britain
Mest känd av Reynolds verk, den var kopierad och reproducerad i stora upplagor.

Tillbaka till Frankrike: här kommer Impressionismen och kärleksfulla porträtter

Impressionisterna avbildade ofta barn, sina fruar, sina älskarinnor och barn till älskarinnor. Familjebanden har lossnat. Barnporträttet har fått en psykologisk inblick. Konstnärer tittade djupt i barnens själ och upptäckte deras individuella drag.

Pierre-Auguste Renoir ” Madame Charpentier med döttrar” (1878)
*olja på duk, 154 x 190 c*m
*MoMa, New York*
*Margaret-Louise Lemonier sitter i ett japansk möblerat rum med sina två döttrar. Paret Charpentier samlade impressionistmålningar* och tavlan väckte intresse på Parissalongen 1879.

Pierre-Auguste Renoir ”Rosa och Blått” (1881)
olja på duk, 119 x 74 cm
San Paolo, Museu de Art
Alice and Elisabeth Cahen d’Anvers är döttrar till en parisisk bankman.

Bland impressionisterna skapades de vackraste bilderna av moderskap en amerikansk målarinna- Mary Cassatt (1844-1926). Hon var barnlös och ”lånade” barn från sina släktingar och vänner.

Vi möter de mest hemma, upptagna mammor med sina barn. Barnen är underbara, naturliga i varje utseende, leende och grimaser. En sover i mammans armar, andra är ovilliga att tvätta, andra leker med katten. Intimitet kombinerat med känslan av observation.

Mary Stevenson Cassatt , ”Flicka i en blå fåtölj”, 1878,
olja på duk
Collection of Mr. and Mrs. Paul Mellon

*”Badet” (1891-92),*
*olja på duk, 39 x 26 cm*
*Art Institute of Chicago*

”*Moderskap”, (1892)*
*68 x 44 cm, Pastel on papper*

Mary Casatt ” Lekande barn på stranden” (1884)
National Gallery of Art, Washington

”Barn i en stråhatt”, (ca.1886)
olja på duk, 65 x 49 cm
National Gallery of Art

Verkligen charmig är porträtt utförd av Vincent van Gogh (1850-93) av 4-månader gammal Marcel Roulin!

Denna knubbiga bebis var det yngsta barnet till brevbäraren Josef Roulin, som skickade Van Goghs målningar från Arles till Paris. De två männen blev vänner, och Van Gogh målade Roulins hela familj. Han målade flera porträtt av bebisen. Marcel har förmodligen blivit en av de yngsta modellerna i konsthistorien!

Vincent skickade det lilla porträttet till Theo. Theos fru Jo, som var gravid vid den tiden, skrev: ‘Jag gillar att föreställa mig att vårt barn kommer att vara lika stark, lika frisk och lika vacker som den där – och att hans farbror kommer att samtycka till att göra sitt porträtt en dag! https://www.vangoghmuseum.nl/en/collection/s0167V1962

Vincent Van Gogh ”Marcel Roulin” (1888)
35 x 24,5 cm, Van Goghs Museum, Amsterdam
Marcel är här 4 mån gammal och levde ett långt liv (1888-1980)

Paul Cezanne (1839-1906), en av viktigaste europeiska bildkonstnärerna var mest känd av sina stilleben, landskap och enastående porträtter.

Han avbildade ofta sin son, Paul. Utomäktenskapligt barn föddes av förhållande med 19-årig modell, Hortense Fiquet. Detta porträtt är faktiskt en av bästa målningar av Cezanne. Perspektiv spelar här en mindre roll, formen är klarsynt och rent, färglager används utan impasto (en tjock lager). En ”trois quart” bild räcker att läsa pojkens känslor. Hans utseende visar ironi och nonchalant, typisk till ungdomar i hans ålder.

Paul Cezanne ”Konstnärens son, Paul” (1885)
65 x 54 cm
National Gallery of Art, Washington

En känslomässig inställning till barndomen är också synlig i verk av även en så energisk och skarpsynt målare som Pablo Picasso (1881-1973).

María de la Concepción, kallad ”Maya” föddes den 5 sept. 1935 från förhållande med Marie-Therese Walter. Flicka bodde med sin mor i södra Frankrike, där Picasso tillbringade helger och vissa vardagar för att leka med henne. Dotter modellerade till några av hans målningar.

Maya lekande med docka är en kubistisk porträtt, urskiljas sig lite från tidigare verk med färgfulla, emotionella former. Flickans stora, intensiva ögon, uttrycker önskan att ta över hela den omgivande verkligheten. Denna bild utstrålar nästan magiskt oskyldighet och spontanitet, karaktäristiska drag i barndomen.

Pablo Picasso ”Maya med en docka” (1938)
Musee Picasso, Paris

Sammanfattning

Barndomen behandlades som en svår, dödlig övergångsperiod som ledde till att bli en fullvärdig människa. Denna uppfattning förändrades av filosofer under upplysningstiden, men det var först på 1800-talet som inleddes intresse för barndomen inom psykologi och pedagogiken.

Samtidigt förändrades familjemodellen, kontakterna mellan föräldrar och barn blev närmare och mindre officiella. Spår av dessa förändringar finns i konsten, som under 1800-talet ”upptäckte” barndomstiden, vilket gör den allt oftare till ett självständigt ämne.

KÄRA FÖLJARE OM NI TYCKER OM ATT LÄSA MINA TEXTER, BER ER OM SYMBOLISKT MYNT.

TACK!!!!!

Make a one-time donation

Make a monthly donation

Make a yearly donation

Välj ett belopp

5,00 Skr

15,00 Skr

100,00 Skr

5,00 Skr

15,00 Skr

100,00 Skr

5,00 Skr

15,00 Skr

100,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Your contribution is appreciated.

Donate

Donate

Donate

BODEGONES – en väldigt levande stil i den spanska konsthistoria…

Bodega betyder på spanska en källare med vin, kött och grönsaker, ett ställe i husets hjärta, dit ljuset kommer inte så ofta…Ett ställe i vilken förvarar man varor och intar måltiden, smakar man på vinet. Det följande vill jag fokusera på en period i spansk konsthistoria när bilder av köksinteriörer blomstrade och blev mycket populära.

Hur det börjades?

På början hade stillebensverk ingenting med konst att göra. Målningar av arrangerade matvaror fanns alltid som en del av verkliga scener, som t.ex. landskap, blommor i en vas eller i fönster, men aldrig som grundmotiv!

I slutet av renässansen skapas hos några konstnärer tavlor som skiljer sig ifrån de vanliga. Det var en effekt av kontakter med flamländska artister som Pieter Breugel, Pieter Aersten eller Joachim Beuckelauer , vilka utövade stort inflytande på konsten i Italien och Spanien. Dags att presentera de mest eftertraktade artisterna:

Vincenzo Campi (1536-91) italiensk målare var aktiv i Cremona. Han var mest känd som den första konstnär som skapade stilleben på ett mycket realistiskt sätt. Det är fortfarande scener från vardagslivet med vackra skildringar av frukter, fiskar och olika matvaror.

” Köket” (1580-90) oil on canvas, 145 x 220 cm
Pinacoteca di Brera, Milano

Vincenzo Campi ”Pescivendoli ”
”Fisksäljare”(1579), oil on canvas,
Musee de la Roche-sur-Yonne

”*Kristus hemma hos Marta och Maria*”
*(ca.1580)*
*Galeria Estense*; Modena

”Kvinna som säljer frukter” (1580)
Pinacoteca di Brera, Milano

Det är inte möjligt att peka på datum: när utvecklades stilleben som ett självständigt motiv? Mycket förändrades med Caravaggios modiga tavlor. Han var bestämd i sin stil och brukade säga att en bra tavla kräver samma svett och jobb oavsett den framställer människor, helgon eller blommor.

Cirka 1598 målade han ”Fruktkorg” till kardinalen Francesco del Monte, vilken hade en enormt stort konstsamling med 600 tavlor. Michelangelo Merisi da Caravaggio (1571-1610) kände väl konstmarknaden och sina potentiella chanser. För första gången hände det att konstnären bara målade ett föremål. Det finns ingen narrativ berättelse eller scen på tavlan! Dessutom innehåller korgen mogna, lite för mogna frukter med torra blad och spår av insekter. Caravaggio skapade en ny genre- stilleben.

”Canestra di frutta” eller ”Fiscella” blev en av första stilleben målning i den västerländska konsthistoria.
(1598-99)
Pinakoteka Ambrosiana, Milano

Alla lärde sig från Caravaggio teknik som heter ”chiaroscuro” eller ”maniera tenebrosa”, en dramatisk kontrast mellan mörkaste delar i tavlan och ljuskällan. På detta sätt byggde han tredimensionell illusion och introducerade realism i konsten. Caravaggio hade ganska många efterföljare i Spanien och stilleben-måleri blomstrade faktiskt där som egendomlig stil.

Juan Cotan Sanchez (1560-1627) var mycket berömd konstnär känd av stilleben måleri och pionjär inom chiaroscuro-teknik.

”Stilleben med vildfågel, grönsaker och frukt”
(1602) 68 x 88,2 cm
Prado, Madrid

”Stilleben med frukter”
(1602), oil on canvas, 68 x 84,4 cm
The Fine Arts Gallery, San Diego

”Stilleben med blommor, grönsaker och en korg med körsbär” (ca.1600 )olja på duk, 89 x 109 cm,
fransk privat samling

Juan van der Hamen (1596-1631) han var son till flamländske hovmannen och tack vore den skapade han en bra position som Filips IV hovmålare. Han var särskilt begåvad inom blomstermåleri, presenterade ofta föremål från kungliga hovet: vackra serviser, venetianska glas, bägare, förgyllda plattor och vaser. Han komponerade allt detta på ett extremt elegant sätt.

”Stilleben med blommor, kronärtkockor och glas” (1627)
Prado

”Stilleben med frukt och glas” (1626) oil on canvas, 84 x 11 cm,
Museum of Fine Arts, Houston

*”Lådor och burkar av sötsaker”* (1621), oil on canvas, 38 x 49 cm,
Museo de Bellas Artes de Granada

Den stora duken är inte exempel på stilleben måleri, men presenterar Juan van der Hamen som enastående skickligt inom blommiga motiv. Han utförde en av de vackraste målningarna av vårens allegori.

”Offer till Flora, (1627) 216 x 140 cm
Pradomuseet, Madrid
Kanske ni undrar varför så stor format på bilden?
Tavlan gör ett överväldigande intryck på besökande på grund av sin storlek

Francisco Zurbaran (1598-1664) var känd av sina religiösa tavlor och porträtt. På grund av sin kärlek till teknik ”chiaroscuro” kallas man honom en spansk Caravaggio. Zurbaran utförde några vackra stillebens tavlor:

Stilleben (ca.1633), oil on canvas, 46 x 84 cm
Prado

”Stilleben med frukter och en rosa”
(1633) oil on canvas, 60 x 107 cm
The Norton Simon Foundation, Pasadena

Zurbarans målningar är enkla och visar respekt till vardagliga frågor. Här finns ordning, varje objekt har sin plats och inget är viktigare än den andra. En religiös symbolik är tydlig. Tre grupper av föremål anordnade i asketisk ordning kan symbolisera den heliga treenigheten. Bildkompositionen är mycket minimalistisk, man vill stanna längre och kontemplera…

Diego Velazquez (1599-1660) född i Sevilla var mest framstående spansk målare. Under 1620-talet utförde han några stilleben måleri där man särskilt kan nämna: ”Den gamla kokerskan”. Två nästa bodegones är i bakgrunden religiösa scener men på första plan kan vi se kvinnor som förbereder måltid.

”Kristus hemma hos Marta och Maria”
(1616-1618)
National Gallery, London

”Kökspiga med scen Kvällsmat på Emmaus”
(1618-22) oil on canvas, 55 x 118 cm
National Gallery, Dublin

Denna tavla har en intressant historia. Som en typisk bodegón hängde målningen i Nationalgalleriet tills den mörka bakgrunden konserverades under rutinunderhåll i år 1933. Då visade sig att i det övre vänstra hörnet finns ett fönster genom vilket man kan se Kristus under kvällsmat på Emmaus. Frälsare dök upp i den här staden för två av sina elever. De kände igen honom vid kvällsmat vid det gemensamma bordet.
Varför beslutade konstnären på ett så ovanligt sätt att måla en viktig religiös scen? Den viktigaste händelse är dold i bakgrunden och Velazquez fokuserar mer på en piga och detaljerna i köket än på det bibliska berättelse.

Låt oss titta lite närmare.

Jesus visade sig för sina lärjungar för att berätta sanningen om hans uppståndelse. Det verkar att Velazquez ville betona hur viktiga är Kristus ord till varje människa oavsett status och yrke. Våran kökspiga är vittne och verkar analysera allt vad hon hörde.

I Spanien på XVI-talet infördes målningen i motreformationens tjänst och bodegones hade sina religiösa ändamål. Sublima frågor presenterades i vanliga former av vardagen på mycket realistiskt sätt. Den spanska stillebenmåleri är oerhört vacker och speglas både materiella och andliga värden.

Stor samling av bodegones finns i Prado-museet och är populärt bland konstälskare från hela världen.

https://www.museodelprado.es/en/the-collection/art-works?search=bodegones

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Donera Donera en gång i månaden Donera en gång per år

Samlare och deras samlingar.

En fantastisk konstresa till olika kuriosakabinettet i Italien, England, Prag, Mantua, Urbino, Danmark. Från vetenskapliga föremål till samlingar av mineraler, djur och ädelstenar.
Enjoy!

Italienska studiolo.

När renässansen svepte genom Italien, påbörjades kulturella förändringar på olika furstliga hoven. Vetenskapsmännen samlade akademiska instrument och ädelstenar (gemmer), medan humanister koncentrerade sig på forntida skulpturer, mynt och manuskripten. På bilden finns studiolo – ett avskilt rum i Palazzo Ducalo skapat för hertigen av Urbino, Federico da Montefeltro (1422-82). Dessa rum innehöll konstnärliga föremål, böcker, gamla handskrifter och andra kunskaps symboler associerades med antiken.

Studiolo var ett tecken på status och avslöjade den humanistiska intresse hos härskare. Å ena sidan var Federico da Montefeltro en kapabel militär ledare, å andra sidan en produktiv beskyddare för konsten. Han samlade böcker och manuskript, hade även en scriptorium med egna kopister och fick han ett symboliskt smeknamn ”Italiens ljus”. Bakom projektet stod Francesco di Giorgio Martini (1439-1502) och Luciano Laurana (ca.1420-79). Arbete utfördes mellan 1478-82. Rummet var faktiskt liten 3,60 x 3,35 m. Intarsiaarbete med illusionistiska målade hyllor är det mest kända exemplet på den typ av konsten i Italien.

En armillarsfär ( ett sfärisk astrolabium) och en kvadrant avbildad genom användning av intarsia
Metropolitan Museum of Art

En fantastisk samling skapade den furstliga paret Isabella d`Este (1474-1539) och Francesco II Gonzaga (1466-1519) från Mantua. Isabella var en framstående intellektuell kvinna, utbildad av kända humanister. Paret bodde i Castello di San Giorgio och två rum var till hennes privat bruk, hennes egen studiolo. Isabella använde rum för fritidsintresse: skrivning, studier och korrespondens samt att visa forntida föremål och samling på konstverk. Hon älskade musik, poesi och fick smeknamnet ”den tionde musen”. Hon var bekant med tidens berömda artister. Andrea Mantegna (1431-1506) utförde några målningar till Isabella som:

”Parnas” (1497) avbildade Mantegna furstinna som Venus och hennes man, Francesco II Gonzaga som Mars
”Dygdens triumf” (1499-1502) målad enligt Isabellas önskemål. Hon värderade högt Mantegnas målningar och han själv satte en ouppnåbar nivå för många konstnärer som arbetade med att dekorera Isabellas studiolo

Andrea Mantegna ”Parnassus” (1497) tempera och guld på duk,
159 x 192 cm
*Louvre*

Andrea Mantegna ”Dygdens triumf” (1502), 160 x192 cm
Louvre, Paris

Lorenzo Costa (1460-1535) efterträdde Mantegna som målare vid hovet i Mantua och utformade ”Allegori av Isabellas d`Estees kröning” och ”Regeringstid av Comus” två mytologiska målningar baserade på Mantegnas teckningar.

*Lorenzo Costa* ”*Regeringstid av Comus” (1506-11)*
tempera på duk, 152 x 238 cm
Louvre, Paris

*Lorenzo Costa* *”Allegori”* (
*olja och tempera på duk, 164,5 x 197,5 cm*
Louvre, Paris

Isabella hade en stor passion för att samla antika skulpturer, begränsat endast av pengar och det påvliga förbudet att exportera sådana föremål från Rom. Oavsett förbud lyckades hon att ha i sina samlingar skulpturer från Nasso, Rodi och fragment av mausoleum i Halicarnassus. Markisinna av Mantua hade egna konstagenter genom vilka köpte hon vaser, gemmer, byster, medaljer och även en ”enhörningshorn”.

*Kamé* från ptolemaiska tider (ca.300 f.Kr)
Kunsthistorisches Museum, Wien

*Giovanni Christoforo Romano (1456-1512)* ”*Minerva*”
*Medaljör från Rom*.

*Giovanni Christofano Romano* *”Isabella d`Este” (1500*)

*Tizian ”Porträtt av Isabella d`Este” (ca.1534-36)*
oil on canvas, 102 x 64 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

NORDEUROPEISKA KURIOSKABINETTEN.

Medan i Italien skapades ”studiolo” i norra delar av Europa har åstadkommit kurioskabinetten eller wunderkammer (kuriosum). En samling av märkvärdiga föremål kunde innehålla allt, från tavlor till ett uppstoppat vild djur. Kunstkammerer var föregångarna till museer. Den första kända användningen av ordet gjordes i samband med samlingen av Ferdinand I (1503-64), tysk-romersk kejsare. Ambitionen var hög: han ville visa upp så mycket kunskapens intresse som möjligt.

En stort kollektion hade ärkehertig Ferdinand II av Tyrol (1529-95) på Ambras -slottet vid Innsbruck, sammanförd av vapen, böcker, handskrifter, porträtt, sällsynta manuskripten och mynten. 1806 flyttades kollektion till den österrikiska Wien under namnet ”Ambraser Sammlung”.

*Slottet Ambras, nära Innsbruck är vacker belägen 628 m.ö.h. på en pittoreskt klippa.*

Albert V, hertigen av Bayern (1528-79) tävlade med Ferdinand och skapade sin egen kunstkamera. Som förmedlare och konstagent jobbade för honom Jacopo da Strada (1507-88), vilken reste runt i Europa i jakt efter värdefulla föremål. Albert köpte hela samlingar i Rom och Venedig: medaljer, mynt, marmorbyster och statyer. För att utrymma samlingen byggdes Antiquarium (1568-71) baserat på idéer av Jacopo da Strada. Hallen i bottenvåningen-69 meter lång, är en av största renässanshallen norr om Alperna.

***Tizian*** ”*Jacopo da Strada ” (1567-68)*
oil on canvas, 125 x 95 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

En mycket intressant och enastående kollektion hade Rudolf II Habsburg (1552-1629). Den tysk-romersk kejsare, kung av Ungern och Böhmen kände sig bättre på slottet Hradczany i Prag, än i Wien och därför flyttade han sitt kejserliga hovet till den böhmiska huvudstaden. Här kunde han ägna sig åt sina intresse; för konst och vetenskap, astrologi och alkemi. Till Prag lockade kejsaren de flesta kända artister. Rudolf var uttråkad på politik och lämnade makten till sin bror Mattias. Konstsamling blev hans fetisch och besatthet. Den tillhörde till största på den tiden. Det räcker att nämna berömda konstnärer som:

Arcimboldo (1527-1593) en hovmålare, som organiserade bland annat dekorativa ceremonier och processioner. Hans stil var mycket excentrisk och anpassat till Rudolfs förväntningar. Allegoriska porträtt av kejsare består av frukter, grönsaker och växter.

Rudolf II avbildad som **Vertumnus** (den föränderlige) den romerska trädgårdsguden.
Porträtten befinner sig i Skokloster slott (Håbo kommun) plundrat av svensk arme från Prags slott
under 30-åriga kriget!

Pieter Brueghel den äldre (1526/30- 1569) utförde ”Babels torn” i 1563

*Pieter Breugel* *(1563)*
*oil on panel, 114 x 155 cm*
*Kunsthistorisches Museum, Wien*

En Kunstkammer från Rudolf II:s tid.
Walters Art Museum

Antonio Correggio (1489-1534) älskade mytologiska motiven:

Correggio ”*Jupiter och Io” (ca.1532)*
oil on canvas,*164 x 70 cm*
Hos Rudolf II från 1603/4.
Kunsthistorisches Museum, Wien

*Correggio* *”Bortförandet av Ganymedes”(1530)*
*oil on canvas*,163 x 72 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

Tizian (ca.1488-1576) känd av sina mytologiska tavlor som t.ex. ”Danae”(ca.1554)

Tizian *”Danae”* (ca.1554)
oil on canvas, 135 x 152 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

Jacopo Tintoretto (1519-94) som fick sitt smeknamn ”den lille färgaren” eftersom han var son till en tintore (färgare)

Tintoretto ”Vintergatens ursprung” (ca.1575) en mytologisk målning skapad
i den venetianska, manieristiska stilen
oil on canvas, 148 x 165 cm
National Gallery, London

Gherard Emmoser (1553-1618) tillverkade unika instrumenter, här har vi jordklotet med urverk som roterade och kartlade konstellationer. Samtidigt oerhört vacker föremål! Pegasus bär världen på sina utsträckta vingar.

Himmel klott med urwerk (1579)
Metropolitan Museum of New York

Hans van Aachen (1552-1615) blev Rudolfs kammarmålare och utförde allegoriska målningar, kejserliga porträtter.

”Hans Van Aachen ”*Bacchus, Ceres och Amor” (ca.1600)*
*oil on canvas, 163 x 113 cm*
*Kunsthistorisches Museum ,Wien*

Hans Van Aachen ”*Rudolph II, kejsare” (ca.1607)*
*färg på duk, 60 x 48 cm*
*Kunsthistorisches Museum, Wien*

Albrecht Durer (1471-1528) målade ”Rosenkranzfest” i 1506

*Albrecht Durer (1506) ”Rosekranzfest”*
*oil on panel*,162 x 192 cm
National Gallery, Prag

*Durer avbildade sig själv på höger sidan av tavlan.*

Rudolf II Habsburg samlade verkligen på nästan allt som bara väckte hans intresse. Här har vi exempel på vackra illuminationer av växter och djur skapades av Joris Hoefnagel (1542-1600), en flamländsk konstnär, som företog vidsträckta resor för att dokumentera fauna och flora.

Illuminering från ”Mira calligraphiae monumenta”
(1561-62), Getty Center

I 1602 beordrade Rudolf II, i anledning av sin 50-årsdag, att utföra en extrem värdefull krona bestående av sällsynta ädelstenar och pärlor. De fyra gyllene fälten visar härskare som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus), nästa två som Rex Hungriae et Bohemiae. Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades av Jan Vermeyen (guldsmedaren från Bryssels).

*Den kejserliga kronan. Skattkamare i Hofburg (Wien)*

En av de mest värdefulla föremål var kamé kallades Gemma Augustea, från romerska tider, daterad 9 e.Kr-12 e.Kr.

Gemma Augustea
19 x 23 cm, Kunsthistorisches Museum, Wien

Rudolf kände att ingen kommer att ta hand om hans samling, han gjorde aldrig någon inventering…

Den första granskningen gjordes sju år efter kejsarens död och det visade sig att kollektion inkluderade 3000 målningar, 2500 skulpturer- tusentals föremål uppskattades till 17mln. floriner.

Under 1600-talet upphördes kunstkammerer att vara domänen för härskare. Rika medborgare, läkare, biskopar började själv samla på vackra föremål. En viktigt samling hade en dansk kunglig medikus och antikvarie Olaf Worm (1588-1654). Musei Wormiani var en riktigt ”kabinett av underligheter”.

*1655 – Frontstycket från ”Museum Wormianum” som visar samlingen*.

Med sin omfattande lärdom bidrog Olaf Worm till intressanta vetenskapliga disputationer. Han kunde läsa runstenar (texter skrivna med runskrift) och samlade på en tidig skandinavisk litteratur. Hans korrespondens innehåller brevväxling med 142 vetenskapsmännen.

En flamländsk konstnär, Frans Francken den yngre (1581-1642) avbildade kuriosakabinetten på en av sina tavlor. Hans favoritämne var bilderna av målnings gallerier som fyllde han med reproduktioner av olika tavlor med oerhört detaljerad precision!

*Frans Francken* ”*Ett samlargalleri” (ca.1638)*
oil on panel,115 x 148 cm
Sammlung Schönborn-Buchheim

Frans Francken *”Konstkammaren och rariteter” (1636)*
oil on panel, 86,5 x 120 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

Domenico Remps (1620-99), en italiensk målare om tysk eller flamländsk bakgrund, framställde en kunstkamera med sällsynta föremål av naturligt ursprung, såsom koraler, snackisar och andra ovanligheter. Denna trompe-l’oeil-målning suddar ut gränsen mellan verkligteten och fiktivt utrymme.

Domenico Remps ”*Kabinett av underligheter” (ca.1690)*
oil on canvas, 99 x 137 cm
Museo dell’Opificio delle Pietre Dure, Florence

Hur har det varit i andra länder i Europa?

I olika kuriosakabinetten samlade man tavlor och manuskriptet. Urvalskriterierna var inte så tydliga. Den typiska konstkammare kunde innehålla allt från oljemålningar till snäckskal, allt från natur och kultur! Ibland räckte inte utrymme till den växande kollektioner. Då byggdes man om huset att möjliggöra förvaring.

Inigo Jones (1573-1652), en känd engelsk arkitekt fick uppdrag att designera Arundel House för Thomas Howard, 21 earl of Arundel (1585-1645) – en pionjär genom konstsamlingen i England. Lord Howard samlade allt som var ”crème de la crème” i dåvarande konst: från ritningar av Leonardo da Vinci till tavlor av Raphael Santi, Hans Holbein, Parmigiano och Albrecht Durer. Många av dessa finns nu på Royal Library Windsor Castle eller på Chatsworth. Den arundelska antiksamlingen skänktes så småningom till Oxford. Lord Arundel uppköpte själv dels av statyer, byster och gemmer under sina resor till Italien, dels genom konstagenter. Allt för sitt otroligt galleri.

P. P .Rubens ”Thomas Howard”(1629-30)
Isabella Stewart Gardner Museum, Boston

Daniel Mijtens ”Earl of Arundel” (ca. 1618)
National Gallery, London

P. P. Rubens ”Thomas Howard” (1630)
oil on canvas, 67 x 54 cm
National Gallery, London

Den Augsburgska konstskåpet från Uppsala.

Vi kommer att avsluta vår resa i den underbara Uppsala. Jag tror, att ni vet vad ska det handla om. Den Augsburgska konstskåpet är ett kuriosakabinett som tillhört den svenska kungen Gustav II Adolf, tillverkat av Philipp Hainhofer (1578-1647), en känd konsthandlare. Skåpet var en gåva av Augsburgs borgerskap till kungen, vid hans intåg till staden, den 24 april 1632 (under 30-åriga kriget).

Det underbara konstvitrin innehåller upp emot 1000 föremål. Samling på olika material från djur- och mineralriket. Lådor och dörrar är pryds av måleri, mineraler, ädla stenar. År 1694 donerade kung Karl XI skåpet till Uppsala universitet, till nybyggda Gustavianum.

Bildresultat för den augsburgska konstskåpet — https://gustavianum.uu.se/samlingar/konstsamlingar/utstallningar/augsburgska-konstsk%C3%A5pet/

Kuriosakabinettens storhetstid var under 1600-talet och första hälften av 1700-talet. Syftet var att visa på att skåpets ägare var en bildad person och hade råd att omge sig med dyraste och vackraste föremål. Den vetenskapliga utvecklingen under upplysningstiden orsakades att kunstkamera blev en sagohistoria. Samlingar blev kärnan till museer-uppstod. Ett furstlig mode att samla vackra föremål har förekommit från Italien och nådde norra Europa. Kollektioner institutionaliserades och låg de grunden för bland annat British Museum, Kunsthistorisches Museum och andra fantastiska museibyggnader.