Francesco Hayez (1791-1882)-patriotismen och passionen.

Francesco Hayez föddes i Venedig 1791 i en relativt fattig familj. Hans far Giovanni var av franskt ursprung, medan hans mor Chiara Torcella var från Murano. Francesco uppfostrades av sin mors syster, som hade gift sig med Giovanni Binasco, en välbärgad konstsamlare. Hayez studerade både i Venedig och i Rom, där stannade han en stund. 1823 flyttade han till Milano och blev senare direktör för Pinacoteca di Brera. Sjuttio år av Francescos Hayez arbete sammanfaller med viktiga vändpunkter i den italienska konsten och historien.

Detta ungdomliga arbete var till viss del fortfarande rotat i venetiansk konst men avslöjar också Antonios Canova inflytande. Hayez skapade en fantastisk effekt i hur ljuset filtrerar genom det gröna i den förföriska trädgården. Ett stort format måste göra enormt uttryck, detaljer och precision är på högsta nivå. 
”Rinaldo och Armida” (1812-13)
olja på duk, 197,5 x 296,5 cm
Gallerie dell`Accademia, Venedig

Temat är hämtat från Torquato Tassos ”Gerusalemme liberata” (1581). Armida var en trollkvinna som genom sitt vackra utseende förför den kristna krigaren-Rinaldo.

Artisten specialiserade sig främst i allegoriska, historiska scener och porträttmåleri som förde honom upp till toppen. Det är märkligt: han signerade inte sina tavlor, datumet visar när verket såldes, inte när det gjordes. Dessutom målade Hayez ofta samma kompositioner många gånger och förändrade bara detaljer.

Francesco Hayez och vänner

Ett gammalt ordspråk påstår: "säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är". Francesco Hayez har skildrat sig omgiven av vänner. 

Alla är konstnärer: Pelagio Palagi (1775-1860) till vänster, högst upp Giovanni Migliara (1785-1837) och till höger Giuseppe Molteni (1800-67), klädd i en topphatt, tillsammans med poeten Tommaso Grossi (1791-1853). I förgrunden och i mitten av scenen är Hayez . Av någon anledning har han avbildat sig själv som en något anspråkslös person. Bakgrunden på målningen ligger oavslutad och ändå smälter den in i kläderna som männen har på sig och knyter vänner ihop på ett sätt och därmed ger den gruppen en känsla av ett intellektuellt brödraskap.

Francesco Hayez ”Självporträtt med vänner” (ca.1824-27)
olja på duk, 30 x 33 cm
Museo Poldi-Pezzoli, Milano

Francesco Hayez och Carolina Zucchi

Carolina Zucchi var en milanesisk konstnär och litograf, dotter till bokföraren Zucchi som gjorde sitt hem till en mycket populär salong, en referenspunkt för alla artister. Carolina gick in i Hayez’s atelier redan 1823 som student och modell. ”Fornarina dell’Hayez” (som hon ofta fick smeknamnet vid den tiden) blev kär i sin mentor.

Deras erotiska förhållanden varade mellan 1820 och 1830 och Carolina skulle avbildas i några av målarens ritningar. Passionen var stor och fördomsfri, men slutade inte alls med Francescos och Carolinas äktenskap. Han ägnade sig åt måleri och sexuella teckningar, som hittades för några år sedan av Zucchis ättlingar.

Sista kyss mellan Romeo och Julia” (1823)
olja på duk, 291 x 202 cm
Villa Carlotta, Tramezzo


Det är den första målningen som Carolina hade poserat för Hayez. Hon betraktade tavlan som manifest för deras kärlek. Men romansen hade framför allt starka, erotiska impulser.

Porträtt av Carolina Zucchi” / ”La Malata”(1825)
olja på duk, 60 x 53 cm
Turin City Museum of Ancient Art
”La Maddalena penitente” (1825) med poserande Carolina
Civica Galleria d’Arte Moderna, Milano
”Första gången Francesco lade tungan mellan benen – skrev Carolina Zucchi i sina dagböcker (1833 )
kände jag en rysning rinna nerför ryggraden”

privat kollektion

Hayez fullständiga samling av dessa intima verk består av nitton teckningar – en har försvunnit. Naturligtvis föreställer de samlag i olika positioner, men sådana överväldigande känslor fanns aldrig förut hos andra föregångare inom erotisk konst. Tydliga linjer på mjukpapperet innebär att konstnären hade förvarat dem för sig själv. Francesco gjorde en kopia för Carolina för att hon ska komma ihåg intensiteten i de mest intima stunderna. Denna hypotes bekräftas av teckningarna när de släpptes ut på marknaden. Fem av dessa verk auktionerades den 9 juni 2009 i Milanos kontor i Sothebys, och såldes för 10.000- 15.000 euro.

Carolina som bibliska ”Ruth”(1835)
Collezioni Comunali d’Arte Antica, Bologna
”Batseba i badet” (1834)
olja på duk, 107 x 77 cm
Pinacoteca di Brera, Milan

Den patriotiska Hayez

Detta är ett bra exempel på den typ av grandiosa historiska målningar som Hayez utförde. En dold symbolik finns bakom.

Stora scenen handlade verkligen om den italienska Risorgimento. Hayez har valt det klassiska ämnet för att undvika censur.

Korsfarare törstar nära Jerusalem” (1836-50)
olja på duk
Palazzo Reale, Turin

Året 1848 var ett år som sjöd av revolutioner i Europa. Det började i Frankrike och spred sig snart över hela Europa. Anledningarna till uppror var olika; missnöje med de politiska ledarna och folket krävde ett mer demokratiskt styre. I Italien var det framför allt önskan om Risorgimento, enandet av Italien. Särskilt för Milano, det handlade allt om att befria sig från det österrikiska styret.

Detalj
Förstörelsen av Jerusalems tempel” (1867)
olja på duk, 183 x 252 cm

Gallerie dell`Accademia, Venedig

Det är inte bara militäriska scener som visar upp Francescos Hayez patriotism. Det är detta nedanstående verk som har en vacker titel ”Meditazione” och är en fantastisk tavla. Modellens sensualitet är fängslande, men målningen har inga erotiska konnotationer. För att förstå skildringen måste man förstå tidens historia.

Upproret 1848 spred sig spontant i hela Milano; folk uppförde hundratals barrikader på de smala gatorna i staden. Över fyrahundra personer förlorade sina liv i strid, särskilt från de lägre klasserna, hantverkare och arbetare.

Francesco Hayez ”Meditazione ”(1851)
olja på duk, 90 x 70 cm
Galleria d’arte moderna Achille Forti, Verona

Hayez blev besviken när första självständighetskriget mot Österrike blev inte något och detta återspeglas starkt i denna målning.

Kvinnan mediterar. Hon tänker på vad som kunde ha varit anledningen för kampens misslyckande. Hon sitter med sänkt huvud men hon har en penetrerande blick. Hon symboliserar besvikelsen efter blodiga händelser. På hennes knä finns en bok vars titel vi ser på ryggen är Italiens historia. I ”Meditationen” ekar Caravaggios stil med samma belysningstekniker och starka bakgrunder för att verkligen koncentrera fokus på den integrerade kvinnliga figuren!

Il bacio” / Kyssen” (1859)
oil on canvas, 110 x 88 cm

Pinacoteca di Brera, Milano

Tro mig eller inte, men ”Kyssen” är den mest patriotiska tavlan i konsthistorien. Patriotism i duett med kärlek är gripande och blev alltid väl mottagen av Italienare. Bilden visar ett par kyssas i skymningen. De förenas i en kyss precis som italienska städer förenas i ett självständigt land!

Karaktärens dräkter och inredningsdetaljer antyder att handlingen äger rum under medeltiden. Kvinnan lutar sig tillbaka, medan mannen vilar sin vänstra fot på trappsteget för att stötta upp henne, vilket ger intrycket av att vara redo att fly. På dukens vänstra sida finns dock skuggor av odefinierade figurer, vilket tyder på hotet och fara.

Det patriotiska budskapet befästs också i färgerna: de röda strumporna, den gröna kavajen på manteln och den blå- vita klänningen hänvisar till Italiens och Frankrikes flaggor och deras samarbete. Kan ni föreställa sig er en italiensk kamp utan kärlek? No, non è possibile!

https://pinacotecabrera.org/en/collezione-online/opere/the-kiss/

Hayez hade verkligen utvecklat ett intresse för sitt lands historia och började införliva politiska och sociala figurer i den historiska bakgrunden.

Död av doge Marino Faliero” (1867)
olja på duk, 238 x 192 cm
Pinacoteca di Brera
, Milan

Självporträttet

Hög ålder börjar försvaga målarens kreativa energi, så att formatet på tavlorna minskas. Hans självporträtt från 1878 visar att han fortfarande är produktiv. Den här gången signerade Francesco Hayez målningen. Men han gjorde sig själv äldre, eftersom han ville berika sitt konstnärliga liv.

Den äldre mannen har alltid varit respekterad och uppskattad av omgivningen. Affären med Karolina Zucchi kränkte inte honom och försvagade inte deras konstnärliga karriär. Självporträttet bekräftar värdet av hans yrke och är den bästa sammanfattningen av mästarens långa karriär.

Francesco Hayez dog slutligen i Milano den 11 februari 1882, 91 år gammal, sörjd av sina samtida; han begravdes på en del av den monumentala kyrkogården, en plats avsedd att rymma berömda personligheter.

Autoritratto a 88 anni”/ ”Självporträtt i 88 års ålder” (1878)
olja på duk, 58 x 46 cm
Gallerie della`Accademia, Venedig

Det är en av Hayez mest kända självporträtt. Han signerade tavlan (!) men höjde sin ålder med bara ett år, för att förstärka sin konstnärliga livslängd. Artisten verkar sitta i sin ateljé med en pensel, omgiven av ett monokromt utrymme, upplyst av ett varmt och omslutande ljus som kommer från vänster. Den äldre mannen har alltid varit respektabel och uppskattad av sin omgivning. Självporträttet bekräftar värdet av hans yrke och är den bästa resumén av den långvariga konstnärsbanan.

KÄLLOR:

https://www.legendarte.shop/pl/blog/francesco-hayez-and-his-passion-for-his-lover-carolina-zucchi/

https://www.stilearte.it/carolina-zucchi/

Gör som 1 271 andra, prenumerera du med.

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

5,00 Skr
15,00 Skr
100,00 Skr
5,00 Skr
15,00 Skr
100,00 Skr
5,00 Skr
15,00 Skr
100,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

Porträttgalleri: Jean-Étienne Liotard.

Madame Adélaïde costumed à la turque
”Woman on a Sofa Reading” (1753)
oil on canvas
50 x 56 cm, Uffizi

Jean Etienne-Liotard (1702-89) var en schweizisk pastell och miniatyrmålare. Han gick i lära hos Daniel Gardelle (1679-1753) i Genève och från 1723 hos Jean-Baptiste Massé (1687-1767) i Paris. Etienne-Liotard hade besökt alla de stora städerna i Europa och hade målat porträtt av påven Clemens XIII och kejsarinnan Maria Teresa.

Han tillbringade fem år i Konstantinopel (1738-1743) med Lord Duncannon. Efter återkomsten till Paris fortsatte han att bära turkiska plagg, som gav honom smeknamnet ”turkisk målare” (”peintre turc”) och skapade publicitet i hela Europa. Etienne-Liotard målade ett flertal porträtt av sig själv i denna klädsel.

Porträttgalleri idag föreställer en fransk prinsessa Marie-Adelaide (1732-1800), den tredje dottern till Louis XV och drottning Marie Leszczynska. Hon växte upp i Versailles och fick en bra utbildning. När prinsessa avbildats av Jean-Etienne är hon 21-år gammal. Den turkiska kostymen var säkert ett förslag från konstnären. Marie-Adelaide verkar vara avslappnad, hon poserar faktiskt inte… Trots sin höga position ville hon vara så ”naturellement” som möjligt.

Det som är fascinerande med detta verk är förhållandet till oss, betraktare. Vi får en diskret titt på det privata rummet. En ung kvinna i turkisk dräkt sitter i soffan. Hon är totalt involverad i läsningen av sin bok. Kvinnans fängslande uttryck är fantastiskt, liksom hennes blommiga broderade kostym och huvudbonad (tarbush eller fez). Vi borde uppskatta detta imaginära ögonblick i tiden, där konstnären inte ville störa scenen.

Self-Portrait” (1744)
Pastel on paper, 61 x 49 cm
Galleria degli Uffizi, Florence
”Self Portrait in Turkish Costume” (1746)
pastell 60,5 x 46,5 cm
Gemäldegalerie Alte Meister, Dresden
Det heltäckande skägget konstnären bar när han återvände från Turkiet var en betydande excentricitet under europeisk rokoko!

Jean-Etienne Liotard var 54 när han gifte sig med den 29-åriga Marie Fargues. Detta porträtt av sin fru som han gjorde strax efter bröllopet, är en av hans bästa pasteller. Frun är också stiliserad enligt det turkiska modet, hon är naturlig och subtil.

”Marie Fargues” ( 1756-58)
pastel on two pieces of vellum, 103.8 x 79.8c
m
Rijksmuseum, Amsterdam

Etienne-Liotard var ett barn av sin epok. Upplysningen såg han själv som spridning av vetenskap och befriande tankar. Människorna i hans målningar är nyfikna, öppensinnade. Kvinnorna poserar avslappnade och besjälade.

Strax kommer det förändras mycket på det franska hovet. Det nya kungliga paret, Louis XVI och Marie Antoinette skriver ny historia. Den franska revolutionen innebär slutet på en värld. Paradoxalt nog är att aldrig mer kommer artisten så nära den kungliga personen, att avbilda henne i intimitet med bok i handen…

Källor:

https://www.royalacademy.org.uk/exhibition/jean-etienne-liotard

https://theculturetrip.com/europe/united-kingdom/articles/the-12-best-artworks-by-jean-etienne-liotard/

https://www.metmuseum.org/art/collection/search/438120

https://www.theguardian.com/artanddesign/2015/oct/20/jean-etienne-liotard-review-royal-academy-of-arts

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

Porträttgalleri: Gustav Klimt och hans skildringar av ”Ria Munk”.

Människan och döden

Det eviga spelet som kallats liv och den sista utmaningen, döden. Jag antar att den mest oroande perioden i livet är när någon nära oss, någon vi älskar, dör. Till sist minns vi den avlidne person genom fotografier, som tyvärr, precis som våra minnen, bleknar under tiden. Dagens blogg kommer att handla om hur en familj ville komma ihåg sin avlidna dotter.

Gustav Klimt Ria Munk på sin dödsbädd” (1912)
olja på duk, 50 x 50,5 cm
privat kollektion

Döden finns i början och i slutet av detta verks historia. Porträtten avbildar Maria (Ria) Munk. Hon föddes den 6 november 1887 i en rik familj bosatt i Wien. Hennes far Alexander var en förmögen polsk industriman, mor Aranka Pulitzer kom från judisk familj. Hon var en systerdotter till Joseph Pulitzer, mannen som genom bestämmelserna i testamentet instiftade Pulitzerpriset för journalistik. Paret fick tre vackra döttrar: Lili, Maria och Lola.

Otursamt träffade Maria den tyska poeten och författaren Hans Heinz Ewers (1871-1943). Detta blev aldrig en bra matchning. Ewers rykte som en libertin var välkänt och vart han än gick, följde skandaler. Var det detta som drog Ria till honom? De förlovade sig så småningom och trots att Ria gick in i detta arrangemang med en stor hemgift, gav Ewers sig av. Som man kan föreställa sig var Ria förkrossad och den 28 december 1911 tog hon en pistol och sköt sig själv i bröstet…

I sorgen som följde gav hennes föräldrar, Alexander och Aranka Munk, den mest kända konstnären i Wien i uppdrag att måla ett porträtt av sin avlidna dotter. Gustav Klimt fick en uppdrag,


Familjen ville ha ett postumt porträtt av Ria. Arankas syster – Serena Lederer (1867-1943) var en stor beskyddare av Gustav Klimt och har rekommenderat honom som bästa porträttören i Wien. Det var ovanlig beställning för Klimt att framställa en död kvinna, och alla förväntade sig ett spektakulärt porträtt. 

Gustav Klimt

Klimt skildrar tragisk döda Ria Munk

Konstnären avbildade Ria mot en mörkblå bakgrund. Röda nejlikorna ramar in hennes vackra ansikte. Det finns inget som tyder på att Ria har dött en våldsam död. Den här målningen handlar om Rias skönhet. Hennes rosa kinder och öppna mun får oss att tro att hon bara sover. Troligtvis är att Klimt inspirerades av John Everetts Millais Ofelia” (1852). Det var ett härligt porträtt som utstrålar en aura av fred och lugn men det var också något med det som fick hennes föräldrar att avvisa det!

”Ria Munk I”

Aranka beställde ett nytt porträtt som skulle väcka minnen av dotterns livfullhet. Klimt började måla…

”Dansaren (Ria Munk II)” (1916)
olja på duk, 180 x 90 cm
privat kollektion, New York

Det finns några obesvarade frågor om den andra versionen. Det enda faktum vi vet var det konstnären gav Aranka, hon avvisade det. Varför? Om vi ​​tittar noggrant på målningen är det inte svårt att se varför en mor skulle bli förskräckt och nobba ett halvnaket porträtt av sin avlidna dotter. Kunde Klimt verkligen tro att en lidande mamma välkomnar en sådan halvnaken skildring?

Porträtten utstrålar en uppenbar sensualitet. Klimt är i sin bästa form och inspirerad tydligt av japonismen. De långsträckta ögonbrynen ger Ria Munk ett orientaliskt utseende. Klänningen visar upp kvinnans bröst. Spetskantade svarta pantalonger med vitstrumpor och högklackade skor var modiga även på Klimts tid. ”Dansaren (Ria Munk II)” blev kvar i artistens studio och han sålde det aldrig.

Ria Munk III” (1917-18)
olja på duk, 1
80,5 x 90 cm
The Levis Collection

Det tredje målning är en färgstark skildring. Porträttet är den sista målning som Munk-familjen lät Klimt skapa, men han slutförde inte sin uppgift på grund av sin plötsliga död…

Målningen presenterar en klassisk, österrikisk kvinna med ett rundat ansikte och rosiga kinder. Eftersom målningen är oavslutad är det svårt att urskilja kvinnans kroppsform. Ljusa blommor omger Rias stående silhuett. Färger, mönster och teknik visar konstnärens enorma kunskap genom olika stilar. Maria- Ria verkar vara helt lugn. Hon ger oss ett drömmande leende och inger självförtroende.

Vi närmar oss slutet av berättelsen om Gustav Klimt och hans uppdrag för familjen Munk. Konstnärens process avslutades. Komplikationer efter stroke visade sig allvarliga och han dog den 6 februari 1918.

Aranka Pulitzer hade skilt sig från sin man 1913 och det var hon som behöll detta tredje porträtt av Ria. Det hängdes i hennes villa vid Bad Ausseesjön tills året 1941. Denna äldre dam fick uppleva ännu mer dramatiska omständigheter. Krigets brutalitet tvingades henne att sälja en del av fastigheten till grannarna. Gestapo beslagtog senare allt som tillhörde den judiska damen. Oktober 1941 deporterades Aranka till Lódz (på tyska Litzmannstadt) i ockuperade Polen, där dödades hon den 26 november, en dag innan hennes 79-årsdag….Hennes dotter, Lola, skickades också till ett koncentrationsläger i Chelmno, där hon dog i september 1942.

KÄLLOR:

https://www.klimtgallery.org/

https://www.metmuseum.org/art/collection/search/656890

Konstpegel behöver din hjälp.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. 
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

Gustav Klimt

Porträttgalleri: Parmigianino och hans mystiska ”Antea”.

När man porträtterar en modell, begränsar konstnären sig inte till en vanlig representation, utan försöker tolka personen, extrahera dess egenskaper för att lägga till dem på duken.

Girolamo Francesco Maria Mazzola, kallad Parmigianino, föddes 11 januari 1503 i Parma. Han representerade manieristisk stil, var aktiv i Florens, Rom, Bologna och Parma. Hans underbara och individuella talang har alltid erkänts, men karriären stördes av oroliga tider (”sacco di Roma” 1527), och avslutades snabbt med hans död 1540.

Porträtt av en ung dam” eller ”Antea” (1525-27)
olja på duk, 135 x 88 cm
Museo di Capodimonte, Neapel
Detalj med pälsstola

Parmigianino utförde porträttet av den unga damen mellan 1524-27. Namnet ”Antea” är en fiktion, kvinnans identitet är fortfarande okänd, men kommer utan tvekan att hålla fast. De obesvarade frågorna kring henne har fascinerat konsthistoriker i århundraden. Många har försökt lösa hennes mysterier genom att sammanställa olika teorier, allt från det bisarra till det förutsägbara.

Damen är klädd mycket lyxigt. Garderoben innehåller många lager: en guldblus, ett vitt förkläde, en invecklad satinklänning, en pälsstola och handskar. Detta kompletteras med fina smycken: örhängen, en huvudbrosch och i hennes högra hand en gyllene kedja. Kläderna kan vara typiska för de överdådiga gåvor som en älskare skulle ha gett till sin älskarinna eller en klient till sin kurtisan. Det sätt som Antea rör vid halsbandet verkar också leda till en koppling mellan hennes juveler och lust eller sexualitet. Hennes ungdom tyder på att hon fortfarande var ogift.

Kurtisan?

Enligt Benvenuto Cellinis självbiografi tillhörde Anteas namn en populär kurtisan i Rom. Cellini var jämnårig med Parmigianino, han skrev sina memoarer under 1558- 62 och säkert träffade han någon Antea. Är det hon som porträtterades? Har Parmigianino träffat henne under sin vistelse (1524-27) i Rom?

Anteas gula klänning skulle stödja denna teori eftersom det var en färg som prostituerade ofta tvingades bära i italienska städer för att skilja dem från andra damer. Det blev dock senare en moderiktig färg för rika kvinnor.

Dotter?

Den unga damens skönhet gav upphov till många spekulationer om att hon var romantiskt kopplad till konstnären. Denna tillskrivning har senare ifrågasatts. Studier av kvinnans kläder, en sofistikerad blandning av lyxiga och populära element, ledde till hypotesen att hon möjligen kunde vara en dotter till Parmigianino. Problemet är att det inte finns några källor som kan bekräfta denna teori.

Antea –modell?

Det finns också ett annat antagande. Vissa konsthistoriker hävdade att det finns en slående likhet mellan Antea och en ängel skildrad i den kända målningen ”Madonna med den långa halsen”, vilket tyder på att den unga kvinnan kunde ha varit en studio modell! Det skulle innebära att Parmigianino utförde henne lite senare, efter sin återkomst till Parma i 1534.

Parmigianino ”Madonnan med den långa halsen” (1534)
olja på duk, 216 x 135 cm
Uffizi
I mitten står kanske samma modell som Antea (?)

Antea” har fascinerat konstvärlden och anses av många vara ett av de finaste exemplen på italienska kvinnliga porträtt. Förmodligen är hon det mest förtrollande och mystiska porträttet efter Mona Lisa.

Liksom Mona Lisa har Antea samma, nästan hårda ögonkontakt med betraktaren och hon verkar också gåtfull och ouppnåelig.

Målningen är ett exempel på manierismen. Kvinnans lilla, ungdomliga huvud ligger på en omöjligt stor, kurvig, kvinnlig kropp och hennes axlar är för breda. Trots sådana anomalier, dominerar hennes närvaro fortfarande bilden och hennes kraftfulla skönhet lyser igenom!

Den sista teorin

Det var ofta vanligt att rika familjer beställde ett ”presentationsporträtt” av sin dotter för att hjälpa till att förhandla om en äktenskapspartner. Det skulle dock vara ovanligt att ett sådant porträtt visade sensualitet. Istället skulle flickans dygd och oskuld ha framhävt.

Parmigianino var en begåvad porträttmålare. Han hade lätt att förmedla känslor hos avbildade personer. Vem var den unga damen? Tyvärr, hemligheten kommer inte att avslöjas. Vi kan njuta av tavlan i Museo di Capodimonte och fantisera om modellens identitet.

Källor:

http://www.museocapodimonte.beniculturali.it/correggio-parmigianino-capodimonte/

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden, att stödja Konstspegel.
Tack! Thanks!

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Donera en gång i månadenDonera en gång i månadenDonera en gång i månaden

Moise Kissling (1891-1953)- ”en prins av Montparnasse”.

Moïse Kisling föddes i Kraków som Mojżesz Kisling. På den tiden fanns inte Polen på kartan, staden Kraków tillhörde det habsburgska riket Österrike-Ungern. Han studerade på konsthögskolan och hans lärare uppmuntrade den unge Moïse att åka till Paris. Frankrike var det internationella centret för konstskapande i början av 1900-talet. Särskilt Montparnasse!

Kisling flyttade till Paris 1910 vid 19 års ålder och blev fransk medborgare 1915, efter att ha kämpat under franska flaggan i första världskriget.

I sällskap av Pablo Picasso, Pâquerette- Café de la Rotonde in Paris, 1916. Han är på vänster sidan. Foto: Jean Cocteau

Ursprungligen var Kisling en kubist och utvecklade sedan sin stil till en realistisk uttryckskonst utan att binda sig till någon specifik skola. Men alla konstkritiker nämner honom som en av de viktigaste i École de Paris. Mest berömda är hans aktstudier, men han målade även porträtt, landskap och stilleben.

Le pêcheur (The Fisherman)
olja på duk 82 x 61.7 cm
private collection
 ”Nu sur un divan noir ”(1913)

Enastående vackra och melankoliska är hans kvinnobilder. Är det därför att han varit vän med Modigliani?

Portrait with a Collar” (1930)
såld för 76.900 $ på Christies
auktionshus

Jeune fille rousse”(ca. 1938)
Galerie David Pluskwa

1913 tog Kisling studio på Montparnasse och bodde under de kommande 27 åren. Konstnärer Jules Pascin och senare _Amedeo Modiglian_i bodde i samma byggnad. Han blev nära vän med många av hans samtida kollegor, inklusive Chaim Soutine, Marc Chagall och Picasso. Alla ville umgås med honom. Moise Kisling var en viktig figur i den konstnärliga bohem i Montparnasse.

(1916)
Musée d’Art Moderne de la Ville Paris
Portrait of Andre Salmon” (1912)

Han var en riktig mästare på att skildra inte bara kvinnliga porträtt utan också akter. Hans surrealistiska nakenbilder förtjänade honom den bredaste uppskattningen.

När man tittar på Kislings måleri kan man märka många inspirationer hämtade från hans berömda vänner, men han hade sin egen, mycket distinkta och individuella stil. Teman i hans målningar kretsar kring klassiker som stilleben, landskap och porträtt, vilket han gjorde mest. Hans stilleben visar stora tekniska färdigheter – mästerlig kontroll över färg och komposition.

”Petite- brunette Christie”
” Buste de jeune fille blonde” (1948)
Jean Cocteau” (1916)
Kiki de Montparnasse in a red jumper and a blue scarf”(1925)
 Petit Palais, Geneva
Young Blond Boy ”(1937) ”Young Breton Man” (1931)

Landskapsmåleri

Kislings stil att måla landskap påminner stark om Marc Chagall.

Melankoli.

Längtan.

Kärlek.

Noggranna detaljer.

”Sanary landscape” (1937)
”Landscape” (1917)
”Saint- Cyr landscape” (1924)

”Le Port de Marseille
 (ca. 1925)
”Marseille” (1947)
Contrasting sounds”(1918)
”Landscape of Provence” (1913) ”Still-life with Fruits ”(1913)

Kissling, som sagt, hade ett eget och unikt uttryckssätt: landskapen präglades av förenklade miljöer, och de porträtterade personerna hade stilistiskt överdrivna stora armar eller breda ben och ögon.

Hans stilleben-tavlor med blommiga motiv når fortfarande otroliga priser på auktionshus eller auktioner online.

Prenumerera för att få åtkomst

Börja prenumerera idag och läs mer av det här innehållet.

Sorry! This product is not available for purchase at this time.
Fleurs”(1916)
Stern Pisarro Gallery
”Narcisse”(1943)
Galerie Dreyfus

Kisling fruktade med rätta för sin säkerhet som jude i det ockuperade Frankrike. Andra världskrigets brutalitet tvingade honom att emigrera till USA 1940. Han ställde ut i New York och Washington men bosatte sig i Kalifornien, där han bodde fram till 1946.

Kisling återvände till Frankrike efter kriget och Tysklands nederlag. Moïse Kisling dog i Sanary-sur-Mer i Provence-Alpes-Côte d’Azur den 29 april 1953. En bostadsgata i staden är uppkallad efter honom.

Jag kan oändligt visa och beundra hans konst, särskilt detta från Paris på 1920- och 30-talet. Det har varit en så vacker period i konsten.

Låt mig avsluta mitt inlägg om Moise Kisling.

Jag har mina egna tankar.

Trots att han var omgiven av människor, kände han sig främmande överallt. Så här skriver Moise i sina anteckningar: ”I Polen är jag jude, bland judarna är jag en fransk målare, men mellan fransmännen är jag som en metoik.”

#metoik – i det antika Grekland en främmande bosatt i de grekiska stadsstater

”Porträtt av Balthus”( 1912?) med dedikation: à Jean Balthus
olja på duk lagt på kartong
såld hos Dorotheum för 16.000$

Kisling var en mycket produktiv konstnär. Han lämnade efter sig massor av konstverk, men polska museer äger endast fyra av hans verk! Det är precis som i Tamara Łempickas fall, en polsk målare vars målningar är mycket efterfrågade bland privata samlare, medan museer knappt äger någon av dem. Så tråkigt, alltså…

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år