Artemisia föddes den 8 juli 1593, var dotter till en framstående målare Orazio Gentileschi (1563-1639). Fader var en begåvad elev och efterföljare till Caravaggio, säkert hela familj kände till den neapolitanska barockens mästare. Artemisia redan som en ung flicka började praktisera hos sin far och visade en enormt intresse för arbete.
"Maria Magdalena" (1616-18)oil on canvas, 146,5 x 108 cm, Palazzo Pitti, Florens
Runt 1610 skapade hon den första oljemålningen, presenterades en biblisk motiv ” Susanna och de äldre”, som framställer två män stirrande på en ung flicka.
”Susanna och de äldre” (1610) oil on canvas, 170 x 119 cm, Weisenstein slottet, Pommersfelden
Den tavlan väcker många frågor:
männen verkar vara inte så gamla! I den typiska bibliska scenen är de mycket äldre
den yngre man påminner om hennes förföljare- Tassi
Susanna har Artemisias drag (hennes vackra, frodiga lockar) och försvarar sig själv mot beundrares intresse
Vi ska börja från början…
Året är 1611.
Artemisia går i läran hos konstnären Agostino Tassi(1578-1644). Han visade sig vara en brutalt ”lärare” vilken utnyttjade situationen och våldtog 17-åring tjej. Livet började med skuggor för den unga kvinnan!
Tavlan med Susanna verkar vara relaterad till Artemisias liv, liksom måleriet var ett sätt att hantera traumatiska upplevelser. Hela händelse känner vi från en rättegång. De detaljerade uppgifterna har överlevt i 400 år och har bevarats till idag. Artemisia gick genom anklagelser om promiskuitet (att Tassi har inte varit hennes första man) och gynekologisk undersökning. Som sista blev hon också torterad med tumskruvar under sitt vittnesmål för att försäkra sig om att hon talade sanning! Tassi blev slutligen dömd för ett år fängelsestraff.
Alltså avbildade Artemisia sig själv mellan de två gubbarna? Enligt vissa forskare var tavlan medveten backdaterad, och den skapades i själva verket efter 1610. Två voyeuristiska äldre spionerar på den dygdiga Susanna medan hon badar och de försöker sedan utpressa henne till att ha sexuella relationer.
Under samma period målade Gentileschi också ett av sina mest kända verk, ”Judit dödar Holofernes”. Konstnärinna kommer att mörda Tassi på duk många gånger under sin karriär.
En brutal scen blev ett bästa sätt att gå genom en hemsk händelse!”Judit dödar Holofernes” (1611-12) oil on canvas, 159 x 126 cm (Museo Nazionale di Capodimonte, Naples) och på höger en annan version från 1620-21, oil on canvas, 162,5 x 199 cm Uffizi Gallery, FlorenceUffizi-versionEn kvinnlig detalj
I den bloddrypande målningen användar Gentileschi chiaroscuro-teknik för att erhålla ett dramatiskt uttryck. Uffizi-målning (1620) är mer realistisk och visar dekapitation (halshuggning) som är verkets centrala motiv. I verkligheten var Judit ensam när hon mördade Holofernes, men triangulära komposition med piga passade bättre till scenen. Hjältemodig änka påminner mycket om Artemisias ansikte, den döende fiende är antagligen Tassi!
Så påbörjades Artemisias karriär. Hon avbildade ofta starka kvinnor, hjältinnor, allegorier från myter och Bibeln, inklusive offer, självmördare.
Gentileschi fortsätt med ”Juditas – ämne”. Hon framställde Judit och hennes piga strax efter mord, när båda kvinnorna försökte lämna sitt tält. Två kvinnor som delar på sin blodig hemlighet, känns som starka och beslutsamma.
”Judit med pigga” (1618-19) oil on canvas, 114 x 93.5 cm, Galleria Palatina i Palazzo PittiSamma motiv från 1625-27 oil on canvas, 184 x 141,6 cm Detroit Institutes of Art
DANAE
Den grekiska myten om Danae berättar historien om en ung kvinna som blev förförd av Zeus. Grekisk gud kom till hennes rum i form av ett guldregn. Målningen visar en sensuell Danae och väckte tveksamheter om huruvida tavlan ska betraktas som Artemisias verk eller hennes fader. Till skillnad utförde hon sitt verk på koppar, fast denna teknik har använt ofta Orazio. Att jämföra båda stilar presenterar jag ”Danae” skapades av båda artister.
Artemisia Gentileschi ”Danae” (ca.1612) oil paint cooper, 41,3 x 52,7 cm St. Louis Art Museum, MissouriOrazio Gentileschi ”Danae” (ca.1621-23) oil on canvas, 161,5 x 227 cm, Getty Center, Los Angeles
Artemisia Gentileschi var tvungen att lämna Rom och fortsatte med att få en ny karriär som en mycket framstående konstnär. 1616 blev hon som första kvinnan medlem i Accademia delle Arti del Disegno i Florens. Hennes beskyddare var Cosimo II de Medici.
För att bevara Artemisias rykte, ordnade hennes far ett äktenskap med målaren Pierantonio Stiattesi. På detta sätt kunde dotter lägga en smärtsam händelse bakom sig. Efter Rom bosatte sig unga paret i Neapel, senare i Venedig, för att komma tillbaka till Neapel. Här stannade hon resten av sitt liv, med undantag för en resa till London (1640-42) för att besöka sin far Orazio, som hade blivit hovmålare för drottning Henrietta. Artemisias målningar var populära och mycket eftertraktade. Hon blev vän med Medici-familjen, andra artister, vetenskapsmän t.ex. Galileo Galilei. Hon var beundrad och älskad. Hon hade vunnit och lyckats med liv och karriär.
LUCRETIA
Verk”Lucretia” är från den perioden. En oljemålning i chiaroscuro- tekniken som kontrasterar med hudtonen och draperiets vita färg. Tavlan har varit i samma neapolitanska familjs ägo sedan 1600-talet, och har aldrig förr visats för allmänheten. Den dykte upp på Dorotheum – auktionen och fick en enorm intresse och slutlig pris för 1.885.000 £ (2018-10-23).
”Lucretia” (ca.1630-35) oil on canvas, 133 x 106 cm såld på Doroteum auktion från 23/10/2018 for EUR 1,885,00 private”Lucretia” (ca.1630) oil on canvas, 96,5 x 75 cm, sold för 5,2 mln $ i 2019 (Artcurial aktion i Paris) privatDen kraftfulla formen och bestämt moment i Lucretias liv (1623-25), oil on canvas, 100 x 77 cm Gerolamo Etro kollektion, Milan
Lucretia, en figur från klassisk mytologi blev våldtagen av en romersk krigare och efter att ha berättad vad som hänt för sin make, tog hon sitt liv genom att sticka en kniv i sitt hjärta. Därmed blev Lucretia en populär symbol för kvinnlig motstånd mot manlig tyranni. Här skildrar Artemisia det ögonblick då Lucretia fattar beslutet att sticka sig själv. I tavlan från 1650-talet återupplever hon våldtäktsscenen igen.
”Lucretias våldtag”(1645-1650) oil on canvas, 261 x 226 cm, Neues Palais, Potsdam
I detta senare verk presenterade Artemisia Gentileschi en allegorisk självporträtt. Hon skapade ett realistiskt porträtt av sig själv under arbete. En brun bakgrund verkar vara duken, vilken kommer hon att arbeta på.
”Självporträtt” (1638-39) oil on canvas, 98 x 75 cm, Royal Collection, London
Artemisia dog i Neapel omkring 1654 – förmodligen på grund av epidemi som rasade där vid den tiden. Det är inte känt var hon begravdes….
Målningen ”St. Katarina av Alexandria” (1615-17) är det första självporträtt av Artemisia Gentileschi. Det är också en första förköpt kvinnliga självporträtt i National Gallery-samlingen. Museet köpte det för 3,6 miljoner pund i 2017. En renoveringsarbete följer man på #NGArtemisia.
Den symboliska betydelsen är ganska förståelig. Konstnären visade sig själv som Katarina martyren och antog hennes ikonografi, hjul var en symbol för att övervinna lidande. Gentileschi förstod den absurda rättegången i vilken deltog hon som offer. Hon behandlades orättvist, även om det var i enlighet med dåvarande tidens seder. Jämfört sig med Katarina, visade Artemisia symboliskt sin styrka!
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Den sentimentala attityden till barndomstiden utvecklades gradvis under århundradena. Därmed var barn inte alls representerade i konsten under medeltiden. Tvärtom, när omständigheterna krävde det, visades barn som vuxna, i minskade proportioner. En sådan situation var kopplad till barnens höga dödlighet. Det var oacceptabelt att älska sina barn djupt. Man trodde ändå att ”den” kommer att dö tidigt…
Agnolo Bronzino "Bia de Medici" (1542) olja på duk, 64 x 48 cm Uffizi, Florens
Makt och kärlek- porträttet av barn under renässansen och den tidiga barocken
Agnolo Bronzino (1503-72) var en framstående porträttmålare för den florentinska Medici-familjen. Han utförde avbildningen av Bianca av Medici efter hennes död. Det kallas ett ”postumt porträtt”. Bianca var en oäkting till storhertigen Cosimo I Medici, född innan han gifte sig. Han var då 16 år gammal. År 1542 beställde Cosimo Biancas porträtt för att bekräfta en dynastisk kontinuitet. Var detta bara en politisk plan eller ett bevis på känslor för den lilla söta dottern? Det är svårt att svara med övertygelse, men porträtten har hängt i familjens privata rum. Säkert som en påminnelse till dem om det döda barnet och som en vägledning till frälsning.
Det var först i början av 1700-talet som barnet äntligen togs ur det religiösa sammanhanget och fick sitt eget liv i porträttshistoria. Cornelis de Vos (ca.1586-1651), en flamländsk målare och tecknare, var särskilt skicklig på att avbilda barn och sin egen familj på ett oerhört enkelt sätt utan onödig retorik.
Cornelis de Vos ”Magdalena de Vos” privat kollektion hans dotter blev en duktig modell!
”Magdalena och Jan Baptiste” (ca.1622) olja på duk, 78 x 92 cm Gemäldegalerie, Berlin Två äldsta barn är upptagna med lek men ändå fördes nära betraktarens inblick. Vi ser sulorna på pojkens skor. Frukter: en persika och körsbär är symboler för ungdom såväl som fertilitet.
Barnens bilder introducerar en avslappnad och varm mänsklig tillgivenhet. I skildringar av sina barn var Cornelis en riktig mästare i att uttrycka deras självsäkra personligheter och lekfulla energi.
”Suzanna de Vos” (1672 olja på duk, 80 x 55,5 cm, Städel Museum, Frankfurt am Main Suzanna avbildades av sin pappa i en mycket intim miljö med godis i handen.
Cornelis de Vos ”Porträtt av en pojke med hund” (1620) olja på duk, 109 x 75 c Nationalmuseum, Krakow
Cornelis de Vos”Familjeporträtt” (1631) olja på duk, 165 x 135 cm Royal Museum of Fine Arts, Antwerpen
En annan flamländsk konstnär, Jacob Jordaens(1593-1678), utförde ett familjeporträtt som blev en extraordinär framställning. Jordaens avbildar sig själv med sin fru Catharina och deras första barn Elizabeth, född år 1617, vars ålder tillåter oss att datera det ungefära arbetet. Dottern är klädd i populär stil i enlighet med hennes ålder och charmigt avbildad med ett tilltalande barnsligt uttryck. Hon verkar vara van att posera för sin far vid olika tillfällen.
Jacob Jordaens ”Familjen Jordaens i en trädgård ”(ca. 1621) Pradomuseet, Madrid
ANTHONY van DYCK (1599-1641) – en skickligt porträttör som avbildade kungabarn till Karl I Stuart under sin vistelse i London
Den flamländska målaren från Antwerpen, Anthony van Dyck, försökte etablera sig i London. Ryktet om hans kvaliteter som porträttmålare nådde den engelska kungen och han fick en inbjudan.
Livets framgång.
Van Dyck avbildade barn på ett helt otroligt charmigt sätt. Är detta ännu mer oväntat eftersom han inte hade egna barn. Han gifte sig relativt sent med dottern till Lord Ruthven – Mary i 1640.
Anton van Dyck ”Fem äldsta barn till Karol I Stuart” (1627) olja på duk, 163 x 198 cm Royal Collection
Van Dyck bryter mot den tidigare traditionen att presentera kungliga barn som miniatyrvuxna. Barnen är avbildad som oskyldiga, oerfarna men samtidigt medvetna om deras rang och status.
”Karl I Stuarts barn” (1635) Galleria Sabauda, Turin
”Tre äldsta barn av Karol I med spaniel” (ca.1635-36) olja på duk, 133 x 158 cm Royal Collection
”Tre pojkar Balbi” olja på duk, 219 x 151 cm National Gallery, London
Familjen Balbi var personliga vänner till van Dyck och han utgjorde några porträtter. Barnfigurer, upprätta och stolta, hänvisar till ett typiskt officiellt porträtt. Deras ansikten är söta och mjuka med vackra runda kinder.
Peter Paul Rubens (1577-1640) – skildrare av äktenskapskärlek och barn.
Om ni minns bra, Rubens gifte sig två gånger och skaffade åtta barn. Både fruar och barn poserade ofta för konstnären och kan kännas igen i målningarna. På detta sätt visade Rubens sin faderliga kärlek genom att placera barnens bilder som mytologiska figurer (putti) eller självständiga porträtt.
Isabella Brant (1599-1626) var konstnärens första hustru, hon avled i böldpest, knappt 34 år gammal.
Isabella Brandt (1599-1626) (1610)
”Pojke med fågel” ( 1616) 49 x 40 cm, Staatliche Museen
”Albert Rubens” (ca.1619) Albertina, Wien
”Dotter Klara Selena”(1618) 37 x 27 cm, Lichtensteinische Gemäldegalerie
”Klara Serena” den söta flickan levde mellan 1611-23 Rubenshuis, Antwerpen
”Porträtt av konstnärens söner (Albert och Nicolas) (ca.1626-27) olja på duk, 158 × 93 cm Liechtenstein Museum i Wien
Den 6 december 1630 gifte sig Rubens för andra gången. Hans utvalda var sexton år gammal Helena Fourment. Från detta äktenskap föddes fem barn. Den unga frun besökte ofta mästarens ateljé, hon var för honom en inspiration av skönhet och kärlek.
”Rubens med sin fru Helena Fourment och deras son Frans” (1634-35) olja på duk, 204 x 159 cm Metropolitan Museum of Art, NY
”Helena Fourment med son” (1635) olja på duk, 146 x 102 cm I målningen sitter den nakna 2-åriga Frans i sin mors knä och tittar på sin far och samtidigt på betraktaren
”Två sovande barn” (1612-13) 50 x 65,5 cm National Museum of Western Art, Tokyo
Konstnären hoppades att ett av hans barn skulle följa i sin fars fotspår och ägna sig åt måleriet, så i sin testamente förbjöd han försäljningen av sina egna teckningar, som han förvarade i ett speciellt rum. Tyvärr valde inget av Rubens barn en målningskarriär, därför tavlor gick till salu i mitten av 1650-talet.
Diego Velazquez (1599-1660) och den habsburska barndomen
Velazquez var en framgångsrik målare känd inom den högre samhällsklassen och det var framförallt geniala porträtter som präglades hans karriär. 1624 flyttade Velazquez med sin familj till Madrid, vilken blev deras hem för resten av livet.
Diego Velazquez ” Infanta Margarita i 3-års ålder” (1653-54) olja på duk, 128,5 x 100 cm Kunsthistorisches Museum, Wien
När tänker man på hans främsta porträtt, tänker vi omedelbart på Infanta Margarita (1651-73). Målaren gjorde henne odödlig – även om hon inte levde länge. Dotter till Filip IV, blev kejsarinna bara 15 år gammal. Sju år senare dog hon under förlossningen.
Hennes barndomsbilder är bland de vackraste porträtt av barn i världen. Infanta är den centrala figuren i Velázquez berömda komposition, ”Las Meninas”, målad tre år senare.
En serie porträtt utfördes för hennes morbror och samtidigt blivande man, Leopold I, för att han skulle kunna följa processen av hennes uppväxt. Släkten Habsburg var känd för sina storslagna planer, allt för att förlänga sin kungliga ätt. Äktenskap mellan familjemedlemmar räknades till!
”Margarita Teresa i 5-års ålder”(1656)
”Infant Margarita Teresa i 8-år ålder” /1659) olja på duk, 127 x 107 cm Kunsthistorisches Museum ,Vienna
”Infant Filip Prosper”(1659) Kunsthistorisches Museum , Wien Pojke är 2år gammal här, sonen till Filip II var ett ömt och sjukligt barn. En liten hund tittar frågande på betraktaren med stora ögon, och pojkens bleka ansikten antyder också ett dyster öde – den lilla prinsen dog vid fyra års ålder!
”Margarita Teresa 9-år gammal” (1660), Kunsthistorisches Museum, olja på duk, 212 x147 cm
”Las Meninas” eller ”Hovdamerna” (1656-57) olja på duk, 318 x 276 cm Prado
En riktigt persongalleriet! Scenen berättar en vardagsliv från den spanska kungliga residens i Alcazar. I mitten befinner sig 5- årig Margarita Teresa, medveten om sin status och rollen.
XVIII-talet: franska och engelska konstnärer upptäcker den lyckliga barndomen!
Förutom skildringar av barn till aristokratiska familjer, beställs barnporträttet av en ny social grupp – borgerskap, medelklassen (småföretagare). Konstnären som hade ett stort popularitet i denna miljö var Jean-Baptiste Chardin (1699-1779).
Han utförde enkla kompositioner, oftast de ensamma gestalterna i form av köksflickor i arbete eller barn försjunkna i sina lekar. En glad barndomstid i ljusa, pastellfärger där barn kan leka i lediga stunder.
Jean-Baptiste- Simeon Chardin ”Auguste- Gabriel Godefroy” eller ”Ung skolpojke med snurra” (1741) olja på duk, 64,5 x 76,5 cm Museu de Arte, San Paolo
Version från Louvren ”Pojke med snurra” (1738) olja på duk, 67 x 76 cm
”Den unga skolmästerskan” (ca.1736) olja på duk, 61 x 66,5 c National Gallery, London
En liknande ställning till barndomen påträffar vi hos Thomas Gainsborough (1727-88) och Joshua Reynolds (1723-92).
Nästan drömlik karaktär har en tavla ”Konstnärens döttrar jagar en fjäril”(ca.1755). Mary och Margaret har sina söta smeknamn: Molly och Kapten, de är respektive 4 och 6 år gamla. Gainsborough var en framgångsrik målare som arbetade på beställning av den brittiska överklassen. Familjeporträttet utförde han för sin egen skull. Han avbildade fru och flickor minst en gång om året!
Thomas Gainsborough ”Konstnärens döttrar med fjärilen”(1755-56) Nationalgallery, London
Hans främsta rival Joshua Reynolds idealiserade sina porträtter. ”Master Hare” (1788-89), ”Oskuldens tid” (ca.1785) tillhör dem vackraste barnföreställningar från England. Det verkar att Reynolds kunde avbilda barn på ett naturligt sätt, han hittade gemensam språk, skratt vad innebär att unge poserade med glädje till honom!
Joshua Reynolds ”Frances Master Hare” (1788-89) olja på duk, 77 x 64 cm Louvre År 1788, när Reynolds var vid toppen av sitt rykte, målade han detta porträtt för en av sina mostrar, Lady Jones. Här sitter Francis George Hare, brorson eller adopterad son till Lady Jones. Två år efter att den målades var denna bild redan känd. Det köptes av baron Alphonse de Rothschild 1872 och testamenterades till Louvren 1906.
”Oskuldens tid” (1785), olja på duk, 64 x 76 cm Tate Britain Mest känd av Reynolds verk, den var kopierad och reproducerad i stora upplagor.
Tillbaka till Frankrike: här kommer Impressionismen och kärleksfulla porträtter
Impressionisterna avbildade ofta barn, sina fruar, sina älskarinnor och barn till älskarinnor. Familjebanden har lossnat. Barnporträttet har fått en psykologisk inblick. Konstnärer tittade djupt i barnens själ och upptäckte deras individuella drag.
Pierre-Auguste Renoir ” Madame Charpentier med döttrar” (1878) olja på duk, 154 x 190 cm MoMa, New York Margaret-Louise Lemonier sitter i ett japansk möblerat rum med sina två döttrar. Paret Charpentier samlade impressionistmålningar och tavlan väckte intresse på Parissalongen 1879.
Pierre-Auguste Renoir ”Rosa och Blått” (1881) olja på duk, 119 x 74 cm San Paolo, Museu de Art Alice and Elisabeth Cahen d’Anvers är döttrar till en parisisk bankman.
Bland impressionisterna skapades de vackraste bilderna av moderskap en amerikansk målarinna- Mary Cassatt (1844-1926). Hon var barnlös och ”lånade” barn från sina släktingar och vänner.
Vi möter de mest hemma, upptagna mammor med sina barn. Barnen är underbara, naturliga i varje utseende, leende och grimaser. En sover i mammans armar, andra är ovilliga att tvätta, andra leker med katten. Intimitet kombinerat med känslan av observation.
Mary Stevenson Cassatt , ”Flicka i en blå fåtölj”, 1878, olja på duk Collection of Mr. and Mrs. Paul Mellon
Detalj
”Badet” (1891-92), olja på duk, 39 x 26 cm Art Institute of Chicago
”Moderskap”, (1892) 68 x 44 cm, Pastel on papper
Mary Casatt ” Lekande barn på stranden” (1884) National Gallery of Art, Washington
”Barn i en stråhatt”, (ca.1886) olja på duk, 65 x 49 cm National Gallery of Art
Verkligen charmig är porträtt utförd av Vincent van Gogh (1850-93) av 4-månader gammal Marcel Roulin!
Denna knubbiga bebis var det yngsta barnet till brevbäraren Josef Roulin, som skickade Van Goghs målningar från Arles till Paris. De två männen blev vänner, och Van Gogh målade Roulins hela familj. Han målade flera porträtt av bebisen. Marcel har förmodligen blivit en av de yngsta modellerna i konsthistorien!
Vincent skickade det lilla porträttet till Theo. Theos fru Jo, som var gravid vid den tiden, skrev: ‘Jag gillar att föreställa mig att vårt barn kommer att vara lika stark, lika frisk och lika vacker som den där – och att hans farbror kommer att samtycka till att göra sitt porträtt en dag! https://www.vangoghmuseum.nl/en/collection/s0167V1962
Vincent Van Gogh ”Marcel Roulin” (1888) 35 x 24,5 cm, Van Goghs Museum, Amsterdam Marcel är här 4 mån gammal och levde ett långt liv (1888-1980)
Paul Cezanne (1839-1906), en av viktigaste europeiska bildkonstnärerna var mest känd av sina stilleben, landskap och enastående porträtter.
Han avbildade ofta sin son, Paul. Utomäktenskapligt barn föddes av förhållande med 19-årig modell, Hortense Fiquet. Detta porträtt är faktiskt en av bästa målningar av Cezanne. Perspektiv spelar här en mindre roll, formen är klarsynt och rent, färglager används utan impasto (en tjock lager). En ”trois quart” bild räcker att läsa pojkens känslor. Hans utseende visar ironi och nonchalant, typisk till ungdomar i hans ålder.
Paul Cezanne ”Konstnärens son, Paul” (1885) 65 x 54 cm National Gallery of Art, Washington
En känslomässig inställning till barndomen är också synlig i verk av även en så energisk och skarpsynt målare som Pablo Picasso(1881-1973).
María de la Concepción, kallad ”Maya” föddes den 5 sept. 1935 från förhållande med Marie-Therese Walter. Flicka bodde med sin mor i södra Frankrike, där Picasso tillbringade helger och vissa vardagar för att leka med henne. Dotter modellerade till några av hans målningar.
Maya lekande med docka är en kubistisk porträtt, urskiljas sig lite från tidigare verk med färgfulla, emotionella former. Flickans stora, intensiva ögon, uttrycker önskan att ta över hela den omgivande verkligheten. Denna bild utstrålar nästan magiskt oskyldighet och spontanitet, karaktäristiska drag i barndomen.
Pablo Picasso ”Maya med en docka” (1938) Musee Picasso, Paris
Sammanfattning
Barndomen behandlades som en svår, dödlig övergångsperiod som ledde till att bli en fullvärdig människa. Denna uppfattning förändrades av filosofer under upplysningstiden, men det var först på 1800-talet som inleddes intresse för barndomen inom psykologi och pedagogiken.
Samtidigt förändrades familjemodellen, kontakterna mellan föräldrar och barn blev närmare och mindre officiella. Spår av dessa förändringar finns i konsten, som under 1800-talet ”upptäckte” barndomstiden, vilket gör den allt oftare till ett självständigt ämne.
KÄRA FÖLJARE OM NI TYCKER OM ATT LÄSA MINA TEXTER, BER ER OM SYMBOLISKT MYNT.
Edouard Manet var en fransk målare som skildrade vardagliga scener med människor och stadsliv. Han var en ledande konstnär i övergången från realismen till impressionismen. Hur började hans intresse för konst?
Föräldrarna ogillade hans fascination, men han gick efter hand på konstskolan och studerade de gamla mästarna. Vid tiden för Manets död – 1883, var han en respekterad och revolutionär konstnär.
"Lola de Valence" (1862)olja på duk,123 x 192cm Musée d'Orsay, Paris
6–8 minuter
En 18-årig Édouard Manet började studera hos konstnären Thomas Couture (1815-1879), där lärde han sig grunderna i teckning och målning. Han satt i timmar i Louvren och kopierade de gamla mästarnas verk. Mellan åren 1853-1856 reste Manet genom Italien, Tyskland och Nederländerna för att hämta inspiration från flera beundrade konstnärer, såsom Frans Hals,Diego Velázquez och Francisco de Goya. Efter sex års studier öppnade Manet äntligen sin egen ateljé.
Hans dukar befolkades av sångare, gatumänniskor, zigenare och tiggare. Detta okonventionella fokus, i kombination med breda penseldrag, skrämde en del av kollegorna och imponerade på de andra. Den största influensen å honom hade Velazquez. Under 1860-talet utförde Manet många intresseväckande tavlor påverkade av den främsta spanska mästaren.
Lola de Valence bär traditionell mantilj (mantilla)- en stor, elegant sjal oftast i svart eller vit spets.
”Lola de Valence” skildrar en dansare som i verkligheten kallades Lola Meléa, täckt av en fluffig mantilla och en svart kjol med ljusröda blommor. Det är den andalusiska dräkten som hon kommer att visa för publiken. Hon är charmig och står i samma position som ”The Duchess of Alba” (1797) avbildades för 65 år sedan av Francisco de Goya.
Manet började ta upp genrescener med tiggare, musiker och figurer från den spanska corridan. Efter framgången med ”Spansk gitarrist” bestämde konstnären sig för att fördjupa sig i spanska ämnen.
”Victorine Meurent en costume d’espada” (1862) olja på duk, 165 x 127 cm Metropolitan Museum of Art Mozo de espada är person som håller svärd och hjälper matadoren
Manet avbildade Victorine Meurent (1844-1927) som också var en konstnärinna och trivdes bra med att posera för sina impressionistiska vänner. Deras mest kända tavla var den skandalösa Frukosten i det gröna.
Här skildrade Manet sin modell förklädd till en tjurfäktare, som står mitt i arenan, mitt i händelserna.
Hon låtsas delta i en corrida. Motivet är en bluff. Modellens skor är olämpliga för tjurfäktning, och på grund av hotet från tjuren kunde hon inte stirra intensivt på betraktaren (på oss). Hela scenen är helt enkelt ett påhittat skäl att representera Victorine i manliga kläder och därigenom få fram hennes kvinnlighet ännu tydligare!
”Barnet med svärdet” (1861) olja på duk, 132 x 93 cm Metropolitan Museum of Art, NY
Den tavlan målades i Paris, i konstnärens ateljé på Rue Goyot. Pojken som poserade för målningen var Léon Koëlla Leenhoff, son till Suzanne Leenhoff och (?) Edouard. Paret gifte sig 1863. Leon förekommer ofta i Manets målningar. Han var förmodligen hans son, även om konstnären inte erkände detta. Pojken, ungefär tio år gammal, är klädd i en spansk sidodräkt från 1600-talet och håller ett svärd och bälte.
”The Spanish Singer” (1861) olja på duk, 147 x 114 cm Met Museum, New York
”Den spanske sångaren” från 1861 är ett tidigt verk av Manet och det första som antogs med så positivt intryck på Parissalongen. Målningen är ett porträtt i stort format av en gitarrist klädd i en svart jacka, svart hatt och grå byxor. Han sitter på en bänk, där Manet signerade sin målning. Vid hans fötter märker vi en cigarettfimp, en röd terrakottavinflaska och två lökar. Manet gjorde ett bra porträtt och ett vackert stilleben!
”Ung man i dräkten av en Majo” (1863), olja på duk, 188 x 125 cm Metropolitan Museum of Art, NY
Vem är avbildad på detta verk? Édouard målade sin bror Gustave, men ansiktet är knappt skisserat. Den viktigaste detaljen är den röda dräkten, Majos kostym så väl utformad och detaljerad.
”Majo” eller ”Maja” är inte namnet, det härleds till den spanska benämningen för kvinnor eller män från de lägre samhällsklasserna som klär sig pampigt.
”Den hälsande matadoren” (1866-67) olja på duk, 171 x 113 cm Metropolitan Museum of Art
Matadoren är den berömda Cayetano Sanz y Pozas (1821–1890), som Manet såg personligen i aktion under en resa till Spanien 1865. Denna duk gjordes när han återvände till Frankrike. Till skillnad från konstnärens tidigare skildringar av tjurfäktare bär Cayetano en riktigt röd kappa.
”Torero muerto”(1864)
”Död tjurfäktare” (1864) olja på duk, 76 x 153 cm National Gallery of Art, Washington Det är inte känt hur målningen ursprungligen såg ut, eftersom ingen bild existerar. Det antas dock att den fanns i den nedre delen av kompositionen. ”La corrida” (1864-65) olja på duk, 48 x 108 cm The Frick Collection, New York”Tjurfäktning” (1865-66) olja på duk, 89 x 109 cm Musee d`Orsay, Paris
Manet var förtjust i tjurar, deras rörelse och samtidigt den dramatiska aspekten av corridan som han kunde se under sin vistelse i Spanien. Verket var ursprungligen en del av en större komposition avsedd för Parissalongen samma år, med titeln ”En tjurfäktning”. Målaren, missnöjd med kritiken, skar duken i två delar. ”Den döda matadoren” förvaras i Washington, medan den andra delen ”La Corrida” tillhör Frick Collection i New York.
”Flöjtspelaren” (1866) olja på duk, 160,5 x 97 cm Musée d´Orsay, Paris
Denna tavla är starkt inspirerad av spansk konst. Den skapades efter ett besök på Pradomuseet 1866, där Manet fick se Diego Velazquez’s ”Pablo de Valladolid”. Verket avvisades från Parissalongen. Bakgrunden är så homogen att det är svårt att se skillnaden mellan golvet och utrymmet bakom pojken.
”Pablo de Valladolid” (1632-34) olja på duk, 209 x 123 cm Pradomuseet, Madrid
”Philibert Rouvière som Hamlet” (1865) olja på duk, 187 x 108 cm National Gallery of Art, Washington D.C
Med den här målningen antog Manet utmaningen från Velázquez.
Detta kraftfulla porträtt av skådespelaren iklädd i Hamlet-kostym visar karaktärens känslor snarare än sina egna. Han är i rollen! Jag älskar nyanserna i svart och de olika penseldragen som används.
”Lumpsamlare” (1865-70) olja på duk, 194 x 130 cm Norton Simon Museum, Pasadena
”Avrättningen av kejsaren Maximilian” (1868) olja på duk, 252 x 305 cm Kunsthalle Mannheim
Avrättningsscenen av kejsaren Maximilian i Mexiko gav Manet möjligheten att återbesöka det redan klassiska ämnet. Utgångspunkten var Goya. Manet utförde några versioner av detta motiv. Själv sympatiserade han med republikanerna och var emot kejsardömen, så tavlorna har en regimkritisk karaktär!
En kort faktaruta om Maximilian:Den yngre brodern till Frans Josef I av Österrike var vicekung över Lombardiet-Venetien. När Italien förenades stod han utan rike. Mellan 1864 och 1866 blev han indragen i Mexiko, där han fick en inbjudan från Napoleon III att bli kejsare av landet. Slutligen tillfångatogs Maximilian av mexikanska republikaner under Benito Juarez och arkebuserades den 19 juni 1867. Hans kropp fördes till Österrike och begravdes i den kejserliga kryptan i Wien.
Francisco Goya ”Den 3 maj 1808 i Madrid: arkebuseringen” (1814) olja på duk, 268 x 347 cm Pradomuseet, Madrid
Den första versionen (1867) är idag utställd på Museum of Fine Ats, Boston, olja på duk, 195 x 259 cm
En annan tolkning från 1867 olja på duk, 48 x 58 cm Ny Carlsberg Glypotek, Köpenhamn
Den tredje versionen klipptes i mindre delar som såldes efter Manets död var och en för själv (1867/68), olja på duk,193 x 284 cm National Gallery, London
Édouard Manets intresse för spansk kultur hade varit uppenbart i flera år. Han klädde sina studiemodeller i andalusiska dräkter och utrustade dem med spanska föremål, ofta på fantasifulla sätt. Han använde traditionella teman och tolkade dem utifrån sin tids händelser. Figurerna var realistiska, färgtonerna påminde om bruna, varma nyanser från det spanska måleriet. Men Manet utvecklade det vidare och så småningom fick han nya inspirationskällor…
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte något bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten summa har stor betydelse.
Tack!
Samuel van Hoogstraten född 1627 i Dordrecht i familj av menoniter och tillhörde den protestantiska, anabaptistiska kyrkan. Hans far var silversmed och Samuel tränade först i hans verkstad. Efter hans fars död flyttade han till Amsterdam där han anslöt sig till Rembrandts van Rijn ateljé (1642-48). Resor till Wien, Rom och London befäste honom som mästare inom porträtt- och perspektivmåleriet. Slutligen bosatte han sig 1661-62 i Dordrecht.
Hans gåtfulla tavlor bjuder till borgerliga hem.
Var försiktigt…
Ibland sitter nyckel fortfarande kvar i låset på hans målningar!
”Självporträtt” (ca.1644) olja på duk, 63 x 48 cm Museum Bredius, Haag
Samuel van Hoogstraten var en man med många talanger. Förutom att vara en skicklig konstnär, var han en expert på etsningar och gravyrer, en begåvad poet och författare. Målare dog i Dordrecht 1678, bara 51 år gammal. Varför blev han så betydelsefull för holländska guldåldern?
Hans skapande var mycket omfattande: genrestycken, porträtt och religiösa bilder. Förutom att måla ägnade han en del av sin tid åt konsteoretiskt arbete. Hoogstratens opus magnum var en bok om måleri ”Inleyding tot de hooge schoole der schilderkonst: anders de zichtbaere werelt ” (1641) . Det är en sorts avhandlingsbok som innehåller intressant material om samtida konstnärer, måleriets praktik. Han såg sig själv som en universell konstnär, som skildrade hela den synliga världen, inklusive historiska och allegoriska scener.
Dags att presentera Samuels van Hoogstraten konstnärskap lite närmare!
Trompe l’œil
Kunsthistorisches Museum i Wien bevarar en unik tavla. Van Hoogstraten utförde den under sin vistelse i Wien. Han skildrade en gammal man, men faktiskt bara hans ansikte med rynkor och skägg. Vem är denna man? Enligt en tradition antas att mannen är rabbin Yom Tov Lipmann Heller (1579–1654), som lyckades få tillstånd för judar att bo i Wiens Leopoldstadt-distrikt. 1629 anklagades rabbinen för ogynnsamma uttalanden för staten och kyrkan, inkluderade i hans skriftliga verk. Han dömdes till döden, men efter 40 dagars fängelse fick han benådning.
”En gammal man tittar genom fönstret” (1653) Olja på duk, 111 x 86,5 cm Kunsthistoriszches Museum, Wien
Vi återkommer till tavla!
Se hur många detaljer konstnären gav åt fönstret. En liten vas utanför fönstret förstärker och betonar djupet i målningen. Vi kan beundra stenarbetets struktur och yta. Det är en helt fantastiskt illusionistisk målning.
”Trompe l`oeil ”(1664) olja på duk, 46 x 58 cm Dordrechts Museum
Här har vi exempel på en typisk trompe l`oeil som skiljer sig från en vanlig stilleben- målning genom sin avsikt att vilseleda observatören. Konstnärens tekniska förmåga är tänkt att förbli oupptäckt och med ett perfekt perspektiv, skickligt observerat ljus, realistiska färger är knep för att få betraktaren att tro att en plan yta inte är plan, eller att det finns ett utrymme där det, faktiskt inte är ett utrymme.
Van Hoogstraten var banbrytande inom detta område. Här ser vi en mängd vardagliga föremål som hålls av två läderremmar över en träram.Målare föreslår att den intima världen med samling av brevet, pärlor och sytillbehör kan handla om någon kvinnan. Eller hur?
Läkare är på besök
Mästare skildrade ofta rika hushåll med möblerna och målningarna på väggen. Bilden visar en blek kvinna, som sitter på stolen, med huvudet lutande åt sidan. Bakom henne ser vi två män. Den ena är en läkare som håller upp en kolv med kvinnans urin för att avgöra om hon faktiskt är gravid. Den andra mannen, kanske hennes man, kanske hennes älskare, ser på flaskan och fruktar resultatet av undersökningen.
”Den anemiska damen” (1667) olja på duk, 69,5 x 55 cm Rijksmuseum, Amsterdam
Så vad är historien bakom den här scenen? Titta på golvet vid kvinnans fötter. Vi ser en katt som var en medeltida symbol för lust och i denna målning kan dess närvaro representera olaglig kärlek.
Perspektivmästare
Van Hoogstraten är den enda holländska målaren från 1600-talet som skriver om sin upplevelse av den optiska enheten kallad camera obscura.
”Perspektiv vy med en kvinna som läser ett brev” (ca. 1670) Mauritshuis, Haag
”Hofburgslottet in Vienna” (1652) olja på pannå, 79 x 84,5 cm Kunsthistorisches Museum, Vienna
Som sagt hade Samuel van Hoogstraten olika talanger. Han hade ett stort intresse för perspektiv, arkitektur och illusionistiska lösningar. På den här tavlan verkar imaginära linjer som dras längs trottoarplattorna och viker mot bakgrunden, mötas på insidan av eldstaden, uppe till höger. Detta enpunktsperspektiv skapar en övertygande följd av rum.
”Utsikt från en korridor” (1662) olja på duk, 260 x 140 cm National Trust, Dyrham Park
Han målade genrescener i liknande stil som kända kollegor Pieter de Hooch (1629-1684) och Gabriel Metsu (1629-67), han slutförde många porträtt, men kommer han mest minns som en specialist i perspektivet!
En gåtfull målning hänger i Louvren i Paris. Hoogstraten fokuserade all sin uppmärksamhet på den rumsliga konstruktionen. Illusionen av perspektiv förbättras subtilt av de sneda linjerna på de olika kakelgolven. Målningen blir ett slags trompe l’oeil men motivets uppenbara enkelhet döljer en moraliserande avsikt. Verket är också känd under titeln ”Tofflor”. Slippern som ligger i full vy i målningens centrum, har just kastats hastigt i korridoren. Dessa små skor, avsedda att bäras inuti huset, blir ett tecken på en fördärvad existens nu när de har kastats. Husets ägarinna har övergett sin lugna verksamhet, hon har avbrutit sin läsning (boken är betydligt stängd) för ett amoröst möte. Målningen i bakgrunden är ett verk av Gerard Ter Borch (1617-81) som fördömer olaglig kärlek.
”Tofflor” (ca.1670) olja på duk, 103 x 70 cm Louvre Museum
Vissa konsthistoriker (Eddy de Jongh) pekar på bildens erotiska konnotationer. Kvinnors övergivna träskor är inte slumpmässiga föremål. De är som en inbjudan till större intimitet. Och konstnären öppnar denna dörr för att vi ska kunna kika!
Perspektiv-lådor. Peepshow
Van Hoogstraten skapade ett antal perspective box-målningar, varav endast ett fåtal finns kvar idag. Ett bra exempel är den från National Gallery i London. Perspektiv låda är en rektangulär trälåda med inredning i ett holländskt hus målat på tre sidor. Ursprungligen skulle ljus ha kommit in i lådan från sidan, kanske genom ett specialbehandlat papper. Lådan skulle ha placerats nära ett fönster eller ljus. Två kikhål visas på lådans två kortare sidor, och om man tittar igenom får man intrycket av en 3D-vy av husets interiör. Detta exempel är en av de finaste. Stativet är modernt.
”Perspektiv låda” (1660)
”Perspektiv-låda med utsikt över interiören av ett holländskt hus” ( 1655-60) National Gallery, London
Interiör. Optiska ”camera obscura”. Perspektivlek- en fantastisk exempel på Samuels van Hoogstraten kunskap!
Den lyriska målningen med två kvinnor
Denna målning visar en mamma och hennes hembiträde som kärleksfullt tittar på ett spädbarn vilande i en korgvagga. Ingenting är störande på den intima scen som perfekt visar det fina penselverket och chiaroscuro-effekterna präglat av Rembrandt.
”Två kvinnor vid en vagga” (1670) Olja på duk, 66 x 55 cm Museum of Fine Arts, Springfield
En skapande fantasi, ett perfekt perspektiv, förmågan att leka illusioner i sina målningar – allt detta är viktiga inslag i van Hoogstratens konst. Det var ett sant nöje för mig att kunna skriva och bevisa hur häftigt denna holländska konstnär var! v
KONSTSPEGEL 