Kristus led och dog på korset för att rädda mänskligheten. Vi upplever hans död och uppståndelse år efter år under Påsktiden.Triduum sacrum (de tre heliga påskdagarna) är tiden när vi kan fundera lite mer om livet, döden, sorgen och lidanden. Konstnärer har genom historien mediterat över denna händelse och dess viktigt betydelse. Vi alla sörjer Jesus död men hur livsavgörande var det för Maria? Kvinnan som födde honom, som såg honom döende på korset…
Scenen som visar Jungfru Maria tillsammans med Jesus döda kropp kallas för Pietà. Ordet betyder på italienska medlidande eller sorgsen ömhet. Ämnet introducerades i vår bildkonst redan under senmedeltiden. Renässansen kännetecknades av ett stort intresse för människan och hennes fysiska och psykiska materia.Den sörjande Maria väckte känslor och tog sin förtjänade plats kring den lidande Jesus. Berättelse finns inte beskriven i Bibeln men både nederländska och italienska konstnärer började skapa känsloladdade verk av det som händer efter Jesus korsfästelse och död.
Rogier van der Weyden ”Korsnedtagningen” (ca.1435) olja på panel, 220 x 262 cm Museo del Prado, Madrid
Rogier van der Weyden (ca.1400-64) var den främsta företrädaren för det nederländska måleriet. ”Korsnedtagningen” bekräftar hans otroliga arbete, förmågan att avbilda levande figurer och starka färger. Vår uppmärksamhet dras till den svimmande Jungfru Maria- hennes kropp klädd i en blå mantel, som är framställd parallellt med Kristus kropp, båda armarna är utbredda i en liknande position. Konstnären betonade moderns lidande med sonens plågor. Det är en viktig aspekt, särskilt när vi tänker på van Weydens nästa verk: Pietà.
Rogier van der Weyden ”Pietà” (1441) Olja på panel, 32,5 x 47,2 cm Royal Museum of Fine Arts of Belgium, Brussels
Maria från Magdala och Johannes stödjer Maria, men denna sorg är otröstlig. Hon är alldeles förtvivlad och förkrossad. Den flamländska målaren utförde scenen med dramatik och skicklighet i detaljerna. Jungfruns varje lidande gest är perfekt återgiven.
Devotio moderna – en konst att meditera med hemma
Devotio moderna – rörelsen föddes i Nederländerna och dess mål var innerlig fromhet, att följa Kristus genom deltagande i bibliska scener.
Petrus Christus ”Pieta” (ca.1450) Olja på trä, 25,4 x 35 cm Metropolitan Museum of Art, New York
Petrus Christus (ca.1410-72) var influerad av sina stora kollegor som Jan van Eyck och Rogier van der Weyden. Själv introducerade han en lyrisk stämning och mjuka linjer i sina religiösa framställningar. Hans ”Pietà”, avsedd för privat hängivenhet (devotio moderna), skildrar sorg över Kristus döda kropp på ett sätt som bidrar till kontemplation. Helgonen bär samtida klädsel, på marken ligger föremål ur passionshistorien (s.k Arma Christi). Allt detta gav en känsla av personligt närvarande i passionen. Jungfrus ställning är tänkt att indikera att hon lider tillsammans med sin son. Att meditera över Kristus smärtor var ett sätt för troende att fördjupa sin andlighet. Det var något religiösa bilder hjälpte till med.
Stabat mater dolorosa
Rogier van der Weyden ”Korsfästelse med Jungfru Maria och Johannes” (ca.1460) Olja på ek, 323 x 192 cm El Escorial, Madrid
”Stabat mater dolorosa” är en hymn och handlar om Jungfrus sorg efter Kristus korsfästelse. Texten skrevs av Jacopo da Todi (ca.1230-1306) franciskanmunk från Italien. Många kända kompositörer har tonsatt stycken som sedan 1700-talet ingår i den romerska liturgin.
Under korset står Mariasörjande vid sonens sidadär han dog för syndig värld.Jesu plågor henne bränner,och hon modershjärtat kännergenomborrat av ett svärd. O hur sorgsen, hur bedrövad
övergiven trots berövad
är Guds moder i sin nöd!
Scenen åskådligjorde Rogier van der Weyden och placerade faktiskt Maria och Johannes under korset. Deras vita kläder kontrasterar starkt mot den röda baldakinen ovanför den heliga kroppen. De fyra evangelisterna berättar att Jungfrun var involverad vid korsfästelsen i Golgata, men bara Johannes lyfter fram just hennes roll och närvaro.
Tizian ”Mater dolorosa” (1554) Olja på duk, 68 x 61 cm Prado
”Och när Jesus såg sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till henne:”Moder, låt honom vara din son.” Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din moder!” (Joh. 19:25-27)
Pietà från Askeby
Pietàmotivet fick en enorm stor spridning i hela Europa, inte bara i måleri, men också i skulptur. Det internationella religiösa läget och andan präglade naturligtvis Sverige. I Askeby (Östergötland) finns ett kvinnlig cistercienskloster som har bevarat en av vårt lands bäst bibehållna Pietàscener. Enligt min mening- det vackraste. Skulpturen föreställer den sörjande Maria med Kristus i hennes knä. Jungfrun håller ömt om sonens sårade kropp och betraktar honom stillsamt med kärlek och medlidande.
Altarskåp med Pietà Nordtyskt beställningsarbete från1440-talet, träskulptur Askeby, Östergötland Bevaras idag på Statens Historiska museer
En av de starkaste litterära beskrivningarna till Pietà kan vi läsa hos den heliga Birgitta (1303-73) och det är det mest betagande som jag har hittat:
"Sedan togs han ned från korset, och jag mottog honom i mitt knä som en spetälsk och alldeles blåvitt, ty hans ögon voro döda och blodfyllda, hans mun kall som snö, hans skägg var som snören, hans ansikte var förlamat och hans händer voro så förstelnade, att de inte kunde böjas ned över bröstet utan över magen, ungefär vid naveln. Så som han hängt på korset, så hade jag honom i knäet, och han var liksom förlamad i alla lemmar". Efter några meningar avslutar Jungfru Maria med ett memento riktat till Birgitta: "Se, min dotter, detta har min son lidit för dig."(Rev I:10) Reuelaciones Sanctae Birgittae, Riksarkivet, Stockholm
En polsk accent- Pietà från Tubądzin
Krakow verkstad ”Pietà från Tubądzin” (ca.1450) tempera på panel /and gold on lime, 134 x 86 cm Nationalmuseum, Warszawa
Verket skapades av en anonym polsk konstnär känd i konstlitteraturen som Begråtande-Mästare. Målningen föreställer enligt Pietà-mönstret Jungfrun, som håller den döde Jesus i sitt knä. En lyrisk stämning dominerar hela scenen. Kristus kropp är stel, hans armar är böjda och hans huvud är slappt bakåtlutat. Kroppen är fläckad av blod och musklerna är spända. Marias mörka, sorgsna dräkt kontrasterar mot det ljusa tyget (perizonium) på Kristus kropp. På båda sidor flyger änglar som håller i sina händer ”arma Christi” – föremål ur passionsdramat (tång, lans, svamp på käpp). Tendensen är här helt klar, Jungfru Maria är deltagande och lidande.
Passionens och pietà målningar var en utmaning för konstnärer både på grund av svårigheten att förevisa en naken kropp och att förmedla starka känslor. Målare från nordliga länder kombinerade detaljernas realism med en mycket stiliserad komposition. Italienare koncentrerade sig på patoset. En sak är gemensam för alla framställningar: Kristus ligger med huvudet mot vänster, på Marias högra sida. Anatomi och proportioner kan skilja sig från varandra, men scenen förmedlar alltid starka, genuina känslor.
Dramatisk ”Pietà” av Ercole de Roberti
En italiensk målare från Ferraroskolan, Ercole de Roberti (1456-96) skildrade ”Pietà” som en dramatisk scen med den spöklika folkmassan i bakgrunden. Den lilla tavlan uttrycker hans djupa emotionella reaktion på passionshistorien, och den okonventionella skildringen av ämnet är enkel och sparsam. Inga stora detaljer finns i berättelsen. Kristus icke-idealiserade bleka kropp, Marias ångestfyllda ansikte framkallar en intensiv och känslomässig effekt.
Ercole de Roberti ”Pietà” (1495) Olja på panel, 33 x 30 cm Walker Art Gallery, Liverpool
Patos förstärks av det kala, steniga landskapet och de taggiga konturerna av Jungfruns mantel. I bakgrunden upprepade Ercole da Roberti tydligen scenen med Jesus korsfästelse. Naturen återspeglar sorgens dramatiska egenskaper. Marias och Jesus kropp skapar den nakna sanningen om tragedin och ger en universell betydelse för mänskligheten.
Pieta från Avinion-”Villeneuve Pietà”
Pietà från Villeneuve-lès-Avignon är utan tvekan den största franska målningen från 1400-talet. Verket tillskrivs Enguerrand Quarton (ca.1415-66)- en målare från Picardie, verksam i Provence.
Enguerrand Quarton ” Pieta från Avinion” (ca.1455) Tempera och guld på valnötsträpanel, 163 x 218 cm Louvre
Bilden har sin källa i litterära beskrivningar av Kristus passion som å ena sidan betonade identifikation med Jesu liv, och å andra sidan åskådliggjorde beskrivningar av hans lidanden. Runt guldbakgrunden finns inskriptionen från den bibliska Jeremias klagovisor:
”Låt det inte drabba er, alla ni som passerar längs vägen. Kom se er omkring, se på mig! Finns det någon smärta som kan jämföras med min smärta, det som har gjorts mot mig?” (Jeremias 12:1-6)
Pietro Perugino (ca.1450-1523) skildrar två olika Pietàscener
Pietro Perugino ”Pietà Gonfalon” (ca.1472) olja på duk, 128 x 165 cm Galleria Nazionale dell’Umbria, Perugia
Pietro Perugino (ca.1450-1523) representerade den umbriska skolan. Hans Pietà på duken är i betydligt sämre skick för att den tillverkades som en gonfalon (fana till processionen) till franciskanerklostret i Farneto, nära Perugia. Det är ett tidigt verk av konstnären och framställer Jesus blåaktiga kropp, endast klädd i ”perizonium”. Kristus ligger på Marias knän; alla hans sår är synliga. Till vänster knäböjer den helige Hieronymus traditionellt avbildat med lejonet, till höger Maria Magdalena, som liknar Botticellis kvinnor. Det är inte underligt, för båda konstnärerna var vänner.
Pietro Perugino ”Pieta” (1493) Olja på panel, 168 x 176 cm Uffizi
Nästa verk är en karaktäristisk bild för Perugino. Det är typiskt hans stil. Han skapade Pietà i 1493 på höjden av sin karriär. Sorgescenen är statisk och utspelar sig ytterst ovanligt under arkaderna. Perugino var mästare på perspektiv. Han bevakade också väl den nya tekniken, oljemåleriet. Denna Pietàscen förmedlar inte känslor, men vi måste respektera hans sätt! Det blygsamma landskapet, den perfekta arkitekturen är ett avsiktligt ändamål. Det refereras till oändligheten. Gester och uttryck skapar en lugn och fridfull atmosfär. Den sittande Maria med Sonen på sina knän är en symbol för ödmjukhet och fromhet.
Eleganta och sublima Pietà-tavlor från Venedig.
Giovanni Bellini (ca.1433-1516)var den som upphöjde det venetianska måleriets standard och stil. Ett ämne som flätats samman genom hela målarens karriär, från allra första början, är Pietà. Här är några av Bellinis mest hjärtskärande exempel:
Giovanni Bellini ”Pieta di Bergamo” (ca.1455) tempera på panel, 52 x 42 cm Accademia Carrara, Bergamo
Den här ”Pietà” byggs på bysantinska ikoner av ”imago pietatis” som det fanns många exempel på i hela Venedig. Daterat till omkring 1455, är det ett av Bellinis tidigaste verk och prototypen för serie av liknande motiv. Ovanför varje figur står namn på grekiska, ytterligare ett bevis på målningens ursprung. Figurernas extrema uttryck för sorg är ovanliga i Bellinis verk.
Mellan 1465 och 1470 målade Bellini ”Brera Pietà”, en bild av medlidande och förtvivlan. I stället för att fokusera på perspektivrummet verkar Bellini vara intresserad av huvudpersonernas sorgsna mänsklighet. Den tysta dialogen mellan Modern och Sonen pågår, samtidigt som Johannes ansikte förmedlar förvirring och rådlöshet. Nedanför på gravväggen står det en kort latinsk inskription: ”Varje gång kommer dessa tår- svullna ögon att framkalla snyftningar, kanske är det Bellinis målning som gråter”.
Giovanni Bellini ”Brera Pietà” (ca.1465) tempera på panel, 86 x 107 cm Pinacoteca di Brera, Milano
”HAEC FERE QVVM GEMITVS TURGENTIA LVMINA PROMANT BELLINI POTERAT FLERE IOANNIS OPVS”
Bellinis verk uppmuntrar oss att deltaga i Jesu lidande, genom att skapa en intim atmosfär för kontemplation och för att få, oss betraktare, att känna sig som om vi delar ett utrymme med de avbildade figurerna.
Bellini skapade sin sista Pietàscenen som en 60-år gammal konstnär. Han var erfaren, hade många elever och alla kallade Giovanni Bellini för pittore ufficiale della Serenissima. Jungfrun håller den döde Sonen i sitt knä, hon är nästan överväldigad av kroppens tyngd som verkar glida bort från henne. Hennes ansikte är blekt av ålderdom. Maria verkar vara utmattad på grund av det omänskliga lidandet.
Giovanni Bellini ”Pietà Martinengo” (ca.1505) olja på panel, 65 x 87 cm Gallerie dell’Accademia, Venedig
En skulptur som tvingar oss till tystnad och koncentration
Denna marmorskulptur förbryllar oss alla, både vanliga turister som reser till Rom och poeter, författare. Varför? Vad finns det i Michelangelos Buonarroti (1475-1564) verk som fångar oss?
Michelangelo Buonarroti ”Pietà” (1498-1500) Marmorskulptur, 174 x 195 cm Peterskyrkan, Vatikanstaten
En skulptur bredvid vilken man fryser orörlig, vilken tvingar fram vår hela koncentration. Michelangelo fick en beställning på marmorstatyn av den franske kardinal Jean Bilheres (1439-99) under konstnärens vistelse i Rom. Pietàn skulle placeras på kardinalens gravsten i Santa Petronellas kyrkan. Konstnären valde själv ett marmorblock i Carrara, eftersom han visste att skulpturen skulle bli hans berömmelse. Arbetet pågick i över ett år.
Maria sitter på toppen av ett stenblock som symboliserar Golgata, och i sitt knä håller hon Jesus nedtagen från korset. Den högra handen stödjer sonen och den vänstra handen är öppen i en presentationsgest: ”det är jag, hans Moder”. Kristus kropp med lutande huvud och höger arm som faller över moderns dräkt skulpturerades med stor kunskap om anatomi. Det ser ut som sonens sista andetag har flytt…
Buonarroti tog hand om varje detalj, varje sena i Kristus lemmar, spikmärken, de draperade tygerna. Ett fragment av Marias fot som sticker ut bakom klänningen. Man ser papillarlinjerna på insidan av händerna. När vi tittar på Michelangelos Pietà, ser vi det starka sambandet mellan ljus och skugga. Det köttiga och det andliga. Stenen och mästarens hand. Egna tankar. Världens oändlighet före oss och efter oss.
”Pietà Bandini” kallad även för ”Florentinska Pietà” (ca.1546-55) Marmor, höjd 226 cm Museo dell´Opera del Duomo Katedralmuseet, Florens
Den här gången skapade Michelangelo en mer personlig bild av Pietà. Skulpturen framställer fyra personer: Jesus, Nikodemos, Maria Magdalena till vänster och Jungfru Maria till höger. I komposition tog Nikodemus Marias plats, medan hon själv tillsammans med Maria Magdalena stödjer Jesu kropp. Sonens dödlighet uttrycks mer realistiskt genom att hans kropp sjunker. Rädsla, förtvivlan och smärta kännetecknar alla figurer. Enligt konsthistoriker är Nikodemus ansikte ett självporträtt av Michelangelo, 72 år gammal mästare.
Dramatisk miljö hos El Greco
El Greco ”Pietà” (ca.1570) tempera on panel, 29 x 20 cm Philadelphia Museum of Art
Domenikos Theotokopoulos, kallad El Greco (1541-1614) avvek från den traditionella ikonografin och ändrade kompositionen. Hans förebild var faktiskt Michelangelos ”Florentinska Pietà” vilken han kunde beundra under sitt besök i Rom. I målningen upprepade konstnären den triangulära uppbyggnaden, men istället för att placera Nikodemus på toppen, målade han Maria där uppe med det enorma lidandet i sitt ansikte. El Greco introducerade ett eget landskap med ett berg och tre kors omgivna av en stormig himmel. Dramatisk och mystisk samtidigt…
Med tiden blev Pietàframställningar ett sätt att uttrycka sanningen om livets svårigheter, om kampen och smärtan som följer oss på jorden. En mor som sörjer sin sons död är en mycket sorglig bild. Det är svårt att föreställa sig vad en kvinna som drabbats av en sådan tragedi, kan känna. Moderskapet är för henne ett av de viktigaste värdena i livet. Marias sorg och förtvivlan är djup och äkta. Hennes tragedi är mänsklig, bedrövlig och universell. Hon representerar alla sörjande mammor!
Den moderna ”Pieta”
Käthe Kollwitz (1867-1945) föddes i Preussen (Königsberg) och blev en av de mest kända kvinnliga tecknarna. Hon skildrade ofta lidande barn och kvinnor, effekten av upplevelser som hustru till en läkare i det berlinska fattigkvarteret, Prenzlauer Berg. I den nedan presenterade etsningen avbildade Kollwitz sin yngste sonen Peter (1896-1914) vid 7 års ålder.
Kaetthe Köllwitz ”Kvinna med dött barn” (1903) etsning med gravyr
Tyvärr blev sonen vid 18 års ålder antagen till armén och förlorade sitt liv i första världskriget. Modern hittade lindring i konsten. 1937 utförde hon sitt viktigaste verk, Pietà-skulpturen.
I eftertanke över den döda sonen. Smärtan finns ändå kvar.
Käthe Kollwitz”Moder med sin döde son” (1937-38) bronsskulptur, 37,95 × 28,6 × 39,6 cm Käthe Kollwitzmuseet , Köln
Påskens drama innehåller moderns maktlöshet. I berättelsen om Jesu lidande visar bilderna av nedtagningen från korset det sorgligaste av allt: moment av största förtvivlan och inget tecken alls på uppståndelsen.
Inget hopp alls.
Pietàmotivet handlar om den totala ensamheten. Även om scenen avbildar andra figurer/gestalter, verkar Jungfru Maria vara ensam. Det är bara modern och hennes sorg.
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar – stödja mig! Även en liten belopp har en stor betydelse.
Staden Firenze finns nämnd redan 59 f.Kr. då romerska krigsveteraner erhöll mark och bosatte sig på den toskanska provinsen. Staden hamnade under olika härskare och kungar. Ekonomisk välmående hade en stor roll, pengar, makt och handel med Levanten skapade blomstrande villkor till prosperity. Därför är det inte konstigt att Renässansen börjades i Florens!
Florens åtnjöt välstånd större än någon annan italiensk stad. Köpmännen och bankirer som ansvarade för hennes välfärd, styrdes obegränsad fria från yttre restriktioner. Den härskande klassen var stolt, ambitiös, intellektuellt och kulturellt nyfiken. Dags att presentera staden och Florens personligheter!
Dante Aligheri (1265-1321)
Författare föddes naturligtvis i Florens. Hans viktigaste verk var ”Divina Commedia”( Den gudomliga komedin). I verket framträder Dante själv som huvudperson, och under hans vandring genom helvetet, skärselden och paradiset, träffar han berömda personer som hamnat i de olika världarna efter döden. En av Dantes största förtjänster var att han skapade ett nytt skriftspråk, baserades på det talade italienska. Tidigare skrevs allt på latin.
Sandro Botticelli ”Dante Alighieri”(1495) Bibliothèque et fondation Martin Bodmer (Cologny, Schweiz)
Första sidan ”Inferno”
Domenico di Michelino (1417-91) ”La Divina Commedia di Dante” (1465) fresken 232 x 290 cm finns fortfarande i domkyrkan Santa Maria del Fiore
Dante Alighieri håller sin epos i vänstra hand. Med sin högra hand pekar han på en procession av syndare till helvetet, bakom honom skärselden och en historisk utsikt över Florens stad.
Giovanni Boccaccio
föddes i Florens 1315 och dog i Florens1375. En italiensk författare kallad för novellens skapare. Hans ”Dekameron” avbildar digerdödens hemska dagar, när tio personer flyr undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta upp stämningen berättar de tio figurer berättelser, en i varje kväll i tio dagar. Hundra korta berättelser ger en beskrivning av seder, å ena sidan uttrycker det frodiga livet, fullt av kärlek, erotiska äventyr och mänsklig sensualitet, å andra sidan uttrycker beundran för intelligens, mänskligt sinne, visdom.
Introduktion till Dekameron (1350–1353)
Sandro Botticelli ”Karta över Inferno” (ca.1480-90) Silverpunkt, bläck, färgat med tempera 33 x 47, 5 cm Biblioteca Apostolica Vaticana
Sandro Botticelli eller någon från hans verkstad avbildade ”Bankett i tallskogen” (1482/83) en 18:te berättelse från den femte dagen, Pradomuseum, Madrid
Andrea di Firenze (ca.1337-77)
en florentinsk målare utförde en svit stora fresker i spanska kapellet i S.Maria Novella.
Andrea da Firenze (verksam 1343-77) skildrade representanter av den katolska kyrkan med påven Innocent VI och kejsaren Karol IV. Duomo i bakgrunden.
Den dominikanska kloster hierarki och historia.
”Carta della Catena”över Florens
tillskrivs Francesco di Lorenzo Rosselli (1471 -1482)är det första kända exemplet i kartografins historia som är en fullständig representation av staden Florens, inklusive alla dess byggnader, gator och torg.
Namnet härstammar från den hänglåsta kedjan (it: catena) som ramar in kartan. Men jag tror att det är mycket mer än bara en karta. Man kunde tänka på detaljerna i timmar. Lägg märke till hur konstnären i det högra hörnet ritar samma vy. Du kan se hur noggrant skaparen har varit med att framställa detaljer i denna utsikt över en senmedeltida stad.
Carta della Catena (ca.1480)
Självporträtt?
Girolamo Savonarola (1452-98)
dominikanerbroder, folkledare och klosterreformator. Han föddes i Ferrara men från 1489 levde i Florens, där han i sitt kloster verkade för en återgång till Sankt Dominikus fattigdomsideal. I staden predikade han och ville genomföra religiösa reformer. Eftersom Savonarola hotade mångas intresse, även påven Aleksander VI:s Borgia, bannlystes han och brändes 1498 som ett kättare. Han hatade Florens glans och kulturella fester och så slutades hans liv och läror i dessa vackra stad på ett plågsamt sätt…
Palazzo Vecchio och Loggia dei Lanzi under Savonarolas avrättning (1498) målades av en anonym konstnär runt 1650 Museo di San Marco, Firenze
Domenico Ghirlandaio (1449-94)
egentligen Domenico di Tommaso Bigordi, född och död i Florens, var kopplad med staden, där ledde han en stor verkstad. Han blev sin tids främste monumentalmålare och porträttör. Utan Ghirlandaio kunde vi inte beundra fresker i den Sixtinska -kapellet. Michelangelo lärde sig av honom freskomåleriets krävande teknik!
Domenico di Ghirlandaio en fragment av ”Underverk av St. Franciskus” (1483-85) Fresk Santa Trinita, Florence
Fresken utfördes för Francesco Sassetti´s kapell. På sidan av altaret knäböjdes donator Francesco och hans fru Nera de Corsi. I panelen ovan finns scenen där St. Franciskus återupplivar den romerska notarius son, med utsikt över Florens i bakgrunden: till höger den romanska fasaden i Santissima Trinita, till vänster Palazzo Spini, i bakgrunden Arno-bron. Bankiren Sassetti köpte 1478 rättigheter till ett begravningskapell i basilikan Santa Trinità och anställde Ghirlandaio att utföra arbete.
Fresken ”Visitation” presenterar Jungfrus och Sankta Elisabet möte. I bakgrunden landskap över Florens.
Detalj/Tre män lutar sig över väggen och tittar på aktiviteten i staden nedan. Tornet mellan de två träden liknar Palazzo Vecchio-tornet.
Sandro Botticelli (1445-1510) egentligen Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi
född, verksam och död i Florens. Han var en av de främsta ungrenässans målare. Botticellis mest kända målningar idealiserar scener ur mytologins värld. Inte alla vet att i sina sista år blev han mer religiös. Han lyssnade på den predikande Savonarola och efter hans död, blev Botticellis konst ensidig religiös (t.ex. ”Begråtelsen” i Poldi Pezzoli)
Självporträtt av Sandro Botticelli (ca.1480) från ”Konungarnas tillbedjan” utförd för Santa Maria Novella, idag i Uffizi
”Konungarnas tillbedjan” (ca.1476) tempera on panel, 111 x 134 cm Uffizi
Boticelli ”Lamentation /”Begråtelse” (ca.1495) tempera on panel, 107x 71 cm Museo Poldi Pezzoli, Milan
Boticelli eller Filippino Lippi ”La Derelitta” /”Den nedlagda”(ca.1490) tempera on panel, 47 x 43cm Palazzo Pallavicini-Rospigliosi
Niccolo Machiavelli(1469-1527)
född i Florens och död i Florens var en filosof, politik, författare. Han är framförallt känd för den politiska skriften ”Fursten” som gavs ut fem år efter hans död. Sina politiska kunskap utvecklade Machiavelli under sin diplomatiska karriär, tyvärr dömdes han för konspiration mot Medici och undvek dödsstraff med hårsmån. Machiavelli ligger begravd i basilikan Santa Croce.
Santo di Tito (1536-1603) ”Porträtt av Niccolo Machiavelli”(ca.1570) Palazzo Vecchio samling
Machiavellis grav i Santa Croce
Amerigo Vespucci (1454-1512) en italiensk upptäcktsresande föddes också i Florens! Förmodligen utförd av Cristofano dell’Altissimo (ca.1568), Uffizi
Rafael Santi (1483- 1520)
föddes i Urbino, men 1504-08 flyttade han till Florens där han studerade da Vincis och Michelangelos verk. En av största italienska konstnärer smyckade sina verk med en otrolig precision, perspektiv och underbara sfumato teknik.
Rafael Santi ” Självporträtt-23 år gammal” (ca.1504-06) tempera on panel, 47,5 cm x 33 cm Uffizi
Från Florensåren kommer ett antal skildringar av Madonna med barnet och Kristi gravläggning.
”Madonnan med steglitsan” (Madonna del Cardellino) 1507 olja på pannå, 107 x 77,2 cm Uffizi, Florens
”Korsnedtagningen” (1507) Olja på pannå, 184 x176 cm Galeria Borghese, Rom
Leonardo da Vinci (1452-1519)
utbildade sig i Florens, där hans far fick plats som notarie 1469. Han praktiserade hos Andrea Verrocchio och senare i Lorenzo de Medicis akademi. Samvaron med tidens ledande konstnärer och intellektuella i Florens var ett naturligt steg på Leonardos karriär.
”Porträtt av Ginevra de Benci” (ca. 1474-76) olja på trä, 38,1 x 37 cm National Gallery of Art, Washington
”Madonna med nejlikor”(1474-78) 62 x 48 cm Alte Pinakothek, München
Mellan 1500-06 var Leonardo igen verksamt i Florens och utförde några spektakulära verk:
”Mona Lisa” (1503-06) olja på poppelpanel, 77 x 53 cm Louvre
Leonardo gav aldrig sitt konstverk någon titel. Namnet Mona Lisa fick tavlan från Giorgio Vasari som publicerade en biografi om konstnären, 31 år efter dennes död. Vasari identifierade modellen som Lisa, hustru till den förmögne florentinske sidehandlaren Francesco del Giocondo (1460-1538). Efter makens död 1539 gick Lisa (enligt hans sista testamente) till klostret Sant’Orsola. Hon begravdes där fyra år senare.
Michelangelo di Lodovico Buonarroti (1475-64)
född i Caprese, norr om Arezzo. Hans far var ämbetsmän och sonen fick konstnärlig skolning i Florens i freskoteknik hos Domenico Ghirlandaio. Michelangelo var bara 14 år gammal när Lorenzo di Medici upptäckte hans förmåga och tog honom under sina vingars beskydd.
Casa Buonarroti på Via Ghibellina 70 är ett hus-museum ägnat åt den kände konstnären fast bodde han där bara några år mellan 1516-25. Michelangelo föredrog att kallas honom skulptör snarare än målare och marmor från Carrara (Pietrasanta) var hans favorit material.
”David” beställdes av staden Florens styrelse (SIGNORIAN) 1501-04 Statyn symboliserades den unga, starka republiken. På början stod skulpturen på Piazza della Signoria precis utanför ingången till Palazzo Vecchio. ”David” flyttades inomhus 1880 för att skydda den vita marmor från oväder.
I Florens arbetade Michelangelo framför allt på kapellet som skulle komma att hysa familjegravarna, Medicikapellet, och Biblioteca Laurenziana båda i anslutning till San Lorenzo.
Han fullbordade monumenten över Giuliano och Lorenzo di Medici grav medgestalterna ”Natten och Dagen”(1526-31) och ”Skymningen och Gryningen”(1531)
Läsrummet
Den 10 mars 1564 begravdes Michelangelo i Basilica di Santa Croce i Florens.
Benvenuto Cellini (1500-71)
Sist inte minst borde jag nämna en florentinsk son, guldsmed och skulptör känd av sin underhållande självbiografi. Damer och herrar- Benvenuto Cellini arbetade för påvar, kungar, prinsar och kejsare. Och vilka fantastiska föremål utförde han!
Benvenuto Cellini ”Frans I:s saltkar/Saliera” (1540-43) guld, emalj, ädelstenar och förgyllningar, 26 x 33,5 cm Kunsthistorisches Museum, Vien
En riktigt konstnär borde skryta om sin konst och kunna sälja det! I memoarerna som Benvenuto dikterade vid 60-års åldern, berättar han hur han bedårade sina rika kunder. Trots äventyrliga liv var Cellini en hårt arbetande konstnär och han utförde många verk åt Florens.
Benvenuto Cellini ”Perseus med Medusas huvud” har stått i Loggia dei Lanzi sedan 1554.
Detalj
Tiden i Florens närmar sig till slut.
Historien, konst, kulturen och politik har här en huvudstad genom århundraden. Mycket har hänt vid Arno-floden och jag hoppas att den inlägg blir en inbjudan till Florens portar. Humanismens vagga blev Florens där mänskliga rättigheter utvecklades och stadslivet fick sin vackraste tradition.
Konstpegel behöver din hjälp.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
De stora stridsmålningarna var inte en uppfinning av renässansen. Under medeltiden var de mest allegoriska. Konstnärer började presentera krigsförlopp, belägringar och lägerliv när de lärde sig utmärkt nya perspektivregler. Nya färdigheter i att skildra den mänskliga figuren tillät att visa alla komplicerade poser, hästar i rörelse och riktiga stridsscener. Det är värd att se!
Piero della Francesca och Paolo Uccello-tradition och perspektiv.
Vi reser i tiden300 år tidigare in i en berättelse som började under den persiska expansion i östra delen av Romerska Imperiet… År 615 stjäl persiska kungen Chosroes den heliga kors från Jerusalem och ställer in det som ett objekt för tillbedjan. Den östliga kejsaren Heraclius strider mot Chosroes och efter att ha besegrat honom, återvänder han till Jerusalem.
Piero della Francesca ”Seger över Chosroes” (1452-59) 329 x 747 cm (vilken enorm fresk!) San Francesco, Arezzo
Målningen har fortfarande mycket av magi, kanske på grund att fresken var på en vägg som aldrig fick direkt ljus. Piero della Francesca målade inget landskap och koncentrerade sig istället på striden. Han har valt att presentera krigets mörka mekanism: det finns inga vackra mönster, inget vackert ljus och rustningen. Benen på hästar och människor fyller den nedre delen av kompositionen, medan över finns massor av stål och flaggor.
DetaljdetaljDetalj
Detalj
Paolo Uccello och ”Slaget vid San Romano”
Paolo Uccello (ca.1397-1435) hedrade en riktigt händelse ”Slaget vid San Romano”med fantastiska målningar som påminner lite om medeltida turneringar. Striden skedde den 1 juni 1432 mellan Florens och Siena. Segern blev på de florentinska sidan. Fresker beställdes av Lionardo di Bartolomeo från Florens, en tjänsteman under kriget med Siena. Scenen ägde rum i ett öppet utrymme även om man känns att händelse är begränsad. Denna effekt uppnås genom liggande på marken spjut och kroppen av den döda riddare, anordnades på ett sådant sätt att de bildar ett schackbrädsmönster.
Uccello ”Slaget vid San Romano” (1454-56), tempera on wood, 182 x 320 cm, National Gallery, London/ scen: Niccolo da Tolentino, ledare för florentinska sidan Detalj”Bernadino della Ciarda ramlar från hästen ” (1456) tempera on wood, 182 x 220 cm UffiziDetalj
Den andra målningen presenterar scenen när befälhavare Bernardin della Ciarda släppts från sadeln. Som tidigare är målning fyllt med genvägar i perspektiv. Uccello använder ett naturlig perspektiv (perspectiva naturalis) som kännetecke av flera försvinnande punkter och ett centralt perspektiv. Målningen är ovanlig för att är den enda av de tre som har spår av silverfolie som täckte riddarens rustning och skapade en metall-reflexer. Uccello experimenterade!
”Den avgörande attacken /Micheletto da Cotignola” (c.1450) Tempera on wood, 180 x 316 cm Louvre
Den tredje delen avbildar ankomsten av enheter under ledningen av Cotignola. Uffizi-panelen var antagligen utformad för att vara triptykens centrala målning. Konsthistoriker hävdar att scenen från London skedde i gryningen, denna från Uffizi- mitt av dagen medan från Louvren i skymningen. Det är ingen konstigheten för att striden varade i 8 timmar!
Albrecht Altdorfer och ”Slaget vid Issos”.
Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529) Oil on panel,158 x 210 cm, Alte Pinakothek, Munchen
Hur man kan ändra historiska detaljer i konstens tjänst? Tror mig, mycket…
Detta är den mest berömda målningen av Albrecht Altdorfer (1480-1538). Alexander den Store segrade i 333 f.Kr. över den persiska armén led av kung Darius i slaget vid Issos.
Striden ägde faktiskt rum i Turkiet, men på denna målning visas den i Alpernas steniga miljö med tyska städer i bakgrunden! Betraktare observerar striden och det otroliga landskapet. Det är initialt svårt att skilja de två sidorna. Altdorfer klädde makedonierna som tyska riddare och landsknechts (legosoldat), medan de persiska krigarna bär turbaner och exotiska kläder.
DetaljDetaljJan Breughel den äldre ”Slaget vid Issos” (1602) -liknande tema och lösningar oil on panel, 85 135 cm, Musee du Louvre, Paris Detalj
Två italienska mästare Michelangelo och da Vinci. Hur dem avbildade krigsscener?
Två målningar ”Slaget av Cascina” (1504–06) av Michelangelo och ”Slaget vidAnghiari” av Leonardo da Vinci (1503–06) var avsedda att placeras mittemot varandra i den florentinska Palazzo Vecchio men ingen av dem slutfördes! Michelangelo valde ett moment då en grupp soldater blev förvånad över att bada, och nästan alla figurer är nakna. Leonardo framställde en kavalleri.
Hösten 1504 fick Michelangelo uppdraget att måla den stridsscen som en följeslagare till Leonardos ”Slaget vid Anghiari”. Verk beställdes av statsmannen Piero Soderini i form av fresken som skulle pryda Sal de Cinque. Detta storslagna projekt kom till ingenting: målningen var klar – åtminstone delvis – i februari 1505, men den brådskande kallelsen från påven Julius II förhindrade Michelangelo från att fortsätta arbetet, för vilket bara några teckningar överlevde. Fantastiska teckningar, förresten!
Michelangelo ”Slaget vid Cascina” (1505) Oil on panel, 77 x 130 cm Holkham Hall, NorfolkMichelangelo ”Stridsscen” (1504) Pen and ink on paper, 179 x 251 mm Ashmolean Museum, Oxford
Da Vinci avbildade realistiskt slaget vid Anghiari, där virvlar människor och hästar. På detta sätt visade han sin vision om krig. Glöm inte att han var ju en pacifist!
Leonardo lämnade efter sig endast ritningar på kartong och en skiss. Detta oavslutade verk inspirerade många konstnärer. Den mest berömda skissen skapades av Peter Paul Rubens.
RubensRubens (1503-05) Black chalk, pen and ink, watercolour on paper, 452 x 637 mm Musée du Louvre, ParisLeonardo da Vinci Panelen är uppkallad efter samlaren Doria, som ägde den fram till 1651. Reproduktionen visar en kopia av en okänd mästare.
Tintoretto och hans manieristisk stil.
”Belägring av Parma” beställdes från Tintoretto av Guglielmo Gonzaga (1538-87), hertig i Mantua, för de nybyggda Palazzo Ducale. Gonzaga ville ha en militär scen. Tintoretto avbildade en väpnad kollision som ägde rum den 18 februari 1248. Den tyske kejsaren Frederick II Hohenstauf hade för avsikt att erövra Parma. Kejsaren tillbringade flera månader här, slösade bort tid och pengar på att vänta på kapitulationen. I resultaten förlorade tyskarna 1 500 soldater och 3 000 krigsfångar. Kejsaren, som såg den brinnande staden, flydde till Cremona, 60 km bort.
Tintoretto skapade verk på manieristisk sätt, med dominerande figurer och mängd av soldater som kämpar för sin kejsare. Monokromatiska färger passar här utmärkt!
Jacopo Tintoretto ”Belägring av Parma av Federico II” (ca.1580) Oil on canvas, 212 x 284 cm Alte Pinakothek, Munich
Stridsmålningar under pågående ryska-polska konflikt.
”Slaget vid Orsha” var en strid som utkämpades den 8 september 1514, mellan de allierade styrkorna från Polen-Litauen under ledning av Konstanty Ostrogski (ca.1460-1530) och Moskvarikets armen under Ivan Chelyadnin (död 1514). Mycket mindre polsk-litauiska trupper besegrade ryssarna och fångade deras befälhavare.
Hans Krell var en tysk målare från Lucas Cranachs skolan. Enligt konstspecialister måste han har deltagit i slaget själv på grund av hög kunskap om ämnet. Krells förbindelser med jagiellonska dynastins beskyddare (inklusive kung av Ungern) och härskare av Preussen gör denna argument mycket troligtvis. Konstnären porträtterade sig själv i målningen, observerade striden och stirrade uppåt genom sammanflätade fingrar.
Hans Krell ”Slaget vid Orsza” (ca.1525-35) Tempera on panel,165 x 260 Natioanlmuseum, WarszawaKonstanty Ostrogski Polsk artilleri som korsar den improviserade pontonbron.De bevingade polska husarer-detaljPolens bevingade husarer i attak. Nationalmuseum, WarszawaHans Krell avbildade sig själv. Kanske har han varit som stridens observatör?
Sjökrig mellan osmanska flottan och europeiska Heliga ligan.
Slaget vid Lepanto var ett sjöslag utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) som ägde rum den 7 oktober 1571. Förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska flottan slog mot den osmanska sjömakten.
Slaget hade ett enormt betydelse, det var kamp mellan stormakterna men också mellan kristendomen och islam, eftersom Turkarna annars kunde ha expanderat västerut mot Europa. Don Juan d`Austria (1547-78) besegrade den osmanska flottan- de flesta av osmanska fartyg fångades eller sjönk ner.
Ökand konstnär ”Slaget vid Lepanto 1571” oil on canvas,127 x 232 cm National Maritime Museum, Greenwich/LondonAndrea Vicentino (ca.1542-1618) en målare född i Vicenza, verksam i Venedig Här avbildade han också ”Slaget vid Lepanto” /”Vittoria di Lepanto” (1603) Dogepalatset, VenedigDetalj med galärer
Målningen hedrar den venetianska segern efter många år av bitterhet, uppoffring och förödmjukelse under konflikten mellan Venedig och Osmanska riket. Venetianska fartyg avbildades i dödliga angrepp av fiendens arméer. Ett desperat försök att utplåna varandra. I mitten av målningen är de två admiralerna: Sebastiano Venier och Ali Pasha.
Andrea Vicentino avbildade också ”Belägringen av Zara” (1584-87) under det fjärde korståg Sala del Maggior Consiglio, Palazzo Ducale
Början på bataljmålningar!
Peter Snayers (1592-1667) var en flamländsk målare bosatt i Bryssel. På grund av historiska förändringar blev han hovmålare hos ståthållaren i spanska delen av Nederländerna ( Isabella Clara Eugenia Habsburg). Han målade mest scener från 30-åriga kriget som påminner mer om topografiska kartor än konstnärliga arbete.
Målningen ”Slaget vid Kirkholm ”var beställd av kungen Sigismund III Vasa (1566-1632). Striden var ett fältslag mellan Sverige och Polen-Litauen under andra polska kriget den 27 september 1605. Vid detta slag led den svenska armén ett av sina svåraste nederlag genom tiderna.
Snayers öppnade intresse för krigshistoriska tavlor.
Peter Snayers ”Slaget vid Kirkholm” (ca.1620) oil on canvas, 142 x 231 cm Chateau de SassenagePeter Snayers ”Slaget vid Vita berget” (1620) oil on canvas, 149 x 226 cm, Bayerische Armémuseum, MunchenSnayers ”Belägring av Groenlo”som pågick under 3-14 augusti 1606
Diego Velazquez målar ”Bredas kapitulation” (1634-35)
Scenen framställer ett ögonblick då holländarna överlämnar fästningen Breda till den spanska befälhavare Ambrogio Spinola (1569-1630). Velazquez visar upp en riktigt, historisk händelse, 10 år efter… Soldaternas långa lansar tar mycket plats i kompositionen. ”Las Lanzas” är en andra namn på detta verk! Han kände personligen krigare Spinola och målningen var en postum hyllning till honom.
Diego Velazquez ” Bredas kapitulation” (1635) oil on canvas, 307 x 367 cm, Prado, Madrid
Velazquez avbildar tröttna soldater. Båda sidor präglas av slagsmålens svårigheter. Han visar inte glädjen över den seger som uppnåtts av spanjorerna, tvärtom fokuserar konstnären mycket på fred och avtal som kan avsluta striden.
Detalj med soldaterSpinola och Justus van Nassau.
Avlutning på konstresa sker i Tyskland.
Stridsmålningar har en enkel och okomplicerat ikonografi. Det innersta är att visa vinnarens makt och position, dokumentera så noggrann som möjligt händelsens förlopp och viktigaste ögonblick.
Till oss konstälskare, konsthistoriker är sådana tavlor en perfekt titthål in i en värld som ligger många hundra år bakåt i tiden. Hur mycket konst ser vi i de traditionella målningar, det beror på våran smak och estetisk omdöme. Jag försökte att fånga de mest intressanta. En stark bild för att avsluta ämne…
Otto Dix (1891-1969) ”Sturmtruppe geht vor unter Gas” (1924) etsning, akvatint
Svart och vit är den grafikserie och handlar om första världskrigets hemska händelser.
Snart kommer att bränna ner ett flertal av dessa upplagor under bokbålen i Nazityskland 1933. Men det är en helt annan historia och upplevelse.
Vill ni veta mer om Florens, gamla kyrkor, tavlor och Medici familje?
Vi ska göra en konstresa till Toskanien, till Renessänsen.
Allt började med pengar, ullhandel och ekonomisk tillväxt för en familj från Florens. Det var inte en vanlig italiensk släkt. Deras medlemmar var kunniga på att påverka statens näringsliv, utöka sin position och styra. En typisk förbindelse mellan MAKTEN och PENGAR. Men det mest fascinerande för mig är att denna familj startade den italienska renässansen. Jag vill kort presentera släktens medlemmar och framför allt fokusera på konsten. Och det kommer att handla om KONST med en stor bokstav ”K”.
Början. Giovanni och Piccarda
Bakom Medicis förmögenheten stod Giovanni di Bicci di Medici (1360-1429). Han grundade banken år 1397 och från den tidpunkten koncentrerades makten i familjens gyllene händer. Giovanni visade ett stort intresse för konsten. Han satt i kommittén för uppdraget att utforma de nya bronsdörrarna till Baptisteriet di San Giovanni.
Christofano dell`Altissimo (1525-1605) ”Porträtt av Giovanni di Bicci de’ Medici” (ca.1565) olja på trä, 59 x 43 cm, Uffizi
En florentinsk romansk byggnadsstil från XII-talet kommer att få nya former
Paradisporten till baptisterium. Lorenzo Ghiberti (1378-1455) har vunnit tävling och arbetade under 20 år att skapa nya lösningar: reliefteknik. Resultatet: tredimensionella figurer
Giovanni var en riktigt konstfrämjare. Han sponsrade ombyggnaden av basilikan San Lorenzo. Arbetet pågick mellan 1421-1469 och påbörjades av arkitekten Filippo Brunelleschi (1377-1446) för att sedan fortsättas av Michelozzo di Bartolomeo (1396-1472). Basilikan ser inte ut som en riktig pärla, men den innehåller otroligt vackra fresker, skulpturer och tavlor. Bara att nämna några av de konstnärer som jobbade där inne: Michelangelo, Donatello och Andrea Verrocchio.
Grova stenfasaden ”pietra serena”(brun sten) omfattar hela byggnaden och är en av första renässanstecken i Florens
En gammal och ny sakristia i San Lorenzo blev en begravningsplats för över femtio Medici-familjemedlemmar. Här vilar också själv Giovanni med sin fru Piccarda, föräldrar till generationen som hade stora drömmar och förväntningar.
Antonio del Pollaiuolo (1432-1498) ” Piccarda Bueri” (ca.1470) Museum Poldi Pezzoli, Milano
Cosimo il Vecchio– ”Pater patriae”
Sonen Cosimo Il Vecchio (1389-1464) tog över makten och konsoliderade bankverksamheten. Han kunde inträda konstmecenat i större perspektiv än hans fader. Familjen växte, och behövde ett representativt hus, och Michelozzo di Bartolomeo påbörjade byggandet av Palazzo Medici (1444-1484). Det var verkligen hans opus magnum.
Paalzzo ligger vid Via Cavour och har tre våningar: 1.Rustik bottenvåning med bankens huvudkontor 2. En representativ del (piano nobile) med vackra rum 3.Sista våning med mindre utrymme tillhörde barm och tjänstefolk
I mittens fanns ett atrium, en öppen del med taköppning, där familjemedlemmar kunde vila, promenera, umgås och beundra Donatellos och Bramantes skulptur ”David” (ca. 1440). Den vackra statyn stod centralt, så att man kunde betrakta denna första renässansakt från alla sidor och perspektiv!
Donatello (ca.1386-1466) ”David” Brons (158 cm) Museo Nazionale del Bargello, Florens
Konstnärligt mest intressanta är freskerna i huskapellet på andra våningen i Palazzo Medici (Capella dei Magi). År 1459 målade Benozzo Gozzoli (1420-98) en biblisk scen som föreställde de heliga tre kungarna på färd för att hylla Jesu födelse. Helt otroligt är denna fresk. De tre vise männens resa ledde genom ett fantasifullt landskap: slingrande vägar, klippor, raviner, skogar och lundar. Både kungarna och deras hovmän är klädda i rika kläder. I själva verket är det en bild av Medici-familjen. Deras kläder är än idag tidlösa och utgör ett vackert och förstklassigt exempel på den florentinska ”haute couture”.
”De heliga tre konungarnas färd”(1459-62) fortfarande i Palazzo Medici Riccardo all fresco 405 x 516 cm Religiös syfte eller helt representativ funktion?
Förutom att utöva inflytande över den politiska makten i Florens använde Cosimo stora delar av sin rikedom för att sponsra bildkonstnärer och arkitekter. Brunelleschi byggde vidare på San Lorenzo, som skulle bli det sista viloplatsen för härskarna. Cosimo den äldre avled vid 75 års ålder och efter sin död tilldelades han förtjänat titeln ”Fäderneslandets fader”.
Detalj från Benozzos fresk är det enda verkligt säkra porträttet av Cosma il Vecchio!
Mina damer och herrar, dags att presentera Piero di Cosimo de Medici.
Sonen Piero di Cosimo (1416-69) tog officiellt makten över banken och har kommit till historien under namnet Il Gottoso (den giktbrutne). Han drabbades av gikt, vilket var typiskt för dåtidens matvanor. Piero dog knappt 5 år efter sin far, men han har hunnit skriva in sig i familjens historia som konstfrämjare. Hans vackra fru Lucrezia Tornabouni (1425-89) avbildades ofta av kända konstnärer.
Mino da Fiesole ( 1429-84) skulptur-porträtt av Piero di Cosimo (1453) Museo Nazionale, Bargello
Domenico Ghirlandaio ( 1448-94) ”Johannes Döparens födelse” Fresken i högkoret Santa Maria della Novella(1485-90) Lucrezia är en av två damer
Sandro Botticelli ”Madonna del Magnificat” (1483-85) skildrade Lucrezia som Jungfru Maria tempera on panel, dimension 118 cm Uffizi
Piero tillbringade sina dagar i närheten av samlade handskrifter, antika medaljer och mynt. Han hann inte med många byggnadsprojektet. Mecenat och stöd till stora konstnärer som Botticelli, Uccello, Lippi gav honom plats i den italienska konsthistorien.
Botticelli framställde Cosimo Il Vecchio nära Jesusbarn påklädd i röda mantel, Sandro själv i gula mantel, längs till höger blickar ut ur bilden. tempera on panel, 111 x 134 cm Galeria degli Uffizi
Sandro Botticelli målade ”Konungarnas tillbedjan” efter Pieros död (1476-77) till ett privatkapell i Santa Maria Novella. Vad märkligt att en klassisk biblisk scen blev anledning att avbilda Medici-släktingar. O tempora, o mores – låt oss beundra detta fantastiska måleri.
En omvittnad charm finns hosLorenzo il Magnifico
Sonen till Piero och Lucrezia hade ärvt de bästa egenskaperna. Lorenzo (1449-92) var en bra politiker och författare. Om vi säger ”renässansmänniskan”, tänker vi framför allt på honom. Även idag, 500 år efter hans död, kretsar många tankar kring Lorenzo. Han omgav sig med humanister, poeter, filosofer och konstnärer. Han gav sin beskydd till de största av dem: Leonardo Da Vinci, Sandro Botticelli, Andrea Verrocchio och Michelangelo Buonarroti.
Domenico Ghirlandaio skildrade Lorenzo il Magnifico utan att idealisera honom! fresk ”Historia om helige Franciskus” Capella Sassetti i kyrkan Santa Trinita (1480-85)
En bra politiker, diplomat och härskare behövde en lämplig hustru. Valet föll på Clarice Orsini som han gifte sig med år 1469. Det nya paret behövde en ny residens. Uppdraget gick till arkitekten Giuliano da Sangallo (1443-1516).
Domenico Ghirlandaio ”Porträtt av Clarisa Orsini” ( 1490) olja på trä, 75 x 52 cm National Gallery of Ireland
Poggio a Caiano (1480-85) blev förebild för alla senare italienska lantvillor, adelsgods utan försvarstorn och murar. Ett residens inspirerat av antikens ”villa rustica” med kolumner och öppen portik är fortfarande en flitigt besökt turistdestination.
Villa Poggio a Caiano är öppet för besökare med gratis inträde. Alla Medicis villor med sina vackra och stämningsfulla trädgårdar ingår i ett världsarv.
Under 1580-talet intensifierade Lorenzo sitt mecenatskap. Andrea del Verrocchio utförde inte bara ”Putto med delfin” (1479) till Medicinska Villa di Castello, utan också ”David” (1473-75). Den mjuka formen och anatomiskt exakta modelleringen var element som Verrocchio förde vidare till sin mest berömda elev – Leonardo da Vinci. Man tror att hypotesen är trolig att Leonardo porträtterades som David.
Putto- är ett namn på nakna barngestalter. Renässans har tagit det från antiken. Palazzo Vecchio
Verocchio ”David” (ca.1466-69) brons, 126 cm Museo Nazionello, Bargello
En vänskap och samtidigt mecenat skapade Lorenzo il Magnifico med Michelangelo Buonarroti (1475-1564). Konstnären var bara 14 år gammal när Lorenzo upptäckte hans talang och tog honom under sina vingar.
Titta bara på den ena av de första verken av Michelangelo: ”Madonna della Scala” (ca.1490), som är utformad i tekniken ”planrelief”, vilket innebär att figurerna är svagt upphöjda från bakgrunden. Vilken fin och naturlig scen Michelangelo skapade: Jungfrun sitter med barnet vid trappan och ammar.
Lorenzo il Magnifico avled i april 1492, knappt 43 år gammal och begravdes i San Lorenzos sakristian. Naturligtvis fick Michelangelo ett uppdrag att uppföra fyra gravmonument i Medicikapellet. Han fullbordade monumenten över Giovanni och Lorenzo di Medici med de symboliska gestalterna Natten och Dagen, Skymningen och Gryningen. Detta arbete presenterar en helt ny stil – manierismen. Medicéernas mecenatskap har markerat en ny era – de romska påvarna och deras kända enorma projekt.
” Dagen”
”Natten”
”Grynningen”
”Skynningen”
Bröder Piero och Giovanni
Lorenzos söner: Piero di Lorenzo (1471-1503) och Giovanni (1475-1521) var två olika personligheter. Piero kallas i historien för ”Il fatuo” (den dumdryge) eller ”lo Sfortunato” (den olycksdrabbade). Han härskade över Florens 1492-94, men det verkade att han saknade sin fars charm och begåvning.
Det är ingen konstighet att den franske kungen Karl VIII utnyttjade situationen och marscherade mot Italien (Neapel) via Florens territorium. Medici-huset hade en gammal fredsöverenskommelse med Neapel och ville stoppa den franska armén. Som resultat kostade det Piero di Lorenzos makt och rike. Olyckligt och sviken av florentinska rådet Signoria, blev fursten förvisad från Florens. Under en överskeppning på floden Gargliano i 1503 kantrade hans båt och Piero di Lorenzo drunknade. Han blev bara 31 år gammal.
Agnolos Bronzino verkstad ”Porträtt av Piero di Lorenzo” ( ca.15 Warehouse of the Galleries
Giovanni de Medici (1475-1521) gjorde en riktigt framgångsrik karriär, från kardinalvärdighet till påvens utnämning. Han antog namnet Leo X och visade för hela världen sina mest betydande egenskaper: han var en njutningslysten renässansman och mecenat. Flera kända konstnärer var knutna till ”Pappa Leone” (1513-21), bara för att nämna Michelangelo och Rafael Santi.
Rafael Santi ”Porträtt av påve Leo X med kardinaler Giulio de’ Medici och Luigi de’ Rossi” (ca.1518) olja på pannå, 155,5 x 119,5 cm Uffizi
Makt och konst. Papa Leone var antagligen icke-troende. Efter valet hade han sagt: ”Eftersom Gud har givit oss påvedömet, ska vi njuta av det!”
Det största av hans pontifikat konstnärliga idéer var byggandet av PETERSKYRKANS och utsmyckningen av Sixtinska kapellet. Under hans tid blev Rom ett centrum för kultur, konst och arkitektoniska framsteg. Men för omfattande extravagans och mecenat ådrogs priset av den påvliga skattkammaren, som Leo lämnade praktiskt taget helt tomt…
Påven Leo hejdar hunnerna under Attila. Rafaels fresk i Vatikanen (1514)
Styre i Florens övertogs till Piero Il Fatuos son- Lorenzo (1492-1519). Det var till honom dedicerade Niccolo Machiavelli sin berömda skriften ”Fursten”, men utan någon större uppskattning. Medicis återvändning var möjligt tack vore hjälp av påvens stöd.
Ännu en påvei familjen
En till Medici-kardinal blev nominerad till påveämbetet. Giulio de Medici (1478-1534) var ett utomäktenskapligt barn till Giuliano, brorson till Lorenzo, Il Magnifico. Han antog namnet ”Påve Clemens VIII” (1523-1534) och förde det heliga ämbetet framåt. Många nordiska länder bröt sina band med den katolska kyrkan. Spanska och tyska legoknektar plundrade Rom (1527) och händelsen kallas i historien för ”Sacco di Roma”.
Sebastiano del Piombo (1485-1547) ”Påve Clement VIII” (ca.1531) oil on slate, 41 x 34 cm Getty Center Museum
Trots katastrofala politiska beslut gjorda av påven Clemens VIII gjorde han stora kulturella insatser. Han kände Michelangelo sedan många år tillbaka och gav honom uppdraget att planera biblioteket som skulle förvara 11 000 gamla manuskript och 4 500 tryckta böcker. Biblioteca Laurenziana uppfördes i anslutning till kyrkan San Lorenzo.
Arkitekturen planerades i manieristisk stil med vackra trappor, vestibuler och korridorer. Det var det första offentliga biblioteket med världslig litteratur som samlats sedan antiken.
Michelangelo skulle jobba i Sixtinska kapellet redan tidigare, mellan 1508-12. Han målade taket med scener av skapelsehistorien och skulle fortsätta vidare. Clemens VII påpekade från år 1533, men arbetet börjades 1536 då hade Clemens dött…
”Yttersta domen” tog sju långa år att färdigställa. Fram till idag anses den fresken vara det största verket skapat av en enskild konstnär i historien. Denna enorma målning visar över 400 figurer ordnade i två delar: den himmelska och den jordiska.
”Innan man sett Sixtinska kapellet, kan man inte ha någon riktig uppfattning om vad människan kan åstadkomma”- skrev Goethe och varje människa som har sett det mirakulösa arbete stämmer med honom.
Michelangelos ”Yttersta domen” (1536-41) gör en stor intryck! 1370 x 1220 cm 1. Det är målad som altartavlan 2. Finns ingen särskilt delningslinje mellan välsignade och fördömda- alla väntar på den sista dagen! Sixtinska kapellet, Vatikanstaten
Änglarna
Misericordia
Sju trumpeter
Cosimo den store -makt och konst
Vi lämnar nu de gudomliga i himlen och återkommer till jordnära Medici-släktingar. Den nye hertigen, Cosimo I (1519-74), tyckte om familjetraditioner och att agera som konstmecenat. Han gifte sig med Eleonora di Toledo(1522-62), dotter till den spanska vicekungen, vilket beslut skapade goda diplomatiska och ekonomiska möjligheter.
Cosimos favoritarkitekt och målare Giorgio Vasari (1511-74) utsmyckade byggnaden vid Piazza Signoria, men år 1550 flyttade familjen till nyss inköpta Palazzo Pitti. På så sätt fick det gamla residenset namnet Palazzo Vecchio. Men det viktigaste uppdraget gällde att bygga det nya förvaltningskomplexet mellan Palazzo och floden, ett komplext som skulle omfatta domstolen, lokaler för råden och statsbyråkratin. Det fick namnet Gli Uffizi, ”kontoren”. Hit fördes snart hela Medicis konstsamling (1565) vilken idag är ett av världens största museer!
Galeria degli`Uffizi (1560-81) rymmer konstskatter som Botticellis ”Venus födelse”, da Vinci, Tiziano, Caravaggio och många kända konstnärer, samlingar från 1300-talet till moderna tider
Storfurst Cosimo märkte en begåvad skulptör vid namn Benvenuto Cellini (1500-1571), som utförde flera verk åt Medici-familjen. Bronsskulpturen ”Perseus med Medusas huvud” (1545-1554) hade en politisk kontext och stärkte Cosimos makt.
”Perseus med Medusas huvud” brons Loggia dei Lanzi, Florens
Benvenuto Cellini ”Cosimo I” som en romersk befälhavare (1546-1548) Museo Nazionale del Bargello
Mecenatskap fortsätt vidare….
Agnolo di Cosimo Di Mariano, kallad Bronzino (1503-1572), var hovmålare hos Cosimo den store redan under 1540-1545 vid utsmyckningen av Palazzo Vecchio. Han målade både religiösa fresker och skapade underbara porträtt.
Agnolo Bronzino ”Eleonora med son Giovanni” (1545) olja på pannå, 115 x 96 cm Uffizi
Bronzino ”Porträtt av Cosimo i rustning”” (1545) tempera on panel, 76 x 59 cm Nationalmuseum, Poznan
Dags att avsluta den fantastiska konstresan till Florens och omgivningar. Men hur kan vi fullborda vår berättelse utan Sandro Botticellis mest kända allegoriska målningar?
Missade vi någonting?
Som sagt kontrollerade familjen Medici stora egendomar runt Toscana. Först och främst var det lantliga palatset en sorts maktdemonstration, samtidigt som det var en tillflyktsort för vila och nöje. Åtminstone byggdes trettio Medicivillor, och alla ingår idag i ett världsarv. En av de vackraste var Villa di Castello, som byggdes mellan 1427-77. Trädgården skapades av Niccolo Tribolo(1500-50) och blev berömd i hela Europa. Parken består av fontäner, statyer och en grotta. Villan inhyste också några av Florens stora renässansmästerverk, inklusive ”Venus födelse” och ”Våren” (Primavera).
Målningar sponsrade Lorenzo di Pierfrancesco och hans bror Giovanni. Det finns så många teorier och interpretationer vad gäller allegorier på tavlor, symboler och funktion. Den mytologiska miljö, vackra kroppar, subtila rörelse och oerhört vacker natur förtjuser folk runt i hela världen.
”Venus födelse” (ca.1485) tempera på duk,172,5 x 278,5 cm Uffizi
”Primavera” (1482-85) tempera på trä, 207 x 319 cm Uffizi
Sammanfattning
Hur stolta har de varit, Medici, av sin förmögenhet och kulturella påverkan. Det kan vi märka. De skapade en dynasti som hade förbindelse med kungar och påvar – fast i början var det bara en ullhandel!
Medicéerna var de första i den europeiska historien som medvetet och med full kännedom sponsrade konstnärer. För det första byggde de upp sin egen samling och förmögenhet, och för det andra satsade de på Florens utveckling och välstånd.
Tack alla för en fantastisk konstresa till statens portar, till Florens som är stolt över sina rikedomar och välkomnar alla som bara vill se detta!
KÄLLOR:
G. Hägg ”Medici” (2014)
R. Hermansson & S. Fyring ”I den blekröda kupolens skugga” (2011)
E. Micheletti ”Family Portrait. The Medici of Florence” (1993)
KONSTSPEGEL 