Ett blått sken strömmar ut från mina kläder. Midvinter. Klirrande tamburiner av is. Jag sluter ögonen. Det finns en ljudlös värld det finns en spricka där döda smugglas över gränsen.
”Midvinter” av Tomas Tranströmer (dikt från Sorgegondolen 1996)
”Vinterlandskap” (ca. 1608) olja på duk, 78 x 132 cm Rijksmuseum, Amsterdam
Vinter.
Vinterstämning.
En årstid som har lika många älskare som hatare. Inte alls en lätt period.
Låt oss fokusera på 1600-talet. Visste ni att det då var ”lilla istiden” som medförde ovanligt kalla vintrar mellan ungefär 1550-1800. Man kunde resa på Östersjön mellan Sverige och Polen. Idag tar vi en resa till Nederländerna! Vi kommer att möta en konstnär som specialiserade sig på vinterscener.
Hendrick Avercamp (1585-1634) föddes i Amsterdam. Hans far var en lärare i latin som senare åkte till Kampen och blev farmaceut. Troligen på grund av en medfödd dövhet lärde Hendrick sig aldrig att tala. Han fick lektioner i skrift från sin mamma, men det blev snart uppenbart att han kunde uttrycka sina känslor ännu bättre med sin talang för att rita. Hendrick kallades också ofta ”den stumme från Kampen” (de Stomme van Kampen). Vid 18 års ålder flyttade Avercamp igen till Amsterdam, där han var lärling hos den danska målaren Pieter Isaacsz (1569-1625). År 1614 återvände han till Kampen, där han bodde och arbetade fram till sin död 1634. Han blev begravd där i Sint Nicolaaskerk.
Detalj från Vinterlandskap: Krogägare förser värdshuset med det vatten som behövs.
Kolf-spelare med åskådare. Mannen framför knyter sina skridskor.
Skridsko-lek i alla aspekter, genom att prova och missa.
Vardagen på isen. En hund äter kadaver, en man bär hinkar med vatten, någon annan tömmer tarmar i en vältad båt.
Skridskoåkning och pulka. En man i förgrunden bär på ett knippe sockerör.
Avercamps berättande karaktär gör att hans målningar läses som en intressant bok. Du vänder blad om och om igen och du kan inte få nog!
Redan under sin livstid var Hendrick Avercamp känd för sina vinterlandskap med perfekt tecknade små figurer och utmärkta perspektivet. Han bemästrade denna konst till perfektion, som kan ses i den cirkulära bilden (tondo) nedan:
”Tondo med skridsåkare” (ca.1608-09) Olja på ek, 40,7 x 40,7 cm National Gallery, London
”Scen på frusen sjö” (1610) akvarell, 19 x 31 cm Teylers Museum, Haarlem
Avercamps tidiga vinterlandskap (före 1608) var mycket flamländska i sin teknik och komposition: en mycket hög horisont, många figurer. Mellan 1610 och 1620 faller horisonten i hans målningar lägre och lägre, de landskapsliknande elementen tunnas ut och figurerna blir mer grupperade i kompositionen. Efter 1620 blev kompositionerna mer slutna, figurerna smälter in i landskapet.
Hendrick Avercamp hittade sin nisch. Säkert älskade han vintersäsongen, det känns att vintern för honom var en tid av energi och festlighet. De frusna kanalerna är fyllda med människor upptagna av gruppdiskussioner, engagerade i arbete eller i rolig skridskoåkning. Skridskoåkare var ett återkommande tema.
”Ice Scene” (ca. 1610) Oil on panel, 36 x 71 cm Mauritshuis, Den Haag
Målningen visar en frusen kanal med många människor som roar sig. De åker skridskor, slädar och spelar ett spel som heter ”kolf”, ett slags ishockey. Till vänster har en grupp människor fallit genom isen, men hjälp är redan på väg.
”Vinterscen från Yselmuiden” (ca. 1613) Oil on panel, 47 x 73 cm Musée d’Art et d’Histoire, Geneva”Ett panoramiskt vinterlandskap” (ca.1610) Oil on oak panel, 69 x 109 cm Private collection Detta tidiga verk framställer en mängd figurer på en frusen flod, för många att räkna!”Ice Landscape” Oil on panel Staatliches Museum, Schwerin”Frozen River with Skaters” (1610-15) Oil on oak panel, diameter 31 cm Museum of Fine Arts, Budapest. Denna målning är särskilt intressant. Rundpanel (tondo) var ett sällsynt format för landskap. Cirkelrunda tavlor var reserverade för religiösa verk!
Avercamp målade ofta målningar på papper som, när de var inramade, var ett billigt alternativ till oljemålningar. En ritning gjordes först med penna och bläck. Denna täcktes sedan med färg, varigenom konturerna på ritningen bibehölls. Med denna teknik kunde Avercamp utmärkt skildra de bleka vinterfärgerna och nyanserna på isen.
Många av hans tavlor är nu i privata händer. Cirka 100 målningar kan ses i Rijksmuseum i Amsterdam, Mauritshuis i Haag, Stedelijk Museum Zwolle, Stedelijk Museum Kampen.
Avercamp använde fågellperspektiv. Djupet framställss genom färgförändring med avståndet. Förgrunden är föremål målade i rikare färger, såsom träd eller en båt, medan föremål längre bort är ljusare.
”En scen på isen” (1610/1620) 18,5 x 36 cm Museum Boijmans Van Beuningen, Rotterdam”A Scene on the Ice near a Town” (ca. 1615) Oil on wood, 58 x 90 cm National Gallery, London
Avercamp avbildade folkmassor i alla åldrar och klasser. Skridskoåkning, kälke, golf och fiske i nederländska kanaler fascinerar fortfarande konstälskare.
”Vinterscen” (ca.1610-talet) Olja på pannå, 24 x 31 cm Privat samling
Denna pannå visar en vinterscen med en väderkvarn och figurer på en frusen flod. Inspirerad av verk från hans stora föregångare, Pieter Breugel den äldre valde Avercamp vinterlandskapet som sitt främsta motiv och gjorde det till en unik holländsk genre.
”Vinterscen på en kanal” Olja på trä Toledo Museum of Art, Ohio”Kolfspelare på isen” (ca.1625) Houston Museum of Fine Arts
I förgrunden spelar två män kolf, en traditionell nederländsk sport som är en korsning mellan golf och ishockey. Han var fascinerad av detta spel och skildrade ganska ofta kolf-spelare. Avercamp signerade sina tavlor: hans typiska monogram är synligt nere till vänster (bokstaven H som omger bokstaven A ). Hendrick Avercamp var en produktiv tecknare och populariserade vinterlandskap genre hos holländska samlare på 1600-talet. Hans samtida skulle ha uppskattat denna vinterscen på flera nivåer.
Avercamp tillbringade sitt liv i den lilla staden Kampen. Han bodde långt ifrån de viktigaste konstnärliga centren, från Amsterdam och det förklarar varför denna härliga konstnär hade så liten påverkan på utvecklingen av de holländska landskapsmålningarna. Idag är hans måleri intressant inte bara för konsthistoriker men också för sociologer, historiker, filmregissörer.
”Ragazzi alla finestra” (1947)olja på duk, 70 x 60 cm, privat kollektion
Antonio Donghi föddes 16 mars 1897 i Rom, där studerade han på Instituto di Belle Arti (1908-16). Karriären har han avbrutits på grund av det första världskriget. Militärtjänsten fördröjde Antonios planer och han blev skickat till Frankrike. I slutet av kriget ägnade han sig åt att studera måleri på museerna i Florens och Venedig. Donghi var främst förtjustt av konst från 1700 och 1800- talet.
Snart etablerade sig Antonio som en av Italiens ledande målare i den nyklassiska rörelsen som uppstod på 1920-talet. Termen magiska realism användes första gången i 1925 av den tyske konstkritikern och fotograf Franz Roh (1890-1965). Stilen gestaltar sammansmältningen av en gripbar, synlig, rationella verkligheten och en drömliknande. Som företrädare kan man nämna: Felice Casorati, Edward Hopper och Frida Kahlo.
”Via del Lavatore” från 1923 var Donghis debuttavlan
”Stilleben” (1940) olja på duk, 48 x 56 cm Artsy
Antonio Donghi hade en extremt förfinad teknik, rumslig klarhet när han framställde kroppar och ytor. Figurer har en tyngdkraft och en arkaisk styvhet som påminner tydligt om Piero della Francescas stilen. Initialt väckte Donghi både popularitet hos allmänheten och framgång hos konstkritiker.
Kritiker jämförde hans arbete med andra fransmännen som Henri Rousseau eller Georges Seurat, vars scener av samtida liv på samma sätt berörs med en subtil humor. Hans stilleben består ofta av en liten vas med blommor, ljuvliga landskap och den perfekta symmetri som är grundämne i denna typ av konst!
Enkelhetsretorik
”Due canarini in gabbia” (1934)
”Självporträtt” (1943) olja på duk,50 x 50 cm privatkollektion
I december 1924 deltog Antonio Donghi i den viktiga utställningen på Pesaro-galleriet i Milano med tjugo andra italienska konstnärer, bland annat med de Chirico, Casorati, Guidi, Oppi, Tozzi, Trombadori.
Atmosfären i konstvärlden vid den tiden var en generell återgång till ordning. Neue Sachlichkeit var Tysklands nya konströrelse som riktade sig mot symbolism och expressionism genom att presentera verkligheten objektivt, ofta med en satirisk klang.
Cirkusscener
Donghi älskade att avbilda gatukonstnärer, cirkusartister, jonglörer, dansare, musiker och folksångare. Det finns någon ton av poesi i hans figurer, både hos män och kvinnor.
”Carnevale” (1923) olja på duk, 151 x 151 cm privat kollektion
”Il giocoliere”( 1926) olja på duk, 103 x 107 cm privat kollektion
”Circo equestre”(1927) olja på duk, 150 x 100 cm privat
”Jongler”(1936)
”Piccoli saltimbanchi” /”Unga akrobater”(1938) Palazzo Merculana, Rom
”Hundtränare” (1946)
La donna è mobile
”La canzonettista” (1925) olja på duk 148 x 100 cm privatkollektion
”Prima della canzone” (1930) olja på duk, 85 x 110 cm privatkollektion
”Sång”(1934)
1930-talet var ett intensivt arbete och Antonio Donghi har fått några anmärkningsvärda priser:
1930 målningen” Donna alla finestra” köptes av Museum Modern Art i Palazzo Pitti
1931 målningen ”Donna alla toaletta” köptes av det ny etablerade Galleria Mussolini
under 1940-talet Donghis rykte minskade, även om han fortsatte att ställa ut regelbundet (biennale i Venedig)
1941 tilldelade den Italienska Akademin ett pris för hela konstnärliga aktiviteten
”Giovinetta” (1931) Galleria d’Arte Moderna
”Donna al caffe” (1932)
”Gita in barca”(1934) olja på duk, 110 x 140 cm Palazzo Merulana, Rom
”Le villegianti” (1934) olja på duk, 112 x 80 cm Pesaro collezione, Venedig
”Gli amanti alla stazione” (1933) olja på duk, 116 x 67 cm
Perioden från 1950 till döds (den 16 juli 1963 i Rom) kan betraktas som en tillbakadragande period. Donghi målade nästan uteslutande landskapstavlor. Han deltog i Venedigbiennalerna 1952 och 1954, och därmed i RomeQuadrenniale (1951, 1955, 1959). Ibland skickade han gamla målningar till utställningar.
”Landskap”
”Landskap n.1″(1951) oil on canvas, 40 x 50 cm
”Paesaggio Torino di Sangro” (1948)
Antonios Donghi målningar är så skarpa men ändå mycket gåtfulla. Han hade en otrolig förmåga och ambition att ta realismen utöver dess gränser, att omforma verkligheten och söka det som är gömt i dess banala perfektion.
Det är en vision som speglar konstant avskiljning, en relation med verkligheten som måste bekräftas av en stängd ordning. Donghis tavlor är rena, klarsynta och visar kontroll över känslor. Kanske på grund av konstnärens personliga erfarenheter? Donghi bär ärren på ungdomliga upplevelser: hans föräldrars separation och krigets, ursäkta två krigens svårigheter…Hans värld avbildat på tavlor var bättre än verkligheten. En magisk realism.
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
De stora stridsmålningarna var inte en uppfinning av renässansen. Under medeltiden var de mest allegoriska. Konstnärer började presentera krigsförlopp, belägringar och lägerliv när de lärde sig utmärkt nya perspektivregler. Nya färdigheter i att skildra den mänskliga figuren tillät att visa alla komplicerade poser, hästar i rörelse och riktiga stridsscener. Det är värd att se!
Piero della Francesca och Paolo Uccello-tradition och perspektiv.
Vi reser i tiden300 år tidigare in i en berättelse som började under den persiska expansion i östra delen av Romerska Imperiet… År 615 stjäl persiska kungen Chosroes den heliga kors från Jerusalem och ställer in det som ett objekt för tillbedjan. Den östliga kejsaren Heraclius strider mot Chosroes och efter att ha besegrat honom, återvänder han till Jerusalem.
Piero della Francesca ”Seger över Chosroes” (1452-59) 329 x 747 cm (vilken enorm fresk!) San Francesco, Arezzo
Målningen har fortfarande mycket av magi, kanske på grund att fresken var på en vägg som aldrig fick direkt ljus. Piero della Francesca målade inget landskap och koncentrerade sig istället på striden. Han har valt att presentera krigets mörka mekanism: det finns inga vackra mönster, inget vackert ljus och rustningen. Benen på hästar och människor fyller den nedre delen av kompositionen, medan över finns massor av stål och flaggor.
DetaljdetaljDetalj
Detalj
Paolo Uccello och ”Slaget vid San Romano”
Paolo Uccello (ca.1397-1435) hedrade en riktigt händelse ”Slaget vid San Romano”med fantastiska målningar som påminner lite om medeltida turneringar. Striden skedde den 1 juni 1432 mellan Florens och Siena. Segern blev på de florentinska sidan. Fresker beställdes av Lionardo di Bartolomeo från Florens, en tjänsteman under kriget med Siena. Scenen ägde rum i ett öppet utrymme även om man känns att händelse är begränsad. Denna effekt uppnås genom liggande på marken spjut och kroppen av den döda riddare, anordnades på ett sådant sätt att de bildar ett schackbrädsmönster.
Uccello ”Slaget vid San Romano” (1454-56), tempera on wood, 182 x 320 cm, National Gallery, London/ scen: Niccolo da Tolentino, ledare för florentinska sidan Detalj”Bernadino della Ciarda ramlar från hästen ” (1456) tempera on wood, 182 x 220 cm UffiziDetalj
Den andra målningen presenterar scenen när befälhavare Bernardin della Ciarda släppts från sadeln. Som tidigare är målning fyllt med genvägar i perspektiv. Uccello använder ett naturlig perspektiv (perspectiva naturalis) som kännetecke av flera försvinnande punkter och ett centralt perspektiv. Målningen är ovanlig för att är den enda av de tre som har spår av silverfolie som täckte riddarens rustning och skapade en metall-reflexer. Uccello experimenterade!
”Den avgörande attacken /Micheletto da Cotignola” (c.1450) Tempera on wood, 180 x 316 cm Louvre
Den tredje delen avbildar ankomsten av enheter under ledningen av Cotignola. Uffizi-panelen var antagligen utformad för att vara triptykens centrala målning. Konsthistoriker hävdar att scenen från London skedde i gryningen, denna från Uffizi- mitt av dagen medan från Louvren i skymningen. Det är ingen konstigheten för att striden varade i 8 timmar!
Albrecht Altdorfer och ”Slaget vid Issos”.
Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529) Oil on panel,158 x 210 cm, Alte Pinakothek, Munchen
Hur man kan ändra historiska detaljer i konstens tjänst? Tror mig, mycket…
Detta är den mest berömda målningen av Albrecht Altdorfer (1480-1538). Alexander den Store segrade i 333 f.Kr. över den persiska armén led av kung Darius i slaget vid Issos.
Striden ägde faktiskt rum i Turkiet, men på denna målning visas den i Alpernas steniga miljö med tyska städer i bakgrunden! Betraktare observerar striden och det otroliga landskapet. Det är initialt svårt att skilja de två sidorna. Altdorfer klädde makedonierna som tyska riddare och landsknechts (legosoldat), medan de persiska krigarna bär turbaner och exotiska kläder.
DetaljDetaljJan Breughel den äldre ”Slaget vid Issos” (1602) -liknande tema och lösningar oil on panel, 85 135 cm, Musee du Louvre, Paris Detalj
Två italienska mästare Michelangelo och da Vinci. Hur dem avbildade krigsscener?
Två målningar ”Slaget av Cascina” (1504–06) av Michelangelo och ”Slaget vidAnghiari” av Leonardo da Vinci (1503–06) var avsedda att placeras mittemot varandra i den florentinska Palazzo Vecchio men ingen av dem slutfördes! Michelangelo valde ett moment då en grupp soldater blev förvånad över att bada, och nästan alla figurer är nakna. Leonardo framställde en kavalleri.
Hösten 1504 fick Michelangelo uppdraget att måla den stridsscen som en följeslagare till Leonardos ”Slaget vid Anghiari”. Verk beställdes av statsmannen Piero Soderini i form av fresken som skulle pryda Sal de Cinque. Detta storslagna projekt kom till ingenting: målningen var klar – åtminstone delvis – i februari 1505, men den brådskande kallelsen från påven Julius II förhindrade Michelangelo från att fortsätta arbetet, för vilket bara några teckningar överlevde. Fantastiska teckningar, förresten!
Michelangelo ”Slaget vid Cascina” (1505) Oil on panel, 77 x 130 cm Holkham Hall, NorfolkMichelangelo ”Stridsscen” (1504) Pen and ink on paper, 179 x 251 mm Ashmolean Museum, Oxford
Da Vinci avbildade realistiskt slaget vid Anghiari, där virvlar människor och hästar. På detta sätt visade han sin vision om krig. Glöm inte att han var ju en pacifist!
Leonardo lämnade efter sig endast ritningar på kartong och en skiss. Detta oavslutade verk inspirerade många konstnärer. Den mest berömda skissen skapades av Peter Paul Rubens.
RubensRubens (1503-05) Black chalk, pen and ink, watercolour on paper, 452 x 637 mm Musée du Louvre, ParisLeonardo da Vinci Panelen är uppkallad efter samlaren Doria, som ägde den fram till 1651. Reproduktionen visar en kopia av en okänd mästare.
Tintoretto och hans manieristisk stil.
”Belägring av Parma” beställdes från Tintoretto av Guglielmo Gonzaga (1538-87), hertig i Mantua, för de nybyggda Palazzo Ducale. Gonzaga ville ha en militär scen. Tintoretto avbildade en väpnad kollision som ägde rum den 18 februari 1248. Den tyske kejsaren Frederick II Hohenstauf hade för avsikt att erövra Parma. Kejsaren tillbringade flera månader här, slösade bort tid och pengar på att vänta på kapitulationen. I resultaten förlorade tyskarna 1 500 soldater och 3 000 krigsfångar. Kejsaren, som såg den brinnande staden, flydde till Cremona, 60 km bort.
Tintoretto skapade verk på manieristisk sätt, med dominerande figurer och mängd av soldater som kämpar för sin kejsare. Monokromatiska färger passar här utmärkt!
Jacopo Tintoretto ”Belägring av Parma av Federico II” (ca.1580) Oil on canvas, 212 x 284 cm Alte Pinakothek, Munich
Stridsmålningar under pågående ryska-polska konflikt.
”Slaget vid Orsha” var en strid som utkämpades den 8 september 1514, mellan de allierade styrkorna från Polen-Litauen under ledning av Konstanty Ostrogski (ca.1460-1530) och Moskvarikets armen under Ivan Chelyadnin (död 1514). Mycket mindre polsk-litauiska trupper besegrade ryssarna och fångade deras befälhavare.
Hans Krell var en tysk målare från Lucas Cranachs skolan. Enligt konstspecialister måste han har deltagit i slaget själv på grund av hög kunskap om ämnet. Krells förbindelser med jagiellonska dynastins beskyddare (inklusive kung av Ungern) och härskare av Preussen gör denna argument mycket troligtvis. Konstnären porträtterade sig själv i målningen, observerade striden och stirrade uppåt genom sammanflätade fingrar.
Hans Krell ”Slaget vid Orsza” (ca.1525-35) Tempera on panel,165 x 260 Natioanlmuseum, WarszawaKonstanty Ostrogski Polsk artilleri som korsar den improviserade pontonbron.De bevingade polska husarer-detaljPolens bevingade husarer i attak. Nationalmuseum, WarszawaHans Krell avbildade sig själv. Kanske har han varit som stridens observatör?
Sjökrig mellan osmanska flottan och europeiska Heliga ligan.
Slaget vid Lepanto var ett sjöslag utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) som ägde rum den 7 oktober 1571. Förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska flottan slog mot den osmanska sjömakten.
Slaget hade ett enormt betydelse, det var kamp mellan stormakterna men också mellan kristendomen och islam, eftersom Turkarna annars kunde ha expanderat västerut mot Europa. Don Juan d`Austria (1547-78) besegrade den osmanska flottan- de flesta av osmanska fartyg fångades eller sjönk ner.
Ökand konstnär ”Slaget vid Lepanto 1571” oil on canvas,127 x 232 cm National Maritime Museum, Greenwich/LondonAndrea Vicentino (ca.1542-1618) en målare född i Vicenza, verksam i Venedig Här avbildade han också ”Slaget vid Lepanto” /”Vittoria di Lepanto” (1603) Dogepalatset, VenedigDetalj med galärer
Målningen hedrar den venetianska segern efter många år av bitterhet, uppoffring och förödmjukelse under konflikten mellan Venedig och Osmanska riket. Venetianska fartyg avbildades i dödliga angrepp av fiendens arméer. Ett desperat försök att utplåna varandra. I mitten av målningen är de två admiralerna: Sebastiano Venier och Ali Pasha.
Andrea Vicentino avbildade också ”Belägringen av Zara” (1584-87) under det fjärde korståg Sala del Maggior Consiglio, Palazzo Ducale
Början på bataljmålningar!
Peter Snayers (1592-1667) var en flamländsk målare bosatt i Bryssel. På grund av historiska förändringar blev han hovmålare hos ståthållaren i spanska delen av Nederländerna ( Isabella Clara Eugenia Habsburg). Han målade mest scener från 30-åriga kriget som påminner mer om topografiska kartor än konstnärliga arbete.
Målningen ”Slaget vid Kirkholm ”var beställd av kungen Sigismund III Vasa (1566-1632). Striden var ett fältslag mellan Sverige och Polen-Litauen under andra polska kriget den 27 september 1605. Vid detta slag led den svenska armén ett av sina svåraste nederlag genom tiderna.
Snayers öppnade intresse för krigshistoriska tavlor.
Peter Snayers ”Slaget vid Kirkholm” (ca.1620) oil on canvas, 142 x 231 cm Chateau de SassenagePeter Snayers ”Slaget vid Vita berget” (1620) oil on canvas, 149 x 226 cm, Bayerische Armémuseum, MunchenSnayers ”Belägring av Groenlo”som pågick under 3-14 augusti 1606
Diego Velazquez målar ”Bredas kapitulation” (1634-35)
Scenen framställer ett ögonblick då holländarna överlämnar fästningen Breda till den spanska befälhavare Ambrogio Spinola (1569-1630). Velazquez visar upp en riktigt, historisk händelse, 10 år efter… Soldaternas långa lansar tar mycket plats i kompositionen. ”Las Lanzas” är en andra namn på detta verk! Han kände personligen krigare Spinola och målningen var en postum hyllning till honom.
Diego Velazquez ” Bredas kapitulation” (1635) oil on canvas, 307 x 367 cm, Prado, Madrid
Velazquez avbildar tröttna soldater. Båda sidor präglas av slagsmålens svårigheter. Han visar inte glädjen över den seger som uppnåtts av spanjorerna, tvärtom fokuserar konstnären mycket på fred och avtal som kan avsluta striden.
Detalj med soldaterSpinola och Justus van Nassau.
Avlutning på konstresa sker i Tyskland.
Stridsmålningar har en enkel och okomplicerat ikonografi. Det innersta är att visa vinnarens makt och position, dokumentera så noggrann som möjligt händelsens förlopp och viktigaste ögonblick.
Till oss konstälskare, konsthistoriker är sådana tavlor en perfekt titthål in i en värld som ligger många hundra år bakåt i tiden. Hur mycket konst ser vi i de traditionella målningar, det beror på våran smak och estetisk omdöme. Jag försökte att fånga de mest intressanta. En stark bild för att avsluta ämne…
Otto Dix (1891-1969) ”Sturmtruppe geht vor unter Gas” (1924) etsning, akvatint
Svart och vit är den grafikserie och handlar om första världskrigets hemska händelser.
Snart kommer att bränna ner ett flertal av dessa upplagor under bokbålen i Nazityskland 1933. Men det är en helt annan historia och upplevelse.
KONSTSPEGEL 