Alte Pinakothek – KONSTSPEGEL

Florens- staden där Renässansen föddes.

Staden Firenze finns nämnd redan 59 f.Kr. då romerska krigsveteraner erhöll mark och bosatte sig på den toskanska provinsen. Staden hamnade under olika härskare och kungar. Ekonomisk välmående hade en stor roll, pengar, makt och handel med Levanten skapade blomstrande villkor till prosperity. Därför är det inte konstigt att Renässansen börjades i Florens!

Florens åtnjöt välstånd större än någon annan italiensk stad. Köpmännen och bankirer som ansvarade för hennes välfärd, styrdes obegränsad fria från yttre restriktioner. Den härskande klassen var stolt, ambitiös, intellektuellt och kulturellt nyfiken. Dags att presentera staden och Florens personligheter!

Dante Aligheri (1265-1321)

Författare föddes naturligtvis i Florens. Hans viktigaste verk var ”Divina Commedia”( Den gudomliga komedin). I verket framträder Dante själv som huvudperson, och under hans vandring genom helvetet, skärselden och paradiset, träffar han berömda personer som hamnat i de olika världarna efter döden. En av Dantes största förtjänster var att han skapade ett nytt skriftspråk, baserades på det talade italienska. Tidigare skrevs allt på latin.

**Sandro Botticelli ”Dante Alighieri”(1495)**
*Bibliothèque et fondation Martin Bodmer (Cologny, Schweiz)*

**Domenico di Michelino** (1417-91) ”La Divina Commedia di Dante” (1465)
fresken *232 x 290 cm finns fortfarande i domkyrkan Santa Maria del Fiore*

Dante Alighieri håller sin epos i vänstra hand. Med sin högra hand pekar han på en procession av syndare till helvetet, bakom honom skärselden och en historisk utsikt över Florens stad.

Giovanni Boccaccio

föddes i Florens 1315 och dog i Florens1375. En italiensk författare kallad för novellens skapare. Hans ”Dekameron” avbildar digerdödens hemska dagar, när tio personer flyr undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta upp stämningen berättar de tio figurer berättelser, en i varje kväll i tio dagar. Hundra korta berättelser ger en beskrivning av seder, å ena sidan uttrycker det frodiga livet, fullt av kärlek, erotiska äventyr och mänsklig sensualitet, å andra sidan uttrycker beundran för intelligens, mänskligt sinne, visdom.

*Introduktion till Dekameron (1350–1353)*

**Sandro Botticelli ”Karta över Inferno” (ca.1480-90)**
*Silverpunkt, bläck, färgat med tempera 33 x 47, 5 cm*
*Biblioteca Apostolica Vaticana*

Sandro Botticelli eller någon från hans verkstad avbildade **”Bankett i tallskogen” (1482/83)**
*en 18:te berättelse från den femte dagen,*
*Pradomuseum*, Madrid

Andrea di Firenze (ca.1337-77)

en florentinsk målare utförde en svit stora fresker i spanska kapellet i S.Maria Novella.

*Andrea da Firenze (verksam 1343-77) skildrade representanter av den katolska kyrkan med påven Innocent VI och kejsaren Karol IV.*
*Duomo i bakgrunden*.

*Den dominikanska kloster hierarki och historia.*

”Carta della Catena ”över Florens

tillskrivs Francesco di Lorenzo Rosselli (1471 -1482) är det första kända exemplet i kartografins historia som är en fullständig representation av staden Florens, inklusive alla dess byggnader, gator och torg.

Namnet härstammar från den hänglåsta kedjan (it: catena) som ramar in kartan. Men jag tror att det är mycket mer än bara en karta. Man kunde tänka på detaljerna i timmar. Lägg märke till hur konstnären i det högra hörnet ritar samma vy. Du kan se hur noggrant skaparen har varit med att framställa detaljer i denna utsikt över en senmedeltida stad.

Girolamo Savonarola (1452-98)

dominikanerbroder, folkledare och klosterreformator. Han föddes i Ferrara men från 1489 levde i Florens, där han i sitt kloster verkade för en återgång till Sankt Dominikus fattigdomsideal. I staden predikade han och ville genomföra religiösa reformer. Eftersom Savonarola hotade mångas intresse, även påven Aleksander VI:s Borgia, bannlystes han och brändes 1498 som ett kättare. Han hatade Florens glans och kulturella fester och så slutades hans liv och läror i dessa vackra stad på ett plågsamt sätt…

*Palazzo Vecchio och Loggia dei Lanzi under Savonarolas avrättning (1498) målades av en anonym konstnär runt 1650 Museo di San Marco*, Firenze

Domenico Ghirlandaio (1449-94)

egentligen Domenico di Tommaso Bigordi, född och död i Florens, var kopplad med staden, där ledde han en stor verkstad. Han blev sin tids främste monumentalmålare och porträttör. Utan Ghirlandaio kunde vi inte beundra fresker i den Sixtinska -kapellet. Michelangelo lärde sig av honom freskomåleriets krävande teknik!

*Domenico di Ghirlandaio en fragment av ”Underverk av St. Franciskus” (1483-85)*
*Fresk*
*Santa Trinita, Florence*

Fresken utfördes för Francesco Sassetti´s kapell. På sidan av altaret knäböjdes donator Francesco och hans fru Nera de Corsi. I panelen ovan finns scenen där St. Franciskus återupplivar den romerska notarius son, med utsikt över Florens i bakgrunden: till höger den romanska fasaden i Santissima Trinita, till vänster Palazzo Spini, i bakgrunden Arno-bron. Bankiren Sassetti köpte 1478 rättigheter till ett begravningskapell i basilikan Santa Trinità och anställde Ghirlandaio att utföra arbete.

*Ghirlandaio ”Jungfrus födelse ”(1486-90) fresken i Capella Tornabuoni framställer rika, adliga Florens medborgare*.

*Fresken ”Visitation” presenterar Jungfrus och Sankta Elisabet möte. I bakgrunden landskap över Florens.*

*Detalj*/*Tre män lutar sig över väggen och tittar på aktiviteten i staden nedan.*
*Tornet mellan de två träden liknar Palazzo Vecchio*-tornet.

Sandro Botticelli (1445-1510) egentligen Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi

född, verksam och död i Florens. Han var en av de främsta ungrenässans målare. Botticellis mest kända målningar idealiserar scener ur mytologins värld. Inte alla vet att i sina sista år blev han mer religiös. Han lyssnade på den predikande Savonarola och efter hans död, blev Botticellis konst ensidig religiös (t.ex. ”Begråtelsen” i Poldi Pezzoli)

*Självporträtt av Sandro Botticelli (ca.1480)*
*från ”Konungarnas tillbedjan”*
*utförd för Santa Maria Novella, idag i Uffizi*

”Konungarnas tillbedjan” (ca.1476)
tempera on panel, 111 x 134 cm
Uffizi

**Boticelli ”Lamentation /”Begråtelse” (ca.1495)**
*tempera on panel, 107x 71 cm*
*Museo Poldi Pezzoli*, Milan

**Boticelli eller Filippino Lippi ”La Derelitta” /”Den nedlagda”(ca.1490)**
tempera on panel, 47 x 43cm
Palazzo Pallavicini-Rospigliosi

Niccolo Machiavelli(1469-1527)

född i Florens och död i Florens var en filosof, politik, författare. Han är framförallt känd för den politiska skriften ”Fursten” som gavs ut fem år efter hans död. Sina politiska kunskap utvecklade Machiavelli under sin diplomatiska karriär, tyvärr dömdes han för konspiration mot Medici och undvek dödsstraff med hårsmån. Machiavelli ligger begravd i basilikan Santa Croce.

**Santo di Tito** (1536-1603) ”*Porträtt av **Niccolo Machiavelli**”(ca.1570)*
*Palazzo Vecchio samling*

**Amerigo Vespucci** (1454-1512) en italiensk upptäcktsresande föddes också i Florens!
*Förmodligen utförd av Cristofano dell’Altissimo (ca.1568), Uffizi*

Rafael Santi (1483- 1520)

föddes i Urbino, men 1504-08 flyttade han till Florens där han studerade da Vincis och Michelangelos verk. En av största italienska konstnärer smyckade sina verk med en otrolig precision, perspektiv och underbara sfumato teknik.

***Rafael Santi*** ” *Självporträtt-23 år gammal” (ca.1504-06)*
*tempera on panel, 47,5 cm x 33 cm*
*Uffizi*

Från Florensåren kommer ett antal skildringar av Madonna med barnet och Kristi gravläggning.

”Madonnan med steglitsan” (*Madonna del Cardellino*) 1507
olja på pannå, 107 x 77,2 cm
Uffizi, Florens

”**Korsnedtagningen**” (1507)
Olja på pannå, 184 x176 cm
Galeria Borghese, Rom

Leonardo da Vinci (1452-1519)

utbildade sig i Florens, där hans far fick plats som notarie 1469. Han praktiserade hos Andrea Verrocchio och senare i Lorenzo de Medicis akademi. Samvaron med tidens ledande konstnärer och intellektuella i Florens var ett naturligt steg på Leonardos karriär.

”*Porträtt av Ginevra de Benci” (ca. 1474-76)*
*olja på trä, 3*8,1 x 37 cm
*National Gallery of Art, Washington*

”**Madonna med nejlikor”(1474-78)** 62 x 48 cm
*Alte Pinakothek*, *München*

Mellan 1500-06 var Leonardo igen verksamt i Florens och utförde några spektakulära verk:

”*Mona Lisa” (1503-06)*
*olja på poppelpanel, 77 x 53 cm*
*Louvre*

Leonardo gav aldrig sitt konstverk någon titel. Namnet Mona Lisa fick tavlan från Giorgio Vasari som publicerade en biografi om konstnären, 31 år efter dennes död. Vasari identifierade modellen som Lisa, hustru till den förmögne florentinske sidehandlaren Francesco del Giocondo (1460-1538). Efter makens död 1539 gick Lisa (enligt hans sista testamente) till klostret Sant’Orsola. Hon begravdes där fyra år senare.

Michelangelo di Lodovico Buonarroti (1475-64)

född i Caprese, norr om Arezzo. Hans far var ämbetsmän och sonen fick konstnärlig skolning i Florens i freskoteknik hos Domenico Ghirlandaio. Michelangelo var bara 14 år gammal när Lorenzo di Medici upptäckte hans förmåga och tog honom under sina vingars beskydd.

Casa Buonarroti på Via Ghibellina 70 är ett hus-museum ägnat åt den kände konstnären fast bodde han där bara några år mellan 1516-25. Michelangelo föredrog att kallas honom skulptör snarare än målare och marmor från Carrara (Pietrasanta) var hans favorit material.

”**David” beställdes av staden Florens styrelse (SIGNORIAN) 1501-04**
*Statyn symboliserades den unga, starka republiken. På början stod skulpturen på Piazza della Signoria precis utanför ingången till Palazzo Vecchio.*
*”David” flyttades inomhus 1880 för att skydda den vita marmor från oväder*.

I Florens arbetade Michelangelo framför allt på kapellet som skulle komma att hysa familjegravarna, Medicikapellet, och Biblioteca Laurenziana båda i anslutning till San Lorenzo.

*Han fullbordade monumenten över Giuliano och Lorenzo di Medici grav med* *gestalterna* ”*Natten* och *Dagen*”(1526-31) och ”*Skymningen* och *Gryningen*”(1531)

Den 10 mars 1564 begravdes Michelangelo i Basilica di Santa Croce i Florens.

Benvenuto Cellini (1500-71)

Sist inte minst borde jag nämna en florentinsk son, guldsmed och skulptör känd av sin underhållande självbiografi. Damer och herrar- Benvenuto Cellini arbetade för påvar, kungar, prinsar och kejsare. Och vilka fantastiska föremål utförde han!

**Benvenuto Cellini ”Frans I:s saltkar/Saliera” (1540-43)**
guld, emalj, ädelstenar och förgyllningar, 26 x 33,5 cm
Kunsthistorisches Museum, Vien

En riktigt konstnär borde skryta om sin konst och kunna sälja det! I memoarerna som Benvenuto dikterade vid 60-års åldern, berättar han hur han bedårade sina rika kunder. Trots äventyrliga liv var Cellini en hårt arbetande konstnär och han utförde många verk åt Florens.

Benvenuto Cellini ”*Perseus med Medusas huvud” har stått i Loggia dei Lanzi sedan 1554*.

Tiden i Florens närmar sig till slut.

Historien, konst, kulturen och politik har här en huvudstad genom århundraden. Mycket har hänt vid Arno-floden och jag hoppas att den inlägg blir en inbjudan till Florens portar. Humanismens vagga blev Florens där mänskliga rättigheter utvecklades och stadslivet fick sin vackraste tradition.

Arrivederci!

Konstpegel behöver din hjälp. 
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt. 
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Donera Donera en gång i månaden Donera en gång per år

Strider och krigscener. Ikonografi.

De stora stridsmålningarna var inte en uppfinning av renässansen. Under medeltiden var de mest allegoriska. Konstnärer började presentera krigsförlopp, belägringar och lägerliv när de lärde sig utmärkt nya perspektivregler. Nya färdigheter i att skildra den mänskliga figuren tillät att visa alla komplicerade poser, hästar i rörelse och riktiga stridsscener. Det är värd att se!

Piero della Francesca och Paolo Uccello-tradition och perspektiv.

Vi reser i tiden300 år tidigare in i en berättelse som började under den persiska expansion i östra delen av Romerska Imperiet…
År 615 stjäl persiska kungen Chosroes den heliga kors från Jerusalem och ställer in det som ett objekt för tillbedjan. Den östliga kejsaren Heraclius strider mot Chosroes och efter att ha besegrat honom, återvänder han till Jerusalem.

Piero della Francesca ”Seger över Chosroes” (1452-59)
329 x 747 cm (vilken enorm fresk!)
San Francesco, Arezzo

Målningen har fortfarande mycket av magi, kanske på grund att fresken var på en vägg som aldrig fick direkt ljus. Piero della Francesca målade inget landskap och koncentrerade sig istället på striden. Han har valt att presentera krigets mörka mekanism: det finns inga vackra mönster, inget vackert ljus och rustningen. Benen på hästar och människor fyller den nedre delen av kompositionen, medan över finns massor av stål och flaggor.

Paolo Uccello och ”Slaget vid San Romano”

Paolo Uccello (ca.1397-1435) hedrade en riktigt händelse ”Slaget vid San Romano”med fantastiska målningar som påminner lite om medeltida turneringar. Striden skedde den 1 juni 1432 mellan Florens och Siena. Segern blev på de florentinska sidan. Fresker beställdes av Lionardo di Bartolomeo från Florens, en tjänsteman under kriget med Siena. Scenen ägde rum i ett öppet utrymme även om man känns att händelse är begränsad. Denna effekt uppnås genom liggande på marken spjut och kroppen av den döda riddare, anordnades på ett sådant sätt att de bildar ett schackbrädsmönster.

Uccello ”Slaget vid San Romano” (1454-56),
tempera on wood, 182 x 320 cm,
*National Gallery, London/ scen: Niccolo da Tolentino, ledare för florentinska sidan*

”Bernadino della Ciarda ramlar från hästen ” (1456)
tempera on wood, 182 x 220 cm
Uffizi

Den andra målningen presenterar scenen när befälhavare Bernardin della Ciarda släppts från sadeln. Som tidigare är målning fyllt med genvägar i perspektiv. Uccello använder ett naturlig perspektiv (perspectiva naturalis) som kännetecke av flera försvinnande punkter och ett centralt perspektiv. Målningen är ovanlig för att är den enda av de tre som har spår av silverfolie som täckte riddarens rustning och skapade en metall-reflexer. Uccello experimenterade!

”Den avgörande attacken /Micheletto da Cotignola” (c.1450)
Tempera on wood, 180 x 316 cm
Louvre

Den tredje delen avbildar ankomsten av enheter under ledningen av Cotignola. Uffizi-panelen var antagligen utformad för att vara triptykens centrala målning. Konsthistoriker hävdar att scenen från London skedde i gryningen, denna från Uffizi- mitt av dagen medan från Louvren i skymningen. Det är ingen konstigheten för att striden varade i 8 timmar!

Albrecht Altdorfer och ”Slaget vid Issos”.

Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529)
Oil on panel,158 x 210 cm,
Alte Pinakothek, Munchen

Hur man kan ändra historiska detaljer i konstens tjänst? Tror mig, mycket…

Detta är den mest berömda målningen av Albrecht Altdorfer (1480-1538). Alexander den Store segrade i 333 f.Kr. över den persiska armén led av kung Darius i slaget vid Issos.

Striden ägde faktiskt rum i Turkiet, men på denna målning visas den i Alpernas steniga miljö med tyska städer i bakgrunden! Betraktare observerar striden och det otroliga landskapet. Det är initialt svårt att skilja de två sidorna. Altdorfer klädde makedonierna som tyska riddare och landsknechts (legosoldat), medan de persiska krigarna bär turbaner och exotiska kläder.

*Jan Breughel den äldre ”Slaget vid Issos” (1602) -liknande tema och lösningar*
oil on panel, 85 135 cm,
Musee du Louvre, Paris

Två italienska mästare Michelangelo och da Vinci. Hur dem avbildade krigsscener?

Två målningar ”Slaget av Cascina” (1504–06) av Michelangelo och ”Slaget vid Anghiari” av Leonardo da Vinci (1503–06) var avsedda att placeras mittemot varandra i den florentinska Palazzo Vecchio men ingen av dem slutfördes! Michelangelo valde ett moment då en grupp soldater blev förvånad över att bada, och nästan alla figurer är nakna. Leonardo framställde en kavalleri.

Hösten 1504 fick Michelangelo uppdraget att måla den stridsscen som en följeslagare till Leonardos ”Slaget vid Anghiari”. Verk beställdes av statsmannen Piero Soderini i form av fresken som skulle pryda Sal de Cinque. Detta storslagna projekt kom till ingenting: målningen var klar – åtminstone delvis – i februari 1505, men den brådskande kallelsen från påven Julius II förhindrade Michelangelo från att fortsätta arbetet, för vilket bara några teckningar överlevde. Fantastiska teckningar, förresten!

Michelangelo ”Slaget vid Cascina” (1505)
Oil on panel, 77 x 130 cm
Holkham Hall, Norfolk

Michelangelo ”Stridsscen” (1504)
Pen and ink on paper, 179 x 251 mm
Ashmolean Museum, Oxford

Da Vinci avbildade realistiskt slaget vid Anghiari, där virvlar människor och hästar. På detta sätt visade han sin vision om krig. Glöm inte att han var ju en pacifist!

Leonardo lämnade efter sig endast ritningar på kartong och en skiss. Detta oavslutade verk inspirerade många konstnärer. Den mest berömda skissen skapades av Peter Paul Rubens.

Rubens
(1503-05)
Black chalk, pen and ink, watercolour on paper, 452 x 637 mm
Musée du Louvre, Paris

Leonardo da Vinci
Panelen är uppkallad efter samlaren Doria, som ägde den fram till 1651.
Reproduktionen visar en kopia av en okänd mästare.

Tintoretto och hans manieristisk stil.

”Belägring av Parma” beställdes från Tintoretto av Guglielmo Gonzaga (1538-87), hertig i Mantua, för de nybyggda Palazzo Ducale. Gonzaga ville ha en militär scen. Tintoretto avbildade en väpnad kollision som ägde rum den 18 februari 1248. Den tyske kejsaren Frederick II Hohenstauf hade för avsikt att erövra Parma. Kejsaren tillbringade flera månader här, slösade bort tid och pengar på att vänta på kapitulationen. I resultaten förlorade tyskarna 1 500 soldater och 3 000 krigsfångar. Kejsaren, som såg den brinnande staden, flydde till Cremona, 60 km bort.

Tintoretto skapade verk på manieristisk sätt, med dominerande figurer och mängd av soldater som kämpar för sin kejsare. Monokromatiska färger passar här utmärkt!

Jacopo Tintoretto ”Belägring av Parma av Federico II” (ca.1580)
Oil on canvas, 212 x 284 cm
Alte Pinakothek, Munich

Stridsmålningar under pågående ryska-polska konflikt.

”Slaget vid Orsha” var en strid som utkämpades den 8 september 1514, mellan de allierade styrkorna från Polen-Litauen under ledning av Konstanty Ostrogski (ca.1460-1530) och Moskvarikets armen under Ivan Chelyadnin (död 1514). Mycket mindre polsk-litauiska trupper besegrade ryssarna och fångade deras befälhavare.

Hans Krell var en tysk målare från Lucas Cranachs skolan. Enligt konstspecialister måste han har deltagit i slaget själv på grund av hög kunskap om ämnet. Krells förbindelser med jagiellonska dynastins beskyddare (inklusive kung av Ungern) och härskare av Preussen gör denna argument mycket troligtvis. Konstnären porträtterade sig själv i målningen, observerade striden och stirrade uppåt genom sammanflätade fingrar.

Hans Krell ”Slaget vid Orsza” (ca.1525-35)
Tempera on panel,165 x 260
Natioanlmuseum, Warszawa

*Polsk artilleri som korsar den improviserade pontonbron.*

Polens bevingade husarer i attak.
Nationalmuseum, Warszawa

*Hans Krell avbildade sig själv. Kanske har han varit som stridens observatör?*

Sjökrig mellan osmanska flottan och europeiska Heliga ligan.

Slaget vid Lepanto var ett sjöslag utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) som ägde rum den 7 oktober 1571. Förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska flottan slog mot den osmanska sjömakten.

Slaget hade ett enormt betydelse, det var kamp mellan stormakterna men också mellan kristendomen och islam, eftersom Turkarna annars kunde ha expanderat västerut mot Europa. Don Juan d`Austria (1547-78) besegrade den osmanska flottan- de flesta av osmanska fartyg fångades eller sjönk ner.

*Ökand konstnär ”Slaget vid Lepanto 1571”*
oil on canvas,127 x 232 cm
National Maritime Museum, Greenwich/London

Andrea Vicentino (ca.1542-1618)
en målare född i Vicenza, verksam i Venedig
Här avbildade han också ”Slaget vid Lepanto” /”Vittoria di Lepanto” (1603)
Dogepalatset, Venedig

Målningen hedrar den venetianska segern efter många år av bitterhet, uppoffring och förödmjukelse under konflikten mellan Venedig och Osmanska riket. Venetianska fartyg avbildades i dödliga angrepp av fiendens arméer. Ett desperat försök att utplåna varandra. I mitten av målningen är de två admiralerna: Sebastiano Venier och Ali Pasha.

Andrea Vicentino avbildade också ”Belägringen av Zara” (1584-87)
under det fjärde korståg
Sala del Maggior Consiglio, Palazzo Ducale

Början på bataljmålningar!

Peter Snayers (1592-1667) var en flamländsk målare bosatt i Bryssel. På grund av historiska förändringar blev han hovmålare hos ståthållaren i spanska delen av Nederländerna ( Isabella Clara Eugenia Habsburg). Han målade mest scener från 30-åriga kriget som påminner mer om topografiska kartor än konstnärliga arbete.

Målningen ”Slaget vid Kirkholm ”var beställd av kungen Sigismund III Vasa (1566-1632). Striden var ett fältslag mellan Sverige och Polen-Litauen under andra polska kriget den 27 september 1605. Vid detta slag led den svenska armén ett av sina svåraste nederlag genom tiderna.

Snayers öppnade intresse för krigshistoriska tavlor.

Peter Snayers ”Slaget vid Kirkholm” (ca.1620)
oil on canvas, 142 x 231 cm
Chateau de Sassenage

Peter Snayers ”Slaget vid Vita berget” (1620)
oil on canvas, 149 x 226 cm,
Bayerische Armémuseum, Munchen

*Snayers ”Belägring av Groenlo”* *som pågick under 3-14 augusti 1606*

Diego Velazquez målar ”Bredas kapitulation” (1634-35)

Scenen framställer ett ögonblick då holländarna överlämnar fästningen Breda till den spanska befälhavare Ambrogio Spinola (1569-1630). Velazquez visar upp en riktigt, historisk händelse, 10 år efter… Soldaternas långa lansar tar mycket plats i kompositionen. ”Las Lanzas” är en andra namn på detta verk! Han kände personligen krigare Spinola och målningen var en postum hyllning till honom.

*Diego Velazquez ” Bredas kapitulation” (1635)*
*oil on canvas, 307 x 367 cm,*
*Prado, Madrid*

Velazquez avbildar tröttna soldater. Båda sidor präglas av slagsmålens svårigheter. Han visar inte glädjen över den seger som uppnåtts av spanjorerna, tvärtom fokuserar konstnären mycket på fred och avtal som kan avsluta striden.

Avlutning på konstresa sker i Tyskland.

Stridsmålningar har en enkel och okomplicerat ikonografi. Det innersta är att visa vinnarens makt och position, dokumentera så noggrann som möjligt händelsens förlopp och viktigaste ögonblick.

Till oss konstälskare, konsthistoriker är sådana tavlor en perfekt titthål in i en värld som ligger många hundra år bakåt i tiden. Hur mycket konst ser vi i de traditionella målningar, det beror på våran smak och estetisk omdöme. Jag försökte att fånga de mest intressanta. En stark bild för att avsluta ämne…

Otto Dix (1891-1969) ”Sturmtruppe geht vor unter Gas” (1924)
etsning, akvatint

Svart och vit är den grafikserie och handlar om första världskrigets hemska händelser.

Snart kommer att bränna ner ett flertal av dessa upplagor under bokbålen i Nazityskland 1933. Men det är en helt annan historia och upplevelse.

Fantastiska landskapsmotiv under Renässanstiden.

Paradoxalt nog målades imaginära landskap tidigare än verkliga landskap. I religiösa och mytologiska verk uppfanns vanligtvis omgivningen för att betona atmosfären eller dramatiken i det avbildade innehållet.

Igen behöver vi dela landskapsmotiv till två delar av Europa: den norra med flamländska länder och Donau-skolan och den södra med italienska, realistiska miljöer.

**Leonardo Da Vinci** ”***Madonna i grottan***”(1483-86)
*olja på panel, 199 x 122 cm*
*Louvren, Paris*

Leonardo da Vinci är ett bra exempel på en konstnär som utforskade egna vägar. ”Madonna i grottan” finns i två versioner och båda domineras av Leonardos vetenskapliga intressen. Hans geologiska och botaniska observationer är utförda med stor detalj och fantasi.

De fyra heliga figurerna placerades vid ingången till grottan mitt i en störande landskap av höga, spruckna stenar som påminner om riktiga (!) klippformationerna i Dolomiterna.

Leonardo da Vinci ”*Madonna i grottan” (1495-1508)*
olja på panel, 189,5 × 120 cm
National Gallery London

Detaljerna kring botaniken är också noterbara då växterna på tavlan i Louvren är botaniskt korrekta, till skillnad från de i versionen i London som är fantasifulla skapelser av Leonardo.

Hos Andrea Mantegna ser klipporna fullständigt orubbliga ut! Det är en fantasifull framställning av naturen.

**Andrea Mantegna ”Kristus på Olivberg” (ca.1455)**
National Gallery, London

**Giovanni Bellini med liknande verk (ca. 1459)**
-dramatiken är lite mildare
National Gallery, London

Alte Pinakothek i München förvarar ett helt unikt verk av Albrecht Altdorfer (ca.1480-1538), den tyske konstnären och kopparstickaren. På sin kända tavla ”Slaget vid Issos” avbildar han den makedonska arméns seger (ledd av Alexander den store) över den persiska armén ledd av Darius II.

Vi kommer att koncentrera oss på landskapet!

Bataljmålningen har ett effektivt landskap som är lika bergigt som molnen på himlen. Firmamentet motsvarar stridsscenens drama på slagfältet. Jorden och därmed det mänskliga livet återspeglas tydligt i himlen (och vice versa), precis som solen reflekterar i havsytan. Den eldiga solnedgången fördjupar bara dramatiken…

**Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529)**
*oil* paint/lime panel,158 x 120 cm
Alte Pinakothek, Monachium

Albrechts Altdorfer namn är kopplat med landskapsmålningar, många av hans verk representerar den tyska Weltlandschaft (världslandskap). Detta är en typ av komposition i västerländsk målning som visar ett imaginärt panoramisk sceneri sett från en upphöjd utsiktspunkt med berg och lågland, vatten och byggnader. Ämnet för varje målning är vanligtvis en biblisk eller historisk berättelse, och figurerna som omfattar händelse, försvinner i omgivningen.

Albrecht Altdorfer ”Lövskog med St. Göran eller Sank. Göran i kampen mot draken” (1510)
olja på pergament monterad på lime, 28 x 22 cm
Alte Pinakothek, München
En helig riddare är nästan osynlig i skogen som omger honom.

***Altdorfer ”Hieronymus-eremit” (1507)***
*23 x 20 cm*
*Gemäldegalerie, Berlin*

Joachim Patinir skapade också i stilen ”Weltlandschaft”. Bildkompositionen innehåller tre färger som är typiska för honom. Kall och blå, floden Styx är huvudelementen i målningen.

**Joachim Patinir ”Karon korsar floden Styx”(1520-24)**
olja panel, 64 x 103 cm
Prado, Madrid

Patinir skildrade här himmel och helvete, gott och ont. Till vänster avbildade han en himmelsk plats med kristallblåa floder och en lysande fontän och änglar. Längst till höger finns en mörk himmel som uppslukas av helvetet. Där brinner det. Färgschemat består av bruna klippor och brända träd i helvetet.

**Joachim Patinir ”St. Antonius frestelse” (1520-24)**
olja på panel /Prado, Madrid
*Patinir utförde den tavlan med sin kollega Quentin Matsys (1466-1530).*
*Grönskande landskap kontrasterar med Antonius frestelse.*

Pieter Bruegel i sina landskapsmålningar likställde människan med den levande naturen. Han vävde in den i miljön. Bruegel målade både realistiska landskap och fantastiska skildringar.

**”Det stora Babelstorn” (1563)**
olja på panel, 114 x 155 cm
Kunsthistorishes Museum, Wien

Den flamländska mästaren anpassade och gjorde mer naturliga landskapsmotiv, som visar små figurer i en imaginär scen. Några av hans tidigare målningar, såsom denna med ”Flykten till Egypten”, följer helt Patinir-konventionerna.

*Pieter Bruegel den äldre ”Flykten till Egypten”(1563)*
oil on canvas, 37 x 56 cm
Courtauld Institute Galleries, London

Samma period i Italien målade Niccolo dell`Abbate (1509/12-1571) en serie landskap för Cabinet du Roi i Château de Fontainebleau. Konstnären tillämpar formeln för ett stort landskap animerat av små, graciösa figurer. Mycket liknande som hos Joachim Patinir!

**Niccolo dell´Abbate ”Proserpinas bortförelse” (1560)**
olja på duk, 196 x 215 cm
Louvre, Paris

Han framställer ett dramatiskt landskap som återspeglar den mytologiska händelsen. Scenen på ängen är lugn, medan de mörka molnen som samlas över Proserpine säger till oss mer än ord för att kommentera hennes sorgliga historia.

Vi återkommer till Florens för att lägga märke till det mest berömda och glorifierade konstverket i världshistorien. Porträttet avbildar Lisa Gherardini, en silkeshandlarens fru, med ett avlägset och mystiskt landskap som bakgrund.

***Leonardo da Vinci ”Mona Lisa” (1503)***
olja på panel, 77 x 53 cm
Louvren

Konsthistoriker spekulerar att landskapet bakom damen är det Val di Chiana, en dal i hjärtat av Toscana. Eller är det så att sceneriet bakom Mona Lisa är lika gåtfullt som hennes leende?