Strider och krigscener. Ikonografi.


De stora stridsmålningarna var inte en uppfinning av renässansen. Under medeltiden var de mest allegoriska. Konstnärer började presentera krigsförlopp, belägringar och lägerliv när de lärde sig utmärkt nya perspektivregler. Nya färdigheter i att skildra den mänskliga figuren tillät att visa alla komplicerade poser, hästar i rörelse och riktiga stridsscener. Det är värd att se!

Piero della Francesca och Paolo Uccello-tradition och perspektiv.

Vi reser i tiden300 år tidigare in i en berättelse som började under den persiska expansion i östra delen av Romerska Imperiet…
År 615 stjäl persiska kungen Chosroes den heliga kors från Jerusalem och ställer in det som ett objekt för tillbedjan. Den östliga kejsaren Heraclius strider mot Chosroes och efter att ha besegrat honom, återvänder han till Jerusalem.

Piero della Francesca ”Seger över Chosroes” (1452-59)
329 x 747 cm (vilken enorm fresk!)
San Francesco, Arezzo

Målningen har fortfarande mycket av magi, kanske på grund att fresken var på en vägg som aldrig fick direkt ljus. Piero della Francesca målade inget landskap och koncentrerade sig istället på striden. Han har valt att presentera krigets mörka mekanism: det finns inga vackra mönster, inget vackert ljus och rustningen. Benen på hästar och människor fyller den nedre delen av kompositionen, medan över finns massor av stål och flaggor.

Detalj
detalj
Detalj


Detalj

Paolo Uccello och ”Slaget vid San Romano”

Paolo Uccello (ca.1397-1435) hedrade en riktigt händelse ”Slaget vid San Romano”med fantastiska målningar som påminner lite om medeltida turneringar. Striden skedde den 1 juni 1432 mellan Florens och Siena. Segern blev på de florentinska sidan. Fresker beställdes av Lionardo di Bartolomeo från Florens, en tjänsteman under kriget med Siena. Scenen ägde rum i ett öppet utrymme även om man känns att händelse är begränsad. Denna effekt uppnås genom liggande på marken spjut och kroppen av den döda riddare, anordnades på ett sådant sätt att de bildar ett schackbrädsmönster.

Uccello ”Slaget vid San Romano” (1454-56),
tempera on wood, 182 x 320 cm,

National Gallery, London/ scen: Niccolo da Tolentino, ledare för florentinska sidan
Detalj
”Bernadino della Ciarda ramlar från hästen ” (1456)
tempera on wood, 182 x 220 cm
Uffizi
Detalj

Den andra målningen presenterar scenen när befälhavare Bernardin della Ciarda släppts från sadeln. Som tidigare är målning fyllt med genvägar i perspektiv. Uccello använder ett naturlig perspektiv (perspectiva naturalis) som kännetecke av flera försvinnande punkter och ett centralt perspektiv. Målningen är ovanlig för att är den enda av de tre som har spår av silverfolie som täckte riddarens rustning och skapade en metall-reflexer. Uccello experimenterade!

”Den avgörande attacken /Micheletto da Cotignola” (c.1450)
Tempera on wood, 180 x 316 cm
Louvre

Den tredje delen avbildar ankomsten av enheter under ledningen av Cotignola. Uffizi-panelen var antagligen utformad för att vara triptykens centrala målning. Konsthistoriker hävdar att scenen från London skedde i gryningen, denna från Uffizi- mitt av dagen medan från Louvren i skymningen. Det är ingen konstigheten för att striden varade i 8 timmar!

Albrecht Altdorfer och ”Slaget vid Issos”.

Albrecht Altdorfer ”Slaget vid Issos” (1529)
Oil on panel,158 x 210 cm,
Alte Pinakothek, Munche
n

Hur man kan ändra historiska detaljer i konstens tjänst? Tror mig, mycket…

Detta är den mest berömda målningen av Albrecht Altdorfer (1480-1538). Alexander den Store segrade i 333 f.Kr. över den persiska armén led av kung Darius i slaget vid Issos.

Striden ägde faktiskt rum i Turkiet, men på denna målning visas den i Alpernas steniga miljö med tyska städer i bakgrunden! Betraktare observerar striden och det otroliga landskapet. Det är initialt svårt att skilja de två sidorna. Altdorfer klädde makedonierna som tyska riddare och landsknechts (legosoldat), medan de persiska krigarna bär turbaner och exotiska kläder.

Detalj
Detalj
Jan Breughel den äldre ”Slaget vid Issos” (1602) -liknande tema och lösningar
oil on panel, 85 135 cm,
Musee du Louvre, Paris
Detalj

Två italienska mästare Michelangelo och da Vinci. Hur dem avbildade krigsscener?

Två målningar ”Slaget av Cascina” (1504–06) av Michelangelo och ”Slaget vid Anghiari” av Leonardo da Vinci (1503–06) var avsedda att placeras mittemot varandra i den florentinska Palazzo Vecchio men ingen av dem slutfördes! Michelangelo valde ett moment då en grupp soldater blev förvånad över att bada, och nästan alla figurer är nakna. Leonardo framställde en kavalleri.

Hösten 1504 fick Michelangelo uppdraget att måla den stridsscen som en följeslagare till Leonardos ”Slaget vid Anghiari”. Verk beställdes av statsmannen Piero Soderini i form av fresken som skulle pryda Sal de Cinque. Detta storslagna projekt kom till ingenting: målningen var klar – åtminstone delvis – i februari 1505, men den brådskande kallelsen från påven Julius II förhindrade Michelangelo från att fortsätta arbetet, för vilket bara några teckningar överlevde. Fantastiska teckningar, förresten!

Michelangelo ”Slaget vid Cascina” (1505)
Oil on panel, 77 x 130 cm
Holkham Hall, Norfolk
Michelangelo ”Stridsscen” (1504)
Pen and ink on paper, 179 x 251 mm
Ashmolean Museum, Oxford


Da Vinci avbildade realistiskt slaget vid Anghiari, där virvlar människor och hästar. På detta sätt visade han sin vision om krig. Glöm inte att han var ju en pacifist!

Leonardo lämnade efter sig endast ritningar på kartong och en skiss. Detta oavslutade verk inspirerade många konstnärer. Den mest berömda skissen skapades av Peter Paul Rubens.

Rubens
Rubens
(1503-05)
Black chalk, pen and ink, watercolour on paper, 452 x 637 mm
Musée du Louvre, Paris
Leonardo da Vinci
Panelen är uppkallad efter samlaren Doria, som ägde den fram till 1651.
Reproduktionen visar en kopia av en okänd mästare.

Tintoretto och hans manieristisk stil.

Belägring av Parma” beställdes från Tintoretto av Guglielmo Gonzaga (1538-87), hertig i Mantua, för de nybyggda Palazzo Ducale. Gonzaga ville ha en militär scen. Tintoretto avbildade en väpnad kollision som ägde rum den 18 februari 1248. Den tyske kejsaren Frederick II Hohenstauf hade för avsikt att erövra Parma. Kejsaren tillbringade flera månader här, slösade bort tid och pengar på att vänta på kapitulationen. I resultaten förlorade tyskarna 1 500 soldater och 3 000 krigsfångar. Kejsaren, som såg den brinnande staden, flydde till Cremona, 60 km bort.

Tintoretto skapade verk på manieristisk sätt, med dominerande figurer och mängd av soldater som kämpar för sin kejsare. Monokromatiska färger passar här utmärkt!

Jacopo Tintoretto ”Belägring av Parma av Federico II” (ca.1580)
Oil on canvas, 212 x 284 cm
Alte Pinakothek, Munich

Stridsmålningar under pågående ryska-polska konflikt.


Slaget vid Orsha” var en strid som utkämpades den 8 september 1514, mellan de allierade styrkorna från Polen-Litauen under ledning av Konstanty Ostrogski (ca.1460-1530) och Moskvarikets armen under Ivan Chelyadnin (död 1514). Mycket mindre polsk-litauiska trupper besegrade ryssarna och fångade deras befälhavare.

Hans Krell var en tysk målare från Lucas Cranachs skolan. Enligt konstspecialister måste han har deltagit i slaget själv på grund av hög kunskap om ämnet. Krells förbindelser med jagiellonska dynastins beskyddare (inklusive kung av Ungern) och härskare av Preussen gör denna argument mycket troligtvis. Konstnären porträtterade sig själv i målningen, observerade striden och stirrade uppåt genom sammanflätade fingrar.

Hans Krell ”Slaget vid Orsza” (ca.1525-35)
Tempera on panel,165 x 260
Natioanlmuseum, Warszawa
Konstanty Ostrogski
Polsk artilleri som korsar den improviserade pontonbron.
De bevingade polska husarer-detalj
Polens bevingade husarer i attak.
Nationalmuseum, Warszawa
Hans Krell avbildade sig själv. Kanske har han varit som stridens observatör?

Sjökrig mellan osmanska flottan och europeiska Heliga ligan.

Slaget vid Lepanto var ett sjöslag utanför staden Lepanto (nuvarande Naupaktos i Grekland) som ägde rum den 7 oktober 1571. Förenade spanska, påvliga, maltesiska och venetianska flottan slog mot den osmanska sjömakten.

Slaget hade ett enormt betydelse, det var kamp mellan stormakterna men också mellan kristendomen och islam, eftersom Turkarna annars kunde ha expanderat västerut mot Europa. Don Juan d`Austria (1547-78) besegrade den osmanska flottan- de flesta av osmanska fartyg fångades eller sjönk ner.

Ökand konstnär ”Slaget vid Lepanto 1571”
oil on canvas,127 x 232 cm
National Maritime Museum, Greenwich/London
Andrea Vicentino (ca.1542-1618)
en målare född i Vicenza, verksam i Venedig
Här avbildade han också ”Slaget vid Lepanto” /”Vittoria di Lepanto” (1603)
Dogepalatset, Venedig
Detalj med galärer

Målningen hedrar den venetianska segern efter många år av bitterhet, uppoffring och förödmjukelse under konflikten mellan Venedig och Osmanska riket. Venetianska fartyg avbildades i dödliga angrepp av fiendens arméer. Ett desperat försök att utplåna varandra. I mitten av målningen är de två admiralerna: Sebastiano Venier och Ali Pasha.

Andrea Vicentino avbildade också ”Belägringen av Zara” (1584-87)
under det fjärde korståg
Sala del Maggior Consiglio, Palazzo
Ducale

Början på bataljmålningar!

Peter Snayers (1592-1667) var en flamländsk målare bosatt i Bryssel. På grund av historiska förändringar blev han hovmålare hos ståthållaren i spanska delen av Nederländerna ( Isabella Clara Eugenia Habsburg). Han målade mest scener från 30-åriga kriget som påminner mer om topografiska kartor än konstnärliga arbete.

Målningen ”Slaget vid Kirkholm ”var beställd av kungen Sigismund III Vasa (1566-1632). Striden var ett fältslag mellan Sverige och Polen-Litauen under andra polska kriget den 27 september 1605. Vid detta slag led den svenska armén ett av sina svåraste nederlag genom tiderna.

Snayers öppnade intresse för krigshistoriska tavlor.

Peter Snayers ”Slaget vid Kirkholm” (ca.1620)
oil on canvas, 142 x 231 cm
Chateau de Sassenage
Peter Snayers ”Slaget vid Vita berget” (1620)
oil on canvas, 149 x 226 cm,
Bayerische Armémuseum, Munchen
Snayers ”Belägring av Groenlo” som pågick under 3-14 augusti 1606

Diego Velazquez målar ”Bredas kapitulation” (1634-35)

Scenen framställer ett ögonblick då holländarna överlämnar fästningen Breda till den spanska befälhavare Ambrogio Spinola (1569-1630). Velazquez visar upp en riktigt, historisk händelse, 10 år efter… Soldaternas långa lansar tar mycket plats i kompositionen. ”Las Lanzas” är en andra namn på detta verk! Han kände personligen krigare Spinola och målningen var en postum hyllning till honom.

Diego Velazquez ” Bredas kapitulation” (1635)
oil on canvas, 307 x 367 cm,
Prado, Madrid

Velazquez avbildar tröttna soldater. Båda sidor präglas av slagsmålens svårigheter. Han visar inte glädjen över den seger som uppnåtts av spanjorerna, tvärtom fokuserar konstnären mycket på fred och avtal som kan avsluta striden.

Detalj med soldater
Spinola och Justus van Nassau.

Avlutning på konstresa sker i Tyskland.

Stridsmålningar har en enkel och okomplicerat ikonografi. Det innersta är att visa vinnarens makt och position, dokumentera så noggrann som möjligt händelsens förlopp och viktigaste ögonblick.

Till oss konstälskare, konsthistoriker är sådana tavlor en perfekt titthål in i en värld som ligger många hundra år bakåt i tiden. Hur mycket konst ser vi i de traditionella målningar, det beror på våran smak och estetisk omdöme. Jag försökte att fånga de mest intressanta. En stark bild för att avsluta ämne…

Otto Dix (1891-1969) ”Sturmtruppe geht vor unter Gas” (1924)
etsning, akvatint

Svart och vit är den grafikserie och handlar om första världskrigets hemska händelser.

Snart kommer att bränna ner ett flertal av dessa upplagor under bokbålen i Nazityskland 1933. Men det är en helt annan historia och upplevelse.

Samlare och deras samlingar.

En fantastisk konstresa till olika kuriosakabinettet i Italien, England, Prag, Mantua, Urbino, Danmark. Från vetenskapliga föremål till samlingar av mineraler, djur och ädelstenar.
Enjoy!

Studiolo i Palazzo Ducalo (Urbino)

Italienska studiolo.

När renässansen svepte genom Italien, påbörjades kulturella förändringar på olika furstliga hoven. Vetenskapsmännen samlade akademiska instrument och ädelstenar (gemmer), medan humanister koncentrerade sig på forntida skulpturer, mynt och manuskripten. På bilden finns studiolo – ett avskilt rum i Palazzo Ducalo skapat för hertigen av Urbino, Federico da Montefeltro (1422-82). Dessa rum innehöll konstnärliga föremål, böcker, gamla handskrifter och andra kunskaps symboler associerades med antiken.

Studiolo var ett tecken på status och avslöjade den humanistiska intresse hos härskare. Å ena sidan var Federico da Montefeltro en kapabel militär ledare, å andra sidan en produktiv beskyddare för konsten. Han samlade böcker och manuskript, hade även en scriptorium med egna kopister och fick han ett symboliskt smeknamn ”Italiens ljus”. Bakom projektet stod Francesco di Giorgio Martini (1439-1502) och Luciano Laurana (ca.1420-79). Arbete utfördes mellan 1478-82. Rummet var faktiskt liten 3,60 x 3,35 m. Intarsiaarbete med illusionistiska målade hyllor är det mest kända exemplet på den typ av konsten i Italien.

En armillarsfär ( ett sfärisk astrolabium) och en kvadrant avbildad genom användning av intarsia
Metropolitan Museum of Art
Musikaliska instrumenter

En fantastisk samling skapade den furstliga paret Isabella d`Este (1474-1539) och Francesco II Gonzaga (1466-1519) från Mantua. Isabella var en framstående intellektuell kvinna, utbildad av kända humanister. Paret bodde i Castello di San Giorgio och två rum var till hennes privat bruk, hennes egen studiolo. Isabella använde rum för fritidsintresse: skrivning, studier och korrespondens samt att visa forntida föremål och samling på konstverk. Hon älskade musik, poesi och fick smeknamnet ”den tionde musen”. Hon var bekant med tidens berömda artister. Andrea Mantegna (1431-1506) utförde några målningar till Isabella som:

  • Parnas” (1497) avbildade Mantegna furstinna som Venus och hennes man, Francesco II Gonzaga som Mars
  • ”Dygdens triumf” (1499-1502) målad enligt Isabellas önskemål. Hon värderade högt Mantegnas målningar och han själv satte en ouppnåbar nivå för många konstnärer som arbetade med att dekorera Isabellas studiolo
Andrea Mantegna ”Parnassus” (1497) tempera och guld på duk,
159 x 192 cm

Louvre
Detalj: Pegasus och Mercurius
Andrea Mantegna ”Dygdens triumf” (1502), 160 x192 cm
Louvre, Paris
  • Lorenzo Costa (1460-1535) efterträdde Mantegna som målare vid hovet i Mantua och utformade ”Allegori av Isabellas d`Estees kröning” och ”Regeringstid av Comus” två mytologiska målningar baserade på Mantegnas teckningar.
Lorenzo CostaRegeringstid av Comus” (1506-11)
tempera på duk, 152 x 238 cm
Louvre, Paris
Lorenzo Costa ”Allegori” (
olja och tempera på duk, 164,5 x 197,5 cm
Louvre, Paris

Isabella hade en stor passion för att samla antika skulpturer, begränsat endast av pengar och det påvliga förbudet att exportera sådana föremål från Rom. Oavsett förbud lyckades hon att ha i sina samlingar skulpturer från Nasso, Rodi och fragment av mausoleum i Halicarnassus. Markisinna av Mantua hade egna konstagenter genom vilka köpte hon vaser, gemmer, byster, medaljer och även en ”enhörningshorn”.

Kamé från ptolemaiska tider (ca.300 f.Kr)
Kunsthistorisches Museum, Wien
Giovanni Christoforo Romano (1456-1512)Minerva
Medaljör från Rom
.

Giovanni Christofano Romano ”Isabella d`Este” (1500)
Tizian ”Porträtt av Isabella d`Este” (ca.1534-36)
oil on canvas, 102 x 64 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

NORDEUROPEISKA KURIOSKABINETTEN.

Medan i Italien skapades ”studiolo” i norra delar av Europa har åstadkommit kurioskabinetten eller wunderkammer (kuriosum). En samling av märkvärdiga föremål kunde innehålla allt, från tavlor till ett uppstoppat vild djur. Kunstkammerer var föregångarna till museer. Den första kända användningen av ordet gjordes i samband med samlingen av Ferdinand I (1503-64), tysk-romersk kejsare. Ambitionen var hög: han ville visa upp så mycket kunskapens intresse som möjligt.

En stort kollektion hade ärkehertig Ferdinand II av Tyrol (1529-95) på Ambras -slottet vid Innsbruck, sammanförd av vapen, böcker, handskrifter, porträtt, sällsynta manuskripten och mynten. 1806 flyttades kollektion till den österrikiska Wien under namnet ”Ambraser Sammlung”.

Slottet Ambras, nära Innsbruck är vacker belägen 628 m.ö.h. på en pittoreskt klippa.
Interiör

Albert V, hertigen av Bayern (1528-79) tävlade med Ferdinand och skapade sin egen kunstkamera. Som förmedlare och konstagent jobbade för honom Jacopo da Strada (1507-88), vilken reste runt i Europa i jakt efter värdefulla föremål. Albert köpte hela samlingar i Rom och Venedig: medaljer, mynt, marmorbyster och statyer. För att utrymma samlingen byggdes Antiquarium (1568-71) baserat på idéer av Jacopo da Strada. Hallen i bottenvåningen-69 meter lång, är en av största renässanshallen norr om Alperna.

TizianJacopo da Strada ” (1567-68)
oil on canvas, 125 x 95 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien
Antiquarium (1568-71)

En mycket intressant och enastående kollektion hade Rudolf II Habsburg (1552-1629). Den tysk-romersk kejsare, kung av Ungern och Böhmen kände sig bättre på slottet Hradczany i Prag, än i Wien och därför flyttade han sitt kejserliga hovet till den böhmiska huvudstaden. Här kunde han ägna sig åt sina intresse; för konst och vetenskap, astrologi och alkemi. Till Prag lockade kejsaren de flesta kända artister. Rudolf var uttråkad på politik och lämnade makten till sin bror Mattias. Konstsamling blev hans fetisch och besatthet. Den tillhörde till största på den tiden. Det räcker att nämna berömda konstnärer som:

  • Arcimboldo (1527-1593) en hovmålare, som organiserade bland annat dekorativa ceremonier och processioner. Hans stil var mycket excentrisk och anpassat till Rudolfs förväntningar. Allegoriska porträtt av kejsare består av frukter, grönsaker och växter.
Rudolf II avbildad som Vertumnus (den föränderlige) den romerska trädgårdsguden.
Porträtten befinner sig i Skokloster slott (Håbo kommun) plundrat av svensk arme från Prags slott
under 30-åriga kriget!
  • Pieter Brueghel den äldre (1526/30- 1569) utförde ”Babels torn” i 1563
Pieter Breugel (1563)
oil on panel, 114 x 155 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

En Kunstkammer från Rudolf II:s tid.
Walters Art Museum
  • Antonio Correggio (1489-1534) älskade mytologiska motiven:
Correggio ”Jupiter och Io” (ca.1532)
oil on canvas,164 x 70 cm
Hos Rudolf II från 1603/4.
Kunsthistorisches Museum, Wien
Correggio ”Bortförandet av Ganymedes”(1530)
oil on canvas,163 x 72 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien
  • Tizian (ca.1488-1576) känd av sina mytologiska tavlor som t.ex. ”Danae”(ca.1554)
Tizian ”Danae” (ca.1554)
oil on canvas, 135 x 152 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien
  • Jacopo Tintoretto (1519-94) som fick sitt smeknamn ”den lille färgaren” eftersom han var son till en tintore (färgare)
Tintoretto ”Vintergatens ursprung” (ca.1575) en mytologisk målning skapad
i den venetianska, manieristiska stilen

oil on canvas, 148 x 165 cm
National Gallery, London
  • Gherard Emmoser (1553-1618) tillverkade unika instrumenter, här har vi jordklotet med urverk som roterade och kartlade konstellationer. Samtidigt oerhört vacker föremål! Pegasus bär världen på sina utsträckta vingar.
Himmel klott med urwerk (1579)
Metropolitan Museum of New York
  • Hans van Aachen (1552-1615) blev Rudolfs kammarmålare och utförde allegoriska målningar, kejserliga porträtter.
”Hans Van Aachen ”Bacchus, Ceres och Amor” (ca.1600)
oil on canvas, 163 x 113 cm
Kunsthistorisches Museum ,Wien
Hans Van Aachen ”Rudolph II, kejsare” (ca.1607)
färg på duk, 60 x 48 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

  • Albrecht Durer (1471-1528) målade ”Rosenkranzfest” i 1506
Albrecht Durer (1506) ”Rosekranzfest”
oil on panel,162 x 192 cm
National Gallery, Prag
Durer avbildade sig själv på höger sidan av tavlan.

Rudolf II Habsburg samlade verkligen på nästan allt som bara väckte hans intresse. Här har vi exempel på vackra illuminationer av växter och djur skapades av Joris Hoefnagel (1542-1600), en flamländsk konstnär, som företog vidsträckta resor för att dokumentera fauna och flora.

Illuminering från ”Mira calligraphiae monumenta”
(1561-62), Getty Center

I 1602 beordrade Rudolf II, i anledning av sin 50-årsdag, att utföra en extrem värdefull krona bestående av sällsynta ädelstenar och pärlor. De fyra gyllene fälten visar härskare som fältherre (Imperator), som kejsare (Augustus), nästa två som Rex Hungriae et Bohemiae. Kronan är 28,3 cm hög och tillverkades av Jan Vermeyen (guldsmedaren från Bryssels).

Den kejserliga kronan. Skattkamare i Hofburg (Wien)

En av de mest värdefulla föremål var kamé kallades Gemma Augustea, från romerska tider, daterad 9 e.Kr-12 e.Kr.

Gemma Augustea
19 x 23 cm, Kunsthistorisches Museum, Wien

Rudolf kände att ingen kommer att ta hand om hans samling, han gjorde aldrig någon inventering…

Den första granskningen gjordes sju år efter kejsarens död och det visade sig att kollektion inkluderade 3000 målningar, 2500 skulpturer- tusentals föremål uppskattades till 17mln. floriner.

Under 1600-talet upphördes kunstkammerer att vara domänen för härskare. Rika medborgare, läkare, biskopar började själv samla på vackra föremål. En viktigt samling hade en dansk kunglig medikus och antikvarie Olaf Worm (1588-1654). Musei Wormiani var en riktigt ”kabinett av underligheter”.

1655 – Frontstycket från ”Museum Wormianum” som visar samlingen.

Med sin omfattande lärdom bidrog Olaf Worm till intressanta vetenskapliga disputationer. Han kunde läsa runstenar (texter skrivna med runskrift) och samlade på en tidig skandinavisk litteratur. Hans korrespondens innehåller brevväxling med 142 vetenskapsmännen.

En flamländsk konstnär, Frans Francken den yngre (1581-1642) avbildade kuriosakabinetten på en av sina tavlor. Hans favoritämne var bilderna av målnings gallerier som fyllde han med reproduktioner av olika tavlor med oerhört detaljerad precision!

Frans FranckenEtt samlargalleri” (ca.1638)
oil on panel,115 x 148 cm
Sammlung Schönborn-Buchheim
Frans Francken ”Konstkammaren och rariteter” (1636)
oil on panel, 86,5 x 120 cm
Kunsthistorisches Museum, Wien

Domenico Remps (1620-99), en italiensk målare om tysk eller flamländsk bakgrund, framställde en kunstkamera med sällsynta föremål av naturligt ursprung, såsom koraler, snackisar och andra ovanligheter. Denna trompe-l’oeil-målning suddar ut gränsen mellan verkligteten och fiktivt utrymme.

Domenico Remps ”Kabinett av underligheter” (ca.1690)
oil on canvas, 99 x 137 cm
Museo dell’Opificio delle Pietre Dure, Florence

Hur har det varit i andra länder i Europa?

I olika kuriosakabinetten samlade man tavlor och manuskriptet. Urvalskriterierna var inte så tydliga. Den typiska konstkammare kunde innehålla allt från oljemålningar till snäckskal, allt från natur och kultur! Ibland räckte inte utrymme till den växande kollektioner. Då byggdes man om huset att möjliggöra förvaring.

Inigo Jones (1573-1652), en känd engelsk arkitekt fick uppdrag att designera Arundel House för Thomas Howard, 21 earl of Arundel (1585-1645) – en pionjär genom konstsamlingen i England. Lord Howard samlade allt som var ”crème de la crème” i dåvarande konst: från ritningar av Leonardo da Vinci till tavlor av Raphael Santi, Hans Holbein, Parmigiano och Albrecht Durer. Många av dessa finns nu på Royal Library Windsor Castle eller på Chatsworth. Den arundelska antiksamlingen skänktes så småningom till Oxford. Lord Arundel uppköpte själv dels av statyer, byster och gemmer under sina resor till Italien, dels genom konstagenter. Allt för sitt otroligt galleri.

P. P .Rubens ”Thomas Howard”(1629-30)
Isabella Stewart Gardner Museum, Boston
Daniel Mijtens ”Earl of Arundel” (ca. 1618)
National Gallery, London
P. P. Rubens ”Thomas Howard” (1630)
oil on canvas, 67 x 54 cm
National Gallery, London

Den Augsburgska konstskåpet från Uppsala.

Vi kommer att avsluta vår resa i den underbara Uppsala. Jag tror, att ni vet vad ska det handla om. Den Augsburgska konstskåpet är ett kuriosakabinett som tillhört den svenska kungen Gustav II Adolf, tillverkat av Philipp Hainhofer (1578-1647), en känd konsthandlare. Skåpet var en gåva av Augsburgs borgerskap till kungen, vid hans intåg till staden, den 24 april 1632 (under 30-åriga kriget).

Det underbara konstvitrin innehåller upp emot 1000 föremål. Samling på olika material från djur- och mineralriket. Lådor och dörrar är pryds av måleri, mineraler, ädla stenar. År 1694 donerade kung Karl XI skåpet till Uppsala universitet, till nybyggda Gustavianum.

Bildresultat för den augsburgska konstskåpet
https://gustavianum.uu.se/samlingar/konstsamlingar/utstallningar/augsburgska-konstsk%C3%A5pet/

Kuriosakabinettens storhetstid var under 1600-talet och första hälften av 1700-talet. Syftet var att visa på att skåpets ägare var en bildad person och hade råd att omge sig med dyraste och vackraste föremål. Den vetenskapliga utvecklingen under upplysningstiden orsakades att kunstkamera blev en sagohistoria. Samlingar blev kärnan till museer-uppstod. Ett furstlig mode att samla vackra föremål har förekommit från Italien och nådde norra Europa. Kollektioner institutionaliserades och låg de grunden för bland annat British Museum, Kunsthistorisches Museum och andra fantastiska museibyggnader.

En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år