Kategori: Galleria dell`Accademia

Venedig – skildringar av staden under Renässansen.

Venedig är den enda stadsstaten som hade ett utländskt imperium som sträckte sig längs den östra Adriatiska kusten och täckte Kreta och Cypern. Serenissima Repubblica di Venezia har varit hennes officiella namn och innebär ”den mest rofyllda”.

Venedig ägde också ett stort område på Venetohalvön. En stark regering bestod av oligarker i antal cirka 200 personer som härstammade av de mest framstående familjer. Republikens styrelseskick kan betraktas som en autokrati med dogen som en härskare. Inom politik var Venedig ganska konservativt, men inom kulturområdet tilläts mycket frihet.

Staden var ett tryckcenter och säte för en utmärkt målningsskola, representerad bland annat av Vivarini, Bellini, Giorgione. I arkitekturen undvek venetianerna risk, de hämtade till sin stad kända arkitekter, t.ex. Sansovino, Palladio eller Sanmichele.

Venetianska konstnärer dyrkade den venetianska staden under flera hundra år.

Främst vill jag koncentrera mig på 1500 och 1600-talet för att återkomma till Venedig igen med Canaletto och Pietro Longhi-skildringar. Serenissimas skönhet måste man smaka försiktigt och noggrann…

Vittore Carpaccio målade Markuslejonet för Palazzo dei Camerlenghi i 1516
Idag i Palazzo Ducale.
Detalj


Lejonet är en imponerande skapelse, som står med bakbenen i vattnet och dess framben på torrt land. En ben vilar fast på en stenig strand och den andra håller upp boken med den traditionella inskriptionen PAX / TIBI / MARCE / EVANGELISTA / MEUS– ” Fred till dig, min Marcus”.

Sankt Markuslejonet avbildat på republiken Venedigs flagga och motto.
Relief i Venedig föreställande Sankt Markuslejonet.

Sankt Markus är Venedigs skyddshelgon och när staden från 600-talet till år 1797 utgjorde en självständig maritim stat, ingick lejonet i statens flagga. Lejonet förekommer även på målningar, som skulptur och relief på flera byggnader i Venedig och dess tidigare besittningar längs den östra adriatiska kusten, även i dagens Kroatien.

Cima da Conegliano (1459-1517) avbildade Markuslejonet med heliga Hieronymus, Maria Magdalena, Johannes Döpare och med St. Marcus (1506-08)
olja på panel, 207 x 510,4 cm
Galleria dell´Accademia, Venedig


Vittore Carpaccio skildrade ofta Serenissimas interiörer och byggnader.
Sankt Ursula poliptyk (1497-98)- scenen med engelska ambassadörer
olja på duk, 281 x 252 cm
Gallerie dell`Accademia, Venedig
Vittore Carpaccio” Två venetianska damer” (ca.1510)
olja på duk, 94 x 64 cm
Museo Correr, Venedig

Carpaccio framställer två damer som vilar i den svala atmosfären i en trädgård. Det finns en tes att tavlan framställer två damer, målningen var oerhört populär under 1800-talet, och John Ruskin gav den titel ”The Courtesans”.

Vittore Carpaccio ”Jakt på lagunen” (ca. 1490-95)
en fantastisk bild på hur man jagade i den gamla Venedig- på vatten!
J. Paul Getty Center Museum

Konst och hantverk av högsta kvalitet hör Venedig till. Hela staden är som ett museum och en bra exempel hur konsten kan existera och dokumentera republikens bästa tider.

Gentile Bellini ”Apostelns Markus predikan i Alexandria” (1504-07)
olja på duk, 340 x 770 cm
Alexandria liknar väldigt mycket Venedig, eller hur?
Pinacoteca di Brera, Milano
Gentile Bellini ”Den heliga korset under” ( ca.1500)
I mitten ligger bro San Lorenzo, fint dekorerad.
olja på duk, 323 x 420 cm
Galleria dell`Accademia, Venedig
Gentile Bellini i ”Processionen på Markusplatsen” (1496)
fokuserar mycket på Markusplatsen och domkyrkan, med dess bysantinska kupoler och glittrande mosaiker.
olja på duk, 373 x 745 cm
Gallerie dell`Accademia

Bellini hade en god förmåga till teckning och noggrannhet i återgivandet av färger och dräktdetaljer som gör hans tavlor så kulturhistoriskt intressanta. Han utförde flera viktiga arbeten för Venedig, vilka idag till stora delar är förstörda. Bland hans främsta verk märks ”Det heliga korsets under” och ”Processionen på Markusplatsen” (1496).

Makt och styre i Venedig

Venedig styrs av rika familjer. Den första dogen valdes redan i 697 och doge hade en närmast absolut makt. Med tiden försvagades dogens styre och delade han på makten med sex rådgivare (signoria).

Konsthistorien återspeglar dessa situation, republikens välstånd och högkonjunktur dokumenterar tre familjedynastier: Vivarini, Bastiani och slutligen mest kända Bellini. Vi kan titta lite närmare på de mest berömda porträtt av venetianska doger.

Lazzaro Bastiani ”Portrrät av dogen Francesco Fescari” (1457-60) Museo Civico Correr
Gentile Bellinis verkstad ”Porträtt av Cristoforo Moro”
Gentile Bellini ”Doge Pasquale Malipiero” (1460-62)
tempera på panel, 53,3 x 42,5 cm
Museum of Fine Arts, Boston
Gentile Bellini ”Doge Giovanni Mocenigo” (ca.1478)
tempera på panel, 63 x 46 cm
Museo Correr, Venedig
Marco Basaiti ”Doge Agostino Barbarigo”(1518)
olja på panel, 74,5 x 56 cm
Museum of Fine Arts, Budapest
Giovanni Bellini ”Doge Leonardo Loredan” (ca.1502)
olja på poppelträ, 61,5 x 45 cm
National Gallery, London

Under 1700-talet blev Venedig kanske den mest eleganta och förfinade staden i Europa som påverkade konst, arkitektur och litteratur. Men republiken förlorade sitt oberoende när Napoleon Bonaparte erövrade Venedig den12 maj 1797.

Efter det tredje italienska självständighetskriget, blev Venedig, tillsammans med resten av Veneto, en del av det nyligen skapade kungariket av Italien. 1987 fick staden och dess lagun status som världsarv och lockar turister, samt konstälskare från hela världen. Finns det någon vackrare stad än Venedig?

Giovanni Bellini och hans verk: ”Pala di San Giobbe”.

Den venetianska renässansmålaren Giovanni Bellini (1430-1516) var en av de mest intressanta konstnärerna i italiensk konsthistoria. Detta bekräftas av hans nästa altarverk, pala di San Giobbe, utförd cirka 1486-88 av den 50-årige konstnären. Ett minnesvärt mästerverk som markerade den slutgiltiga ankomsten av den typiska venetianska kromatismen, vilket kännetecknade Serenissimas renässansstil.

”Självporträtt”(ca.1500) bevarat på Musei Capitolini i Roma

Chiesa di San Giobbo, Venezia
Rekonstruktion, hur det ser ut i kyrkan!

Kyrkan är tillägnad Sankt Job. Den är en av de fem votivkyrkorna som byggdes i Venedig efter ett pestutbrott. Arbetet påbörjades 1450, pausade fram till 1470 och invigdes slutligen 1493, som ett av de första exemplen på renässansarkitekturen i staden. Till kyrkan utfördes även andra verk.

Vittore Carpaccio ””Presentation av Jesus i templet” (1510)
olja på pannå, 421 x 236 cm
 Gallerie dell`Accademia
”Pala di San Giobbo”
471 x 258 cm

Detta stycke var förmodligen inspirerat av San Cassiano Altarpiece (1475–76) av Antonello da Messina och utvecklade vidare den verkets innovationer. Eftersom dateringen av Bellinis målning är osäker kan ett sådant beroende inte bevisas. Avbildningen av helige Sebastian och Job indikerar att målningen skapades i samband med pesten, troligen 1487.

Antonello da Messina
1475-76
Kunsthistorisches Museum, Wien

Pala di San Giobbo har inga landskapsmotiv som i tidigare liknande tavlor. Verket visar en helig konversation (sacra conversazione) mellan Madonna, barnet och några helgon. Jungfrun dominerar; hon sitter på en hög tron av marmor täckt i blå och vit dräkt och lyfter sin vänstra hand i en välsignelsegest.

Vid hennes fötter sitter tre musikerande änglar, fokuserande framför allt på melodi. Alla figurer är i symmetriska positioner: tre änglar, tre helgon till vänster och till höger. Den tavlan är byggd enligt matematiska, geometriska regler. Det hela skapar en otrolig harmoni och balans. Triangelkompositionen är en nyhet introducerad av Bellini i altar målningarna.

På vänster sida av altaret finns St. Franciscus, Johannes Döparen med sina typiska, lockiga hår och en naken Job.

St. Dominik, biskop Louis av Toulouse och St. Sebastian på högersidan. Kontrastivt: På ena sidan en naken, gammal man ställdes i motsats till den apolloniska vackra Sebastian, som visas med händerna bundna bakom ryggen och genomborrad av 2 pilar. Den unge pojkens skönhet, hans ansiktsuttryck och ljuset som smeker hans kropp visar att Bellini perfekt hade lärt sig av Antonello da Messina.

Oljetekniken gör målningen mer atmosfärisk, så att hela scenen verkar vara genomträngd av ett diffust ljus som smeker formerna och försiktigt lindar dem med skuggor. Konturerna är så mjuka…

Den övre delen har ett vackert koftad tak. För att utföra detta krävs behärskning av perspektiv! Bakom Madonnan finns en mörk nisch. I den halvkupolen finns en förgylld mosaik, stenornament och ett citat: ”Ave Maria Gratia Plena”. Alltså är Madonna avbildad i basilikan San Marco! Hur kunde det vara annorlunda? Bellini älskade Venedig och Serenissima älskade honom! Ingen målare hade så mycket respekt som Giambellini.