Välgörenhet i konsten.

Under medeltiden var det en religiös skyldighet att hjälpa fattiga och sjuka. Kyrkor och kloster hade plikt att hjälpa alla utsatta människor. På 1500-talet förändrades situationen. Antalet kloster minskade, bördan att hjälpa de behövande föll på kommunala myndigheter eller privatpersoner. Det ökade befolkningstalet innebar stora problem med försörjning och den katolska kyrkan hade minskat sitt stöd till de fattiga.

Italienska städer började bygga vårdanstalter, sjukhus och barnhem. En liknande roll hade gillen, en organisation där medlemmarna ägnade sig åt religiöst fromhetsliv, hjälpverksamhet och sällskapsliv. De hade plikt mot varandra, gemensamma sjuk- och begravningskassor. Ett visst skydd när någon hade dött.

Ospedale del Ceppo grundades i Pistoia redan i 1277 av religiös samfund Santa Maria eller ”del Ceppo dei poveri”- de fattigas offerstam, senare blev det stadens sjukhus. När Pistoia blev annekterad av Florens var det nödvändigt att bekräfta officiellt sjukhus statusläge (1401).

En känd florentinsk arkitekt Michele di Bartolomeo (1456-62) fick i uppdrag att modernisera Ospedale. Tack vare honom fick byggnaden nästan renässansstil, loggian var dekorerad med en keramisk glasyr (en s.k. majolika). En sådan insats utfördes av Luca della Robbia (1400-82) skulptör och keramiker från Florens. Luca var framför allt känd för sin sångläktare (cantoria) och dörrarna till sakristian i den florentinska katedralen Santa Maria del Fiore.

Luca della Robbia utvecklade en teknik att måla keramikglasyrer i olika färger på terrakottafigurer och grundade en riktig verkstad tillsammans med sin familj. De tre nästa generationerna av della Robbia familj tillverkade terrakottafigurer i många italienska städer!

Hans son, Giovanni della Robbia (1469-1529) inherited the workshop after his father’s death and improved methods for producing multicolored (polychrome) sculptures in a faster and more efficient way. Giovanni’s greatest and perhaps finest work was the polychrome frieze on the outside of Ospedale del Ceppo, designed between 1514-1529. The subject was associated with the hospital’s activities. Giovanni designed ”Seven Works of Mercy”:

Ospedale degli Innocenti blev en av första byggnad i Florens i renässanska stilen. Den kända arkiyekt Filippo Brunelleschi arbetade med projekt mellan 1419-27. Några år senare kom Andrea della Robbia (Luccas brorson) att utforma keramiska tondo-porträtter av lindebarn som pryder fasaden. Utsökt arbete!

Sjukhuset var en välgörenhetsinstitution för övergivna barn. Det avspeglade en humanistisk lära som präglade den tidiga renässansen i Florens. Målet var att barnen skulle återinföras i samhället. De skulle kunna läsa, skriva och lära sig andra färdigheter. Sjukhuset tillhandahöll medgift för flickorna, och de hade möjlighet att gifta sig eller vara nunnor.

Ospedale della Scala i Siena fanns här från 1100-talet och blev ett separat institution inom kyrkans Santa Maria della Scala verksamheten. Objekten grundades från privata donationer av Sienas medborgare. Intäkterna räckte att servera måltider till fattiga, behandla de sjuka och framför allt att ta hand om överlämnande barn.

Pilgrimer kunde övernatta i Sala del Pellegrinaio (Pilgrims Hall). Sjukhuset fick uppdraget att sköta om pilgrimer, eftersom här har funnits Via Francigena, den viktigaste pilgrimsvägen till Rom, och många folk passerade genom Siena.

De erbjöds gratis rum, måltider och en sorts kuponger för mat och dryck inom Sienas territorium när de fortsatte sina resor. Barnomsorgen har varit bra organiserad. Nunnor tog hand om små barn, vid 8 års ålder lärde de sig ett hantverk och alla vinster de gjorde förvarades åt dem. När de fyllt 18 år hade barnen möjlighet att lämna sjukhuset. I detta fall fick de alla sina sparade intäkter, flickor fick även medgift.

Santa Maria della Scala är berömd för sin konst. De yttre freskerna finns tyvärr inte längre (utfördes av Lorenzetti-bröderna på 1330-talet). Vi kan koncentrera oss på några vackra exempel.

Domenico di Bartolo (ca. 1400-ca.1447) fick uppdrag att föreställa sjukhusets välgörenhet i form av fresker till Sala del Pellegrinaio (1439-44). Det är konstnärens sista färdiga verk och absolut hans mästerverk. Målningarna illustrerar det dagliga livet såväl som sjukhusets historia. Domenico utformade fem scener med imponerande detaljer, där han skildrade verksamhetens vardag.

Måltider serverades för de fattiga tre gånger i veckan. De sjuka fick också gratis mat och behandling. Det var ovanligt för tiden, men på sjukhuset fanns en säng för varje sjuk patient och lakan hölls rena!

Religiösa välgörenhetsinstitutioner verkade också i norra delen av Europa.

Mästare från Alkmaar (Nederländerna) verkade mellan 1490-1515. Hans smeknamn härstammar från en serie målningar som gjorde honom till medlem i Den Helige Andes vid Sint Laurenskerk. Märkte ni att även den protestantiska kyrkan var tillägnad Sankt Laurentius?

Målningarna hette också ”Sju barmhärtiga verk”. Pittoreska och realistiska folkscener framställer alla sju godhjärtade verk. Det är värt att kolla lite närmare på hur man behandlade fattiga i Alkmaar.

Vi kommer tillbaka till Italien och staden Neapel. Till broderskapet del Pio del Monte della Misericordia utförde den kända barokmästare Caravaggio (1571-1610 )altarverket ”Sju barmhärtiga verk” (1606-07). Konstnären skildrade alla sju handlingar i en enda komposition. Det ljusa ljuset är en metafor för barmhärtighet, medan resten av tavlan sjunker ner i starka kontraster av chiaroscuro.

Det som är så spännande med Caravaggio är att många av hans verk fortfarande finns kvar i de kyrkor som han målade för!

Oljemålningen visar den katolska doktrinen på ett majestätiskt sätt. Överst på tavlan finns jungfru Maria med barnet Jesus stött av två änglar. Hon representerar medkänsla och förlåtelse. Sju barmhärtiga verk avbildar traditionella exempel som hjälp till pilgrimer, stöd till fattiga eller sjuka. Kompositionen är dessutom mycket dramatisk, vilket är typiskt för Caravaggio.

Sammanfattning

Barmhärtigheten/välgörenheten är ett centralt tema inom Bibeln och har ofta fungerat som ett ledmotiv inom konsten under olika tidsperioder. Renässansen öppnade upp ett intresse för människan och hennes välmående. Men för att utvecklas som en individ-humanist var det obligatoriskt att ta hand om de mest utsatta och svaga i samhället. Konstnärerna ägnade stor omsorg åt den ikonografi som förmedlade välgörenhetens budskap.

Beundra bara deras verk!