Kategori: oljemåleri

När jag startade min blogg visste jag en sak: konsten inte låter sig beskrivas och ibland man måste läsa mellan raderna. Det finaste är att leta efter än att hitta. Vad serveras idag? Meny är en gott bondomelett och en flaska vin Rooiseheide Riesling. Kan vi säga årgång 1567? Jag hör skeptiska röster. Låt mig fantisera, för att huvudmeny tavlan handlar om ett riktigt sagoland.

”Schlaraffenland” skapade Pieter Bruegel den äldre (1525/30-1569) två år inför sin död. Han skildrade tre sovande figurer som föreställde tre olika sociala grupper. Liksom ett ståndssamhälle, men vänta lite…det fattas prästen. På något oförklarligt sätt glömde eller missade Bruegel att avbilda någon kyrkoherde.

Då har vi här: en legosoldat (landsknekt) med en spade, skribenten med en bok, och bonde med en slaga, alla tycks ligga lat och i fullständigt tillfredsställt läge. Deras kroppar bildar ett osynligt hjul – är det ”lyckohjulet”? Bruegel använder ofta medeltidens konst sinnebild och tecken.

Huvudpersoner är alldeles stilla, fullproppade med mat. Dem kan knappt röra på sig. Överflöd av mat, vin och alla goda grejer. Schlaraffenland är ett fantasi land, där ingen kan vara hungrig eller törstig. På tyska innebär orden ”Schlaraffe” en slöfock, dåre- kort sagt en lathund! Samtidigt känns att Bruegel kritiserar inte sådana lata människor. Han skapade sin egen definition av den där platsen, ett ställe där all folk kunde föreställa sig den absoluta friheten från sina egna rädslor och livets svårigheter.

Personligen älskar jag Bruegels sätt att tänka, att skapa en miniatyrvärld tack vore oändliga detaljrikedom. Målningen är grotesk intill parodins gränser. Den vida panorama och en hög utsiktspunkt bekräftar att konstnären parodierade verkligheten. Ämnesvalet och dess hantering pekar på en ganska nedslående bild av mänskligheten.

Han visste.

Han kände till folks beteende och vanor. Han ansåg att människans njutningslystnad är meningslös och ynklig.

För att komma till mjölkens och honungens land måste en kandidat först äta sig igenom ett berg av mask. Om det görs kommer han att befinna sig på en plats där nästan allt är ätbart. Lyckligare kan äta och vila. Göra ingenting mer. Här är lathet en dygd. Detta motiv var oerhört populärt på 1500-talet, tillsammans med berättelser om paradiset och dårhistorier. Inspirationer hittade Bruegel i satiriska dikten ”Narrskeppet” (1494) av humanistisk författare Sebastian Brandt. Skalden beskriver ett skepp full av gycklare som är på väg till overkliga landet Narragonia.

Bakom den sagolika fantasilandet, där det finns näring i överflöd, ligger upplevelsen av ständigt återkommande hunger och svält.

Den senmedeltida världen kämpade mot brutala verkligheten. Folk hotades ständig av krig och hunger. Om vi tittar på politisk situation i Nederländerna kan vi förstå bättre sinnesstämningen i Bruegels verk. Hans land var under spanskt styre och när makten gick till Filip II av Spanien, blev inkvisitionen ännu strängare än förut. Det största upprorsförsöket gjordes 1567 under ledning av Vilhelm av Oranien. Tyckte Bruegel kanske att det innebär slut på konflikter och oroligheter? Målningen gjordes precis i år 1567. Vi borde se hans verk som ett ljus för Nederländerna och deras samhälle!

Märkligt är att Bruegel värderade mycket Hieronymus Bosch måleri, uppskattade hans levnadsvisdom kryddad med en stor dos av grotesk och absurd.

En skapande fantasi och en underliggande realism gör att Bruegels tavlor tillhör de bästa visuella skämten i europeisk konst. En spegelbild för oss, en chans att se hur levde våra förfäder 400 år sedan!

Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. 
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. 
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!