oil on canva – KONSTSPEGEL

Måleri av Jean-Antoine Watteau är som söta godisar, det förbättrar omedelbart stämningen. Man måste betrakta det väldigt nära, så att man märker subtila detaljer: draperier, meningsfulla gester och blickar!

*”Gungan*” (1712)
oil on canvas, 95 x 73 cm
*Nationalmuseum (Sinebrychoff Art Museum), Helsingfors*

”Gungan” framställer rokokons favorit sällskapslek! Känslan att livets fina stunder är så flyktiga…

År 1709 var särskilt påfrestande för Frankrike. Landet drabbades av en hård vinter. I Paris antecknar man enstaka kannibalismens fall. 24-år gammal Antoine Watteau insjuknar i tuberkulos. Han känner att döden närmar sig…

Den glada tavlan är en sorts påminnelse att livet har också fina stunder.

Antoines Watteau liv är mycket väldokumenterat eftersom både hans konsthandlare, Edme-François Gersaint (1695–1750), och hans vänner skrev hans biografi.

En kort sammanfattning av livshändelser:

Jean- Antoine Watteau föddes den 10 oktober 1684 i provinsiella Valenciennes. Trots det har han uppnått en hög position och blev en berömd målare. Med sin måleristilen påbörjade Watteau en ny epok- rokoko med glada och positiva tavlor i söta, pastellfärger. Men när man vill komma närmare hans stil, behöver man en krypterad maskin att förstå epokens komplicerat språk och beteende!

*”Les deux cousine*s” *(ca.1716)*
*oil on canvas, 30,5 x 36 cm*
*Louvre*
Watteau *framställer två damer med en herre. En sittande kvinna fäster sin klänning.*
*Vad gör kvinna stående bak?*
*Erotik av högsta kvalitet, utan bokstavlighet*,

Varje epok har sina drömmar. Under rokoko var det en förtrollad ö.
En myt om skönhet, lycka och kärlek. Ett glömt paradis och förlorad frihet. När Antoine Watteau målade den första av tre versioner ”Resan till Kythera” i 1710, barocktiden närmade sig till slut.

Ludviks XIV ljus slocknades 1715, hovet i Versailles upplöstes och dess medlemmar flyttade till Paris – som återigen blev ett maktcentrum. De flesta aristokrater bosätter sig i villor och palatset. Efter att de ha befriat sig från Versailles gyllene bur, börjar allt detta värdefulla samhälle äntligen njuta av livet till fullo och sträva efter drömmen om ett förlorat paradis!

”Avfärden till Cythere” (1710)
*oil on canvas, 43 x 53 cm*
Städelches Kunstinstitut, *Frankfurt am Main*

1714 blev Watteau medlem av Konstakademi för måleri och skulptur. Som receptionstycke-tavlan valde han ”Avfärden till Cythere” och samtidigt skapade en ny genre: ” fête galantes”( galanta utomhusfester).

”*Avfärden till Cythere” (1717)*
*oil on canvas, 129 x 194 cm*
*Louvre*

*”Avfärden till Cythere”( 1718)*
*oil on canvas, 130 x 192 cm*
*Charlottenburg slottet, Berlin*

Jean-Antoine Watteau blev berömd och populärt för att han målade kärleksscener utan mytologi och symboler. På ett sätt som är nära livet och samtidigt mycket intimt.

Poetisk, svårfångad, lite nostalgisk.

Kärleksalkemi.

”*La Boudeuse ”*
*”En tjusig flicka” (1718)* *tillhör en av bästa ”**fête galante**” utförda av Watteau*
*oil on canvas,* *42 x 34 cm,*
*Hermitage*

”*En perfekt ackord”* (ca.1717)
*oil on chestnut panel, 33 x 27 cm*
*Los Angeles County Museum of Art (LACMA*)
*Musiken symboliserar kärleksspelet*

Watteau målade samtida figurer påklädda enligt det nuvarande modet och avslöjade deras favorit tidsfördriv. Aristokrater ägnar sig åt dans, musik, flört och erotik.

” *Kärlekslektionen” (1716-17)*
*oil on panel, 44 x 61 cm,*
*Nationalmuseum, Stockholm*

”*Les fêtes vénitiennes”/ ”En venetiansk fest”*
*ursprungligen kallad ”Dansen”utspelar sig i parken (ca. 1717)*
*oil on canvas, 56 x 46 cm,*
*National Gallery of Scottland, Edinburgh*

*Början av 1700-talet är kungahusets storhetstid i Versailles.*
*Konst utvecklas runt kungen, men också romanser, intriger och skvaller. Det förekommer ord ”intrigant” vad innebär en listig kvinna.*
**”L`aventuriere**”, (”*Äventyrerskan*”, ca.1717)
*oil on copper, 18, 8 x 25,5 cm*
*Musee des Beaux-Arts, Troyes*

Trots pastellfärger och ursöta föreställningar, ingenting på tavlor är säkert. Kärleken sätter en falla.

I botten av njutning väntar beskhet och besvikelse.

”*Överraskning” (ca.1718) är panelmålning, pendant till ”En perfekt harmoni” som visar Mezzetino med en gitarr medan ett par omfamnar*
Oil on canvas, 36,3 x 28,2 cm,
*Getty Center, Los Angeles- privat kollektion*

Watteau intresserade sig av teater, den italienska komedi från 1500-talet ”commedia dell’arte”.

Colombina, Pierrot, Harlequin – det här är några av karaktärer som målades särskilt ivrigt av honom.

”*Mezzetino”(1718-19)*
*en rollfigur från Commedia dell`Arte* som *spelar på gitar*r,
oil on canvas, 55,2 x 43,2 cm
*Metropolitan Museum of Art, New York*

”*Pierrot”/ Gilles (ca.1718-19)*
*oil on canvas, 184 x 149 cm,*
*Louvre*

”*Italienska komedianter” (1720)*
*oil on canvas, 63 x 76 cm,*
*National Gallery of Art*, *London*

Hans favorit ämne var intima scener i parken, alltid om tvetydig mening. Men Watteau moraliserar inte. Han dokumenterar bara…

*”Ett pinsamt förslag” , (ca.1716)*
*oil on canvas, 64 x 84, 5 cm,*
*Hermitage*

”*Kärlekssång*” *(ca.1717)*
*oil on canvas, 51 x 59 cm*
*National Gallery, London*

Tavlan framställer en trädgårdsfest och musikskapande duett. Den erotiska konnotationer är tydliga. Scenen visar det ögonblick då två musiker ”stämmer på” före en föreställning. Sångaren ger den första tonen, och ackompanjatör hittar det matchande ackordet.

”Pleasures of Love” (1718-19)
oil on canvas, 60 x 75 cm
Gemäldegalerie ,Dresden

Watteau var också en begåvad tecknare vars gnistrande krita fångar subtila nyanser och eleganta uttryck. Metropolitan Museum of Art förvarar många av hans ritningar.

”Studie av en kvinnas huvud”(1710-talet)
svart, vitt och rött krita på ljusbrunt papper,
Hermitage, St. Petersburg

”Sittande kvinnan” (1716-17),
drawing, 24 x 13,8 cm,
*Metropolitan Museum of Art*

*”Studie av mans huvud”* (ca.1718)
*röd och svart krita, 14,9 X 13 cm Metropolitan Museum of Art, NY*
*Detta modellerade huvud är en förberedande studie för den sittande Mezzetino-figuren.*
*Ritningen är ett typiskt exempel på hans måleristilen.*

Watteau var utan tvekan den största målaren under den franska rokoko-perioden. Det är svårt att tro, när man tittar på hans typiska tavlor, att han var blyg och osäkert på sin talang. Han bildade ingen familj, gifte sig aldrig.

*Rosalba Carriera ”Porträtt av Jean- Antoine Watteau” (1721)*
*pastell på papper, 55 x 43 cm,*
*Museo Civico Luigi Ba*ilo, Treviso

Här är han avbildad av en italiensk konstnärinnan Rosalba Carriera, snart före döden.
År mellan 1719-20 stannade Watteau i London, där han försökte bota tuberkulos, men hälsa försämrades ytterligare. Jean- Antoine dog när han vilade i Nogent-sur-Marne i en ålder av knappt 37 år.

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Donera
Donera
Donera

Chiesa di San Zaccaria är belägen i stadsdelen Castello i Venedig, precis vid vattnet, sydost om Piazza San Marco. Grundmurarna till kyrkan går tillbaka till 800-talet, men den här byggts om och formats av renässansstil.

Nuvarande kyrkan byggdes mellan 1458-1515.

Benediktinska nunnor som äger kyrkan och klostret beställde 1505 en altartavla av Giovanni Bellini. Det prestigefyllda offentliga uppdraget tvingade honom att tillfälligt lägga ner produktionen av andra tavlor. San Zaccaria-uppdraget gav målaren möjligheten att återvända till denna typ av ämne och utveckla det på ett mer intressant sätt!

Giovanni Bellini ”Pala di San Zaccaria” (1505)
oil on panel 500 x 235 cm
*fortfarande på sitt plats i kyrkan*

Målningen hänvisar starkt till Bellinis tidigare verk. Den var en sista altartavla och genomtänkt att vara ett kompendium av fyra olika stilar.

den bysantinska i form av en mosaik på en halvkupol
antika dekorationer, kolumner, pilaster
renässansstil: figurer och arkitektur
den kristna bakgrund, marmortron påminner Salomons tronstol från den Gamla Testamenten

I ”Pala di San Zaccaria” är de fyra helgon som vistas:

St. Peter med hans attribut Bibeln och nycklar som symboliserar Guds ord ”Jag kommer att ge dig nycklarna till himmelriket”
Katarina av Alexandria, höll ett palmblad och stod bredvid ett trasigt hjul vilket hänvisar till hennes martyrdom
St. Lucia slet ut ögonen för att blir mindre attraktiv för män efter att ha skickats henne till ett försökshus. En ljus glöd från figurer pekar på hennes namn på latin lux-ljus.
Som sista har vi St. Hieronymus som läser den heliga skrift. Han översatte Bibeln till latin, boken symboliserar hans stora visdom.
Vid foten av Jungfrun är en ängel som spelar ett instrument liknande en fiol.

Det är ingen slump att Bellini avbildade St. Katarina och St. Lucia; de två kloka jungfrurna har varit förebilder för de unga kvinnorna i klostret.

Titta också på hur Giambellini har vinklat ljuset så att det flödar från vänster till höger och skapar en mjuk skugga bakom Kristus till höger. Detta framhäver honom och betonar hans kontur. Det är lätt att missa dessa detaljer om man tittar slarvigt.

Bellini har placerat Jungfru och barnet i den verkliga arkitekturen i kyrkan San Zaccaria. Dessutom kan vi se att på vänster och höger finns bågarna som stödjer valven. Den målade arkitekturen verkar vara en förlängning av det fysiska utrymmet i kyrkan.

Som vanligt skapar Bellini en subtil dialog med naturen, som kikar åt höger och vänster om rummet i små delar av himmel, träd, gräsmatta. Men framför allt bekräftas det i spelet av ljus som tränger igenom överallt.

St. Hieronymus storhet framställs med hjälp av Den Heliga Skrift. Detta är hans sinnebild i det kontemplativa livet. De två träden bakom honom, en torr och den andra frödiga, vittnar om hur studien återupplivar de heliga skrifterna.

En sådan detalj, längst upp hängande strutsägg, är så lätt att missa. Under medeltiden antogs strutsen – en mycket beundrad fågel – vanligtvis begrava sina ägg i sand och låta solens värme utföra inkubationen. På grund av de unga som växte upp utan föräldraengagemang, trodde man att strutsägget var en idealisk symbol för Marias renhet!

”Pala di San Zaccaria” framkallar en fullständig tystnad, en känsla av tidens upphängning dominerar i scenen. Men Bellinis storhet består exakt i de minsta avvikelserna, i de nästan omöjliga skillnaderna i gester och uttryck som skapar en subtil dynamik, en djupgående ”sacra conversazione”.

Är detta verkligen ett ”samtal”? Varför riktar alla figurer sina blickar nedåt? Denna lugna scen skapar en atmosfär för eftertanke. Att ägna sig åt undersökningar och reflektioner är ett äldre mans arbete, vars frukt är livets fulländning, och det är ett tecken på perfektion vad gäller förståelse och budskap.