De första människorna, Adam och Eva, levde i en paradisisk tillvaro i nära gemenskap med Gud. Edens trädgård var mänsklighetens första och främsta miljö. Det är ingen konstighet att vi mår bra i trädgårdens skugga.
”Självporträtt” (1897) olja på duk, 34,7 x 26,7 cm Nationalmuseum, Krakow
Idag kommer jag att presentera för er, mina svenska vänner, en polsk konstnär som hette Józef Mehoffer. Han var en dekorativ målare och ägnade sig åt olika former av grafik. I moderna termer brukar man säga ”formgivare”. Mehoffer var en del av rörelsen ”det unga Polen” och var en av de främsta polska konstnärerna under sin tid.
En sak att förklara bara. Mellan åren 1772-1918 fanns inte Polen som en politisk enhet på kartan. Polen delades av tre grannländer och polacker bodde i tre olika länder.
Josef Mehoffer föddes 1869 i Ropczyce (Österrike-Ungern). Han studerade måleri vid Akademien för Konst i Krakow och senare i Wien och Paris. Han utforskade olika metoder och tekniker i sitt konstnärskap. Ej att förglömma är hans inspirationskällor som: prerafaeliterna, jugendstilen (secession) och symbolismen. Hur det började att Mehoffer blev så fascinerad av gröna och blommiga trädgårdar?
I september 1899 gifte sig Mehoffer med Jadwiga Janakowska (1871-1956), som han hade träffat fem år tidigare i Paris. De fick en son, Zbigniew (1900–1985). Hustru var konstnärens musa och poserade för hans porträtt många gånger!
Familjen tillbringade sommarlovet 1902 hos vänner i en liten by Siedlce utanför Krakow. Tiden var magisk, och lyckan var stor. Mehoffer skapade ett av sina främsta verk, som uppskattades både utomlands och i Polen.
”Dziwny ogród”(1903) ”Den hemliga gården” olja på duk, 222,5 x 208,5 cm Nationalmuseet, Warszawa
Den enorma duk färdigställdes år 1903 och skildrar en familjescen som belyses av sensommarsolen. Det förklarar allt.
Men ju mer man tittar på scenen, desto mer fantasifulla tankar väcks av tavlan. Konstnärens eleganta fru och deras lilla nakna son symboliserar fruktbarhet och fullkomlighet, som en sommars mogen frukt.
I bakgrunden ser vi en tjänsteflicka i traditionella bondekläder och i förgrunden finns artisten själv – vi kan inte se honom, för han tittar på scenen tillsammans med oss. Mehoffer är stolt och lycklig. Här är min fru och min lilla son. Kom till trädgården. Kom och träffa oss på den vackraste av sommardagar – verkar konstnären kommunicera med oss!
Ögat dras mot den upplysta figuren av ett naket barn, som försiktigt trampar på det mjuka gräset och håller långa stjälkar av röda malva i sina upphöjda händer, vilket betonar dess roll som en ”guidare” för vandringen. Mor följer barnet i sin eleganta safirfärgade klänning och hatt. Med upplyft huvud lutar hon sig mot betraktaren, eller snarare mot sin mans målning.
Ovanför familjemedlemmarna placerade konstnären en stor flygande trollslända.
Den stora trollsländan flyger mot människan som målar henne och mot betraktaren som kommer att stå framför konstverket. Varför är hon så stor? Trollsländan symboliserar aktivitet och förändring. Precis som fjärilen kan trollsländan förvandla sig och förändras.
Trollsländan -surrealistisk och symbolisk! Exempel på konstens hemliga gator
Är denna scen en realistisk föreställning? Eller är det konstnärens drömlika vision? Personligen anser jag att Mehoffer kände sig enormt lycklig. Bilden är ”bara” hans bekräftelse på livet, ett uttryck för nästan arkadiskt välstånd. Men han bjuder oss bara in till en liten del av trädgården, en liten del av sitt liv. Resten avslöjar konstnären inte och bygger därmed en atmosfär av konstighet och mysterium.
Detalj
Sonen Zbigniew ( Żbik)
Behovet av att ha en trädgård var nära relaterat till Mehoffers personlighet, liksom behovet av att skapa. Naturen var en oumbärlig inspiration för honom, en källa till motiv och ett fält för fantasi.
År 1907 köpte han med Jadwiga ett vackert lantgods, som blev parets första hem och deras första trädgård. Jankówka var en lerk-gård med bänkar och fontäner, beläget i en brant sluttning, som erbjöd en pittoresk utsikt över Beskiderna och Tatrabergen området.
”Herrgård och trädgård i Jankówka” ”Dworek i ogród w Jankówce” (1914) Olja på duk, 51,5 × 68,5 cm privat samling
Han målade herrgården flera gånger.
”Dworek w Jankówce” (1907) olja på duk, 41 × 58 cm Nationalmuseum, Kielce
Tillsammans med huset skapade paret en unik, idyllisk landsbygd och en fridfull, lycklig tillvaro där de hade många vänner som kom på besök. Den harmoniska atmosfären i Jankowka återspeglas perfekt i målningen ”Ett rött paraply”. Jadwiga Mehoffer samlade på japansk konst och tydligen inspirerade hon sin man med sina östasiatiska föremål.
”Czerwona parasolka” (1917) ”Ett rött paraply” olja på duk, 69 x 51cm Nationalmuseet, Krakow
Nästa verk är ”Majsolen” med Jadwiga i bakgrunden och även om trädgården inte är huvudämnet, är det svårt att motstå intrycket att den intar en viktig plats i hela kompositionen. Den smyger in i huset och är faktiskt en integrerad del av det.
Josef avbildade sin vackra fru med kärleksfulla penseldrag och badade hennes silhuett i solljus.
”Majsolen” (1911) ”Słońce majowe” olja på duk, 95 x 78 cm Nationalmuseum, Warszawa
Målningen associeras med modernistiska trender – fascination av ljus, färg, dekorativitet, poesi och sensualitet. Därmed ansluter den sig till den europeiska dialogen om olika stilar inom sekelskiftets konst.
Familjens Mehofer andra trädgård var vid huset på Krupniczagatan 26, som konstnären förvärvade år 1932 och där de bodde i den sista fasen av sitt liv efter renovering.
“Przed domem (przy ul. Krupniczej w Krakowie)” (1946) ”Framför huset på Krupnicza” Auktionshus Polswiss Art
Den unga kvinnan som avbildas här pekar med ansiktet och lyfter händerna mot solen, nästan absorberar hon ljus och värme. Buskar blommar i trädgården – det är maj igen. Scenen är särskilt betydelsefull med tanke på att Józef Mehoffer dog två månader senare…
Krupnicza 26 är idag konstnärens museum. Alla kan komma in, besöka huset och trädgården, oförändrad i sin form. Huset är dekorerat med Mehoffers smakfulla möbler, prydnadsföremål och impressionistiska konstverk, som erbjuder en autentisk blick över hur livet var vid den tiden!
Impressionismen var det viktigaste som hade hänt i den europeiska konsten sedan renässansen. Det var den första konstriktningen som kopplades samman med en grupp självmedvetna artister. Dess utövare ordnade en rad egna utställningar, men i själva verket var de olika som människor och som konstnärer. I den mansdominerade gruppen hittar vi några viktiga exemplar på kvinnliga artister.
Öppna dörrarna, släpp in lite ljus i det borgerliga huset, gå ut och börja måla på dina stafflier- verkar säga till oss impressionister. Kvinnliga artister var produktiva, respekterade av dåtidens kritiker och beundrade av publiken. Varför har dem ändå strukits från konsthistorien? Dags att svara på obesvarade frågor och presentera korta fakta om dessa exceptionella kvinnor!
9.Eliza Cecilia Beaux (1855-1942) var en amerikansk konstnärinna som specialiserade sig på i samhällsporträtt. Hennes far var av fransk påbrå, Jean Adolphe Beaux, ritade underbara teckningar och Eliza Cecilia ärvde pappas förmåga! Hon utbildade sig vid Pennsylvanias Academy of the Fine Arts. Tyvärr kunde hon inte heller få ”hela paketet”. Med tanke på den viktorianska ålderns partiskhet nekades kvinnliga studenter direktstudier i anatomi och de kunde inte delta i ritkurser med levande modeller.
Beaux hade stora ambitioner och bestämde sig att resa till Frankrike för att studera vid välkända Académie Julian och Académie Colarossi. När hon anlände till Paris började impressionisterna organisera egna oberoende utställningar. Sommaren1888 målade hon i fiskebyn Concarneau. Eliza Cecilia utvecklade sitt konstnärliga temperament nära av impressionismen, men hon förblev en realistisk målare resten av sin karriär.
Cecilia Beaux”Sita och Sarita” (Ung flicka med en katt) Porträtt av Sarah Allibone Leavitt (1893–1894) olja på duk, 94 x 63,5 cm Musée d´Orsay, Paris
Detta porträtt avbildar konstnärens kusin, Sarah Allibone Leavitt, klädd i vit klädning med sin svarta katt på axeln. Verket refererar till Edouard Manets målning ”Olympia”, där en katt sitter liknande poserad vid foten av Olympias säng.
Cecilia Beaux dog vid 87 års ålder i 1942. Hon hedrades av Eleanor Roosevelt som ”den första amerikanska kvinnan som hade gjort det största bidraget till världens kultur”.
Ernesta (1894)
8. Eva Gonzalès (1849-83) var en fransk konstnärinna av spansk härkomst. Hon började studera hos den akademiska målaren Charles Joshua Chaplin. 1869 blev Eva Gonzalès elev till Édouard Manet. Enda elev, för att Manet inte brukade ha praktikanter! Liksom sin lärare har hon aldrig deltagit i de kontroversiella parisiska impressionistutställningarna, men anses vara en representant för denna grupp på grund av sin målarstil.
”Loge på Théâtre des Italiens” (1874) Museum d’Orsay
Gonzalès arbete betraktas kanske inte som nyskapande, men det har ändå charm och en känsla av personliga uttryck som ger det ett betydande värde. Eva trivdes bra i hemmiljö, hon avbildade ofta kvinnor bland vardagliga sysselsättningar.
”Morgonuppvaknande” (1877) olja på duk, 81 x 100 cm Kunsthalle Bremen”Vita skor” (1880) olja på duk, 32 x 23 cm privat kollektion
År 1879 gifte hon sig med Henri Guérard. I april 1883 fick paret en son Jean, kort innan de fick beskedet om Manets död. Kanske dog hon på grund av förlossningen, kanske av längtan efter sin mästare? Livets märkliga öde…Hur som helst dog Eva Gonzalès bara fem dagar efter Edouard Manets död.
Efter hennes död organiserade hennes man och far en retrospektiv utställning som innehöll 88 verk. En del av målningarna såldes under evenemanget, medan många sedan auktionerades ut och skingrades.
7. Lilla Cabot Perry (1848-1933) var en amerikansk konstnärinna från Boston och en tidig förespråkare av den impressionistiska stilen i Förenta Stater. Hon hörde till det bostonska ”high society” och kunde njuta av sina privilegier. Som en väl uppfostrad flicka gifte hon sig med en bra kandidat- Thomas Sergeant Perry (1845-1928). Han undervisade i engelska samt litteraturhistoria på Harvard och hade en briljant framtid framför sig.
1884 startade Perry sin formella konstnärliga utbildning hos Alfred Quinton Collins och hos Robert Vonnoh, amerikanska, impressionistiska målare. Tack vore finansiella möjligheter kunde Lilla studera konst direkt i Paris (Académie Colarossi.) I den franska huvudstaden blev hon snabbt vän med Mary Cassatt, Camille Pissarro och Claude Monet.
”The Green Hat” (1913) självporträtt”Haystacks, Giverny” (1896) privat kollektion
Vänskapen med Monet inspirerade Lilla Cabbot så intensiv att hon tillbringade några sommar i Giverny, där Monet bodde.
En ny inspiration kom in i hennes liv 1897 när hennes man fick en professorstjänst i Japan som undervisare i engelska vid Keio Gijuku University. I tre år bodde paret i Japan. Den asiatiska konstvärlden påverkade hennes arbete i hög grad och gjorde det möjligt att utveckla en helt unik stil. Hon fortsatte att måla fram till sin död.
”I en japansk trädgård” (1898-1901)
Lilla Cabot Perry hade stött både den impressionistiska rörelsen i Frankrike och främjade de amerikanska konstnärerna.
6.Helen Maria Turner (1858-1958)
Vi stannar fortfarande i Amerika.
Helen Maria Turner föddes i en rik familj i Louisiana, vars hem och förmögenhet förstördes i inbördeskriget. 1895 flyttade hon till New York för att studera vid Art Students League. Där träffade hon William Merritt Chase (1849-1915), en lärare som verkligen uppskattade hennes konstnärliga talanger. Chase brukade ta sina elever på en rundtur i Italien, Frankrike för att utveckla deras skicklighet.
Helen älskade ljus och vad ljus gjorde med färg, och det närmade henne till impressionisterna.
”Girl with Lantern” (1923) olja på duk, 103,5 x 123,8 cm Chrysler Museum of Art, Norfolk, Virginia
I sin ateljé på Manhattan skapade hon porträtt, stilleben, men målade gärna utomhusverk under sina sommarvistelser i Cragsmoor. Där kastade hon sig in i sin värld av trädgårdar, impressionistiska spel av ljus och skugga.
”Summer” (1913) oil on canvas, 78 x 101,6 cm Tweed Museum of Art, Duluth
Hon fortsatte att måla fram till mitten av 1930-talet. Sedan försämrades hennes syn gradvis och hon kunde inte måla alls efter 1949.
5. MARIE BRACQUEMOND (1840-1916) beskrivs som en av impressionismens ”les trois grandes dames” tillsammans med Berthe Morisot och Mary Cassatt.
Bracquemond studerade för Jean-Auguste-Dominique Ingres och ställde regelbundet ut målningar på Parissalongen från 1864. Som student i Ingres privata ateljé i Paris skrev hon att ”Monsieur Ingres skrämde mig på allvar … eftersom han tvivlade på modet och uthålligheten hos kvinnor inom målarområdet … Han skulle bara tilldela dem målning av blommor, frukter, stilleben, porträtt ochgenrescener.”
Under 1870-talet blev hon mer och mer påverkad av Claude Monet och började måla en plein air (friluftsmåleri).
”På terrassen i Sèvres” (1889) Olja på duk, 88 x 115 cm Musée du Petit Palais
En dag, när hon skissade på Louvren, träffade hon Felix Bracquemond (1869-1914), sin blivande man. Paret hade blivit oskiljaktigt och gifte sig så småningom.
Félix och Marie Bracquemond arbetade tillsammans i ateljén Haviland i Auteuil. Problemet var att hennes man ogillade impressionister och försökte intressera hustrun för de äldre mästarna. Förgäves… Mellan 1887 och 1890, under påverkan av impressionisterna, började Maries stil att förändras. Hennes färger intensifierades. Monet och Degas blev hennes mentorer.
”Under lampan” (1877) olja på duk, 68,5 x 113 cm privat ägo
Enligt parets son Pierre var båda föräldrarna bittra och besvikna på varandra. I ett opublicerat manuskript skrivet av Pierre (” La Vie de Félix et Marie Bracquemond”) skildrar han några exempel på den ständiga kampen mellan dem. År 1890 kapitulerar Marie Bracquemond och övergav sitt måleri med undantag för några privata verk…
”Les tros femmes aux ombrelles” (okänt år) Musée d´Orsay
4.HANNA HIRSCH- PAULI (1864-1940) var en svensk konstnärinna som tidigt upptäckte sin konstnärliga förmåga. Redan som 12-åring började hon studera för August Malmström och under åren 1881-1885 antogs hon till Konstakademin på ”fruntimmersavdelningen”. Vilken skillnad från hennes europeiska kvinnliga kollegor! Och dessutom kunde hon avbilda nakna modeller!
Hanna var mest road av porträtt- och landskapsmåleri. Ändå visste hon att centrum för all konst ligger i Paris och hösten 1885 bosatte hon sig i Montparnasse och studerade på Académie Colarossi. Två år senare lyckades hon få ett porträtt av den finländska ateljékamraten Venny Soldan accepterat till Parissalongen. Porträttet blev epokgörande genom sin stil, komposition och moderna lösningar. Pauli avbildade en kvinnlig konstnär mitt i den skapande processen. Helt otroligt! Venny sitter på golvet i sin ateljé och har enkla arbetskläder.
”Porträtt av Venny Soldan-Brofeldt” (1887) olja på duk, 125,5 x 134 cm Göteborg Konstmuseum
Var Hanna Pauli en impressionistisk konstnär? Jag har några bevis på detta påstående och det viktigaste är hennes verk ”Frukostdags”.
Hanna Pauli ” Frukostdags” (1887) olja på duk, 87 x 91 cm Nationalmuseum, Stockholm
Frukostdags är en friluftsmålning. Den borgerliga matsalen förflyttad ut i naturen. Konstnärinnan har tydligt inspirerats av impressionisternas sätt att skildra ljuset. Naturligtvis upprörde så många livliga färger flera kritiker. En gick så långt att han antog att ljusfläckarna på bordduken berodde på att Hanna Pauli torkade sina penslar på den. Tavlan blev känd och ställdes bland annat ut på Världsutställningen 1900 i Paris och Chicago.
Hanna visade sunt förnuft och valde konstnären Georg Pauli till sin make. Äktenskapet fungerade väl och båda makarna var lyckliga privat och yrkesmässigt. Hennes konstnärliga produktion är kanske inte så stor men likafullt inspirerande till nästa generationer.
3. ANNA BILINSKA-BOHDANOWICZ (1854-93) är den första polska konstnärinnan utbildad i Paris som banade spår för de andra. Hon studerade hos Wojciech Gerson, men Académie Julian blev hennes viktigaste utbildningsväg.
Bilińska var otroligt ambitiös. Som om det inte var nog, efter bara två dagars plugg- planerade hon att ta kvällslektioner, och efter ett halvår försökte hon (förgäves) att flytta till ett manligt klassrum, där undervisningsnivån var något högre.
Trots att hon inte umgicks med impressionister och själv talade om denna trend ganska ogynnsamt, influerades hon av vissa metoder. Mycket nära impressionistiska verk ligger målningarna: ”Unter den Linden, Berlin” och ”Kvinna med japansk paraply”. Några av Annas Bilinska-Bohdanowicz tavlor bevisar att impressionismen inte bara hade ett ansikte.
”Kvinna i kimono med ett japanskt paraply ” (1888) pastell på duk, 94 x 74 cm Christophe Emmanuel Del Debbio kollektion, Paris”Unter den Linden, Berlin” (1890) olja på duk, 82 x 60 cm Nationalmuseum, Warszawa Uppenbarligen skissade hon den berlinska gatan från fönstret i sitt eget rum!
Hennes ”Självporträtt med palett” väckte både kritik på grund av det rufsiga håret och samtidigt beundran. Anna avbildade sig själv som medveten och mogen konstnärinna. Tavlan fick en silvermedalj i Paris 1889.
”Självporträtt med palett” (1887) olja på duk, 117 x 90 cm Nationalmuseum, Krakow
Hon bodde i Frankrike till 1892, då hon gifte sig med doktor Antoni Bohdanowicz. Efteråt återvände paret till Warszawa, där Anna hade för avsikt att öppna en konstskola i parisisk stil för kvinnor. Tyvärr, insjuknade hon i en hjärtsjukdom och dog ett år senare den 18 april 1893.
2.MARY CASATT (1844-1926)
Ett annat nytillskott till impressionismens från amerikanska high society var Mary Stevensson Cassatt, född i Pittsburgh och av fransk härstamning. Hon hade inget problem med att skaffa sig konstnärlig utbildning. Efter 5 år vid Pennsylvania Academy of Fine Arts (1861-65) kom hon som 21-årig till Europa. Så snabb som möjligt flyttade Mary (1866) till Paris.
En stor del av hennes arbete domineras av familjelivets teman, hon målade många porträtt av mödrar med barn och förmedlade deras nära relationer.
”Kvinnan i pärlhalsband i en teaterloge” (1879) olja på duk, 81,3 x 59 cm Philadelphia Museum of Art”Flicka i blå fåtölj” (1878) olja på duk, 89,5 x 129 cm National Gallery of Art, Washington Fjärde impressionistutställningen i Paris 1879
Mary Cassatt var begränsad i sitt motivval på grund av kön och klasstillhörighet. I slutet av 1800-talet kunde inte kvinnor vistas ute på samma villkor som män. Hon presenterade den omgivande verkligheten, precis som hennes kollegor målade caféerna, dansbanorna, hästkapplöpningar – hon målade det som fanns tillgängligt för henne. Teatern och operan, mödrar med barn var två motiv som Cassatt ofta återkom till. Att avbilda den manliga kroppen ansågs oanständigt för kvinnor. Att vara ensam med en man i ateljén kunde nedvärdera damens rykte, såvida det inte var någon familjemedlem!
”Torreador” (1873) olja på duk, 82,5 x 64 cm Art Institute of Chicago
Hennes konst påverkades tydligt av Degas. Men samtidigt inmutade hon ett eget område åt sig inom grafiken- ett nytt medium som de flesta impressionisterna provade. Året 1890 organiserade École des Beaux-Arts en omfattande utställning om japanska träsnitt. Mary Cassatt besökte utställningen några gånger. Det öppnades en helt ny värld framför henne. Cassatt hade en särskilt bra hand med etsningen. Hennes grafik visar klart inflytandet från japansk konst.
”La Toilette” (1889-94) torrnålsgravyr och akvatint, 43,3 x 32,2 cm Brooklyn Art Museum
Från 1912 försämrades konstnärinnas partiella blindhet, som hon lidit av länge och som ledde till fullständig blindhet, så hon tvingades överge måleriet.
1. BERTHE MORISOT (1841-95) är absolut nummer ett bland kvinnliga impressionister. Hon föddes i en medelklassfamilj och var barnbarnsbarn till Jean-Honoré Fragonard. Både Berthe och hennes syster Edma utvecklade sina kulturella intressen, först hos privata lärare (Joseph Guichard, Camille Corot)och sedan vid École des Beaux-Arts.
”Spegel” (1876) olja på duk, 68 x 54 cm Thyssen-Bornemisza Collection, Madrid
1868 träffade hon Manet och sex år senare gifte hon sig med hans bror Eugen. Även om Manet hade ett stort inflytande på hennes arbete, utvecklade hon snart sin egen stil. Samtidigt påverkade hennes uttrycksätt i sin tur Manets måleri och uppmuntrade honom att måla ”au plein air”.
”Vaggan” (1872) olja på duk, 56 x 46 cm Musée d´Orsay
Verket ”Vaggan” visades på den första impressionistutställningen 1874. Är detta en skildring av moderskärlek? Eller snarare längtan efter ouppfyllda drömmar? Systrarna Morisot stormade Paris, tyvärr avslutade äktenskap och moderskap Edmas planer. Från och med nu målade hon bara sporadiskt och Berthe skildrar det dubbla budskap som finns i målningen med full förståelse.
Berthe Morisot trivdes med den impressionistiska stilen. Snabba skisser, betoningen av färg präglades hennes arbete och var betygsatt av samtida på en hög nivå. Hon umgicks med flera av de manliga impressionisterna och räknade dem som vänner. Trots det glömdes Morisot bort fram till återupptäckandet och den stora retrospektiva utställningen 1987!
Hon skildrade ofta sin man Eugene och dotter Julia ”I trädgården” (1883) olja på duk, 60 x 73,5 cm okänd ägo
Ärligheten i bildskapandet, förmågan att fritt uttrycka emotionella känslor präglar Morisots stil. Hon överlämnade sig åt handens instinkt, målade snabbt och produktivt. Ibland skapade hon flera verk parallellt.
”Sommardag i Bois de Boulogne” (1879) olja på duk, 45,7 x 75 cm National Gallery, London
Märkligt är att Berthe Morisot inte hade sin egen ateljé under större delen av sitt liv. Hon målade i vardagsrummet eller i sovrummet. Efter avslutat arbetet täckte hon dukarna med en duk, och gömde färger och penslar i skåpet.
Berthe dör den 2 mars 1895 vid 54 års ålder till följd av lunginflammation, som hon fick när hon tog hand om sin sjuka dotter. I dödsattesten, under rubriken ”yrke”, stod ordet ”utan yrke”, på hennes gravsten finns endast en inskription: ”Här ligger Berthe Morisot, änka efter Eugène Manet”.
Pieter Breugel d.ä ”Schlaraffenland” (1567) oil on panel, 52 x 78,3 cm, Alte Pinakothek, Monachium
När jag startade min blogg visste jag en sak: konsten inte låter sig beskrivas och ibland man måste läsa mellan raderna. Det finaste är att leta efter än att hitta. Vad serveras idag? Meny är en gott bondomelett och en flaska vin Rooiseheide Riesling. Kan vi säga årgång 1567? Jag hör skeptiska röster. Låt mig fantisera, för att huvudmeny tavlan handlar om ett riktigt sagoland.
”Schlaraffenland” skapade Pieter Bruegel den äldre (1525/30-1569) två år inför sin död. Han skildrade tre sovande figurer som föreställde tre olika sociala grupper. Liksom ett ståndssamhälle, men vänta lite…det fattas prästen. På något oförklarligt sätt glömde eller missade Bruegel att avbilda någon kyrkoherde.
Då har vi här: en legosoldat (landsknekt) med en spade, skribenten med en bok, och bonde med en slaga, alla tycks ligga lat och i fullständigt tillfredsställt läge. Deras kroppar bildar ett osynligt hjul – är det ”lyckohjulet”? Bruegel använder ofta medeltidens konst sinnebild och tecken.
Ser ni i bakgrunden sjömjölk och lilla båten?
Huvudpersoner är alldeles stilla, fullproppade med mat. Dem kan knappt röra på sig. Överflöd av mat, vin och alla goda grejer. Schlaraffenland är ett fantasi land, där ingen kan vara hungrig eller törstig. På tyska innebär orden ”Schlaraffe” en slöfock, dåre- kort sagt en lathund! Samtidigt känns att Bruegel kritiserar inte sådana lata människor. Han skapade sin egen definition av den där platsen, ett ställe där all folk kunde föreställa sig den absoluta friheten från sina egna rädslor och livets svårigheter.
En nykomling har precis ätit sig igenom deg-berg.
Personligen älskar jag Bruegels sätt att tänka, att skapa en miniatyrvärld tack vore oändliga detaljrikedom. Målningen är grotesk intill parodins gränser. Den vida panorama och en hög utsiktspunkt bekräftar att konstnären parodierade verkligheten. Ämnesvalet och dess hantering pekar på en ganska nedslående bild av mänskligheten.
Han visste.
Han kände till folks beteende och vanor. Han ansåg att människans njutningslystnad är meningslös och ynklig.
Detalj
För att komma till mjölkens och honungens land måste en kandidat först äta sig igenom ett berg av mask. Om det görs kommer han att befinna sig på en plats där nästan allt är ätbart. Lyckligare kan äta och vila. Göra ingenting mer. Här är lathet en dygd. Detta motiv var oerhört populärt på 1500-talet, tillsammans med berättelser om paradiset och dårhistorier. Inspirationer hittade Bruegel i satiriska dikten ”Narrskeppet” (1494) av humanistisk författare Sebastian Brandt. Skalden beskriver ett skepp full av gycklare som är på väg till overkliga landet Narragonia.
Albrecht Dürer (?) utförde träsnitt ”Dumheter” till detta litterära verk
Bakom den sagolika fantasilandet, där det finns näring i överflöd, ligger upplevelsen av ständigt återkommande hunger och svält.
Den senmedeltida världen kämpade mot brutala verkligheten. Folk hotades ständig av krig och hunger. Om vi tittar på politisk situation i Nederländerna kan vi förstå bättre sinnesstämningen i Bruegels verk. Hans land var under spanskt styre och när makten gick till Filip II av Spanien, blev inkvisitionen ännu strängare än förut. Det största upprorsförsöket gjordes 1567 under ledning av Vilhelm av Oranien. Tyckte Bruegel kanske att det innebär slut på konflikter och oroligheter? Målningen gjordes precis i år 1567. Vi borde se hans verk som ett ljus för Nederländerna och deras samhälle!
Märkligt är att Bruegel värderade mycket Hieronymus Bosch måleri, uppskattade hans levnadsvisdom kryddad med en stor dos av grotesk och absurd.
Ägget är ”lånat” från Hieronymus Bosch!
En skapande fantasi och en underliggande realism gör att Bruegels tavlor tillhör de bästa visuella skämten i europeisk konst. En spegelbild för oss, en chans att se hur levde våra förfäder 400 år sedan!
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt.
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig!
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
KONSTSPEGEL 