Kristus led och dog på korset för att rädda mänskligheten. Vi upplever hans död och uppståndelse år efter år under Påsktiden.Triduum sacrum (de tre heliga påskdagarna) är tiden när vi kan fundera lite mer om livet, döden, sorgen och lidanden. Konstnärer har genom historien mediterat över denna händelse och dess viktigt betydelse. Vi alla sörjer Jesus död men hur livsavgörande var det för Maria? Kvinnan som födde honom, som såg honom döende på korset…
Scenen som visar Jungfru Maria tillsammans med Jesus döda kropp kallas för Pietà. Ordet betyder på italienska medlidande eller sorgsen ömhet. Ämnet introducerades i vår bildkonst redan under senmedeltiden. Renässansen kännetecknades av ett stort intresse för människan och hennes fysiska och psykiska materia.Den sörjande Maria väckte känslor och tog sin förtjänade plats kring den lidande Jesus. Berättelse finns inte beskriven i Bibeln men både nederländska och italienska konstnärer började skapa känsloladdade verk av det som händer efter Jesus korsfästelse och död.
Rogier van der Weyden ”Korsnedtagningen” (ca.1435) olja på panel, 220 x 262 cm Museo del Prado, Madrid
Rogier van der Weyden (ca.1400-64) var den främsta företrädaren för det nederländska måleriet. ”Korsnedtagningen” bekräftar hans otroliga arbete, förmågan att avbilda levande figurer och starka färger. Vår uppmärksamhet dras till den svimmande Jungfru Maria- hennes kropp klädd i en blå mantel, som är framställd parallellt med Kristus kropp, båda armarna är utbredda i en liknande position. Konstnären betonade moderns lidande med sonens plågor. Det är en viktig aspekt, särskilt när vi tänker på van Weydens nästa verk: Pietà.
Rogier van der Weyden ”Pietà” (1441) Olja på panel, 32,5 x 47,2 cm Royal Museum of Fine Arts of Belgium, Brussels
Maria från Magdala och Johannes stödjer Maria, men denna sorg är otröstlig. Hon är alldeles förtvivlad och förkrossad. Den flamländska målaren utförde scenen med dramatik och skicklighet i detaljerna. Jungfruns varje lidande gest är perfekt återgiven.
Devotio moderna – en konst att meditera med hemma
Devotio moderna – rörelsen föddes i Nederländerna och dess mål var innerlig fromhet, att följa Kristus genom deltagande i bibliska scener.
Petrus Christus ”Pieta” (ca.1450) Olja på trä, 25,4 x 35 cm Metropolitan Museum of Art, New York
Petrus Christus (ca.1410-72) var influerad av sina stora kollegor som Jan van Eyck och Rogier van der Weyden. Själv introducerade han en lyrisk stämning och mjuka linjer i sina religiösa framställningar. Hans ”Pietà”, avsedd för privat hängivenhet (devotio moderna), skildrar sorg över Kristus döda kropp på ett sätt som bidrar till kontemplation. Helgonen bär samtida klädsel, på marken ligger föremål ur passionshistorien (s.k Arma Christi). Allt detta gav en känsla av personligt närvarande i passionen. Jungfrus ställning är tänkt att indikera att hon lider tillsammans med sin son. Att meditera över Kristus smärtor var ett sätt för troende att fördjupa sin andlighet. Det var något religiösa bilder hjälpte till med.
Stabat mater dolorosa
Rogier van der Weyden ”Korsfästelse med Jungfru Maria och Johannes” (ca.1460) Olja på ek, 323 x 192 cm El Escorial, Madrid
”Stabat mater dolorosa” är en hymn och handlar om Jungfrus sorg efter Kristus korsfästelse. Texten skrevs av Jacopo da Todi (ca.1230-1306) franciskanmunk från Italien. Många kända kompositörer har tonsatt stycken som sedan 1700-talet ingår i den romerska liturgin.
Under korset står Mariasörjande vid sonens sidadär han dog för syndig värld.Jesu plågor henne bränner,och hon modershjärtat kännergenomborrat av ett svärd. O hur sorgsen, hur bedrövad
övergiven trots berövad
är Guds moder i sin nöd!
Scenen åskådligjorde Rogier van der Weyden och placerade faktiskt Maria och Johannes under korset. Deras vita kläder kontrasterar starkt mot den röda baldakinen ovanför den heliga kroppen. De fyra evangelisterna berättar att Jungfrun var involverad vid korsfästelsen i Golgata, men bara Johannes lyfter fram just hennes roll och närvaro.
Tizian ”Mater dolorosa” (1554) Olja på duk, 68 x 61 cm Prado
”Och när Jesus såg sin moder och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till henne:”Moder, låt honom vara din son.” Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din moder!” (Joh. 19:25-27)
Pietà från Askeby
Pietàmotivet fick en enorm stor spridning i hela Europa, inte bara i måleri, men också i skulptur. Det internationella religiösa läget och andan präglade naturligtvis Sverige. I Askeby (Östergötland) finns ett kvinnlig cistercienskloster som har bevarat en av vårt lands bäst bibehållna Pietàscener. Enligt min mening- det vackraste. Skulpturen föreställer den sörjande Maria med Kristus i hennes knä. Jungfrun håller ömt om sonens sårade kropp och betraktar honom stillsamt med kärlek och medlidande.
Altarskåp med Pietà Nordtyskt beställningsarbete från1440-talet, träskulptur Askeby, Östergötland Bevaras idag på Statens Historiska museer
En av de starkaste litterära beskrivningarna till Pietà kan vi läsa hos den heliga Birgitta (1303-73) och det är det mest betagande som jag har hittat:
"Sedan togs han ned från korset, och jag mottog honom i mitt knä som en spetälsk och alldeles blåvitt, ty hans ögon voro döda och blodfyllda, hans mun kall som snö, hans skägg var som snören, hans ansikte var förlamat och hans händer voro så förstelnade, att de inte kunde böjas ned över bröstet utan över magen, ungefär vid naveln. Så som han hängt på korset, så hade jag honom i knäet, och han var liksom förlamad i alla lemmar". Efter några meningar avslutar Jungfru Maria med ett memento riktat till Birgitta: "Se, min dotter, detta har min son lidit för dig."(Rev I:10) Reuelaciones Sanctae Birgittae, Riksarkivet, Stockholm
En polsk accent- Pietà från Tubądzin
Krakow verkstad ”Pietà från Tubądzin” (ca.1450) tempera på panel /and gold on lime, 134 x 86 cm Nationalmuseum, Warszawa
Verket skapades av en anonym polsk konstnär känd i konstlitteraturen som Begråtande-Mästare. Målningen föreställer enligt Pietà-mönstret Jungfrun, som håller den döde Jesus i sitt knä. En lyrisk stämning dominerar hela scenen. Kristus kropp är stel, hans armar är böjda och hans huvud är slappt bakåtlutat. Kroppen är fläckad av blod och musklerna är spända. Marias mörka, sorgsna dräkt kontrasterar mot det ljusa tyget (perizonium) på Kristus kropp. På båda sidor flyger änglar som håller i sina händer ”arma Christi” – föremål ur passionsdramat (tång, lans, svamp på käpp). Tendensen är här helt klar, Jungfru Maria är deltagande och lidande.
Passionens och pietà målningar var en utmaning för konstnärer både på grund av svårigheten att förevisa en naken kropp och att förmedla starka känslor. Målare från nordliga länder kombinerade detaljernas realism med en mycket stiliserad komposition. Italienare koncentrerade sig på patoset. En sak är gemensam för alla framställningar: Kristus ligger med huvudet mot vänster, på Marias högra sida. Anatomi och proportioner kan skilja sig från varandra, men scenen förmedlar alltid starka, genuina känslor.
Dramatisk ”Pietà” av Ercole de Roberti
En italiensk målare från Ferraroskolan, Ercole de Roberti (1456-96) skildrade ”Pietà” som en dramatisk scen med den spöklika folkmassan i bakgrunden. Den lilla tavlan uttrycker hans djupa emotionella reaktion på passionshistorien, och den okonventionella skildringen av ämnet är enkel och sparsam. Inga stora detaljer finns i berättelsen. Kristus icke-idealiserade bleka kropp, Marias ångestfyllda ansikte framkallar en intensiv och känslomässig effekt.
Ercole de Roberti ”Pietà” (1495) Olja på panel, 33 x 30 cm Walker Art Gallery, Liverpool
Patos förstärks av det kala, steniga landskapet och de taggiga konturerna av Jungfruns mantel. I bakgrunden upprepade Ercole da Roberti tydligen scenen med Jesus korsfästelse. Naturen återspeglar sorgens dramatiska egenskaper. Marias och Jesus kropp skapar den nakna sanningen om tragedin och ger en universell betydelse för mänskligheten.
Pieta från Avinion-”Villeneuve Pietà”
Pietà från Villeneuve-lès-Avignon är utan tvekan den största franska målningen från 1400-talet. Verket tillskrivs Enguerrand Quarton (ca.1415-66)- en målare från Picardie, verksam i Provence.
Enguerrand Quarton ” Pieta från Avinion” (ca.1455) Tempera och guld på valnötsträpanel, 163 x 218 cm Louvre
Bilden har sin källa i litterära beskrivningar av Kristus passion som å ena sidan betonade identifikation med Jesu liv, och å andra sidan åskådliggjorde beskrivningar av hans lidanden. Runt guldbakgrunden finns inskriptionen från den bibliska Jeremias klagovisor:
”Låt det inte drabba er, alla ni som passerar längs vägen. Kom se er omkring, se på mig! Finns det någon smärta som kan jämföras med min smärta, det som har gjorts mot mig?” (Jeremias 12:1-6)
Pietro Perugino (ca.1450-1523) skildrar två olika Pietàscener
Pietro Perugino ”Pietà Gonfalon” (ca.1472) olja på duk, 128 x 165 cm Galleria Nazionale dell’Umbria, Perugia
Pietro Perugino (ca.1450-1523) representerade den umbriska skolan. Hans Pietà på duken är i betydligt sämre skick för att den tillverkades som en gonfalon (fana till processionen) till franciskanerklostret i Farneto, nära Perugia. Det är ett tidigt verk av konstnären och framställer Jesus blåaktiga kropp, endast klädd i ”perizonium”. Kristus ligger på Marias knän; alla hans sår är synliga. Till vänster knäböjer den helige Hieronymus traditionellt avbildat med lejonet, till höger Maria Magdalena, som liknar Botticellis kvinnor. Det är inte underligt, för båda konstnärerna var vänner.
Pietro Perugino ”Pieta” (1493) Olja på panel, 168 x 176 cm Uffizi
Nästa verk är en karaktäristisk bild för Perugino. Det är typiskt hans stil. Han skapade Pietà i 1493 på höjden av sin karriär. Sorgescenen är statisk och utspelar sig ytterst ovanligt under arkaderna. Perugino var mästare på perspektiv. Han bevakade också väl den nya tekniken, oljemåleriet. Denna Pietàscen förmedlar inte känslor, men vi måste respektera hans sätt! Det blygsamma landskapet, den perfekta arkitekturen är ett avsiktligt ändamål. Det refereras till oändligheten. Gester och uttryck skapar en lugn och fridfull atmosfär. Den sittande Maria med Sonen på sina knän är en symbol för ödmjukhet och fromhet.
Eleganta och sublima Pietà-tavlor från Venedig.
Giovanni Bellini (ca.1433-1516)var den som upphöjde det venetianska måleriets standard och stil. Ett ämne som flätats samman genom hela målarens karriär, från allra första början, är Pietà. Här är några av Bellinis mest hjärtskärande exempel:
Giovanni Bellini ”Pieta di Bergamo” (ca.1455) tempera på panel, 52 x 42 cm Accademia Carrara, Bergamo
Den här ”Pietà” byggs på bysantinska ikoner av ”imago pietatis” som det fanns många exempel på i hela Venedig. Daterat till omkring 1455, är det ett av Bellinis tidigaste verk och prototypen för serie av liknande motiv. Ovanför varje figur står namn på grekiska, ytterligare ett bevis på målningens ursprung. Figurernas extrema uttryck för sorg är ovanliga i Bellinis verk.
Mellan 1465 och 1470 målade Bellini ”Brera Pietà”, en bild av medlidande och förtvivlan. I stället för att fokusera på perspektivrummet verkar Bellini vara intresserad av huvudpersonernas sorgsna mänsklighet. Den tysta dialogen mellan Modern och Sonen pågår, samtidigt som Johannes ansikte förmedlar förvirring och rådlöshet. Nedanför på gravväggen står det en kort latinsk inskription: ”Varje gång kommer dessa tår- svullna ögon att framkalla snyftningar, kanske är det Bellinis målning som gråter”.
Giovanni Bellini ”Brera Pietà” (ca.1465) tempera på panel, 86 x 107 cm Pinacoteca di Brera, Milano
”HAEC FERE QVVM GEMITVS TURGENTIA LVMINA PROMANT BELLINI POTERAT FLERE IOANNIS OPVS”
Bellinis verk uppmuntrar oss att deltaga i Jesu lidande, genom att skapa en intim atmosfär för kontemplation och för att få, oss betraktare, att känna sig som om vi delar ett utrymme med de avbildade figurerna.
Bellini skapade sin sista Pietàscenen som en 60-år gammal konstnär. Han var erfaren, hade många elever och alla kallade Giovanni Bellini för pittore ufficiale della Serenissima. Jungfrun håller den döde Sonen i sitt knä, hon är nästan överväldigad av kroppens tyngd som verkar glida bort från henne. Hennes ansikte är blekt av ålderdom. Maria verkar vara utmattad på grund av det omänskliga lidandet.
Giovanni Bellini ”Pietà Martinengo” (ca.1505) olja på panel, 65 x 87 cm Gallerie dell’Accademia, Venedig
En skulptur som tvingar oss till tystnad och koncentration
Denna marmorskulptur förbryllar oss alla, både vanliga turister som reser till Rom och poeter, författare. Varför? Vad finns det i Michelangelos Buonarroti (1475-1564) verk som fångar oss?
Michelangelo Buonarroti ”Pietà” (1498-1500) Marmorskulptur, 174 x 195 cm Peterskyrkan, Vatikanstaten
En skulptur bredvid vilken man fryser orörlig, vilken tvingar fram vår hela koncentration. Michelangelo fick en beställning på marmorstatyn av den franske kardinal Jean Bilheres (1439-99) under konstnärens vistelse i Rom. Pietàn skulle placeras på kardinalens gravsten i Santa Petronellas kyrkan. Konstnären valde själv ett marmorblock i Carrara, eftersom han visste att skulpturen skulle bli hans berömmelse. Arbetet pågick i över ett år.
Maria sitter på toppen av ett stenblock som symboliserar Golgata, och i sitt knä håller hon Jesus nedtagen från korset. Den högra handen stödjer sonen och den vänstra handen är öppen i en presentationsgest: ”det är jag, hans Moder”. Kristus kropp med lutande huvud och höger arm som faller över moderns dräkt skulpturerades med stor kunskap om anatomi. Det ser ut som sonens sista andetag har flytt…
Buonarroti tog hand om varje detalj, varje sena i Kristus lemmar, spikmärken, de draperade tygerna. Ett fragment av Marias fot som sticker ut bakom klänningen. Man ser papillarlinjerna på insidan av händerna. När vi tittar på Michelangelos Pietà, ser vi det starka sambandet mellan ljus och skugga. Det köttiga och det andliga. Stenen och mästarens hand. Egna tankar. Världens oändlighet före oss och efter oss.
”Pietà Bandini” kallad även för ”Florentinska Pietà” (ca.1546-55) Marmor, höjd 226 cm Museo dell´Opera del Duomo Katedralmuseet, Florens
Den här gången skapade Michelangelo en mer personlig bild av Pietà. Skulpturen framställer fyra personer: Jesus, Nikodemos, Maria Magdalena till vänster och Jungfru Maria till höger. I komposition tog Nikodemus Marias plats, medan hon själv tillsammans med Maria Magdalena stödjer Jesu kropp. Sonens dödlighet uttrycks mer realistiskt genom att hans kropp sjunker. Rädsla, förtvivlan och smärta kännetecknar alla figurer. Enligt konsthistoriker är Nikodemus ansikte ett självporträtt av Michelangelo, 72 år gammal mästare.
Dramatisk miljö hos El Greco
El Greco ”Pietà” (ca.1570) tempera on panel, 29 x 20 cm Philadelphia Museum of Art
Domenikos Theotokopoulos, kallad El Greco (1541-1614) avvek från den traditionella ikonografin och ändrade kompositionen. Hans förebild var faktiskt Michelangelos ”Florentinska Pietà” vilken han kunde beundra under sitt besök i Rom. I målningen upprepade konstnären den triangulära uppbyggnaden, men istället för att placera Nikodemus på toppen, målade han Maria där uppe med det enorma lidandet i sitt ansikte. El Greco introducerade ett eget landskap med ett berg och tre kors omgivna av en stormig himmel. Dramatisk och mystisk samtidigt…
Med tiden blev Pietàframställningar ett sätt att uttrycka sanningen om livets svårigheter, om kampen och smärtan som följer oss på jorden. En mor som sörjer sin sons död är en mycket sorglig bild. Det är svårt att föreställa sig vad en kvinna som drabbats av en sådan tragedi, kan känna. Moderskapet är för henne ett av de viktigaste värdena i livet. Marias sorg och förtvivlan är djup och äkta. Hennes tragedi är mänsklig, bedrövlig och universell. Hon representerar alla sörjande mammor!
Den moderna ”Pieta”
Käthe Kollwitz (1867-1945) föddes i Preussen (Königsberg) och blev en av de mest kända kvinnliga tecknarna. Hon skildrade ofta lidande barn och kvinnor, effekten av upplevelser som hustru till en läkare i det berlinska fattigkvarteret, Prenzlauer Berg. I den nedan presenterade etsningen avbildade Kollwitz sin yngste sonen Peter (1896-1914) vid 7 års ålder.
Kaetthe Köllwitz ”Kvinna med dött barn” (1903) etsning med gravyr
Tyvärr blev sonen vid 18 års ålder antagen till armén och förlorade sitt liv i första världskriget. Modern hittade lindring i konsten. 1937 utförde hon sitt viktigaste verk, Pietà-skulpturen.
I eftertanke över den döda sonen. Smärtan finns ändå kvar.
Käthe Kollwitz”Moder med sin döde son” (1937-38) bronsskulptur, 37,95 × 28,6 × 39,6 cm Käthe Kollwitzmuseet , Köln
Påskens drama innehåller moderns maktlöshet. I berättelsen om Jesu lidande visar bilderna av nedtagningen från korset det sorgligaste av allt: moment av största förtvivlan och inget tecken alls på uppståndelsen.
Inget hopp alls.
Pietàmotivet handlar om den totala ensamheten. Även om scenen avbildar andra figurer/gestalter, verkar Jungfru Maria vara ensam. Det är bara modern och hennes sorg.
Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar – stödja mig! Även en liten belopp har en stor betydelse.
Den bibliska berättelsen börjar med lust och åtrå. En kväll när kung David slappnade av på taket till sitt palats ”fick han därifrån se en kvinna som badade. Hon var mycket vacker. David förhörde sig om vem hon var och fick veta att det var Batseba.” Han kallade till sig henne och ”hon kom till honom, och han låg med henne” och gjorde henne gravid. Problemet var att Batseba redan var gift med en av kungens legosoldater, hettiten Uria. Vad skulle man göra? David arrangerade Urias död, ställde honom i första ledet, där striden var hetast. Batseba blev kungens favorithustru.
Master of Modena School (ca.1480) från tidebok "Office of the Virgin"
Strax därefter framträdde profeten Natan inför David och berättade historien om en rik man som hade ett stort antal boskap och en fattig man som bara hade ett får. Den rika mannen skulle beröva den fattiga mannen detta enda får – upprörd krävde David döden för den rika mannen. ”Så sant Herren lever: den mannen har förtjänat döden. Du är den mannen”- svarade Natan (Batseba: 2 Sam 11-12)
Kungen insåg sitt brott. Han och Batseba förlorade det barn som föddes i följden av deras synd.
Episoden när David träffade Batseba är en av vackraste ledmotiv i västerländsk konsthistoria. Som karaktär har Batseba porträtterats genom otaliga linser – förändras med varje konstnär och utvecklas med varje tidsperiod. Hon är stark, ömtålig, varm och lydig. Lojal. Svag. Undergiven. Stolt. Uttråkad. Hon har vid en tidpunkt varit allt som mänskligheten kunde föreställa sig.
Hans Memling ”Batseba i badet” ( 1485) oil on panel, 191,5 x 84,5 cm Staatsgalerie Stuttgart/ Wikimedia Commons
Den flamländska målaren Hans Memling (ca.1435- 94) skapade sin ”Batseba kommer ut ur badet” i 1485. Blek och tunn är hennes kropp. Pannån är en del av ett större verk som delades av okända skäl på 1600-talet. Endast två fragment har överlevt fram till idag.
På badrummets bakvägg är ett fönster öppet och avslöjar en takterrass. Denna målning är kall och avlägsen, eller kanske är den stoisk och moralisk. Det finns en tomhet som kan ses antingen som konstnärens eget temperament eller hans kommentar till denna historia. Hur som helst verkar Memling’s Batseba inte förberedd för kungens påtryckning och hur hennes liv ska förändras.
Lucas Cranach ”David och Batseba”(1534) oil on lime, 38,8 x 25,6 cm Foto:SothebysLucas Cranach ”David och Batseba”(1526) målning på bokträ, 38,8 x 25, 6 cm, Gemäldegalerie, Berlin/Wikimedia Commons
Lucas Cranach (1472-1553) presenterar scenen från renässansens hov. Han var ju hovmålare under tre följande kurfurstar i Wittenberg.
Kung David tittar ner från sitt palatstak på den vackra Batseba. Denna pannå är typisk för Cranach`s satiriska förhållningssätt till bibliska ämnen omarbetade till 1600-talet sceneri.
Paris Bordone ”Batsebas bad” (ca.1549) oil on canvas, 234 x 217 cm, Wallraf- Richartz Museum, Köln/Wikimedia Commons
Den här scenen visar Batsebas badstund traditionellt, men Paris Bordone (1500-71) använde arkitektoniska lösningar i stället att avbilda landskapet. Han började med att rita arkitekturen i full storlek, som han sedan överförde till sin duk. Kung David placerades djupt i målningen, han tittade ut genom ett av fönstren i sitt palats.
Paolo Veronese ”Batseba” (ca.1575) oil on canvas , 191 x 224 cm, Musée des Beaux-Arts, Lyon/Wikimedia Commons
Detta verk är ett exempel på så kallad ”äktenskapsmålning”, beställd av en venetiansk kund. Paolo Veronese behandlar temat för äktenskapsbrott kopplat till rättvisan och visar erotik mellan de två huvudpersonerna. Målningen visar en biblisk scen, men det finns osäkerhet om ämnet. Kan scenen representera en annan berättelse, nämligen Susanna och de äldste?
Rembrandt ”Batseba i badet, läser Davids brev” (1654) oil on canvas, 142 x 142 cm, Louvren, Paris /Wikimedia Commons
Här finns inga tveksamheter. Målningen är signerad och daterad REMBRANDT F. 1654. Den nederländska mästaren visar en naken Batseba med ett halsband runt halsen och ett armband på höger axel; håret är bundet med band och pärlor. Hon sitter på kanten av en säng. Badet har redan ägt rum. En äldre kvinna knäfaller framför Batseba och torkar den framtida drottningens fötter. Verkets färger svänger mellan intensiva gula och mörka bruna, typiska för Rembrandts chiaroscuro.
Rembrandt porträtterade Batseba i en stund när hon funderar. Funderar över sin plikt att vara trogen mot sin man och lydig mot kung David. Med hjälp av sofistikerade gester illustrerar målare hennes inre dilemma. Han visar oss en intelligent kvinna som står inför en begäran som hon vet bara kommer att innebära dåliga saker.
En liknande lösning hittar vi hos Willem Drost. Han var elev till Rembrandt och inspirerades av sin mästare. ”Batseba”(1654) oil on canvas, 103 x 87 cm, Louvren, Paris / Wikimedia Commons
Willems Drost(1633-59) version av Batseba kan ses som ett beräknat svar på Rembrandts målning gjort samma år. Batseba håller brevet där hon just fick veta att hon hade blivit ombedd av kung David. Hon vet vad det betyder…
Jan Steen ”Batseba tog emot Davids brev” (ca.1665-60) oil on panel, 41 x 33cm, privat kollektion/ Wikimedia Commons Verket påminner mycket om Johannes Vermeers tavlor!
Jan Steen (1626-79) föddes i Leiden. Han var mest känd för sina bibliska och allegoriska motiv överförda till samtida omgivningar. Trots hans verk var mycket ojämna, kännetecknas Steens arbete av oklanderlig teknik och komposition. Han behärskade perfekt sättet att använda ljus och färg och ägnade noggrann uppmärksamhet åt detaljer, särskilt i textilier.
Artemisia Gentileschi (1645-50) oil on canvas, 259 x 218 cm, Neue Palais in Potsdam /Wikimedia Commons
Tidigare hade konstnärer skildrat Batseba som upprörd över sitt dilemma och betonade de starka moraliska tonerna i de slutliga resultaten. Men på 1600-talet avbildades Batseba oftare som en frestare, snarare än det oskyldiga offret för kungens passion. Artemisias Gentileschi (1593-1654) behandling av ämnet är en studie i sensualitet. I själva verket målade hon skönheten från Gamla testamentet som en aktiv deltagare som förberedde sig för ett möte med sin nya älskare.
Sebastiano Ricci (1734), oil on canvas, 118,5 x 199 cm, Museum of Fine Arts, Budapest /Wikimedia Commons
Batsebas motiv fortsätter till senbarocken. På den här tavlan njuter hon av sitt bad. Italienaren Sebastiano Ricci (1659-1734) var främst verksam i Venedig. Här avbildar han en scen med en piga som närmar sig med det kungliga brevet. Uppenbarligen gillade Ricci att använda byggnader med pelare för att sluta bakgrunden, utan tvekan inspirerad av Veronese. Smala pelare, ljusa balkonger ger en pittoresk dekorativ ram för figurerna grupperade på scenen framför. Hela scenen genomsyras av ett skimrande silverljus; skugga och svaghet har helt försvunnit.
Sebastiano Ricci ”Batseba i badet” (1724) oil on canvas, 109 x 142 cm, Gemäldegalerie, Berlin /Wikimedia Commons
Liknande tema och lösningar träffar vi i versionen från omkring 1725. Dess förfining av form och färg påminner om den gyllene tidsåldern för den venetianska målningen. Batseba liknar venetianska damer, medvetna om sin skönhet.
Francesco Hayez ”Batseba i badet” (1834) oil on canvas, 107 x 77 cm, Pinacoteca di Brera, Milan /Wikimedia Commons
Batsebas ledmotiv tolkas här framgångsrikt av Francesco Hayez (1791-1882) som hanterar den kvinnliga nakenheten med en naturalistisk ”touch” och söker sin inspiration i barocken. Historien från Gamla testamentet används som förevändning för en bild med stark erotisk inverkan. Pannån beställdes av Markisen Ala Ponzone (1761-1842), en rik konstsamlare, grundare av Museo Civico i Cremona (1842).
Francesco Hayez ”Batseba” (1827), privat kollektionJean- Leon Gérôme ”Batseba” (1889) oil on canvas, 60,5 cm x 100 cm Sothebys
En av de mest kända franska konstnärerna Jean-Leon Gérôme (1824-1904) som skapade grunden för den orientaliska stilen, skulle inte missa ett Batseba-motiv. Han framställde hennes nakna och perfekt vita kropp i sällskap med en kvinnlig tjänare. Batseba njuter av sitt bad på en takterrass i en stad i Mellanöstern.
Det här är inte längre en kvinna med bekymmer. Hon har till och med valt den perfekta tiden på dagen för att vara ute. Den rosa och gula himlen mjukar upp hela scenen. Gérôme har utfört duken med en aura av sensualitet och erotik. Vi kan beundra hans släta akademiska stil.
J.L Gerome ”Batseba” (ca.1895) Dahesh Museum of Art, New York
Sju år senare översatte han sin bibliska hjältinna till en skulptur. Gérômes verk speglar hans långvariga intresse för den klassiska världen. Batseba vrider sig runt och tvättar sin kropp. Skulpturen är dedikerad till konstnärens lärling och vän Gustave Courtois (1853–1923).
Även i Sverige kan vi hitta Batseba-målningar. Gotlands kyrka i Västerhejde bevarar ett fint exempel på orgelläktaren utförd av den tyske konstnären Abraham Beck ( verksam på Gotland, aktiv omkring år 1700)
Batseba i Västerhejde kyrka Foto: Bernt Enderborg
Tillsammans med Eva var Batseba nästan den enda kvinnan, vars nakna skildringar lätt och regelbundet kunde motiveras i den kristna konsten. Hennes skamlösa nakenhet har inget med överdrivet koketteri eller förförelse att göra. Det finns viss mildhet i henne. Uttrycket i kvinnans ansikte, hennes vördnad och ödmjukhet gör bilden rörande och förtjusande. Många konstnärer utelämnade Davids figur och helt fokuserade på Batseba. Oftast avbildades hon som en djup funderande kvinna, med blandade känslor, mellan rädsla och kärlek, plikt och drömmar. Kanske här finns hennes främsta styrka?
KONSTSPEGEL 