Josef Mehoffer (1896-1946) i den hemliga trädgården.

De första människorna, Adam och Eva, levde i en paradisisk tillvaro i nära gemenskap med Gud. Edens trädgård var mänsklighetens första och främsta miljö. Det är ingen konstighet att vi mår bra i trädgårdens skugga.

”Självporträtt” (1897)
olja på duk, 34,7 x 26,7 cm
Nationalmuseum, Krakow

Idag kommer jag att presentera för er, mina svenska vänner, en polsk konstnär som hette Józef Mehoffer. Han var en dekorativ målare och ägnade sig åt olika former av grafik. I moderna termer brukar man säga ”formgivare”. Mehoffer var en del av rörelsen ”det unga Polen” och var en av de främsta polska konstnärerna under sin tid.

En sak att förklara bara. Mellan åren 1772-1918 fanns inte Polen som en politisk enhet på kartan. Polen delades av tre grannländer och polacker bodde i tre olika länder.

Josef Mehoffer föddes 1869 i Ropczyce (Österrike-Ungern). Han studerade måleri vid Akademien för Konst i Krakow och senare i Wien och Paris. Han utforskade olika metoder och tekniker i sitt konstnärskap. Ej att förglömma är hans inspirationskällor som: prerafaeliterna, jugendstilen (secession) och symbolismen. Hur det började att Mehoffer blev så fascinerad av gröna och blommiga trädgårdar?

I september 1899 gifte sig Mehoffer med Jadwiga Janakowska (1871-1956), som han hade träffat fem år tidigare i Paris. De fick en son, Zbigniew (1900–1985). Hustru var konstnärens musa och poserade för hans porträtt många gånger!

Familjen tillbringade sommarlovet 1902 hos vänner i en liten by Siedlce utanför Krakow. Tiden var magisk, och lyckan var stor. Mehoffer skapade ett av sina främsta verk, som uppskattades både utomlands och i Polen.

”Dziwny ogród”(1903)
Den hemliga gården”
olja på duk, 222,5 x 208,5 cm
Nationalmuseet, Warszawa

Den enorma duk färdigställdes år 1903 och skildrar en familjescen som belyses av sensommarsolen. Det förklarar allt.

Men ju mer man tittar på scenen, desto mer fantasifulla tankar väcks av tavlan. Konstnärens eleganta fru och deras lilla nakna son symboliserar fruktbarhet och fullkomlighet, som en sommars mogen frukt.

I bakgrunden ser vi en tjänsteflicka i traditionella bondekläder och i förgrunden finns artisten själv – vi kan inte se honom, för han tittar på scenen tillsammans med oss. Mehoffer är stolt och lycklig. Här är min fru och min lilla son. Kom till trädgården. Kom och träffa oss på den vackraste av sommardagar – verkar konstnären kommunicera med oss!

Ögat dras mot den upplysta figuren av ett naket barn, som försiktigt trampar på det mjuka gräset och håller långa stjälkar av röda malva i sina upphöjda händer, vilket betonar dess roll som en ”guidare” för vandringen. Mor följer barnet i sin eleganta safirfärgade klänning och hatt. Med upplyft huvud lutar hon sig mot betraktaren, eller snarare mot sin mans målning.

Ovanför familjemedlemmarna placerade konstnären en stor flygande trollslända.

Den stora trollsländan flyger mot människan som målar henne och mot betraktaren som kommer att stå framför konstverket. Varför är hon så stor? Trollsländan symboliserar aktivitet och förändring. Precis som fjärilen kan trollsländan förvandla sig och förändras.

Trollsländan -surrealistisk och symbolisk!
Exempel på konstens hemliga gator

Är denna scen en realistisk föreställning? Eller är det konstnärens drömlika vision? Personligen anser jag att Mehoffer kände sig enormt lycklig. Bilden är ”bara” hans bekräftelse på livet, ett uttryck för nästan arkadiskt välstånd. Men han bjuder oss bara in till en liten del av trädgården, en liten del av sitt liv. Resten avslöjar konstnären inte och bygger därmed en atmosfär av konstighet och mysterium.

Detalj
Sonen Zbigniew ( Żbik)

Behovet av att ha en trädgård var nära relaterat till Mehoffers personlighet, liksom behovet av att skapa. Naturen var en oumbärlig inspiration för honom, en källa till motiv och ett fält för fantasi.

År 1907 köpte han med Jadwiga ett vackert lantgods, som blev parets första hem och deras första trädgård. Jankówka var en lerk-gård med bänkar och fontäner, beläget i en brant sluttning, som erbjöd en pittoresk utsikt över Beskiderna och Tatrabergen området.

Herrgård och trädgård i Jankówka”
”Dworek i ogród w Jankówce” (1914)
Olja på duk, 51,5 × 68,5 cm
privat samling

Han målade herrgården flera gånger.

”Dworek w Jankówce” (1907)
olja på duk, 41 × 58 cm
Nationalmuseum, Kielce

Tillsammans med huset skapade paret en unik, idyllisk landsbygd och en fridfull, lycklig tillvaro där de hade många vänner som kom på besök. Den harmoniska atmosfären i Jankowka återspeglas perfekt i målningen ”Ett rött paraply”. Jadwiga Mehoffer samlade på japansk konst och tydligen inspirerade hon sin man med sina östasiatiska föremål.

Czerwona parasolka” (1917)
”Ett rött paraply”

olja på duk, 69 x 51cm
Nationalmuseet, Kra
kow

Nästa verk är ”Majsolen” med Jadwiga i bakgrunden och även om trädgården inte är huvudämnet, är det svårt att motstå intrycket att den intar en viktig plats i hela kompositionen. Den smyger in i huset och är faktiskt en integrerad del av det.

Josef avbildade sin vackra fru med kärleksfulla penseldrag och badade hennes silhuett i solljus.

”Majsolen” (1911)
”Słońce majowe”

olja på duk, 95 x 78 cm
Nationalmuseum, Warszawa

Målningen associeras med modernistiska trender – fascination av ljus, färg, dekorativitet, poesi och sensualitet. Därmed ansluter den sig till den europeiska dialogen om olika stilar inom sekelskiftets konst.

Familjens Mehofer andra trädgård var vid huset på Krupniczagatan 26, som konstnären förvärvade år 1932 och där de bodde i den sista fasen av sitt liv efter renovering.

“Przed domem (przy ul. Krupniczej w Krakowie)” (1946)
”Framför huset på Krupnicza”

Auktionshus Polswiss Art

Den unga kvinnan som avbildas här pekar med ansiktet och lyfter händerna mot solen, nästan absorberar hon ljus och värme. Buskar blommar i trädgården – det är maj igen. Scenen är särskilt betydelsefull med tanke på att Józef Mehoffer dog två månader senare…

Krupnicza 26 är idag konstnärens museum. Alla kan komma in, besöka huset och trädgården, oförändrad i sin form. Huset är dekorerat med Mehoffers smakfulla möbler, prydnadsföremål och impressionistiska konstverk, som erbjuder en autentisk blick över hur livet var vid den tiden!

Porträttgalleri: Gustav Klimt och hans skildringar av ”Ria Munk”.

Människan och döden

Det eviga spelet som kallats liv och den sista utmaningen, döden. Jag antar att den mest oroande perioden i livet är när någon nära oss, någon vi älskar, dör. Till sist minns vi den avlidne person genom fotografier, som tyvärr, precis som våra minnen, bleknar under tiden. Dagens blogg kommer att handla om hur en familj ville komma ihåg sin avlidna dotter.

Gustav Klimt Ria Munk på sin dödsbädd” (1912)
olja på duk, 50 x 50,5 cm
privat kollektion

Döden finns i början och i slutet av detta verks historia. Porträtten avbildar Maria (Ria) Munk. Hon föddes den 6 november 1887 i en rik familj bosatt i Wien. Hennes far Alexander var en förmögen polsk industriman, mor Aranka Pulitzer kom från judisk familj. Hon var en systerdotter till Joseph Pulitzer, mannen som genom bestämmelserna i testamentet instiftade Pulitzerpriset för journalistik. Paret fick tre vackra döttrar: Lili, Maria och Lola.

Otursamt träffade Maria den tyska poeten och författaren Hans Heinz Ewers (1871-1943). Detta blev aldrig en bra matchning. Ewers rykte som en libertin var välkänt och vart han än gick, följde skandaler. Var det detta som drog Ria till honom? De förlovade sig så småningom och trots att Ria gick in i detta arrangemang med en stor hemgift, gav Ewers sig av. Som man kan föreställa sig var Ria förkrossad och den 28 december 1911 tog hon en pistol och sköt sig själv i bröstet…

I sorgen som följde gav hennes föräldrar, Alexander och Aranka Munk, den mest kända konstnären i Wien i uppdrag att måla ett porträtt av sin avlidna dotter. Gustav Klimt fick en uppdrag,


Familjen ville ha ett postumt porträtt av Ria. Arankas syster – Serena Lederer (1867-1943) var en stor beskyddare av Gustav Klimt och har rekommenderat honom som bästa porträttören i Wien. Det var ovanlig beställning för Klimt att framställa en död kvinna, och alla förväntade sig ett spektakulärt porträtt. 

Gustav Klimt

Klimt skildrar tragisk döda Ria Munk

Konstnären avbildade Ria mot en mörkblå bakgrund. Röda nejlikorna ramar in hennes vackra ansikte. Det finns inget som tyder på att Ria har dött en våldsam död. Den här målningen handlar om Rias skönhet. Hennes rosa kinder och öppna mun får oss att tro att hon bara sover. Troligtvis är att Klimt inspirerades av John Everetts Millais Ofelia” (1852). Det var ett härligt porträtt som utstrålar en aura av fred och lugn men det var också något med det som fick hennes föräldrar att avvisa det!

”Ria Munk I”

Aranka beställde ett nytt porträtt som skulle väcka minnen av dotterns livfullhet. Klimt började måla…

”Dansaren (Ria Munk II)” (1916)
olja på duk, 180 x 90 cm
privat kollektion, New York

Det finns några obesvarade frågor om den andra versionen. Det enda faktum vi vet var det konstnären gav Aranka, hon avvisade det. Varför? Om vi ​​tittar noggrant på målningen är det inte svårt att se varför en mor skulle bli förskräckt och nobba ett halvnaket porträtt av sin avlidna dotter. Kunde Klimt verkligen tro att en lidande mamma välkomnar en sådan halvnaken skildring?

Porträtten utstrålar en uppenbar sensualitet. Klimt är i sin bästa form och inspirerad tydligt av japonismen. De långsträckta ögonbrynen ger Ria Munk ett orientaliskt utseende. Klänningen visar upp kvinnans bröst. Spetskantade svarta pantalonger med vitstrumpor och högklackade skor var modiga även på Klimts tid. ”Dansaren (Ria Munk II)” blev kvar i artistens studio och han sålde det aldrig.

Ria Munk III” (1917-18)
olja på duk, 1
80,5 x 90 cm
The Levis Collection

Det tredje målning är en färgstark skildring. Porträttet är den sista målning som Munk-familjen lät Klimt skapa, men han slutförde inte sin uppgift på grund av sin plötsliga död…

Målningen presenterar en klassisk, österrikisk kvinna med ett rundat ansikte och rosiga kinder. Eftersom målningen är oavslutad är det svårt att urskilja kvinnans kroppsform. Ljusa blommor omger Rias stående silhuett. Färger, mönster och teknik visar konstnärens enorma kunskap genom olika stilar. Maria- Ria verkar vara helt lugn. Hon ger oss ett drömmande leende och inger självförtroende.

Vi närmar oss slutet av berättelsen om Gustav Klimt och hans uppdrag för familjen Munk. Konstnärens process avslutades. Komplikationer efter stroke visade sig allvarliga och han dog den 6 februari 1918.

Aranka Pulitzer hade skilt sig från sin man 1913 och det var hon som behöll detta tredje porträtt av Ria. Det hängdes i hennes villa vid Bad Ausseesjön tills året 1941. Denna äldre dam fick uppleva ännu mer dramatiska omständigheter. Krigets brutalitet tvingades henne att sälja en del av fastigheten till grannarna. Gestapo beslagtog senare allt som tillhörde den judiska damen. Oktober 1941 deporterades Aranka till Lódz (på tyska Litzmannstadt) i ockuperade Polen, där dödades hon den 26 november, en dag innan hennes 79-årsdag….Hennes dotter, Lola, skickades också till ett koncentrationsläger i Chelmno, där hon dog i september 1942.

KÄLLOR:

https://www.klimtgallery.org/

https://www.metmuseum.org/art/collection/search/656890

Konstpegel behöver din hjälp.
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Utan dina donationer kommer jag inte att ha medel för publikationer. Därför är ditt stöd mycket viktigt. 
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år

Gustav Klimt

Anto Carte (1886-1954)- en humanist från Belgien.

Antoine (Anto) Carte föddes den 8 december 1886 i belgiska staden Mons. Hans far var snickare och förmodligen därför tyckte Arno om berättelse om Josef från Nasaret. En ung Antoine blev först lärling hos Francis Depooter, senare pluggade han konst på akademierna i Mons, Bryssel och Paris. Han utbildade sig till en figurativ målare, litograf och illustratör.

En av nycklarna till att förstå Anto Cartes verk är att han anser sig vara en antimodern målare.

"L`effort"/"Ansträngning"(1922)

Carte började måla i en symbolistisk stil, men efter den första världskriget blev han expressionistmålare. Mellan år 1911-12 fick han ett stipendium till Paris, där han besökte Louvren och upptäckte för sin konstnärskap den florentinska och sienenska målarskolan. Konstnären letade efter inspirationer och reste han till Marocko, Spanien, USA, där träffade han en belgiskt poet- Emile Verhaeren (1855-1916). Antoine illustrerade poetens diktsamlingar och visade alla på sin första officiell utställning i 1917. Genombrott påbörjades!

Lite fakta som dokumenterar Cartes liv och verksamheten:

  • 1923 ställde han upp med andra flamländska kollegor på den parisiska höstsäsongen (http://Salon d`Automne)
  • 1924 en separat utställning i Pittsburgh (Carnegie Institute), där alla hans 60 målningar såldes!
  • 1928 bildade han en expressionistisk konstgrupp Nervia
  • 1932 undervisade Carte i ”Dekorativ och monumental målning” vid högskolor i Bryssel
”Blinda musiker” (1917)

Anto Carte tillhör inte någon skola. Han förblir ogenomtränglig för sin tids nya konstnärliga strömningar, såsom kubism eller surrealism. Likaså lämnar de två världskrigen inga spår i hans produktion. Hans verk ligger på gränsen till symbolism och expressionism som ibland står nära Käthe Kollwitz och naturalism, som hämtar inspirationer från gruvarbetares, bönders och fiskares livet. Relationen till flamländaren Gustave Van de Woestijne (1881-1947) är uppenbar. Det figurativa måleriet är genomsyrat av religiösa känslor.

Pietà” (1918)
Sonen=gruvarbetare, Jungfru Maria i träskor!
Den förlorade sonen” (1920)
”Såningsman” (1919)
Vierge à l’enfant” (ca.1920)
Gouache

Många av hans verk är badade i en symbolisk atmosfär. Människan är den största inspiration i konstnärens arbete.

Benedicte” /”Välsignelse” (1921)
olja på duk, 115 x 127,7 cm
Sotheby´s
”The Blinds (1924)
Musée d’Art Wallon, Liège
”Le pain ”(1921)
La sirene”(1928)
”Le Batelier et la Sirene”(1923)

Efter hans resa till Florens 1925 dyker det upp mer festliga teman, såsom harlekiner och dansande folk. Anto Carte hade en förkärlek för populära scener och figurativa scener (clowner, tiggare, sjömän, mödrar och barn). Han brinner för den italienska konst och denna entusiasm visar sig inte bara i eleganta och kraftfulla linjer utan också i en känslig intimitet.

Landskap vid Fiesole”( 1925)
Le clown rose” (ca.1920)
”Le clown rouge”
Sotheby’s auction


Les mendiants”/ ”Tiggare” (1921)

En annan outplånlig tecken för Anto Cartes verk är att det är en del av det sociala och geografiska landskapet i hans region, av de människor han möter dagligen.

Mjölnare” (1938)
”Ensamheten
Den blinde och förlamad” (ca.1926-1930)
”Interiör”

https://www.invaluable.com/auction-lot/anto-carte-ecole-belge-1886-1954-interieur-126-c-77f4e38837

Konstgruppen Nervia

Konströrelse grundades 1928 av 42-år gammal Carte och hade syfte att främja den belgiska och vallonska konst, genom att stödja unga artister. Den inkluderade förutom honom åtta andra målare: Louis Buisseret, Frans Depooter, Léon Devos, Léon Navez, Pierre Paulus, Rodolphe Strebelle, Taf Wallet och Jean Winance.

Namnet Nervia syftar å ena sidan på de förromerska invånarna i regionen ( Nervii), och å andra sidan är det titelsidan för konsttidningen, som Anto Carte var redaktör för.

Gruppens stil hävdade en klassisk essens av realism, men samtidigt lyrism och intima känslor i konsten. Artister vägrade närma sig till avantgarde för varje pris, de studerade djupt andra konstnärer och uttryckte en sorts neo-humanism genom motiver från vardagens, familjeliv- allt betraktades med harmoni och idealism.

Le jeune pêcheur”/ ”Den unga fiskare”
 ”Le batelier” (1938)
Le petite harlequin” (ca.1928)
Mor med barn

Triptyken ”Les offrandes”

Scenen är en nedstigning från korset där Kristi gestalt ersätts av en sjöjungfru (!) som hålls borta från vattnet av fiskarna. Den intensiva smärtan som genomsyrar denna duk är en krigspåminnelse då så många unga män offrade sina liv under det stora kriget.

”Les offrandets” (1923)
olja på papper monterad på duk, 110,5 x 50,4 cm
Vänster panel
centrala panel (1923)
Höger panel

En djup humanism präglades Antos Carte konst. Han dyrkade vardagliga stunder, enkla sysselsättningar och ställde viktiga frågor genom sin konst.

Vägrade han moderniseringen? Nya trender? Det är svårt att svara direkt… Det oändliga människans historia är det finaste vad kände han till och det karakteriserar bra hans konstvärld.

KÄLLOR:

https://www.youtube.com/watch?v=pl-7Knqytqc

https://coniecoosztuce.wordpress.com/2019/12/08/humanizm-anto-carte/

Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. 
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen. Därför är ditt stöd mycket viktigt. 
Om du gillar det här stället och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!
En gång
Månadsvis
Årligen

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr
30,00 Skr
90,00 Skr
600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

Ditt bidrag uppskattas.

DoneraDonera en gång i månadenDonera en gång per år