Kategori: Quodlibet

Tänkt dig, att en dag kommer du till någon museum och alla tavlor hänger omvandlat. Mardröm… faktiskt.

Men inte på 1600-talet!

Det är en målning med två baksidor, den målade och den verkliga. Inramad som ett ”riktigt” verk. Betraktare vill vända tavlan som verkar vara till salu, vilket dessutom har en nummerlapp -36! Detta verk utfördes av en flamländsk konstnär, Cornelis Norbertus Gijsbrechts (ca.1640-75) från Antwerpen. Han var en skickligt konstnär: skuggorna som faller över och lätt smutsade träet gör en känsla av verkligheten. Målningen visades lutad mot en vägg i entrén till Statens Museum och ökade dess illusionistiska inverkan. Idag ställs tavlan ut på golvet mot väggen och skapar idén att målningen väntar på att hängas upp!

TROMPE L´OEIL måleri är en fascinerande inriktning i konsthistoria. Det är en trend att leka med oss, konstbetraktare, att lura den traditionella tankemodellen. Stilen har sina rötter i stillebenmåleri och har ändå anspråk och avsikter.

Vilka?

Det kommer vi att upptäcka snart…

Den senmedeltida flugan

Ett av stilens stående motiv var flugan, som landade på några av senmedeltida verk. Vill ni se några exempel?

Porträttet målades omkring 1470 av en okänd konstnär. Vad var för meningen med denna gåtfulla bild? Det är inte klart. Damen håller en blomma (förgätmigej) i handen, medan flugan är en symbol för dödlighet, så det är möjligt att konstnären använde sådana beteckningar för att uttrycka minnet av denna kvinna. Målningen påminner oss om livets korthet.

Liknande motiv hittar vi hon en s.k. Frankfurtmästaren (verksam I Antverpen1480-1520). Dubbelporträtt krävde två flugor, den ena sitter på ett körsbär, medan den andra vistas på hustruns huvudbonad.

Cartellino

”Cartellino” är en illusionistisk skildring av en skriftlig anteckning som ingår i målningen, mestadels från den med en legend som registrerar namnet på konstnären, datumet, ämnet eller annan relevant information om verket.

Inskriptionen fanns ofta på verkets ram och skapade trompe l’œil -känslor. Lappen kunde förmedla religiöst eller filosofiskt sentens till betraktaren, som är relaterat till den avbildade scenen eller de avbildade människorna.

Venetianare Jacopo da Barbari (1440/50-1516) lämnade på sin cartellino eget namn och datum 1504. Detta stilleben med jakt föremål är det tidigaste oberoende exempel på trompe l`oeil stillebenmåleri i den europeiska konsthistoria. Tänk hur det kunde vilseleda dåtida människor! Oförberedda betraktaren.

Numera skulle vi knappast luras av en sådan målningsteknik.

Inpackad Jungfru med Jesusbarnet

Wow, tänker jag. Här har vi exempel på någonting oförklarad. Madonna har varit inpackad på bildramen, ett kraftigt papper rivits sönder så att Maria och Jesus kommer fram!

Målningen presenterar ett spännande exempel på den illusionistiska stilen. Duken eller pergamentet som konstnären målade på verkar mirakulöst rivas bort, för att avslöja de heliga figurerna. Denna illusion förstärks av dukens trasiga kanter, klisterremsan och flugan, på en av de utskjutande bitarna, längst ner till vänster. Jungfrun har ett granatäpple, en symbol för uppståndelsen, medan det lilla barnet sover, en hänvisning till hans framtida passion.

Carl-Johan Malmgren (Nationalmuseum) förklarar det ännu bättre. Han gör en vackert jämförelse att duken är en metafor för mödomshinnan. Måleri och motiv sammanfaller!

Italienska illusionistiska fresker

Bevarade väggmålningar i Camera degli Sposi (brudgemaket) i Palazzo Mantua är perfekta illustration för trompe l’oeil måleri. Andrea Mantegna (1431-1506) har målat väggarna under tio långa år, från golvet till valvet och krönt dem med illusionistiska freskmålningar. Den berömda oculus har perfekta perspektiv förkortningar av figurer som tittar ner.

Att öppna rummet mot himlen och avbilda människor från betraktarens synvinkel var sensationellt på Mantegnas tid. Sådana perspektiv har sitt namn- ”sotto in sù” (it.”nerifrån och uppåt”).

Trompe- l`oeil fresker framställer illusionistiska fragment av arkitektur, som gömmer sig i landskapet och stillebens motiven. Paolo Veronese (1528-68) älskade arkitektoniska illusioner. Han dekorerade Sala dell’Olimpo i Villa Barbaro med riktiga illusionistiska lösningar. En äkta sten balustrad fortsätter i en målad fresk. Meningen var att berika interiörerna och skapa utrymme för fantasi, inte heller för att lura.

Populära motiven under The Dutch Golden Age (Hollands guldålder)

Vi kommer tillbaka till 1600-talet för att stanna där och lista upp nya trender. Den nederländska stormaktstiden präglades inte bara av politiska händelser men också av kulturella förändringar. Köpmännen ville ha helst stillebensverk än religiösa tavlor. Stilleben blomstrade på riktigt. Trompe l`oeil var intressant på grund av sina dolda detaljer och betraktarens uppmärksamhet dras till illusionen.

Det är inte känd med säkerhet när Cornelis Gijsbrechts föddes. Hans äldsta kända målning är från 1657, resten kan man bara gissa. Man brukar ange födelsedatum som 1640 och att han dog i1683. Artistens tidiga produktion har bestått av vanitas stilleben och fruktstycken.

Trompe l`oeil-konsten syftade till att lura betraktarens öga, att tro att de målade tvådimensionella illusionerna var verkliga tredimensionella föremål. Oftast består den typ måleri av vanitas symboler för livets övergång. Därför fanns på tavlor krans av halm, blommor i en vas, brutna sädesax och dödskalle. Ett halvt nerbrunnet ljus eller ett timglas- allt detta var påminnelse om livets förgänglighet.
Senare i livet skapade Cornelis vanitasmotivet som del till mer komplexa trompe l`oeil-kompositioner i en s.k. ateljeväggarna, väggar med jaktredskap och musikaliska instrumenten.

Trompe l`oeil teknik krävde att använda några tricks för att fördjupa den optiska illusionen:

• en nästan osynlig penselföring
• rätt perspektiv och realistiska mått
• enhetlig ljussättning
• signaturen är utesluten men genom att sätta sitt namn på ett kuvert eller liknande, slapp konstnären att vara anonym
• tavlan saknade av ramen
• spikor, krokar

Det ser ut som alla föremål hänger på vägg. Allt för att det verkligen skulle uppstå en illusion.

För att illusionen skulle vara övertygande målade Gijsbrechts främst motiv och föremål som normal fanns t.ex. i kungens omgivning – allt som kunde locka betraktarens sinne och intellekt. Tavlan ”Quodlibet med brevet” (1675) framställer ett stycke som spikades på en träram, fästes olika brevet med kungliga stämpel, kammare och andra föremål. Därför verket har titel Quodlibet vad innebär på latin ”olika grejer”. Dessa objektet har strikt definierade betydelsen: en kam symboliserar rimligt ordnade tankar medan ett papper och penna föreställer författaren.

Cornelis Gijsbrechts fortsätter att osäkra tillvaro och börjar med stafflimålningar. (!) Han målade fruktstycke, miniatyrporträtt av Christian V, en bak- och framvänd tavla och sin egen arbetsverktyg!

En annan holländsk konstnär Samuel van Hoogstraten (1627-78) älskade både perspektiv och illusioner. Han var elev till Rembrandt och sina första uppdrag sökte hos den tysk-romersk kejsaren Ferdinand III.

Van Hoogstraten specialiserade sig på quodlibet -ett slumpmässigt sortiment av föremål som vanligtvis innehåller verbala och visuella skämt om konst, konstnärer, mecenater och politik. Detta krävde en trohet mot texturerna och skalan på de avbildade föremålen; trots detta utropar ramen att helheten är en målning. Där i ligger listen, för själva ramen är illusorisk. Efter att Samuel lyckades att överlista Ferdinand III med lurade tavlor, tog han emot den kejserliga guldmedaljongen.

Vanliga toalettsaker gömmer ett par papper-kvitto och konstnärens signatur. Betraktaren känner en stark impuls att vilja vika undan handduken! Eller hur?

Den unika tavlan utförde van Hoogstraten under sin vistelse i Wien. Vilket fantastisk verk! Konstnären skapar illusion att mannen tittar på oss genom sitt fängelse-fönster. Den liten vas utanför förstärker och betonar djupet i målningen.

Ekonomi och illusioner

Den enorma målning, två och en halv meter bred och nästan två meter hög, befinner sig i Historiska Museet i Amsterdam. Förut hängde verk på Statskassanrum i den amsterdamska stadshuset, en påminnelse för alla medborgare att vara hederliga i sina räkenskaper. Den nederländska guldålder hade respekt för handel och konst och kanske därför alla invånare kände sig trygga och rika trots oroliga tider.

Sammanfatning

Konsten att lura ögat har fascinerat i alla tider. Trompe l´oeil kan uttryckas i oändliga former, viktigaste att verken ska upplevas som det som avbildats. En ständigt lek mellan verkligheten och fiktion, en bedrägeriets trick som öppnar våra ögon för sanningen.

Tavlor är bilder för sig själva. De visar ett föremål, visar dess egenskaper, attribut, dess form, syfte, känsla … och faktiskt inte mycket mer än så. De visar det på ett sådant sätt att det verkar så verkligt som möjligt, eftersom de är ett spel mellan betraktaren och målare, ett spel som kallas illusion.

KÄLLOR:

https://www.nationalgalleries.org/art-and-artists/4897/virgin-and-child-angels

https://www.svd.se/en-obandig-lust-att-stiga-ut-ur-ramen

Jean Baudrillard ”Conspiracy of Art” (2005)

Britt Tunander ”Bländverk. Trompe l`oeil-konsten som bedrar ögat” (2008)