Kategori: Lucas van Valckenborch

Nöjen och underhållningen för alla samhällsklasser beskrivs oftare i litteraturen än de presenteras i konsten. Med vissa undantag kan man hitta några exempel. Under renässansens tid började man uppmärksamma kroppsliga behov, inte bara de själsliga. De furstliga och kungliga hoven hade riddarturneringar och dansföreställningar. Men även lägre samhällsgrupper hade sina traditioner och nöjen.

Apollonio di Giovanni di Tomaso (ca. 1415-1465) var en konstnär och snickare från Florens. Han skapade bröllopskistor, kallade ”cassoni”, som var dekorerade med symboliska bilder. Många av dessa kistor finns bevarade än idag.

In Oxford finns en intressant scen på Ashmolean Museum kallad ”Sabinskornas bortrövande”. Det är en del av en cassone och visar akrobater och brottare. Scenen ger oss en inblick i det vardagliga och festliga livet vid det florentinska hovet under Cosimo Medicis styre.

Cassone utfördes i Antonio di Giovanni’s verkstad cirka 1440. Nuvarande finns den på Yale University Art Gallery.

Jakt och krig

Jakt och krig var populära aktiviteter bland härskarna och ansågs vara en riktigt underhållande. De visade status och var ofta ämnen för konstnärer. Det fanns också ceremoniella slagsmål och turneringar som var populära både i norra och södra Europa. Även påven höll fester och var intresserad av dem.

”Jakt på rådjur” av Lucas Cranach dokumenterar en historisk händelse, en jakt organiserad av kurfursten av Sachsen, Frederik den vise, till kejsaren Maximilian. Samtidigt är det ett av de bästa exemplen på naturlandskap inom europeisk konst.

Ett vackert panorama med kullar och skogar, floden; långt borta fanns en stad med skarpa spetsar av kyrkor; på kullen tornade ett slott.

Robert Cheesman (1485-1547) var falkenerare till den engelska kungen Henrik VIII.
Falkjakt var en form av jakt som bedrevs med rovfåglar som falk, örn eller uggla. De tämjades och tränades för att jaga åt sin förare.
Ett riktigt nöje för kungar!

Lucas van Valkenborch (ca. 1530-1597) var en flamländsk konstnär som skapade små landskap och genrescener som liknar stilen av Pieter Bruegel. Han målade föreställningar av marknader och bondefestivaler med anekdotiska motiv.

Naturligtvis hade olika sociala grupper sina nöjen och underhållning. Hos Pieter Bruegel den yngre (1564-1638) kan vi betrakta ett bondbröllop. Han var känd som målare av ”lantliga scener” och helvetesmotiv, därför kallades han ”Helvetes-Breughel”. Men här avbildar han ett bondbröllop, där personer dansar, dricker och uppför sig sorglöst och lätt.

Livet på landsbygden var arbetsamt, så det är inte konstigt att man vid högtider ville glömma all vardagens oro.

En annan version av samma motiv hänger på Hallwylska museet i Stockholm (#hallwylska). ”Bondbröllopen” är målad i Bruegels den äldres stil, men kompositionen är annorlunda, med ett vidare perspektiv så att fler byggnader och grupper av människor får plats. Pieter kopierade ofta verk av sin pappa och bröder.
Dåtidens publik gjorde inte samma skillnad mellan original och kopia som vi gör idag.

En annan konstnär, Pieter Aertsen, var känd för sina realistiska målningar. I en av hans verk framställer han en nöjeskväll på en krog där människor dansar och har roligt. En av de populära spelen var att rulla ett ägg runt en kritcirkel på golvet utan att det går sönder. Den som lyckades vann vanligtvis en korg med ägg!

Under åren 1614-1615 besökte en ung nederländsk student (Michael van Meer) London och lämnade efter sig en fantastisk dagbok. Detta album, kallat ett ”vänskapsalbum”, innehöll autografer från kända personer och vackra akvarellmålningar av livet i London. Sådana album var vanliga på den tiden när studenter reste runt i Europa för att studera.

Albumet är vackert och noggrant utformat. Vem var det som utförde albumet till Michael van Meer? Tyvärr är hans namn helt anonymt. Man tror att det var en professionell, lokal konstnär som var tillräckligt skicklig för att rita (eller kopiera) åt unga studenter.

För oss kommer det att vara intressant att visa en illustration: den som framställer en tävling mellan tuppar, det kungliga nöjet på denna epok – tuppstrid. Särskilt intressant är att man kan se här personligen avbildad Ers Majestät kung Jakob I Stuart (1566-1625) som åskådare!

Tarot

Under renässansen blev ett sällskapsspel som heter tarot populärt. Tarot-spelet skapades i norra Italien mellan åren 1420 och 1450. Det finns även en italiensk målare vid namn Niccolò dell’Abbate (ca. 1509-1571) som gjorde en fin skildring av tarot-spelare.

Fresken ”Il gioco dei Tarocchi” målades mellan 1550-1552 på nybyggda Palazzo Poggis huvudvåning. I rummet avbildades olika scener: Herkules arbete och nöjen från den aristokratiska världen, som konstnären briljant illustrerar.

Icke desto mindre hade olika föreningar sina högtider. Här kan vi se en festlig måltid hos bågskyttarnas gille från Amsterdam, målad av Cornelis Anthoniszoon (ca.1499-1555). Medlemmarna på bilden ser inte särskilt glada ut. Tavlan visar främst den hierarkiska uppdelningen inom gruppen snarare än en glädjefylld fest.

Konsthistorien återspeglar människors beteenden och olika behov. För 400 år sedan dansade och skrattade folk på samma sätt. Det är spännande för oss, kommande generationer, att kunna se och betrakta våra förfäder på gamla, vackra tavlor. Eller hur, mina vänner?