Etnicitet och hudfärg i konsten.

Idag vill jag gå genom konsthistoria och välja ut intressanta tavlor. Hoppas att ni förstår mitt val- Renässansens ikonografi är obeskrivbar vackert.

Den tyska renässansen: Albrecht Dürer (1471-1528)

I sitt kända verk ”Konungarnas tillbedjan” framställer Dürer tre vise männen som exponerar sin vördnad för det nyfödda Jesusbarnet. Enligt Bibeln kom de långväga ifrån och de har fått representera varsin av tre världsdelarna: Europa, Asien och Afrika. Därför brukar åtminstone en av konungar avbildas som en färgad man, vilken ibland tolkats som Balthasar och ibland som Caspar.

Den nederländska sengotiken: Geertgen Tot Sint Jans (ca.1460- ca.1488)

Geertgens tillnamn syftar på det johanniterkloster i Haarlem, där han bodde till sin död. Mycket lite är känt om hans liv och arbete, han var en av de första som arbetade med oljefärg.

Den nederländska sengotiken: Hieronymus Bosch (ca.1450-1516)

Hans fantasirika verk hör till sengotiken och inspirerar fortfarande flera konstnärer. Ett trettiotal målningar finns bevarade på olika museer runt i hel världen.

En teknisk undersökning visar att den här panelen anses vara en av Boschs tidigaste verk. Den vackra miljön, med en gardin som hålls högt upp av änglar kan indikera påverkan av religiösa teaterställningar som framförts i Boschs hemstad- Hertogenbosch. Kung Balthasar har en vacker vit dräkt med gulda dekorativa delar som bekräftar hans höga status. Han är i sällskap av en mörkhyad tjänare.

Den centrala panelen i triptyken ( Epiphania) visar kungarnas dyrkan för den heliga barn. Som alla målningar av Bosch är den ovanlig och fantasifull framställning av ganska klassiskt ämne. Här vill jag koncentrera bara på kungen Balthasar. Han är väldigt majestätisk i sina vita kläder.

http://www.metmuseum.org/Collections/search-the-collections/435724

Den italienska renässansen: Vittore Carpaccio (ca.1455-1525)

En venetiansk målare var mest känd av sina färgrika verk. Var uppmärksam på de mörkhyade gondoliererna!

Den italienska renässansen: Piero di Cosimo (1462-1522)

Piero di Cosimo brukade inte signera eller datera sina verk, vilket gör en rekonstruktion av hans stilistiska utveckling extremt krångligt. Den florentinska målare utförde många mytologiska scener, bland annat berättelse om Andromeda.

Historien är baserat på Ovidius-berättelse. Den romersk skald beskriver hur dotter till etiopiska kungen Kefeus och Kassiopeia fastkedjades till en klippa vid havet som ett offer till ett havsmonster. Andromedas mor påstod att hon var vackrare än nymfer. Poseidons vrede var rasande… Minns ni vem räddade Andromeda? Perseus kom på den vingade hästen- Pegasus och befriade henne. Naturligtvis blev han kär vid första ögonblicken!

Piero di Cosimo avbildar scenen utan onödig dramatik. I mitten kan vi observera en tjänstpiga som spelar på någon instrument. Förmodligen är hon också från Etiopien.

Den italienska barocken: Paolo Veronese (1528-88)

Paolo Caliari vanligen känd som Veronese efter sin vackra födelsestad Verona, var en av de mest kända senrenässansens ledande konstnär.

Veronese skapade målningen 1573 i meningen att det blir ”Sista måltiden”, ett biblisk ämne hämtat från Matteus evangeliet. Beställare var det venetianska klostret Santi Giovanni e Paolo. Veronese placerade många figurer runt det rikt inställda bordet, alla klädda enligt tidens hovsmode. Bland folket fanns olika figurer: svarta betjänare, dvärgar och svabiska soldater (luterska). Kristus person och mysteriet med den sista måltiden är helt omöjligt att upptäcka för underhållare. Konstnären blev kallad till Inkvisitionens-domstol och hade en stor problem!

Konstnären skulle måla om duken. Veronese undergav sig inte domen och ändrade bara titeln till ”Festen i Levis hus”, vilket också tillfredsställde den heliga inkvisitionen. Tack och lov att det slutade så oskyldigt. Den enorma duken gjorde säkert ett stort intryck på betraktare. Det händer så mycket på festen i Levis hus!

Den italienska manierismen: Agnolo Bronzino (1503-72)

Bronzino var elev till Jacopo da Pontormo och Medicinerna anlitade honom som porträttmålare.

Bara att nämna…Alessandro di Medici (1510-37) har kallats il Moro (moren) på grund av sitt utseende. Han var illegitim son till Lorenzo di Medici och hans mörkhyade tjänarinnan Simonetta da Collevecchio.

http://www.blackhistorymonthflorence.com/

Den italienska barocken: Cristofano dell’Altissimo (ca. 1525–1605)

var en italiensk målare bosatt och verksamt i Florens. Han utbildades till porträttmålare av Pontormo och Bronzino. 1552 skickade hertigen Cosimo I de Medici honom till Como för att kopiera målningarna från porträttsamlingen av historiken Paolo Giovio (1483-1552). Dell` Altissimo utförde cirka 280 målningar och jobbade under 37 år! De flesta av dem kan ses på Uffizierna i Florens (Giovio Series).

En otrolig samling av Medici-medlemmar, författare och humanister, men också exotiska härskare som Abessinien kung, ottomanska sultaner m.m. Vilken fantastisk jobb utförde Cristofano dell´Altissimo!

Den flamländska barocken: Justus Suttermanus (1597-1681)

även känd som Giusto Suttermans var en flamländsk barockmålare och tecknare. Han föddes i Antwerpen och dog i Florens. Sustermans är främst känd för sina porträtt av Medici-familjen eftersom han var deras hovmålare.

Vilken intressant tavlan har vi här!

De tre personerna som är avbildad verkligen existerade, vilket dokumenterades i Medici-arkiven. De två äldre kvinnorna med ett skrynkligt ansikte och en livlig ironisk blick bekräftas ofta i Medici-redovisningsböckerna. Den mörka Pietro (till höger) måste ha varit en av de många hustjänstemän, som jobbade åt familj. Ett fantastiskt exempel på etnicitet i XVII-talet i Florens

Den holländska senbarocken: Juriaen van Streeck (1632-87)

Van Streeck föddes i Amsterdam och sysslade med stillebenmåleriet. Mellan typika tavlor med aprikoser, vattenmelon kan vi möta några mörkhyade tjänare från holländska rika hushåll.

Den spanska barocken: Diego Velazquez (1599-1660)

Minns ni mitt inlägg ”Bodegones”? Då skrev jag om Diegos fantastiska verk.

Efter en rengöring i 1933 fick man veta att detta är en skildring av Jesus ”Måltid vid Emmaus” på väggen bakom huvudfiguren. Kökspigan om mörkare hud är avbildad på ett fantastiskt sätt! Velazquez kopplar hennes vanliga tjänsteplikter med universella tankar om livet, om religion. Hon är en enda vittne av Jesus ord. Hon lyssnar men samtidigt avslutar inte sina allmänna uppgifter. En rent poesi. Universella verk.

Det var en intressant resa på spaning efter målningar som framställer en folk om olika hudfärger, om etniska bakgrunden. Vad tycker ni, mina kära konstälskare? Presenterade konstnärerna dem på ett korrekt sätt? Jag ser inga skillnader…

Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tre_vise_m%C3%A4nnen