Moise Kissling (1891-1953)- ”en prins av Montparnasse”.

Kisling flyttade till Paris 1910 vid 19 års ålder och blev fransk medborgare 1915, efter att ha kämpat under franska flaggan i första världskriget.

Ursprungligen var Kisling en kubist och utvecklade sedan sin stil till en realistisk uttryckskonst utan att binda sig till någon specifik skola. Men alla konstkritiker nämner honom som en av de viktigaste i École de Paris. Mest berömda är hans aktstudier, men han målade även porträtt, landskap och stilleben.

Enastående vackra och melankoliska är hans kvinnobilder. Är det därför att han varit vän med Modigliani?

1913 tog Kisling studio på Montparnasse och bodde under de kommande 27 åren. Konstnärer Jules Pascin och senare _Amedeo Modiglian_i bodde i samma byggnad. Han blev nära vän med många av hans samtida kollegor, inklusive Chaim Soutine, Marc Chagall och Picasso. Alla ville umgås med honom. Moise Kisling var en viktig figur i den konstnärliga bohem i Montparnasse.

Han var en riktig mästare på att skildra inte bara kvinnliga porträtt utan också akter. Hans surrealistiska nakenbilder förtjänade honom den bredaste uppskattningen.

När man tittar på Kislings måleri kan man märka många inspirationer hämtade från hans berömda vänner, men han hade sin egen, mycket distinkta och individuella stil. Teman i hans målningar kretsar kring klassiker som stilleben, landskap och porträtt, vilket han gjorde mest. Hans stilleben visar stora tekniska färdigheter – mästerlig kontroll över färg och komposition.

Landskapsmåleri

Kislings stil att måla landskap påminner stark om Marc Chagall.

Melankoli.

Längtan.

Kärlek.

Noggranna detaljer.

Kissling, som sagt, hade ett eget och unikt uttryckssätt: landskapen präglades av förenklade miljöer, och de porträtterade personerna hade stilistiskt överdrivna stora armar eller breda ben och ögon.

Hans stilleben-tavlor med blommiga motiv når fortfarande otroliga priser på auktionshus eller auktioner online.

Kisling fruktade med rätta för sin säkerhet som jude i det ockuperade Frankrike. Andra världskrigets brutalitet tvingade honom att emigrera till USA 1940. Han ställde ut i New York och Washington men bosatte sig i Kalifornien, där han bodde fram till 1946.

Kisling återvände till Frankrike efter kriget och Tysklands nederlag. Moïse Kisling dog i Sanary-sur-Mer i Provence-Alpes-Côte d’Azur den 29 april 1953. En bostadsgata i staden är uppkallad efter honom.

Jag kan oändligt visa och beundra hans konst, särskilt detta från Paris på 1920- och 30-talet. Det har varit en så vacker period i konsten.

Låt mig avsluta mitt inlägg om Moise Kisling.

Jag har mina egna tankar.

Trots att han var omgiven av människor, kände han sig främmande överallt. Så här skriver Moise i sina anteckningar: ”I Polen är jag jude, bland judarna är jag en fransk målare, men mellan fransmännen är jag som en metoik.”

#metoik – i det antika Grekland en främmande bosatt i de grekiska stadsstater

Kisling var en mycket produktiv konstnär. Han lämnade efter sig massor av konstverk, men polska museer äger endast fyra av hans verk! Det är precis som i Tamara Łempickas fall, en polsk målare vars målningar är mycket efterfrågade bland privata samlare, medan museer knappt äger någon av dem. Så tråkigt, alltså…