rokoko – KONSTSPEGEL

Porträttgalleri: ”Noshörningen Clara”(1751)

Idag kommer jag att presentera ett ovanlig porträtt. Huvudpersonen, snarare sagt, huvuddjuren är indisk noshörning (Rhinoceros unicornis) som heter Clara. Vi har ganska mycket informationer om henne. Clara var sin tids stjärna. Hon föddes i Indien 1738 och var bara en månad gammal när hennes mamma dödades av jägare. Den unga noshörningen omhändertogs sedan av en hög tjänsteman från den holländska Östindiska Kampanjen och blev hon en husattraktion. Efter en kort tid sålde han Clara till sin kollega från företaget kapten Douwe Mout van der Meer (1705-75). Noshörningen fick en ny ägare och en riktigt agent.

**Pietro Longhi** **”Porträtt av noshörningen Clara” (1751)**
olja på duk, 62 x 50 cm
Museo del Settecento Veneziano, Ca’ Rezzonico

Clara på resande fot (upps fötter)

I 17 år, fram till djurets död 1758, visade sjökapten henne i europeiska städer. Clara besökte många platser, hon var i Breslau, Krakow, Warszawa, London och Paris. År 1751 blev hon höjdpunkten på Carnevale di Venezia och porträtterades där på begäran av den lokala aristokraten Giovanni Grimani.

Vi vet inte mer om sådana ”underhålningsresor”, man hoppas bara att kapten tyckte om Clara och tog hand om henne. Han tjänade mycket pengar på faktum att noshörningen fascinerade det europeiska folket.

Vem avbildade familjen Grimaldi och Clara?

Den italienske målaren hette Pietro Longhi (1701-85). Han skildrade scener från vardagen: från besök hos frisör, apotekare till familjelivscener, konserter, evenemang och liknande. Longhi erbjöd alltid en glimt av vad som pågår ”bakom de stängda dörrarna”, bokstavligen och bildligt talat.

Clara poserar till Pietro Longhi

Tillbaka till porträttet.

Kompositionen är mycket intressant; trä staketet delar visuellt duken i två delar; förgrunden där Clara slarvigt äter hö, och bakgrunden där observatörernas finns. Några av nyfikna venetianerna bär masker, det var trots allt karnevalens tid!

Mannen längst till vänster, den arrogant skrattande person utan mask, är kapten van der Meer, han håller i handen Claras horn som hon antingen hade gnuggat av, eller så skars det av, men hur som helst ett nytt horn växte fram senare. I slutändan kan det finnas ett dolt skämt i målningen, eftersom djurets skadat horn kan vara en metafor som ofta används för äktenskapsbrott. Vissa konsthistoriker tror att han vill sälja Claras värdefulla utväxt från nosen. Pulvret från hornet ansågs vara ett beprövat afrodisiakum som återställer manliga krafter. Har det varit allusion till Grimaldis förhållande?

*Giovanni Grimaldi* *hade ett privat menageri med många exotiska djur i sin villa på fastlandet*

Men hallå, ni kollar inte alls på mig!

Åtta åskådare har kommit för att se föreställningen, noshörningen lugnt äter sitt foder. Ingen av betraktare observerar dock det monstruösa djuret. Varken eleganta damen med den trehörniga hatten eller mannen med lerpipan som mediterar fördjupad i sina tankar. Kvinnan i den gröna tittar åt andra sidan och hennes granne tittar orörlig genom en mask. Inte ens lilla tjejen visar intresse. Alla är stela i sin skenbara livlighet, overkliga bakom masken. Inför detta sällskapet står tyst Clara: tung, apatisk och majestätisk.

Ovanpå hänger affischen ”Vero Ritratto di un Rinocerotto” (trompe l`oeil) som bekräftar att detta är sanna porträttet av noshörningen. Men den venetianska society har blivit så konstigt, att det går inte att överraska dem med sådana typ av underhållning. Allt som är dold bakom masken väcker starkare känslor än ”vanlig” fast exotisk djur.

”Porträtt av noshörningen” är Pietro Longhis mästerverk

Det är utan tvekan en av främsta Longhis verk, som lyckades dokumentera venetianska familjescenen genom att placera Clara i den fascinerande atmosfären av karnevalen. I centrum av kompositionen finner vi Giovanni Grimaldi själv (som då var 23 år) bredvid sin vackra brud, Caterina Contarini, som skulle dö kort efter att ha fött deras enda dotter.

Longhis målning är ganska liten. Å andra sidan den franske målaren Jean-Baptiste Oudry hade målat Clara i full storlek.

**Jean- Baptiste Oudry (1686-1755) ”Porträtt av Klara i Paris” (1749)**
olja på duk, 310 x 456 cm
Staatliches Museum Schwerin
Visste Clara att hon var så känd?

Verket uppskattades mycket,
för att snart målade Longhi liknande tavlan på uppdrag av en annan venetiansk aristokrat- Girolamo Mocenigo.
Fyra maskerade ansikten vid räcket gör ett fantastiskt intryck. Mer karneval!

Clara träffar aristokrater, eller aristokrater träffar henne

År 1751 fortsätter Clara och kapten van der Meer deras resa. De passerade genom Verona på vägen till Wien. Nästa målet var London i slutet av året, där hon sågs av den brittiska kungafamiljen. Gent, Prag, Breslau (en andra gång) och Köpenhamn mellan 1753-55. Clara skapar publik, filosofer skriver om henne. Hon återvände till London 1758, där hon ställdes ut på Horse and Groom i Lambeth. Det var här hon dog den 14 april, ungefär 20 år gammal.

Heder och erkännande

1991 höll Natuurhistorisch Museum i Rotterdam en utställning om Clara. År 2008 skapades Clara Memorial på samma museum för att markera 250-årsdagen av noshörningens död.

Longhi lyckades dokumentera Claras besök i Venedig. Hennes porträtt berättar mer för oss om det venetianska samhället, om deras dekadenta stunder. En nypa salt på lyxiga tårtan!

Konstpegel behöver din hjälp mer än någonsin. 
Jag har inte någon bidrag för att driva portalen.
Om du gillar det här sidan och gillar att läsa mina artiklar - stöd mig! 
Även en liten belopp har en stor betydelse.
Tack!

Köpa damkläder online
köpa barnmöbler online 
köpa antikviteter online
köpa barnkläder online
Utländska casinon

Gör en donation en gång

Gör en donation en gång i månaden

Gör en donation en gång om året

Välj ett belopp

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

30,00 Skr

90,00 Skr

600,00 Skr

Eller ange ett anpassat belopp

Skr

Ditt bidrag uppskattas.

Donera Donera en gång i månaden Donera en gång per år

Tête-à-tête i naturen. Måleri av Antoine Watteau (1684-1721).

Måleri av Jean-Antoine Watteau är som söta godisar, det förbättrar omedelbart stämningen. Man måste betrakta det väldigt nära, så att man märker subtila detaljer: draperier, meningsfulla gester och blickar!

*”Gungan*” (1712)
oil on canvas, 95 x 73 cm
*Nationalmuseum (Sinebrychoff Art Museum), Helsingfors*

”Gungan” framställer rokokons favorit sällskapslek! Känslan att livets fina stunder är så flyktiga…

År 1709 var särskilt påfrestande för Frankrike. Landet drabbades av en hård vinter. I Paris antecknar man enstaka kannibalismens fall. 24-år gammal Antoine Watteau insjuknar i tuberkulos. Han känner att döden närmar sig…

Den glada tavlan är en sorts påminnelse att livet har också fina stunder.

Antoines Watteau liv är mycket väldokumenterat eftersom både hans konsthandlare, Edme-François Gersaint (1695–1750), och hans vänner skrev hans biografi.

En kort sammanfattning av livshändelser:

Jean- Antoine Watteau föddes den 10 oktober 1684 i provinsiella Valenciennes. Trots det har han uppnått en hög position och blev en berömd målare. Med sin måleristilen påbörjade Watteau en ny epok- rokoko med glada och positiva tavlor i söta, pastellfärger. Men när man vill komma närmare hans stil, behöver man en krypterad maskin att förstå epokens komplicerat språk och beteende!

*”Les deux cousine*s” *(ca.1716)*
*oil on canvas, 30,5 x 36 cm*
*Louvre*
Watteau *framställer två damer med en herre. En sittande kvinna fäster sin klänning.*
*Vad gör kvinna stående bak?*
*Erotik av högsta kvalitet, utan bokstavlighet*,

Varje epok har sina drömmar. Under rokoko var det en förtrollad ö.
En myt om skönhet, lycka och kärlek. Ett glömt paradis och förlorad frihet. När Antoine Watteau målade den första av tre versioner ”Resan till Kythera” i 1710, barocktiden närmade sig till slut.

Ludviks XIV ljus slocknades 1715, hovet i Versailles upplöstes och dess medlemmar flyttade till Paris – som återigen blev ett maktcentrum. De flesta aristokrater bosätter sig i villor och palatset. Efter att de ha befriat sig från Versailles gyllene bur, börjar allt detta värdefulla samhälle äntligen njuta av livet till fullo och sträva efter drömmen om ett förlorat paradis!

”Avfärden till Cythere” (1710)
*oil on canvas, 43 x 53 cm*
Städelches Kunstinstitut, *Frankfurt am Main*

1714 blev Watteau medlem av Konstakademi för måleri och skulptur. Som receptionstycke-tavlan valde han ”Avfärden till Cythere” och samtidigt skapade en ny genre: ” fête galantes”( galanta utomhusfester).

”*Avfärden till Cythere” (1717)*
*oil on canvas, 129 x 194 cm*
*Louvre*

*”Avfärden till Cythere”( 1718)*
*oil on canvas, 130 x 192 cm*
*Charlottenburg slottet, Berlin*

Jean-Antoine Watteau blev berömd och populärt för att han målade kärleksscener utan mytologi och symboler. På ett sätt som är nära livet och samtidigt mycket intimt.

Poetisk, svårfångad, lite nostalgisk.

Kärleksalkemi.

”*La Boudeuse ”*
*”En tjusig flicka” (1718)* *tillhör en av bästa ”**fête galante**” utförda av Watteau*
*oil on canvas,* *42 x 34 cm,*
*Hermitage*

”*En perfekt ackord”* (ca.1717)
*oil on chestnut panel, 33 x 27 cm*
*Los Angeles County Museum of Art (LACMA*)
*Musiken symboliserar kärleksspelet*

Watteau målade samtida figurer påklädda enligt det nuvarande modet och avslöjade deras favorit tidsfördriv. Aristokrater ägnar sig åt dans, musik, flört och erotik.

” *Kärlekslektionen” (1716-17)*
*oil on panel, 44 x 61 cm,*
*Nationalmuseum, Stockholm*

”*Les fêtes vénitiennes”/ ”En venetiansk fest”*
*ursprungligen kallad ”Dansen”utspelar sig i parken (ca. 1717)*
*oil on canvas, 56 x 46 cm,*
*National Gallery of Scottland, Edinburgh*

*Början av 1700-talet är kungahusets storhetstid i Versailles.*
*Konst utvecklas runt kungen, men också romanser, intriger och skvaller. Det förekommer ord ”intrigant” vad innebär en listig kvinna.*
**”L`aventuriere**”, (”*Äventyrerskan*”, ca.1717)
*oil on copper, 18, 8 x 25,5 cm*
*Musee des Beaux-Arts, Troyes*

Trots pastellfärger och ursöta föreställningar, ingenting på tavlor är säkert. Kärleken sätter en falla.

I botten av njutning väntar beskhet och besvikelse.

”*Överraskning” (ca.1718) är panelmålning, pendant till ”En perfekt harmoni” som visar Mezzetino med en gitarr medan ett par omfamnar*
Oil on canvas, 36,3 x 28,2 cm,
*Getty Center, Los Angeles- privat kollektion*

Watteau intresserade sig av teater, den italienska komedi från 1500-talet ”commedia dell’arte”.

Colombina, Pierrot, Harlequin – det här är några av karaktärer som målades särskilt ivrigt av honom.

”*Mezzetino”(1718-19)*
*en rollfigur från Commedia dell`Arte* som *spelar på gitar*r,
oil on canvas, 55,2 x 43,2 cm
*Metropolitan Museum of Art, New York*

”*Pierrot”/ Gilles (ca.1718-19)*
*oil on canvas, 184 x 149 cm,*
*Louvre*

”*Italienska komedianter” (1720)*
*oil on canvas, 63 x 76 cm,*
*National Gallery of Art*, *London*

Hans favorit ämne var intima scener i parken, alltid om tvetydig mening. Men Watteau moraliserar inte. Han dokumenterar bara…

*”Ett pinsamt förslag” , (ca.1716)*
*oil on canvas, 64 x 84, 5 cm,*
*Hermitage*

”*Kärlekssång*” *(ca.1717)*
*oil on canvas, 51 x 59 cm*
*National Gallery, London*

Tavlan framställer en trädgårdsfest och musikskapande duett. Den erotiska konnotationer är tydliga. Scenen visar det ögonblick då två musiker ”stämmer på” före en föreställning. Sångaren ger den första tonen, och ackompanjatör hittar det matchande ackordet.

”Pleasures of Love” (1718-19)
oil on canvas, 60 x 75 cm
Gemäldegalerie ,Dresden

Watteau var också en begåvad tecknare vars gnistrande krita fångar subtila nyanser och eleganta uttryck. Metropolitan Museum of Art förvarar många av hans ritningar.

”Studie av en kvinnas huvud”(1710-talet)
svart, vitt och rött krita på ljusbrunt papper,
Hermitage, St. Petersburg

”Sittande kvinnan” (1716-17),
drawing, 24 x 13,8 cm,
*Metropolitan Museum of Art*

*”Studie av mans huvud”* (ca.1718)
*röd och svart krita, 14,9 X 13 cm Metropolitan Museum of Art, NY*
*Detta modellerade huvud är en förberedande studie för den sittande Mezzetino-figuren.*
*Ritningen är ett typiskt exempel på hans måleristilen.*

Watteau var utan tvekan den största målaren under den franska rokoko-perioden. Det är svårt att tro, när man tittar på hans typiska tavlor, att han var blyg och osäkert på sin talang. Han bildade ingen familj, gifte sig aldrig.

*Rosalba Carriera ”Porträtt av Jean- Antoine Watteau” (1721)*
*pastell på papper, 55 x 43 cm,*
*Museo Civico Luigi Ba*ilo, Treviso

Här är han avbildad av en italiensk konstnärinnan Rosalba Carriera, snart före döden.
År mellan 1719-20 stannade Watteau i London, där han försökte bota tuberkulos, men hälsa försämrades ytterligare. Jean- Antoine dog när han vilade i Nogent-sur-Marne i en ålder av knappt 37 år.