Francisco de Zurbarán (1598-1664)- en spansk Caravaggio.

Francisco de Zurbarán var en spansk målare, särskilt känd för sina skildringar av munkar, nunnor och martyrer. Francisco föddes i Fuente de Cantos i Extremadura år 1598. Som barn gillade han att rita i träkol och vid 16 års ålder skickade hans far honom till Sevilla för att utbilda honom som konstnär. Först lärde sig den unge Francisco vid Juan de Roelas-skolan i sin hemstad, senare kom han till verkstaden hos Pedro Díaz de Villanueva. 1617 blev han utbildad målare, gifte sig och fick tre barn.

1622 var Zurbarán så erkänd konstnär att han anlitades för att måla en altartavla till sin stad. Hans stil präglas av Caravaggios manér, framför allt hans chiaroscuro, en form av konst som kännetecknas av starka och djärva kontraster mellan ljus och mörker, vilket påverkade hela kompositionen.

Första viktiga verk

Zurbarán var känd som en målare av storskaliga religiösa tavlor, mycket efterfrågade för kyrkor och kloster i hela Spanien och den nya världen. Hans färgpalett var begränsad och hans kompositioner strikt enkla. Kombinationen av detalj och stark belysning ger hela målningen en intensiv, nästan mystisk närvaro. Nu är det dags att utforska Francisco de Zurbarán närmare!

• ”Kristus på korset” (1627) var så beundrat av hans samtida att Sevillas kommunalråd övertalade Zurbaran att etablera bostad och ateljé i denna spanska staden. Kristus är spikad vid grovt träkors, den ljusa vita duken som draperas runt midjan står i kontrast till den välformade kroppen. Det outhärdliga lidandet gör plats för den sista önskan- uppståndelse. Zurbaran visar detta visuellt, på ett genialt sätt!

För jämförelse visar jag Diegos Velazquez verk om samma motiven:

• 1628 undertecknade Zurbaran ett nytt uppdrag till klostret Nuestra Señora de la Merced Calzada. Han målade till salen De profundis målningen av San Serapio (en av martyrerna, som dog 1240 efter att ha torterats, troligen av saracenska pirater).

Mercedarians kloster var en riddarorden som grundades i Barcelona 1218 av Peter Nolasco (1182/89-1256/59). Munkarna praktiserade de traditionella löftena om kyskhet, fattigdom och lydnad. Huvudsyftet med denna religiösa församling var att befria kristna slavar från muslimska händer. Konvent hade två grenar: prästerskap och riddare. Bröderna-riddare hade ett separat löfte att slåss mot morer för att befria hela Spanien från deras händer.

• 1626 nästa stora uppdrag var ett kontrakt med en dominikanorden San Pablo el Real i Sevilla. Zurbarán producerade 21 målningar på bara åtta månader. Fjorton av verk skildrade Sankt Dominikus liv, de andra representerade Sankt Bonaventura, Sankt Thomas av Aquino

• 1630 utnämndes Francesco Zurbaran till hovmålare för kungen Filip IV. Uppdraget var att utsmycka det nya kungliga palatset, Buen Retiro i Madrid med en svit målningar, som bland annat Herkules stordåd (1642)

• Från 1628 till 1640 arbetade han på ett större antal målningar för Hieronymusklostret i Guadalupe

• 1634 första resa till Madrid, Zurbaran träffade sin vän Diego Velazquez och beundrade verk av italienska konstnärer som Guido Reni
• 1635 stannade konstnären igen i Sevilla och började ett framgångsrikt decennium
• 1636 en stor serie bilder av heliga kvinnor. Zurbaran skapade de för olika religiösa institutioner. Han framställer vanligtvis unga och mycket eleganta kvinnliga karaktärer, fyllda med skönhet och fred, utan tecken på smärta eller lidande. Målningarna kritiserades som för mycket pompösa och utsmyckade. De heliga såg ut som vanliga andalusiska damer! Zurbarán försvarade sig mot kritik och argumenterade att de vackra klänningarna gav karaktärernas realism och stärkte de troendes tillbedjan!

• St. Hugo vördas som helgon i den romersk-katolska kyrkan. Zurbaran avbildade kartusianer i sina vita dräkter, framför varje munk är en skål med kött och bitar av bröd. Den enorma stor tavla visar upp Bruno av Köln, som grundade konvent i 1084 och de sex andra medlemmar
• 1639 Zurbaran målade också en serie målningar för kyrkor till spanska kolonier i Amerika och exporterade dem genom sin hustrus familj, bosatt i Peru. Men han hade problem med att få betalt för sitt jobb.
• Francisco de Zurbaran avbildade ofta ”Poverello” från Assisi, St. Franciskus ett av de mest Kristus-lika helgonen:

Målningen representerar den tridentinska ikonografiska linjen,
-en asketisk inställning
-mystisk kontemplation.
Helgonet håller en skalle nära bröstet, en traditionell symbol för askes. Franciskus mediterar över döden. Hans klänning är rivd på ärmen för att visa hans fattigdom. Bakgrunden är slät och mörk, vilket ökar målningens intensitet.

Zurbarans hela verk skapades i tjänst för kyrkan och motreformationen. Religiösa scener bekräftade den katolska kyrkans position. Nya ikonografiska regler visade helgonen mediterande i naturlig storlek för att närma de oss och samtidigt fånga tillbaka folket till kyrkans makt!

Zurbaráns sätt att arbeta är en av de mest intressanta, och det verkar som att målaren självporträtterade sig i figuren av Sankt Lukas. Konstnären fortsätter med en mörk naturalism, och scenen är mycket realistisk. Det starka ljuset från vänster skapar kontraster mellan områden med ljus och skugga, precis som arvet efter Caravaggio.

Sista men inte minst är Zurbarans stillebenmåleri – lugna, välbyggda kompositioner med utmärkt återspegling av material. Han utförde några av sina bästa ”nature morte”-tavlor.

”Bodegones” imponerar med sin originalitet, där föremål målade av Zurbaran arrangeras ceremoniellt. Objekten är placerade på samma plan och bildar ett galleri av former, storlekar och olika material. Zurbaran arbetade noggrant med att få fram ljuset som passerade genom porslin, lervaser och till slut den kalla metallen.

Jag har skrivit om bodegones i januari 2020 (inlägg). Låt mig citera:

”Zurbarans stilleben är enkla och visar respekt till vardagliga frågor. Här finns ordning, varje objekt har sitt plats och inget är viktigare än den andra. En religiös symbolik är tydlig. Tre grupper av föremål anordnades i asketisk ordning kan symbolisera den heliga treenigheten. Bildkompositionen är mycket minimalistisk, man vill stanna längre och kontemplera…”

Det var först 1658, sent i Zurbaráns liv, som han flyttade till Madrid för att söka arbete och återuppta kontakten med Velázquez. Det populära ryktet om att Zurbarán dog i fattigdom var falskt. Vid hans död var värdet på hans tillgångar cirka 20 000 reales. Hans hus i Fuente de Cantos har blivit ett museum och väcker fortfarande stort intresse bland turister.

https://www.fuentedecantos.eu/casa-de-francisco-de-zurbaran/